Det nya året börjar för Systembolagets del med ett släpp i det lokala sortimentet och som brukligt är det något mindre än vanligt, den här gången med 29 öl. Bland dem övertygade åtta stycken, varav hela sex stycken olika varianter av IPA. Electric Nurse och Eskilstuna Ölkultur stod för två vardera medan Good Guys, Amundsen, Sigtuna och Den Bryggande Holländaren dunkade in en vardera.

Vi börjar med att titta västerut och hittar en trio finfina IPA från Härryda, Karlstad och Norge, som alla kommer på burk. Det är Electric Nurse Easy Peasy Hop Squeezy, Good Guys Brew Pilot IPA och Amundsen Everyday Session IPA som alla imponerar med rena och klara smaker där humlefruktigheten släpps fram ordentligt.

Vidare på humlespåret har vi ytterligare en smarrig öl från Electric Nurse som tillsammans med Mikkeller Bar Sthlm gjort Electric Friday som är en riktigt trevlig DIPA. Den Bryggande Holländaren har istället kört på vete-IPA-spåret med sin White Lies som lyckas fint med att kombinera humlen och veteölets fruktiga, jästiga smaker. Kanske släppets allra bästa öl är ytterligare en humlebomb, och en som tidigare funnits i fasta sortimentet, i form av Sigtuna Jumbo DIPA. Sett till kvalitet såväl som prisvärdhet är det oförklarligt att den ramlade ur, men nu finns den i vart fall i TSLS.

Sist ut är Eskilstuna Ölkultur som plockar in två tungviktare. Dels deras Barley Wine 2016, som redan släppts en gång i TSLS men nu kommer igen och är lika bra fortfarande, och dels deras jubileumsöl XI som är en tung imperial stout på hela 12 %. Missed opportunity att inte lägga den på 11 % istället, men det är ju dumt att klaga på god öl.

Alla öl i släppet:
Klackabacken Spruce Lager
32675, Kristianstad, 33 cl, 23,90 kr, 5 %

Ottsjö Brygghus Midaftonsbäcken
32673, Åre, 33 cl, 38,40 kr, 5 %

South Plains Funkyland Sour Blueberry Weissbier
32668, Malmö, 33 cl, 26,80 kr, 4,2 %

Sälens Fjällbryggeri Alien Brothers Pacific Pale Ale
32666, Malung-Sälen, 33 cl, 24,90 kr, 4,5 %

Eskilstuna Pale Ale
32651, Eskilstuna, 33 cl, 24,90 kr, 5 %

Brasstacks Kahoots
32567, Uppsala, 33 cl, 25,20 kr, 5 %

Hop Shed Citrabomb pale ale
32663, Gotland, 33 cl, 35,30 kr, 5,1 %

Hop Shed Red IPA
32662, Gotland, 33 cl, 35,10 kr, 6,1 %

Electric Nurse Easy Peasy Hop Squeezy
32657, Härryda, 33 cl, 40,90 kr, 6 %

Prins Katt Breakfast-IPA
32656, Eskilstuna, 33 cl, 31,90 kr, 5,5 %

Good Guys Brew Pilot IPA
32670, Karlstad, 33 cl, 30,90 kr, 6 %

Amundsen Everyday Session IPA
32641, Norge, 33 cl, 23,90 kr, 4,7 %

Halmstad Brygghus Alet West Coast IPA
32676, Halmstad, 33 cl, 27,90 kr, 7,1 %

Den bryggande Holländaren White Lies
32665, Gnesta, 33 cl, 25,90 kr, 5,5 %

Bergslagens Brygghus IPA Simcorillo
32671, Smedjebacken, 33 cl, 24,90 kr, 6 %

Hop Shed Mango pale ale
32658, Gotland, 33 cl, 38,10 kr, 5,6 %

Den Bryggande Holländaren Toast to You! a.k.a. Rye-Cycled
32664, Gnesta, 33 cl, 28,20 kr, 5,2 %

West Coast Old School
32653, Göteborg, 33 cl, 25,90 kr, 8,1 %

Electric Friday
32659, Härryda, 33 cl, 39,90 kr, 8 %

Sigtuna Jumbo DIPA
32646, Sigtuna, 33 cl, 26,60 kr, 8 %

Ottsjö Brygghus Lunndörren
32674, Åre, 33 cl, 38,40 kr, 4,9 %

Bollnäs Bryggeri Lady Brown
32558, Bollnäs, 50 cl, 27,60 kr, 5 %

Sälens Fjällbryggeri Vargavinter
32667, Malung-Sälen, 33 cl, 29,80 kr, 6,2 %

Prins Katt Chocolate Bar Stout
32655, Eskilstuna, 33 cl, 39,90 kr, 8 %

West Coast Deep Slumber
32652, Göteborg, 33 cl, 25,90 kr, 8,5 %

Charlis Hallon
32649, Kristianstad, 33 cl, 36,20 kr, 9,9 %

Eskilstuna Barley Wine
32654, Eskilstuna, 33 cl, 45 kr, 9 %

Eskilstuna XI
32650, Eskilstuna, 33 cl, 49 kr, 12 %

Hop Shed Piri piri porter
32660, Gotland, 33 cl, 35,10 kr, 6,1 %

Idag inträffade årets kortaste dag, midvintersolståndet, med omkring sex timmars dagsljus här i Uppsala. På Taps Beer Bar firade man det på ett väldigt bra sätt med ett fat Solstice d'Hiver från 2013. Ett mycket värdigt sätt att välkomna att dagarna nu börjar bli längre igen.

Solstice d'Hiver betyder förstås just midvintersolstånd och råkar också vara ett väldigt omtyckt öl från kanadensiska Dieu du Ciel. Det är också ett öl som gör sig väldigt bra med lite lagring så när jag hörde att Taps skulle koppla på ett fyra år gammalt fat behövde jag inte fundera länge för att övertyga mig själv om att åka förbi på ett glas. Vällagrad öl är trevligt och det är extra kul när man får den sällsynta möjligheten att testa ett lagrat fat. 

Inte blev det sämre när jag gled in på Taps och upptäckte att de bara tog 89 kr för 30 cl av en fyra år gammal öl med dryga tio procent alkohol. Snacka om pangpris, åtminstone på pappret. Återstod bara att se om det smakade så bra som jag misstänkte.

Det gjorde den givetvis. Härligt utvecklade maltiga smaker med toner av kola och karamell men också en lätt fruktighet och en liten ton av portvin, med en lätt beska i avslutningen. En ganska vuxen men samtidigt lite dekadent smak, med många nyanser och fint djup. Väl värd att ha sparat på och en väldigt trevlig öl att springa på såhär på vintersolståndsdagen.

Jag hade gärna stannat på ett glas till, och hade det inte varit för alkoholhalten så också ett tredje glas, men det fanns det inte tid till idag. Både ölen och vintersolståndet markerar att saker är på väg att börja om på nytt och det kändes lite passande för mig just nu.

Den danska Vesterhavsosten är en riktigt god hårdost med fin sälta som brukar vara relativt lätt att hitta och som oftast är snäppet billigare än de klassiska hårdostarna. Dess sälta tillsammans med lite nötiga och knäckiga toner gör det till en ost som är härlig att ha till öl och jag har undersökt vad den passar bäst till. Jag valde att testa osten mot två olika IPA, en dubbelbock och en belgisk ale.

Vesterhavsost är en dansk hårdost på pastöriserad mjölk från kor som betar på de jylländska ängarna intill Vesterhavet. Det är inte bara korna som får känna av havsvindarna, osten lagras i utrymmen som tar in havsluft för att tillföra en extra dimension i smakerna. Osten har en fin kristallisering som ger ett lätt knaster när man tuggar, och därtill lätta nötiga och knäckiga toner. Den påminner närmare om en nederländsk ost av goudatyp än de klassiska danska ostarna.

Matchningsförsöken med osten fick en bra början med Zinnebir. Såväl humlens örtiga toner som jästens lite fruktiga och kryddiga toner går bra ihop med ostens smaker, men ölet är inte riktigt kraftigt nog i smakerna för att stå upp mot osten hela vägen igenom. Intressant matchning men inte en fullträff. 

S:t Eriks IPA var den klart sämsta matchningen av dessa, men det var också en öl som inte alls imponerade på egen hand heller. Spretig med trötta humlesmaker och i allmänhet sådär småtrist. Det blev inte heller bättre tillsammans med osten utan krockade mest.

Dubbelbock är en öltyp som jag brukar gilla till den här typen av lite salta hårdostar och den här gången var inget undantag. Den mjuka maltigheten i Ayinger Celebrator sluter sig kring ostens feta saker och sältan i osten lyfter ölets djupa maltiga toner, som också knyter an fint till den knäckiga tonen i osten. En väldigt trevlig matchning!

Sist ut blev så Oppigårds New Sweden IPA som med sin intensiva humlesmak är väldigt långt ifrån en dubbelbock men som även den lyckades bra med att matcha osten, om än på ett helt annat sätt. Här är det just humletonerna som hittar en kompis i ostens sälta samtidigt som de skär igenom fetman. En matchning som fungerar av helt andra anledningar än dubbelbocken, men som inte riktigt plockar upp nötigheten i osten.

Jag tror att det kunde ha blivit ännu bättre med en DIPA med bra balans mellan maltighet och fruktig humlighet, där humlen kan spela mot sältan och maltigheten är tillräckligt kraftig för att möta ostens knäckiga ton. New Swedens storebror Thurbo Double IPA hade nog kunnat passa väldigt fint.

Julstressad? Ta och varva ner lite med att drömma om ölen som kommer i januari. Känns plånkan lite ansträngd efter julhandeln kan du dessutom trösta dig med att det bara är ett släpp i januari. Det dyker dock upp en del riktigt spännande öl i det släppet, så som Stigbergets New & Improved! GBG och tungviktaren The Bruery Melange #3, liksom gamla favoriter som Ten Fidy, Old Foghorn och De Ranke Hop Harvest.

19 JANUARI SMÅ PARTIER
Amager Cody the Crooked Cop, 11696, Danmark, 50 cl, 59,90 kr, 9,5 % - 4200 st (Old ale)
Anchor Old Foghorn, 11434, USA, 35,5 cl, 26,90 kr, 8,8 % - 16080 st (Barley wine)
Brekeriet/Transient Bridgman Camper, 11678, Sverige/USA, 33 cl, 33,90 kr, 4,4 % - 4296 st (Gose & lichtenhainer)
Brewdog Abstrakt 23, 11817, Storbritannien, 37,5 cl, 129,90 kr, 11,5 % - 900 st (Barley wine)
Brewski/Mikkeller Magic Valley DIPA, 11419, Sverige/Danmark, 33 cl, 39,90 kr, 7,7 % - 22000 st (Imperial/dubbel IPA)
Brooklyn Black Ops, 11249, USA, 75 cl, 149 kr, 10,7 % - 1000 st (Imperial porter & stout)
De Ranke Hop Harvest 2017, 11327, Belgien, 75 cl, 90 kr, 5,5 % - 672 st (Belgisk ljus ale)
Left Hand Bittersweet Nitro, 11530, USA, 35,5 cl, 44,90 kr, 8,9 % - 9984 st (Imperial porter & stout)
Mikkeller Black Bear, 11437, Danmark, 33 cl, 59 kr, 10,1 % - 12000 st (Imperial porter & stout)
Oskar Blues Ten Fidy, 11349, USA, 35,5 cl (burk), 49,90 kr*, 10,5 % - 12000 st (Imperial porter & stout)
Poppels/All In/J Wakefield Golden Ticket, 11649, Sverige/USA, 33 cl, 49,90 kr, 12 % - 3888 st (Imperial porter & stout)
Stigbergets New & Improved! GBG, 11614, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 6,5 % - 20000 st (IPA)
The Bruery Melange #3, 11541, USA, 75 cl, 199 kr, 16,3 % - 1320 st (Strong ale)
Thornbridge Love Among The Ruins, 11819, Storbritannien, 37,5 cl, 99,90 kr, 7 % - 1000 st (Flamländsk röd & brun öl)
To Öl 1 Ton of...Blackcurrant, 11647, Int. märke, 33 cl, 44,90 kr, 7 % - 3504 st (Övrig syrlig öl)
To Öl Garden of Haze, 11634, Belgien/Danmark, 33 cl, 38,90 kr, 6,4 % - 12000 st (IPA)

Av dessa är det fem stycken som endast kommer finnas på hyllorna i de tre vinkällarbutikerna, och det är Brewdog Abstrakt 23, Brooklyn Black Ops, De Ranke Hop Harvest, The Bruery Melange #3 samt Thornbridge Love Among The Ruins. De kommer förstås gå att beställa till alla andra butiker runt om i landet (så länge lagret räcker).

Det var många som jublade när Drie Fonteinen Oude Geuze tog en plats i Systembolagets ordinarie sortiment för 2,5 år sen. Lyckligtvis finns den fortfarande kvar där även om den tenderar att vara lite svår att hitta. Det är verkligen ett exempel på världsklassöl i det fasta sortimentet, som jag passar på att köpa några flaskor av varje gång jag ser den.

Efter en kris för åtta år sen som hotade att driva Drie Fonteinen i backen är verksamheten nu väl återhämtad och under stor tillväxt. Ändå hänger de inte riktigt med efterfrågan och deras öl är inte helt lätt att få tag på, så det är en liten lyx för oss svenskar att ha deras Oude Geuze i fasta sortimentet även om det är i få butiker som den faktiskt finns på hyllan.

Den här typen av öl tenderar att vara lite av en vattendelare för de som inte är vana vid spontanjäsningens lite ovanliga smaker. Vissa älskar det direkt, andra undrar vad fan det är man lurar i dem. En del som inte gillar det från början lär sig med tiden, medan andra aldrig kommer att gilla sådan här öl. Många som gillar det tenderar också att tycka att det är bland det bästa som ölvärlden bjuder på. Så att säga att det är en polariserande öltyp är att uttrycka det milt, men för de som står på den gillande sidan är det också starkt gillande och just den här ölen anses av många inklusive mig tillhöra de bästa.

Drie Fonteinen blandar sin oude geuze av lambic som är ett, två och tre år gammal och som är gjord på vört från såväl det egna bryggeriet som från Boon och Lindemans. Allt görs på traditionellt vis och all lambic har fram till blandningen levt hela sitt liv på ekfat. Armand Debelder som driver Drie Fonteinen har en väldigt tydlig vision, och passion, för sin öl och förutom traditionsbevarandet har han också en klar bild om hur sin geuze ska smaka. Åt det smått vinösa hållet är det som gäller, med för en geuze rena toner med fokus på citrus och ek.

Den visionen märks tydligt i ölet som har en komplex smakstruktur med en vinös och syrlig grund som byggs på med toner av citrus, särskilt åt skaloljornas håll, blandat med ekens träighet utan att få dess kryddiga eller söta inslag. Det toppas med inslag av halm, örter och lätt stalliga drag. Det finns en elegans genom hela smaken som gör det till en mycket behaglig geuze.

Det här är också en intressant öl att lagra och gillar man geuze rekommenderar jag starkt att man lägger undan flaskor lite då och då över åren för att bygga upp ett litet "bibliotek" av olika buteljeringar.

Det här är nog ölet med högst literpris i fasta sortimentet, men det är också väl värt det. Väldigt väl värt det.

Serien om årets julölsfavoriter avslutas lämpligt nog med de öl som lämpligen avslutar kvällen, nämligen de starkaste och smakrikaste ölen. Det finns bland årets julöl på Systembolaget en dryg handfull julöl som närmar sig nio-tio procent och till och med lite till, och bland dem har jag två klara favoriter: Great Divide Hibernation Ale och Gouden Carolus Cristmas Ale.

Både de här ölen är klassiker som varit med ett tag. Det är med all rätt, för de levererar riktigt hög klass. Hibernation Ale brukar också komma högt i olika tidningars och nätsidors rankingar medan Gouden Carolus kanske är något ovanligare som kritikerfavorit. Kanske är den lite svårare att hitta rätt tillfälle för med sin tydliga kryddighet men å andra sidan tycker jag också att det gör den ännu mer julig.

Hibernation Ale utger sig själv för att vara en "english style old ale". Det där med old ale kan ju vara svårtolkat, men här är det den vanligare(?) tolkningen med en ölstil som närmar sig barley wine som gäller. Det lyckas de också bra med och den engelska inspirationen är väldigt tydlig i smaken. Här finns inslagen av rostat bröd och de lite jordiga tonerna, blandat med knäckiga drag och en hint av kaffe. Det nyanseras ytterligare med milda toner av läder och tobak.

Den passar förstås med julbordets allra tyngsta inslag men för mig är det en typisk öl att hälla upp ett litet glas av efter maten. Råkar man ha en läderfåtölj, något jag själv tyvärr saknar, blir det bara ännu bättre. 

Gouden Carolus Christmas Ale är, tillsammans med den lika starka Emelisse Winter Ale, den allra starkaste av årets julöl på Systembolaget med sina 10,5 %. Den bör alltså behandlas med viss respekt och gör sig bäst i små glas. Inte bara för alkoholens skull, det är en smått maffig öl med sötma, mycket torkad frukt och förstås den karaktäristiska tonen av stjärnanis som gör det till en otroligt god öl i lite mindre mängder, men som kan bli lite mycket om man petar i sig hela flaskan själv. I varje fall för mig.

Även för den går det förstås att matcha den snyggt med mat, men ännu hellre till julens sötsaker där man kan hitta väldigt spännande kombinationer mot smakerna av stjärnanis och torkad frukt. För egen del är jag väldigt spänd på att prova den tillsammans med min sambos saffranskola med mandel som just nu står och svalnar.

Häromveckan blev jag serverad ett glas av Mariestads Ostindien Strong Ale, en tioprocentig ale som släpptes under fjolårsvåren. Inför lanseringen hade den fått ligga till sig i fem månader redan så den är nu ungefär två år gammal, och de två åren har gjort den riktigt gott. Nu är det en riktigt rund och fin öl med massor av härliga kolasmaker.

Ostindien Strong Ale är en del av Spendrups småreleaser under Mariestads flagg som de har gjort i samband med sina Smakresan-evenemang. Den gjordes i samband med den andra resan som gick längs västkusten med ostindiefararen Götheborg. Ölet håller 10 % och är bryggt med pilsner-, münchner-, melanodin- och mörk karamellmalt, samt är humlad med Cascade och Magnum. Även om Spendrups envisas med att kalla det för strong ale skulle jag snarare vilja kalla det för barley wine. Det var väl kanske en term som inte passade under Mariestads-flaggan? 

Jag minns den som god men något ung och spretig när den släpptes, trots att den då alltså redan hade lagrats i fem månader, både på ekfat och ståltank, innan buteljering. Med ett och halvt år till i flaskan har den dock satt sig väldigt fint.

Nu är det ett öl med djup och väl sammanhållen maltighet där smakerna går mot olika nyanser av kola, knäck och karamell, innan de bryts upp av en lätt citruston med efterföljande beska. Det gör sig allra bäst när det närmar sig rumstemperatur, då alla de karamelliserade tonerna kommer fram ordentligt och den bästa smakharmonin nås. För harmoniska är precis vad smakerna är. 

Med en mjuk munkänsla och en alkohol som knappt märks av i munhålan är det väldigt svårt att gissa sig till att den håller en tvåsiffrig alkoholhalt. Det är en i mitt tycke märkbart bättre öl än när den släpptes, och jag tror att ett eller två år till har möjlighet att lyfta den lite till. Spendrups bryggmästare Richard Bengtsson framhåller gärna att han inte är särskilt förtjust i lagrad öl men jag undrar om inte han också föredrar Ostindien Strong Ale mer nu med lite extra ålder på nacken.