Ni har väl hört Systembolagets skrämselpropaganda om hur många dödsfall, rattfyllor, våldsbrott och sjukdagar som det svenska samhället besparas genom att ha ett detaljhandelsmonopol istället för fri handel? Kollar man bakom skynket ser man att dessa siffror är tagna från en enda rapport, där forskarna själva framhåller att det är projiceringar med stor osäkerhet. Att några av forskarna bakom rapporten i andra undersökningar baserade på faktiska data kommer fram till att ökningar i tillgänglighet inte gett några ökningar i skadeverkningar väljer Systembolaget väldigt bekvämt att bortse ifrån. Låt oss syna siffrorna i sömmarna.

På såväl varforsystembolaget.se, en sida som Systembolaget skapat där man lägger fram argument för varför vi ska ha ett detaljhandelsmonopol på alkohol i Sverige, som i några av deras reklamkampanjer lyfter Systembolaget fram siffror på hur många dödsfall, våldsbrott, rattfyllor och sjukdagar som undviks genom att Systembolaget har monopol på försäljningen. Problemet med dessa siffror är bara att de kommer från en enda rapport (Potential consequences of replacing a retail alcohol monopoly with a private licence system av Norström et al [PDF]) som prognostiserar vad som händer med alkoholkonsumtionen om man slopar monopolet. En. Enda. Rapport.

Samtidigt finns det rapporter, från samma författare dessutom, där man undersökt hur faktiska händelser som ökat tillgängligheten har påverkat konsumtionen och skadeverkningarna. Dels vid inträdet i EU som gjorde att det blev möjligt att lagligt ta hem mycket större mängder alkohol vid privata utlandsresor inom EU och dels då lördagsöppet infördes på Systembolaget. Den enda skadeeffekten där man noterade en ökning efter EU-inträdet var akut alkoholförgiftning, särskilt hos män som var 50-69 år. I undersökningen av lördagsöppet, som Norström också var huvudförfattare till, kom man fram till att konsumtionen visserligen ökade, men att skadeverkningarna inte gjorde det.

Förutom att Systembolaget missar (eller väljer) att inte nämna dessa resultat, presenterar man  i flera fall resultaten som fakta snarare än prognoser. Detta trots att författarna själva skriver "the projections are to be seen as what may plausibly happen, rather than as exact predictions" i artikelns diskussionsavsnitt. Man pratar också om forskare på ett sätt som ger intrycket att det är en bred forskarbas bakom dessa siffror, när det i själva verket bara är en rapport.

Norström och hans medförfattare gör samma misstag i den rapport som Systembolaget lutar sig mot. Där refererar de till Norströms undersökning om lördagsöppets påverkan för att styrka ett antagande om hur ökade öppettider påverkar konsumtion, men förbiser att ta upp hur man i samma rapport kommer fram till ett resultat kring skadeverkningarna som helt talar emot deras egna resultat.

Hur har de då kommit fram till sina resultat i den rapporten som Systembolaget tar sina siffror från? De har satt upp två scenarion, ett med försäljning i enbart särskilt licensierade butiker och ett med försäljning i livsmedelsbutiker. De har sedan uppskattat hur antalet butiker, öppettider, priser och mängden marknadsföring skulle förändras och vilken effekt det får på den totala konsumtionen, med korrigering för att ökade köp inom landet skulle minska den privata införseln något. De framhåller att deras uppskattade värden är återhållsamma, men gör också ett stort antagande som driver upp siffrorna, nämligen att de olika effekterna är multiplikativa helt utan någon dämpning.

Det vill säga, de antar att fler butiker ger en viss ökning, att utökade öppettider ger en viss ökning, och så vidare, som sedan multipliceras med varandra för att nå en total ökning. Med det här resonemanget skulle man, om det fanns tillräckligt många ökningsfaktorer, kunna beräkna en oändligt stor konsumtionsökning. Här borde man rimligtvis ha räknat in någon form av elasticitet, vilket de gjort i beräkningen av de enskilda faktorerna, men alltså inte i deras sammanslagning. Det här räknesättet leder till att de kommer fram till en ökning på 37 % i svenskens alkoholintag i scenariot med alkohol i matbutikerna.

Den beräknade konsumtionsökningen används sedan tillsammans med alkoholskadefaktorer för olika indikatorer, såsom våldsbrott och självmord, för att beräkna en ökning i skadeverkan. Dessa alkoholskadefaktorer är beräknade på data från 1950-95, som visserligen är en lång tidsperiod men som också innebär att datan var 15-60 år gammal när artikeln skrevs och ytterligare 5 år gammal idag. Medan man utgår från att det finns kulturella/nationella skillnader i konsumtion och skadeverkningar förbiser man att det kan finnas generationsskillnader.

Man utgår också från totalkonsumtionsmodellen, där bara den totala konsumtionen är viktig och man förbiser konsumtionsmönster. Denna modell är kritiserad och, återigen, huvudförfattaren har vid analys av modern data kommit fram till resultat som inte passar in i totalkonsumtionsmodellen. Istället för att diskutera att de resultaten, som ju faktiskt finns i en rapport de använder som referens och som huvudförfattaren känner till väl eftersom han själv har varit med och fått fram dem, skiljer sig från hur de prognostiserar vårt beteende kommenteras de inte alls.

Det är inte nödvändigtvis så att de här prognoserna är helt fel, men det finns som ni ser goda anledningar att ifrågasätta dem.

Folkhälsoargumentet är egentligen det enda politiska argumentet till att ha ett Systembolaget med monopol. Vi konsumenter pratar ibland om utbud, priser, service och så vidare, men politiskt är det bara folkhälsan som gäller. Spricker det argumentet skulle såväl folkets som politikernas stöd för monopolet dala. Då är det kanske inte så konstigt att Systembolaget väljer att inte ge en helhetsbild av forskningsläget, utan väljer ut de rapporter, nej ursäkta, den enda rapport som passar deras syfte bäst. Nämligen att övertyga folk om deras existensberättigande.


Läs gärna också Per Gudmundsons ledare i SvD som tar upp samma problematik.
Joel Linderoth publicerade idag en mycket fin sammanfattning av pågående svenska bryggeriexpansioner på Mitt Kök/Expressen. Som man snabbt förstår av artikeln växer det så det knakar hos de svenska bryggerierna. Uppskattningsvis bryggde svenska hantverksbryggerier omkring 20 miljoner liter öl i fjol och de pågående, planerade och nyligen utförda expansionerna kommer uppskattningsvis ge 20 miljoner till i kapacitet. Men finns det utrymme på marknaden för att dubbla försäljningen på bara några år?

20 miljoner liter? Bryggs det verkligen så mycket? Byggs det verkligen ut så mycket? Det finns omkring 160 hantverksbryggerier i skrivande stund. Om de brygger i snitt 125 000 liter per år vardera blir det, passande nog, 20 miljoner liter. Det finns ett gäng som är betydligt större men också många som är betydligt mindre, och så förstås en hög som ligger precis däromkring, så jag menar att det är ett rimligt antagande. Med en felmarginal på några miljoner förstås, men vi hamnar i rätt område.

Utbyggnaderna då? Nils Oscar expanderade förra året och fick då ytterligare 2 miljoner liters kapacitet, Oppigårds kapacitet när de är klara med utbyggnaden kommer vara 7-8 miljoner liter mer än fjolårets produktion, S:t Eriks/Sigtuna är inne i en pågående expansion som ger dem 4-5 miljoner liter mer i kapacitet jämfört, Poppels kommer öka med nästan 2 miljoner liter och diverse andra expansioner (se Joels sammanfattning) hos bl a Rådanäs, Brekeriet, Coppersmiths och Nausta kommer tillsammans ge några miljoner liter till. I slutändan hamnar det omkring 20 miljoner liter.

Nu betyder kapacitet givetvis inte samma sak som produktion. Bryggerierna räknar givetvis inte med att fylla ut sina respektive nya rockar på en gång utan bygger för att ha något att växa in i. Det kommer inte bryggas 20 miljoner nya liter direkt. Men på sikt.

Hur ska bryggerierna lyckas sälja all denna öl? Alla dessa växande bryggerier kommer inte kunna sälja stora mängder via Systembolaget. Inte med dagens modell i alla fall, det finns helt enkelt för få platser såväl i lanseringarna som totalt i det fasta sortimentet för att få in och husera alla. Samtidigt har lokalsortimentet (TSLS) en övre volymgräns som diskvalificerar många av dessa bryggeriers öl därifrån.

Folkölsmarknaden, restauranger och export kommer troligen bli viktiga pusselbitar för att få ihop det hela. Tittar man på enskilda bryggerier har de säkerligen också genomarbetade planer för vilka kort de behöver spela för att fylla ut de nya kapaciteterna. Vi ser till exempel nu hur Oppigårds satsar på såväl folköl som lageröl för att ta andelar i nya marknadssegment.

De möjliga problemen ligger snarare när många ska göra detta samtidigt. Huruvida Systembolaget kan anpassa sig någorlunda snabbt, till exempel genom att införa regionala sortiment, till det växande utbudet eller inte kan bli en avgörande faktor för om branschens samlade tillväxt kan hålla ihop.

I USA sprack en ölbubbla i mitten av 90-talet, ungefär 20 år efter att den andra vågen av hantverksbryggerier började komma, när många bryggerier expanderade kraftigt (och samtidigt). Det är nu ungefär 20 år sedan den andra vågen av svenska hantverksbryggerier kom och flera bryggerier expanderar kraftigt. Det var flera andra orsaker som bidrog till att den amerikanska bubblan sprack, orsaker vi inte ser i Sverige just nu, men det är svårt att inte slås av de likheter som ändå finns. Man ska också komma ihåg att hantverksöl som helhet faktiskt fortsatte växa även under de där svåra åren på 90-talet, men det var med betydligt lägre takt än såväl åren före som de efterföljande åren. Det som hände i stort var att många bryggerier expanderade men inte växte tillräckligt mycket i den faktiska försäljningen för att täcka kostnaderna för expansionen och därmed fick stänga, samt att detta avskräckte för nyetableringar.

Att de större hantverksbryggerierna blir allt större kan också innebära att det blir allt svårare för de allra minsta bryggerierna att nå en tillräcklig volym för att kunna gå runt ekonomiskt med rimliga löner för de som arbetar där. Kvalitetsmässigt är det förstås bra att konkurrensen ökar och det kan därmed bidra till att de bryggerier som levererar defekt öl får lägga ner eller få högre incitament att rycka upp sin kvalitet.
Jästslurry
Varför var det nu så intressant att besöka just Beavertown? För min egen skull var det en naturlig uppföljning på förra Londonturen då jag åt på Dukes Brew & Que där deras historia började, men det känns också intressant då de är ett av Londons snabbaste växande bryggerier och ett som jag tror att vi bara kommer få se mer och mer av i Sverige framöver. 

Det har gått snabbt för Beavertown. Det var bara några år sedan som Logan Plant öppnade restaurangen Dukes Brew & Que och började brygga öl i restaurangköket. Sedan dess har de flyttat två gånger och bygger nu ut ytterligare på bryggeriet i norra London. Grannlokalen i industriområdet har tagits över och har gjorts redo för att husera fler lagringstankar.

Ett av många ekfat hos Beavertown
Kapaciteten går därmed från 1,5 miljoner liter per år till 4 miljoner liter per år när alla tankar kommit på plats. Lagerlokalen på andra sidan parkeringen, som tidigare bara användes som varulager, har nu också blivit fatlagringslokal med 450 ekfat. Bland annat är det suröl på gång med en serie berliner weisse. Jag fick smaka på en, då inte helt klar, variant med lime och apelsinskal som lovade riktigt gott.

När Beavertown började förpacka sina öl var det flaskor som gäller, men under en resa i USA slogs Logan av hur bra burken är som förpackning och bestämde sig för att köpa in en burkmaskin. De började enkelt med en mindre burkanläggning. Det fanns ingen som trodde att burkarna skulle ta några större andelar av försäljningen, men man tyckte så pass mycket om idén att man ville göra det ändå. De fick helt fel.

Den gamla burklinan
Burkförsäljningen sköt i höjden medan flaskorna blev stående på hyllan. Det tog inte lång tid innan nio av tio sålda öl var på burk. Så man skrotade flaskorna helt och hållet. Den nya, fina och dyra buteljeringsmaskinen man köpt in kort innan såldes vidare. Den relativt enkla burklinan, som ju köpts in utefter ett betydligt lägre användningsbehov, fick istället kämpa hårt så det blev istället läge att köpa in en ny med större kapacitet. Förutom att den nya burklinan kan fylla 15 000 burkar i timmen innebär uppgraderingen också att det blir mindre syre i burkarna, som därmed får bättre hållbarhet.

Precis som många andra Londonbryggerier håller Beavertown en liten pub öppen på lördagar. Till skillnad från bryggerierna längs Bermondsey beer mile, där de flesta håller öppet från förmiddag till tidig eftermiddag, öppnar Beavertown först vid två och håller öppet ända till åtta på kvällen. Därmed behöver törstiga öldrickare inte välja mellan Beavertown och bryggerirundan i Bermondsey utan hinner med både och. En vanlig lördag kommer 500-600 personer förbi och sörplar i sig öl direkt från källan.


Som svensk får man nöja sig med att flera av standardölen finns i sexpack i beställningssortimentet och att det dyker upp lite tillfälliga lanseringar då och då (närmast dyker saisonen Quelle upp i september). Om man inte har vägarna förbi norra London på en lördagseftermiddag förstås.

De 24 öl som fyller på det lokala sortimentet (TSLS) i augusti är en sorglig samling av försök till öl. Det fåtal ljusglimtar som finns kommer från Rocket Brewing, Sundbybergs Köksbryggeri, Närke Kulturbryggeri och Nya Carnegiebryggeriet. TSLS är förvisso ett sortiment dit många kanske vänder sig för att hitta lokala och småskaliga produkter snarare än de bäst smakande ölen, och då finns det några till i denna skara som passerar, men det är fortfarande en hög andel rent defekta öl.

[Namn]
[Art.nr., Ursprungskommun*, Volym, Pris, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det finns någon läsbar på provflaskan)]

*Enligt Systembolagets angivelse

Byaregårdens Fröjd
30568, Varberg, 33 cl, 23,50 kr, 4,2 %
Påtaglig gräsig och höig humleton i doften men smaken är urvattnad och bjuder på väldigt lite substans.

Båstad 520 Lager
30581, Båstad, 33 cl, 19,90 kr, 5,2 %
Svag doft av sur disktrasa, något som också återkommer i smaken.
Bäst före: 0110 2015

Waxholm Premium Lager
30569, Vaxholm, 50 cl, 27,50 kr, 5 %
Rejält kolsyrad med något söt brödighet utan nyanser. Lätt örtig humlighet. Som en något vassare stor-stark-öl.
Bäst före: 30 10 15

Hönöbryggeriet Lager
30590, Öckerö, 33 cl, 24,90 kr, 5 %
Plast/lösningsmedel i både doft och smak. Inte jättestarkt men ändå så det blir motbjudande.
Bäst före: 12-12-2015

CAP Bohemian Rhapsody
30584, Upplands-Bro, 33 cl, 26 kr, 4,2 %
Lätt plastig och med vass, stickig beska som river upp tungan. Har provat den förut och då smakade den betydligt bättre.
Bäst före: 08052016

Jädraöl Solkatt
30591, Sandviken, 33 cl, 24,90 kr, 4,4 %
Kakigt maltig med toner av höstlöv. Något intetsägande och något tråkig, men utan fel.

Äppelbo Svenne Rubins Öl
30587, Vansbro, 33 cl, 27,90 kr, 6,9 %
Lite sur disktrasa och estrar följs av örtig humle och tydliga pilsnermaltstoner. Börjar dåligt, slutar något bättre, men den inledningen går inte att förbise.

Walhöll Valkyria California Common
30565, Smedjebacken, 33 cl, 25 kr, 5,5 %
Knäckebröd, lätt kola och rostat bröd. Någonstans lurar också en lätt fruktighet.
Bäst före: 2015-10-17

Bryggeri Fängelset Double India Pale Lager
30562, Västervik, 33 cl, 28,50 kr, 7,5 %
Lätt plastighet följs av ganska trevliga humletoner. Finns potential i receptet men det är inte bra genomfört.

Lundabryggeriet Migranten Pale Ale
30592, Lund, 33 cl, 30,10 kr, 4,5 %
Disktrasan tittar fram lite igen följt av en tunn smak av klassisk pale ale med en alltför stark beska. Nej, det här blev inte riktigt bra.
Bäst före: 2015.12.01

Rocket Brewing Club Tropicana Pale Ale
30563, Danmark, 33 cl, 47,50 kr, 5,4 %
Riktigt härligt humlig doft och smak med en kompott av tropisk frukt. Mild maltbas som backar upp utan att ta plats och en lätt beska.
Bäst före: FEB 2016

Walhöll Embla Pale Ale
30567, Smedjebacken, 33 cl, 29,90 kr, 6 %
Något karamellig med lätta drag av höstlöv. Smakfattig är väl ett bra sätt att beskriva den.
Bäst före: 2015-10-25

Walhöll Ask Pale Ale
30566, Smedjebacken, 33 cl, 29,90 kr, 6 %
Smakar så mycket sockerlag att den knappast kan ha jäst ut ordentligt, alternativt att de tillsatt sötningsmedel. Lite rostat bröd och hö på det, men slisksötman är svår att komma fram.
Bäst före: 2015-11-01

Falu Brygghus Guld Ale
30586, Falun, 33 cl, 33,70 kr, 5,2 %
Lätt maltighet, något syrlig och rätt så vattnig. Trist och på fel sida om okej smak.

Bryggeriet Stenhammaren Attaque Ale
30580, Sundsvall, 33 cl, 22,70 kr, 4,5 %
Vattnig, något plastig och något sur. I det här fallet var det en välsignelse att den också var vattnig...

Ängöl 5
30588, Kalmar, 50 cl, 45 kr, 7 %
Estrig och lite vetesyrlig med banantoner och lätt kryddighet. Något tunn för 7 % men för den sakens skull inte vattnig.
Bäst före: 3 AUG 2016

Närke Kulturbryggeri Örebro Bitter
30594, Örebro, 50 cl, 32,90 kr, 5,9 %
Välbalanserat med rostat bröd, mild humle och annat gottigt. Snyggt som vanligt från Närke.
Bäst före: Augusti 2015

PKLK Public Service American Pale Ale
30595, Tyresö, 33 cl, 29,30 kr, 4,8 %
Lite syrligt och lätt oren men med rätt så trevliga humletoner bakom.
Bäst före: 18-09-2015

Nya Carnegiebryggeriet J.A.C.K. Session India Pale Ale
30582, Stockholm, 33 cl, 18,90 kr, 4,5 %
Mild, ljust fruktig humleton med oljiga inslag. Lätt maltkropp utan att bli vattnig. Funkar men ganska ospännande för en session-IPA.

Heavy Metale  Dead Man's Hop India Pale Ale
30589, Vallentuna, 33 cl, 28,40 kr, 6,3 %
Luktar lösningsmedel och smakar fruktigt och mera lösningsmedel.
Bäst före: 22-Oct-15

Villovägens Falu Röd
30598, Falun, 33 cl, 37,40 kr, 5,3 %
Något vass doft och en ganska märklig smak som jag ärligt talat inte riktigt kan placera. Sticker på tungan.

Hantverksbryggeriet Indianen India Pale Ale
30577, Västerås, 33 cl, 34,90 kr, 6,8 %
Lätt humliga toner med vissa orenheter. Svårplacerad.
Bäst före: 31 Aug 2016

Brewing Költur No Name Evölution India Pale Ale
30599, Södertälje, 33 cl, 28,90 kr, 6,8 %
Lite kokta grönsaker, lite skunkad och med väldigt svårfångad humle.

Sundbybergs Köksbryggeri Lasse i Gatan 2015
30597, Sundbyberg, 37,5 cl, 79 kr, 9,2 %
Mjukt chokladig, något söt och med väldigt mjuk kolsyra. Gott!

När (och om, men jag är positiv) sommarvärmen hittar hit igen är det härligt med de alkoholsvagare men välhumlade ölen som brukar betecknas som session-IPA. Numera finns det några i fasta sortimentet, men även i beställningssortimentet kan man hitta några godingar. En av dem är Neck Oil från brittiska Beavertown som går att beställa i sexpack.


Mellan besöket på Dukes Brew & Que där historien om Beavertown började och en kommande artikel om ett besök på det nuvarande bryggeriet blir det förstås passande att klämma in en recension om en av deras mest Sverigeaktuella öl just nu, session-IPAn Neck Oil. I samband med Robert Plants spelning på Gröna Lund häromveckan började också deras barer sälja just Neck Oil, så att man kunde njuta av öl och musik från samma familj under kvällen.

Man behöver dock inte åka till Gröna Lund för att dricka Neck Oil, den går nämligen även att beställa hem i behändigt sexpack genom Systembolagets beställningssortiment. På burk förstås. Alla Beavertowns öl görs ju numera på burk.

På 4,3 % hör den till de lite lättare session-IPA som finns på den svenska marknaden just nu. Smaken är också lätt men med visst tryck i malten ändå, medan humletonerna bjuder på lychee, melon och nyslaget gräs. Det är inte lika kraftig humle som i t ex All Day eller Dead Pony Club, istället synar Neck Oil med en balans och smakharmoni som få andra, om någon annan, session-IPA i Sverige just nu kan matcha. 

Låg alkoholhalt, riktigt mycket humle och bra balans är svårt att kombinera. Man får nöja sig med två av dessa i samma öl. Vill man inte offra balansen och samtidigt önskar sig låg alkoholhalt är Neck Oil ett riktigt bra alternativ om det är en något humledriven stil man är ute efter.

Vi tittar vidare in i framtiden med en koll på Systembolagets lanseringsplan. Nästa sommar ämnar Systembolaget fylla på det fasta sortimentet med en del spännande saker. Det som står ut allra mest är brettad ale, belgo-IPA, burkmixpack och, inte minst, berliner weisse. Vad det blir för öl återstår att se men det ser ut som ett släpp med stor potential.

Nedanstående lista är alltså de typer av öl som Systembolaget vill lansera i sitt fasta sortiment under nästa år (marslanseringen), enligt deras lanseringsplan för 2016. Leverantörerna kommer sedan få mer detaljerade offerter för de olika lanseringarna.

Uppdatering: De öl som preliminärt släpps på respektive lanseringsplats är nu inlagda

[Segment - ursprung - kommentar - uppskattat antal butiker - uppskattad halvårsvolym]

Lager burk - ospec. ursprung - Ekologisk - 429 - 190 000
Lager burk - ospec. ursprung - 3,6 - 4 % - 354 - 210 000
Lager flaska - ospec. ursprung - PET, ev. ekologisk, max 33 cl - 210 - 90 000

Lager burk - Tyskland - 171 - 200 000
Feldschlößchen Pilsner eller Riegele Commerzienrat Privat

Lager flaska - Tyskland - 431 - 150 000
Feldschlößchen Pilsner eller Riegele Commerzienrat Privat

Lager burk - ospec. ursprung - Glutenfri öl - 356 - 190 000
Coppersmith's The Pawns Pilsener Non-Gluten

Ale flaska - Sverige - Ekologisk, craft - 32 - 5 000
Coppersmith's Saison Ekologisk

Ale flaska - ospec. ursprung - Ale med brettanomyces - 71 - 7 000
Mikkeller Hva Såå?!

Ale - Nya Zeeland - 117 - 15 000
Tuatara APA

Ale (extra stark) - Sverige - Craft - 32 - 5 000
Sigtuna Jumbo DIPA

Ale (extra stark) - ospec. ursprung - Belgo IPA - 232 - 20 000
Clown Shoes American Monastic

Veteöl - ospec. ursprung - Berliner weisse - 78 - 15 000
To Øl Berliner Vice

Övrig öl - ospec. ursprung - Mixpack burk - 137 - 25 000
Garage Project Kiwi Hop Mixed Can Pack

Här finns det stor potential. Brettad ale öppnar kanske för en återkomst av Orval i fasta sortimentet (kan annars tipsa om att den går att beställa styckvis), belgo-IPA kan bli tokbra och berliner weisse har kanske ännu större potential. Tänk er att ha någon av All Ins, Brewskis eller Dugges grymma berliner weisse i sortimentet.

Ett mixpack med burkar kan bli allt från dötrist till riktigt läckert. Detsamma gäller ale från Nya Zeeland. Finns det några fler nyzeeländska öl än Epics och Garage Projects i Sverige för tillfället?
Logan Plant gick först i sin fars fotspår och satsade på en karriär inom musiken. Under en turné i USA upptäckte han både BBQ och hantverksöl och beslutade sig för att slå sig in på en ny bana. Tillbaka i London öppnade han en BBQ-restaurang med ett litet bryggeri köket i stadsdelen De Beauvoir Town. Ölen släpptes under namnet Beavertown och har sedermera flyttat till egna lokaler, men restaurangen, Dukes Brew & Que, frodas fortfarande och är ett givet besök för den som gillar Beavertown. Eller kött.

Som du kanske gissat genom efternamnet och musikreferensen så är pappan Robert Plant, sångare i det legendariska rockbandet Led Zeppelin. Det släktskapet är inget som Logan brukar framhålla. Maten på Dukes och ölen från Beavertown talar för sig själva. Var sig man jobbat upp en ordentlig hunger genom att under en lördag smaka sig igenom Bermondsey Beer Mile följt av ett besök på Beavertown (som håller öppet några timmar längre än Bermondseybryggerierna), vill se var allt började för Beavertown eller bara är sugen på bra BBQ rekommenderas ett besök på Dukes om man är i London.

Det hela blir inte sämre av att de öl som funnits med sedan det brygdes i köket, som Gamma Ray och 8 Ball, har designats för att passa till maten och självklart fortfarande serveras på Dukes. Bra öl- och matkombinationer ligger med andra ord väldigt nära till hands. Trots att jag bara hade en kväll i London den här gången var valet att gå på Dukes enkelt. Förra gången jag var i stan åt jag också där, och det var en upplevelse som jag verkligen ville bjuda den här resans sällskap på.


Passande nog var dagens special The Colossus, en stor blandbricka för två (enligt servitrisen, den hade räckt till tre) med pulled pork, vitlöksbröd, revben x2, en halv rökt kyckling, picklad rödlök, coleslaw, BBQ-sås och senapssås. Lite av allt med andra ord och perfekt för att se vad köket går för. Inte av för hackor är svaret. Bortsett från den rökta kycklingen som var ganska torr och därmed väldigt trist var hela brickan en ren njutning. Saftigt och smakrikt! Våra extra tillbehör i form av potatissallad och mac n' cheese var kanske lite onödiga sett till mängden mat, men goda nog för att strunta i magsäckens desperata vädjan om att hålla igen.

En Beavertown 8-Ball till det satt som ett smäck, med kryddiga rågtoner och en mjukt karamellig maltighet som gifte sig sååå bra med köttet. På andra sidan bordet dracks en Stone IPA som rapporterades passa alldeles utmärkt till maten.

Ett av mina starkaste minnen från första besöket var av efterrätten så vi ignorerade det sunda förnuftet (och midjemåttsexpansionen) och beställde in en sticky toffee pudding. En portion som gott och väl räckte till två personer med två rejäla bitar som simmade i len karamellsås och dessutom hade sällskap av några skopor glass modell större. Mättheten trotsades och tallriken barskrapades, med belåtna suckar mellan tuggorna. Kanske fanns det också lite magsäckssmärta i de där suckarna.

Sen rullade vi till hotellrummet, la oss på sängen och orkade inte röra på oss på någon timme. Det är baksidan med Dukes Brew & Que: Det är lätt hänt att man blir paralyserad av matkoma resten av kvällen.

Det var ett tag sen sist men nu har det blivit dags igen för ett gäng blandade smånyheter. Den här gången rör det sig bland annat om bryggeriexpansioner, bryggeriuppköp, festivalöl och datummärkningar.


SMÖF har varje år en särskild festivalöl och äran att få brygga den vandrar traditionsenligt runt bland Sveriges bryggerier. Nils Oscar, Nynäshamn och Oppigårds hör till dem som bryggt tidigare års festivalöl och i år blir det Poppels. Det blir samtidigt nästa del i deras Projekt-serie och kallas Poppels Projekt 006 SMÖF 2015. En pale ale humlad med Amarillo och Mosaic samt smaksatt med passionsfrukt. Förutom att den finns på festivalen kommer den också släppas på Systembolaget i oktober.



På tal om Poppels så växer de så det knakar, så pass att det är dags att bygga ut igen. Utbyggnaden kräver nya lokaler och Poppels kommer därmed flytta från Mölnlycke till Jonsered. Flytten sker vid årsskiftet och under tiden brygger Slottskällan en del av deras öl för att hjälpa till att klara efterfrågan. Man ser lätt skillnad på var ölen bryggts på flaskdesignen, då Slottskällan använder s k longneckflaskor även för Poppels öl, istället för de knubbigare och kortare flaskor som Poppels själva använder.



Inte riktigt en nyhet men värt att uppmärksamma är att Oppigårds tidigare under året har gått från sex till sju månaders datummärkning på sina humliga öl. Bra att veta om man letar färsk pale ale/IPA.



Glada nyheter för alla ölälskande nöjesparksbesökare! Gröna Lund har börjat ta in hantverksöl, bland annat (eller bara?) i form av Beavertown Neck Oil Session IPA.



Duvel Moortgat, som sedan tidigare äger de amerikanska bryggerierna Ommegang och Boulevard, investerar nu i Firestone Walker. Eftersom det rör sig om två privatägda företag ges inga detaljer om dealen. Intentionen är att Firestone Walker ska ha bättre möjligheter att fortsätta växa utan att behöva ändra på nuvarande arbetssätt och samarbeten.



Den 21/8 kör Brewski en Beer Makers Dinner på Holy Smoke BBQ i Nyhamnsläge utanför Höganäs. För 595 kr får man tre rätter med 8 öl till. Biljetter köpes här. Menyn är ännu inte spikad.


Sedan starten 2011 har danska Flying Couch fungerat som fantombryggeri och bryggt sina öl på bland annat Nørrebro Bryghus. Nu blir företaget med eget bryggeri när man tar över Stensbogaards utrustning och flyttar den till egna lokaler i nordvästra Köpenhamn.

Dags att titta i spåkulan igen och kika på vilka typer av öl som Systembolaget vill lansera i sitt fasta sortiment nästa år. Till våren kommer det 12 nya öl, varav en tredjedel ska vara ekologiska, och i den samlingen ska det bland annat finnas en fruktlambic och en svensk ale på storflaska.

Nedanstående lista är alltså de typer av öl som Systembolaget vill lansera i sitt fasta sortiment under nästa år (marslanseringen), enligt deras lanseringsplan för 2016. Leverantörerna kommer sedan få mer detaljerade offerter för de olika lanseringarna.

Uppdatering: De öl som preliminärt släpps på respektive lanseringsplats är nu inlagda

[Segment - ursprung - kommentar - uppskattat antal butiker - uppskattad halvårsvolym]


Lager burk - Tjeckien - 230 - 200 000
Primator Premium

Lager burk - Tyskland - Pilsner - 431 - 280 000
Becker's Pils

Lager burk - ospec. ursprung - Ekologisk, craft - 232 - 160 000
Brutal Brewing Cirrus The Cloudy Lager

Lager flaska - Italien, Frankrike, Spanien - Max 25 cl - 117 - 100 000
Estrella Galicia Premium Lager

Lager flaska - ospec. ursprung - Modern lager/amber lager - 431 - 170 000
Three Hearts Green Amber Lager Källare No 9

Lager flaska - ospec. ursprung - Ekologisk, max 33 cl - 230 - 90 000
To Öl My Pils

Lager flaska - Sverige - Ekologisk, craft - 71 - 7 000
Sigtuna Organic Lager

Ale flaska - Storbritannien - Ekologisk - 117 - 15 000
Black Isle Red Kite Ale

Ale flaska - Tyskland - Kölsch, max 33 cl - 137 - 22 000
Gaffel Kölsch

Veteöl - Belgien, Frankrike - Witbier - 295 - 17 000
Coppersmiths Bière Blanche

Öl på storflaska - Sverige - Craft ale - 71 - 3 000
Nya Carnegiebryggeriet Primus Lux

Spontanjäst öl - ospec. ursprung - Fruktlambik - 32 - 2 000
Mikkeller SpontanCassis

Det numera sedvanliga fokuset på ekologisk öl är kvar, med en tredjedel av lanseringarna som ska vara ekologiska. Det mest anmärkningsvärda i min mening är att det ska komma en ny fruktlambic. Förhoppningsvis rör det sig om en traditionell sådan och inte en sötad. Hur många sådana det nu finns som kan leverera året runt?

Svensk hantverksbrygd på 75 cl blir också spännande. På rak arm kommer jag inte på ett enda svenskt bryggeri som har en automatiserad buteljeringslina som klarar storflaskor. Att handfylla funkar kanske för 3000 liter på ett halvår, men det finns ju alltid en möjlighet att de där volymerna drar iväg och sitter man då fast med att buteljera för hand kan det bli jobbigt.
Portersteken har fått sig en välbehövlig ansiktslyftning med ny layout och design samt lite extra funktioner som förhoppningsvis ökar användbarheten. Bland annat är sidan nu responsiv, vilket gör den lättare att läsa från telefoner och surfplattor. Även om huvudfunktionen är klar är det fortfarande lite work in progress i skrivande stund. Snart kommer det mer!

Som ni kanske kan räkna ut av menyraden kommer det bli en egen sektion för kommande släpp, istället för att det ska ligga i massa separata inlägg. Det kommer också bli en del där jag smlar det jag skrivit tidigare om hur Systembolaget funkar med inköpsprocesser, utvärderingar och så vidare. Dessutom ska det, över tiden, byggas någon slags ölskola.

Hoppas ni gillar det nya utseendet!
Har du undrat hur lång tid det egentligen tar att genomföra en privatimport? Det tar faktiskt inte så lång tid, i alla fall inte om importören är snabb med att svara. Jag gjorde nyligen en privatimport och hade samtidigt kontakt med importören och fick reda på när denne hört från Systembolaget och när den svarat. 

Räknat i arbetsdagar tog vardera steg så här lång tid:

Från skickad förfrågan till att leverantören mottagit förfrågan - 1 dag

Från att leverantören lämnat offert till Systembolaget till att jag får offerten från Systembolaget - 4 dagar

Från accepterad offert till att jag får meddelande om att delbetala - Samma dag

Från delbetalning till att beställningen finns i butik - 5 dagar


Totalt 10 arbetsdagar alltså, om man svarar på offerten direkt och har möjlighet att ordna eventuell delbetalning direkt. I det här fallet var det en privatimport från BelgoDeli, som jag vet svarade på Systembolagets förfrågningar samma dag som de kom in. Alla leverantörer är förstås inte lika snabba på att svara och Systembolagets ledtider kan förstås variera något också.

Det tog mig inte mer än fyra (4) dagar att läsa ut Brew Like A Monk av Stan Hieronymus. Det är inte världens längsta eller köttigaste ölbok men det säger ändå en del om hur svårt det är att slita sig från sidorna. Istället för att skriva en klassisk recension av boken tänkte jag lista några saker om de belgiska trappistbryggerierna, som du antagligen inte visste men som man kan lära sig av att läsa den. Tycker du de här punkterna är intressanta och vill veta mer om dessa öl är det helt enkelt läge att läsa boken.

Det finns något hundratal trappistkloster i världen men mindre än et dussin som brygger och säljer öl. I Belgien finns det sex trappistkloster, varav alla brygger och säljer öl.

Chimay, Orval och Westvleteren använder humleextrakt i sina öl.

De tre ölen från Rochefort kryddas med koriander.

Westmalle är moderkloster åt klostret som gör Achel, som i sin tur är moderkloster åt klostret som gör Rochefort.

Både Achel och Westvleteren använder jäst från Westmalle.

Storleksordningen på ölproduktionen i de belgiska trappistbryggerierna är, från störst till minst: Chimay, Westmalle, Orval, Rochefort, Westvleteren, Achel.

Chimay och Westmalle brygger ungefär 40 gånger mer öl än Achel - vardera.

De senaste åren har vi sett två släpp av lagrad Chimay Blå på småflaskor. Jag passade som så många andra på att köpa på mig några flaskor då det släpptes av 2003 och 2006, och därtill hade jag stoppat undan en flaska från 2009 när jag själv började lagra öl. Eftersom jag just har börjat läsa (och snart läst klart) Stan Hieronymus utmärkta bok Brew Like Monk kändes det nu, trots att boken inte direkt rör lagring, passande att bränna av en vertikalprovning med dessa godingar.

När det släpptes lagrade flaskor provade jag dem naturligtvis, för sig själva. Båda gångerna upplevde jag att de nog passerat sin topp, även om de fortfarande var bättre än en färsk Chimay Blå som jag tycker är lite för spritsig och med allt för framstående banantoner. När jag vid ett besök på Kulminator under en resa 2010 provade en flaska från 1999, alltså 11 år gammal, tyckte jag definitivt den hade passerat sin topp.

I den här provningen var den äldsta flaskan alltså 12 år gammal, följt av flaskor som var 9 och 6 år gamla. Kompletterat med en färsk flaska direkt från bolagshyllan var det väldigt lätt att hitta en röd tråd i utvecklingen.

Banantonerna var mycket dämpade i den sex år gamla flaskan och var knappt märkbara i de ännu äldre. Portvinstonerna utvecklas fint med åren och blir ett väldigt fint smakkomplement till fikontonerna som också blir tydligare med åldern. Upplevelserna av de åldrade flaskorna framstår som betydligt bättre när de jämförs direkt med en färsk flaska än när de dricks på egen hand.

Mest intressant var att jämföra 2003 och 2006, som toppade provningen för min del men på olika vis. Smakintensiteten var som bäst i 2006 och bjöd på massor av torkad frukt, portvin, kolakakor och började få små, fina antydningar åt läder och tobak som fördjupade smaken. I 2003 började en del smaker trubbas av men däremot var munkänslan ett snäpp vassare vilket gjorde väldigt mycket för helhetsupplevelsen.

En riktigt intressant provning av vad som, när den är färsk, är en öl jag inte är särskilt förtjust i men som blir riktigt bra med ålder.


Bermondsey Beer Mile har växt till ett fenomen, med ett koppel bryggerier på kort avstånd från varandra längs med järnvägen som går igenom Londonstadsdelen. Ett av dem är Brew by Numbers som vi börjat se allt mer av i Sverige trots att deras (brist på) storlek knappt tillåter någon export. Senast jag var i London hade de precis startat och hade inte börjat ta emot besökare än. När jag nu besökte dem knappt två år senare håller de redan på att växa ur sina lokaler. Följ med på ett besök!

Går man förbi en vanlig dag skulle man inte ens notera att det ligger ett bryggeri i järnvägsvalvet. I grannvalven huserar bilmekaniker som syns och hörs, och på andra sidan gatan står bostadshusen uppställda på rad. Det är först om man tittar närmare och ser de kasserade engångsfaten i soptunnan som man kan börja gissa att det skulle ligga ett bryggeri innanför valvets omärkta portar.

Om man inte går förbi på en lördag förstås, då är det precis som hos de andra bryggerierna längs Bermondsey Beer Mile uppdukat för de hundratals besökare som kommer varje helg för att smaka på bryggeriets öl direkt vid källan. Som svensk kan man ju lätt ledas att tro att deras öl är lätt att få tag på i London eftersom de även exporterar till Sverige men så är inte riktigt fallet.


Just nu brygger de 100 000 liter om året, i ett öltokigt London med fler invånare än hela Sverige. De har, med rätta, fått ett gott rykte för sina öl som går från humligt via belgiskt till mörkt och ölen tar slut fort. Bryggutrustningen är i stort sett helt manuell och har anpassats för att kunna klämma in så mycket som möjligt i det lilla valvet, där det är med plats på höjden än på bredden och längden.

Ändå räds det blott tvååriga bryggeriet inte några stilar. Såväl session-IPA som vitvinsfatlagrad tripel har gjorts med bravur. En av hemligheterna ligger i vattnet. Bryggvattnet justeras nämligen för att efterlikna klassiska vattenprofiler beroende på vilken typ av öl som ska bryggas. Bland annat sätter de Bryssels vattenprofil på sina saisons och burtoniserar sitt vatten för de humledrivna stilarna. En välavvägd kolsyrejäsning på flaska (och fat) är en annan metod som gör att de kommer undan med primitiv, men platseffektiv, tappningsutrustning.


-Utrustningen må vara arbetsintensiv men vi ser det bara som att vi får möjlighet att erbjuda fler jobbtillfällen i bryggeriet. Vi vill stötta närområdet med vår verksamhet och ser alltid till att köpa varor från lokala producenter till våra luncher, som vi bjuder de anställda på, berättar Tom som är en av bryggeriets två grundare.

Med den stora efterfrågan tittar de nu på att expandera, något som kräver en flytt till nya lokaler. De räknar med att på sikt växa upp till 500 000 liters årsproduktion. Där går dels en gräns för hur ölen beskattas och dels anser de själva att det är en lagom storlek att bedriva sin verksamhet på. Sina siffror har de självklart stenkoll på, det heter ju trots allt Brew by Numbers.
Öl som köps in i TSLS får en hylltid på 12 månader i taget och eftersom det snart har gått ett år sedan TSLS introduceras är det snart dags för produkterna som fanns med från början att få sin dom. Överlag har det gått bra för dem, då en tredjedel får utökad distribution, medan hälften får oförändrad distribution. Med tanke på den övergripande trenden med att folk går ifrån de billigare ölen till förmån till de som kostar några kronor mer är det förstås inte överraskande.

Ser man till den totala ölförsäljningen i alla sortiment har volymen ökat med en dryg procent, men det totala värdet har ökat med dryga fem procent. Det betyder alltså att vi i något högre utsträckning köper dyrare öl. Liknande trender syns för vin och cider där värdet ökat trots att volymen (marginellt) minskat. Även spriten visar liknande mönster, men där har både volym och värde minskat, dock med en betydligt starkare minskning i volym än i värde. Dessa siffror är för jämförelser mellan helårsförsäljningen för 2013 och 2014. Enligt Systembolaget har samma trender fortsatt under 2015.

Ser man till de lokalproducerade ölen kan man se i en jämförelse över första kvartalen i år och ifjol ser man en ökning på hela 31 % i volym och imponerande 60 % i värde. Just nu finns det 517 öl i TSLS, en ökning i antal öl med omkring tre fjärdedelar sedan sortimentet infördes. Många (inklusive mig i viss mån) var oroliga för att införandet av TSLS, som på vissa punkter hade lite hårdare regler än dess föregångare, skulle lägga ett lock på utvecklingen för svensk hantverksöl men så verkar alltså inte vara fallet.

Av de 293 öl som fanns med i TSLS när sortimentet infördes i september ifjol är det 30 som har eller kommer att avlistas. De flesta av dessa har antingen slutat att produceras eller blivit så stora att de inte längre faller under Systembolagets definition för lokalt och småskaligt (max 50 000 liter i årsvolym för en enskild öl). 14 öl får minskad distribution och 149 öl får oförändrad distribution. Vad som är glädjande är att en tredjedel av ölen, 98 stycken för att vara precis, får ökad distribution varav fem stycken (från fyra olika leverantörer) kommer att få den maximala butikstäckningen på 10 butiker som man kan ha i TSLS. När det TSLS infördes var det ingen som hade 10 butiker och bara en leverantör hade 9 butiker. (Den som får för sig att räkna ihop de nämnda siffrorna ser att det saknas två öl - det gör det även i siffrorna som vi skribenter fått från Systembolaget. Oklart vad som hänt med dessa två.)

Allra bäst går TSLS i södra Sverige. Räknar man bort tillfälliga produkter kommer 1,5 % av ölförsäljningen i Skåne län från TSLS, och räknar man inte med försäljningen av ljus lager står TSLS för 12 % av försäljningen i Skåne län. Blekinge, Hallands, Västra Götalands, Kalmar och Gotlands län har också en stor andel av TSLS-produkter i ölförsäljningen, där andelen ligger mellan 9 och 11,9 % när man räknar bort ljus lager. Sämre ställt är det i Västernorrlands, Norrbottens, Kronobergs och Örebro län som ligger i botten när det gäller TSLS andel av ölförsäljningen.
I del två om ett besök på ett av svenskarnas favoritbryggerier, Brewdog, provas det äntligen lite öl. En ny favorit hittas och medgrundaren James Watt berättar varför det skapats en del kontroverser kring dem. Första delen om besöket hittar ni här.

Under besöket provades förstås en del öl. Den som stod ut allra mest var Born To Die, en DIPA som bryggs och marknadsförs enligt samma koncept som Stones Enjoy By. Det vill säga, ölen är gjord för att drickas så färsk som det bara är möjligt och marknadsförs också med extra tryck på färskhetsfaktorn. Bryggeriets medgrundare James Watt hymlar inte med att det är en rip-off på Enjoy By. Istället berättar han hur han personligen ringde upp Stone och frågade om Brewdog fick använda deras idé med Enjoy By, något de inte hade några invändningar kring.


Första inkarnationen av Born To Die humlades med Simcoe, Amarillo, Citra och Mosaic och gjordes på relativt liten skala. Om det blir några fler utgåvor återstår att se, men med tanke på det goda mottagandet är det troligt att det kommer fler. Den flaskades samma dag som mitt besök så jag hade turen att få prova den mer eller mindre direkt från buteljeringslinan.

Brewdog har varierat en hel del i kvalitet i mitt tycke. Problemen med standardölen som de hade efter bryggeriflytten tycker jag de har löst vid det här laget, men deras tillfälliga öl blandar och ger. Den nyligen släppta hjortron-session-IPAn Hello My Name is Little Ingrid var totalt menlös och misslyckades med att få fram såväl humlesmak som hjortronsmak. Andra öl har varit riktigt bra. Inget har riktigt kommit i närheten av Born To Die däremot, som var en närmast fulländad DIPA med saftig fruktighet som flyger ur glaset som ett vulkanutbrott.

Det användes obscena mängder humle i Born To Die och bland annat därför kostade den också en liten slant, men humle är aldrig något Brewdog snålar på. Deras humliga öl torrhumlas med i snitt 10 gram per liter, en stor mängd för ett så stort bryggeri.

De har också investerat omkring två miljoner pund i en egen burkanläggning för att kunna burka på plats istället för att kontraktera ut den delen som man gjort tidigare. Den dagen hade man använt den skarpt för första gången för att tappa Dead Pony Club som då hade riktigt pigg humlearom. Det är förstås att vänta för något som tappats samma dag, det viktiga är snarare hur väl den håller. Med en syrenivå i burkarna på 9 ppb (som en slags referens är Oppigårds stolta över att ligga på 30 ppb i sina flaskor) lär det inte vara några problem. Med en egen burklina och den ökade kontrollen över processen som det ger vågar de nu satsa mer på burkar och kommer sälja mer öl på burk framöver. Bland annat har de släppt Punk IPA på en halvlitersburk.


Vi tittade också in i deras lagerlokal för fatlagring där det låg något hundratal olika ekfat fyllda med öl. En tripel-IPA på 15 % som legat på fat sedan 2011 stod med härliga kolatoner och djup komplexitet ut i den handfull öl vi provade, medan jag fann en Laphroaigfatlagrad Rip Tide mer eller mindre odrickbar med skarp Islayrökighet och vattnig munkänsla. Som de själva sa, många fatlagringar är ett experiment där man får vänta och se om det blir bra eller inte. Bland alla fat hittade vi ett med Coffee Badger från det konkade danska fantombryggeriet Stronzo. Än lever lite av dem kvar alltså, i Skottland av alla ställen.

Svenskar verkar älska att älska och älska att hata Brewdog. Alla verkar i alla fall ha en åsikt och få rycker på axlarna åt dem. Handlar det inte om ölen så är det deras marknadsföringsmetoder, som innefattat en hel del kontoverser.
-Vi har aldrig skapat kontroverser för sakens skull eller för att väcka uppmärksamhet för vårt varumärke. Det har bara blivit en följd av att vi står upp för saker vi tror på, berättar James.

Tillbaka i Sverige och med några veckors perspektiv på besöket kan jag bara konstatera att det faktum att alla tycker något om dem, må det vara gott eller ont, är ett tecken på hur de lyckas. Deras öl må skifta i kvalitet, kanske till och med mer än hos de flesta bryggerier, men återigen blir jag, precis som under besöket, mäkta imponerad av deras företagsamhet. De har vågat satsa, och de har lyckats.
Skottland visade sig från sin gråaste sida
I maj besökte jag ett av svenskarnas favoritbryggerier som ligger i skotska Ellon strax norr om Aberdeen. Det är förstås Brewdog jag talar om. När de nu står inför ytterligare en ny stor expansionsfas är det lätt att imponeras över den entreprenörsanda som tagit dem hit på bara 8 år. I den första av två artiklar om besöket tittar vi närmare på deras planer på fortsatt expansion.

Det nuvarande bryggeriet i Ellon, som de flyttade till för bara tre år sedan, är redan av mycket respektabel storlek. Ett bryggverk på 10 000 liter som tillsammans med 15 stycken tankar på 80 000 liter och ett helt koppel tankar på 60 000, 40 000 och 20 000 liter ger en årskapacitet på omkring 15 miljoner liter öl är inte illa pinkat för ett bryggeri som startade 2007. Totalt har de 150 anställda i Ellon (alltså ej medräknat de som jobbar på Brewdogs barer runt om i Storbritannien och världen) och de har både ett fys-kem-labb och ett mikrobiologiskt labb.

Det bleknar ändå i jämförelse med det bryggeri som just nu byggs på tomten intill och planeras stå färdigt framåt slutet av året. Där hamnar bryggverket på 30 000 liter och den totala kapaciteten beräknas till 40-50 miljoner liter. Totalt beräknar de att investera 25 miljoner pund i det nya bryggeriet.

80000-literstankar
Som om inte det vore nog är Brewdog även i uppstartsfasen för att bygga ytterligare ett bryggeri. TV-serien Brew Dogs, där bryggeriets grundare Martin Dickie och James Watt reser runt i USA och brygger utflippade öl med välkända amerikanska bryggare, har nämligen skapat en växande efterfrågan för deras öl i USA.

-TV-serien har vi gjort för att på ett roligt sätt lyfta fram bra öl till en bredare publik. Det har aldrig handlat om att marknadsföra oss och våra egna öl nämns i stort sett aldrig i programmet. Nu har det ändå skapat uppmärksamhet för oss i USA och vi passar på att rida på den vågen och bygger ett bryggeri i USA. De som hört om oss genom TV-serien kommer nu också kunna prova vår öl och lockas in till hantverksölens förtrollade värld, berättar James.

En tomt är köpt i Columbus, Ohio där man planerar att bygga ett bryggeri med ungefär samma kapacitet som det nuvarande, för att förse den amerikanska marknaden med deras öl. Att exportera några större mängder av det som bryggs i Skottland var aldrig ett alternativ.

-Det finns otroligt mycket bra öl på den amerikanska marknaden och att slå sig in där med öl som tappat flera veckors färskhet på att transporteras över Atlanten vore en omöjlighet. Dessutom vill inte vi sälja öl som är äldre än nödvändigt. Att bygga ett bryggeri i USA blev det naturliga valet, fortsätter James.

Ohio är ingen större ölstat, i Sverige är det främst Hoppin' Frog vi känner till därifrån, men ligger geografiskt bra till i östra delen av Midwest-regionen. Därifrån når man att distribuera både Midwest och östkusten utan alltför omfattande avstånd och deras marknader är gissningsvis lättare att slå sig in på än i det bryggeritäta västra USA.

Martin Dickie
Som en del i att finansiera allt detta är den fjärde upplagan av Equity For Punks, där fans får möjlighet att köpa aktier i bryggeriet, igång. Senare i sommar kommer de turnera i Skandinavien och Finland för att locka nya aktieköpare. Sverige är trots allt deras största exportmarknad och de säljer mycket även i Norge och Finland. Mer om den satsningen kan man läsa i en intervju med Martin och James som jag nyligen gjorde på cohops.se.

I nästa del handlar det mer om själva ölen. Det hittar ni här!