Annons

torsdag 28 oktober 2010

Red Seal - en bortglömd matöl?

Ja, när köpte du en Red Seal Ale senast? För min egen del var det i alla fall så länge sen att jag inte ens minns hur länge sen det var. Det kan förstås bero på att priset hamnat på 22,40, vilket faktiskt är lite mycket för en liten flaska med normalstark, "reguljär" ale. Men idag, när jag skulle laga karrékotletter med ugnsrostade rotsaker så kände jag att en god öl till maten skulle sitta fint och, kanske lite inspirerad av Peters inlägg om bortglömda öl(stilar), begav mig så in på Systembolaget och plockade upp en Red Seal.

Tanken var att de lite knäckiga smakerna i ölet skulle gå fint med köttet, att de fruktiga tonerna skulle spela med rotfrukternas sötma och att humlen skulle fräscha upp på slutet. Precis så blev det också! Just till fläsk håller jag mig gärna till de inte alltför mörka ölerna, och sparar mörkare öl som brown ale och porter till nötkött och lamm. Jag tycker i alla fall att Red Seal är ett utmärkt matöl som verkar ha hamnat i en oförtjänt skugga bakom IPA-vågen. Samtidigt är det ett öl som jag vid många tillfällen har sett gå bra hem hos de som mest dricker lager men vill upptäcka ny öl. Bor det redan en ölnörd i dig tycker jag det är dags att du återupptäcker Red Seal.

lördag 23 oktober 2010

Nya exklusiva Nögne-Ö-öl?

I ett exklusivt utskick till Portersteken har Nögne Ö avslöjat sina senaste planer på att utöka sin Horizon-serie. Det handlar om tre samarbetsöl med några av de största märkena i Danmark och Sverige, bland annat för att sprida sig mer på nordiska marknaden.

Först ut blir Nögne Ö Tuborg Green Horizon som blir en imperial pilsner brygd på 100% pilsnermalt, humleextrakt och som mäskas med spadet från att ha kokat några hundra danska pölser. Rököl och dess charkuterismaker i alla ära, men det här lovar bryggerierna ska ge ölet en unikt köttig smak. Det här blir också den första ölen från Nögne Ö som släpps på burk, då man kunnat använda Tuborgs burkanläggning.

Därefter hoppar de över sundet och åker upp till Göteborg för att brygga Nögne Ö Pripps Blue Horizon. Den beskrivs som en käck putslustig oyster stout kryddad med räkskal och brännmaneter för lite extra sting. Det kommer bara att släppas några hundra goa, numrerade flaskor, och varje flaska kommer dessutom få en egen Kålle & Ada-vits på etiketten.

Den mest extrema och exklusiva ölen av dessa tre blir Nögne Ö Norrlands Golden Horizon, som kommer flytta gränserna för vad öl är. Den kommer att mäskas in med hemkört och istället för humle kommer man krydda detta monster med tallbarr och kåda från Norrlands urskogar. Vid jäsningen tillsätts sedan en handfull lingon och i varje flaska kommer man blanda ner guldspån för den där extra lyxiga känslan.

Nögne har lovat att skicka hit smakprov av dessa så fort de är färdiga, så håll utkik här på Portersteken under hösten.

Nä, okej, det här var bara något jag fantiserade/halvdrömde ihop innan jag masade mig ur sängen imorse... Men med tanke på hur mycket knäpp öl det görs nuförtiden (inget fel i det dock) så är det väl inget omöjligt scenario. Hmm, jag kanske borde ta någon sorts copyright på de här receptidéerna?

söndag 17 oktober 2010

Weekend i Odense

Under helgen har jag varit ner i Odense och hälsat på en god vän som pluggar där nere. Han fyllde år i fredags så det kändes som en bra helg att åka på. Att jag har tenta nu på torsdag får vi väl förbise. Hursomhelst hade jag inte talat om att jag skulle komma ner utan bara sagt att han hade en present att hämta ut på vin- och ölaffären Vinens Verden prick kl 13 på sin födelsedag, utan att ge några mer detaljer. Kvart i ett skickade jag ett SMS till honom och sa att jag ordnat så att han kunde gå och välja tre öl ur hyllan som sin present, och att han kunde fråga mig om tips om det behövdes. När han kom in i butiken stod jag självklart där och väntade. Det var sjukt kul att se hans reaktion när han såg mig. Ett av de tillfällen då man önskar att man hade en filmkamera!

Som utlovat hjälpte jag honom lite i hans val av öl och eftersom han gillar IPA så rekommenderades något ur Mikkellers singlehopserie, där valet föll på Centennial. Så hittade vi Gladiator från Midtfyns för lite lokal anknytning och till sist föll det tredje valet på en Victory Golden Monkey. Vi fick också testa lite Mikkeller Ris a la M'ale, men den flaskan var tyvärr deras sista, så det fanns ingen kvar att köpa. Synd, för det var en spännande öl.

Själv hade jag i förväg kollat ut vilka öl jag ville köpa, men självklart glömde jag att ta med min shoppinglista till butiken. Jag lyckades ändå komma ihåg tio av elva öl på listan, det var bara Rodenbach Vin de Cereale som jag missade. De öl jag faktiskt fick med mig var Hair of the Dog Adam, De Cam Oude Geuze, Cantillon FouFone, Samuel Smith Oatmeal Stout, Struise Cuvée Delphine, De Dolle Dulle Teve, De Dolle Oerbier Special Reserva, Weihenstephaner Korbinian, Goose Island Bourbon County Stout och Goose Island Night Stalker. Dessutom fick vi en varsin flaska Den Blege Indianer, Vinens Verden egen IPA som bryggts hos Ørbæk Bryggeri. 637 danska slutade kalaset på och det känns väl rätt okej. När jag bytte tåg i Köpenhamn passade jag på att spendera mina sista danska kontanter på en burk Carlsberg Carls Ale. Nästan taskigt mot de andra ölen att låta den vara med på samma bild.


Min mobilkamera är inte den bästa...

De Cam Oude Geuze har jag bara druckit lagrad förut så det ska bli intressant att dricka en hyfsat färsk. Night Stalker fick jag ju smaka en skvätt av på ölmässan, annars är övriga öl helt nya för mig. Cuvée Delphine tänkte jag nog prova mot Black Albert för att se om fatlagringen är till det bättre eller sämre. Kanske något för en ölbloggarprovning?

fredag 15 oktober 2010

Bättre sent än aldrig - uppföljning på första ölbloggarstafetten

I början av augusti fick jag pinnen i första omgången av ölbloggarstafetten, med uppdraget att ta reda på hur det går för de lite mindre svenska bryggerierna. Då var det bara två som svarade innan min deadline, och inga ytterligare svar har kommit sedan dess. Förrän igår, då det damp in ett mail från Lars Landeman på Sigtuna Brygghus. Bättre sent än aldrig heter det ju, och jag kan inte klandra dem då de verkar ha haft en hel del att göra med tuppkamsöl, ombyggnationer och ölfestivaler.

Lars berättar att produktionen ökat väldigt mycket. Från 30 000 liter 2008, via 90 000 liter 2009 till hela 250 000 liter i år. En dryg åttadubbling av produktionen på två år alltså. Inte illa! Det framgick inte riktigt om detta är med eller utan de öl i Mohawkserien som bryggts på Sigtuna. Lars menar att den snabba ökningen beror på att de fått så många lanseringar på Systembolaget, som han i sin tur tillskriver nya hårdrocksbryggaren Mattias Hammenlind (jag säger ju att hårdrock och öl är en bra kombo).

Framtiden ser ljus ut och intresset bara ökar. Lars lyfter fram att Snickeriet, de svenska småbryggeriernas egna hall på årets SBWF, var i princip fullsatt hela tiden under mässan och att det är ett gott kvitto på intresset för svensk mikroöl.

Han menade också att försäljningen på de lokala Systembolagen är viktig, men att volymerna inte är så stora ändå. Även Mohawkserien har gett ett uppsving då den gett dem uppmärksamhet och stärkt deras egna varumärke. Det låter ju som en klar win-win-situation tycker jag.

Precis som Bengt och Thomas på Skebo respektive Ocean svarade till det ursprungliga inlägget i det här ämnet så tycker Lars att gårdsförsäljning är en intressant idé men att det troligen inte skulle ha så stor inverkan på försäljningen. På frågan om avskaffning av monopolet skulle vara bra eller dåligt så svarar han något svävande med att det inte alls är säkert att det skulle underlätta för dem. Det verkar som att de svenska bryggarna överlag är ganska ense på dessa två punkter.

Förhoppningsvis är det fler av de jag mailade i augusti som tycker att sent är bättre än aldrig så att det dyker upp lite fler svar. Jag lovar att publicera om det dyker upp något mer.

När vi ändå pratar om Sigtuna tänkte jag slänga in en blänkare om en Beer Makers Dinner med Mattias Hammenlind, bryggaren på just Sigtuna, som ska hållas på Café Sylvia i Eskilstuna, i samarbete med bloggen Allt om öl. Läs mer här.

onsdag 13 oktober 2010

Sista dagen på SBWF

Då var det slut på ölfestivalandet för i år för min del tror jag. Andra lördagen på SBWF fick avsluta det hela och jag kan bara säga att jag kommer försöka undvika lördagarna på SBWF i framtiden. Fasen vad mycket folk... Rent ölmässigt blev det dock en väldigt lyckad dag där jag hittade många godbitar, såväl kända som mindre kända.

Några höjdpunkter var Cuvee de Tomme, Dugges Perfect Idjit, Sigtuna Ace of Spades och så en fantastiskt rund och fin bourbonfatlagrad barley wine vid namn Uinta Crooked Line Cookeyed Cooper. Mot slutet av kvällen, när jag hittat en lugn yta vid Brill där jag stod och sippade på mina 2 cl Sam Adams Utopias, som blev kvällens avslutningsöl, så fick jag en mycket trevlig pratstund med mannen bakom det nya danska bryggeriet Croocked Moon, som har fått en hel del beröm bland de ölbloggare som smakat hans öl. Än så länge tappar de bara sina öl på fat, men om ni ser att ett fat dyker upp på lokala ölstugan är det bara att passa på att prova.

De flesta utställare var härligt flexibla med smakproven och hade inget problem med att man ville ha två halva smakprov istället för ett helt, vilket är rätt skönt för 15 cl kan bli lite väl mycket om ölen är stark och man vill prova många öl utan att bli alltför påverkad. Vid Brill glömde jag bort mig och fick ett glas med 15 cl DORIS the Destroyer. Nåja, det var ju en god öl så man ska väl inte misströsta. Passade även på att prata med bryggmästaren från holländska Emelisse och frågade hur länge han tyckte att man skulle lagra deras barley wine. Åtminstone två år tyckte han, så jag öppnar väl min flaska kring 2012 då.

Får passa på att tacka Gyllenbock, Dan och Ingemar för sällskapet under dagen också. Trevligt att springa in i Jocke från Good morning beer lovers också.

söndag 10 oktober 2010

Ölbloggarstaffeten 2.4 - Kombinationer av öl och mat

Återigen dags för lite ölbloggstafett och den här gången har jag fått pinnen av Fredrik efter att han skrivit ett kul inlägg om sina tre häftigaste ölupplevelser (ett ämne som jag ämnar ta upp här också). Fredrik skrev så här när man lämnade pinnen till mig:

Nu skall jag försöka lämna över stafettpinnen också och skulle vilja göra det till Johan på Portersteken. Eftersom jag också är mycket intresserad av öl och mat kombinationer skulle jag vilja få lite tipps! Vilka är de bästa öl/mat kombinationerna som du testat? Och kan du ge oss tips på några otippade kombinationer som gifter sig? Några riktigt dåliga kombinationer som du kan varna oss för hade också varit kul!
Jag har riktigt stor respekt för Fredriks kunnande om öl och mat så jag får nästan lite prestationsångest av att få just det uppdraget av just Fredrik. Jag är helt övertygad om att han kan mycket mer än mig i detta ämne. Men det är ju ett väldigt roligt och intressant ämne, så nu kör vi.

Alla har vi ju olika smak och personliga preferenser, vilket förstås gör att en viss kombination kan uppskattas väldigt mycket av en person men inte gillas alls av en annan. Om man utgår från några grundregler så blir det i alla fall lite lättare att hitta en kombination som kan uppskattas av alla. Till att börja med, kombinera öl och mat som matchar varandra någorlunda i fyllighet och kropp. En kraftig maträtt sätter ribban högt för smaklökarna och dricker man då en lätt och finstämd öl till så kommer den högst troligen att smaka vattnigt. Samma sak gäller för en kraftig öl till en lätt och elegant maträtt. Det låter egentligen ganska enkelt att göra denna matchning, men ibland är det svårt att bedöma hur kraftig en maträtt är. Att tänka på är att tillagningssätt och tillbehör oftast påverkar minst lika mycket som "huvudråvaran".

En annan grundregel är att äta mat man gillar och dricka öl man gillar till det. Lika enkelt som det låter! Om man följer dessa två små grundregler så vågar jag lova att man väldigt sällan kommer att råka ut för en kombination som inte riktigt funkar. Om man dessutom försöker fundera på vad det är som gör att den ölen man sitter och dricker fungerar bra (eller dåligt) till den maten man äter, och aldrig är rädd för att prova nya kombinationer, så kommer man att ganska snabbt få en rätt bra känsla för om en given kombination kommer funka bra eller dåligt.

Många förespråkar att man i första hand ska utgå från grundsmakerna syra, sötma och beska (sälta finns ju sällan i dryck) när man jobbar med kombinationer av mat och dryck (oavsett om det är öl, vin eller annan dryck), men jag tycker att man likaväl kan hoppa direkt till aromerna. Har man sett till att öl och mat har ungefär samma fyllighet så tycker jag att grundsmakerna brukar matchas rätt bra ändå. Det man oftast vill uppnå med smaker och aromer är harmoni eller goda kontraster. Att hitta harmonier är oftast lättast, det går enkelt beskrivet ut på att man väljer en öl med örtiga aromer till en maträtt med mycket örter i eller en öl med nötiga toner till mat som också har nötig smak. Att hitta fungerande kontraster är lite svårare och bygger lite på trial-and-error och på erfarenheter från tidigare provade kombinationer. Dessa kontraster kan ge väldigt behagliga brytningar så det belönar sig om man hittar dem.

Den här bakgrunden blev som en liten bonus, Fredrik frågade ju faktiskt efter specifika exempel på kombinationer. I de flesta inlägg jag skrivit om en maträtt så har jag försökt ta med någon öl som jag druckit till just den maten och hur kombinationen funkade, så det kanske blir vissa upprepningar här. Jag tänkte börja med några enkla kombinationer som nog de flesta gillar. En typisk sådan är en amerikansk brown ale till stekt eller grillat lamm. Jag brukade rekommendera Brooklyn Brown Ale till lammfilén när jag jobbade på Pitcher's. Själv minns jag när Shipyard Brewers Choice Brown Ale 2009 kom till Systembolaget förra sommaren. Den fick rätt mediokra omdömen hos svenska ölbloggare och på olika ölforum. Jag drack min enda flaska till en grillad lammkotlett och tyckte det var hur gott som helst. Grillat kött harmoniserar nämligen väldigt fint de rostiga och chokladiga tonerna i brown ale, och till just lamm tycker jag att det är trevligt med lite extra humle som kan leka med lammets lite viltliknande smaker.

Pilsner är en stil som passar till mycket, men riktigt bra blir det till rätter som verkligen behöver den där extra kolsyran för att "skölja av" munnen mellan tuggorna. För inte så längesen skrev jag om när jag drack Oppigårds Slåtteröl till en omelett med bland annat ost i. Här var det dels kolsyran som behövdes för att verkligen skölja ner allt ägg och smält ost, och dels blev det en väldigt fin brytning mellan sältan och den friska humlen. På samma sätt blir pilsner utmärkt till lite kallskuret, och lägger man det på en macka får man en aromspegling mellan brödet och ölets brödiga maltsmaker.

En lite mer oväntad kombination är en humlig pale ale med lite vanlig choklad. Innan jag prövade det själv tyckte jag det lät skumt, men brytningen blir oväntat bra och lockar fram massor av humlefruktighet i ölet. En riktig rostig öl med vaniljglass är också riktigt bra. Kanske inte lika oväntat, för ett sådant öl är ju ofta likt kaffe i smaken och många gillar ju att dricka en skvätt kaffe till efterrätten. Fatlagrade imperial stout är ju också populära och ett resultat av fatlagring är ju just en vaniljton i ölet. Jag pratade lite om just detta med Mikael Dugge Engström igår på ölmässan när jag prövade Perfect Idjit och han höll med om att vaniljglass är en av de bästa kombinationerna med den typen av öl.

Några av de dåliga kombinationer jag har provat har bottnat i att kryddstark mat lockade fram ännu mer alkoholsmak i redan ganska starka. Annars har jag varit ganska förskonad från dåliga kombinationer. Som sagt, dricker man god öl till god mat så blir ofta kombinationen bra den med.

En av de mest spektakulära upplevelser av öl och mat som jag har haft var på Zotte, en belgisk restaurang i Amsterdam. Där åt jag lammkött (jag förstod aldrig vilken del av djuret det var) med en sås gjord på Kwak. Jag gjorde det enkelt för mig genom att också dricka Kwak till, men det blev så ruskigt gott och munkänslan kan jag närmast beskriva som en smältande känsla på tungan. Ett sånt tillfälle som man inte vill ska ta slut helt enkelt.

Med det tänkte jag avsluta mitt inlägg och skicka vidare stafettpinnen till Pelle på Allt om öl. Jag vill att du berättar om hur öl har påverkat ditt liv. Vad har hänt dig som inte hade hänt om du inte vore intresserad av öl och hållt dig till stora stark? Upplevelser, möten med människor, nya platser osv. Gärna både positiva och negativa saker. Hoppas det känns som ett ok ämne.

torsdag 7 oktober 2010

pH-skalans uppkomst

Ibland är det vettigt att hänga med lite på kemilektionerna. Speciellt när det snackas pH, för då kan man få lära sig att vi faktiskt har bryggindustrin, och mer specifikt Carlsberg, att tacka för uppfinnandet av pH-skalan. pH är ju som ni alla säkert vet ett mått på hur sur eller basisk en vätska är, och man ville ju inte ha sur öl så i ett steg för att få bättre kvalitetskontroll uppfanns pH-skalan.

Johannes Brønsted

Innan man kunde mäta surheten så använda man sig av "ölgubbar" som helt enkelt smakade på ölet under bryggprocessen och bedömde om den var tillräckligt bra eller om den var för sur, och det var ju förstås inte särskilt pålitligt i det långa loppet, och någon gång i början av 1900-talet var tiden mogen för att hitta ett mer vetenskapligt sätt för dessa mätningar. Så man vände sig till forskarvärlden för att se om det fanns någon som kunde förklara vad det är för egenskaper som gör en vätska sur, och denne någon var den danske kemisten Johannes Brønsted. Han hade kommit fram till att detta berodde på balansen av vätejoner (H+, dvs en proton) i vätskan. Närmare bestämt så är en syra ett ämne som avger en vätejon i vatten så att det bildas H3O+, medan en bas tar upp en vätejon från vattnet så att det bildas OH. Om koncentrationen av H3O+ är lika stor som koncentrationen av OH så är lösningen neutral. Är koncentrationen av H3O+ högre så är lösning sur, och vice versa.

Jag hoppar över lite kemi här och tar oss direkt till Carslbergs lab där man kom fram till att en H3O+-koncentration på ca 3*10−5 mol/liter var optimal för deras öl. Men att gå runt i ett bryggeri och säga "japp, den här batchen med Hof håller en hå-tre-o-plus-koncentration på tre gånger 10 upphöjt till minus 5 mol per liter, så den kan vi sälja" (och dessutom på danska) verkade ju lite omständigt, så chefskemisten på Carlsberglabbet, Søren Sørensen, tänkte att det nog vore trevligt att införa en skala som beskrev denna koncentration. Det resulterade i att han år 1909 tog fram en logaritmisk skala som alltså är vår pH-skala.

Søren Sørensen

Logaritmisk skala betyder lite enkelt förklarat att det har att göra med den där lilla siffran som 10 är upphöjt till, fast i det här fallet utan minustecknet. En neutral vätska, t ex vatten, har en H3O+-koncentration på 10−7 mol/liter, och har alltså pH 7. Knappar man lite på sin grafräknare får man fram att 3*10−5 är ungefär lika med 10−4,5 så Carlsberg vill alltså ha pH 4,5 i sina öl, vilket fortfarande är ett önskvärt pH i öl så här 101 år senare. Som en jämförelse så ligger lambic omkring pH 3,2-3,5 och citronjuice har pH 2,4. Sørensen tog också fram två olika metoder för att mäta pH-värde. De flesta fick säkert testa indikatorremsor i skolan, en sån där liten pappersbit som man lägger i en vätska och så ändrar den färg och så kan man jämföra färgen mot en färgskala där varje färg svarar mot ett pH-värde. Dessa indikatorremsor bygger på Sørensens indikatormetod.

Historian ovan kanske råkar vara något romantiserad, men kärnpunkten kvarstår: Det är tack vare bryggindustrin som vi idag har vår pH-skala.

För övrigt, om det är någon som tycker det är konstigt att alfasyror ger besk smak istället för sur så fick jag en väldigt förenklad förklaring som går ut på att alfasyror är syror som kan bete sig som baser.

Till sist hoppas jag att vi ses på SBWF på lördag (jag kör på min beiga Cantillontröja igen) och på söndag hoppas jag ha tid och ork att skriva mitt inlägg i ölbloggarstafetten där jag fått pinnen av Fredrik och som kommer handla lite generellt om kombinationer av öl och mat.

lördag 2 oktober 2010

Första dagen på SBWF

Jaha, då ska väl jag också ge mig på att sammanfatta lite av den mycket trevliga torsdagen på SBWF. På grund av att mina flyttplaner fick lov att ändras lite så dök det upp en fin liten möjlighet att släpa med mig min pappa till mässan. Hans ölintresse var det som från början gjorde mig intresserad av god öl så det är alltid kul att få dricka lite god öl tillsammans med honom.

Det blev många öl för oss under dagen, men det första ölet var ett av de som lämnade störst intryck på oss båda, nämligen ofiltrerade och opastöriserade Pilsner Urquell. Fräsch och "krispig" men samtidigt så mjuk. Utan tvekan den bästa pilsner jag någonsin druckit. Riktigt kul att SBWF blev det första stället någonsin utanför Tjeckien som serverat denna underbara öl. En annan av mina ölhöjdpunkter under kvällen var Croocked Moon Raven, en svart IPA (eller vad man nu vill kalla denna ölstil) och pappa var riktigt förtjust i Mikkeller I beat yoU som jag rekommenderade honom att pröva. Någonstans i slutet lyckades jag också få till en liten vertikalprovning av Hantverksbryggeriets Baronen med årgångarna 2006 och 2009. Visserligen var recepten lite olika och mina smaklökar ganska slitna, men det märktes en tydlig skillnad mellan fyra års och ett års lagring. Har man en flaska hemma är det bara att lagra på, 2006an var riktigt god men kan nog bli ännu bättre, medan 2009an var lite väl spritig och söt.

Som vanligt är det roligaste med ölmässor inte ölen i sig, utan alla trevliga ölintresserade människor man träffar. Bryggare och annat branschfolk, bloggare, bloggläsare och alla andra som helt enkelt bara är intresserade av god öl. De flesta ölbloggare har man ju sett på bild, men det är alltid kul att träffa dem i egen hög person så att an kan koppla ihop deras skriverier med en riktig person och inte bara ett internetalias. Några nya ansikten för mig var Dempa, Stefan från BeerDrivel, Darren från BeerSweden, Pelle från Allt om öl och Peter från Fat & Flaska. Många intressanta idéer lades fram och jag hoppas verkligen att vi kan göra så många som möjligt av dem till verklighet. Ett första steg vore väl att dra ihop en ölbloggarprovning någonstans i Uppsala-Stockholm-Eskilstuna-triangeln någon gång i vinter så kan vi fortsätta diskutera en del idéer i lite lugnare miljö.

En liten gruppbild från Snickeriet där vi var ett gäng som samlades på Pelles initiativ. Bilden är helt fräckt lånad från BeerDrivel, hoppas det är lugnt Stefan.
Från vänster: Stefan (BeerDrivel), Pelle (Allt om öl), Peter (Fat & Flaska), Peters flickvän (?), Marcus/Gyllenbock (Öl är gott, resor är kul), Dennis (DempaBeer), jag och Eirik (Basunen).