Det japanska kobe-köttet är ett av världens dyraste nötkött och de riktigt välmarmorerade bitarna kan gå för 5000 kr per kg eller mer. Den stora fetthalten och allt insprängt fett gör att det skiljer sig en del i karaktären från det nötkött vi vanligtvis äter i Sverige. Om man bestämmer sig för att slanta upp för en bit kobe, vad ska man då dricka till? Öl givetvis, men vilken sort?

En speciell faktor med köttet, närmare bestämt med fettet, är inte bara att det är väldigt mycket av det utan att det smälter vid lägre temperaturer än fett i annat nötkött. Det här i kombination med den stora mängden av det får två viktiga effekter. Dels hjälper det en att väldigt snabbt få en bra stekyta på köttet, dels får köttet en speciell smälter-på-tungan-effekt. Smaken på köttet blir djup men ändå mild, nyanserad men inte så intensiv som exempelvis kött från gamla mjölkkor. 

Med utgångspunkt i det började jag fundera på vilka öl man skulle vilja prova till och landade i en kvintett med bra matöl med lite olika egenskaper som skulle kunna matcha köttet. Karamelliga toner för att möta stekytan, humle för att bryta av mot fettet, fruktighet för att komplettera köttsmaken eller kombinationer av dessa.


Valen föll därför på Ayinger Celebrator, Oppigårds Golden Ale, St Bernardus Prior 8, Founder's Dirty Bastard och Sierra Nevada Hop Bullet DIPA. Hade jag haft möjlighet att först prova köttet, sedan välja öl och prova dem tillsammans med köttet hade kanske valen blivit något annorlunda, men bland annat på grund av prislappen blev det inte så. 

Nu blev valen rätt så bra ändå, dock visade det sig direkt att Founder's Dirty Bastard hade för kraftig och fyllig smak för denna kombo och den föll därför bort direkt. Jag har tidigare haft väldigt bra erfarenheter med att matcha St Bernardus Prior 8 med nöt och annat rött kött, och det var uppenbart att dess toner av torkad frukt, karamell och kryddor passade fint även här men fylligheten blev återigen lite för stor. 

Ayinger Celebrator har länge varit en god vapendragare i kombinationer med ost, men trots vissa likheter gick även den bet. Den har mer av en rostad ton, snarare än karamellig, och när det inte heller finns särskilt tydliga fruktiga toner hittade den inte hem hos köttet.

De två bästa kombinationerna blev de två lite mer humledrivna ölen. Man skulle kanske kunna tro att även Hop Bullet skulle bli för smakrik för att funka, men då den inte är så maltfyllig funkade det faktiskt finfint. Beskan var en finfin motpunkt till fettet och humlefruktigheten passade bra ihop med köttet.

Allra bäst blev dock Oppigårds Golden Ale som med beska, humletoner och precis rätt karamellton petade hem flest matchningspoäng. En öl som jag själv glömmer bort ibland, men som är en öl som är oerhört välgjord och som ofta är lätt att matcha med maten.

Någon läsare kanske tycker det känns fjuttigt att matcha en öl för dryga tjugan till ett kött där en enda tugga kostar mer än så. Det tycker inte jag.
Tysk maibock, svensk dubbelbock, belgisk geuze, belgisk kriek, brittisk strong ale, ja det är ganska gott om klassiska öl i majs småpartisläpp. Men det finns förstås också en massa moderna prylar, så som pommesfrites-IPA, torrhumlad suring, amerikanska strong ales, lemonad-IPA och ett par NEIPA. Så antagligen bjuder på maj på något för alla.

4 MAJ SMÅ PARTIER
Avery Coconut Porter, 11781, USA, 65 cl, 129,90 kr, 10,1 % - 2700 st (Imperial porter & stout)
Ayinger Maibock, 11559, Tyskland, 50 cl, 29,90 kr, 6,9 % - 15360 st (Ljus bocköl)
Brekeriet Vild Cassis, 11576, Sverige, 37,5 cl, 69 kr, 5 % - 3795 st (Övrig syrlig öl)
Brewdog/Brewski Manic Mango, 11407, Storbritannien/Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 6 % - 25000 st (IPA)
Brooklyn Bel Air Sour, 11304, USA, 35,5 cl, 26,90 kr, 4,5 % - 22800 st (Övrig syrlig öl)
Collective Arts Dry Hop Sour, 11867, Kanada, 47,3 cl (burk), 34,90 kr*, 5 % - 19000 st (Övrig syrlig öl)
Collective Arts Hazy New England IPA, 11002, Kanada, 47,3 cl, 37,10 kr, 6,1 % - 19000 st (IPA)
Drie Fonteinen Oude Kriekenlambic, 11730, Belgien, 37,5 cl, 109 kr, 5,4 % - 800 st (Lambic - frukt & bär)
Evil Twin Even More Pecan Pie Jesus, 11550, USA, 47,5 cl (burk), 79,90 kr*, 12 % - 4800 st (Imperial porter & stout)
Evil Twin Half & Half Iced Tea Lemonade IPA, 11554, USA, 33 cl (burk), 49,90 kr*, 7 % - 16800 st (IPA)
Grebbestad Lunator 2018, 11866, Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 7,9 % - 10000 st (Dubbelbock)
Gulden Draak Calvados Barrel Aged, 11854, Belgien, 75 cl, 134,90 kr, 10,5 % - 1500 st (Belgisk mörk ale)
Naparbier Milky Brain, 11800, Spanien, 33 cl, 36,90 kr, 7,1 % - 6480 st (IPA)
Omnipollo Mackaper, 11542, Belgien/Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 6 % - 25000 st (APA)
Pühaste Dekadens, 11884, Estland, 33 cl, 44,90 kr, 11,2 % - 1512 st (Imperial porter & stout)
Stone Double Bastard Ale, 11885, USA, 65 cl, 89 kr, 11 % - 3600 st (Strong ale)
Stone Neapolitan Dynamite, 11884, USA, 65 cl, 119 kr, 8,5 % - 2640 st (Imperial porter & stout)

18 MAJ SMÅ PARTIER
Ballast Point Aloha Sculpin IPA, 11230, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 7 % - 26208 st (IPA)
Boon Black Label Edition N°3, 11509, Belgien, 75 cl, 99 kr, 7 % - 5000 st (Lambic - gueuze)
Brekeriet Vild Hallon, 11562, Sverige, 37,5 cl, 69 kr, 5,3 % - 3795 st (Övrig syrlig öl)
Brewdog Clockwork Tangerine, 11463, Storbritannien, 33 cl (burk), 24,90 kr*, 4,5 % - 28000 st (Session IPA)
Clown Shoes White Tail Unidragon, 11495, USA, 35,5 cl, 69,90 kr, 12,5 % - 8400 st (Imperial porter & stout)
Dugges Fresh Fresh Fresh, 11733, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 7 % - 15000 st (IPA)
Dupont Hirond'Ale, 11776, Belgien, 33 cl, 29,90 kr, 5,7 % - 10000 st (Saison)
Firestone Walker Anniversary 21, 11710, USA, 35,5 cl, 129 kr, 11,8 % - 1644 st (Strong ale)
Firestone Walker Velvet Merkin, 11742, USA, 35,5 cl, 119 kr, 8,5 % - 2004 st (Söt porter & stout)
Mikkeller Organic Cherry Berliner Weisse, 11618, Belgien/Danmark, 33 cl (burk), 34,90 kr*, 4,2 % - 21000 st (Berliner weisse)
O/O Ichor - Mosaic, 11739, Sverige, 33 cl, 40 kr, 8 % - 9000 st (Imperial/dubbel IPA)
O/O Long Boil Barley Wine, 11798, Sverige, 33 cl, 50 kr, 11,2 % - 2400 st (Barley wine)
Omnipollo Vanilla Flippin Burger Fries IPA, 11548, Sverige, 33 cl, 45,90 kr, 6,5 % - 7000 st (Imperial/dubbel IPA)
Samuel Smith Yorkshire Stingo, 11354, Storbritannien, 55 cl, 65,80 kr, 8 % - 2008 st (Strong ale)
Stigbergets Double Muddle, 11505, Sverige, 33 cl, 39,90 kr, 8,5 % - 8000 st (Imperial/dubbel IPA)


Av dessa är det några som bara finns på hylla i de tre vinkällarbutikerna samt för beställning till övriga butiker. De ölen är Pühaste Dekadens, Drie Fonteinen Oude Kriekenlambic och Gulden Draak Calvados Barrel Aged respektive Fireston Walker Anniversary 21, Firestone Walker Velvet Merkin och Samuel Smith Yorkshire Stingo.

Den gångna helgen förärades med en av årets bästa väderdagar hittills, men ändå valde jag och många andra att spendera hela lördagseftermiddagen inne i Konsert & Kongress i Linköping. Där arrangerades nämligen Linköping Beer Expo, en av Sveriges trevligaste ölfestivaler, som var i högform i år.

Vid tolvslaget ringlade kön lång för att komma in på festivalen men det var nog inte så många som hade något emot att få vänta en liten stund ute i vårsolen. Väl inne fanns det dock mycket att gotta sig med. För egen del började jag, dalmas som jag är, hos Oppigårds som visserligen inte hade någon för min del ny öl, men väl en ny batch av Grim Lager och dessutom finfina nyheter. De berättade nämligen att den burklina man klurat på så länge bör vara färdiginstallerad och klar att använda framåt maj. Första öl ut på burk ser ut att bli just Grim, och även om det fanns några flaskor nu var planen att den bara ska paketeras på burk (och fat, förstås) när burklinan är up and running. För övrigt var nya batchen mycket bra, nu med lite mer stuns i humlen än när jag provat den tidigare.


Det är långt ifrån mitt första år på Linköping Beer Expo men man slås fortfarande av hur skönt det är med en festival med idel små montrar och bara ölutställare. Just Oppigårds var nog största bryggeriet som var på plats med egen monter. Samtidigt är det öppet för importörerna så bland annat fanns Elixir Wine, Constant Companion och Belgoklubben på plats, och så förstås lokala studentpuben VilleValla som agerade samlingsmonter för bl a Brill.


Just Elixir Wine hade med sig både mässans dyraste öl och mässans godaste öl, vilket var en och samma öl. 20 kr centilitern var väl värt för Amager Big, Bold & Beautiful, en artonprocentig skapelse som legat sex år på tequila- och cognacsfat. Smaken låg nära en pedro ximenez-sherry, fast med lite kolsyra förstås. Choklad, torkad frukt, ek och en härlig sötma. Samma monter, samma bryggeri, annan öl: Amager MurpHill. En bourbonfatlagrad imperial stout som ursprunligen gjordes för längesen tillsammans med Mike Murphy, nuförtiden på Lervig, och Shaun Hill, nuförtiden på Hill Farmstead, och nu har gjorts igen. Också den mycket smarrigt!


Constant Companion hade också med sig spännande godsaker, bland annat en trio burkar från brittiska Left Handed Giant, som jag hade provat några andra öl från på Uppsala Beer & Whisky Festival. Övertygande bryggeri som det blir kul att se mer av i Sverige.


Bland flera lokala inslag var Centralbryggeriet i Linköping i god form, med både en riktigt snygg NEIPA och en lite mildare Pale Ale med lätt torrhumling, där den senare visade på brittisk balans snarare än det amerikanska överdådet som ledde vägen i den förre. Riktigt kul IPA hittade jag också hos Klackabacken som hade med sig Elin där man fann en fruktprofil som jag inte riktigt kan minnas att jag stött på IPA förut.


Jag avslutade passet med att testa lite fatsurisar från Den Bryggande Holländaren som nog kan ha något spännande på gång där. Fortfarande i väldigt liten skala med bara elva fat totalt men ett trevligt samtal avslöjade att det fanns flera goda tankar kring dem.

Gillar du fatlagrat? Nästa vecka kommer både cognacs-Chimay, oloroso-Bötet och KBS! Gillar du surisar? Nästa vecka kommer, bland andra surisar, en flädersuris från Sthlm Brewing ochen hallonberliner från Mikkeller! Gillar du humle? Nästa vecka kommer NEIPA från såväl Mikkeller som Collective Arts. Gillar du mer klassiskt? Vad sägs då om en remake av ursprungliga Fuller's ESB? Snabbrecensionerna på dessa och de andra ölen i släppet kommer här.


[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt - Beställt antal (Stil)]
[Mitt omdöme]


Mikkeller Organic Raspberry Berliner Weisse
11520, Belgien/Danmark, 33 cl (burk), 37,90 kr*, 4,2 % - 6456 st (Berliner weisse)
Fräscha, rena hallonsmaker med lite yoghurttoner som passar in fint. Medelstor syra. Bland de bättre hallonberliner jag har provat vill jag nog påstå.

Sthlm Brewing Fläder Sour
11544, Sverige, 33 cl, 35 kr, 4,4 % - 4000 st (Övrig syrlig öl)
Ah, fläder passar ju så bra i en syrlig tappning och här görs det väldigt bra med tydliga flädertoner, tydlig syra och bra balans däremellan. Något tunn avslutning, men ändå väldigt bra.

Mikkeller SpontanYuzu
11146, Belgien/Danmark, 37,5 cl, 87 kr, 7,7 % - 4008 st (Lambic - frukt & bär)
Parfymerade yuzutoner i både doft och smak, och dessutom väldigt syrligt. På de här provningarna spottar man allt, men det skulle jag göra även i annat fall med den här ölen för det blir en sådan total överbelastning på både doft- och smaksinnet.

Lagunitas Dark Swan Sour Ale
11480, USA, 35,5 cl, 34,90 kr, 8,5 % - 21600 st (Övrig syrlig öl)
Jäkligt läckert utseende med helt klar, rödsvart färg, men det brister något i smaken då det kommer fram en tydlig strävhet som inte riktigt funkar i sammanhanget. Utöver det en rätt trevlig suris med vinösa toner, men strävheten förtar mycket.

Sthlm Brewing Fläder Saison
11654, Sverige, 33 cl, 27 kr, 6,2 % - 10000 st (Saison)
Fruktigt, pepprigt och brödigt med flädern som en extra krydda. Inte riktigt lika framstående fläder som i flädersurisen som de släpper samtidigt.

Mikkeller/Brill 10 yr Anniversary Gluten Free Hazy IPA
11441, Belgien/Danmark, 33 cl, 39,90 kr, 6,7 % - 20160 st (IPA)
Riktigt bra NEIPA där man sätter allt det stiltypiska utan att gå i några av stilens, trots allt ganska vanliga, fällor och att göra det samtidigt som man gör det glutenfritt är lite extra imponerande.

Amager/Trillium SigteBroad IPA
11873, Danmark/USA, 33 cl, 29,90 kr, 6,8 % - 20160 st (IPA)
Pang på rödbetan med massor av fruktig humle. Grumligt utseende förstås, men även något grumlig i smaken med lite utsmetad beska vilket drar ner intrycket något.

Collective Arts Hazy New England IPA
11002, Kanada, 47,3 cl (burk), 37,10 kr, 6,1 % - 19000 st (IPA)
Mer NEIPA och här kommer en med klara fruktiga smaker, men där det blir lite humlebränna i halsen mot slutet. Vissa gillar humlebränna men jag hör inte till den skaran. I övrigt en väldigt bra NEIPA.

Fuller's & Friends Rebirth
11661, Storbritannien, 33 cl, 27,90 kr, 6 % - 23000 st (Extra special bitter)
Det här ska alltså vara en remake av originalreceptet av Fuller's ESB och det är ganska likt dagens ESB men med mer tobakstoner. Lite jordiga toner, rostat bröd och lätta drag av torkad frukt. Lite mer utmanande än dagens ESB. Skulle vara kul att prova sida vid sida.

Anchor Coffee Porter
11547, USA, 35,5 cl, 24,90 kr, 6,7 % - 20160 st (Torr porter & stout)
[Provad inför februarisläppen.] Tydlig men inte dominerande kaffeton, tillsammans med mjukt rostade toner och choklad. Lätt sötma och en hårfin syrlighet i avslutningen. Ganska lättdrucket men samtidigt intresseväckande.

Sierra Nevada Bigfoot 2018
11496, USA, 35,5 cl, 40,90 kr, 9,6 % - 16800 st (Barley wine)
Klassisk Bigfoot med kraftig maltsmak med stora koladrag, stor beska och tydliga citrussmaker. Har man druckit den förut så vet man vad man får, och om inte så är det nog dags nu.

Nynäshamn Bötet Barley Wine Oloroso
11466, Sverige, 25 cl, 45,10 kr, 9,4 % - 5760 st (Barley wine)
Bötets kolasmak kombineras fint med såväl eken som olorososherryns smaker till en riktigt spännande helhet som funkar väldigt bra. Snyggt djup i smakerna dessutom.

Chimay Grande Reserve Oak Cognac
11803, Belgien, 75 cl, 209 kr, 10,5 % - 800 st (Belgisk mörk ale)
Konjaken slår igenom rätt så tydligt här, tydligare än i de flesta andra öl som jag smakat som legat på sådana fat. Även den franska eken slår igenom ovanligt tydligt och själva grundölet hamnar nästan lite i skymundan, men så brukar ju Chimay Blå ta sig med lite ålder så kanske får man lagra den ett tag själv för att den ska blomma ut.

Dugges Plum Spices
11860, Sverige, 33 cl, 49,90 kr, 12,5 % - 4000 st (Imperial porter & stout)
Kryddig smak som påminner en del om östeuropeisk plommonsprit, både på ett bra och på ett dåligt sätt. Mja, det blir alldeles för stickigt för mig.

Founder's KBS
11284, USA, 35,5 cl, 69,90 kr, 12,3 % - 16000 st (Imperial porter & Stout)
Det här är ett perfekt möte mellan stout, kaffe och bourbon. Imperial stout i världsklass, helt enkelt.

Evil Twin Even More Pecan Pie Jesus
11550, USA, 47,5 cl (burk), 79,90 kr*, 12 % - 4800 st (Imperial porter & stout)
God, rostad start med goda inslag av melass men så kommer den där artificiella nötigheten som bara blir konstig. Inte alls min grej, trots att det kanske var något mer återhållsamt än en del andra öl med nötarom i.

Avery Uncle Jacob's
11780, USA, 35,5 cl, 124,90 kr, 15,9 % - 1728 st (Imperial porter & stout)
Riktigt mäktig öl, full av dekadens men inte överdådig eller för rå och koncentrerad. Sirapsosande, värmande, rostat hopkok som i slutändan är jäkligt trevligt. Att få ihop en så stark öl som ändå är så inbjudande är ovanligt.


Följande öl släpps på hylla i vinkällarbutikerna men fanns inte med på skribentprovningen:
Brewdog Abstrakt 24, 11815, Storbritannien, 37,5 cl, 129,90 kr, 12 % - 900 st (Söt porter & stout)
Den amerikanska tidningen Food & Wine publicerade nyligen en lista över de 15 viktigaste europeiska hantverksbryggerierna. Även om listan inte var helt dum fanns det några udda inslag och det fick mig att fundera på hur jag skulle sätta upp en sådan lista. Det är trots allt ganska intressant att se tillbaka på vilka bryggerier det är som har format det europeiska öllandskap vi lever i idag, vilka som utökat den grund som många äldre bryggerier byggt upp under århundraden.

Det som jag är lite ut efter här är att titta på vilka bryggerier som drivit den stora omställningen till den moderna ölvärlden. Gränsdragningen här är egentligen mycket enkel, jag har tittat på bryggerier som startat efter 1990. Det finns förstås ett fåtal äldre bryggerier som varit påtagliga inspirationer i det moderna öleuropa, men vi lämnar dem ändå därhän denna gång. En tanke i förbifarten här är att det nog skulle vara svårare att plocka ut en liten skara av äldre bryggerier som varit de mest inflytelserika och viktiga, eftersom det finns så många fler av de äldre som varit viktiga.

Man kan säkert ha diverse vettiga invändningar mot min lista men som kontrast mot tanken ovan får jag ändå säga att jag tycker att det har varit relativt enkelt att peka ut ett gäng som varit tydligt viktiga. Det svåra har varit att sätta de svenska bryggerierna i ett internationellt perspektiv och därför har jag valt bort dem helt. Jag tror dock inte att något av de svenska bryggerierna har varit sådär enormt inflytelserika i ett internationellt perspektiv, det är ju inte förrän på senare år som exporten från Sverige kommit igång på allvar. Vi svenskar har helt enkelt varit så duktiga på att dricka upp vår svenska öl.

Jag funderade också på om man ska räkna med fantombryggare eller inte, men insåg rätt snabbt att det är en icke-fråga. Det finns bara en sådan aktör ändå och den har numera flera egna bryggerier (även om en stor del av volymen fortfarande görs hos andra). Framförallt skulle det kännas lite krystat att klämma fram en sådan här lista utan att nämna dem. Jag pratar förstås om Mikkeller.

Tycka vad man vill om att de inte har haft ett eget bryggeri att producera all sin öl i, men det går inte att komma ifrån att Mikkeller är en av de aktörer som spelat störst roll i moderniseringen av europeisk öl. Just att de varit pionjärer i att bli stora genom fantombryggning är i sig självt något som varit med och satt tonen för det moderna öleuropa. Festivaler, barer, restauranger, bryggerier, sprit - avknoppningarna är många och de som på ett eller annat sätt tagit inspiration från Mikkeller är ännu fler.

En annan gigant i sammanhanget är förstås Brewdog, som liksom Mikkeller har en hel hög med avknoppningar vid sidan om bryggeriverksamheten. Men framförallt är själva bryggeriet en enorm framgångssaga sett till tillväxten och deras okonventionella metoder för att marknadsföra sig har visat att det finns andra vägar att gå än mördande reklam.

Jag har genom åren både sagt bu och bä om såväl Brewdogs som Mikkellers olika öl, och jag tycker inte att de gör bäst öl i Europa, men de två är i en division för sig när det gäller hur viktiga de har varit för öl i Europa. Kort och gott, två giganter vars platser i en sådan här sammanställning är självklara.

Fortsättningen är sedan inte riktigt lika självklar, men ett bryggeri som man inte kan komma ifrån att nämna är förstås nederländska De Molen. De har framförallt gjort sig kända för sina mörka öl och var ett av de tidiga tunga europeiska namnen. Dessutom har de varit instrumentala i att lyfta Nederländerna till det rätt så framstående ölland det är idag.

Nederländerna har annars kanske levt lite i skuggan av Belgien, som ju har haft en väldigt levande ölkultur där tradition och innovation flyter ihop mer än någon annanstans. Det finns en mängd nyare bryggerier som gjort mycket bra men jag tycker inte att något riktigt kan mäta sig med De Struise som agerat föregångare på så många sätt.

När vi ändå pratar Belgien tycker jag inte att man ska glömma bort De Proefbrouwerij. De har aldrig varit så intresserade av att göra sig ett eget namn gentemot slutkonsument men har varit stora möjliggörare för kanske framförallt Mikkeller och Omnipollo men har också varit viktiga för en del andra tunga namn som exempelvis Drie Fonteinen.

Likt Belgien har Storbritannien också haft en utveckling av öl där tradition och moderna influenser  har levt både sida vid sida och tillsammans. Utöver redan nämnda Brewdog finns ett helt gäng bryggerier som gjort mycket för och med brittisk öl, och där tycker jag det finns fyra till att lyfta fram, nämligen ThornbridgeThe Kernel, Beavertown och Magic Rock.

Thornbridge har på ett framgångsrikt vis kombinerat brittiska traditioner, klassiska europeiska influenser och modernt öltänk. De gjorde det dessutom tidigt och blev en av föregångarna för modern brittisk öl. Och bara en sådan sak som att Brewdog-Martin jobbade på Thornbridge innan han startade Brewdog.

The Kernel tycker jag är det bryggeri att lyfta fram som stått på barrikaderna när det kommer till Londons stora revitalisering av lokal bryggerinäring. De var väl kanske inte först och kanske inte heller störst, men åtminstone i mina ögon har de varit en av de stora tidiga inspiratörerna där. Även Beavertown ligger i London och de lyfter jag fram kanske framförallt som en viktig spelare när det gäller brittisk burköl.

Magic Rock har också blivit ett tungt namn i Storbritannien och hör till en skara av nyare brittiska bryggerier som är välkända utanför den nationella marknaden. Jag hade turen att besöka dem ganska tidigt på deras resa och det var uppenbart redan då att de skulle bli ett namn att räkna med under lång tid.

Här i Skandinavien har Nögne Ö varit viktiga och har varit med och introducerat en hel del idéer kring öl i Europa. Jag upplever att de inte är lika i framkant idag som de en gång varit, ett tapp som mer eller mindre sammanfallit med att de köptes av Hansa Borg. Lervig började lite från andra hållet och det tog ett par år innan de satsade på en modern ölfilosofi, men sedan dess har de stadigt blivit ett alltmer inflytelserikt bryggeri och har i mina ögon tagit över rollen som Norges viktigaste bryggeri.

I Danmark tycker jag att det är Amager Bryghus som visat framfötterna och vågat satsa internationellt, dels genom export och dels genom samarbetsöl med framförallt amerikanska bryggerier. Deras framgångar med detta har tagit skandinavisk öl ut i världen, både genom deras egen spridning och genom inspirationen det har givit andra.

Italien har ganska länge haft en starkt växande ölmarknad och har idag en stor mängd bryggerier där många startat de senaste två decennierna. Jag erkänner villigt att jag inte har enorm koll på italiensk koll men vill ändå påstå att Baladin är och har varit ett av de absolut viktigaste bryggerierna där. Och så har vi Baltikum som också har en väldigt spännande rörelse på ölmarknaden där Pohjala varit tongivande.

Till sist tänkte jag nämna en liten bubblare i form av tjeckiska Bernard, som kanske inte riktigt faller in i samma kategori av bryggerier som de andra som nämnts här, men som varit viktigt i Tjeckien som det största av de nya privatägda bryggerierna efter kommunismens fall.

Det finns också ett spirande ölintresse i Ryssland där det lär finnas flera viktiga bryggerier som kanske hade varit värda att nämna, men ärligt talat har jag nästan ingen koll alls på rysk öl.

Så här med allting på pränt inser jag att jag har besökt de flesta av dessa bryggerier, och när man försöker göra en sådan här sammanställning är det nog lätt att få ett bias mot de man känner till lite bättre. Å andra sidan vill jag också tro att jag valt att besöka dem just för att de är nyckelspelare. Och jag har ju besökt många bryggerier som inte nämns här.

Det blir en till titt på lite öl från alternativen till Systembolaget, och återigen är det Hopt.se (Saveur Bière) som ölen finns hos. Den här gången är det en blandning av nyheter i deras sortiment och lite grejer som varit med ett tag, med favoriter från Skottland, Irland och USA.

Följande öl är en mixlåda som plockats ut ur Hopt.se/Saveur Bières sortiment. Observera att Hopt.se/Saveur Bières ordnar med betalning av svensk alkoholskatt och övriga avgifter och som köpare behöver man alltså inte göra något mer vid beställning. Det totala priset korrigeras vid utcheckning i samband med att man väljer land. Priserna som anges nedan är de som visas på sidan och är exklusive dessa skatter.


[Namn]
[Land, volym, pris, alkoholhalt (stil)]
[Mitt omdöme]


Tempest Brewing Modern Helles
Storbritannien, 33 cl, €2,70, 4,1 % (Dortmunder/helles)
Frisk och lätt med brödig smak och fina örtiga toner. Klarar sig från att bli för tunn, med en fint fyllig avslutning och bra beska. Överraskande bra, särskilt med tanke på alkoholhalten.

Nögne Ö Hoppy Kveik
Norge, 33 cl, €3, 4,5 % (APA)
Välhumlat med lätt fruktiga toner och mycket citrus. Det som är mest spännande här är dock jästen, kveik, som är ett samlingsnamn för de blandkulturer som används i traditionell bryggning i västra Norge. Den kveik som Nögne har använt ger här lätt fruktiga och lite kryddiga toner, med en torr smak och lätt jordigt avslut, i en profil som liknar en del av de lite "vildare" belgiska saisonerna.

Heaney Modern Red
Irland, 33 cl, €3,70, 6 % (Irish ale)
Jordig och lite karamellig smak med en ganska udda jästprofil. Inte riktigt några smaker som är enskilt dåliga men de pusslas inte ihop till någon bra helhet.

Porterhouse Plain Porter
Irland, 33 cl, €3,30, 4,2 % (Dry stout)
Den här finns ju även på Systembolaget (till bättre pris), men den är annorlunda sen sist jag provade den. Knäckebrödig med lätta toner av smörkola, nötter, mörkrostat kaffe och bränt socker. Lättheten gör att den trots alla "mörka" smaker är något frisk.

Whiplash Embrace The Daylight
Irland, 44 cl (burk), €5,35, 6,3 % (Black IPA)
Rostad, fyllig smak med toner av mörk choklad, smörkola och lite kryddighet, toppat med citrustoner. Rund i botten men spetsig på toppen, på ett bra sätt. Mycket snygg svart-IPA!

Brussels Beer Project Minotaure Vosne-Romanée
Belgien, 25 cl, €4,75, 6,66 % (Amber ale)
Tydliga kryddiga ektoner och lätt vinösa drag tillsammans med en karamellig grundsmak. Liiiiten syrlig ton. Kanske lite väl lätt smak för att gå ihop med rödvinstonerna på bästa sätt, men på det stora hela en god öl.

Cromarty Double Rocker
Storbritannien, 33 cl, €3,60, 10 % (American strong ale)
Knäckig, lite rågkryddig smak med tydliga inslag av amerikansk humle som ger drag av citrus, blommor och tallbarr. Kraftig smak och ändå med viss balans. Mycket god amerikansk strong ale!

Westbrook 7th Anniversary Chocolate & Sea Salt Imperial Stout
USA, 65 cl, €14,50, 9,5 % (Imperial stout)
Massor av kakao! Någon sälta märker man inte direkt av, däremot en ytterst lätt liten syrlighet. Men mja, så här kraftig kakaosmak gillar jag inte riktigt, det blir helt enkelt för mycket.

Hoppin' Frog Barrel Aged D.O.R.I.S. The Destroyer
USA, 65 cl, €22,90, 10,5 % (Imperial stout)
Tydliga rostade smaker med stora inslag av bourbon och ek, samt en lätt men tydlig syrlighet. Det rostade ligger kvar väldigt länge, långt efter att de andra smakerna har dött ut. Till slut blir det närmast kärvt. Lite chips till hjälper att dämpa det kärva om man vill få den lite mer lättdrucken.