Medan Eskilstuna Ölkultur koncentrerar sig allt mer på den regionala marknaden har de också börjat blicka mot sydligare breddgrader för att utöka sin verksamhet. De är nämligen på väg att ta steget till att bli importör. Till att börja med tittar de på spanska bryggerier. Jag och ett par andra öltyckare bjöds in för att prova några av deras kandidater.

Den spanska mikrobryggerinäringen är på starkt uppgående och en del spanska hantverksöl har börjat leta sig in på den svenska marknaden. Edge, Nomada och Naparbier hör alla till Spaniens mest kända småbryggerier och hela trion har dykt upp i Sverige under senaste halvåret.

Spansk öl sträcker sig bortom dessa tre och den här provningen visade direkt att det finns fler spanjorer som kan sin bryggning. Det var också några som skulle behöva lite mer tid på sig att hitta rätt, men en tanke med provningen var att sålla ut dessa och vaska fram de som är tillräckligt bra för att introducera på den svenska marknaden.

Ett litet tecken på att Spanien ändå har mycket utveckling kvar att gå igenom var att några av de bästa ölen för kvällen kom från fantombryggeriet Biir som brygger sina öl i Belgien. Deras belgoinspirerade öl var riktigt bra rakt igenom, med suröl, farmhousea ale, och en humlad klosteröl som blev som en blandning mellan svart-IPA och belgisk dubbel. Allra bäst var dock deras triple-IPA som humlats med nya innehumlen Equinox.

Även La Pirata imponerade och även de har en historia som fantombryggare även om de har hållt sig inom Spanien. Framförallt var deras svart-IPA riktigt imponerande. Svart utan att smaka svart och med massor av härlig humlearom. Skulle lätt köpa flera flaskor om den dök upp på Systembolaget.

Sen fanns det ju även några mindre lyckade öl. De lär ju inte tas in till Sverige, i alla fall inte av Eskilstuna Ölkultur, men om ni ser öl från bryggeriet Kadabra under en tur i Spanien gör ni bäst i att köpa något annat.

Till sist ska också nämnas samarbetsölet Vanilla Black Velvet som bryggts av La Quince och Guneu och levererade precis vad namnet utlovade. Sammetslena chokladtoner toppade med mjuk vanilj. Extremt lättdrucket för sin styrka på 9,5 %, helt enkelt för att den var så otroligt mjuk i smakerna.

Det finns helt klart anledning att se framemot mer spansk öl på den svenska marknaden.
Återstoden av kön efter 10 minuters köande
Linköping Beer Expo ordnades i helgen i den fjärde lokalen i festivalens sexåriga historia. Den här gången stod Linköping Konsert & Kongress värd för mässan och i ärlighetens namn blev det väl lite väl mycket trängsel för att vara optimalt. Utöver det får det anses vara en lyckad mässa igen med intressanta utställare och bra läge.

Jag nöjde mig i år med att gå på första passet, med option på en kort stund på andra. Till slut kändes det som att det första passet räckte för att prova de öl jag ville prova och prata med de jag ville prata med. Väl på plats visade det sig att det antagandet stämde och det förstärktes dessutom av att det var relativt mycket trängsel. Ingen större fara (beroende på vilka montrar man ville besöka kanske), men tillräckligt för att känna att ett femtimmarspass var nog. Däremot ett kanonläge med 10 minuters promenad till tågstationen och kortare än så till pubarna i centrum.


Det borde ha varit svårt att bygga upp någon ordentlig kontinuitet i förarbetet med dessa ständiga, påtvingade lokalbyten. Om jag minns rätt är det bara festivalens första två år som mässan ordnats på samma ställe två år i rad. Med det i åtanke ska det ändå riktas en särskild eloge till folket bakom som råddat ihop den här mässan igen.

Bland utställarna kändes en hel del igen sedan ifjol, även om några fallit bort medan andra tillkommit. Roligast var det inne i stora salen där man bland annat kunde gå till Belgoklubben, Brekeriet och Constant Companion utan att behöva röra sig många meter då de tre låg i rad i mitten av salen. Brekeriets Sour & Salt var här en favorit, en härlig tolkning av en gose-som-inte-är-en-gose. Bröderna har också en del spännande utbyggnadsplaner på gång. Även om mycket av det lär gå på export är det inspirerande att se att det går bra för dessa bröder som verkligen gått en helt egen väg på flera plan.


En mer okänd men minst lika spännande kvartett hittades hos lokalförankrade AST Wines som tagit in öl från tyska Camba. Deras standardöl blev visst kvar i Bayern men hit hade det kommit några fatlagrade kreationer. Bäst bland de fyra var dubbelbocken och milk stouten, båda lagrade på bourbonfat.


Elixir Wines hade i vanlig ordning en gigantisk monter, och i ungefär lika vanlig ordning stod Amager för några av de bästa nykomlingarna. Batch 1000 smällde till som en rejäl DIPA men klockade in på i sammanhanget modesta 6,5 %. Om den hade mycket smak för alkoholhalten var Ghost Black Magic Vanilla Sky snarare förrädiskt lättdrucken för sina 11,8 %, med väldigt lena vaniljtoner. Båda två är att rekommendera om du skulle springa på dem.


Alldeles bredvid hängde Beerbliotek med två nya och två "gamla" öl. Simcoe Citra Saison hade den där oetmotståndliga lättdruckna kombinationen av humlig frukt och jästig frukt och gled mycket riktigt ner väldigt lätt. How Now Sour Cow bjöd på lite mer utmaning och det tog verkligen några sippar innan smaklökarna anpassat sig till situationen och meddela en vettig analys av vad man drack. Mjölksyra, mjölksocker, choklad och lite vanilj i en konstig men god kombination.


Till slut kommer man inte undan att nämna Founder's Blushing Monk och lagrade Bolt Cutter som båda smakade fantastiskt. Det må vara att hålla sig till väl beprövade kort men så belönas man smakmässigt också. När det till sist var dags att bli utkörd för att ge utställarna en stunds vila mellan passen och alla arrangörer en chans att ladda om kände jag mig ändå rätt nöjd med att ha tagit mig till Linkan över dagen.



Upland från Bloomingtong i Indiana har snackats upp en del för deras surisar. Efter att ha varit nöjd med deras Cherry Lambic som inmundigades på en resa till Kalifornien för några år sen var förväntningarna höga inför en avsmakning av sex av deras öl. Det visade sig emellertid att hela sextetten var så full av ättiksyra att de närmast var odrickbara.

På schemat stod alltså en sextett från deras lambicserie, alla gjorda med hela frukter av vardera slag. De sex ölen var Persimmon, Kiwi, Blackberry, Strawberry, Blueberry och Raspberry. Persimon, kaki, sharonfrukt eller vad man nu kallar det på svenska är ju en rätt trevlig frukt (eller bär för den nogräknade) men det gav inte särskilt mycket smak till ölet.

Övriga bär lämnade lite mer karaktär till ölet men allihopa hade ett stort fel gemensamt. De var alla rejält överladdade med ättiksyra. Lite som att dricka vinäger eller inläggningslag med fruktsmak med andra ord. Det dröjde inte länge innan det började bränna i både hals och mage.

Allihopa har lagrats med frukt/bär på ekfat så det ligger förstås nära till hands att gissa på att det helt enkelt kommit in för mycket syre i faten, något som gynnar ättiksyraproduktion. I begränsade mängder kan förstås ättiksyra vara passande i en suring men här var det så mycket att det blev odrickbart. Trots att vi delade flaskorna på nio personer vaskade jag större delarna av mina smakprov. Det gick alltså inte ens att få ner 10 cl av vardera öl. Det här var fallet för alla provare.

Som en liten extrakontroll plockades det fram en Cantillon Mamouche för att få en liten surhetsreferens. Det gjorde egentligen bara den extrema syran i Uplandölen mer påtaglig, då Mamouche (som definitivt har en rätt påtaglig syra) kändes ordentlig snäll i jämförelse.

När sex flaskor av sex olika öl från två olika omgångar har samma problem är det knappast en fråga om dåliga flaskor eller dylikt. Tycke och smak är förstås subjektivt och personligt. Några rätt och fel finns inte. Ändå förefaller det relativt märkligt efter den här upplevelsen att öl från Upland är så eftertraktade som de faktiskt är.
Med tanke på hur kvaliteten varit tidigare i TSLS-släppet skulle man ju lätt kunna tro att onsdagens släpp skulle bli ett riktigt aprilskämt. Istället blir det ett släpp med ovanligt få dåliga öl och ovanligt många bra öl. För att vara TSLS förstås. Här är snabbrecensioner på hela gänget.

[Namn]
[Art.nr., Ursprungskommun*, Volym, Pris, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon på den provade flaskan)]

*Enligt Systembolagets angivelse

Det är inte alltid samma batcher som provas på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför tar jag med datummärkningen på provade flaskor för att man i någon mån ska kunna jämföra.


Lundabryggeriet Pilsner
30263, Lund, 33 cl, 21,70 kr, 4,6 %, Varudepå
Örtiga humletoner, brödig smak och ett uns av våt disktrasa. 
Bäst före: 1 Augusti 2015

Stigbergets Pilsner
30256, Göteborg, 33 cl, 24,90 kr, 4,8 %
Örtig och gräsig med mild brödig smak. Någon lätt syrlighet. Markerad beska.

Södra Maltfabriken Lager Ekologisk
30277, Haninge, 33 cl, 19,90 kr, 4,8 %, Varudepå
Kokta grönsaker, bröd, örtig humle och någon lättare orenhet (utöver grönsakerna). 

Nora Brygghus Pershyttepils
30265, Nora, 33 cl, 33 kr, 4,9 %, Varudepå
Lätt och ganska intetsägande smak, vissa brödtoner och lite kryddig humle men utan finess.
Bäst före: 2015-08-30

Brygghus 19 Smugglarhamnens Pilsner
30255, Karlshamn, 33 cl, 21,80 kr, 5 %, Varudepå
En till ljus lager i mängden, sticker inte ut något håll. Bröd, kryddig humle och en mycket lätt syrlighet.

Fulltofta Gårdsbryggeri Lager 061
30255, Hörby, 50 cl, 29,30 kr, 5,4 %
Mycket tydlig brettinfektion med en funkighet som inte alls funkar. Lager? Nej. Dricka? Nej.
Bäst före: 15 juli 2015

Monk's Not For Sale Ale
30267, Stockholm, 33 cl, 36,90 kr, 4,4 %, Varudepå
Knäckig och lite småsyrlig med lite oljiga humleinslag. Enkel. Funkar, men inte mer.

Heavy MetAle Crucified Barbara In the Red
30260, Vallentuna, 33 cl, 25,70 kr, 4,6 %, Varudepå
Svårplacerad. En ganska stark och något klorofyllig beska lägger sig som en hinna över smakerna. 

Stigbergets Eko Pale Ale
30257, Göteborg, 33 cl, 26,90 kr, 5 %
Mild, lätt humlig med försiktigt fruktiga drag. Lättdrucken ale som inte sticker ut.
Bäst före: 20160113


Stigbergets Pacific Pale Ale
30258, Göteborg, 33 cl, 28,50 kr, 5,5 %
Ljust fruktig med mycket melon i smaken. Frisk och välgjord. Tummen upp!
Bäst före: 20160113

Adelsö Chicken Race Pale Ale
30246, Ekerö, 33 cl, 27,20 kr, 5,4 %
Plastiga toner följs av lätta kaksmaker och...inte så mycket mer. Njet.

Villovägens Falu Ljuvlig
30276, Falun, 33 cl, 37,30 kr, 6,4 %
Något oren och smått plastig öl med mild sötma och lättare beska. Inte bra.

Heavy MetAle White Wheatsnake Wheatbeer
30259, Vallentuna, 33 cl, 25,70 kr, 4,3 %, Varudepå
Något syrlig smak med vetetoner och en del kryddiga drag. Funkar men når inga höjder.

Modernist Savant
30264, Stockholm, 33 cl, 33 kr, 5,6 %
Frisk smak med både fruktig humle och fruktiga jäsningstoner. Lite tuttifruttinyanser i en skönt sammansatt smak. Välbalanserat och med riktigt intressant smak. Mycket köpvärd!
Bäst före: 09MAY2015

Ølsnedkeren Stillehavs Sæson
30253, Danmark, 33 cl, 31,90 kr, 5 %, Varudepå
Försiktigt fruktig och lätt kryddig med härliga nyanser. Lite väl lätt i avslutningen men annars välgjord och trevlig saison.
Bäst före: 10-2015

Ølsnedkeren Jyske Dollars Vestkyst India Pale Ale
30254, Danmark, 33 cl, 32,90 kr, 6 %, Varudepå
Humlefruktig med kaktoner och lagom beska. Rätt sjyst IPA.
Bäst före: 10-2015

Electric Nurse per os India Pale Ale
30251, Härryda, 33 cl, 29,90 kr, 6 %, Varudepå
Passionsfrukt och lychee tittar fram i fruktigheten. Mild maltkropp bakom. Behaglig IPA.

Kristianstads Bryggeri SjöCrona Munk
30262, Kristianstad, 37,5 cl, 57 kr, 8 %
Karamell och torkad frukt i en tung, rätt så intensiv smak. Nyanserat och välbalanserat. Riktigt trevlig!
Bäst före: 2016-02-01

Ängöl Kvad
30247, Kalmar, 75 cl, 83,50 kr, 11 %, Varudepå
Torkad frukt, toffee och ljus sirap. Smakar inte 11 %, men smakar bra.
Bäst före: 31 december 2016

Villovägens Falu Gruvlig
30275, Falun, 33 cl, 51,70 kr, 9,7 %
Mjukt chokladig, med lite asktoner. Något söt och rätt trevlig om än något enkel.

Mohawk Whiteout Imperial Stout
30283, Täby, 33 cl, 29,90 kr, 9,7 %, Varudepå
Smakar fortfarande som i julas, då jag skrev så här: Mjuk och chokladig smak med lite eftertryck. Kraft och elegans i ett. Lite undertoner av torkad frukt och fudge. Lätt rostad efterbeska. Snyggt!

All In/Stronzo 100 % Viking
30250, Danmark, 33 cl, 44,90 kr, 11 %, Varudepå
Stor, söt och chokladig. Lite enkel kanske men väldigt god.
Bäst före: 2019-04-04




Häromdagen vankades det finmiddag på Nya Carnegiebryggeriet med en femrättersmeny och en blandning av öl från Brooklyn och det egna bryggeriet. Kvällens värdar var inga mindre än respektive bryggmästare, Anders Wendler och Garrett Oliver. De båda herrarna är alltid intressanta att lyssna på men denna kväll överglänstes de av maten från köksmästare Billy White och hans team.

Senast jag åt i Nya Carnegiebryggeriets restaurang var på deras oktoberfest i höstas. Då var det såklart klassisk tysk mat som gällde och som inmundigades på uteservering. Kontrasten mellan det besöket och denna kvälls fine dining inne i restaurangen i sällskap med omkring 50 gäster till var stor.

Efter en självrunnen Kellerbier som välkomstdrink serverades först en rätt på röding, tunt skivad kålrabbi, hästräkor och en dressing. Jag hörde några njutningsfulla suckar runt bordet medan jag själv tyckte att det kunde få smaka lite mer. Det var onekligen en fin röding men både den och hästräkorna försvann lite bakom kålrabbin och dressingen. Till detta serverades en Brooklyn Sorachi Ace men inte heller här lyfte det riktigt i kombinationen.

Med tanke på att jag är en ganska ovan fiskätare lät jag inte den första rätten grumla förväntningarna på fortsättningen, vilket visade sig vara helt rätt. Förrätt nummer två var nämligen utsökt, både i sig själv och i kombination med ölet, Nya Carnegies nya IPA vid namn 100 W som bland annat anspelar på lokalernas förflutna som glödlampsfabrik. Här serverades ett perfekt pocherat, möjligen sous-vide-at, ägg med vårlök, krisp och en buljong på färsk vitlök. Äggets krämighet var perfekt, en liten upplevelse i sig, men framförallt var samspelet mellan vårlöken, vitlöksbuljongen och humletonerna i ölet en riktig behållning.

Herrarna Wendler och Oliver skötte mellansnacket mellan rätterna och ni som har träffat dem förut förstår nog vem av dem som pratade mest. Med det sagt lät de ändå maten och drycken stå i fokus och nöjde sig, i stort, med att presentera de olika dryckerna. Dagen innan höll för övrigt Garrett en provning med ghost bottles, där en variant på Local 1 jäst med lees, dvs det som sedimenterat vid jäsningen, från en cider som jäst med den naturliga jästen på fruktens skal var kvällens behållning. Utmanande för ens uppfattningar om dryck med en öl som smakar både maltigt och med tydliga ciderdrag.


Tillbaka till middagen! Varmrätten var utan tvekan kvällens höjdpunkt. Perfekt tillagad vit sparris med nässelhollandaise, härligt rosa bitar av lammbiff med kappa samt långkokt lamm på en bädd av potatispuré och toppat med smörstekta nässlor. Tror jag i alla fall, i menyn presenterades rätten kort och gott som "lamm, vit sparris, nässelhollandaise". Det var hursomhelst utsökt och kombon med Nya Carnegies Primus Lux var oklanderlig. Vid det här laget stod det klart att köket på Nya Carnegiebryggeriet verkligen kan sina saker.

Som en liten mellanrätt kom det sedan in två mindre ostbitar av sorterna Bredsjö Hård och Rubra. En pecorinoliknande skapelse och en kittost. Goda ostar, särskilt Bredsjö Hård som bjöd på otroligt mycket smak, men här var väl inte parningarna med Brooklyn K is for Kriek och Nya Carnegie Jacques Bruin riktigt på topp. Lite för tunga öl och utan element som kunde gifta sig med osten.

Avslutningsvis kom det in en riktigt tung chokladmousse med maltglass, salta mandlar, grekisk yoghurt och sirap. Återigen gissar jag på några komponenter, men huvudsaken är att det var otroligt välgjort. Första skeden följdes av många djupa suckar runt bordet. Kombinationen med två varianter av barley winen Brooklyn Hand & Seal gick inte av för hackor heller. Dels den bourbonfatlagrade som släpptes på Systembolaget för inte så längesen och dels en cognacsfatlagrad variant som hör till Brooklyns serie Ghost Bottles som normalt bara går att dricka på dylika event. Inte helt oväntat var den betydligt mer vaniljtunga bourbonvarianten vinnaren till glassen. Mycket intressant att prova de båda varianterna bredvid varandra. Förutom att det varit olika spritsorter i faten är det också olika typer av ek (amerikansk ek i bourbonfaten och fransk ek i cognacsfaten), något som också satt sin prägel på de två ölen.


Vid det här laget var man alldeles lagom ordentligt mätt och, efter de två serveringerna barley wine som klockade in på över 13 %, en aning salongsberusad. För att spä på det lite extra kom till sist en fatlagrad variant av Lumens in Tenebris, som det var premiär för under kvällen.

Man kan ju tycka att Brooklyn och Garrett Oliver satsar väldigt mycket på Sverige med alla dessa provningar, middagar och inblandning i Nya Carnegie. När Garrett berättade att han uppskattade att omkring 15 - 20 % av deras försäljning går till Sverige är det dock lätt att förstå. För så är vi i Sverige, vi är duktiga på att dricka bra öl.

Dags att uppdatera sig på vårens ölnyheter på Systembolaget igen. Lite smått och gott har tillkommit framåt maj och juni, bland annat en webblansering med tre varianter på den härliga Baladin Xyauyù. Observera även att den stora webblanseringen med åtta olika varianter av FiftyFifty Eclipse har flyttats fram två veckor.

Barcelonabryggeriet Edge utsågs nyligen till bästa nya bryggeri i världen 2014 på ölsajten Ratebeer.com. Häromveckan dök de upp på svenska krogmarknaden. Ett halvdussin av deras öl har hittat in i importören Beer Enthusiasts sortiment. Ett första test tyder på att det kan ligga något bakom den där utmärkelsen.

Bryggeriet drivs av två utflyttade amerikaner som tagit med sig den amerikanska ölkulturen till Spanien och Barcelona. Naturligtvis finns det då en hel del pale ales och IPA i deras repertoar, men också saisons och andra läckerheter.

Av de två öl jag hunnit prova var det just en saison som stod ut. Powerplant var deras allra första öl och saisonjästen får här fritt spelrum. Frukter, tuttifrutti och kryddor får leva loppan i en smakprofil som är ordentligt utfylld och dessutom bjuder på tuggmotstånd. En karaktärsfull öl som har något eget istället för att kännas som en billig kopia av någon mer känd öl.

Utöver Powerplant är det tre varianter på IPA, en pale ale och en amber ale som letat sig in i Sverige än så länge. En av dessa IPA är Hoptimista Cascade som visar upp den klassiska humlen från en ny sida, med en juicigare karaktär än vad man brukar hitta i Cascadekryddade öl. Spännande och gott.

Att döma av dessa två öl lyckas Edge göra bra öl som dessutom plockar fram nya vinklar att betrakta drycken från. Jag ser framemot att prova de andra fyra ölen som finns i Sverige.
Idag är ingen vanlig söndag, för idag är det Porterstekens femte årsdag. Hipp hipp, hurra-hurra-hurra-hurra! Det firar vi genom att skicka ut ett stort tack till alla er som läser, följer, gillar, delar, kommenterar, mailar, plusar och allt vad det nu heter. Tack till alla er!

Alltmedan den här femårsdagen, något av en milstolpe för en ölblogg kan jag tycka, har ryckt allt närmare har jag funderat på två saker. Hur/om man ska fira dagen och vad som ska hända framöver.

Den idé jag fastnade för som ett slags firande är att ordna en exklusiv ölprovning med ett gäng svåråtkomliga öl, där alla deltagaravgifter går oavkortat till välgörenhet. Om det går att lösa på laglig väg kommer det också hända, lite senare i vår. Platsen blir då någonstans i Uppsala eller Stockholm och troligtvis kommer de 6-7 platserna att på något sätt auktioneras ut, för att maximera välgörenhetsnyttan. Något mer firande än så blir det nog inte.

Vad som kommer hända med Portersteken framöver vet jag inte än. Tankarna har verkligen gått åt alla håll och jag har övervägt det mesta från att lägga ner Portersteken helt och hållet till att satsa på ölskrivande på heltid med bloggen som en central del i den satsningen. Att driva Portersteken är väldigt givande, inte minst tack vare alla er som följer den, men kräver också mycket tid och energi. Att behålla samma aktivitetsnivå samtidigt som jag har en annan heltidssysselsättning är i vart fall inget som jag kommer orka göra så länge till. Men som sagt, vad som kommer hända är inte bestämt än.

Det tänker jag inte fundera något mer på ikväll utan nu ska jag ta mig en god öl och njuta av en stilla söndagsafton. Skål på er vänner.
Flippin' Burgers blev genom en lyckad crowdfundingkampanj hajpade redan innan de öppnat och tre år senare håller det fortfarande i sig. Köerna för att få ett bord på den lilla restaurangen är ofta långa. Det är dock inte så konstigt. Här serveras gott käk och goda drycker till fina priser, och allt är gjort av kvalitetsingredienser. Lite köande kan det alltså vara värt.

Flippin' Burgers filosofi är ganska simpel men ack så lätt att gilla. Enkla burgare med fokus på kött och bröd, med mycket lokala, ekologiska och hållbart producerade råvaror av hög kvalitet. Sen kan de göra burgare också. Det är inte bara att det är bra kött och en bra blandning av styckningsdetaljer i färsen, burgarna görs också härligt lätta i konsistensen och steks till medium. Saftiga burgare är svåra att hitta.

För att bli den bästa burgaren någonsin saknas ändå någon liten detalj, som en riktigt god ost. Den de har är inte så dum, men släng på en skiva gruyere och nivån hade höjts ett litet snäpp till. Å andra sidan gissar jag att de vill släppa fram köttsmakerna så mycket som möjligt och delar man åsikten att köttet ska stå i absolut centrum i en burgare lär man inte bli besviken.

Ölsortimentet är inte enormt på något vis men med några fatöl och omkring 15 öl på flaska och burk kommer man långt när de är så väl valda. För min del blev det Bloody 'Ell och Black Betty från Beavertown till burgaren och båda satt som ett smäck trots att de är ganska olika. Det är inte stället man går till för att prova ny öl kanske men bra öl till maten, det finns det.

Sen är det ju det där med deras milkshakes. Gjorda på Ben & Jerrys och mjölk, toppade med vispgrädde och sås. Jag kommer direkt att tänka på the five dollar shake i Pulp Fiction. God damn that's a pretty fucking good milkshake. Till skillnad från Vincent Vega tycker jag dessutom den är värd sitt pris, som med dubbla femmor känns som en vink till ovan citerade film. Om det inte vore för att man efter deras signaturburgare med pommes frites och en stadig milkshake är bra mätt, och antagligen fått i sig kalorier så det räcker en bra bit in på nästa dag, hade jag lätt kunna sänka en till.

Det kanske är det största problemet på Flippin'. Man vill äta mer än vad man egentligen orkar.
Krogen Akkurat, bandet Fatboy och bryggerierna Oppigårds och Gänstaller - vad blir det när de slår sina påsar ihop? Ja, det började utan Gänstaller och blev då en brown ale som kom ut för något år sen och bryggts sporadiskt sedan dess. Sedan kom tyskarna in i leken och då gjorde man något smått unikt. Man tog ett existerande recept på och bevarade grunderna men anpassade processen till en helt annan bryggartradition. Plötsligt blev en brown ale en mörk lager och resultatet är häpnadsväckande bra.

Medan receptet över malt och humle har bevarats har bryggprocessen ändrats från Oppigårds ale till Gänstallers lager. Bland annat är ölet dekoktionsmäskat och förstås underjäst. Då kan man ju fråga sig hur stor skillnad det gör. Svaret är enorm, men samtidigt ganska liten. Det är lite som att klä en person i nya kläder och ny frisyr. Den blir lik sig själv men ändå inte. Man känner igen Fatboy Brown Ale när man dricker Fatboy Braunbier, samtidigt har den en helt ny karaktär.

Det första som slår en är att det är så löjligt lättdrucket. Den är balanserad med en precision som en schweizisk urmakare skulle bli avundsjuk på och smakerna fyller ett brett spektra utan att det någonstans blir påträngande. Den håller sig intressant utan att vara in your face och är lättdrucken utan att vara det minsta tråkig.

Vad smakar den då? Ja, det är riktigt nyanserat och man kan hitta smaker som rostat bröd, karamelliserat socker, rostade cashewnötter och hasselnötter samt toner som drar åt nougathållet. Det får en omedelbart att tänka på maträtter där smakerna från maillardreaktioner är en viktig del av smakprofilen. Humlesmakerna är lätt kryddiga, örtiga och höiga på typiskt centraleuropeiskt vis.

Det här är den sortens öl jag gärna tar ett glas till av. Och ett till. Och ett till.


Efter att fyra öl blivit uppskjutna till april efter förseningar från leverantörerna återstår nu två belgare, en IPA och ett halvdussin stouts i olika form och styrka till fredagens ölsläpp. En liten lättnad för vissa plånböcker men man får fortfarande lägga närmare en femhundring för att få med sig en av varje hem. Här är snabbrecensionerna för fredagssläppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon på den provade flaskan)]

Det är inte alltid samma batcher som provas på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför tar jag med datummärkningen på provade flaskor för att man i någon mån ska kunna jämföra.

Garage Project Hapi Daze  - uppskjuten till 10/4
11484, Nya Zeeland, 33 cl (burk), 30,90 kr*, 4,6 %, T5 - 10000 st
Ljust fruktig humlig, med drag åt melon och kiwi, med en lätt kropp. Inte sådär jättekraftig humlighet, kanske lite för lite för de värsta hopheadsen. Bra balans däremot.
Bäst före: 12/01/16

Dupont Triomfbier Vooruit
11868, Belgien, 75 cl, 60 kr, 6 %, T6 - 1584 st
Brettigt funkig och torr, med lätt fruktighet. Något maltig i smaken trots allt.
Bäst före: 10/2016

Lagunitas Galatea Fusion 25
11445, USA, 35,5 cl, 28,90 kr, 6,8 %, T5 - 21000 st
Som Lagunitas vanliga IPA men något tunnare kropp. Oljig humle med fruktiga toner som kommer mot slutet. Balanserad beska.


Duvel Tripel Hop 2015
11499, Belgien, 33 cl, 29,90 kr, 9,5 %, T5 - 18000 st
Snyggt estrigt fruktig med kryddiga drag och toner av tuttifrutti. Årets humlesort för torrhumlingen, Equinox, märks inte lika tydligt som de senaste åren men å andra sidan är grundölet väldigt bra.
Bäst före: 01 2017

Garage Project Pernicious Weed  - uppskjuten till 10/4
11487, Nya Zeeland, 65 cl, 86,50 kr, 8 %, T6 - 2000 st
Gräsiga och ljust fruktiga humletoner ger en pigg fräschör till ölet. Maltigheten bjuder på sockerkakstoner och väger upp humlen fint och får ta lite egen plats också, utan att ta över. Lång efterbeska. Härlig DIPA!
Bäst före: 12/09/15

Beavertown Holy Cowbell India Stout
11446, Storbritannien, 33 cl (burk), 30,90 kr*, 5,6 %, T5 - 7000 st
Rostade toner dominerar och lite citrussmakande humle får komma fram däremellan. Humlen väger kanske något lätt mot det rostade men å andra sidan krockar smakerna inte heller.
Bäst före: 17/12/15

Weird Beard Double Perle A Coffee Milk Stout
11449, Storbritannien, 33 cl, 49,80 kr, 8,6 %, T6 - 2400 st
Mycket hårt rostat kaffe i doften medan smaken är sötare och med något försiktigare kaffesmak än i doften, men fortfarande mycket påtaglig. Balansen mellan sötma och rostad beska sitter perfekt.
Bottled: JAN 15

Mohawk Imperial Brown Stout
11462, Sverige/Belgien, 33 cl, 39,90 kr, 10,1 %, T6 - 2000 st
Milt rostade toner med lätt chokladighet och överlag en mycket mjuk smak. Lättdrucket och behagligt.


Mohawk Banyuls Blizzard
11488, Sverige/Belgien, 37,5 cl, 89,90 kr, 10,5 %, T7 - 1000 st
Mycket portvinstoner som minglar runt med chokladsmakerna i grundölet. Vinöst och druvfruktigt. Det ska till att man gillar kraftiga portvinstoner i öl men gör man det är det här helt rätt, och med en liten twist kanske. Det är ju trots allt Banyuls och inte portvin.

Avery Mephistopheles' Stout
11885, USA, 35,5 cl, 94,80 kr, 15,4 %, T6 - 2016 st
Tungt och lite spritigt, alkoholångorna sticker till i näsan. Överraskande mjuk i smaken dock med mycket lena chokladsmaker. Inte så jobbigt söt som vissa 15+ % imperial stouts kan vara.
Bäst före: 2025

Prairie Pirate Bomb!
11773, USA, 35,5 cl, 59 kr, 15 %, T5 - 4140 st
Fastnade tillfälligt i etikettskontrollen och fanns därför inte med på provningen, men en fullständig recension från ett tidigare tillfälle då jag provade den på fat finns här.

I T7 släpps även följande öl som inte fanns med på skribentprovningen:  - uppskjutna till 10/4
Crooked Stave Surette Provision Saison, 11471, USA, 37,5 cl, 88,80 kr, 6,2 % - 1572 st
Crooked Stave Vieille Artisinal, 11475, USA, 37,5 cl, 79 kr, 4,2 % - 1536 st
En dubbelrecension av båda dessa öl från när de dök upp på svenska krogar ifjol hittar ni här.

*Exkl. pant
Som tur är kommer det också ett nationellt påsksläpp där kvaliteten är betydligt högre än i det lokala påskölssläppet. Här är det öl med stort fokus på balans och bred matvänlighet. Efter några lite spretigare påsksläpp känns det nu betydligt mer likriktat igen, med många gemensamma nämnare mellan ölen. Överlag är det dock välgjorda öl som lär göra sig bra till påsk.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon på den provade flaskan)]

Det är inte alltid samma batcher som provas på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför tar jag med datummärkningen på provade flaskor för att man i någon mån ska kunna jämföra.

Jämtlands Påskebrygd
1338, Sverige, 50 cl, 25,40 kr*, 4,5 %
Maltdriven mjuk smak med karamell, rostat bröd och en lätt ton av smörkola. Välnyanserade maltsmaker som glider över till en höig och försiktigt blommig humleton och avslutar med en mild, balanserad beska. Välgjort och enkelt att para ihop med mat.
Bäst före: 22/07/15

Dugges Golgata Bitter
1325, Sverige, 33 cl, 20 kr, 4 %
Milt fruktig med toner av vetebulle och karamell. Finstämda humletoner och överlag en mycket balanserad öl.
Bäst före: 2016-02-17


Dugges Påsklager
1395, Sverige, 33 cl, 20,10 kr, 6 %
Fyllig med toner av sött rågbröd, mörk sirap, nougat och chokladpralin. Lätt värmande ton som intensifierar chokladsmakerna, men de hålls ändå mjuka. Smakrikt och gott.
Bäst före: 2016-02-17

S:t Eriks Påskale
1300, Sverige, 33 cl, 19,30 kr, 5,5 %
Ordentligt med fruktig nya-världen-humle i både doft och smak, med något söt maltkropp som drar åt sockerkaka. En touch av klorofyllbeska försvinner snabbt och drar istället ut i en lång, mild efterbeska.

S:t Eriks & Mathias Dahlgren Påsköl
1302, Sverige, 33 cl, 19,90 kr, 5,3 %
Maltdriven, lite tyngre smak med drag av karamell, frukt och sockerkaka. Något värmande munkänsla och en medelkraftig beska.
Bäst före: 25 11 2015

Nils Oscar Kalaspåsköl
1360, Sverige, 33 cl, 19,70 kr, 5,6 %
Kola, toffee, rostat bröd och smördeg hittas i en maltig smak med mycket nyanser. En återhållen humleton smyger sig fram i slutet och ger en mild beska.
Bäst före: 02/08/2015

Oppigårds Easter Ale
1374, Sverige, 50 cl, 27,80 kr, 5,3 %
Mjuk, medelfyllig smak med kola och kaktoner och lätta fruktdrag, som tar mer plats mot slutet. Mild, balanserande beska som ligger kvar ganska kort. Mildare och mjukare i smaken än tidigare år.
Bäst före: SEP 15

Gotlands Wisby Påsköl
1390, Sverige, 33 cl, 19,90 kr, 6 %
Melon och citrus tittar fram men integreras snabbt med smaker av kola och rostat bröd för en fin helhetssmak.
Bäst före: 10.02.2016

Three Hearts Påskbrygd
1327, Sverige, 50 cl, 17,10 kr*, 6 %
Sött och endimensionellt karamelligt, som om det vore sockerlag på brynt socker.
Bäst före: 04.09.15

Designbrew PåskEko
1393, Sverige, 33 cl, 26,30 kr, 5,5 %
Tydligt fenoliskt kryddig, blir nästan lite jultoner och fenolerna spelar precis på gränsen. Lättare toner av rostade nötter, vetebulle och banan, som dock får ta lite mer plats när smaklökarna lugnat sig efter den initiala kryddshocken.
Bäst före: 170216

Nynäshamn Pumpviken Påsköl
1341, Sverige, 50 cl, 30,30 kr, 5,8 %
Maltdriven och rättfram smak, med toner av karamell, rostat bröd och nötter. Humletonen växer till sig i slutet och ger en höig avslutning och en mild efterbeska.
Bäst före: 7 2015

Mariestads Påsköl
1315, Sverige, 50 cl, 17,50 kr*, 5,8 %
Något söt och smått sliskig smak med enklare karamelltoner och mycket lätt fruktiga humledrag. Mild beska.
Bäst före: 11.02.16

Jämtlands Påsköl
1385, Sverige, 50 cl, 26,50 kr*, 6 %
Något instängd doft med toner av smörkola och karamell. Smaken har också tydlig smörkola tillsammans med karamell och framträdande toner av rostat bröd som stramar upp smaken. Lättare humletoner i avslutningen.
Bäst före: 02/08/15

Ørbæk Påskebryg
1345, Danmark, 75 cl, 61,10 kr, 7,2 %
Söt, något värmande smak med mycket karamell och aningar av torkad frukt. Enkel och något sliskig, intensiv smak. Går inte riktigt ihop för mig.


Barlingbo Gröinar
1381, Sverige, 33 cl, 26,60 kr, 7 %
Rökig, söt doft som för tankarna till marshmallowgrillning över öppen eld. Rökt skinka och mycket karamell går igen i smaken och det är på gränsen till att bli sliskigt. Mycket lätta drag av viollakritspastill fyller ut en annars ganska enkel smakprofil.
Bäst före: OKT 15

Electric Nurse Easter Porter
1399, Sverige, 50 cl, 27,90 kr*, 4,2 %
Rostad och något bränd doft. Smaken är medelfyllig där de rostade tonerna får ta mest plats, med visst inslag av bränt socker men även karamell och lakrits. Mild, rostad efterbeska. Lättdrucket! Torrare och med lite mer kraft i rostningen än i fjol.
Bäst före: 190816

*Exkl. pant
Med anledning av att det fortfarande släpps mycket undermålig svensk öl i det lokala sortimentet på Systembolaget känns det lägligt med en liten uppmaning: Reklamera mera! Många öl borde aldrig ha lämnat bryggeriet och borde aldrig ha fått hamna på en hylla på Systembolaget, men när de väl passerat dessa två spärrar trots att de är defekta är det upp till oss kunder att berätta att det var fel på grejerna vi köpte.

Köper man hem en öl som visar sig vara defekt är det alltid en bra idé att reklamera den. Man kan tycka att det är mycket jobb för att få tillbaka de ganska få kronor det ofta rör sig om med en öl. Men det ger samtidigt underlag för både Systembolaget och producenten som visar att något är fel.

Är man inte hembryggare med egen kapsyleringsmanick kan man alltid trycka i en överbliven vinkork i flaskan så den kan transporteras. Tälj till korken lite om den är för stor. Eller hitta på något annat innovativt sätt att försluta flaskan. Har man redan hällt upp allt innehåll i ett glas innan man upptäcker defekterna brukar Systembolaget även godta reklamationer av tomma flaskor, så du slipper slabba med att försöka hälla tillbaka ölet i flaskan.

När är det då läge att reklamera? Om ölet är defekt. Olika nivåer av stickiga, plastiga smaker är en vanlig defekt i just lokalsortimentet. Oönskad syra är inte heller helt ovanligt. I skrivande stund finns knappt någon öl i lokalsortimentet som är avsedd att vara sur. Om det faktiskt är avsett att vara surt framgår det ofta av etiketten. Det finns såklart även fler förekommande defekter. Lita på dina smaklökar. Smakar det fel, reklamera.

I tillägg till att reklamera är det en bra idé att höra av sig till bryggeriet och berätta att man upplevt problem med deras öl. Visst, det kan finns några få med hybris som kommer svara "den ska smaka så" eller något annat arrogant svar, men många uppskattar att få reda på eventuella problem så de kan rätta till dem.

Grattis Umeå! Bland de åtta lokala påsköl som släpps nästa vecka är det U&Me som står för den enda som får godkänt. Sju av åtta borde aldrig ha släppts till försäljning, även om några av dem åtminstone är drickbara. Om du har medvind och lite vilja.

[Namn]
[Art.nr., Ursprungskommun*, Volym, Pris, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon på den provade flaskan)]

*Enligt Systembolagets angivelse

Det är inte alltid samma batcher som provas på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför tar jag med datummärkningen på provade flaskor för att man i någon mån ska kunna jämföra.

Nääs Påskale
30238, Ydre, 33 cl, 22,90 kr, 4,6 %, Varudepå
Något ofärdig, spretig smak med lite stickig klorofyllbeska. Inte så mycket ordentliga, färdiga smaker att luta sig mot.

Folkared 15 Hare of the Dog Easter Ale
30237, Falkenberg, 50 cl, 32,50 kr, 5,4 %
Märklig mix av en felsmak jag inte får grepp på och karamelliga toner. Ligger kvar och sticker lite på tungan efteråt. Typ drickbart men knappast njutbart.
Bäst före: 180915

Onsala Gathenhielm Påskbrygd Ale
30240, Kungsbacka, 50 cl, 34 kr, 5,1 %
Plastigt och lite småsurt med degiga, ofärdiga smaker. Näe...

Villovägens Falu Påsköl
30241, Falun, 33 cl, 38,90 kr, 5,5 %
Småsöt, chokladig smak med inslag av fenoler som är nära att slå över i plast. Rättfram och rätt enkel i övrigt.

Bryggeri Fängelset Easter Ale
30236, Västervik, 33 cl, 28,50 kr, 5,5 %
Fenoliskt kryddig, något plastig och småsyrlig. Någonstans bakom det går det med lite vilja att urskönja choklad och nougat, men det är inte helt lätt. Jordig eftersmak. Lika bra att inte dricka alls.

Charlis Våreld
30239, Kristianstad, 50 cl, 31 kr, 5,7 %, Varudepå
Sött brödig, med inslag av karamell och en något syrlig eftersmak. Smakar ofärdigt.

U&Me Umeå Twin IPA
30243, Umeå, 33 cl, 29,80 kr, 6,6 %
Fruktigt humlig med söt exotisk inriktning. Något återhållsam maltsmak som drar åt sockerkaka, och gör sitt jobb med att backa upp humlen. Medelkraftig, lång beska. Finns lite att slipa på, bland annat en lätt syra, men i stort en fullt godkänd IPA.
Bäst före: 06 15

Södra Maltfabriken F*cking Love Bunnies
30242, Haninge, 33 cl, 27,90 kr, 8 %, Varudepå
Ett bra exempel på vad som händer när man trycker ner för mycket humle i sin öl. Tokstark beska som nästan bränner på tungan och en rejält klorofyllig humleprofil. Dessa två komponenter dominerar totalt, och förstör hela ölen. Hinner det lägga sig innan påsk? Troligen inte.
Bäst före: 2015 07 14

Trodde du att det här skulle bli en släppfri vecka på Systembolaget så trodde du fel. På torsdag är det nämligen webblansering av Beer Studios ettårsjubileumsöl, kort och gott namngiven One. Darren själv vill inte riktigt säga om det är en DIPA eller barley wine och sanningen är väl att det ligger någonstans i gränslandet. Stilen må vara svårplacerad men kvaliteten är lättare, och den är hög.

Jag besökte Beer Studio i januari 2014 då det var nästan nyöppnat. Alla flaskor handbuteljerades då med beer gun, de allra första faten fylldes under besöket och ingen av standardölen var färdigutvecklade. Sedan dess har de kommit en lång bit framåt och det blir väldigt tydligt när man provar jubileumsölet One.

Det Umeåbryggeriet lyckas med i One är nämligen att ha en tung, smakrik maltkropp och samtidigt få fram rejäla humletoner. Ölen är söt med tydliga karamelltoner och en hel del drag åt sockerkaka. Ganska typiska DIPA-smaker, men ett snäpp kraftigare. Däremot håller det sig ifrån att bli kantigt eller stickigt och är istället mjukt och lent.

Humlen känns ändå lika fräsch och pigg som i en betydligt lättare öl och de fruktiga smakerna får ta mycket plats. Här finns söt grapefrukt, apelsin, exotisk frukt och melon. Kalaset avslutas med en medelstark, välavvägd beska.

Med lite mer funderande vill jag hellre placera den som DIPA än barley wine. Man måste kanske inte alltid kategorisera öl men det är en klar hjälp för vilka förväntningar man sätter på en öl och den som baserar sitt köp på att det är en DIPA blir nog mer nöjd än den som baserar det på att det är en barley wine.

Beer Studio One släpps i en webblansering nu på torsdag den 12/3. 1008 flaskor på 33 cl finns tillgängliga och kommer kosta 69 kr styck.


Den recenserade ölen var ett varuprov.

Brekeriet Cassis var all the rage på Stockholm Beer & Whisky Festival 2012 och sedan dess har den släppts på Systembolaget tre gånger med ungefär ett års mellanrum. Under tiden har Brekeriet utvecklat portföljen i en imponerande takt och det kändes därför lägligt att testa de tre olika inkarnationerna av Cassis mot varandra. 

Som ni kan se testades även några andra Brek-öl på samma provning (och en Cassis-inspirerad hembrygd) men fokus låg på de tre flaskorna Cassis. Efter en inledning med Argouse, som utvecklats mycket positivt, var det så dags för de tre årgångarna av Brekeriet Cassis som, om jag inte minns fel, släpptes 2013, 2014 och 2015. Den första i småflaskor i det dåvarande lokalsortimentet och de följande två i storflaskor som webblanseringar.

Ibland pratar om att frukt- och bärsmaker försvinner med ålder och även om två år inte är någon större ålder i sammanhanget förvånade det därför något att det var den äldsta ölen som visade upp klart mest bärkaraktär. Bretten hade inte satt några spår utan just som när den först kom ut är den dominerad av de svarta vinbären. Den mittersta årgången visade upp en märkbart tunnare bärsmak och inte heller där någon märkbar brettkaraktär att tala om.

En intressant skillnad kom i den nyaste flaskan som dels var några nyanser mörkare i färgen och som dessutom hade en något annorlunda vinbärskaraktär. Här smakar vinbären mer åt det syltade hållet, som om de blivit kokta, och vi spekulerade lite i om Brekeriet på något sätt använt vinbär i koket men enligt Fredrik Ek beror skillnaderna helt och hållet på variationer i bärskörderna). Skillnaden var i alla fall tydlig och identifierades av alla runt bordet.

Tre bra öl, men den äldsta flaskan var en klass bättre än de andra två. Det extra snäppet kändes snarare som det kom från batchskillnader än lagringsskillnader och har du några flaskor kvar är det bara att gratulera.

När Oppigårds och Amager går ihop och brygger en IPA tillsammans förväntar man sig närmast ett underverk. När man kollar på mängderna och sorterna humle som använts dämpas inte den förväntan det minsta. Det sköna är att slutresultatet också lever upp till alla förväntningar. Ett botemedel mot humleabstinensen. 

De tjugotretusen flaskorna Bridge IPA kommer från tre bryggningar som utfördes 22:a och 23:e januari. Ölen är alltså buteljerad för bara någon vecka sen, och mycket färskare än så här blir det inte. En del kanske tycker att det tjatas lite väl mycket om färskhet ibland men när man får sätta tänderna i den här ölen fattar man nog varför.

Citra, Cascade, Chinook, Centennial, Columbus och Amarillo samsas i humleprofilen som är full av färsk exotisk frukt med tyngdpunkt på melon, söt citrus och päron. Det känns hur alkoholen lyfter fram smakerna, precis på rätt gräns om att slå över och ge ett störande, spritigt moment i smaken.

Maltigheten är tillbakadragen men stabil, med kaksmak och tuggmotstånd. Honungen som använts ger ingen direkt smak utan har snarare tryckt tillbaka malten en aning utan att göra den tunn. Mot slutet slår fruktigheten över mot nyslaget gräs som glider över i en utdragen beska.

Det påminner på många sätt om en Sculpin, och då menar jag en riktigt färsk Sculpin. Det är förstås ett riktigt fint betyg och det är den här ölen verkligen värd. Om du inte redan gjort det, ta och köp några flaskor, stoppa in dem i kylen direkt och låt dem stå kvar där tills du ska dricka dem. Det är en njutning från första till sista droppen, och kylskåpet hjälper till att bevara all den härliga humlen.

Om jag inte minns fel ska Bridge IPA bryggas igen nere på Amager senare i vår, för att bland annat komma med på Copenhagen Beer Celebration. Så när depån börjat sina kommer kanske en ny chans.



Jag drack inte kaffe. Alls. Förutom när kaffet har gömt sig i en öl. Jag har, utan tvekan, konsumerat mer kaffe genom att dricka kaffeöl än genom att dricka kaffe utanför en öl. I alla fall fram tills att en kontakt i ölbranschen sadlade om till kaffehandlare och fick mig att prova lite riktigt kvalitetskaffe. Någon koffeinslav har jag inte blivit (än) men det ligger förstås nära till hands att fundera på hur bra det kan bli när sådant kaffe börjar användas i kaffekryddade öl.

Den där kontakten är Mattias Grane som har startat kaffehandeln Crafted Coffee, med fokus på handbryggt kaffe med bönor från vad man väl får kalla för hantverksrostare. Efter att ha provat lite kaffe på ölmässor där Crafted Coffee ställde ut insåg jag att det inte var så hemskt när det gjordes rätt, och fick med mig en kvarn, några smakprovspåsar med bönor och utrustning för att handbrygga. Det och noggranna instruktioner om hur man ska gå till väga. 100 gram vatten per 6 gram kaffe. Låt det uppkokade vattnet svalna en kort stund, det ska helst vara 95 grader varmt. Häll på vattnet i omgångar.

Bara att åka hem och börja prova på egen hand. Malandet och bryggandet tar några minuter så för mig blev det en perfekt syssla för en söndagsmorgon. Man ska ju ha tid att njuta också, och med lite tid för eftertanke. Lite "vanligt" kaffe provades också som en referens, och skillnaden blev väldigt uppenbar. Kärva rostade smaker, lite surt och rätt endimensionellt kontra milt och behagligt rostade smaker med många undertoner av bär, frukt och/eller choklad, beroende på sort och rostare förstås. För det är mycket som spelar in på smaken. Sort, odlingsklimat, efterbehandling av de skördade bönorna och förstås rostningen.


Den naturligt efterföljande tankeverksamheten hos mig gick naturligtvis ut på hur det här kan göra skillnad i öl som kryddas med kaffe. Det har förstås redan testats några gånger, t ex i Mikkellers kaffe-IPA där kaffet kommer från det hantverksmässiga rosteriet Koppi i Helsingborg och mer nyligen i Sthlm Brewings Droporter med kaffe från Drop Coffee. Gemensamt i dessa är att kaffesmakerna kommer fram som mycket mjukare och nyansrikare, precis som kaffet i sig gör.

Inbitna bryggkaffedrickare är kanske av en annan åsikt men många kaffeöl får lätt en lite väl skarp och kärv kaffesmak, utan nyanser. Så fram för mer finkaffe i finölen säger jag. Särskilt i mildare öl där kaffets egna nyanser kan få ta plats tror jag det är ett vinnande recept.

Nu ska jag bara klura ut vilken av alla kaffesorter jag ska köpa hem en påse av.
Att Nils Oscar släppt en vinteröl på folkölshyllorna hade jag helt missat. Fram tills att jag nyligen var och hämtade ut ett paket på lokala närbutiken och då såg att Nils Oscar Vinterbrygd fanns på utförsäljning. Bara att gå in och köpa några flaskor med andra ord. Det behövde jag inte ångra, Vinterbrygd är nämligen en riktigt bra folkis.

Varför det var utförsäljningen på ölet vet jag inte riktigt. Det är långt kvar till bäst före och trots det fina vädret den senaste tiden är väl början av mars lite tidigt att få panik över osåld vinteröl. Det var ingen liten prissänkning heller, nedsatt från 19,90 kr till 5 kr. Nåväl, det är ju dumt att klaga på bra priser.

Vinterbrygd är (i mitt tycke) något mellanting mellan amber ale och brown ale, med inslag av amerikansk humle. Maltig framtoning i doften som visar upp både rostat bröd och milda toner av hårdare rost, som av choklad eller kaffe. En lätt ton av hö smyger sig också in och pustar förbi näshåren lite försiktigt.

Smaken går mer åt mörkt bröd och är inledningsvis ganska fyllig. Vidare dyker de rostade tonerna upp igen, innan smaken börjar tunna ur. Just när man blev påmind av den något tunna avslutningen att det ändå är en folköl man dricker så hoppar lite fruktiga toner in i smakpaletten. Ingen humlebomb, inte ens nära, utan en liten men härlig och uppfriskande humletouch.

Jag hade inte haft några problem att betala fullpris för den här ölen, så just nu sitter jag och håller tummarna på att femkronorsflaskorna på min lokala närbutik inte har hunnit sälja slut innan jag hinner dit imorgon för att köpa på mig några fler.



Lite surt, några humleladdningar och ett gäng välbekanta stouter. Så kan man lite kvickt sammanfatta nyhetssläppet som kommer på fredag. Man kan också gå lite djupare och nämna att vi får se öl från Göteborgshjältarna Beerbliotek, det efterlängtade samarbetet mellan Oppigårds och Amager, årets mest prisvärda imperial stout och en av de suraste surisarna.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på den provade flaskan)]

Det är inte alltid samma batcher som provas på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför tar jag med datummärkningen på provade flaskor för att man i någon mån ska kunna jämföra.

Hanssens Oude Gueuze
11146, Belgien, 37,5 cl, 69,90 kr, 6 %, T5 - 4032 st
Syrligt fruktig och härligt funkig doft. Smaken är ordentligt syrlig med vissa vinägertoner. Därtill en äpplig fruktighet, mild funkighet och, förstås, i stort sett ingen beska.
Lotnr: Z


Lervig Brewer's Reserve White IPA
11864, Norge, 33 cl, 28,50 kr, 6,4 %, T5 - 14256 st
Tuttifruttidoft och härligt humlig och estrig smak. Väldigt aromatisk och med låg beska. Riktigt bra!

Brewdog/Weihenstephaner India Pale Weizen
11816, Storbritannien, 33 cl, 34,90 kr, 6,2 %, T5 - 12000 st
Skumbanan, tuggummi och väldigt lätta humledrag. Mer weizen än india helt enkelt. Fyllig maltkropp.
Bäst före: 15/10/15

Ritterguts Gose
11977, Tyskland, 50 cl, 37,50 kr, 4,2 %, T6 - 2400 st
Krusbärssyrlig doft och smak, med tydliga mineraltoner och lätt kryddighet. Lätt, frisk och riktigt drickvänlig.
Bäst före: 30.09.2015

Beerbliotek Imperial Amber Ale
11855, Sverige, 33 cl, 39,90 kr, 9 %, T7 - 1488 st
Kola och karamell i massa nyanser. Kunde nästan lika gärna kallats för barley wine. Rätt så söt och utan någon vidare beska.


Oppigårds/Amager Bridge IPA
11720, Sverige/Danmark, 33 cl, 25,90 kr, 7 %, T5 - 23100 st
Fruktigt humlig och med väldigt grön beska (vid provningstillfället, sådant brukar lägga sig efter någon vecka). Försiktig maltkropp som backar upp humlen men knappt märks annars.

Brewdog Russian Doll Mixpack
11627, Storbritannien, 132 cl 121,60 kr, T5 - 5400 st
 -Pale Ale
Klorofyllig, något plastig, med väldigt anonym smak i övrigt.
Bäst före: 19/08/15

 -IPA
Lätt oljig och barrig humle, med en maltgrund med kaksmak. Endimensionell. Mild beska.
Bäst före: 18/08/15

 -DIPA
Mer oljig och barrig humle, här också med en mer framträdande fruktighet. Fortfarande kaksmak i grunden men här också med lätta kolatoner.
Bäst före: 18/08/15

 -Barley Wine
Rejält malttung med djupa smaker av kakor, karamell och kola. Dessutom vissa fruktiga och oljiga humletoner som dock inte får ta så mycket plats bakom all maltighet.
Bäst före: 31/07/15


Nils Oscar Pandemonium
11337, Sverige, 33 cl, 28,80 kr, 7,4 %, T5 - 22000 st
Söt och maltig med lätta mjölkchokladtoner och nougatsmaker. Lätta fruktiga drag och en del rostade nötter. Låg beska och ingen humlighet att tala om. Snyggt!

Innis & Gunn Irish Whiskey Finish
11958, Storbritannien, 33 cl, 26,40 kr, 7,4 %, T5 - 50000 st
Sött och med lite sliskiga vaniljtoner blandat med lätta whiskeytoner. Lite trevliga nougatsmaker som följs blöt papp.

Avery The Czar
11724, USA, 65 cl, 99,90 kr, 8,5 %, T6 - 2100 st
Choklad, lätt rostade toner och rostade nötter. Lite lätta vinösa toner mot slutet. Riktigt snygg och drickvänlig stout.
Bäst före: NOV 2024

Brooklyn Black Chocolate Stout
11518, USA, 35,5 cl, 24,20 kr, 10 %, T5 - 40000 st
Chokladig och lätt vinös med fruktiga undertoner. Lätt sötma och fina rostade drag. En bra årgång av denna klassiker.
Bäst före: SEP 2017

Founder's Imperial Stout
11367, USA, 35,5 cl, 35,80 kr, 10,5 %, T5 - 10080 st
Tung men len, kraftig men elegant. Det är tryck i chokladsmakerna här, som drar åt intensiva praliner. Medeltunga rostade toner och försiktiga fruktiga smaker. Mycket bra imperial stout!

I T7 släpps även Founder's Big Lushious (11608, USA, 75 cl, 139,30 kr, 7,8 % - 300 st) som inte fanns med på skribentprovning. En separat recension finns här.
Så kallade beer weeks, då barer, butiker, bryggerier och restauranger ordnar en mängd ölevents i en och samma stad under en till två veckor, är en relativt vanlig företeelse i USA. Om en dryg månad får Sverige sin första beer week när ett gäng entusiaster i Göteborg drar ihop GBG Beer Week under den vecka i april som avslutas med En Öl & Whisky Mässa.

Istället för ett enskilt arrangemang handlar det alltså att få olika aktörer att ordna olika typer av ölrelaterade event i samma geografiska område och under samma vecka - så har man en Beer Week. Den här premiärupplagan av GBG Beer Week är tänkt som en smygstart inför kommande år. Det är trots allt dags redan den 17 april och det hela blev officiellt i helgen.

Göteborgsområdet får nog anses ha Sveriges mest aktiva lokala ölscen, med två ölfestivaler, ett flertal pubar av hög klass och kanske framförallt en stor mängd duktiga lokala bryggerier. Att Sveriges första organiserade ölvecka skulle hamna här kommer knappast som någon överraskning. Initiativtagare till veckan är Fredrik Berggren och Petur Olafsson som tillsammans med Stanley Wong och Tommy von Brömsen från En Öl & Whisky Mässa drar i trådarna för att organisera GBG Beer Week.

- Öl har verkligen utvecklats till en kultur där allt fler öldrickare sätter hantverket och smakerna i centrum. Vi tror stenhårt på att GBG Beer Week kan bli en av Nordens viktigaste och bredaste ölevenemang för både göteborgare och turister, säger Fredrik Berggren i ett pressmeddelande.

Nyligen hemkommen från San Francisco Beer Week där det ordnades över 800 event på tio dagar tror jag mig känna till en av nycklarna till att det här ska lyckas på lång sikt (och det både tror och hoppas jag verkligen att det gör). Jag tror nämligen att det gäller att få med sig fler aktörer än bara de som redan specialiserat sig på hantverksölet. Krogar som The Rover, Ölrepubliken, 3 Små Rum, Brewer's Beer Bar, Haket, Brewdog Bar samt de olika installationerna av Bishops Arms och Ölstugan Tullen hakar säkert på, men för att få ordentlig spridning gäller det att även fler krogar och restauranger kan lockas till att hålla event. Särskilt som svenska alkohollagar gör att bryggerierna blir begränsade i vilka sorts event de kan hålla och butiksevent är mer eller mindre begränsat till om någon vill göra ett folkölsevent.

I USA är det ofta ett lokalt och regionalt fokus på ölveckorna men jag hoppas att GBG Beer Week också blir en plats där våra fantastiskt duktiga importörer vågar ta plats. De flesta kommer ändå vara på plats för att delta på En Öl & Whisky Mässa i slutet av veckan.

Sen är det förstås upp till oss på konsumentsidan att dyka upp och visa att Sverige är redo för en riktig ölvecka.


PS. GBG Beer Week kan följas på webben och på Facebook.

Uppsala har äntligen fått en egen ölfestival! Nåja, vi har förstås haft hembryggarmässan Belgoträffen i många år men i helgen anordnades också en festival för kommersiell öl för första gången på länge. En något försiktig utställarlista lyckades ändå locka till över 3000 förköp och därtill folk som kom för att lösa biljett i dörren. Ett lyckat förstagångsarrangemang som ser ut att få en fortsättning nästa år.

Det knorrades, med viss rätt, lite här och var över höga priser på festivalen. 200 respektive 250 kr för vardera mässdag eller 400 kr för en tvådagarsbiljett (och därtill studentrabatter) låter förstås inte så anmärkningsvärt. Men när det tillkommer att man behöver köpa provglas (eller ta med eget) och att garderoben inte heller ingår i priset, ja då får man ändå se att det finns ett befogat utrymme för klagomål.

Den luftiga lokalen gjorde att det aldrig var tal om någon direkt trängsel för att ta sig runt, men det relativt låga antalet utställare gjorde istället att det blev en hel del folk som hängde i montrarna med en del köande som följd. Det kan man förstås se från två sidor, för utställarna är det förstås trevligt att få mycket uppmärksamhet.

Brasstacks-gänget
Fyra utställare stack ut ur mängden och alla var lokala förmågor. Det helt nya Brasstacks Brewing från Storvreta strax norr om Uppsala hade premiär på festivalen och ställde ut med sin enda öl, en imperial stout med kaffe och blåbär. Mycket smaker och såväl blåbär som kaffe fanns tydligt med i smakprofilen. En stabil början för Brasstacks som blir intressanta att följa framöver.

Uppsalarestaurangen Tilltugg fokuserar på spansk mat och tapas. Medan restaurangen har funnits i flera år är det alldeles nyligen som de börjat med egen import av spansk hantverksöl, närmare bestämt från Naparbier som sällar sig till Spaniens bästa bryggerier. Kanske till och med det allra bästa just nu. Eftersom ingen av importfirmorna de varit i kontakt med kunde hjälpa dem att fixa bra spansk öl tog de helt enkelt saken i egna händer och nu har de åtta Naparbier-flaskor på menyn, med allt från pilsner till barley wine. Genomgående kvalitet på ölen som annars inte finns att hitta i Sverige vad jag vet, vilket gör restaurangen värd att besöka bara för den sakens skull.

Tempel-Arvid
De lokala förmågorna Tempel och Jackdaw delar på sitt bryggeri och delade naturligtvis även på montern på Uppsala Beer & Whisky Festival. Medan Jackdaw satsar på egna tolkningar av belgisk öl, ofta med en twist eller två, går Tempel nästan bara på suröl. På mässan fanns en drös nya öl att prova från dessa herrar. I Tempels halva av montern imponerade gosen Isotonic med finstämda mineraler och krispig syra men fick ändå se sig slagen på mållinjen av den Motueka-torrhumlade surisen Gehenna som bjöd på samma krispiga syra och milt fruktig humle. Ingen av dem kunde dock mäta sig med Perdition, en sur hallonstout med precis rätt mix av hallon och chokladtoner. Missade du UBWF får du chansen att dricka den senare i vår då den dyker upp i TSLS.

I den andra halvan av montern dukade Jackdaw upp en trio öl med samma bas som sedan kryddats med en varsin frukt och en varsin krydda, där Orange & Coriander blev min favorit med en påtaglig ton av korianderfrö. Visst kunde koriandersmaken bli något mer balanserad, men samtidigt funkade det mycket bra i ölet. Allra bäst var dock en bourbonfatlagrad variant av deras redan fantastiska Zwarte Draak. Bäst avnjuten i små mängder med tanke på styrkan i både alkohol och smak, men ack vilken smak. Choklad, vanilj, bourbon och milda kokosdrag. Mycket snygg! Det var inte sista gången det skulle arbetas med fatlagringar lovade Jackdaw.

Två tredjedelar av Jackdaw
Hedersomnämnanden även till Slottskällans PiñacoLager, Jädraöls Britter, ett flertal av Birra del Borgos öl hos Beer Enthusiast, goda mjöder hos Mjödhamnen och några nya bekantingar från Nögne Ö hos Brill.

Några saker finns det förstås att slipa på till nästa år och framförallt hoppas jag att det här första året kan göra att fler utställare lockas att delta nästa år. Det är Uppsalas ölpublik värd.