Många öl var det

Vid senaste nyhetsprovningen på Systembolaget vankades det också temaprovning med öl ur det lokala beställningssortimentet. 88 olika öl från över 40 olika bryggerier radades upp. Utvalsprocessen hade varit enkel - de tre bäst säljande ölen från alla bryggerier som gick att få tag på för tillfället genom det lokala beställningssortimentet. Rikskändisar som Bengt Frithiofsson och Jens Dolk samsades med ölbloggare i en fullsatt provningslokal. Efter åtta timmars provande klev jag ut ur lokalen och har sedan dess klurat på hur jag ska skriva denna artikel.

De provade ölen kan i stort delas upp i fem kategorier. Industrilager, bra öl, öl med potential, trista men hyfsat välgjorda öl och öl som skadats till odrickbarhet. Den senare kategorin innehöll tyvärr många fler öl än väntat och det är den tillsammans med de öl som har potential jag tänkte avhandla i denna första del om de lokala ölen. Del 2 kommer att handla om de bättre ölen medan jag helt lämnar industriölen och en del annat oskrivet.

Att alla ölen från Ahlafors (Ljusa, Mörka, Ahle Ale), Ysta (Färsköl, Mörk och IPA) och Stockeboda (Single Malt, IPA och Pils) skulle vara infekterade var jag förberedd på utifrån tidigare erfarenheter. Däremot var det för mig en överraskning att både Kallholmens (Levande Lager och Ale) och Qvänums öl (McBrian, Havre, Jonsson) led av infektioner som gjorde dem i stort sett odrickbara. Alla dess fem bryggeriers öl var alltså sura och med diverse oönskade smaker i överflöd, som jag på grund av tidsbrist och avsaknad av en fallenhet för självplågeri inte utforskade närmare.

Även Strömsholms tre öl var rejält skadade, med syrliga gröna äpplen och diverse felsmaker i Falskmyntaren medan både Tok-Olle och Slussvaktaren hade en kraftigt stickig doft och smak av bränd plast. Det jag druckit tidigare från dem har visserligen inte alltid varit klockrent men heller aldrig så här skadat. Till slut var även Leufsta Blond odrickbar med massor av grönsaker och andra obehagliga felsmaker. Höga Höjder och Alla Tiders från Ängöl led framförallt av allt för mycket kokta grönsaker i doft och smak, något jag aldrig känt i deras öl tidigare, varken dessa specifikt eller några andra. Möjligen kan det bero på att båda flaskorna var rätt gamla.

Jag är varken utbildad öldomare eller hembryggare och har därför aldrig fått någon träning i att närmare identifiera felsmaker eller för den delen haft något driv att lära mig för att förbättra mina egna öl (som alltså inte finns). Någon som vore det kan säkerligen analysera dessa öl närmare och vad som gått fel. För den här gången nöjer jag mig med att konstatera att de var felaktiga och odrickbara.

Ölen från Södra Maltfabriken, Jädraöl, Lundabryggeriet och Byaregården hade alla gemensamt att de hade en hyfsad grund men med märkbar (men inte kraftig) smak av kokta grönsaker och/eller hade smakprofiler som man lite svepande kan beskriva som oslipade och obalanserade. Dessa öl skulle jag inte välja att köpa idag men problemen känns ändå så små att de med lite tid, inkörning och erfarenhet borde kunna bli av med grönsakerna och slipa till recepten. Därmed tycker jag att de har potential för framtiden och ser framemot att se hur dessa bryggerier utvecklas.

Det nyaste bryggeriet det kom med öl från torde vara Bålsta och deras Eklöws Röda. Jag minns knappt hur Kilkenny smakar men jag gissar att det är något åt det hållet den försöker komma. Maltig, lätt mustig kropp med marmelad och höstlöv. Lite som att äta makaroner och köttbullar, det går ner men det är inte speciellt spännande. Kul för Bålsta men inte värt att beställa.

Grebbestads Lager, Jägaröl och Göteborgs Nya Starkpilsner fann jag också en aning trista och helt enkelt inte riktigt värda att beställa om man inte har en särskild anledning. Det finns helt enkelt bättre saker till samma pris på hyllan. Samma sak gäller Kallebryggeriets Kung Inge.

Sådärja, det var den trista delen av det hela. Jag återkommer med del 2 som behandlar den betydligt roligare delen, nämligen de goda ölen från provningen som vi får tillgång till genom det lokala beställningssortimentet.

Sedan det belgiska bryggeriet Bosteels för någon vecka sedan stämde Brasserie d'Ebly för att ha gjort ett glas som liknar deras ikoniska Kwakglaset, eller snarare en ställning till glaset som liknar ställningen till Kwakglaset, har det börjats tala här och var om att bojkotta Bosteel och deras produkter. Kampen leds av De Struise som på sin Facebooksida tar strid för den lilla bryggaren Ebly och nu har även en del svenska pubar hängt på bojkotten.

Bosteels är kända för Kwak, Tripel Karmelit och Deus Brut des Flandres och särskilt kring det speciella Kwakglaset har man byggt upp en historia för att öka försäljningen. Glaset i sig är en mindre variant av ett brittiskt "yard glass", ett glas som inte kan stå själv utan behöver vila mot en ställning. Bosteels hävdar att det förr i tiden användes av kuskar som kunde kroka fast glaset på sin droska och ta med sig öl i farten. En sådan användning av glaset verkar dock sakna historisk grund och är sannolikt påhittad.

Eblys glas är gjord för deras La Corne du Bois des Pendus och är ett dryckeshorn i glas med en tillhörande ställning (se bild). Detta har Bosteels nu dragit dem inför rätta för och kräver att de ska sluta använda detta glas, som de tycker liknar deras Kwakglas för mycket. Det hela skulle förstås innebära en substentiell ekonomisk motgång för Ebly och dess grundare Gaetan Patin.

Enligt Urbain på De Struise har Bosteels gjort en årlig nettovinst på närmare 30 miljoner kronor. Ställ det mot lilla Ebly som förväntas ha en årsproduktion omkring 140 000 liter under 2012 och för två år sedan bara gjorde en tredjedel av det. I sammanhanget är det också värt att nämna att andra, större bryggerier också har använt liknande glas, bland andra Heineken (bildbevis).

Jag kan förstå att man vill skydda sin verksamhet från varumärkesintrång och liknande men i detta fall känns det som att Bosteels varit lite väl kinkiga. En del kända svenska pubar verkar hålla med och bland andra De Klomp i Linköping och Pressklubben i Stockholm kommer enligt uttalanden från anställda att sluta servera öl från Bosteels, åtminstone under den närmaste tiden.

Tänker du bojkotta Bosteels?

Häromdagen var det en nyhetsprovning av öl som släpps på Systembolaget på lördag men det fanns också tillfälle att prova 88 öl ur det lokala beställningssortimentet. Innan provningen startade pratade vi med en del ansvariga hos Systembolaget och tog upp att det kunde vara ett problem att en del bryggerier hade dålig kvalitetskontroll och att Systembolaget inte heller har kvalitetskontroll på dessa öl, med resultatet att skadad öl hamnar på hyllorna. Under provningen visade det sig att förvånansvärt många öl var förvånansvärt dåliga, och eftersom Systembolaget uppmanade oss att tycka till om det har jag nu sammanfattat mina tankar i ett mail som jag även delar med er här.

Först en liten kommentar för att förklara varför Systembolaget inte har någon kvalitetskontroll på dessa varor. De ligger alla i beställningssortimentet, vilket är "leverantörernas sortiment" där de får sälja i stort sett vad de vill så länge det håller sig inom lagen och etiketterna stämmer och är regelriktiga.

Här är så den text jag skickat till Systembolaget:
"Med anledning av gårdagens temaprovning med lokalproducerade öl och den korta diskussion vi hade inför den kring kvalitetskontroller hör jag av mig till er med mina åsikter och funderingar i frågan.

Utav de 88 lokalproducerade öl vi provade fann jag åtminstone 17 som var mer eller mindre odrickbara på grund av infektioner och felsmaker. Därutöver var det många fler som hade mindre felsmaker. Dessa odrickbara öl var inte utspridda över de olika bryggerierna utan det rörde sig snarare om en dryg handfull bryggerier vars samtliga öl i provningen var dåliga. Det rör sig inte om personlig smak i dessa fall utan om uppenbart skadade öl, där bryggerierna har brustit i sin kvalitetskontroll.

Detta riskerar att skada ert rykte som återförsäljare, det generella ryktet för svensk öl och förstås bryggerierna själva samt avskräcka folk från att gräva djupare i ölkulturen. I den monopolställning ni har kan ni förstås inte förbjuda producenter och leverantörer att sälja sina varor i beställningssortimentet men ni bör kunna ställa kvalitetskrav på de produkter ni erbjuder extra tjänster för.

Det handlar inte om mer än att ställa krav på en grundläggande kvalitet. Den bedömningsskala ni redan använder till offertprovningar bör gå utmärkt att använda till detta, där ni endast ställer kravet att två av tre provare anser att den uppfyller en grundläggande kvalitet. Eller något liknande. De produkter som inte klarar av kvalitetskontrollen blir åtminstone fråntagen möjligheten att ingå i den logistiklösning som tillåter kunder att beställa dessa produkter till sin butik utan extra kostnad för producenten. Möjligheten att lagerföra sina produkter på de tre närmaste butikerna är kanske svårare att rucka på?

En lösning är att ni kvalitetsprovar alla dessa produkter, men man kan också tänka sig att det är först när en produkt får in ett visst antal reklamationer, relaterat till dess försäljning, under en tidsperiod som ni tar in den för kvalitetskontroll. Det bygger förstås på att kunder i allmänhet är duktiga på att reklamera felaktiga produkter.

Det borde bli bäst för alla om producenterna får lov att ta tag i sin kvalitetskontroll."

Vad har ni läsare för åsikter kring det här?

Nu på lördag släpps 27 nya öl på Systembolaget och som vanligt med de exklusiva släppen blir plånboken betydligt tunnare om man vill komma hem med en flaska av vardera nyhet. Det är en vid blandning av mixpack, magnumflaskor och exklusiva öl förpackade i pappcylindrar på bästa whiskymanér. För att hjälpa er att hitta vad ni behöver köpa och vad ni kan lämna på hyllan kommer här korta kommentarer om nästan alla öl i släppet, baserat på dagens nyhetsprovning på Systembolaget.

T5 - fyrtiotal butiker

De Struise Pannepot Old Fisherman's Ale 2011
Mycket pumpernickel och lite eldig rost. Torkad frukt ligger i bakgrunden och lurar. Intensiv smak som drar åt rågbröd med marmelad. Tungt och intensivt, kan nog bli ännu bättre med lite ålder.

Stone 16th Anniversary IPA
Intensivt kryddig och "grön" humle dominerar aromen tillsammans med en krydda som drar åt en dålig bloddy-mary-mix. Beskan drar iväg ordentligt i smaken som annars domineras av trött humle och konstiga kryddor som inte går ihop i mitt smaksinne. Obalanserat bottennapp...

Nils Oscar Julöl 2012
Tung kropp med mycket rost som ligger över något gömda chokladtoner. Lätt eldighet mot slutet, och en smygande efterbeska som drar med sig rostigheten i en andra omgång. Kompetent men inte speciellt spännande.

Mikkeller Fra Til
Pepprigt rivig doft med lätt rökighet. Mycket kraftig smak med en stor rostighet, på gränsen till för mycket för min smak. Kvar på tungan ligger en diffus kryddighet och när allt annat försvunnit ligger en kraftigt rostig och besk eftersmak kvar som faktiskt blir jobbig.

Nögne Ö God Jul
Knäckebrödig doft med chokladkola och vörtbröd. Smaken är medelfyllig och välbalanserad med inslag av gräsig humle och karamell. Mustigt och gott! Mogen smak som nog ändå framstår som den tål lite åldring.

Nögne Ö Underlig Jul
Julkryddig doft med nejlika, ingefära och lite kanel på en grund av vörtbröd och knäck. Väldigt julig pjäs! Smaken är också den mycket kryddig, där ingefäran tar de första och största kliven. Bakom den ligger en relativt lätt kropp med karamell och rostat bröd. Svårplacerad öl som jag inte riktigt vet om jag gillar eller inte. Den behöver nog sitt tillfälle.

AleSmith YuleSmith Winter
Den typiska mixen av halvtrött humle och kola från en amerikansk red ale. Mycket intensiv humlighet i doften men samtidigt känns den inte helt pigg. I smaken känns det fräschare och kolasmaken stör inte humlen lika mycket utan de ger plats åt varandra. Något söt i slutet för att vända tillbaka mot beskare domäner i eftersmaken. Ovanligt bra för sin stil får jag ändå säga.

Port Brewing Santa's Little Helper
Kraftig rostighet med stark kaffesmak och en lyxig chokladton som kämpar sig fram. Bakom det kraftpaketet finner jag lite gräddkola och en lätt kryddighet. Nästan lite överväldigande smak som njuts bäst i små sippar, men den blir ingen favorit för mig.

Fuller's Vintage Ale 2012
Toffeedominerad doft med inslag av päronjuice och lite vaniljkräm. Mycket trevlig doft som gör att smaken lämnar mig lite besviken då den innehåller simplare drag av rå malt och saknar den mjuka härligheten i doften. Kanske vinner på några år?

Harviestoun Highland Odessey mixpack
-Old Engine Oil
Köttig doft med inslag av tomat. Umami, tro? Efter långa försök kommer mitt doftsinne förbi kött- och tomattonerna och hittar även choklad och knäckebröd. Smaken är en aning lätt och lämnar inget bestående intryck. Lite klyschigt, men det är verkligen en lättdrucken och småtrevlig porter som inte står ut åt något håll.

-Ola Dubh 12
Soja, vanilj, torvrök och choklad i en märklig blandning som sätter fart på hjärncellerna. Varje sniff leder till nya intryck och på så sätt är det en mycket intressant öl. Sojan är dock återkommande och så även i smaken, vilket leder till ett intryck av sälta. Märkligt, märkligt. En till öl som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om.

-Ola Dubh 18
Mångfacetterad arom med torv, tjära, hav, choklad, lite finare soja och vanilj. Här kan man i ännu högre grad hitta nya intryck i varje ny sniff. Man skulle nog kunna spendera en timme i en skön länsfåtölj med att bara sitta och dofta och försöka bena ut alla doftintryck. Eftersom jag finner båda soja och ha har jag svårt att släppa tanken på sushi. Smaken är också den nyansrik och turligt nog lite mer dämpad på sojadelen. Det ger starka associationer till en öde havsstrand med tång på grusstranden och ett salt hav som slår mot klipporna och en öde gammal fiskebåt som drivit i land. Jag gillar när en öl kan måla upp sådana bilder för ens inre, men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att ölen i sig saknar något.

Courage Imperial Russian Stout
Choklad, kola, cappuchino och nougat samsas med en medelfyllig rostighet. Det lovar gott men är lite kantigt. Jag gillar den ändå men kan, återigen, tänka mig att den tjänar på att få ligga till sig och bli rundare i sin framtoning.

SKA Molé Stout
Rejält chilisting i doften. Skarpt och nästan lite syrligt på ett sätt som påminner om inlagda jalapeños. Mycket chili i smaken tillsammans med en något odefinierad kryddighet och lite vörtbröd. Relativt lätt kropp och inte speciellt stark trots den enorma chiliaromen. Mycket annorlunda tingest på alla sätt och vis. Flummig, som Joao uttryckte det.

Nynäshamn Valsviken Vinterpoter 2012
Läs en fullständig recension här. Ett härligt välbalanserat inslag bland alla extremer i detta släpp.

Alaskan Smoked Porter
En försiktig ton av rökt kött ligger i framkant kring en kropp med choklad, lättrostat kaffe och pumpernickel. Smaken följer i samma fotspår med en mycket trevlig rökighet. Det här, mina damer och herrar, är en riktig klassöl och om man gillar rauchbier, Nils Oscar Rökporter eller något annat i den stilen blir man sannolikt frälst av den här godingen.


T6 & T7 - vinkällarbutikerna 

Schloss Eggenberg Samichlaus Bier 2012
Stark, eldig doft med mycket torkad frukt, marsipan och stora drag av portvin. En lätt touch av kryddad rom. Mogen, härligt rund smak. Starkt och stort, lyxigt och värdigt.

Baladin Super Bitter
Stor gräsig arom med lätta toner av rostat bröd i bakgrunden. Övervägande besk smak som drar ut i en lång efterbeska med en härlig gräsig ton, men känns överlag en aning tunn i smakerna och blir lite för endimensionell.

Baladin Lune Riserva Teo Musso 2010
Fullständig recension finns här. Står sig mycket bra mot de andra ölen i provningen.

Nut Birra Divina
Ljus öl med typiska belgiska jästsmaker i form av en ljus, spritsig fruktighet med lite drag av kryddnejlika. Låg beska och en lätt sötma. Behaglig men saknar lite smakdjup.

Mikkeller Red/White Christmas
Spännande doft med drag av exotisk frukt blandat med knäck och torkad frukt. Smaken är humledriven till en början med rivig beska och en fräsch fruktighet blandat med grön humle, som till viss del övergår i en maltigare ton med mer knäck. Gott, men lite rivigt.

Hoppin' Frog Frosted Frog
Pepparkaksdeg! Jag kastas tillbaka i tiden till julbak med mamma medan snön faller i driver utanför fönstret. Känslan är svår att kasta bort trots att jag sitter i en steril provningssal tillsammans med drygt 20 andra ölskribenter och är långt ifrån något julbak. I smaken drar kryddigheten lite mot glögg men pepparkaksdegen hänger kvar, framförallt kanel och torkad ingefära. Udda öl på alla sätt och vis. Inte helt olik pumpaölen men ändå något annat.

Brewdog San Diego Scotch Ale
Mycket chokladkola i den milt eldiga doften som ackompanjeras av vanilj och rågbröd. Smaken är söt och eldig med mer framträdande vanilj kring chokladkolan, som gör det till lite av en godisöl. Jag känner mig inte helt övertygad dock.

Hoppin' Frog Barrel Aged B.O.R.I.S. the Crusher
Tungt, tungt med tydliga smaker av bourbonlagring med lite karamell och mycket vanilj över en intensivt chokladig kropp med inslag av kaffe. Oerhört kompetent imperial stout som hittar en fin balans mellan grundöl och fatlagring, mellan choklad och vanilj, mellan kraft och elegans. Smakar det så kostar det, men den här ölen är verkligen värd sitt pris.


Dessutom kommer Frequency Aint Nuthin To F*** Wit, Strömsholms Malakias 2012 och Samichlaus Helles 2012, alla i T7.

Fler artiklar om släppet:
BeerSweden
Allt om Öl

Få öl är så välpaketerade som denna. Pappcylinder med aluminiumlock och en välformad, genomskinlig flaska. Det ska väl till en trälåda för att slå det. När innehållet i flaskan dessutom är färgat som en whisky eller cognac vill man nästan hälla upp en fyra i sitt bästa whiskyglas, korka igen flaskan och ställa upp i barskåpet. Såväl prislappen såväl som ölets totala avsaknad på kolsyra förstärker den bilden.

Som ni säkert har förstått tilltalar det estetiska kring denna öl mig väldigt mycket. Det blir till en hel ritual bara att ta upp flaskan ur dess pappcylinder, skära av vaxet och skruva ur korken ur flaskhalsen. Vätskan i sig är lätt grumlig och orange, nästan som eld. Sätt glaset i närheten av levande ljus och ölet får ett eget liv.

Smaken är intensiv och lättflyktig i ett. Smaxexplosionen kommer och går, kvar sitter smaklökarna och undrar vad som hände och sinnet famlar i mörkret efter associationer. Efter en stund kommer man fram till att det finns en kryddighet som påminner om glögg, en lätt syrlig ton som drar åt vitt vin, en ren rejäl kolasmak, en touch av bourbon och ett väldigt vinöst stänk av torkad frukt. Det finns en italiensk själ därinne, det märks. Samtidigt som det är helt uppenbart att det är en barley wine är det en helt unik smakupplevelse som är svår att bli klok på.

Det kommer endast 240 flaskor på Systembolaget. Å andra sidan kostar dessa 199 kr styck vilket sätter den i en prisklass som sällan är skådad på Systembolagets ölhyllor och som är helt i paritet med t ex Cantillon Blåbär. Prisvärt? Tja, det beror ju på dig det. Baladin har tagit en öl och gjort det till vad som mer eller mindre kan ses som en livsstilsmarkör. Exklusiv förpackning, liten upplaga, högt pris och häftig öl. En accesoar i hyllan, en raritet i samlingen. För den som söker detta är det prisvärt.

Den recenserade ölen var ett varuprov.

En vecka kvar till första advent, med allt vad det innebär. Julstressen är i antågande och jag insåg just att jag inte postat någon lista över ölen som kommer i december. Nu på lördag kommer nämligen en vild mix av exklusivare julöl, utsvävade italienare, imperial stouts och andra starka saker. Och såklart en öl från Brewdog. Här har ni hela listan.

T5 - fyrtiotal butiker
Alaskan Smoked Porter (USA), 65 cl, 99 kr, 6,5 %
AleSmith Yule Smith Winter (USA), 65 cl, 129 kr, 8,5 %
Courage Russian Imperial Stout (England, Storbritannien), 27,5 cl, 44,90 kr, 10 %
De Struise Pannepot Old Fisherman's Ale 2011 (Belgien), 33 cl, 39,50 kr, 10 %
Fuller's Vintage Ale 2012 (England, Storbritannien), 50 cl, 59 kr, 8,5 %
Harviestoun Highland Odessey (Skottland, Storbritannien), 3x33 cl, 137,30 kr

• Old Engine Oil, 6 %
• Ola Dubh 12, 8 %
• Ola Dubh 18, 8 %

Mikkeller Fra Til (Danmark/Belgien), 37,5 cl, 43,90 kr, 8 %
Nils Oscar Julöl 2012 (Sverige), 50 cl, 49,90 kr, 7,7 %
Nynäshamns Valsviken Vinterporter 2012 (Sverige), 25 cl, 41,80 kr, 9,1 %
Nögne Ö God Jul (Norge), 50 cl, 47,50 kr, 7,5 %
Nögne Ö Underlig Jul (Norge), 50 cl, 45,90 kr, 6,5 %
Port Brewing Santa's Little Helper (USA), 65 cl, 99 kr, 10 %
SKA Molé Stout (USA), 35,5 cl, 28,50 kr, 5,8 %
Stone 16th Anniversary IPA (USA), 65 cl, 98,90 kr, 10 %

T6 & T7 - vinkällarbutikerna
Baladin Lune Riserva Teo Musso 2010 (Italien), 50 cl, 199 kr, 11,5 %, T7
Baladin Super Bitter (Italien), 75 cl, 87 kr, 8 %, T6
Brewdog San Diego Scotch Ale (Skottland, Storbritannien), 33 cl, 119 kr, 11,9 %, T6
Frequency Ain't Nuthin To F*** Wit (Sverige), 75 cl, 99 kr, 7,5 %, T7
Hoppin' Frog Barrel Aged B.O.R.I.S. the Crusher (USA), 65 cl, 169 kr, 9,4 %, T6
Hoppin' Frog Frosted Frog (USA), 65 cl, 109 kr, 8,6 %, T6
Mikkeller Red/White Christmas (Danmark/Belgien), 150 cl, 199 kr, 8 %, T6
Nut Birra Divina (Italien/Belgien), 75 cl, 129,90 kr, 6,5 %, T7
Schloss Eggenberger Samichlaus Bier 2012 (Österrike), 33 cl, 41,90 kr, 14 % , T6
Schloss Eggenberger Samichlaus Helles 2012 (Österrike), 33 cl, 35,80 kr, 14 %, T7
Strömsholms Malakias 2012 (Sverige), 33 cl, 29,90 kr, 6,2 %, T7


Stroud Maris Otter Vintage Ale skulle enligt uppgift också ha ingått i detta släpp men verkar ha blivit uppskjuten till februari.

Några av dessa har ni kunnat läsa om tidigare här och på andra bloggar och några av dem kommer ni få stifta närmare bekantskap med här på Portersteken inför släppet. Dessutom är det förstås nyhetsprovning på Systembolaget i veckan, varifrån ni kommer få den vanliga uppradningen med snabbrecensioner av nästan alla öl i släppet (tre av T7-ölen kommer inte att ingå i provningen). Om man bortser från den sedvanliga bristen på alkoholsvagare öl i de exklusiva släppen ser det ut att finnas något för alla smaker. Frågan är om det finns något för alla plånböcker?

Baladins förpackningar ger en exklusiv känsla

Det sägs att man äter med ögonen. Kanske dricker vi lite med ögonen också? Många system för ölbedömning räknar in hur ölet ser ut i glaset men spelar det någon roll hur drycken är förpackad? Smaken påverkas ju förstås inte direkt av flaskans utseende, men om man sätter öl i ett sammanhang handlar det ju också om en upplevelse och där spelar ögonens intryck också roll.

Förpackningen i sig kan förmedla mycket om produkten. Har du tänkt på att lågprisprodukter ofta också ser väldigt billiga ut, med enkel design etc? Det handlar förstås om att man med utseendet vill förmedla att det är just en budgetprodukt, inte att spara in några futtiga kronor på en billigare design. Tvärtom skulle jag gissa på att de företagen lägger ner ganska mycket pengar på att få fram rätt "budgetlook". Det omvända gäller förstås också, en vacker och spännande förpackning skapar förväntningar på produkten.

Jag tycker också att en snygg förpackning skapar ett mervärde för mig när jag dricker öl. Helhetsupplevelsen blir ett snäpp bättre när producenten tänkt på allt och lagt ner tid på en tilltalande förpackning. Mikrobryggerier är generellt hyfsat duktiga på snygg branding men få lyfter fram det lilla extra. Kanske vill man inte verka alltför exklusiv utan bygga mer på en vardagslyxkänsla. Kanske är det också därför det blir extra kul när bryggerierna lägger ner lite extra på sina förpackningar. Ett exempel är Valsviken Vinterporter från Nynäshamn som kommer förpackad i en snygg liten kartong eller för den delen Baladins öl som vanligtvis kommer i riktigt snygga flaskor och i specialfall som Lune till och med kommer i en sjyst "whiskycylinder".

En spexig eller extra lyxig förpackning är en sjyst isbrytare om man har gäster hemma och någonstans kan det kanske också göra ölskeptiker något mer mottagliga, när de ser att det är något som inte bara är tråkiga burkar. I butiken är det ju också många som väljer "något med snygg etikett".

Poängen är väl alltså att en snygg öl också förtjänar en värdig förpackning. Vad tycker du, spelar det någon roll hur ölen är förpackad så länge den är god?

När höstmörkret lägger sig kan det alltid vara trevligt att med tunga, mustiga grytor. Eller så kan man pigga upp med något lite somrigare, som cajunkryddad fläskfilé med ugnsbakad sötpotatis och en frisk salsa. Som tur är har också Systembolaget släppt flera friska och somriga godbitar som passar till.

En av dem är den fantastiska Tank 7 från amerikanska Boulevard Brewing, en medelfyllig och lite söt farmhouse ale med massor av amerikansk aromhumle. Fruktiga och friska bidrag från både jästen och humlen med andra ord men utan någon direkt beska, vilket leder till en härligt småsöt fruktbomb.

Sötpotatisen, som ugnsbakats i folie är söt, mjuk och krämig och gifter sig utmärkt med den söta fruktiga ölen. Det cajundkryddade köttet erbjuder istället en kontrast mot ölet med dess kryddiga marinering och karamelliga stekyta som ger en spännande dynamik till parningen. Tomat, salladslök, chili, persilja, salt, olja och vinäger sätter ihop salsan som vibrerar av smak och både binder samman och sätter pricken över i på såväl själva maten som dess parning med ölen.

Såväl ölen som maten är för mig typiskt somriga och i det rådande höstrusket är de tillsammans som en solstråle som lyser upp tillvaron. En liten energiinjektion som får en att orka med lite till.

Receptet till maten finner ni i kokboken Jamie's America, en kokbok som verkligen lyfter fram bredden i den amerikanska matkulturen som annars sällan syns i Sverige. Just det här receptet ska egentligen göras med alligatorsvans, bara en sån sak.

En av Uppsalas mest framstående ölpubar firade idag sin 19-årsdag med pompa och ståt. Mörkret hade precis slukat staden när jag parkerade cykeln vid Fyrisån och klev upp mot Stora Torget för att se att kön in gick ner genom hela trappan och tio meter ut på torget. En populär tillställning för en populär pub.

Det bjöds, i ordets rätta bemärkelse, på en buffé av läckerheter och flera timmar efter sista tuggan är jag fortfarande jobbigt mätt. Revbensspjäll med kött som föll av benet vid minsta beröring, läckra pajer, lufttorkad skinka och potatisgratäng var bara några av sakerna som dukats upp, och allt som krävdes av oss besökare för det var en garderobsavgift och planeringsförmågan att hämta ut en gratis biljett i baren några dagar tidigare.

Till maten beställde jag in en Beer Here Dark Hops på fat, en öl som jag ser som lite av en banbrytare på den skandinaviska ölscenen och som fortfarande håller hög klass. Särskilt till revbenen satt den som ett smäck med sina mörka, karamelliga smaker som etsade sig fast vid allt karamelliserat kött, med sina chokladiga toner som gifte sig med glazen och med sin humlekick som sparkade det feta i maten åt sidan.

Efter en extra portion revben (vilket väl förklarar att jag fortfarande är ordentligt mätt) slank vi upp till Loyalty Bar där Mikael "Gonzo" från Wicked Wine kvällen till ära stod bakom kranarna och serverade klassiska Bigfoot och modernt påhitt i form av To Öl Baltic Frontier, en IPA med havtorn och enbär. Bigfoot är alltid Bigfoot, särskilt på fat, så att säga. Baltic Frontier visade sig vara en ganska lätt och mycket pigg IPA som spelade starkt på en ljus citrusaktig fruktighet blandat med syrliga bär och, ja, havtorn antar jag. Spännande och god! Tillsammans var de O'Connors i ett nötskal, tuffa gamla klassiker blandat med häftiga nykomlingar.

Tack för att ni finns, OC!

Under helgen som varit vankades det ölfestival i Örebro. Stämningen var på topp och "det går aaaaldrig" hördes ingenstans. En del nyheter fanns på plats och den alltid välbesökta Närkemontern är förstås alltid en höjdpunkt. Särskilt för mig som Uppsalabo, deras öl finns inte i den här nacken av skogen. Här nedan följer lite snabbrecensioner av några utvalda öl som provades under festivalen.

Poperinges Hommelbier Fresh Harvest 2012
En specialvariant av Hommelbier med färsk humle. Mycket frisk smak med en juicig fruktighet blandat med en gnutta hö och blomster. Välavvägd och nästan för lättdrucken för att ha 7,5%. Spännande och överraskande god.

Närke Jólners Dricka
Mjölkstout på blygsamma 3,6% som knappast saknade tryck i smakerna. Krämigt kaffe och rostat bröd i smakerna tillsammans med laktosen och den låga alkoholhalten gör den ju nästan till en sorts frukostöl. Hade den varit 0,1% svagare hade det varit en av de bästa folköl jag någonsin druckit.

Närke Älj-Äjl
Jag har aldrig gjort saft på älgört och kan inte riktigt relatera till den smaken, men denna öl med älgört kopplar jag till root beer och jenka, fast mycket torrare förstås. Spännande och speciellt, som vanligt när Närke får för sig att leka med ingredienser, men denna gång blev det inget jag skulle vilja dricka en pint av.

Oppigårds Thurbo DIPA
Wow! Här levereras något som få andra DIPA klarar av: en rejäl humlekick tillsammans med en grym balans mellan malt och humle. Söt citrus, blandad exotisk frukt, karamell, toffee och så lite mer exotisk frukt på det. Snäppet vassare än Drakens DIPA och därmed Sveriges bästa DIPA i min bok. Ser framemot att dricka mer Thurbo DIPA.

Amager Batch 500
Efter dryga fem års bryggande har Amager nått fram till femhundrade batchen som firas med en jubileums-IPA i östkustsk stil. Dansk östkust då får man nästan förmoda. Visst vilar hela humligheten på en karamellig bas men den är ändå ganska lätt och långt ifrån kladdig. Den lätta sötman sitter mitt i prick och skickar sedan över humlen i våg efter våg av frukt, grape, blomster och parfym. Inte extremt på något vis utan bara väldigt gott. Skål för de 500, Amager, och skål för åtminstone 500 till.

Malmö Brygghus False Dmitriy Julspecial Imperial Bourbon Vanilj Stout
Troligen det längsta namnet på festivalens öllista. En upphottad variant av deras mycket goda imperial stout. Bourbonsmaken är inte särskilt dominant utan spelar tillsammans med vaniljen istället en fin supportroll till smakerna av chokladpralin och karamellmacchiato. Finurligt balanserad på ett oväntat sätt. Skulle gärna haft en flaska till jul.

Strömsholm En Riktig Lättöl
Avslutningsvis vill jag lyfta fram en lättöl. Denna har funnits i över ett år men först nu har jag lyckats smaka den. En ale som är inmäskad på hela 78 grader vilket gör att det mesta av sockret från malten inte kan ätas av jästen. Resultatet är en mycket maltigt lättöl med lätta inslag av fruktiga estrar och en liten kryddighet. Snygg, utan störande moment och med betydligt mer kräm än mången annan lättöl.

När man springer på sådana däringa ölfestivaler hittar man alltid lite nyheter och skvaller om man håller öron och ögon öppna. Här är lite av det jag hört under helgens festival.

-Systembolaget ska släppa svensk DIPA och racet bland svenska bryggare är igång. Oppigårds Thurbo DIPA lär vara en stark utmanare. Sigtuna har i sin tur gjort fyra olika offertbrygder, två med med mer karamellmalt och två med havre, alla med olika humlegivor. Slottskällan, St Eriks m fl har förstås också bryggt sina varianter.

-Om inte Thurbo DIPA vinner offertprovningen kommer Oppigårds att släppa den i beställningssortimentet istället. Med tanke på hur det har gått för Amarillo och Indian Tribute lär det nog bara vara en tidsfråga innan vi ser Thurbo DIPA i ordinarie sortimentet.

-Brekeriets försäljning har skjutit i höjden efter att de släppte Saison och Roken i det lokala sortimentet och nu är det frågan om de behöver tänka om i sitt upplägg för att möta efterfrågan och ha en rimlig arbetssituation.

-Sigtuna har vunnit en Systembolagslansering på craftlager på burk och fått en beställning på 400 000(!) liter. Det motsvarar i grova drag halva deras förväntade årsproduktion 2012. Tur för dem att de håller på att installera fler tankar. Var burktappningen ska ske är ännu inte helt klart. De kikar på att skaffa egen burklina men bristen på utrymmet är ett problem.

-På grund av den ökande humlebristen har Oppigårds börjat med långtidskontrakt på sina humleinköp. Nu kör de kontrakt på tre års inköp för att kunna säkra den humle de behöver. Kan det vara första svenska mikrobryggeriet som kör på humlekontrakt?

-Alambic har fått in ett litet antal flaskor av en specialhumlad variant av Poperings Hommelbier. Allt är på väg ut till landets krogar och jag kan intyga att den är mycket trevlig med en frisk fruktighet. Håll utkik!

-Närke har bryggt Death By Hops som är en direkt uppskalning av hembryggarföreningen Källarknuts DIPA, Death By Hops 3. Kul med hembrygder som kommer till liv på kommersiell skala också. Jag missade DBH 3 men den nu kommersiella varianten är riktigt trevlig.

-Old Worthy har nya öl på gång och jobbar dessutom på att utveckla deras Scottish Pale Ale som redan introducerats på den svenska marknaden. Framöver kommer en 80 shilling med såväl chokladmalt som torvrökt malt samt en skotsk IPA där man tagit hjälp av ölhistoriker för att komma fram till ett recept som ska efterlikna de IPA som bryggts i Skottland.

Dessutom händer det en del som inte är officiellt ännu, som jag därmed blivit ombedd att inte skriva om. Det händer en del i ölsverige, det kan ni vara säkra på.

Många hör studenterna klaga på att studiemedlen inte räcker till och det är så jobbigt ekonomiskt. Då kan det verka väldigt jobbigt att vara en ölintresserad student. Jag är just en ölintresserad Uppsalastudent och jag kan intyga att det faktiskt inte är så jobbigt. Vi har tillgång till massor av bra öl, till bra priser dessutom.

Till att börja med räcker faktiskt studiemedlet rätt långt så länge man inte har ett alltför dyrt boende. Med pengar på fickan finns det många ställen i Uppsala att spendera dem på god öl i Uppsala. Förutom sex olika Systembolagsbutiker, varav åtminstone tre tar in T5-nyheterna, har vi ju våra nationspubar. Totalt finns det 13 stycken nationspubar och fler än en säljer mer än bara stor stark.

Den mest kända på ölsidan må vara Ghuben som i åratal skrutit med att de har flest ölsorter i hela Uppsala. Det stämmer knappast längre i och med att O'Connors håller sig med i runda slängar 1000 sorter på flaska och därtill ett gäng fat. Men bland nationspubarna har Ghuben klart störst flasksortiment. På alla nationspubar beror utbudet för tillfället till ganska stor del på vem nationen valt till pubmästare för terminen, liksom vilka ekonomiska restriktioner (eller brist på sådana) denne fått från sina överordnade. Vad jag märkt under mina fem terminer i Uppsala är att utbudet verkar bli bättre och bättre för varje termin och den här hösten är det bättre än någonsin. Ghuben har omkring 200 öl i sina kylar och i stort sett allt är erkänd kvalitetsöl. Alesmith, Brewdog, Drie Fonteinen, Mikkeller och Lagunitas, för att bara nämna några.

Andra nationspubar breddar vårt utbud. Orvars är förvisso mest kända för att ha den billigaste stora starken (19 kr!) men de håller också ett fint flasksortiment och framförallt är det här man tittar in om man är sugen på fatöl. Häromveckan drack jag både Moor JJJ och Redchurch Double IPA Chinook på fat på Orvars, för 52 kr glaset. Även Svantes, Kalmars, Västgötakällaren och V-dalapuben brukar hålla sig med ett hyfsat utbud. En nationsrunda i Uppsala kan alltså vara god, rolig och prisvärd.

Nyckeln till nationernas låga priser är billig/gratis arbetskraft från engagerade studenter tillsammans med att de inte behöver ta ut moms på det de säljer (däremot betalar de moms på inköp till skillnad från vanliga pubar). Servicen blir ibland därefter. Engagerar man sig i nationerna kan man förstås också åtnjuta rabatter och få dricka riktigt billig öl. Som ölintresserad student finns det andra spännande extraknäck att få också, till exempel som guide/provningsledare på Gamla Slottskällans Bryggeri, något jag själv gjort en längre tid.

Utöver studentpubarna finns förstås O'Connors med flera som gör att utbudet i Uppsala är bland de bästa i Sverige. Med Stockholm 40 minuter bort med tåget tillsammans med ölfestivaler i Örebro och Linköping på två timmars avstånd vardera finns det inte mycket kvar att klaga på. Vi ölintresserade Uppsalastudenter har det bra!

Omnipollo har varit i farten och plockat fram ytterligare en DIPA till alla stackars humletörstande svenskar. Moebius (bakgrund till namn och etikett) är en uppföljning på succéölet Nebuchadnezzar och hade premiär igår på utvalda pubar. Den finns även att privatimportera lådvis från Brill.

För det första ska det sägas att den inte alls är så grumlig som det ser ut på bilden, det hela beror på blixten och min mobilkamera. Det hela blev väldigt spontant för mig och därmed hade jag inte heller någon bättre kamera med mig. Lite grumlig är den, och gyllene halmgul.

Doften domineras totalt av rå, koncentrerad humle och det är inte alls långt ifrån att stoppa ner näsan direkt en påse med humlepellets. Det är på gott och ont, för det blir väldigt överväldigande och därtill opolerat, samtidigt som det är en härlig humlekick.

Smaken är en aning fet, men inte söt eller kladdig och drar åt sockerkakehållet. Ja, bakom all humle alltså, för den dominerar även i smaken. Just den feta kroppen och smaken hjälper till att bära upp den enorma mängden humleoljor.

Jag tycker i slutändan att det blir lite för mycket koncentrat över det hela, för skarp humledominans. Bättre än bra, men inte toppklass. Det vore trevligt att prova den igen om en vecka eller två och se om humlen lugnat ner sig en pytteaning så att den hamnar i bättre balans med sig själv. Då skulle jag tycka att den var riktigt, riktigt bra, men då är jag inte heller en sucker för det superduperhumliga. Om man däremot är tokfrälst på totala humlebomber är det här som en messias man bör söka upp, prisa och vörda så snart som möjligt. Kanske helst redan igår.

För att komplettera din bild av Moebius rekommenderar jag dig att läsa Ölhundens recension också.

Precis som med öl och sprit finns det sätt att avnjuta dem i en blandning och tillsammans men var för sig kan man avnjuta öl och glass tillsammans på lite olika sätt. Man kan göra "beer float", en sorts efterrätt där man lägger ner några skopor glass i ett glas och häller på en passande öl. Man kan också göra glass med öl i smeten, vilket jag har prövat idag. Två små testsatser blev det, en med stout och en med IPA.

Recepten baseras på ett recept i Humphrey Slocombes grymma glassbok, men i princip är det bara en helt vanlig glassmet där man tillsätter öl som man kokat ner med lite råsocker och lite sirap till grädden och mjölken. Jag plockade lite av vad jag hade hemma och det blev då en smet med Brooklyn Black Chocolate Stout och en med Valeir Extra. Det kan kanske kännas lite märkligt att göra detta med IPA men bitterheten slår faktiskt inte igenom.

Lite öl ska kocken ha själv också

Det är dock inte så att man får glass som smakar öl och bara öl, utan i båda fallen blev snarare en nyans i en glass med ganska mycket kolasmak från grädden, råsockret och sirapen. Stoutglassen blev såklart en aning kraftigare och får en ännu djupare kolaton med en touch av choklad och rostad malt. IPA-glassen var jag lite osäker på innan men såg det som ett experiment, som turligt nog slog ut rätt bra. Bitterheten slog inte igenom men det jag oroade mig mer för var att humlearomen skulle kokas bort och sen dränkas i grädde, men det finns faktiskt en touch. Det blev som en lättare kolaglass med en väldigt spännande, men lätt, nyans av blommor. Man får tänka till lite när man äter den och inte bara slafsa i sig.

Om du vill pröva lite hemma, använd inga dyrare öl. Så mycket slår det nämligen inte igenom att det är värt att häva i dyrbar öl. Anledningen till att jag tog Valeir Extra, som kanske inte är den billigaste IPA man kan finna, var att jag helt enkelt
skulle dricka den samma kväll och kunde offra 20% av innehållet på lite glass.

Någon annan gång kanske det blir till att prova med lite kriek. Dessutom vore det spännande att prova lite olika varianter av ölsorbet, där ölsmaken nog kan slå igenom mer. Stilar som kriek, IPA och wee heavy kan jag tänka mig är roliga att arbeta med på sorbetsidan.

Snart en färdig glass

Systembolaget har idag meddelat att de fortsätter sin utökning av e-beställningen till att även omfatta produkter i modulen T9. På grund av att den stundande julhelgen och testerna av hemleverans tar mycket av deras resurser har de valt att införa detta först efter jul för att driftsäkra starten. Planen är att man i slutet av januari ska kunna beställa T9 via e-beställning.

Sedan tidigare går det att använda e-beställning till beställningar av produkter från beställningssortimentet och exklusiva lanseringar (T6&T7, små volymer som enbart släpps på vinkällarbutikerna) och nu utökas alltså detta med ytterligare en del av deras utbud. T9 är den del av sortimentet som kallas för lokalt val. Varje butik har ett visst antal platser där de själva får välja ut produkter ur T9 till sina hyllor, baserat på lokal efterfrågan och intresse. Produkterna lagerförs på de centrala depåerna och kan beställas styckvis till vilken butik som helst med 2-3 dagars leveranstid.

Produkter som genom god försäljning kvalar in i ordinarie sortimentet från beställningssortimentet kommer först in i T9 och kan därifrån klättra vidare i modulsystemet. Ett exempel på en sådan öl är Oppigårds Amarillo som började i beställningssortimentet och som tack vare hög försäljning har klättrat och nu finns på hylla i ca 200 butiker. Produkter som lanserats i ordinarie sortimentet men säljer för lite tenderar också att bli degraderade till T9. Jag tror att det gäller bland andra Orval, Westmalle Tripel och Rochefort 10, för att nämna några.

Om du vill slippa beställa en öl ur T9 och istället ha den på hylla på ditt lokala Systembolag är det tjat och åter tjat som gäller. Visa att det finns en lokal efterfrågan så kommer butiken, med lite tur, ta in den ölen på hylla.

Under 2013 kommer Systembolagets modulsystem att göras om. T9-funktionen lär dock finnas kvar i någon form, men gissningsvis under en annan beteckning.

Lamm är något jag inte äter särskilt ofta och när det väl händer är det ofta till olika högtider. Därför blev det nästan lite märkligt att slänga fram lammkotletter och ställa sig och röra ihop en potatisgratäng på en vanlig sketen måndag. Men det är också det som är härligt med såväl mat som med öl. Genom att äta eller dricka något som man tycker är lite extra kan man göra en vanlig dag till en speciell dag. Bara att ställa mig i köket och laga mat jag inte gjort på väldigt länge och dessutom testa lite nya grepp var en sorts terapi i sig.

Till att börja med testa jag tekniken med att steka köttet i förväg, för att sedan marinera det halvfärdiga köttet över dagen och sedan bara laga klart det sista lilla precis innan middagen. Tanken är väl att stekningen oundvikligen driver ut en del av köttets vätska och genom att göra det innan marineringen skapar man mer utrymme där marinaden kan sugas in. Det låter logiskt, men jag vet inte om det finns några mer vetenskapliga belägg för att det skulle fungera bra. Jag körde med en av mina standardmarinader bestående av olivolja, balsamvinäger, soja, senap, vitlök, rosmarin och salvia, för att inte eventuella skillnader skulle bero för mycket på marinaden i sig och jag tyckte väl ändå att marinaden slog igenom lite mer än brukligt.

Mitt tips för en bra potatisgratäng? Förkoka den skivade potatisen i lika delar grädde och mjölk som precis täcker potatisen. Salta, peppra och pressa i vitlök och låt det puttra tills gräddmjölken börjar tjockna. Häll över i en ugnsform och avsluta med 20 minuter i ugnen på 200-225 grader. Med eller utan ost på toppen, efter eget tycke. Låt stå en 20-30 minuter innan servering för att binda samman, eller tillaga en dag i förväg om man har tid. Det här blir en god grund som är enkel att variera och spexa till. En trevlig variation är att lägga ett mittenlager med skivade jordärtskockor (bör förkokas någon minut) som ger gratängen en djup, mustig nyans.

Mitt standardtips för dryck till lamm är någon typ av brown ale eller belgisk brun. Det slår väldigt sällan fel och blir väldigt ofta väldigt gott. Idag kände jag för att prova något annorlunda och drog fram en helt oprövad imperial stout i skepnad av Beer Here Kremlin Crude (med en etikett som för ovanlighetens skull inte känns sådär härligt opassande). Visade sig vara en riktig godsak med kraft och elegans i ett, något som jag älskar i imperial stouts. Sött, starkt, rostigt och lätt rökigt, allt i ett liksom och därtill härligt balanserat. Mycket god brytning mot den gräddiga gratängen. Faktiskt väldigt passande! Köttet hade nog föredragit en brown ale ändå, en 10%-ig stout blev helt enkelt för mycket.

Fördelen med att ta just en imperial stout på halvlitersflaska är att det är kvar i glaset när man plockar fram sin (hemmagjorda) glass ur frysen och att den passar utmärkt till den också. Ibland är det inte så dumt att lägga stora starka öl i stora flaskor ändå.

Nu trodde ni kanske att jag skulle skriva något om att det finns många nya svenska bryggerier som dras med kvalitets och infektionsproblem och som vid första anblick verkar sakna självinsikt alternativt kvalitetskontroll. Icke, sa Nicke! Det här handlar om det infekterade sociala klimat som börjat uppstå på vissa håll i den svenska öldrickarvärlden.

Om du bara dricker öl hemma och går in på bloggar någon gång ibland för att läsa lite har du nog ingen aning om vad jag pratar om och jag kan redan nu tipsa om att sluta läsa och gå tillbaka till ölglaset. Det kommer vara trevligare. Om du däremot tenderar att följa diskussioner på ölforum, Facebook och i viss mån bloggar kanske du förstår vart det här är på väg och kanske är det också då läge att fortsätta läsa.

Kanske ska jag börja med en självbekännelse. Jag är alldeles säkert inte oskyldig till allt som följer nedan och jag har definitivt sagt och skrivit en del provocerande saker. Jag försöker bli bättre och jag hoppas att fler också vill skärpa till sig lite. Det börjar nämligen uppstå allt mer trist ölsnobbism, allt mer vi-och-dom-mentalitet och allt mer nerrackande på folk med avvikande åsikter från ens egna. Kanske tråkigast av allt är att jag ser allt fler personangrepp.

Det finns öl som är bättre än annan öl, men bra och dåligt är i mångt och mycket subjektiva egenskaper. Det betyder att det du tycker är en bra öl kan din nästa tycka är en dålig öl, och båda har rätt. Att ens egen åsikt skiljer sig från sin nästas betyder att man tycker olika. Inte att någon har rätt eller fel. Inte att någon är bättre än någon annan. Det betyder verkligen inte att man får en rätt att racka ner på de som tycker annorlunda.

Det finns öl som är svårare att få tag på än andra öl. Det betyder inte att den som dricker ovanliga öl är häftigare eller bättre än någon som håller sitt intresse till vad som finns på Systembolagets hyllor.

Det finns lägen då det är befogat att ifrågasätta och kritisera. Det betyder inte att det är okej att krydda kritiken med skällsord och personangrepp. 

Det här handlar inte om att respektera öl. Det här handlar om att respektera sina medmänniskor och deras åsikter. Öl innehåller som bekant alkohol och det kan alltid hända att man hamnar i en diskussion där man på grund av för lite blod i alkoholomloppet säger eller skriver något mindre genomtänkt. Det är nog något man får acceptera. Det jag har reagerat allt mer på under de senaste månaderna sträcker sig förbi ogenomtänkta fyllekommentarer.

I mångt och mycket är den svenska ölkulturen väldigt positiv och gemytlig med god gemenskap och mycket vänlighet. Det är en stor anledning till att jag själv försöker vara en aktiv del av den och sprida den vidare. Tyvärr känner jag att det bland öldrickare blir allt vanligare med allt från översittande snobbism till mer eller mindre kraftiga personangrepp.

Jag tror helhjärtat på att bloggar, ölforum och deras tillhörigheter är en viktig del av att sprida ölkulturen vidare, men om den här utvecklingen av dess sociala klimat fortsätter är jag inte säker på att jag vill försöka locka dit folk. Varför kan vi inte bara fokusera på det positiva, kreativa och konstruktiva? Vi är duktiga på det, egentligen.

Det här är vad jag tycker. Vad tycker du? Håller du med eller är det jag som är överkänslig? Jag hoppas på det senare...

I den avslutande delen av Nynäshamntemat behandlas passande nog något man gärna avslutar en dag med: Ost och öl. Bötet Barley Wine 2011, som nyligen släpptes på Systembolaget, tar sig an en ost som vi sällan pratar om när det gäller kombinationer av öl och ost, nämligen den franska opastöriserade osten comté. I det här fallet är det till och med två olika comté, en ung och en som är längre lagrad.

En ung comté smakar mer mjölkigt och sött än en mer lagrad, som har en mer mogen, utvecklad och kraftfull smak. De är inte lika vanliga i svenska ostdiskar som till exempel gruyere eller appenzeller men förekommer i de flesta välsorterade ostdiskar och ostbutiker. Den är enkel att ta till sig och perfekt för den som vill pröva något nytt på ostsidan.

Bötet Barley Wine är en återkommande årgångsöl från Nynäshamn och den senaste årgången kom på Systembolaget den första november. Det finns fortfarande en hel del flaskor kvar ute i landet men passa på att plocka på dig dina flaskor innan de tar slut. Jag upplever nämligen den senaste årgången som en av de bästa hittils och den blir bättre med ålder. Med en kraftig smak av karamell och torkad frukt som toppas av en avvägd beska är det en trevlig ostöl. Till rätt ost förstås.

Den yngre comtén visade sig nämligen lite för lätt i karaktären och sprang och gömde sig när Bötet kom farande. Inte en helt lyckad kombination. Jag tror istället att en lätt och chokladig porter, en inte alltför kraftig bock eller en frisk saison kan passa bra till. Till den lite längre lagrade comtén kommer däremot Bötet till sin rätt. Den kraftigare smaken från lagringen leder till ett bekvämt möte mellan ost och öl. Ostens gräddighet bjudermöter upp ölens kolasmak i till vals medan den kraftigare delen av ostens smak agerar wingman genom att ställa sig i baren och snacka med ölens fruktigare sida. En vinnande kombo och en skön avslutning på en lång dag. En lyx du bör unna dig själv lite då och då.

Hemmagjord glass och porter eller stout är väl en oslagbar kombination, eller? Ja, om det är rätt porter eller stout förstås. Ölen måste ha en del kraft, men mer kraft innebär för det mesta också mer alkohol. Till en äppelpajglass och en chokladglass provade jag Smörpundet Porter och Sotholmen Extra Stout för att försöka hitta en undre gräns för hur lågt man kan gå.

Äppelpajglasen är ett eget litet påhitt som blev väldigt gott. Jag gjorde helt enkelt en vaniljglass som jag blandade i äppelmos och kanel i, samt bakad och smulad smulpajsdeg. Det smakade i slutändan precis som en äppelpaj i glassform. Chokladglassen är efter ett recept i en glasskokbok från de som driver den legendariska glassbaren Humphrey Slocombe i San Francisco.

Smörpundet är med sin chokladiga och lite söta framtoning en öl som har goda förutsättningar att passa med glass men glassen har så kraftig smak att ölen hamnar lite i skymundan och aldrig kommer till sin rätt. Under gränsen för vad man behöver till glass alltså. Sotholmen Extra Stout däremot, som är lite torrare, mer rostad och framförallt kraftigare, passar fint till. Tillräckligt kraftig i smaken för att stå upp till glassens intensitet och med en rostighet som ligger i en mycket passande kontrast mot glassens smaker.

Allra bäst till glass tycker jag ändå att något ännu kraftigare och rostigare är, som till exempel Dugges ½ Idjit. Och pröva gärna att göra hemmagjord glass, det kan bli otroligt gott och det finns massor med utrymme att leka med smaker.

På väg ner mot Nynäshamn gav jag er som följer Portersteken på Facebook chansen att komma med lite frågor till bryggeriet och här får ni alla ta del av svaren på dessa.

Hur blir distributionen för Stenstrand SommarAle 2013?
Troligen likadan som i år, dvs till de lokala Systembolagen och via det lokala beställningssortimentet. På så sätt behöver den inte bryggas lika långt i förväg och kan vara som bäst och färskast under sommaren, men är ändå möjlig att få tag på för alla som vill ha den. Möjligen kan den komma i en exklusiv lansering i juni. Förhoppningsvis kommer den bryggas i samma eller större upplaga än i år.

Varifrån tas råvarorna?
Vissa basmalter kommer från Bamberger Mälzerei (ej Weyermann) och all annan malt är från Thomas Fawcett. Som kuriosa kan nämnas att de troligen var först i Sverige att ta in Maris Otter. Humlen, som till 90-95 % utgörs av hela kottar/blommor kommer från Charles Faram och till viss del via egen direktimport från USA.

Kommer Mälsten Mild tillbaka?
Det finns inga planer på att göra den inom den närmsta framtiden. När Mälsten kom ut var marknaden inte redo för den typen av öl. Nu har marknaden ändrats en del och därför är det inte helt uteslutet att den återkommer i framtiden. Men just nu finns alltså inga planer.

Kommer Ekholmen Ekologisk Ale att göras igen?
Nej, ekologiska ingredienser är dyrare än konventionella och man behöver använda större mängd per liter öl för att få samma smak. Därför blir den väldigt dyr att producera och i kombination med ett lågt konsumentintresse för ekologiska produkter blir den inte intressant att brygga.

Gillar de ölbloggar?
Kort och gott, ja. Kanske inte precis allt som skrivs, men ölkulturen i Sverige är bättre med ölbloggar än utan.

Går det att som privatperson få tag på Bötet Barley Wine från 2010?
Nej, i nuläget säljs den bara till restaurang.

En av de cirka trettio återkommande ölen bland årets julöl på Systembolaget är Mysingen Midvinterbrygd, något av en modern klassiker bland julölen. I en julölsprovning stod den ut som en av de kryddigare alternativen, särskilt bland de svenska bryggeriernas bidrag. Men vad blir intrycket när man får spendera lite tid med ett fullt glas Mysingen istället för en stressad snabbis att några få centiliter?

I typisk midvinterbrygdsstil är den mörkt brun snarare än svart och har ett relativt ljust skum. Dofen är kryddig men att placera kryddorna är inte helt lätt. Jag kommer att tänka på nejlika, stjärnanis och körvel. Kanske liiite torkad ingefära? Detta ligger ovanpå en doftkropp som består av vörtbröd och lätta karamelldrag.

Smaken kan till en början kännas väldigt kryddig men smaklökarna anpassar sig snabbt och efter en stund känns den istället härligt balanserad med en spännande kryddtwist. Lätta karamelldrag även i smaken som är något söt i början för att gå över till en örtig beska. Varje klunk är mer lättdrucken och det dröjer inte länge innan man får hålla igen med klunkandet. Jag hade dock önskat en lite djupare bakgrundssmak.

Det här är i mina ögon en av de bästa kryddölen bland årets julölen. Vill man ha en framstående kryddighet är detta ett bra val, men annars kanske den kan bli lite mycket? Den "mörka" kryddigheten passar i alla fall mycket bra till vinterns tunga maträtter.

Mysingen Midvinterbrygd släpps tillsammans med de övriga julölen på Systembolaget den 15 november.
Denna flaska var ett varuprov.

Mitt uppe i Nynästemat här på Portersteken har de idag gått och vunnit pris som Årets Ölutvecklare. Grattis grabbar! Det firar vi med en liten ölrecension av Valsviken Vinterporter 2012, som gör comeback efter ett års uppehåll och dessutom släpps på Systembolaget den 1 december. Denna exklusiva öl är utan flasketikett men istället paketerad i en fin liten kartong som bidrar till lyxkänslan. Brygd med sju olika maltsorter och lagrad i lika många månader är den en öl som värmer i vintermörkret.

En mer eller mindre totalsvart vätska med ett litet lattebrunt skum slår sig till ro i min kupa medan mocchadoften börjar sprida sig uppåt. Sött, mediumrostat kaffe och choklad dominerar doften om än inte på samma sätt som i t ex Southern Tier Mocha. I bakgrunden ligger något som påminner om likörpraliner. Det är en vuxen doft på denna vinterporter.

Smaken spinner vidare på likörpralinerna och är mer chokladcentrerad än aromen. Eller kanske är det en temperaturfråga. Trevligt är det i varje fall. Välbalanserat med ett litet riv i smakerna och en lätt eldig ton. Överlag tycker jag den har höjt sig rejält sen förra omgången.

Något som jag verkligen gillar med denna öl är att den skiljer sig ganska mycket från andra starka, mörka öl som finns på bolagshyllorna.

För öppenheten: Denna flaska gavs till mig som ett varuprov inför den kommande lanseringen.

Det är första gången jag kommer till Nynäshamn. Pendeltåget har nått sin slutstation och jag möts av en kall vindpust och en vacker vy ner över havet när jag kliver ner på perrongen. Det är lätt att föreställa sig hur orten lever upp under sommarmånaderna med barn som leker på stranden och folk som glider runt i sina båtar. Och folk som sitter på uteserveringarna och dricker öl från bryggeriet som satt dem på ölsveriges karta, Nynäshamns Ångbryggeri.

Från pendelstationen är det bara att gå in till centrum så är man vid bryggeriet. Det ligger nämligen nästan mitt i centrum, i en gammal kommunal elcentral. Thomas och Markus tar emot och vi slösar ingen tid, utan går direkt in och kikar på själva bryggverket. Bryggverket är amerikanskt och av en variant med kombinerad vörtpanna och mäskkärl, med separat lakningstunna. En inte helt vanlig uppsättning i Sverige, men som man själva är nöjd med. I tankrummet samsas tankar med flat och konisk botten och för det mesta använder man de koniska tankarna till jäsning för att sedan tappa om till en ny tank för lagring. En hel del av utrustningen kommer från det nerlagda Gamla Stans Bryggeri. I rummets gavel finns en uppsättning med mindre, liggande tankar som håller 1000 liter vardera. Det är gamla "stor-stark-tankar", dvs sådana som pubar har haft till sina stor-stark-öl för att slippa byta 30-litersfat hela tiden. Dessa används för att lagra öl som görs i mindre upplaga, t ex den kommande Valsviken Vinterporter. Totalt lyckades de klämma ur sig ungefär 600 000 liter öl under 2011 och väntar en något högre siffra när 2012 är över vilket gör de till ett av Sveriges största mikrobryggerier. Ändå hinner de knappt mätta efterfrågan.

Bryggeriet sett från gatan

I nästa rum hittar vi bryggeriets modernaste och mest avancerade utrustning - flasktappningsmaskinen. Troligen är det också den modernaste flasktappningsmaskinen bland svenska mikrobryggerier. Allting är helautomatiserat, den packar till och med kartongerna och kan fylla 3860 halvlitersflaskor i timmen. En kostsam investering men den betyder att det bara behövs två man till flasktappningen och man tömmer en tanka på 2-3 timmar. Färre mantimmar till förpackningen och mindre monotomt, slitsamt arbete för personalen, vilket man ser som en stor vinst. Däremot har den en begränsning i att den inte hanterar 33-centilitersflaskor. Det vore egentligen inget problem, om det inte vore för att Systembolaget i sina offerter ofta efterfrågar öl som ska vara på på just 33 cl.

Mot Systembolaget jobbar de främst med att få in öl på de exklusiva lanseringarna. Öl som finns på bolagshyllorna utgör en viktig del av deras försäljning men de är inte beroende av att hela tiden få in nya öl. Den enda av deras öl som vunnit en offertprovning är faktiskt Ekholmen Ekologisk Ale, som inte längre finns kvar. Bedarö och Landsort då? De kom in via en enorm allmän efterfrågan och kvalade helt enkelt in sig via privatimport, något som Bedarö Bitter var första öl någonsin att göra.


Man gör också mycket själv. Distributionen till Stockholm och Göteborg sköter man själv, liksom sälj och marknadsföring. Det har infunnit sig en insikt om att allt blir bäst om man gör det själv. Man har fått lov att lära sig saker efterhand men det har också lett till att alla i bryggeriet kan lite av det mesta, vilket skapar en mer dynamisk arbetsdag. Genom åren har man inte bara lärt upp sig själva. HåGe från Närke gjorde praktik på bryggeriet en gång i tiden och såväl Dugges-Micke och Nögne-Kjetil spanade in dem i ett tidigt skede.

Lokalen på Lövlundsvägen börjar bli en aning trångbodd, men de vill inte flytta därifrån. Som max tror de att de kan få upp produktionen till 800 000 liter om året med de begränsningar som lokalen har. Går man över det börjar det bli problematiskt med den interna logistiken, att flytta runt råvaror i byggnaden etc. Volymexpansionen har gått ganska snabbt de senaste åren och har fått stå i vägen för en del annat. Nu börjar det istället bli dags att effektivisera produktionen för att klämma fram så mycket öl som möjligt. Dessutom har de nu börjat arbeta med att ordna upp företagsstrukturen och helt enkelt anpassa allting runtomkring ölbryggandet till så som man vill ha det, för att skapa en intern harmoni i företaget.

Det gör att man till viss del får sätta utvecklingen av nya öl lite grann åt sidan en stund. Helt åsidosatt blir det förstås inte och redan om cirka tre veckor (om allt går enligt plan) kommer man att släppa en ännu hemlig specialbrygd till restaurangmarknaden. Idéerna till nya öl finns där under tiden. En grundpelare i ölfilosofin är balans snarare än extremiteter. De vet om att vissa kunder tycker att Dragets Kanal är en alldeles för snäll DIPA, men det är helt enkelt så de själva vill ha den. Deras egen tolkning av stilen, kan man säga. "Det är inte svårt att göra tokhumlad öl, det svåra är att göra det snyggt", kommenterar Thomas, och fortsätter "Bland svenska bryggerier finns det snarare en sorts intern prestige om att kunna göra riktigt bra öl med låg alkoholhalt"

Med de orden i huvudet traskar jag tillbaka ner mot pendeltåget med den kalla oktobervinden i ansiktet och inser att jag är väldigt glad att Nynäshamns Ångbryggeri finns.

Nynäshamns Ångbryggeri har funnits i 15 år och historian som leder fram tills grundande är ännu äldre. Alla datum och årtal började därför bli svåra att minnas för grabbarna och man bestämde sig för att försöka få allting svart på vitt och dokumentera sin historia. Att det skulle mynna ut i en bok var inte riktigt tanken från början men allteftersom arbetet fortskred och man började plocka fram gamla bilder stod det snart klart att det kunde bli en ganska bra bok. Som av en lycklig slump kom den i tryck bara veckor före deras 15-årsjubileum och blev till slut lite av en jubileumsbok.

På väg hem med pendeln efter ett besök på bryggeriet slog jag upp boken om Nynäshamn Ångbryggeris historia, som har fått det passande namnet Allt utom en stor stark. Någonstans kring Märsta slog jag igen den igen efter att sträckläst den från pärm till pärm. Särskilt lång är den inte med sina 146 sidor men innehållet är fängslande och när man väl börjat läsa vore det lättare att släppa taget om en starkströmskabel än att släppa taget om boken.

Vi får följa Tonys, Cribbas, Lasses, Pelles och sedermera Thomas väg genom ölresor i Europa, medlemspuben Hagges Bärsklubb, hembryggning och allt annat som lett fram till att de idag är delägare i Nynäshamns Ångbryggeri. Det står snabbt klart att det var långt ifrån enkelt att starta ett mikrobryggeri i Sverige på slutet av 90-talet och respekten för grundarnas outtröttliga slit växer i takt med sidnumren.

Det är en charmig "företagsbiografi" där vi lotsas genom åren med jämna avbrott för personporträtt av delägarna såväl som andra viktiga personer i deras historia. Och så bilderna. Många av bokens bilder kommer från gamla privata fotoalbum och är mer personliga än proffsiga, vilket bara förstärker bokens charm. Man blir sådär härligt glad av att läsa den, bläddra i den eller bara titta på bilderna.

Trots att man får punga ut med 300 kr (inkl frakt) för att köpa den via Nynäs presentshop, eller 250 kr om man har vägarna förbi bryggeriet, är den helt klart prisvärd. Att den är relativt kort kompenserar den med att berätta en god historia. En historia som alla ölintresserade svenskar borde känna till. Ett hett julklappstips!

Med lite jämna mellanrum kommer jag framöver att köra små perioder med fokus på olika mikrobryggerier, oftast svenska, här på bloggen. De tre artiklarna om Midtfyns (Besök på bryggeriet, julölsrecension och omdömen om kommande beställningsöl) blev ett sorts embryo ur vilket denna idé föddes. I dessa temaperioder kommer allting på bloggen att under några dagar handla om ett visst bryggeri och först ut är Nynäshamns Ångbryggeri. 

Bryggeriet som i folkmun ofta kallas kort och gott för Nynäs är ett av Sveriges äldsta mikrobryggerier som fortfarande är i drift och är stöpt i blod, svett och tårar i ett vindsvept samhälle vid den sörmländska skärgården. Med start i eftermiddag och under de närmsta dagarna framör kommer ni få läsa om bryggeriet, recensioner om dess kommande öl, om något av deras öl till mat, en recension av boken som gjordes till deras jubileum och självklart också få svar på de frågor som ni ställde på Porterstekens Facebooksida. Jag önskar er trevlig läsning!

Efter lite drygt två och ett halvt aktiva år har nu Portersteken nått fram till sitt femhundrade inlägg. Det firas med att gå tillbaka till bloggens rötter: öl och mat tillsammans. Här har vi därför fläskfilé i ädelostsås med recept och dubbla ölparningar, dessutom en lyxig efterrätt med en lyxig efterrättsöl.

2 fläskfiléer
1 knippe salladslök
2 gula lökar
1 tsk timjan
1 tärning grönsaksbuljong löst i 1 dl varmt vatten
1 paket Castello Organic Blue (eller annan blåmögelost)
2-3 dl matlagningsgrädde

Värm ugnen till 200 grader. Putsa filéerna och skär i 2 cm tjocka skivor. Banka ut skivorna med handflatan. Peppra fläsket och bryn på bägge sidorna. Lägg dem därefter åt sidan. Finhacka lök och skiva salladslöken tunnt och fräs det hela i pannan tillsammans med timjan. Häll i buljongen och "smula" ner osten. Rör ut tills osten smält ut och tillsätt grädden. Låt det puttra några minuter. Smaka av med salt och peppar. Lägg ner köttet i en ugnsfast form och häll över såsen. Tillaga i ugnen i 30 minuter och låt det sedan vila i 10 minuter. Servera med färsk pasta och smörångade morötter.

Till detta dracks en dubbel uppsättning av dubbla öl. Westmalle Dubbel och dubbel-IPAn De Molen Amarillo. Westmallens söta och fruktiga kropp smälte fint samman med köttet och såsen i en mycket behaglig kombination som lyfte fram köttets stekyta och osten i såsen. Amarillon knöt mer an till de söta grönsakerna och utgjorde en fin kontrast mot köttet och gräddigheten som också fungerade mycket bra. Två kompetenta parningar men Westmallen vinner dubbelbataljen med en hårsmån.

Till efterrätt hade vi en dansk handgjord lyxlakrits med lakritskulor täckta av choklad i en otroligt god kombination. Dyra grejer men också fruktansvärt goda. En öl som Nice Chouffe, med sina anistoner i kombination med viss nougatantydan och stora fruktighet tror jag hade passat utmärkt men fanns inte tillgänglig. Istället blev det en Pannepot Grand Reserva 2008 från Struise. Inte den enklaste ölen att få tag på i Sverige men i Danmark gick den att plocka från hyllan. Dess härligt avrundade smak passade okej till lakritsen men det lyfte inte riktigt. Det hade nog behövs en öl med tydligare lakritston för att verkligen knyta an till lakritspralinerna. Kanske någon av Danmarks alla lakritsstouter?

Skål för 500 inlägg och skål för 500 till!

Idag kom det 21 nya öl på Systembolagets hyllor, men det är ju faktiskt inte allt som var nytt idag. Det kom också många nya öl i beställningssortimentet och bland dessa var hela 19 stycken en del av det lokala beställningssortimentet som alla går att beställa styckvis till alla butiker i landet (förutom dess lokala butiker där de ändå står på hyllan). Här har ni hela listan över dessa 19 öl. Listan över alla öl i lokala beställningssortimentet har självklart uppdaterats också.

Det nyare bryggerierna Brekeriet, Motala och U&Me står ut i listan som lite extra intressanta i mina ögon. Stockeboda Honungs Ale är bryggd enligt Vita Husets recept för den som är nyfiken på det. Tre lokala julöl kommer också för den som inte tycker att det räcker med alla andra som kommer om två veckor. I den mer avancerade skolan finner vi The Fundanmental Blackhorn, en imperial stout på 11% och 120 IBU, som har bryggts med honung, torrhumlats och lagrats med ek och valnöt. Jag minns som den mycket trevlig. En spännande blandning och för 542,30 kr får du en flaska av varje.

Brekeriet Roken, 50,00 kr, 33 cl
Brekeriet Saison, 39,90 kr, 33 cl
Byaregårdens Jul, 25,40 kr, 50 cl
Dugges Rudolf Ren Ale, 33,90 kr, 50 cl
Helsingborg Sundsporter, 24,10 kr, 33 cl
Helsinge Julöl, 29,90 kr, 50 cl
Hornbeer The Fundamental Blackhorn, 65,90 kr, 50 cl
Lundabryggeriet Björnen Sover Skånsk Brown Ale, 31,50 kr, 50 cl
Motala Baltzars Dark Brown Ale, 18,20 kr, 33 cl
Motala Kvarnöns Imperial Stout, 19,60 kr, 33 cl
Motala Slussvaktarens Brittbitter, 18,20 kr, 33 cl
Motala Skepparpinan Dubble IPA, 19,60 kr, 33 cl
Motala Stockholm-Motala Golden Ale, 18,20 kr, 33 cl
Motala Östergyllen Saaz & Cascade, 18,20 kr, 33 cl
Stockeboda Honungs Ale, 30,10 kr, 33 cl
Strömsholms Köpingshus Rödh, 17,30 kr, 33 cl
Strömsholms Köpingshus Swarth, 17,30 kr, 33 cl
Södra Maltfabriken Die Nasty, 27,50 kr, 33 cl
U&Me Umeå Pale Ale, 37,50 kr, 33 cl

Från och med idag är Portersteken en reklamfinansierad ölblogg och jag vill passa på att förklara vad det innebär för bloggen såväl som för dig som läsare. Framförallt vill jag förklara bakgrunden till detta beslut.

För ett tag sedan bestämde jag mig för att låta bloggen ta ett steg till framåt och har stegvis arbetat för att förbättra den. Det har blivit mer,bättre och mer varierat innehåll, fler och bättre bilder, en mer tillgänglig URL, med mera. Allt för att skapa en bättre läsarupplevelse, och jag hoppas det är så ni upplever det. Allt det här har medfört ökade kostnader för att driva bloggen såväl som att fler av mina egna timmar går åt. Tiden lägger jag gärna ner men min ekonomiska situation tillåter inte riktigt att jag använder privata pengar för att finansiera allt innehåll.

Därför finns det numera reklam på bloggen. För att finansiera ett fortsatt stort, brett och varierat innehåll. Jag tycker inte att det är något konstigt att någon tjänar pengar på att blogga. I mitt fall går dock alla intäkter tillbaka till bloggen och dess innehåll och jag plockar inte ut någon "lön" från detta.

För dig som läsare innebär det här att du kommer kunna läsa artiklar på Portersteken som annars inte hade funnits här. Utöver det större, bredare och bättre innehållet kommer det också innebära att jag kommer vara väldigt restriktiv med att skriva om produkter, tjänster och upplevelser kopplade till de som annonserar på sidan. Annonserna på sidan kommer alltid att vara kopplat till bloggens innehåll. Ni kommer garanterat inte behöva se reklam för tveksamma dejtingsidor, små blå piller eller pokersajter. I sammanhanget är det också värt att poängtera att jag aldrig kommer att ta emot pengar från någon för att skriva om deras produkter eller tjänster.

Som vanligt är ni varmt välkomna att höra av er med åsikter och frågor, via kommentarsfältet, Facebooksidan eller via mail till portersteken@gmail.com.