Ibland vill man testa någon riktigt stark öl, något som börjar närma sig starkvin eller likörer i alkoholstyrka. I dessa fall är det kanske inte alltid läge att plocka fram sin favoritkupa som är gjord för 40 cl öl. Men vad ska man egentligen dricka dem ur? Jag testade en Brewdog Tokyo i ett par olika glas som är gjorda för starkare varor.

Från vänster till höger i bilden har vi ett Rock, ett Perfect Dram, ett rocksglas från Duka, CBC-glaset och whiskyprovarglaset som flera svenska festivaler använder. I stort sett två rocksglas och tre små kupor som liknar varandra rätt mycket.

Rock öppnar upp doften och smaken mycket, där mängder av choklad lyfts fram medan alkoholen döljs förvånansvärt väl. Perfect Dram lyfter istället fram spritigheten, särskilt i doften, men även smaken blir märkbart stickigare. Intrycken av de andra smakerna blir därmed svårare att ta till sig.

Rocksglaset från Duka öppnar upp smakerna ännu lite mer än Rock gjorde och lyfter särskilt fram fruktigheten i ölen. CBC-glaset ger liksom Perfect Dram en något stickig smak och lyfter fram spritigheten. Beskan blir dessutom tydligare, på gott och ont. Whiskyfestivalprovarglaset liknar de andra två kupade glasen men ger något mjukare smaker.

Inte helt överraskande är glasen som liknar varandra också väldigt liknande i hur de påverkar smakupplevelsen. De skillnader som beskrivs ovan mellan de liknande glasen är små och kan lika gärna bero på att man upplever olika klunkar lite olika. Mer överraskande var däremot att rocksglasen skulle knäppa kuporna på näsan. Kanske kan det förklaras av att aromerna får mer utrymme att sprida sig i glaset och att de ger en större vätskeyta. För om skillnaden mellan glasen som liknade varandra var små var det verkligen tydliga skillnader mellan rocksglasen och kuporna.
Grönsaker? Nä, det orkar man ändå inte när man är klar med den här portionen.
Stoofvlees (eller carbonade flamande) är en belgisk köttgryta med öl som är riktigt comfort food., särskilt när den serveras med pommes frites och en stor klick majonnäs. Långkokt kött, potatis, öl och olja i en stor härlig mix som man inte får nog av (däremot kan man kanske ifrågasätta hur nyttigt det är). Självklart dricker man också en belgisk öl till det hela, gärna någon mörk och lite starkare eller kanske en sötsyrlig variant.

Det finns massor av varianter på stoofvlees, men grunden i alla är nötkött, lök, öl, senap, lite örter, något som ger sötma samt något som reder såsen. Jag slänger gärna i lite bacon också, enligt devisen att allt blir bättre med bacon. Jag har tidigare gett ett recept på denna rätt där man karamelliserar lite socker med löken samt har i köttbuljong (och mindre öl) men jag tycker den här varianten med katrinplommon och mer öl är ännu bättre. An Delanghe som driver BelgoDeli har också ett recept med flera variationsförslag på sin sida som är värt att spana in (kolla BelgoDelis återförsäljare för att hitta sirop de liege och Wostynsenap). Man kan också byta ut brödet mot några pepparkakor(!).


Till fyra portioner behövs:
1 kg högrev
4-8 skivor bacon (beroende på hur mycket du älskar bacon)
2-3 gula lökar
två små eller en stor flaska mörk belgisk öl, eventuellt en sötsyrlig som Liefmans Goudenband
ca 15 katrinplommon
1 lagerblad
1 tsk torkad timjan
1-2 msk vinäger
1 msk senap
1 skiva bröd
smör att bryna i


Klipp isär katrinplommonen och lägg dem i blöt i lite av ölen medan du förbereder resten. Skär högreven i munsbitsstora bitar (2-3 cm) och skär baconskivorna i stora bitar. Skär löken grovt alternativt halvera och skiva. Hetta upp en gjutjärnsgryta och fräs på baconbitarna. Ta ut dem ur grytan men försök bevara så mycket baconfett som möjligt i grytan. Bryn köttet, hälften i taget, i baconfettet. Tillsätt smör om det är för lite fett i grytan. Ta ur köttet ur grytan och fräs löken så den blir mjuk utan att ta färg. Lägg tillbaka kött och bacon i grytan tillsammans med katrinplommonen och ölen de har badat i samt resten av ölen, timjan, lagerblad och vinäger. Låt det koka upp och dra sedan ned till låg temperatur så det får puttra. Bred senapen på båda sidor om brödskivan (eller på pepparkakorna) och lägg dem i grytan. Låt puttra i 2-3 timmar till önskad tjocklek på såsen. Smaka av med salt, svartpeppar och vinäger.


Gör man en lite blötare (mindre nedkokt) stoofvlees är det gott med kokt potatis som man mosar och låter suga i sig av grytan. Jag föredrar att göra grytan tjockare och istället servera med hemmagjorda pommes frites. Ett hett tips är att göra sina pommes med Amandine-potatis. Det kostar inte många kronor mer och ger riktigt goda pommes. Dubbelfritera gärna, alltså fritera tills de är nästan klara, ta upp på hushållspapper och låt svalna några minuter och fritera sedan klart.


På äkta belgiskt maner ska det självklart vara majonnäs till och gör då för guds skull din egen majo. Det har rykte om sig att vara lite klurigt men är faktiskt mycket simpelt och du får själv kontroll på smaken. En trevlig twist är att sätta lite svampsmak på den, vilket också passar utmärkt tillsammans med köttgrytan. Använd däremot inte olivolja, vispningen frigör illasmakande ämnen i olivoljan som förstör majonnäsen.

15 g torkad eller 75 g färsk Karl Johan
4-6 dl rapsolja eller annan mer eller mindre smaklös matolja (inte olivolja)
2 äggulor
1 msk vinäger
1 msk senap
salt

Lägg svampen och 3-4 dl olja i en ugnsform och ställ in i ugnen på 90 grader i två timmar. Om du gör det här precis innan du börjar med stoofvlees blir det bra timing på matlagandet. Ta ut oljan och sila bort svampen. Låt svalna, eventuellt i kylskåp. Vill du inte ha svampsmak på majon hoppar du bara över dessa steg.

För att undvika att majon skär sig hjälper det om alla ingredienser håller samma temperatur. Lägg äggulor, vinäger och senap i en skål och vispa ihop. Majonnäskonnässörer propsar på att man använder handvisp då det inte finfördelar oljan lika mycket som elvisp/mixer. Välj själv, men är det första gången rekommenderar jag maskinerna. Tillsätt sedan olja, först droppvis och sedan "klickvis" i en smal stråle under kontinuerlig vispning. Vispa alltid ut oljan ordentligt innan du tillsätter mer. Intensiteten i svampsmaken styr du genom att blanda svampoljan med vanlig olja enligt egen smak. Ju mer olja du tillsätter, ju fastare majonnäs. När du är nöjd med konsistensen är det bara att smaka av med salt och eventuellt lite mer vinäger. Snåla inte, det är vinägern som ger majon karaktär. Ja, tillsammans med svampen i det här fallet förstås. Om majon skulle skära sig, är det också mer vinäger som är lösningen.

Får du majonnäs över håller den sig ett tag övertäckt i kylskåpet men tänk då på att inte låta den stå framme för länge då den kan vara känslig för bakterietillväxt. Särskilt i den rådande värmen.

Har du hängt med så här långt vill du förstås ha öltips också. Har du kvar några Struise Pannepot i skåpet är det en given kompis till stoofvlees. Fruktsmakerna kompletterar köttgrytan helt fantastiskt och ölet har kraften för att stå upp mot dess stora smaker. Inga Pannepot i ölförrådet? Vad sägs då om en Westmalle Dubbel? Eller ta bara vilken öl som nu är din favorit när det gäller mörk, stark och belgisk typ. Lite sötsyrligt, typ Liefmans Goudenband, Rodenbach eller Ichtegems Grand Cru går också fint. Tänk då på hur syra i mat och dryck möter varandra och fläska på med vinägern. Igen.

Och glöm inte att käka stoofvlees nästa gång du är i Belgien!

Utifrån att Brillat Savarin sägs passa ihop med champagne valde jag ut två lite vinliknande öl samt en joker i sammanhanget att prova med denna gräddiga ost. Tre kombinationer som alla visade stor potential, men var det någon som nådde hela vägen?

Brillat Savarin är en fransk krämig vitmögelost, uppkallad efter Jean Anthelme Brillat-Savarin som påstås ha sagt "En dessert utan ost är som en skönhet utan öga". Själva osten har en mycket rik och gräddig smak, utan att bli obehagligt fet. Ett litet mästerverk i sig tycker många, så även jag.

Osten sägs passa bra med champagne, därför valde jag ut två öl från det senaste släppet som har en del smakmässigt gemensamt med mousserande vin, nämligen den vitvinsfatlagrade tripeln Victory White Monkey och lambicen Drie Fonteinen Golden Doesjel. Som en liten joker till dem valde jag en Oppigårds Amarillo för att se om humle istället för syra kunde skära igenom den krämiga osten. I vanlig ordning provades också osten med och utan marmelad, i det här fallet en grekisk fikon- och rommarmelad.

Min lilla joker, Oppigårds Amarillo, visade sig fungera riktigt bra med den gräddiga osten. Sötman i ölen harmoniserar väl med gräddigheten i osten, som också lyfter maltsmakerna något. Den friska humlen blir samtidigt en fin kontrast mot det krämiga och feta. Med en klick marmelad till förstärks harmonin i sötman ytterligare, samtidigt som humlens fruktighet också hittar en mötesplats.

White Monkey hade en märkbar smörig smak även när jag provade den inför släppet men den flaskan jag fått nu är rejält smörig, som en smörad grillad majskolv eller som smörpopcorn på bio, medan de fruktiga, vinösa smakerna är undantryckta. Man känner att den kopplar bra till osten på många vis men den stora diacetylsmaken sätter sig i vägen för en bra kombo. Jag gissar på att min flaska var något av ett måndagsexemplar rörande diacetylen/smörsmaken och jag vågar säga att det hade varit en utmärkt kombo med en friskare flaska. De friska fruktsmakerna i ölet är perfekt till de gräddiga smakerna i osten.

Syran i Golden Doesjel skär rakt igenom ostens fetma och krämighet men stannar inte där. Det blir helt enkelt osten en aning övermäktig. Lite marmelad hjälper till att bära syran och då blir det plötsligt en fin kombination där syran skär igenom osten samtidigt som funkighet i ölet möter ostens lite intensivare smaker. Den fruktighet som faktiskt finns i ölet möter i sin tur marmeladen, men i slutändan missar kombon ändå några noter som gör att det inte blir någon klockren kombo.

Allra bäst av dessa tre blev alltså jokern Oppigårds Amarillo, dock tror jag att en White Monkey med mindre diacetyl hade varit klockren. Synd att den inte levererade den här gången.
Pressklubben i Stockholm har gått på semesterstängt för några veckor och för att fresta er med något tills de öppnar igen tänkte jag berätta om en riktigt trevlig starkölslunch jag hade i solskenet på Vasagatan häromveckan. Stekt fläsk med löksås och färskpotatis och till det en några år gammal Het Kapittel Watou Prior. Hur bra låter inte det?

Jo, det var förstås riktigt bra. Salt och lite sött fläsk, krämig och söt löksås tillsammans med härlig, söt färskpotatis. Kvalitetsskillnaden på detta och de torra fläskbitar med trött potatis och pulversås man fick i skolan en gång i tiden är utanför alla skalor. Det är ju en klassiker och kanske är det just för att storköksvarianterna av denna rätt alltid blir så trist att man underskattar den och lätt tycker den är tråkig. Men trots att det är en enkel rätt blir den riktigt bra när den görs med omsorg, som på Pressklubben.

Prior, den främste bland jämbördiga, står bara under abboten i klostrens hierarki och såklart är det bara just Abt som är starkare i ölserien 't Kapittel Watou som görs på Van Eecke i Poperinge-Watou. Prior klockar in på 9 % och denna flaska som har en 4-5 år på nacken valdes ut med hjälp av en av Pressklubbens utmärkta bartendrar. Med alla godbitar som funnits på kran under de senaste veckorna färskt i minnet hade jag egentligen tänkt välja någon fatöl men eftersom det var precis innan semesterstängningen var fatölen nästan icke-existerande. Det var lika bra det, för lagrad Prior gjorde oss inte besvikna.


Sältan och sötman i maten passade riktigt fint till den lite försiktigt söta och mycket fruktiga ölen. Lite karamelliserade smaker fanns också i ölet och det går som vanligt väldigt fint ihop med stekt kött. När det blir så här gott är det verkligen rättfärdigat med en så stark öl till lunch.

Pressklubben öppnar igen den 11/8.

Efter en extra lång väntan på lite nyheter på Systembolaget kommer nu en ny laddning öl där det är belgarna som sträcker fram näsan långt med några riktigt bra sommaröl, samtidigt som det kommer några fräcka amerikanare att spara till höstrugget. Här är snabbrecensioner av augustinyheterna på Systembolaget.

[Namn]
[Artikelnr., Ursprung, Pris, Volym, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det finns någon synlig)]

Dugges Lingonbärliner
11662, Sverige, 24,70 kr, 33 cl, 3,6 %, T5 - 10000 st
Tydligt mjölksyrlig med något grynig smak. Ingen tydlig lingonsmak utöver en viss strävhet mot slutet. Uppfriskande smak däremot. Gott.

Founders Rübaeus
11207, USA, 31,90 kr, 35,5 cl, 5,7 %, T5 - 6000 st
Mycket tydlig hallonsmak, nästan lite artificiell, som är något syrlig men framförallt söt. Beskan i slutet känns malplacerad. Ganska enkelspårig öl.
Bäst före: 17-02-2015

Brasserie de la Senne Zinnebir
11641, Belgien, 27 kr, 33 cl, 5,8 %, T5 - 7200 st
Sinnrikt fruktig och örtig doft. Till smaken läggs en brödig ton till. Många fina små nyanser men samtidigt mycket lättdrucken. Avslutar med en framsmygande beska. Riktigt, riktigt bra.

Brasserie de la Senne Taras Boulba
11655, Belgien, 26 kr, 33 cl, 4,5 %, T5 - 7200 st
Lätt och frisk men rätt så enkel smak med mycket diskreta belgotoner och en gräsig humlighet. Lite beskare än vad den kan bära.


Brewdog IPA is Dead
11211, Storbritannien, 99,60 kr, 4x33 cl, 7,2 %, T5 - 10020 st
Överlag upplever jag alla ölen i mixpacket som lite för försiktigt humlade (eller lite gamla kanske) med resultatet att det dels blir något trista IPA och att det dels inte blir någon chans att verkligen lära känna humlesorterna.

-Exp 366
Något anonym doft med mer malttoner än humledito. Något fruktig smak med relativt stor sötma. Avslutar med lite salmiaktoner, vilket är det mest utmärkande för ölet. Låg beska.
Bäst före: 19.03.15

-Comet
Doftar och smakar gelegodisfruktigt och här passar därför grundölets sötma in rätt så bra. Den godisbetonade fruktigheten är inte alls dum men hade gärna fått ta mer plats. Låg beska.
Bäst före: 17.03.15

-Amarillo
Fruktig med lätta toner av bär och tall. Rätt så typisk Amarillo men ölet lyfter inte fram humlen till dess allra bästa sida. Något mer beska än i Exp 366 och Comet men ändå lite väl låg.
Bäst före: 11.03.15

-Kohatu
Dov fruktighet, något oljig. Sticker till i gommen. Liksom de andra något för söt och utan tillräcklig beska.
Bäst före: 11.03.15

Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest
11893, USA, 81,90 kr, 71 cl, 6,7 %, T5 - 6000 st
Något tam fruktighet som drar åt melon och lite krusbär. Rätt så beskedlig och nästan lite tråkig smak. Något stickig beska också, som dessutom är lite för kraftig för ölet.
Buteljerad: 042414

Duvel Tripel Hop 2014
11204, Belgien, 29,90 kr, 33 cl, 9,5 %, T5 - 15000 st
Rejält fruktig doft där estrar och fruktiga humletoner glider in i varandra. Drar lite åt galiamelon. Smaken är frisk och kraftig samtidigt med en lätt sötma och en liten alkoholkick. Mosaic är en fantastisk humle som verkligen passar bra in här. Ölet har tappat lite, lite form sedan i våras men är fortfarande riktigt bra.
Bäst före: 07 2016

Coronado Idiot IPA
11624, USA, 29,90 kr, 35,5 cl, 8,5 %, T5 - 21600 st
Oljig, tallig och lätt fruktig doft där man anar att humlen kanske är en smula trött. Kraftig smak men som saknar humlefräschör. Bra beska däremot.

Avery The Maharaja Imperial IPA
11753, USA, 96,40 kr, 65 cl, 10,2 %, T5 - 2100 st
Tung, fruktigt humlig doft med lite kakiga inslag. Smaken är som en fruktsallad blandat med kakor och karamell. Söt och med en väl avvägd beska. Kraftig öl som har klarat resan över Atlanten rätt så bra.

Drie Fonteinen Zwet.be
11510, Belgien, 39,90 kr, 33 cl, 7 %, T5 - 5664 st
Torr chokladighet med en mycket lätt och rund syrlighet och lite, lite toner av brett. Något udda men de har fått ihop smakerna bra och ölet upplevs inte alls spretigt.

Lost Abbey Carnevale
11644, USA, 139 kr, 75 cl, 6,5 %, T6 - 1680 st
Mycket fruktig i både doft och smak, utan att den känns för kraftigt estrig. När man kommer förbi fruktsmakerna känns den något spritsig och avslutar rätt torrt. Välgjord men något enkel. Ser inte riktigt att en är värd sitt pris även om den är god.

Great Divide 20th Anniversary Ale
11504, USA, 85,80 kr, 65 cl, 8 %, T5 - 3180 st
Söt och fruktig med inslag av druvmust. Rättfram smak med mycket att bjuda på, men hade gärna fått ha mer nyanser.
Bäst före: 1 DEC 2014

Yo-Ho Tokyo Black Porter
11509, Japan, 36,90 kr*, 35 cl, 5 %, T6 - 9600 st
Kakao, knäckebröd och lite kola i en rätt så simpel kombo. Lite brända smaker som också känns i beskan. Torr avslutning. Lite väl enkel porter för det priset.

Great Divide Hercules
11755, USA, 39,90 kr, 35,5 cl, 10 %, T6 - 4992 st
Kraftig humlighet med något oljiga drag och en fruktighet som försöker få plats. Smaken är också rejält karamellig med tydlig sötma. Beskan på slutet väger dock upp. En stor öl på många vis.
Bäst före: DEC 1 2014

North Coast Old Stock Ale 2014
11507, USA, 44,90 kr, 35,5 cl, 11,8 %, T5 - 6912 st
Kolanyanser och torkad frukt i doften. Smaken är kraftig och eldig med stora drag av torkad frukt, kola och likör. Något het nu men får den några år på sig att lugna ner sig kan det bli riktigt bra.
Bäst före: 31.3.2016


Brooklyn Wild Streak
11618, USA, 149 kr, 75 cl, 10 %, T7 - 1000 st
Svårt att få grepp om den här ölen. Det finns en tydlig vaniljsmak och lite mindre tydliga bourbondrag och en lite estrig fruktighet. Rätt så söt med en ton som nästan drar åt sirapshållet, utan någon beska som väger upp, men snarare än sliskig känns den nästan lite unken. Nånstans kan man hitta en liten syrlighet. Lite, lite jordiga toner av brett men de överväldigas av resten av ölet. Nä, det här håller inte ihop särskilt bra. Definitivt inte prisvärd.
Bäst före: JAN 2017

Summer Wine Mokko Milk Stout
11757, Storbritannien, 30,90 kr, 33 cl, 6 %, T6 - 4536 st
Något söt och lite bränd med fina chokladtoner. Chokladsmaken hittar rätt balans och möter nästan lite mjölkiga toner. Väldigt lite kolsyra men funkar ändå. Riktigt trevlig!
Bäst före: 31.1.2015

Clown Shoes Genghis Pecan Pie Porter
11788, USA, 79,90 kr, 65 cl, 7 %, T7 - 900 st
Provningens enda flaska av denna var tydligt infekterad och jag avstår därför från att skriva något om den.
Bottled on: 11/05/13

Clown Shoes Blaecorn Unidragon
11792, USA, 109,90 kr, 65 cl, 11,5 %, T7 - 900 st
Doften känns något enkel med bränt knäckebröd men smaken bjuder på desto mer. Torkad frukt, soja, kakao, bränt socker och sirap. Intensiv, kraftig smak som jag tror blir jobbig att dricka mycket av.
Bottled on: 02/17/14

Boulevard Smokestack Series Rye-on-Rye
11645, USA, 139 kr, 75 cl, 12 %, T7 - 1260 st
Väl avvägd blandning av vanilj, kola, fudge och rågwhisky. Rätt så eldig men det passar bra in i ölet ändå. Något lite pepprig nyans också.
Bäst före: 11.2015

Boulevard Smokestack Series Imperial Stout
11630, USA, 139 kr, 75 cl, 11,8 %, T7 - 636 st
Som flytande chokladfudge med lite rom- eller whiskytoner och en lätt pepprighet. Skiljer sig verkligen från stilens standardsmaker. Spännande och välgjort öl.
Bäst före: 11.2015

To Öl Sort Maelk
11732, Danmark/Storbritannien, 84 kr, 33 cl, 13,1 %, T5 - 4020 st
Tung och något alkoholstinn doft med toner av småsöt choklad. Smaken är också kraftig med tunga toner av chokladkaka, toffee och nästan lite whiskydrag. Riktigt god sipparöl som lär passa bäst att delas mellan 3-4 pers för att avsluta en måltid.

Electric Nurse/Weird Beard Bearded Nurse Barley Wine
11617, Storbritannien, 49,50 kr, 33 cl, 10,2 %, T7 - 600 st
Stor smak med mycket karamell och kola som backas upp av citrus- och frukttoner från humlen. Mycket väl dold alkohol men känns annars aningen ung och kan nog behöva lite tid på sig att mogna. Välsmakande men med utvecklingspotential helt enkelt.
Buteljerad: April-14

Julien Fremont Silex
11894, Frankrike, 77 kr, 75 cl, 4,5 %, T6 - 600 st
Torrt äpplig och spritsig smak med lite funkiga undertoner. En lätt strävhet och en liten bitterhet möter de sötaktiga fruktsmakerna. Mycket trevlig cider, fast nästan lite väl spritsig.

Följande öl släpps i T7 men fanns inte med på skribentprovningen
Mikkeller Spontanbeetroot, 11750, Danmark/Belgien, 99 kr, 37,5 cl, 7,7 % - 1200 st
Siren/Cigar City Caribbean Chocolate Cake, 11505, Storbritannien, 74,90 kr, 33 cl
Trois Dames Grand Dame, 11789, Schweiz, 139 kr, 75 cl, 7 % - 1080 st
Trois Dames Saison Framboise, 11730, Schweiz, 139 kr, 75 cl, 6,8 % - 1080 st


Att man skulle hitta flera olika saisons på de svenska folkölshyllorna vågade man inte drömma om för några år sedan men nu är det verklighet. Åtminstone här i Uppsalatrakten kan man numera finna både Brooklyn ½ Ale och folkölsvarianten av Slottskällan Saison. Jag har provat dem mot varandra.

Slottskällan Saison i sitt starkölsutförande provade jag tidigare i vår och inte helt oväntat har folkölsvarianten samma smaker men i en tunnare sammansättning. Lite gräsig humle, surdegsbrödighet och med en snygg, enkel fruktighet samt en lätt kryddighet. Just kryddigheten kommer fram tydligare när ölen är lite tunnare men det blir inte för kryddigt.

Brooklyn ½ Ale har jag också skrivit om tidigare. Den har mycket mindre uttalad kryddighet och istället en tydlig, om än inte dominerande, fruktig humlighet samt en lite större kropp. Fruktigheten passar bra in men humlen har också fört med sig en jordig smak som gör att ölet får en udda komposition och känns lite orent. Visst kan man ana saisontonerna i botten men i slutändan blir det mer som någon sorts hybrid mellan saison och brittisk-amerikansk ale än en som en saison kryddad med amerikansk humle.

Två folköl där den ena lyckas med det andra misslyckas med och vice versa, något som blir väldigt tydligt när man provar dem mot varandra. Jag väljer hellre Slottskällans välkomponerade men lite tunna smak över Brooklyns fylliga men orena smak.

Det jag allra mest tar med mig från att ha provat dem mot varandra är att vi inte bara fått en utan två nya sjysta folköl på hyllorna.
Har du någonsin undrat hur Systembolaget avgör vilka produkter som ska försvinna ur det fasta sortimentet och vilka som ska få täckning i fler eller färre butiker? Det korta svaret är att det beror på deras försäljning, men det fullständiga svaret är betydligt mer komplext än så. Vi tar och reder ut det hela. Förbered er på köttig läsning.

(Den här artikeln skrevs och researchades innan den pågående debatten om det lokala sortimentet drog igång. Denna artikel har ingen direkt koppling till den debatten och handlar alltså enbart om fasta sortimentet och säsongsöl. Hur Systembolaget utvärderar öl i det nya lokala sortimentet håller de tills vidare som en affärshemlighet.)

Till att börja med utvärderas produkter under perioder om tre månader i taget, som ligger med en månads förskjutning från släppen till det fasta sortimentet. Det vill säga, januari-mars, april-juni, juli-september och oktober-december. Förskjutningen från släppen är till för att nya produkters försäljning under första månaden, då de har en fördel av "nyhetens behag", inte ska räknas in i rankingen.

Ändringarna som avgörs under en viss utvärderingsperiod trär sedan i kraft två månader senare, samtidigt som det släpps nya produkter till fasta sortimentet. En produkt kan då få täckning i fler eller färre butiker, ramla ur sortimentet helt och hållet eller, om den ligger i beställningssortimentet, kvalificera sig till det fasta sortimentet. Eller så händer ingenting.

För att avgöra vad som händer för vilka produkter skapas en rankingpoäng. Den utgår från produktens försäljning och pris, närmare bestämt sålt antal flaskor/burkar gånger Systembolagets handelsmarginal. Handelsmarginalen är Systembolagets egen förtjänst på försäljningen, alltså det som är kvar när moms, alkoholskatt och leverantören har tagit sina beskärda delar. (Hur Systembolagets prissättning för öl fungerar kan du läsa här.) En öl som kostar mer behöver alltså inte sälja lika mycket för att få samma grundpoäng som en billigare öl (givet att de har samma alkoholhalt).

Rankingpoängen är inte färdig med det. Grundpoängen volymkorrigeras sedan genom att poängen delas med förpackningsstorleken i liter. En öl i halvlitersförpackning kommer alltså få dubblad poäng medan en öl på 33 cl kommer få ungefär tredubblad poäng. Systembolagets analyser har visat att kunder köper ett likartat antal produkter oavsett förpackningens storlek. De menar därför att större flaskor gynnas utan volymkorrigering, då de ju generellt kostar mer och därför ger mer poäng per såld artikel. Med en volymkorrigering återspeglas den verkliga kundefterfrågan bättre samtidigt som Systembolaget då inte gynnar större förpackningar, något som inte skulle passa särskilt bra med deras uppdrag. Det har dock också lett till att små förpackningar nu gynnas över stora, något de är medvetna om och bevakar utvecklingen för.

Sedan tillkommer ytterligare en viktningsfaktor som ska korrigera för att inte alla produkter finns i alla butiker. Den viktningsfaktorn byggs på att man delar den totala försäljningen inom den aktuella artikelns segment i de butiker där den lagerförs med samma segments totala försäljning i alla butiker. För att inte viktningsfaktorn ska springa iväg multipliceras den sedan med 0,75 och sedan adderas 0,25. Formeln för denna viktningsfaktor är alltså 0,25+0,75*(segmentets totala försäljning i de butiker där artikeln lagerförs/segmentets totala försäljning i alla butiker).

En artikel som finns i alla butiker kommer alltså få viktningsfaktor 1 och för artiklar som bara finns i någon enstaka butik går den mot 0,25. Rankingpoängen delas med denna viktningsfaktor och det kommer alltså öka rankingpoängen någonstans mellan 1 och 4 gånger. För produkter i beställningssortimentet mäter man utifrån vilka butiker de har beställts till.  I viss mån kommer denna viktningsfaktor också "hjälpa" produkter som säljer bättre än segmentets genomsnitt i butikerna de finns i, och vice versa förstås.

När den slutliga rankingpoängen är klar jämförs sedan produkterna mot varandra inom sina respektive segment. De olika segmenten för öl är som följer:
  • Lager burk, högst 355 ml, högst 5,9 %
  • Lager burk, över 355 ml, högst 5,9 %
  • Lager burk, 6,0 % och starkare
  • Lager flaska, billigare än 17 kr om den är 355 ml eller mindre eller billigare än 20 kr om den är över 355 ml, högst 5,9 %
  • Lager flaska, dyrare än 17 kr om den är 355 ml eller mindre eller dyrare än 20 kr om den är över 355 ml, högst 5,9 %
  • Lager flaska, 6,0 % och starkare
  • Mörk lager flaska
  • Mörk lager burk
  • Veteöl
  • Ale burk, högst 5,9 %
  • Ale flaska, högst 5,9 %
  • Ale, 6,0 % och starkare
  • Porter/stout burk, högst 5,9 %
  • Porter/stout flaska, högst 5,9 %
  • Porter/stout, 6,0 % och starkare
  • Övrig öl
  • Påsköl
  • Oktoberfestöl
  • Julöl
  • Övrig lager, övriga förpackningar
  • Övrig ale/porter/stout, övriga förpackningar
Det betyder att t ex en amerikansk DIPA och en stark belgisk trappistöl jämförs mot varandra, eftersom båda ligger i segmentet med starkare ale. Ett problem enligt vissa men samtidigt något som är svårt att komma runt då Systembolaget enligt EU:s konkurrenslagar inte kan differentiera på olika ursprung och differentiera på stil skapar stort utrymme för subjektiva bedömningar. Att det finns fler segment för ljus lager beror helt enkelt på att det finns mycket stora skillnader i försäljning inom de olika produktgrupperna under ljus lager. Det arbetas just nu med förslag på några nya segment för öl, dock inga radikala förändringar.

De produkter med högst rankingpoäng i sina respektive segment får alltid spridning till alla butiker, i egenskap av marknadsledare (i stora, populära segment kan förstås fler produkter än marknadsledaren finnas i alla butiker). Dessutom kan kategoricheferna sätta prioriteringar på vissa produktegenskaper som faller utanför stil och ursprung, t ex att de är ekologiska. Då kan produkter med den prioriterade egenskapen få högre butikstäckning än vad rankingpoängen medger. De produkter som har den prioriterade egenskapen rankas då sinsemellan.

De olika kategoricheferna på Systembolaget väljer, utifrån försäljningstrender och dylikt, hur många produkter inom varje segment som ska ligga på de olika distributionsnivåerna (hur många och vilka typer av butiker de ska finnas i) samt hur många, om några alls, produkter inom varje segment som ska finnas i sortimentet. Sedan styr rankingpoängen vad som händer. Har man valt att det ska finnas 12 produkter inom ett visst segment kommer helt enkelt de 12 produkter med bäst rankingpoäng i segmentet att få finnas i sortimentet.

Vid vissa specialhändelser kan rankingpoängen också justeras manuellt. Om man exempelvis upptäcker att en leverantör "stödköper" sin egen produkt för att försöka ge den högre butikstäckning kan rankingpoängen alltså justeras ner för att få den ranking den har på verklig kundefterfrågan.

Så här håller det på, om och om igen i tremånadersintervall för att hela tiden ha ett sortiment och en produktspridning som motsvarar kundefterfrågan.

Systemet har i mitt tycke vissa mindre brister. Bland annat något jag uppmärksammat på Facebook tidigare, nämligen att man inte korrigerar för att en produkt är slutsåld, t ex på grund av högre försäljning än förväntat. Det här drabbar särskilt nylanserade produkter som säljer slut under sin första månad, då försäljningen inte räknas in rankingen, för att sedan vara slutsåld under stora perioder av deras första utvärderingsperioder. I ett sådant scenario, som har drabbat flera bra öl på sistone, är det svårt att undgå att inte bli nedgraderad i sin butiksspridning och sedan är man inne i en nedåtgående spiral som är svår att komma ur.

Visst kan man som leverantör hålla igen på leveranserna under första månaden om man märker att det säljer mycket bättre än förväntat för att se till att ha öl kvar när utvärderingsperioden börjar, men det är dels att lösa symptomen snarare än problemet och dels är det väldigt konstigt att man ska behöva hålla tillbaka öl, en färskvara, från kunderna. Helt klart är att rankingpoängen i detta scenario inte blir någon bra spegling av den verkliga kundefterfrågan.

En effekt av volymkorrigeringen har blivit att många öl på halvlitersförpackning fått det svårare att konkurrera och en del har börjat gå över till mindre flaskor bara därför. Om det är bra eller dåligt för oss kunder är upp till var och en, men bryggarna och leverantörerna är nog inte alltid så glada.

I mitten av april bryggde jag en saison som sedan splittades till två öl. Dels en variant som humlades intensivt med Mosaic och dels en som har fått sekundärjäsa med svarta vinbär. Den senare har nu äntligen blivit klar för att provsmaka och ikväll blev det dags att provsmaka första flaskan. Och vilken sommaröl det blev!

Efter bryggningen fick den här ölen jäsa i rumstemperatur, helt utan temperaturkontroll, med Wyeast 3711 French Saison. När den jäst klar tappade jag om den och tillsatte frysta svarta vinbär som jag plockade själv i min pappas trädgård förra sommaren. Totalt hade jag plockat ca 1,4 kg bär och ville ha omkring 350 gram bär per liter öl, alltså blev det bara fyra liter öl. Efter en mindre bittergiva i början av koket tillsattes ingen mer humle, allt för att låta bären få ta all plats.

Efter bärtillsatsen satte jäsningen igång igen, så pass att det bubblade skum/öl ut ur jäsröret. Det lilla missödet verkar inte ha lämnat några spår som tur var. Jäsningen slog sedan av på takten men fortsatte ett bra tag till. När den till slut hade avstannat helt tappade jag om den igen för att separera öl och bär. Samtidigt tillsatte jag fem stycken ekkuber som fått ligga och dra i cognac i ungefär två veckor.


Ekkuberna fick ligga i ungefär tre veckor, sedan tappades ölet på flaska. Totalt fick jag i 3,33 liter öl på flaska efter diverse förluster och provsmakningar. Redan då verkade det mycket lovande, trots att den saknade kolsyra. En tillsats av omkring 5 g socker per liter öl, i sockerlagsform, skulle se till att råda bot på det. Idag, två veckor senare, var det dags att prova det färdiga ölet.

Den djupt vinröda färgen och det rosalila skummet ser riktigt härligt ut. Ölet är så intensivt vinrött att det inte går att se igenom glaset, förrän man bara en liten slurk kvar. Då ser man också att ölet är helt klart.

Svarta vinbär dominerar totalt i både doft och smak. Den har fått en rejäl, bärig syrlighet från vinbären och är i princip helt utan sötma. Cognacsekkuberna har rundat av kanterna lite. Man kan också känna en försiktig strävhet, men om tanninerna kommer från bären, eken eller både och vet jag inte säkert. Däremot passar det bra in och fungerar som en liten motpol till syran. Bakom bären kan man ana en liten ton av kakor eller kex, som påminner om att det trots allt är en öl man dricker.


Det här blev en ordentlig vuxensaft, precis som det var tänkt. Jag är glad att jag sansade mig lite med experimentlustan och aldrig tillsatte någon brett. Om jag skulle ge mig på att brygga om den här ölen skulle jag vilja göra det som en helmaltsbrygd med lite specialmalter i för att få mer maltsmaker som kan spela mot bärens syrliga syltighet och kanske lite mer restsötma.

Jag har faktiskt planer om att göra en till svartvinbärsöl, men istället för bär ska jag då använda bladen från busken. Man kan brygga ett väldigt gott "te" på bladen och det borde därför gå fint att krydda en öl med dessa blad också. Jag ska se till att spara en flaska av den här ölen med bär i för att jämföra med bladölen, när den väl är klar.
Cantillon Blåbär och Zwanze Day, ölpoddar, bryggerirekord och annat skoj är det som gäller i den senaste omgången av blandade nyheter. Lite mindre skoj är också en råttinvasion på ett bryggeri som för tankarna tillbaka till tråkiga scener från Åsundens Bryggeri.

Den omåttligt hajpade lambicen Cantillon Blåbär släpps i år den 31 juli på Ölbutikken i Köpenhamn. I år släpps endast 100 flaskor, varav 30 stora och 70 små, för försäljning. Resten kommer att finnas att köpa för att drickas på plats på Ölbutikken. En stor del av årets Blåbär spekuleras hamna på Törst i New York som drivs Ölbutikkens förre ägare, Jeppe Bjarnit Bjergsø.



Sverige har fått en ny podcast om öl, med det synnerligen givna namnet Ölpodden. Den drivs av den gamla Oliver Twist-profilen Christian "CC" Eikner som numera är barchef på Nya Carnegiebryggeriet och podden görs i samarbete med Carlsberg. Första avsnittet finns ute där CC gästas av krögarna Jörgen "Jugge" Hasselqvist, Stene Isacsson och Oskar Svanström. Ölpodden siktar på en produktionstakt på ett avsnitt per månad.



Årets Zwanze Day, den dag då Cantillon släpper sin Zwanze på utvalda krogar runt om i världen, blir den 20 september. Cantillon Zwanze är öl åt det mer experimentella hållet och årets variant sägs bli en tre år gammal Iris blandat med en mindre portion Kriek och som sedan har torrhumlats.



USA har nu över 3000 bryggerier, närmare bestämt 3040 under juni månad. Det är första gången sedan mitten av 70-talet det funnits så många bryggerier i landet. 1870-talet alltså. I siffran ingår faktiska bryggerier, inklusive bryggpubar, och alltså inte några fantombryggerier.



Omnipollo har annonserat några nya öl och samarbeten. Tillsammans med brittiska Buxton släpper de Stolen Fruit, en sur veteöl med rosa grapefrukt och keylime och de följer upp succén med Potlatch med ett nytt samarbete med Oklahomabryggerier Prairie Artisan Ales som beskrivs med orden "tänk chokladfondant med ny teknologi som lagrats på flera typer av fat". Astral #3 är också på gång och görs med humle från Australien och Nya Zeeland. Till sist ett samarbete med ett ännu hemligt bryggeri där de säger sig sammanföra sin Fatamorgana med en av världens bästa IPA.



Brewdog skyltade tidigare under sommaren med att de kommer uppdatera designen på sina etiketter och nu har den nya designen avtäckts. Du kan se bilder på den på deras egen blogg. Till att börja med är det flaskorna i deras mer vardagliga serie öl, såsom Punk och 5 AM Saint, som får nya etiketter men även de starkare ölen tillsammans med burkarna ska få ny design inom kort. I Sverige får vi gissningsvis se flaskor med de nya etiketterna framåt september.



Det brittiska bryggeriet Dent har fått stänga ner sin verksamhet efter en råttinvasion. 4000 liter öl har hällts ut som en följd av incidenten. Råttor och möss lockas till maltsäckarna och är ett relativt vanligt problem för bryggerier, men de flesta lyckas förstås hålla skadedjuren i schack. Dent arbetar nu för att få bot på problemet och komma ut med ny öl på marknaden igen.



Puben Róisín Dubh i Galway, Irland, hade under semifinalen i fotbolls-VM ett erbjudande på tysk och brasiliansk öl, Erdinger respektive Brahma. Båda ölen kostade €4 vid matchstart men skulle sänkas med 50 cent för vardera mål respektive nation gjorde. Matchen slutade som bekant 7-1 och en pint Erdinger kostade med andra ord bara 50 cent i slutet av matchen. Ryktet spred sig snabbt på sociala medier och puben var helt fullsatt under andra halvlek. Trots det låga priset, som slutade gälla när matchen tog slut, uppges pubens kunder ha beställt öl med ett visst mått av ansvar.
Om det har något att göra med bryggeriets tidigare etikettkonflikt med Systembolaget låter jag vara osagt men sedan dess har Train Station Brewery släppt flera öl som namngetts med lite fyndiga namn. Senast i raden släpptes första juli har getts namnet Shipfaced IPA och den har deras karaktäristiska smak.

Många av Train Stations öl har jag upplevt som beska i överkant och den här ölen visade sig inte vara något undantag. Med tanke på att de brygger på ett etablerat bryggverk (Slottskällan), inte får några felsmaker och att den obalanserade beskan funnits i många av deras öl, såväl lager som ale, gissar jag att det helt enkelt är meningen.

Shipfaced har annars en fin fruktighet med toner av tallbarr och på det hela taget en IPA med aromer som jag gillar och som passar in. Men så kommer beskan och trycker undan de andra smakerna för att själv ställa sig i rampljuset. För varje klunk får de andra smakerna mindre och mindre plats medan beskan tar över mer och mer. Lite som när man äter mat med för mycket salt, efter ett tag märker man nästan bara sältan.

Vad man tycker om beska är en av de större vattendelarna när det gäller folks ölsmak och det finns nog många som inte alls har problem med den här ölen, men den är inte något för mig.

Colin från Train Station Brewery menar på att beskan troligen kan komma från humlepartiklar i sedimentet. Det rör sig nämligen om en ofiltrerad öl. De är dock inte nöjda med hur mycket sediment det hamnat i flaskorna och ska försöka justera det till framtida batcher.

I samarbete med Kitchentime.se fixar Portersteken en tävling för er läsare med tre stycken stekpannor från Trend med keramisk beläggning i prispotten. Allt man behöver göra för att delta är att svara på fyra enkla frågor.

För att delta i tävlingen behövde man bara skicka in svar på följande fyra frågor men nu är tävlingen avslutad. Om man inte redan gör det kan man förstås passa på att gilla Portersteken på Facebook för att lättare följa med i allt kul som händer, men det påverkar inte denna tävling. Allt man behöver göra är alltså att svara på frågorna.

1. När bytte Lykka.se namn till Kitchentime.se?
2. Vad är priset per person för en grundprovning på O'Connors med Portersteken-Johan?
3. Hur många år fyller familjeföretaget Wüstoff i år?
4. I vilka två områden erbjuder Portersteken-Johan huvudsakligen att hålla ölprovningar?

Svaren på frågorna går att hitta på Kitchentime.se respektive här på Portersteken.

Tre vinnare kommer att utses och dessa vinner varsin stekpanna med keramisk beläggning från Trend (värde 299 kr). Vinnarna meddelas per mail den 25/7. Tävlingsdeltagare som inte vinner kommer ej att meddelas.

Tävlingsregler
1. Tävlande måste vara minst 18 år fyllda och ha en svensk adress
2. Personer associerade med Kitchentime.se eller Portersteken får inte delta i tävlingen
3. Tävlingen pågår till kl 23.59 torsdagen den 24 juli 2014, bidrag som skickas in efter denna tidspunkt deltar ej
4. Genom att delta i tävlingen medger man att ens namn kan komma att publiceras på Portersteken och/eller på Porterstekens Facebooksida om man är en av vinnarna


Som motprestation för tävlingen har Kitchentime sin logo på Portersteken under tävlingsperioden. Ingen ekonomisk ersättning utgår för detta.

Bra köksutrustning är för mig en viktig faktor för att göra matlagningen roligare. Jag har sneglat ett tag på stekpannor med keramisk beläggning istället för teflon och genom ett samarbete med KitchenTime (f.d. Lykka) har jag fått tillfälle att testa just en sådan stekpanna. Något som är ännu bättre är att vi också kommer tävla ut tre stekpannor till er Porterstekenläsare.

Stekpannan jag har testat tillverkas av Trend. 28 cm i diameter, 4,5 mm tjock botten, keramisk beläggning och klarar alla typer av spisar. På pappret är fördelen med keramisk beläggning istället för en teflonpanna att den inte börjar flaga, något som teflonpannor kan göra efter ett tag. Svarta prickar i maten varken ser trevligt ut eller är speciellt bra för kroppen.

Några veckors test räcker förstås inte för att avgöra hur den här pannan klarar sig i det långa loppet men det duger gott till att testa dess matlagningsegenskaper. Det första jag reagerade på var att det känns som att den på min glashäll tar längre tid på sig än min teflonpanna (av hyfsat välrenommerat märke i medelprisklass) med samma diameter för att få upp värmen i pannan. Däremot sitter värmen sedan bättre och jämnare vilket gör det lite lättare att laga mat i den när man väl fått upp värmen. Totalt sett en fördel i min bok men det beror kanske på vad och hur man lagar mat antar jag.

En annan trevlig fördel med keramisk beläggning är att de ofta kommer i ljusa, klara färger istället för teflonpannornas mörkgråa tristess. Nu förespråkar jag för det mesta function before fashion och så också i det här fallet. Färgen fyller nämligen en funktion då det är mycket lättare att se om man diskat bort all smuts på en ljus yta, särskilt i min panna där beläggningen är vit.


När jag har brassat på med hög värme kan det ibland krävas några extra tag med diskborsten för att få den ren men det har aldrig behövts mer än diskborste, varmt vatten och diskmedel. Och igen, det är så oerhört lätt att se om det är något kvar som man inte fått bort.

Riktigt så fantastiskt som på TV-shop är det (såklart) inte med keramiska pannor men det fungerar mycket bra och jag ser inte någon anledning att gå tillbaka till teflonpannor. Prismässigt finns inte heller något direkt argument som talar mot keramiska pannor.

Imorgon kommer en tävling där tre läsare kan vinna en varsin likadana stekpanna. Håll utkik här!

Den testade stekpannan var ett varuprov/recensionsexemplar
Dammet har lagt sig något efter de senaste tio dagarnas debatt kring sociala medier. Mycket ny information har kommit fram tack vare debatten och några saker som sades i början verkar nu ha ändrats. Medan informationen har varit bristfällig verkar det finnas en någorlunda öppen inställning till förändringar vilket får anses vara bra. Här är några av mina tankar som samlat sig under veckornas debatt.

När Systembolaget bjöd in dryckesskribenter till en informationsträff om det nya lokalsortimentet i slutet av maj sades bland annat att butiksfördelningen helt och hållet skulle basera sig på geografi. De närmaste butikerna var det som gällde. Detta har redan hunnit ändras till att vilka butiker man hamnar i baseras på någon sorts uträkning baserat på kundintresse med mera. En uträkning vars detaljer räknas som affärshemligheter och hålls hemliga, antagligen för att producenter inte ska kunna utnyttja eller lura systemet. Ändringarna har det däremot inte kommit någon information om till skribenterna och viss förvirring har nog uppstått då detta lett till att motstridiga uppgifter cirkulerat.

En annan sak som verkar ha ändrats är att det i början sades att kvalitetstestning av produkter till lokala sortimentet skulle ske både sensoriskt och i labb, något som nu verkar ha gått över till att endast bli labbtestning. Igen, information som har kommit fram genom att folk har frågat snarare än att Systembolaget gått ut med det på eget bevåg. Petitesser måhända men det är ytterligare två i raden av exempel där Systembolaget varit dåliga på att informera om ändringarna. Förvirring har rått bland såväl nyfikna konsumenter som producenter och man har själv fått lov att uppsöka information för att försöka få något grepp om situationen.

Just att det skulle bli en sådan stor debatt på konsumentsidan hade Systembolaget gissningsvis inte räknat med och inte heller önskat. Särskilt inte med tanke på att den nu har blivit väldigt ensidigt Systembolagskritisk. Facebooksidan Ja till försäljning av hantverksproducerad öl i Sverige har i skrivande stund nått över 6300 följare och även om takten på tillströmningen nu stannat av något är det fler än vad jag hade gissat på när den startades upp. Tillgången till lokalproducerat är uppenbarligen, och inte helt överraskande med tanke på rådande trender i stort, en öm tå hos folket. En tå som Systembolaget nu har trampat på.

Det största problemet i min syn är att vissa producenter stängs ute från den inhemska återförsäljningsmarknaden. Systembolaget menar att de inte vill lagerföra produkter som inte säljer och menar att det är samma situation för alla andra leverantörer. Detta är väl visserligen någorlunda i enlighet med hur ett enskilt företag på en fri marknad hade agerat, men som monopol bör man snarare försöka efterlikna den fria marknaden så gott som det går och ingen producent blir helt utestängd från återförsäljningsmarknaden om fri marknad råder.

När man pratar om leverantörer tycker jag man bör skilja på producenter och distributörer. Att en importör inte kan sälja sina franska viner i importörens lokala butiker gör liksom inte så mycket när dessa vingårdar kan sälja sina produkter fritt på sin inhemska marknad. Att en liten producent ska behöva skicka sina produkter på export för att överhuvudtaget ge kunder chansen att köpa hem dem och inte bara kunna dricka dem på en krog är helt enkelt inte godkänt.

Samtidigt finns det många andra förbättringspunkter som troligen är svåra för Systembolaget att genomföra utan att bryta mot EU:s konkurrenslagstiftning. Hela debatten har öppnat mina ögon för många nackdelar i ett monopol, där de flesta härrör just till restriktioner som belagts monopolet av EU. Jag såg bland annat ett förslag om att Systembolagsbutikerna skulle sätta sina lokala produkter på en separat hylla för att göra det lättare för kunderna att hitta dem. En god tanke som skulle innebära bättre service för kunderna och potentiellt större försäljning för producenterna - men troligtvis går det inte ihop med att Systembolaget inte får särbehandla svenska producenter gentemot internationella producenter.

Att bedöma försäljningen utifrån ett gammalt statiskt och ganska restriktivt system är också väldigt konstigt och har stor risk för att bli missvisande. Förhoppningsvis kommer detta räta upp sig efter en tid med det nya sortimentet där producenterna bättre vet (eller kan räkna ut) vad som gäller men för de produkter som blivit nekade helt finns inte den chansen. Om nu inte Systembolaget ändrat sig på den punkten också utan att säga något.

Än är inte det nya lokalsortimentet infört och det finns inget som säger att det inte kan ändras med tidens gång, allteftersom man får möjlighet att utvärdera det och finna förbättringspunkter. Så lite tålamod kanske man ska ha, men även om debatten ibland skenat iväg lite har jag full förståelse för den frustration som finns bland både producenter och konsumenter. Vi får väl se om det blir anledning att skriva om detta igen innan systemet sjösätts i september.

I vad som förhoppningsvis blir en hel serie intervjuer möter jag några av de personer som varit pionjärer i den svenska ölvärlden. De som jobbat för att främja kvalitetsöl i uppemot 20 år eller kanske ännu mer. Först ut är Stene Isacsson, krögaren på en av världens bästa ölbarer, Akkurat, som bland annat svarar på varför vi inte lär se Cantillon på Systembolaget igen.

Hur började egentligen din ölbana?
Jag jobbade på ställen som Glädjehuset i slutet av 80-talet, sen drog jag över en sväng till USA och jobbade på bar där i ett par år. Tillbaka i Sverige var det en polare som drog mig till en då helt nyöppnad pub i hans kvarter för att dricka några bärs. Det var Oliver Twist och när jag kom in där tänkte jag direkt "här vill jag jobba". Två dagar senare ringde jag upp och frågade om de hade jobb åt en bartender. Det enda de hade behov av var en servitör på deltid. Det tog jag på en gång, jag bara visste att jag ville jobba där.

Och hur kom det sig att ni startade Akkurat?
Jag fick rätt bra kontakt med Rune Bohlin som drev Oliver Twist, och även Jugge (Jörgen Hasselqvist). Vi var iväg på en del resor till Skottland och England tillsammans och blev väl lite förälskade i hela grejen kring de pubarna. Tillbaka i Sverige snackade vi med Rune om han inte skulle öppna ett nytt hak. Så dök den här lokalen upp och vi låg på honom att starta något här. Folk tyckte det var galet att öppna pub här, men det var ju nära till Slussen och nära till Oliver Twist men samtidigt lite avsides så vi såg potentialen. I december 1995 öppnade vi sen tog jag över 2001.

Du har varit med och tagit fram några egna öl också, eller hur?
Ja, det började med att jag, Rune och Jugge tog fram Hell tillsammans med Jämtlands och David Jones som var bryggare där på den tiden. Det var 1997 och det var ju rätt extremt på den tiden med en så besk och humlig öl i Sverige. Jag minns hur nervös jag var när vi deltog med den i tävlingen på Stockholm Beer & Whisky Festival, men när jag tog ett smakprov och återigen kände hur bra den var blev jag lugn igen. Sen vann den guld också. Sen gjorde vi Heaven och Fallen Angel med Jämtland också. De första batcherna av Heaven smakar fortfarande riktigt bra. Vi hade faktiskt en plan på att göra en barley wine eller liknande också, som skulle heta Purgatory eller kanske Limbo, men det blev aldrig av.

Men numera är du inte helt glad för folk som brygger hos andra?
Jag har inget emot kontraktbryggerfenomenet i sig, det handlar bara om att vara öppen och tydlig med vad det är för någonting. Det är en viktig skillnad mellan en bryggare med ett bryggeri och någon som skickar ett recept till ett annat bryggeri som de brygger åt en. Den skillnaden framgår inte alltid och det är det som jag inte gillar. Såväl fantombryggarna själv som skribenter och krögare kan bli bättre med det. En krögarkollega påstod att han hade lokalproducerad öl, den var ju från Omnipollo. Henok släpper  en del bra öl, men en öl som görs i Belgien är inte lokalproducerad för en krog i Sverige och Omnipollo är inte ett bryggeri. Mikkeller, Omnipollo och gänget får gärna köra sin grej, men om vi börjar kalla dem för bryggerier är jag övertygad att det på lång sikt kan skada branschen och hantverksölets rykte.

Och så alla dessa stuntöl, det verkar heller inte vara något för dig?
Jodå, udda öl får gärna finnas men när det nästan börjar bli norm med öl som släpps i fyra-fem olika fatlagrade varianter blir det lite för mycket. Fast jag tror det är en övergående trend. Nu har jag i och för sig varit ute på Nynäshamn och bryggt en sommaröl till Akkurat med gurka, vattenmelon, citrongräs och limeblad, men någon gång ibland ska väl jag också ta ut svängarna lite. Lasse på Nynäs tyckte nog jag var lite knäpp men jag tror på den här ölen, det är smaker som går bra ihop. Och för Nynäs är det ju ingen direkt risk, vi har ju redan köpt hela batchen. Jag stod och skar gurka hemma i köket när jag insåg att det var en smak som borde passa i öl. Fast utan skal, gurkskal smakar inte gott. Det var lite surt vi inte blev först i Sverige med en gurköl, Brekeriet hann ju före [med en gurksaison som gjordes till Man in the Moons 20-årsjubileum]. Men det är ju vattenmelon och limeblad i den här ölen så det blir en egen grej ändå. Och vi gillar såklart Brekerietgrabbarna ändå.

Hur har ölvärlden i Sverige ändrats under din tid i branschen?
På ett sätt är det svårare att starta bryggeri eller ölbar nu, folk är mycket kunnigare nu och vet när ölen inte håller rätt kvalitet. När 90-talsbryggerierna drog igång hade inte folk samma kunskap och de bryggerierna hade ju också sina problem med kvaliteten i början. Vi har märkt att vi inte längre behöver ha någon klassisk "stor stark", folk som kommer hit och frågar efter något sådant får en Landsort Lager, som kanske kostar några kronor mer än en Falcon hade gjort, och de är nöjda ändå. Det hade nog inte funkat för 10-20 år sen.

Du samarbetar med flera olika bryggerier, vad får du ut av det?
Om en öl inte är som den ska är det bara att ringa bryggaren direkt, jag har dem allihop i telefonboken. De kirrar ett nytt fat till mig på en gång samtidigt som de kan börja undersöka om det var ett problem med just det fatet eller om de hade ett problem med hela brygden. Det funkar inte att göra så om det är ett storbryggeri man har problem med. Får jag akut behov av en fatöl kan jag ringa Lasse på Nynäs och så är det någon som sätter sig i bilen eller budar iväg ett fat på en gång, om det så är fredagkväll. Den servicen kan man heller aldrig få från de stora. Den direkta kontakten, utan mellanhänder, sätter jag stort värde på.

Du är däremot inte världens bästa vän med Systembolaget?
Nej, det där är en lång historia. Det började med att jag påpekade att de inte hade några lambic i sortimentet och de menade att det inte fanns några att köpa in från svenska importörer. Så jag började ta in Cantillon och släppte deras Geuze, Iris och Kriek till bolaget. Först var det ett jäkla krångel med att de krävde varuprover, det är ju lite svårt med en öl som inte är klar och jag fick skicka in gamla flaskor med Iris. De hade förstås efterjäst på flaska och blivit lite starkare, och därmed starkare än vad vi offererat så sa bolaget först nej. Efter diverse snack och problem sprang jag ner med en flaska när den riktiga ölen kom och de var de förvisso hjälpsamma men det blev mycket extrajobb för att släppa 1200 flaskor. Med så små släpp är det mycket administrationsjobb per tjänad krona som det är.

När Geuzen skulle släppas skedde ett misstag på Cantillon och de råkade skicka flaskor med Geuze som inte börjat jäsa på flaskan än och alltså inte fått någon kolsyra, ett misstag de uppdagade i sista stund. Antagligen hade det väl inte spelat någon roll men vi sa till ändå och väntade på att få en ny sändning med rätt flaskor från Cantillon. Flaskorna med kolsyra släpptes med en veckas försening och pga förseningen ville bolaget ge mig 30 000 kr i böter för kontraktsbrott. Många pengar med tanke på hur få flaskor det rörde sig om. Jag menade att man inte kunde hantera en levande öl med en sådan byråkrati och att det hela kändes väldigt onödigt för så små volymer. De menade att jag gått med på deras villkor när jag skrev på kontraktet. Jag svarade att jag skulle få hela monopolet rivet om de skulle gå vidare med sina böter. Då halverade de böterna men jag stod på mig och sa återigen att jag skulle riva monopolet om inte böterna blev strykta helt. Det skickades vidare till någon högre chef och till slut slapp jag de där böterna, men efter det fick jag nog av Systembolaget. Nuförtiden har Cantillon ändå inte öl så det räcker, så ett bolagssläpp nu skulle väl inte bli aktuellt ändå.

Men å andra sidan har du ju fortfarande en bra relation med Cantillon?
Ja, det har jag alltid haft. Det började någon gång på 90-talet. Vi ville importera deras öl och på den tiden kunde man ju inte bara maila så jag ringde helt sonika ner. Då var det ju pappa Jean-Pierre man fick prata med. Då var inte lambic lika hett som det är nu så vi kunde få importera deras grejer och så har vi byggt relationen därifrån. Det var nog bland de första äkta, osötade lambicen som togs in i Sverige. Jag minns också att de hörde av sig och undrade vad tusan vi hade skickat för något den gången vi skickade hjortron till första batchen Soleil de Minuit. De luktar ju ordentligt och för någon som inte är van är det klart det blir lite konstigt.

Till sist måste jag fråga, var det du som kom på namnet Akkurat?
Nä, det var Rune. De typiska brittiska namnen kändes inte så heta just då. Samtidigt var Norge på frammarsch med sin olja och Rune gillade hela den grejen. Så det blev Akkurat. Någon gång har jag funderat på att byta namn, jag tycker egentligen inte om det så mycket, men nu är det för inarbetat.

Det nya Danderydsbryggeriet DesignBrew har bryggt en trio öl på Slottskällan som har kommit ut i Systembolagets lokala sortiment. Det rör sig om en imperial pilsner, en pale ale och en belgisk ale som de använt en lite gammeldags stilbeskrivning på, nämligen enkel.

Belle Chic, den belgiska enkeln, känns snarare som någon form av belgisk pale ale då beskan är relativt hög. En liten antydan till fruktig humle men inget som följer med genom smaken. Istället kommer lite fenoler som går över i en väldigt torr avslutning där även beskan växer fram ännu mer för att sluta närmast astringent. Nja, jag tycker inte det här funkar riktigt, beskan är förvisso inte enorm men ändå starkare än vad ölet orkar bära. Kombinationen av fenoler och torrhet hjälper sedan inte.

Flower Power Imperial Pilsner är å andra sidan väldigt bra. Ren och frisk smak med nyanserade brödtoner och en mycket trevlig örtig, blommig och höig humlighet. Lite mer tryck än en vanlig pilsner, som sig bör när man kallar den imperial, men utan att bli sötaktig vilket jag tycker många amerikanska varianter uppåt 8-9 % lätt blir. Snyggt balanserad och väldigt lättdrucken öl som lär gå mycket fint som måltidsdryck. Hatten av, jag köper den här igen.

Till sist har vi deras Sassy Lassy Pale Ale som har en tydlig tobakston i både doft och smak. En aning oväntat men inte helt tokigt, till en början. Efter ett tag blir tobakssmaken både enformig och påträngande jobbig. Den på etiketten utlovade fruktigheten uteblir däremot och jag tror nog inte den här blev riktigt som tänkt. Jag häller till slut ut mer än halva flaskan och hoppas de lyckas bättre nästa gång.

Att som helt nytt bryggeri gå in och göra en duglig, en misslyckad och en riktigt bra öl känns som en märklig blandning, särskilt när ölen är bryggda på ett etablerat och välsmort bryggverk. Någon helhetsbedömning känns närmast omöjlig, men Flower Power får i alla fall gott betyg så hoppas jag att resten kan nå samma nivåer så småningom.
En handrullad cigarr hör liksom en välgjord hantverksöl till de saker i livet som kan skänka en stunds total avkoppling och villkorslös njutning. Och det finns ju inget som säger att man behöver avnjuta dem separat, utan liksom med mat, ost, choklad och mycket annat kan en cigarr gärna avnjutas i sällskap av en öl för en kombinationseffekt. Cohiba Siglo III tillsammans med Hantverksbryggeriet Baronen 2012 är just en sådan lyckad kombination.

Cohiba Siglo III hör inte till de billigare cigarrerna om man ska köpa den i vår del av världen. Jag hade tur som fick den i gåva av en vän som besökt Kuba, men jag skulle nog påstå att den gör skäl för sitt pris även här hemma. Baronen är inte heller det billigaste öl man kan hitta men det är ingen tvekan om att det är värt pengarna. Riktigt god redan nu och den tål att stå i flera år. En sådan öl man gärna ser till att ha hemma så man kan plocka fram den när tillfälligt dyker upp.

Dessa två i kombination på balkongen en varm sommarkväll tillsammans med något trevligt att bläddra i eller bara allmänt filosoferande är närmast magi. Cohibans något söta toner av läder, kryddor, kakao och ceder smälter sömlöst in i Baronens härliga karamellighet och djupa drag av torkad frukt. Otroligt mysig och välskapt kombination.

Båda två räcker gott och väl i en timme och är skapta för tillfällen då man har just den tiden på sig att bara sitta och njuta. Ge dem den tid de behöver och du får din belöning mångdubbelt tillbaka.
Igår fick Systembolagets presschef kommentera den pågående debatten om de kommande ändringarna i det lokala sortimentet. Idag är det istället en av landets många lokala producenternämligen Colin från Train Station Brewery, som ger sin syn på nytt lokalsortiment och vilken information de har fått från Systembolaget kring det.

Colin Nordstrom på fantombryggeriet Train Station Brewery, som är baserat i Knivsta men får sina öl bryggda på Slottskällan i Uppsala, berättar att det har varit svårt att få någon förklaring till besluten kring hur spridningen av deras öl ändras. Från att ha haft tre butiker i Uppsala som de tre lokala butikerna, samt butiken i Knivsta och ytterligare en butik i Uppsala där några av deras produkter finns på lokal efterfrågan kommer deras öl nu finnas på två av Uppsalabutikerna samt Knivstabutiken som lokala butiker, samt bli kvar på lokal efterfrågan i den fjärde Uppsalabutiken. Deras nya öl, som släpptes första juli, kommer däremot finnas i tre Uppsalabutiker och Knivstabutiken och får alltså större spridning än deras redan etablerade produkter. Uppdatering: Det verkar ha skett ett misstag i kommunikationen från Systembolaget och Train Station ser ut att få ha sina öl i fyra butiker inom lokalsortimentet. Se även Colins kommentar nedan.

Det har för Colin varit omöjligt att komma fram på telefon till Systembolagets inköpare för lokalsortimentet (en position som inrättats nu i samband med omarbetning av lokalsortimentet) för att få ställa sina frågor och eftersom inköparen går på semester imorgon lär det inte bli lättare på ett tag. De andra personer Colin har fått prata med på Systembolaget har inte kunnat ge några svar utan har hänvisat till att hur de beslutar kring butiksspridningen och hur man beslutar hur en produkt kan komma in på lokal efterfrågan är hemlig information. Uppdatering: Colin verkar nu ha fått något bättre information från Systembolaget. Se även Colins kommentar nedan. Systembolagets presschef har också kontaktat mig för att påpeka att även om den inköparen nu är på semester finns flera andra inköpare på plats som kan svara på producenternas frågor.

Colin påpekar också att de har anpassat sina försäljningsstrategier efter att de har funnits i ett begränsat antal butiker och att det därför känns märkligt att de inför ett nytt system nu blir utvärderade baserat på försäljningen i ett gammalt system. Bland annat menar han att de justerat upp priserna för att få högre intäkter på den begränsade försäljning de kan ha i ett fåtal butiker och därmed kanske fått något mindre volymer, men högre intäkter totalt. Problemet i detta uppstår i att Systembolaget, som han uppfattat det, enbart baserar sin utvärdering av lokala produkter på volym. Hade Systembolaget tillkännagett i god tid att de skulle införa ett nytt system där man kommer att utvärdera efter nuvarande försäljning kunde de ha anpassat sin strategi till det istället för att plötsligt få reda på det när det är för sent att göra stora ändringar i sina strategier.

En annan intressant sak som Colin lyfter fram är att det, enligt den information han har fått, verkar som att nya utvärderingar för butiksspridning endast kommer att ske efter 12 månader, samtidigt som man beslutar om man ska fortsätta ha produkten. Det här skiljer sig alltså tydligt från vanlig sortimentet där produkter utvärderas på kvartalsvis Uppdatering: Colin har nu fått bättre info (se hans kommentar nedan) och det verkar som att butiksspridningen i lokala sortimentet kommer uppdateras mer löpande istället för att vara låst på 12-månadersperioder. [Mer info om utvärderingen i fasta sortimentet kommer snart här på Portersteken].

Utifrån vad som var sagt inför det nya sortimentet hade Train Station också förväntat sig att hamna i fler butiker än tidigare och hade i någon mån därför också ökat takten på bryggandet. Nu verkar man alltså bli låst i ungefär samma antal butiker och inte ha möjlighet att utöka till fler lokala butiker förrän nästa höst. Att komma in på lokal efterfrågan går visserligen och är något som utvärderas mycket oftare men Colin bedömde det som svårt. Kunder i Uppsala går väl hellre till en butik där produkterna faktiskt finns istället för att beställa den till någon av Uppsalabutikerna där den inte finns, resonerar Colin och att det därför känns långsökt att hoppas på fler Uppsalabutiker genom lokal efterfrågan.

Jämfört med en del andra verkar Train Station ändå ha klarat sig okej, men Colin verkar frustrerad över bristen på detaljerad information och framförhållning samt hur systemet överlag fungerar. Och som nyfiken skribent kan jag bara hålla med. Systembolagets hantering av ett nytt lokal sortiment ser ut att bli underkänt. Bristen på ordentlig information gör dock att det känns omöjligt att säga bu eller bä förrän vi ser hur det fungerar i praktiken.
För att försöka reda ut några av alla nya frågetecken som har uppstått kring det lokala sortimentet i och med de senaste dagarnas debatt i sociala medier, som startade med Brekeriets pressmeddelande, hörde jag av mig till Systembolagets presschef Lennart Agén som har svarat på några frågor kring det lokala sortimentet.

Har ni följt debatten som synts i sociala medier de senaste dagarna?
Ja, vi har följt och följer den fortfarande och vi har insett att vi har varit otydliga i vår kommunikation till de lokala producenterna. Det är något vi får jobba på att bli bättre med. Samtidigt uppmanar vi alla producenter som känner att det finns oklarheter i informationen till dem att ta kontakt med oss så att vi kan reda ut dessa oklarheter tillsammans.

Kommer ni bemöta den kritik som har kommit fram i framförallt sociala medier?
Vi kan tyvärr inte svara på alla frågor och kommentarer, det vore helt enkelt för omfattande, men vi kommer svara på de generella, vanligaste och viktigaste frågorna. Bland annat kommer vi bemöta de punkter du har tagit upp i en kommentar på vår Facebooksida [länk, ett svar har kommit upp efter vårt samtal, oklart om det är detta Lennart avser eller om det kommer mer]. Där gav du oss också en del jobb. När man kommunicerar i textform är det lätt att det uppstår missförstånd och vi kommer därför försöka ge få men utförliga svar.

Hur motiverar ni att producenter, som i Brekeriets fall, blir nekade att ha sina produkter på hyllorna i de närmsta butikerna baserat på tidigare försäljning?
I Brekeriets fall så har jag uppfattad det som att försäljning i Systembolagets butiker är en väldigt liten del av deras verksamhet. Som jag har förstått har också efterfrågan varit större än tillgången. Vi har en pågående dialog med Brekeriet med målsättning att lösa detta till allas bästa [Brekeriet har bekräftat att de kontaktats av Systembolaget].Villkoren för lokala producenter blir mer lika de som alla andra leverantörer måste förhålla sig till, nämligen att produkter som inte säljer tas bort från hyllorna. Precis som alla andra leverantörer kan även de lokala producenterna lägga in sina öl i det vanliga beställningssortimentet.

Hur kommer det att fungera för nya produkter, utan tidigare försäljning att basera ett beslut på?
Vi kommer generellt att köpa in dessa.

Är det inte märkligt att små producenter riskerar att bli utan en lokal marknad?
Systembolaget har inledningsvis köpt in alla nya öl som offererats. De öl som vi inte köpt in beror på att de inte haft någon efterfrågan, de öl som vi erbjuder i våra butiker, precis som övriga artiklar, måste ha en kundefterfrågan. Man ska inte heller glömma bort att den lokala marknaden även består av tex restaurangförsäljning, som brukar vara första steget in på den lokala marknaden.
Du har tidigare använt det lokala sortimentet som ett argument mot att gårdsförsäljning inte behövs. Blir inte den frågan aktuell igen nu när vissa producenter inte kommer kunna sälja sina produkter lokalt?
De produkter som har en kundefterfrågan kommer vi att erbjuda de svenska kunderna så utifrån det perspektivet ser jag ingen skillnad mot tidigare i den frågan. En producent som inte hamnar i butikerna har ju dessutom fortfarande också möjligheten att lägga artiklarna i beställningssortimentet och tillgängliggöra sina produkter den vägen. Och nya artiklar köper vi in, de vi tackat nej till är de som inta haft någon kundefterfrågan.

Någon ytterligare kommentar som du vill delge läsarna?
Dessa artiklar kan ju även köpas ju in inom ramen för FS (Fast Sortiment), TSE (Tillfälligt Sortiment Exklusivt), TSS (Tillfälligt Sortiment Säsong; påsk, oktober och jul). För de ”lokala och småskaliga bryggerierna” är det framförallt de två sistnämnda som är mest aktuella.

Akkurat ligger ständigt i topp på listor över världens bästa ölbarer och få är det väl som har något att säga emot det. Men varför är Akkurat egentligen så bra? Jag åkte dit för att besöka krögaren Stene och rota lite i vad som ligger bakom deras storhet.

Jag hade bokat in ett möte med Akkurats krögare Stene Isacsson för att förstå mer av bakgrunden till varför Akkurat har kommit att rankas som en av världens absolut bästa ölbarer (besöket har mynnat ut i den här artikeln och en fråga-svar-intervju med Stene som publiceras senare). När Stene kommer ut hälsar han, trots att vi bara träffats som hastigast 2-3 gånger tidigare, så hjärtligt att det känns som vi känt varandra i flera år och jag börjar ana något om varifrån Akkurat fått sin status.

Dåtiden innehåller mer av svaret på frågan om Akkurats storhet men vi börjar med att titta in i framtiden. I den delen som varit avskiljd matsal byggs det om för fullt. Bland annat byggs en liten mezzaninvåning där man ska ställa upp ett gäng kylar. Ölen på Akkurats omfattande cuvéelista, som sträcker sig ända tillbaka till 1996, ska få flytta upp ur källarvalvens hemlighetsfyllda gömmor och in i samma utrymme som gästerna rör sig i. Istället för att bara bläddra i en lista kommer man, visserligen på avstånd då bara personalen har tillträde, spana in genom kylarnas glasdörrar på det allra heligaste. Nästan i alla fall, några av de riktiga dyrgriparna blir kvar i källarlagret.


-Vi måste passa på att bygga om nu på sommaren, alla andra tider på året är det för högt gästtryck för att det ska funka, berättar Stene medan vi överger byggslamret och beger oss till hissen som tar oss ner till alla de gamla flaskornas nuvarande placering.

Byggnaden ligger på en sluttning så trots att man går in från markplan vid Hornsgatan är det femte våningen. Hela vägen nere i botten ligger ett av två flasklager. Längs väggarna på långsidorna löper stora kylar med glasskjutdörrar där den ena godsaken efter den andra, många från sent 90-tal och tidigt 00-tal, står och ligger i långa rader. Mest lambicer, trappister och andra belgare men här och var finns också lite annat.
 -Jag frågade om jag inte kunde få lägga undan några flaskor redan under vårt första år. Det blev någon låda med Chimay Blå och nu har vi tre flaskor kvar av dem, berättar Stene och visar några flaskor från 1996.


Här, och i rummet en våning upp där det också lagras öl, finns en stor pusselbit till svaret om varför Akkurat är världsledande. Den här typen av ölkällare är det inte många som kan mäta sig med.
 -Det är egentligen mest ölturister som kommer och dricker de här bärsen. Ibland spenderar de flera tusen på en kväll. Det är galet! Samtidigt är det lite synd att de här fantastiska ölen inte är mer tillgängliga, tycker Stene.





Tillbaka uppe i puben finns fler pusselbitar. Ölutbudet på kran har nämligen en imponerande bredd, för att inte tala om att de som en av mycket få pubar i Sverige har riktig cask ale. Sen en tid tillbaka har de också helt övergett storbryggeriernas lageröl. Beställer man en stor stark får man en Landsort Lager.
 -Den enda pastöriserade öl vi har på kran just nu är Brooklyn Lager, det är ju nästan lite sjukt, avslöjar Stene.


De tar själva hem fatöl och cask från Tyskland, Belgien och Storbritannien, bland annat Cantillon, Gänstaller och Dark Star. Dessa öl är handplockade för sin kvalitet och finns i stort sett aldrig på fat någon annanstans i Sverige, undantaget de brittiska ölen på cask som också serveras på systerpuben Oliver Twist.
 -Emellanåt tar vi också in något själva från USA, men det är svårt att få ekonomi i det. Även när vi köper från Europa måste vi köpa ganska stora mängder i taget för att inte transportkostnaden per fat ska bli för hög. Vi har tur som har ett stort lagerutrymme i källaren som vi får använda hyresfritt, utan det skulle vi nog inte kunna fortsätta göra det här, i alla fall inte i samma omfattning, menar Stene.


Dessutom har de nära samarbeten med bryggerier som Oppigårds och Nynäshamns, samtidigt som de också sett till att få in fatöl från några av stjärnskotten bland de nyaste svenska bryggerierna. Fredag den 11 juli är det premiär för deras sommaröl som gjorts på Nynäshamn, en öl smaksatt med vattenmelon, gurka, citrongräs och limeblad och humlad med en massa citra.

Att hitta Cantillon på fat, äkta brittisk (och svensk) cask ale, tysk pils och rauchbier, öl från Sveriges bästa nya och gamla bryggerier tillsammans med den stora cuvéelistan är helt enkelt unikt. Lägg därtill en mysig atmosfär, ett stycke trevlig uteservering, den riktigt bra maten och, sist men absolut inte minst, den goda servicen från personalen, så har vi nog luskat ut varför Akkurat är så bra. Och fortfarande strävar Stene och hans personal ständigt efter att bli ännu bättre.

Att dricka lagrad öl i sig är oftast intressant och än mer så när man hittar öl från nedlagda bryggerier då man lätt får en liten historielektion på köpet. Nyligen sprang jag på en flaska Oud Beersel Oude Kriek från 2003 (på Akkurat, var annars) som är från den gamla tidens Oud Beersel. En intressant öl och en intressant titt i någorlunda modern lambichistoria.

Förr i tiden drevs Oud Beersel av Henri Vandervelden och hans brorson Danny Draps. På 90-talet fick de problem med sin flasktappningsmaskin och vände sig då till Frank Boon för att få sin lambic buteljerad hos Boon. Därefter hjälpte Boon dem även med leveranser av körsbär och när en del av Oud Beersels egen lambic förstördes under en varm sommar användes Boons lambic som ersättning när det blandades geuze. I slutet av 2002 stängde den åldrade Henri ner både bryggeriet och det tillhörande caféet. Boon fick då köpa upp det kvarvarande lagret av lambic tillsammans med märket Oud Beersel och buteljerade den kvarvarande ölen, blandad med öl som han bryggt själv i Oud Beersels speciella stil.

Sedan dess har Gert Christiaens tagit över Oud Beersel men all lambic bryggs fortfarande hos Boon för att sedan köpas av Christiaens och lagras på fat från det gamla Oud Beersel. Fortfarande bryggs ölen på ett speciellt sätt som Vandervelden var ensam om att använda, vilket gör den färdiga lambicen lite mer humlig och bitter och i någon mån lever väl denna stil av lambic kvar genom Boon och Christiaens.


Oude Krieken från 2003 som finns på Akkurat innehålle alltsår Vanderveldens egna lambic om jag har förstått den här historien rätt är det en av de sista årgångarna som gör det. De elva åren börjar märkas så smått på ölet som, förutom en något blek röd färg, har en del toner som drar åt portvinshållet och något som drar så smått åt läderhållet. Samtidigt känns körsbärssmaken fortfarande tydligt, dock står den alltså inte i någon ensam majestät.

Syran är ren och fin, utan inslag av vinäger och utan att få kinderna att dra ihop sig. Avslutningen har en lätt beska och är rätt så torr, men inte helt utan sötma. Det märks ändå att den här ölen har passerat sin topp och nu ser ut att vara på väg utför då ålderstecknen känns tilltagna. Däremot är den fortfarande klart drickbar och de 95 kronor en flaska kostar på Akkurat är det definitivt värt för att uppleva ett stycke lambichistoria.
Brewdog Development Fund är ett nytt påfund från de framfusiga skotska bryggarna och ett av de två första bryggerierna som de investerat i är svenska CAP som drivs av Brewdogs svenska importör CASK Sweden. Ungefär 7 % har de köpt in sig i men programmet går framförallt ut på att hjälpa deltagande bryggerierna med kunskap och expertis.

Genom sin Development Fund har Brewdog i ett första steg investerat £ 50 000 vardera i CAP och i Londonbryggeriet Brew By Numbers. För det har de fått ungefär 7 % andel i CAP, vilket får ses som en mycket generös deal. Hade det enbart varit baserat på marknadsvärde hade det nämligen motsvarat en värdering av CAP till 8,4 miljoner kronor. Bryggerierna får dessutom en återköpsklausul.

Medan Brewdog säkerligen hoppas på att få tillbaka sina pengar på lång sikt verkar det finnas ett genuint intresse i att "ge tillbaka" till ölkulturen och hjälpa dessa nya bryggerier. Utöver pengar kommer Brewdog också spendera tid på att hjälpa dessa bryggerier genom att dela med sig av sin kunskap och expertis. Och om någon vet hur man skapar ett framgångsfullt bryggeri är det väl Brewdoggänget som under sina sju år haft en imponerande tillväxt. Man kan förstås tycka vad man vill om deras attityd, men duktiga företagare är dem.

Samarbetet innebär också att Brewdog ska distribuera bryggeriernas öl till Brewdog Bars i såväl Storbritannien som internationellt, assistera vid utrustningsköp, hjälpa till med att hitta råvaror och även introducera dem för sina internationella samarbetspartners vilket underlättar för export. Dessutom kommer bryggerierna kunna använda Brewdogs labb för kvalitetsanalys men det blir förstå lite mer aktuellt för brittiska bryggerier än för CAP.

-James har provat vår öl och gillar vår filosofi, vi delar en ivrig ambition att utveckla ölscenen i de nordiska länderna. För oss handlar allt om ölet, folket och att alltid vara nyfiken. Brewdog delar den mentaliteten. Vi är väldigt glada att James och hans team stödjer oss på CAP, tillsammans kan vi skapa humlemirakel varje dag, säger Johan Damgaard från CAP i Brewdogs pressmeddelande.

CAP som nyligen också anställt Tomas Danko, med erfarenhet från De Struise och med mycket teknisk kunskap om öl, samt Tobias Grönqvist som kommer direkt från Eskilstuna Ölkultur, har nu alla möjligheter att få en flygande start med sitt egna bryggeri som byggs i Upplands-Bro.
Häromdagen var det recension av en DIPA i världsklass och vi fortsätter idag på samma spår med en titt på en DIPA (eller dIPA-ish som de själva kallar det) från Highnose Brew som finns i det lokala beställningssortimentet. Det görs inte många flaskor och gillar man humlig öl är det värt att försöka lägga labbarna på någon av de som finns kvar.

Det här vill jag påstå är en av guldklimparna i det lokala beställningssortimentet just nu. Brygd i amerikansk västkuststil och axlar den manteln riktigt bra med en härlig fruktighet som drar åt exotisk frukt och grapefrukt. Det toppas med lite toner av tallbarr. Det hela bärs fint av en småsöt kaksmak och avslutas med en medelstark beska.

Många fruktiga toner att leta efter om man tycker det är roligt. Framförallt är det inte mycket som stör. Den är inte riktigt så snyggt komponerad som Shadow Pictures som jag recenserade igår men det är ju inte heller helt lätt. Jag vill ändå mena att Twisted Twin är en öl i toppklass.

Visst, den här går loss på 59 kr för 50 cl men jag menar att den håller samma klass eller bättre som flera öl i samma eller högre prisklass som folk inte tvekat att kasta ut sina surt förvärvade slantar på. Just nu finns det drygt hundra flaskor kvar på de lokala butikerna kring Höganäs. Förhoppningsvis gör de fler men istället för att chansa på det kan man se till att få tag på en innan de som finns nu tar slut.