Ossau-Iraty är en fransk fårost som görs i de sydvästra delarna av landet och har en typiskt nötig och smörig smak. Är man ovan med ostar av fårmjölk skulle man nog inte ens gissa att den var gjord på fårmjölk, då den inte visar upp de smaker som många associerar med får och lamm. Dess nötiga toner gör att en brown ale är en typisk matchning och jag har testat just den kombon mot två utmanare från det underjästa området på ölkartan.

Blåmögelosten Roquefort och Ossau-Iraty är de enda två franska fårostarna som har blivit ursprungsskyddade med en AOC-märkning, men Ossau-Iraty har en historia som går betydligt längre bak än 1980 då den blev godkänd för AOC. Den har långa traditionerna i franska Baskien och i det angränsande området Béarn. Det är också därifrån den har fått sin namn, närmare bestämt efter Ossau-dalen i Béarn och Iraty-skogen i Baskien. Smaken är smörig och nötig med mjölkiga, fruktiga och örtiga inslag. Klart annorlunda från till exempel den spanska fårosten Manchego, så pass att man skulle kunna beskriva den som en blandning av Manchego och de klassiska alpostarna.

En typisk ölkombo med Ossau-Iraty är att välja en brown ale för att accentuera de nötiga tonerna. I Systembolagets fasta sortiment finns idag egentligen bara Newcastle Brown Ale, som jag inte räknar som en äkta brown ale, och den amerikanska Avery Ellie's Brown Ale och jag har därför valt den senare. Dessutom har jag valt Nils Oscar God Lager för att testa mot något lättare som också är ganska maltigt, samt Ayinger Celebrator som också har en del nötiga toner.

God Lager visade sig vara lite för lätt för osten och ölets smaker hittar inte riktigt ett fotfäste som de kan jobba mot osten från. En god öl och en god ost men de går inte riktigt ihop. Bara att gå vidare.

Ellie's Brown Ale är, trots att den är amerikansk, inte alltför långt ifrån de brittiska klassikerna. Framförallt går den inte lös på de amerikanska humlesorterna utan låter den medelrostade malten glänsa. Det tillåter den också att med sin nötighet och milda fruktighet hitta fina smakbryggor mot osten. Det blir väldigt delikata och nästan lite subtila lyckokast i matchningen, och det är därför inte något som märks om man bara kastar i sig ölen och osten. Det kräver lite eftertanke, men att inte ta sig tid att njuta av en god ost och en god öl vore ju dumt hursom. Man kan med god anledning också misstänka att det här blir ännu bättre med en brittisk brown ale av klassiskt snitt, om man råkar ha tillgång till en sådan.

Celebrator är snäppet fylligare och flera snäpp sötare än Ellie's Brown Ale, vilket gör att matchningen blir mer pang på och mer styrd av ölen. Där kombinationen med Ellie's var närmast subtil blir det här väldigt uppenbart, men också med risk för att ölet tar över i gommen. Matchningsmässigt blir det också lite endimensionellt, då det mest är nötigheten i osten som den spelar mot.

Därmed är det bara att slå fast att brown ale är en riktigt bra matchning för en bit Ossau-Iraty. 

Årets första svenska ölfestival, Nöjesguidens Ölmässa, har just börjat sitt sista pass och trots att det är en liten festival med ganska få utställare bjöd den på många positiva överraskningar och några väntade toppar. En festival som ger ett välkommet tillfälle för några av de mindre bryggerierna att få visa upp vad de kan.


Medan det verkar ha varit mer eller mindre slutsålt idag så var det lugnt och skönt på den tidigare fredagseftermiddagen vilket gav gott om tid att prata med bryggarna. Jag började i lugn och ro med att titta in hos PKLK där jag provade Acidum Fläder, en enkel men väldigt god suris i folkölsstyrka där flädern nyanserar ölet väldigt snyggt utan att dominera det. Det följdes upp av Popular Demand IPA som också imponerade med rena, klara smaker med mycket humlefruktighet.


Vidare till montergrannen Stockholm Brewing som bland annat hade med sig Just The Pips, en granatäppelgose som bryggts tillsammans Beerbliotek. Den bjöd på en riktigt smaskig balans mellan mineraler, fruktighet och syra. Även deras singelhumlade Simcoe-IPA var riktigt smarrig.


Nordic Kiwi Brewers, eller bara NKB, har nu funnits ett tag och har med tiden nischat in sig allt tydligare på nyzeeländsk humle. Craig slängde fram en Hokitika Hooch, en lätt syrlig IPA som var mycket fräsch och sydde ihop humlen med de syrliga tonerna på ett bra vis. Deras Gone Native var däremot inte min kopp te, men så tycker jag att enbärskryddning är gott i gin men sällan i öl.


Viggo och hans Swedish Brewing, som håller till på Coppersmith's i Västerås, var också på plats och fick också tillfälle att imponera med sin svart-IPA Olja. Mer chokladfudge än kärvt rostade smaker och därmed fick också humlen sin plats i smakbilden. Smaskigt! Jag trodde att svart-IPA som stil hade börjat dö ut så smått, men frågan är om den inte får en andra glansperiod nu när allt fler bryggare får till den något kluriga stilen.


Nöjesguidens Ölmässa är till för svenska bryggerier, men Bronx Brewery från New York snikade in sig på några kranar i Sigtunas monter. Dels med två egna öl, där deras IPA inte var så dum, och så genom samarbetet med just Sigtuna som blev till The Nut Smuggler. Namnet kommer av att det var Bronx som tog med sig hasselnötsextraktet till ölen till Sverige, men det finns också en alternativ förklaring till namnet som bl a har att göra med David Hasselhoff. Hela den historian ska vi dock inte dra här. Ölet blev i alla fall en imperial porter med hasselnötsextrakt och så skal från kakaobönor, som är en biprodukt i chokladtillverkningen men som är en potent smaksättare för ett öl. Mer choklad än hasselnöt och därmed blev också balansen i smakerna ganska bra.


Åre Bryggcompagni var ett av de svenska bryggerierna som haft längst resväg för att ställa ut och de visade bland annat upp några fina saisons. Precis som t ex PKLK och NKB har deras öl inte varit särskilt imponerande när jag provat dem i skribentprovningar inför släpp i Systembolagets lokala sortiment, men där är det ofta handbuteljerade flaskor, öl från testbatcher och så vidare. Nu när de kom med färdiga och fullskaliga produkter på fat var det betydligt mer imponernade.


Till sist fanns det också en till utländsk bryggare, men en som börjat kontraktsbrygga så smått i Sverige, nämligen Evil Twin som ställde ut sin Imperial Biscotti Break som bryggts hos Poppels. Det var just bara den ölen som fanns med men det är ju inte vilken öl som helst heller. Även Jeppe var på plats under fredagen och hymlade inte med att den ölen är bryggd med aromer för att få till sin speciella smak. En trevlig avslutning på fyra timmars ölglädje i lagom mak.

Nästa fredag släpps det 13 nya öl i små partier med flera sura, humliga och mörka godbitar. Vad sägs om samarbetsöl mellan Tempel och Tired Hands, plommonlambic från Tilquin, Brewskis första DIPA utan frukt och tre smarriga stouter från Stone, Oskar Blues och Brooklyn? Det är bara att hoppas att plånboken hunnit repa sig igen efter jul.


[Namn]
[Stil, Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]


Poppels/Malmö Brewing Imperial Pilsner
Imperial pils och IPL, 11260, Sverige, 33 cl, 30 kr, 7 % - 12000 st
Lättare grapefruktstoner, en del örter och en lätt brödighet. Ganska lätt för alkoholhalten, men med balanserade smaker där alkoholen ger lite mer djup mot slutet. Avslutas med en lång och fin beska.

Tilquin Oude Quetsche à l'Ancienne
Lambic - frukt och bär, 11496, Belgien, 37,5 cl, 95,20 kr, 6,4 % - 1008 st
Syrligt förstås, med inslag av citronjuice, citronskal, ek och lätt funk. Dessutom kommer det en lätt plommonton och en mer generell, något vinös fruktighet. Även ett lätt drag av krut men som är tillräckligt lätt för att passa in snarare än störa. Delikat!
Bäst före: 19.01.2026

Brekeriet Lady In Satin
Övrig syrlig öl, 11448, Sverige, 75 cl, 109 kr, 9 % - 1860 st
Mycket funkig smak med lätt syrliga och jordiga inslag. En syrlig fruktighet ligger som ett basblock i smaken. Mycket smaker att nysta i. För egen del blir de jordiga inslagen lite för framträdande.

New Belgium Lips of Faith Le Terroir 2015
Övrig syrlig öl, 11592, USA, 65 cl, 129,50 kr, 7,5 % - 7,5 % - 1000 st
Fint citronsyrlig men med väldigt framträdande inslag av trött humle. Tänk dig att du blandar en fin suröl med en gammal IPA. Går inte alls hem för mig.

Mikkeller Nelson Sauvin Chardonnay Brut
Belgisk ljus ale, 11813, Belgien/Danmark, 75 cl, 159 kr, 9 % - 5280 st
Vinös doft och smak med tydliga fattoner. Ljust fruktiga inslag med krusbär, vinbär, ananas och mango. På slutet tar en framsmygande beska över allt mer, till slut så mycket att balansen förstörs lite.

Founder's Azacca IPA
IPA, 11516, USA, 35,5 cl, 30,20 kr, 7 % - 26880 st
Mild, nästan fadd humlesmak med försiktigt fruktiga och talliga inslag. Smaken är torr och lite kantig, med lång beska. Nja, det här kändes inte så piggt...

Victory Hop Ranch
Imperial/Dubbel IPA, 11465, USA, 35,5 cl, 33,90 kr, 9 % - 17280 st
Kraftig smak med sockerkaka och inlagd frukt som glider över i en ordentlig men härlig beska. Som förr i tiden, när en DIPA var besk än fruktig.
Bäst före: 15/11/2017

Brewski Conan DIPA
Imperial/Dubbel IPA, 11577, Sverige, 33 cl, 40,20 kr, 8 % - 4500 st
Mycket fruktig med betoning på det exotiska. Toner av mango, ananas, papaya och grapefrukt. Rent och snyggt, med sockerkakstoner bakom humlen och en mild beska.
Bäst före: 23-11-2017

Stone 20th Anniversary Encore Series 12th Bitter Chocolate Stout
Imperial porter och stout, 11469, USA, 65 cl, 99,80 kr, 9,2 % - 1260 st
Definitiv chokladig, men också med nötiga inslag som drar åt nötkola. Riktigt mysig och rätt så lättdrucket på så sätt att den fina balansen och goda smaken gör att den slinker lätt.
Buteljerad: 01/16/16


Brooklyn Black Chocolate Stout
Imperial porter och stout, 11354, USA, 35,5 cl, 25,30 kr, 10 % - 50000 st
En klassiker som kanske är ännu något lenare än vanligt. Chokladiga smaker förstås som balanseras väl med kola, vörtbröd och en mild humlebeska.

Oskar Blues Ten Fidy
Imperial porter och stout, 11673, USA, 35,5 cl, 49,90 kr*, 10,5 % - 9600 st
Kraftigt men balanserat, och förvånansvärt friskt ändå. Mycket smaskig stout som levererar mörk choklad, lätta kaffetoner, karamell, knäckebröd och fudge tillsammans med medelrostade toner.
Bäst före: 12/09/2019

Följande öl släpps i vinkällarbutikerna men var inte med på skribentprovningen:
Tilquin/La Rulles Stout Rullquin, Övrig syrlig öl, 11403, Belgien, 75 cl, 138,50 kr, 7 % - 528 st
Tempel/Tired Hands Fell Voices, Övrig syrlig öl, 11685, Sverige, 75 cl, 130,60 kr, 6,7 % - 732 st

Stout Rullquin är en kul blend av lambic och belgisk brune. Den tenderar att bli lätt syrlig med drag åt svarta vingummin. Fell Voices har jag recenserat tidigare, men det var ett tag sedan och med tanke på hur den är gjord kan den gott och väl ha mått bra av några månader till på flaska.

Bland de humliga ölen som finns på Systembolaget är de importerade i stort sett alltid för gamla för att fortfarande kunna vara i världsklass när de når konsumenterna, och de svenska ölen i fasta sortimentet har inte riktigt nått det där sista steget till världsklassen. Så var det i alla fall fram tills att Stigbergets West Coast IPA kom in i fasta sortimentet, för det är sannerligen en IPA i världsklass och som alltid verkar gå att hitta färsk.

Stigberget blev kända på allvar i Sverige, och samtidigt i världen, genom sin GBG Beer Week IPA 2016 som ofelaktigt fick humleälskare på fall. Ungefär däromkring började också deras West Coast IPA, som alltid varit bra, bli riktigt bra. Som bryggaren Olle förklarade i en intervju med Portersteken beror det på att olika pusselbitar i hans arbete för att göra bättre IPA föll på plats.

Stigbergets GBG Beer Week IPA har nu bryggts för sista gången, och för årets GBG Beer Week kommer istället att Beerbliotek att brygga en öl (även det en IPA), men Stigberget fortsätter att göra bra IPA. Och sedan december har vi alltså den grymt goda West Coast IPA i Systembolagets fasta sortiment.

Det är en lite lagomt grumlig, ljusgul öl med en stor, tät och fin skumkrona som tornar upp sig i glaset. Doften är laddad till max med riktigt friska och fräscha fruktiga toner av söt citrus, grapefrukt och exotisk frukt. Verkligen en sådan doft som får igång en humleälskare som mig själv. 

Smaken är såklart dominerad av den fruktiga humlen, med en len sockerkakssmak från malten som ger humlen något att stå på. Det är en väldigt behaglig smak som smeker munhålan och som inte utmanar på något vis förrän en lätt beska visar sig. Det är inte så beskt som en klassisk västkust-IPA men den har inte heller den brist på beska som vissa ultramoderna IPA ibland försöker uppnå. 

Det är den slags IPA som inte bara går hem hos de flesta, utan älskas av de flesta, för att den är så bra. En sådan IPA som jag bjuder min mamma på för att några dagar senare få ett samtal med en undran om vad den där goda ölen hette.

En IPA i världsklass helt enkelt, kanske den allra första svenska sådana, och den finns som tur är alltså i Systembolagets fasta sortiment.

Spiegelau fortsätter spotta ur sig nya glas i sin craft-beer-serie och det senaste i raddan är ett pilsglas. Det kan tyckas en aning lustigt med tanke på att de redan har ett pilsglas i sin beer-classics-serie. Naturligtvis är det också det glaset jag har jämfört mot när jag har testat det nya glaset med både en tysk och en tjeckisk pils.

Glasets design är som en hybrid mellan deras klassiska pilsglas och deras övriga glas i craft-beer-serien. Det är nästan lika högt och ungefär lika smalt som det klassiska glaset, med en innåtgående midja i samma höjd. Men det har också en utåtgående midja och avsmalnande som gör att övre halvan av glaset blir som en väldigt smal och avlång kupa samt att det får en mindre mynning. Båda glasen finns att köpa på bland annat Barshopen.

Det är Riedenburger Martha Krieger Spitzenpilsner och Budvar som har fått bistå mig i att utvärdera det här glaset. Spitzenpilsnern, som är en pils i tysk stil, är något beskare och fylligare än den tjeckiska pilsnern Budvar, men också lite torrare.

Med Spitzenpilsnern är det få uppenbara skillnader mellan glasen. Den tydligaste är att smakerna blir lite skarpare i Craft Pils medan de blir rundare i klassiska Pils. Skillnaderna märks särskilt mot slutet och i den inledande beskan.

När Budvar hamnar i glasen märker man att smaken känns något kortare när man dricker ur Craft Pils. Det är bara en spekulation, men jag misstänker att det har att göra med att den smalare mynningen koncentrera ölflödet till mitten av munnen istället för att sprida ut det. Även här blir smakerna något rundare i det klassiska Pils-glaset, men det är ännu mindre skillnad än det var med Spitzenpilsnern vilket kanske beror på att det här ölet är rundare i grunden.

I slutändan tycker jag att det klassiska glaset vinner på poäng, men det är små skillnader. Båda glasen är trevliga att dricka ur, då de är lätta, snygga och ligger bra i handen. Framförallt lyfter båda fram de fina smakerna i en välbryggd pilsner. Har man redan det klassiska Pilsglaset från Spiegelau ser jag ingen anledning att köpa Craft Pils. 

Har man inget av dem och är sugen på den här typen av glas tycker jag faktiskt att man kan välja utifrån vilken design man tycker är snyggast och som passar bäst in i ens glassamling. För vissa kanske det också spelar en liten roll att Craft Pils är någon centimeter lägre vilket gör det lättare att få in i en diskmaskin.

Om man nu diskar sin ölglas i diskmaskin alltså.
Släppet i lokalsortimentet den första februari är sett till medelkvalitet ett av de bästa någonsin, om inte det allra bästa, för det sortimentet. Framförallt för att det knappt fanns några riktigt dåliga öl men också för att det finns några riktiga höjdare. Bland de 29 ölen hittade jag ett dussin att rekommendera (och som vanligt är Göteborg överrepresenterat bland topparna) och det var dessutom ovanligt många som var väldigt nära att vara bra nog. Här är favoriterna i släppet.


Örebro Brygghus har charmat öldrickare med sin Passion Für Berlin ända sedan i somras och nu kommer den också på flaska. En fröjd av syrlig passionsfrukt! West Coast kommer också med en trio härliga öl bestående av Magicae Pale Ale, Flip The Script IPA och Out To Lunch Imperial Milk Stout som alla levererar hög kvalitet.


Några av de allra bästa humleölen i släppet kommer föga förvånande från Göteborg och förutom de tidigare nämnda släpps O/O Narangi och Stigberget Amazing Haze som båda har figurerat i småpartisläpp nyligen (och som jag skrivit mer om här) samt en nyupplaga av Beerbliotek Pop Corn Hop Porn IPA på burk. 


O/O och Beerbliotek är även med på den mörkare fronten genom samarbetet Sabotage Black IPA som träffar alla smaker helt rätt. Ängöl sätter släppets belgare med sin klassiker Diabolisk Dubbel som nu gör comeback på mindre flaska. En annan klassiker är Nils Oscars Rökporter som också kommer tillbaka. Även Barlingbo har klämt ur sig en härligt malttung öl i form av Kejsaren.


Sist men inte minst släpper Nacka Bryggeri ett öl som gjorts tillsammans med Bishops Arms Vasagatan, Daniela's Rakija Imperial Stout. Det rör sig alltså om en imperial stouts som lagrats på fat som tidigare innehållit rakija, en spritsort gjord på destillerad frukt, ofta plommon, som är populär på Balkan där Bishop Arms Vasagatans pubchef Daniela Caran har sina rötter.

Alla öl i släppet:
Ryentorps Pilsner
31498, Falun, 33 cl, 19,90 kr, 4,5 %

Aass Premium Pilsner
31485, Norge, 33 cl, 23,90 kr, 6,5 %

Bergslagens Brygghus Argentum Blonde Ale
31481, Smedjebacken, 33 cl, 22,90 kr, 5,2 %

Den Bryggande Holländaren Blonde Sonja
31486, Gnesta, 33 cl, 26 kr, 5,9 %

Örebro Brygghus Passion für Berlin Berliner Weisse
31475, Örebro, 33 cl, 29,90 kr, 3,9 %

Brewski Mangohallonfeber American Pale Ale
31477, Helsingborg, 33 cl, 35,40 kr, 5,5 %

Billdale Barfota i Billdals Park
31491, Göteborg, 33 cl, 22,90 kr, 4,6 %

Ljusdals Bryggeri Kåtöl Modern Pale Ale
31490, Ljusdal, 33 cl, 27,30 kr, 5 %

Ängöl Gröna Vågen
30490, Kalmar, 33 cl, 25,20 kr, 5,2 %

MJ's Bryggeri Honungsöl Ale
31482, Karlstad, 33 cl, 26,90 kr, 5,8 %

West Coast Magicae Pale Ale
31492, Göteborg, 33 cl, 23,80 kr, 5,1 %

West Coat Flip The Script IPA
31493, Göteborg, 33 cl, 24,80 kr, 6,5 %

Beerbliotek Pop Corn Hop Porn IPA
31480, Göteborg, 33 cl, 28,90 kr*, 6 %

Electric Nurse Hoppy IPA India Pale Ale
31484, Härryda, 33 cl, 26,90 kr, 6,3 %

Två Feta Grisar Wästkust IPA India Pale Ale
31509, Göteborg, 33 cl, 28,30 kr, 6,5 %

O/O Narangi India Pale Ale
30001, Göteborg, 33 cl, 39 kr, 6,8 %

Stigbergets Amazing Haze IPA
31487, Göteborg, 33 cl, 33,30 kr, 6,5 %

Halmstad Brygghus Alets Ale West Coast IPA
31488, Halmstad, 33 cl, 27,90 kr, 7,1 %

Sandt The Bishops Meadow Dubbel IPA
31462, Halmstad, 33 cl, 35,20 kr, 8,5 %

Beerbliotek/O/O Sabotage Black IPA
31479, Göteborg, 33 cl, 30 kr*, 6,6 %

Ängöl Diabolisk Belgisk Dubbel
89058, Kalmar, 33 cl, 33,40 kr, 8 %

Barlingbo Kejsaren
31476, Gotland, 33 cl, 49 kr, 9,2 %

Nils Oscar Rökporter
1473, Nyköping, 50 cl, 26,90 kr, 5,9 %

Strömsholms Brygghus Malakias
39001, Köping, 33 cl, 39,90 kr, 7,6 %

Nacka Bryggeri Daniela's Rakija Stout Imperial Stout
31508, Nacka, 33 cl, 36,90 kr, 9,6 %

Möllys Stout
33301, Eskilstuna, 33 cl, 49,90 kr, 10,2 %

West Coast Out to Lunch
31495, Göteborg, 33 cl, 32,30 kr, 10,2 %

Södra Barley Wine
31496, Haninge, 33 cl, 39,90 kr, 9,8 %

Migranten Malmö Cider Södra Förstaden Äppelcider Halvtorr
31510, Malmö, 33 cl, 35,90 kr, 5,6 %

*Inkl pant
I februari är småpartisläppen tillbaka till det normala med två släpp under månaden. Dessutom kommer det ett webbsläpp med lite lambic däremellan. Just lambic blir det mer av i båda småpartisläppen och dessutom kommer det humligt från bland annat Brewski och Victory, mörkt från bland annat Amager, Stone och Founder's, saison i toppklass från Blaugies och ofiltrerad lager från Nils Oscar. Vill man spendera pengar får man verkligen chansen, inte mindre än elva av ölen som släpps i februari kostar över 90 kr. Som tur är finns också gott om alternativ om plånboken känns tunn.

3 FEBRUARI SMÅ PARTIER
Brekeriet Lady In Satin, Övrig syrlig öl, 11448, Sverige, 75 cl, 109 kr, 9 % - 1860 st
Brewski Conan DIPA, Imperial/Dubbel IPA, 11577, Sverige, 33 cl, 40,20 kr, 8 % - 4500 st
Brooklyn Black Chocolate Stout, Imperial porter och stout, 11354, USA, 35,5 cl, 25,30 kr, 10 % - 50000 st
Founder's Azacca IPA, IPA, 11516, USA, 35,5 cl, 30,20 kr, 7 % - 26880 st
Mikkeller Nelson Sauvin Chardonnay Brut, Belgisk ljus ale, 11813, Belgien/Danmark, 75 cl, 159 kr, 9 % - 5280 st
New Belgium Lips of Faith Le Terroir 2015, Övrig syrlig öl, 11592, USA, 65 cl, 129,50 kr, 7,5 % - 7,5 % - 1000 st
Oskar Blues Ten Fidy, Imperial porter och stout, 11673, USA, 35,5 cl, 49,90 kr*, 10,5 % - 9600 st
Poppels Imperial Pilsner, Imperial pils och IPL, 11260, Sverige, 33 cl, 30 kr, 7 % - 12000 st
Stone 20th Anniversary Encore Series 12th Bitter Chocolate Stout, Imperial porter och stout, 11469, USA, 65 cl, 99,80 kr, 9,2 % - 1260 st
Tilquin/La Rulles Stout Rullquin, Övrig syrlig öl, 11403, Belgien, 75 cl, 138,50 kr, 7 % - 528 st
Tilquin Oude Quetsche à l'Ancienne, Lambic - frukt och bär, 11496, Belgien, 37,5 cl, 95,20 kr, 6,4 % - 1008 st
Tempel/Tired Hands Fell Voices, Övrig syrlig öl, 11685, Sverige, 75 cl, 130,60 kr, 6,7 % - 732 st
Victory Hop Ranch, Imperial/Dubbel IPA, 11465, USA, 35,5 cl, 33,90 kr, 9 % - 17280 st

9 FEBRUARI WEBBLANSERING
De Cam Oude Lambiek, Lambic, 11436, Belgien, 75 cl, 195 kr, 5 % - 320 st - flyttad till 16/2
Tilquin Gueuze à l'Ancienne au Carré, Lambic - gueuze, 11729, Belgien, 37,5 cl, 90,30 kr, 7,6 % - 240 st

16 FEBRUARI WEBBLANSERING
De Cam Oude Lambiek, Lambic, 11436, Belgien, 75 cl, 195 kr, 5 % - 320 st

17 FEBRUARI SMÅ PARTIER
7 Fjell Andere Buskvekster, Berliner weisse, 11519, Norge, 33 cl, 32,50 kr, 4,7 % - 3780 st
Amager La Santa Muerte, Imperial porter och stout, 11881, Danmark, 50 cl, 60,20 kr, 10 % - 8400 st
Blaugies La Moneuse, Saison, 11480, Belgien, 75 cl, 77,90 kr, 8 % - 1980 st
Blaugies La Vermontoise, Saison, 11445, Belgien, 75 cl, 74,90 kr, 6 % - 1980 st
Boon Black Label Second Edition, Lambic - gueuze, 11440, Belgien, 75 cl, 99,90 kr, 6,4 % - 5000 st
Braukaunstkeller Bavarian Dry Hop Lager, Modern lager, 11539, Tyskland, 33 cl, 25,50 kr, 5,3 % - 12960 st
Brewdog Rye Hammer, IPA, 11595, Storbritannien, 33 cl, 27,20 kr*, 7,2 % - 21480 st
Brewski Barbarian IPA, IPA, 11553, Sverige, 33 cl, 37,10 kr, 6 % - 18144 st
Buxton Single Barrel Rain Shadow, Imperial porter och stout, 11238, Storbritannien, 33 cl, 72,90 kr, 12,2 % - 1500 st
Flying Monkeys Chocolate Manifesto, Imperial porter och stout, 11237, Kanada, 75 cl, 139 kr, 10 % - 3456 st - flyttad till 7/4
Founder's Imperial stout, Imperial porter och stout, 11441, USA, 35,5 cl, 40,30 kr, 10,5 % - 16800 st
Lost Abbey 10 Commandments, Belgisk mörk ale, 11479, USA, 75 cl, 128,90 kr, 10 % - 1344 st
Modern Times City of the Sun, IPA, 11410, USA, 47,3 cl, 34,90 kr*, 7,5 % - 5000 st
Nils Oscar God Lager Ofiltrerad, Dortmunder och helles, 11485, Sverige, 50 cl, 29,90 kr, 5,3 % - 20000 st
Nynäshamn Smörpundet Porter, Torr porter och stout, 11203, Sverige, 25 cl, 27,90 kr, 5,9 % - 4000 st
Oskar Blues Hotbox Coffee Porter, Imperial porter och stout, 11256, USA, 35,5 cl, 41,90 kr*, 6,5 % - 9600 st
Systembolaget släppte nyligen sin försäljningsstatistik för fjolåret och liksom i fjol har jag plockat fram lite topp-10-listor inom olika kategorier. Newcastle Brown Ale fortsätter backa i försäljningen och om trenden fortsätter kommer den att tappa platsen som toppsäljande ale under 2017. Även Miller och Budweiser fortsätter backa, medan PBR ökat ordentligt och Brooklyn Lager är fortfarande ohotad etta bland amerikansk öl. Oppigårds och Gotlands Bryggeri dominerar fortfarande topplistan för svensk ale men där har både Poppels och Jämtlands slagit sig in.

Låt oss börja med att titta på försäljning per öltyp, enligt Systembolagets kategorisering. Eftersom denna kategorisering har förändrats under 2016 går det inte riktigt att jämföra med siffrorna från 2015. Vi kan dock se att den totala försäljningen av öl har ökat med nästan sex miljoner liter, och även om lager står för en stor del av den ökningen så har lagerns andel av den totala försäljningen blivit något mindre medan övriga kategorier ökar sina andelar.

KategoriTotal försäljningAndel
Lager
220 175 104
91,69 %
Ale
14 953 633
6,23 %
Veteöl
1 914 399
0,80 %
Övrig öl
1 420 313
0,59 %
Porter/stout
1 337 474
0,56 %
Syrlig öl
320 836
0,13 %
Summa
240 121 759
100 %

I listorna nedan är första kolumnen med siffror ölets totala försäljning i liter under 2016, följt av förändring i sålda liter, procentuell förändring och placeringsförändring på topplistan. Dessa listor är kompilerade utifrån Systembolagets försäljningsstatistik, med reservation för eventuella misstag i min sammanställning.

Ale
1. Newcastle Brown Ale
682 666
 -50 386
-6,9%
0
2. Brewdog Punk IPA
650 651
30 196
4,9%
0
3. Sleepy Bulldog Pale Ale
413 155
-23 300
-5,3%
0
4. Lagunitas New Dogtown Pale Ale
372 388
23 723
6,8%
1
5. Sitting Bulldog IPA
364 713
61 137
20,1%
3
6. Brooklyn East India Pale Ale
356 533
-5 484
-1,5%
-2
7. Lagunitas Maximus IPA
332 320
102 245
44,4%
NY
8. Leffe Blonde
307 573
10 069
3,4%
2
9. Oppigårds Amarillo
305 713
-6 768
-2,2%
-3
10. Oppigårds Golden Ale
298 632
-8 186
-2,7%
-3

Porter och stout
1. Guinness Draught
317 024
7 887
2,6%
0
2. Guinness Extra Stout
130 204
-1 143
-0,9%
0
3. Carnegie Porter
95 635
5 368
5,9%
1
4. St Peter's Cream Stout
82 709
5 440
7,0%
1
5. Fuller's London Porter
81 470
-14 695
-15,3%
-2
6. Young's Double Chocolate Stout
57 015
3 386
6,3%
0
7. Oppigårds Thurbo Stout
41 810
-993
-2,3%
0
8. Stoodley Stout
29 100
-6 372
-18,0%
0
9. Yeti Imperial Stout
27 912
-2 902
-9,4%
0
10. Poppels Russian Imperial Stout
24 228
14 857
158,5%
NY

Veteöl
1. Kronenbourg 1664 Blanc
342 282
119 090
53,4%
2
2. Erdinger Weissbier Hefe
318 288
3 008
1,0%
-1
3. Franziskaner Hefe-Weissbier
254 444
5 236
2,1%
-1
4. Weihenstephaner Hefe Weissbier
184 526
3 802
2,1%
0
5. Hoegaarden Wit-Blanche
179 069
-860
-0,5%
0
6. Störtebeker Bernstein Weizen
137 204
-23 650
-14,7%
0
7. Schneider Weisse Meine Festweisse Tap 4
82 604
-644
-0,8%
0
8. Erdinger Weissbier Kristallklar
81 473
2 989
3,8%
0
9. Wisby Weisse
71 083
3 648
5,4%
0
10. Paulaner Hefe-Weissbier
60 030
1 293
2,2%
0

Svensk ale
1. Gotland Sleepy Bulldog Pale Ale
413 155
-23 300
-5,3%
0
2. Gotland Sitting Bulldog IPA
364 833
61 258
20,2%
2
3. Oppigårds Amarillo
305 713
-6 768
-2,2%
-1
4. Oppigårds Golden Ale
298 632
-8 186
-2,7%
-1
5. Oppigårds Indian Tribute
243 496
12 319
5,3%
0
6. Jämtlands India Pale Ale
240 018
171 689
251,3%
NY
7. Sigtuna Organic Ale
208 457
57 666
38,2%
1
8. S:t Eriks IPA
204 652
-4 337
-2,1%
-2
9. Brutal Brewing Hale to Nothing
188 203
13 298
7,6%
-2
10. Poppels Bryggeri American Pale Ale
182 887
45 238
32,9%
NY

Amerikansk öl
1. Brooklyn Lager
1 393 856
-3 456
-0,2%
0
2. Pabst Blue Ribbon Export
860 628
145 196
20,3%
1
3. Miller Genuine Draft
600 794
-208 311
-25,7%
-1
4. Budweiser
470 344
-66 659
-12,4%
0
5. Lagunitas New Dogtown Pale Ale
372 388
23 723
6,8%
1
6. Brooklyn East India Pale Ale
356 533
-5 484
-1,5%
-1
7. Lagunitas Maximus IPA
332 320
102 245
44,4%
1
8. Sierra Nevada Pale Ale
253 820
14 735
6,2%
-1
9. Lagunitas IPA
241 453
181 232
300,9%
NY
10. SKA Modus Hoperandi
201 980
14 107
7,5%
0

Belgisk öl
1. Stella Artois
818 116
41 603
5,4%
0
2. Leffe Blonde
307 453
9 649
3,2%
0
3. Hoegaarden Wit-Blanche
179 069
-860
-0,5%
0
4. Omnipollo Leon
123 233
63 182
105,2%
6
5. Chimay Blå
119 501
2 071
1,8%
-1
6. To Øl My Pils
103 693
103 693
-
NY
7. Mikkeller Peter, Pale and Mary Gluten Free
101 818
10 835
11,9%
-1
8. Duvel
93 360
-2 228
-2,3%
-3
9. Lindemans Apple
88 472
13 531
18,1%
0
10. Omnipollo Nebuchadnezzar
70 120
-14 661
-17,3%
-3

Vid årsskiftet höjdes alkoholskatten återigen, för tredje gången på fyra år. Skatten på öl på 2,8 % och uppåt är nu uppe i 2,02 kr per liter och volymprocent. Det är en ökning på 36 öre, eller nästan 22 %, jämfört med 2013 då alkoholskatten på öl låg på 1,66 kr per liter och volymprocent. När man räknar in momsen på alkoholskatten så har den totala skatten på 33 cl öl på 5 % ökat med 75 öre i och med dessa tre höjningar.

Svenska Ölfrämjandet har kampanjat för att få till lägre skatt för små bryggerier, något som EU tillåter sina medlemsländer att införa och som många också har infört, men istället kom det alltså ytterligare en skattehöjning för alla.

Å ena sidan innebär höjningarna att den relativa skillnaden mellan de billigare ölen och de dyrare ölen blivit mindre eftersom alkoholskatten inte beror på priset. Å andra sidan har alla öl såklart blivit dyrare i absoluta tal och priskänsliga kunder behöver därför gå ner till billigare öl för att kompensera för prishöjningen från skatteökningen.

Hur mycket det här påverkar de små bryggeriernas försäljning är förstås mycket svårt att säga och utan någon djupare undersökning kan man inte mer än spekulera, men det är svårt att finna argument för att det skulle ha någon positiv inverkan för dem. För de stora bryggerierna kan man däremot med god grund anta att en del av försäljningen förflyttas från Systembolaget till gränshandeln, med allt vad det innebär. 

Alkoholskatten är förstås också något som betalas för öl på krogen, en bransch där marginalerna redan är små. Sverige har redan väldigt höga priser för öl på krogen, vilket bland annat beror på skatteläget. Krögare står nu inför valet att sänka sina marginaler eller höja priserna ytterligare.

Folkhälsovinsten av höjningarna har alltid varit en het potatis med många åsikter, men tyvärr väldigt lite solid forskning. Systembolaget brukar hänvisa till en enskild rapport för att stödja folkhälsovinsten med ett detaljhandelsmonopol, och den menar också att höjda priser är positivt, men den rapporten bygger till stor del på dåligt underbyggda antaganden. Tyvärr verkar det inte finnas någon som är intresserad av att finansiera mer forskning kring ämnet. Särskilt intressant vore det att utreda hur gränshandeln påverkas av kombinationen av detaljhandelsmonopol och höjd alkoholskatt.

De senaste årens alkoholskattehöjningar har drivits igenom av regeringar från båda blocken så det är inte heller någon fråga om politisk färg. Men om alkoholskatten ska höjas igen hoppas jag att det först kommer någon solid forskning som visar på att det för med sig övervägande positiva effekter.

Med återkomsten av Rodenbach Alexander är familjen av öl från Rodenbach nu uppe i sex medlemmar som finns på flaska. Trots att det bara är en grundöl fås en oväntat stor variation mellan de sex ölen. Det uppnås med hjälp av att blanda lagrad och färsk öl samt att tillsätta frukt i hälften av ölen. Låt oss titta närmare på familjen Rodenbach.

Förutom de sex ölen som finns på flaska finns även Foederbier, som är öl direkt tappad på fat från ett foeder, och den nya produkten FruitAge som ligger på folkölsstyrka och innehåller fruktjuice och sötning, men som än så länge bara finns på fat vad jag vet.

Av ölen på flaska är det egentligen bara Rodenbach Rosso som är gjord med fruktjuice, men den har också fått jäsa med hel frukt. På 4 % är det den lättaste ölen i familjen trots att den är gjord på ölen som lagrats två år på foeder. Det är den tillsatta fruktjuicen som drar ner alkoholhalten och det är också fruktjuicen som gör den till familjens sötaste öl. Visst blir det något läsklikt, men också uppfriskande och med stor fruktsmak. Tillsammans med FruitAge har den fått ta platsen efter den liknande Redbach som inte görs längre.

Ölet som bara bär namnet Rodenbach klockar in på 5,2 % och är bryggeriets storsäljare. Det är en blandning av tre fjärdedelar färsk öl och en fjärdedel lagrad öl, vilket gör den något sötsyrlig med lätt vinös ton och drag av karamell, röda frukter och en mycket lätt ekton. I mitt tycke något karaktärslös, men den är intressant att testa ihop med Grand Cru och Vintage.

Grand Cru är nämligen en tredjedel färsk öl och två tredjedelar lagrad, medan Vintage är ren lagrad öl från ett noga utvalt foeder. Grand Crun är klart surare än den vanliga Rodenbach men fortfarande med en något söt touch. Där Rodenbach är något karaktärslös är Grand Cru karaktärsfull. Syrliga körsbär och söt karamell når en först innan de vinösa tonerna och smaker av mandelmassa och ek blommar ut. Syran drar lite mot vinäger i karaktären, på ett intressant sätt.

Vintage är givetvis ännu något surare och ännu mindre söt. På 7 % är den snäppet starkare än Grand Crun som är på 6 %. Utan tillsats av färsk öl får fler nyanser av den lagrade ölen komma fram, så förutom klarare smaker av ek, mandelmassa och körsbär kan man också hitta drag av äpplen, toffee och vanilj. Den är inte lika vinös som Grand Cru men är istället ännu mer uppfriskande. Medan Grand Cru är en perfekt matöl är Vintage mer av en öl som jag föredrar att njuta i ensam majestät, eller möjligen med en bit ost till.

Till sist har vi de två fruktölen Alexander och Caracter Rouge. När körsbärsölet Alexander började säljas ifjol var det första gången på nästan tjugo år och förhoppningsvis är den här för att stanna. Grunden är samma blandning av färsk och lagrad öl som i Grand Cru, som sedan har fått sällskap av sura körsbär. Smaken har en fin bärsötma som balanseras av syran samtidigt som körsbären dominerar smaken. En lättdrucken, läskande öl med fin balans.

Caracter Rouge är gjord helt och hållet på lagrad öl som sedan fått jäsa ytterligare ett halvår med körsbär, hallon och tranbär. Jag upplever den som den allra syrligaste av de sex ölen, men den klart bäriga smaken ger ett bra sammanhang för syran. Körsbär och hallon smälter ihop i smaken som blir smått komplex i sin bärighet, medan tranbären mer känns av i form av lätta tanniner. Det påminner en del om rosévin, fast med en intressantare smakprofil.

Förr i tiden gjorde Rodenbach också ett slags syrligt barley wine som de kallade Vin De Céréale som med några år på nacken var ett av de bästa öl jag har provat. Tyvärr görs det inte längre men jag håller tummarna för att det liksom Alexander får en återupplivning, och det hellre förr än senare.

För omkring ett år sen provade jag fem och tio år gamla flaskor av den smått legendariska Cuvée Van De Keizer Blauw från Gouden Carolus. Jag konstaterade då att dess peak troligen låg någonstans mittemellan de åldrarna. Det var därför med hög förväntan som jag drog av korken på en flaska från 2008 och jag blev inte besviken.

Cuvée Van De Keizer är en riktig sockerbomb när den är färsk och det ska till något av en godisgris för att man ska få i sig ett ordentligt glas. Med åren integreras dock sötman i resten av smakerna och blir betydligt mindre påtaglig, och ölet blir en njutning av rang.

När jag provade fem och tio år gamla flaskor visade den fem år gamla ölen prov på stor och mycket positiv utveckling, men fortfarande med potential att bli ännu bättre, medan den tio år gamla flaskan kändes som den halkat över toppen. Slutsatsen som drogs var givetvis att den då skulle vara som bäst kring sju-åtta års ålder och det var nu upp till bevis med en åtta år gammal flaska.

Och du må tro att den infriade förväntningarna! Den kostar över hundringen att köpa och sedan ska den lagras i flera år för att nå hit, men det är helt och hållet värt det. Fullt med frukt i både torkad och färsk form, nyanserade karamelltoner, madeira, lätta vaniljtoner och så en balanserad sötma som lyfter alla dessa smaker det extra snäppet. En lätt kryddighet vilar fortfarande över smakerna och har fått sällskap av ack så lätta toner av läder och tobak som bygger upp fler smaklager.


Än så länge har inga tråkiga smaker från lagringen blivit märkbara, men den har förstås tappat något i fyllighet. Jag tycker den är så pass kraftig som färsk att den egentligen bara mår bra av den lägre fylligheten och det är fortfarande en ganska kraftig öl. 

För min smak är den definitivt vid eller väldigt nära sin peak vid den här åldern och en flaska av den här åldern är svaret på varför man lagrar öl. Det är nämligen väldigt nära perfektion och med en smakprofil som inte går att uppbåda på annat sätt än att just låta den utvecklas i sakta mak över nästan ett decennium. 

Efter lång väntan är det nästa fredag äntligen dags för ett småpartisläpp på Systembolaget igen. Det rör sig huvudsakligen om imperial porter och stout men allt det mörka blandas också upp av barley wine, APA, ljusa belgare och lite syrligt. Här är snabbrecensionerna för januarisläppet.

[Namn]
[Stil, Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]


New Belgium/Hof Ten Dormaal Golden Ale
Belgisk ljus ale, 11880, USA, 35,5 cl, 39,20 kr, 7 % - 2400 st
Mjukt estrig med brödiga toner och en lätt humlig kryddighet. Den pigga kolsyran ger en perfekt motvikt till de mjuka smakerna. Len, behaglig avslutning med en mild efterbeska.

Omnipollo/Buxton Lemon Meringue Ice Cream Pie
Övrig syrlig öl, 11290, Storbritannien, 33 cl, 46,10 kr, 6 % - 12000 st
Udda doft med svavliga inslag. Smaken är citronsyrlig med lätta drag av något jag inte kan placera men som jag antar ska vara maräng. Tack och lov är de svavliga inslagen inte lika tydliga i smaken men det lilla som känns gör att ändå har svårt att komma överens med den här ölen.

Brewski/Evil Twin Little Big Hoppy
Amerikansk pale ale, 11437, Sverige, 33 cl, 36,20 kr, 5,6 % - 18144 st
Mediumhumlig, kanske något trött, med toner som drar åt frukt och lite tallbarr. Eftersmaken går mer åt citrusskal i klassisk amerikansk tappning. Balanserat, gott.
Bäst före: 23-08-2017

Birra del Borgo My Antonia
Imperial pils/IPL, 11417, Italien, 75 cl, 70,50 kr, 7,5 % - 5790 st
Örtig humle, bröd samt med brettiga inslag. Frisk trots den något jordiga brettonen. Humlen ökar i intensitet mot slutet. Det brettiga är såvitt jag vet inte någon intention från bryggeriet men det passade faktiskt ganska bra.
Bäst före: 05 2018

Dugges Big Bang Beer
Barley wine, 11243, Sverige, 33 cl, 50 kr, 11 % - 2000 st
Ganska rörig smak med toner av kola, stor beska och rå humlighet. Just nu är det inte särskilt njutbart men det känns som en öl designad för att lagras och visst kan det ta 4-5 år eller mer för ett bra barley wine att komma till sin rätt.

Amager Hr Fredriksen
Imperial porter och stout, 11647, Danmark, 50 cl, 65,50 kr, 10,5 % - 4200 st
Knäckebröd, nougat, råsocker och ganska kraftiga rostade toner med mjukare undertoner. Mycket smak! Inte helt balanserat men det funkar.
Bäst före: 09 2021

Hornbeer Caribbean Rumstout
Imperial porter och stout, 11561, Danmark, 50 cl, 64,90 kr, 10 % - 2400 st
Mer rök- och ektoner än rom. Rökigheten ligger på hela vägen in i eftersmaken, tillsammans med riktigt mörk choklad och en lätt kolaton. Lite för rökigt för den här typen av öl tycker jag.

Brooklyn Black Ops
Imperial porter och stout, 11492, USA, 75 cl, 149,90 kr, 11,5 % - 1000 st
Fudge, chokladkola och en något rå, spritig bourbonsmak. Blir mer finkel än vanilj, smörkola och kokos.
Bäst före: Sept 2019

Dugges/Hunter & Sons Sidamo Dimtu
Imperial porter och stout, 11214, Sverige, 33 cl, 50,20 kr, 10 % - 10000 st
En mjuk och snygg, men kraftig, kaffesmak dominerar smakbilden och det tar en liten stund innan det börjar komma fram smaker av toffee, rostad malt och chokladpraliner.

Omnipollo/Siren/Dave Strachan Lorelei Coconut Maple Toast
Imperial porter och stout, 11837, Sverige, 33 cl, 69,40 kr, 10,5 % - 5040 st
Artificiell doft och smak av kakor och lite kokos. Smakar ungefär likadant som jag minns Omnipollo Noa. Jag tycker inte den starka smaken av artificiella smakämnen är god alls så den här ölen funkar inte alls för mig.

To Øl Bee My Valentine
Imperial porter och stout, 11401, Danmark/Belgien, 75 cl, 109,60 kr, 7,5 % - 5000 st
Så infekterad och sur att det knappt går att känna att det är en stout...

Stillwater On Fleeks Imperial Stout
Imperial porter och stout, 11279, USA, 35,5 cl, 41,40 kr, 13 % - 12000 st
Kraftig smak med rostade toner, soja, choklad, kaffe, ek och en hint av lakrits. Alkoholen är visserligen väl dold men den rostade smaken blir så kraftig att det nästan är svårt att dricka.


Följande öl släpps i de tre vinkällarbutikerna men var inte med på skribentprovningen:
Clown Shoes Barista, Brown ale, 11686, USA, 65 cl, 90,60 kr, 8,5 % - 960 st
De Ranke Hop Harvest 2016, Belgisk ljus ale, 11687, Belgien, 75 cl, 90,40 kr, 5,5 % - 672 st
Founder's Lizard of Koz, Imperial porter och stout, 11439, USA, 75 cl, 200,80 kr, 11 % - 792 st

Samichlaus har blivit en sådan öl som brukar släppas på Systembolaget varje år. En klassiker som en gång i tiden var världens starkaste öl och som fortfarande sitter som en smäck på vintern. I år fick vi också tillgång till en klon eftersom vårens vinnare av SM i hembrygd öl var just en sådan och sedan fick bryggas i stor skala på Åbro. När nu vinterns original kommit ut så jämförde jag den mot sin svenska klon och plockade dessutom fram en fem år gammal flaska för att göra det hela ännu lite roligare.

Samma Klaus råkar ju vara två procent svagare än Samichlaus och därför var det inte förvånande att det snabbt gick att konstatera att den inte har riktigt samma oumph i smaken. Medan det definitivt är en bra bocköl har det inte det djup, den sötma och den värmande alkoholtonen som Samichlaus har. Det märks klart och tydligt var den fått sin inspiration ifrån men någon replika är det inte.

Samichlaus är dock något av en ikon och av god anledning. Det är inte bara att det en gång var världens starkaste öl, det har gott om kvalitet också. Värmande och sött med djupa kolatoner och fruktig bakgrundston. 

Riktigt, riktigt bra blir det med några års stillsam kontemplation. Den fem år gamla flaska jag öppnade bjöd på förtjusande nötiga toner som för ölets kolatoner var som mandeln i knäcken. Bara den nötigheten i sig var värd att lagra ölet i fem år för, men lagringen hade också gjort sötman bättre integrerad i ölet och smakerna mer mogna.

Även om jag tror att Samma Klaus också kan utvecklas positivt med åren har jag mycket svårt att se att den skulle slå Samichlaus. Med lagringen blir originalet nämligen en öl i världsklass och jag är mycket nöjd över att ha några flaskor från de senaste årgångarna ståendes på lager.
2016 var mitt första hela kalenderår som jag heltidsförsörjde mig som ölskribent. På grund av privata tråkigheter i slutet av 2015 som tog upp en hel del tid och energi långt in på 2016 förverkligades inte alla planer som hade satts upp för året men på det stora hela blev det ändå ett år fullt av spännande uppdrag i ölkulturens tjänst. Här är några av mina personliga höjdpunkter från året som gått.

Året började med att jag skrev en av de artiklar som jag själv har blivit mest nöjd med i efterhand, tillika en av de roligaste och mest lärorika, nämligen den stora artikeln om öl och ost som var omslagsjobbet i årets vårnummer av c/o Hops. Ämnet intresserade mig redan innan men att skriva den artikeln blev verkligen en ögonöppnare till ostens fantastiska värld. Att se få se ens verk bildsättas och layoutas av fantastiskt talangfulla människor var en ynnest och slutresultatet är något som jag är lite extra stolt över. 

Det följdes väldigt direkt av en resa till staterna för att följa med Marcus från Brewski under två veckor, vilket även det mynnade ut några artiklar i c/o Hops. En fantastisk resa med många ölupplevelser. Jag minns särskilt när vi trillade in på Pipeworks i Chicago en sen eftermiddag och jag, efter att ha nämnt att jag provat deras BA Jones Dog, fick erbjudandet att prova en kommande batch direkt från bourbonfatet. Sådant tackar man inte nej till och en av bryggarna tog helt sonika en borrmaskin, vandrade iväg och kom tillbaka med en plastmugg med ett smakprov. 

Ölbranschen är inte alltid så varm och kamratlig som folk ofta och gärna vill göra gällande, men under den här resan visade den verkligen upp sig från sin bästa sida. 

Någon gång under sommaren kom årets enskilt bästa ölupplevelse, när två vänpar hade öl- och grillkväll med mig och min sambo. Ett av de andra paren hade just förlovat sig och för att fira knäckte vi några roliga öl. Däribland en Cantillon Lambic d'Aunis som var magiskt bra och när vi dessutom firade goda vänners lycka var det en fulländad ölupplevelse.

Sedan kom Brewskival som jag redan skrivit nån spaltmeter om men som får nämnas igen eftersom det var så grymt bra. För egen del blev det extra bra eftersom många av de amerikanska utställarna var sådana vi träffat på tidigare nämnda resa. Det perfekta vädret var pricken över i och så här når 2016 är slut kan jag konstatera att det man misstänkte redan då blev sant, nämligen att Brewski skulle bli årets bästa ölfestival som jag besökte. 

I oktober hade jag den äran att närvara på invigningen av Oppigårds nya bryggeri, som är något av kronan på verket för svenska småbryggarbranschen. Alla små bryggerier med stora ambitioner har något att lära av Oppigårds. Eftersom jag är bördig från Dalarna har jag följt Oppigårds sen jag började intresserade mig för öl och det var inte utan att en lokalpatriotisk stolthet infann sig när man fick se deras nya bryggeri och hur långt de har kommit på de här åren.

Dagarna innan Oppigårds invigning var jag i Belgien och besökte Boon, Chimay och Rodenbach och senare under vintern var det dags att åka till Belgien igen, den gången i sällskap med Stene för att besöka Cantillon och Drie Fonteinen. De här två resorna, med fem långa och fördjupade bryggeribesök, bjöd förstås på en massa god öl men också en djupare förståelse för personerna bakom märkena, deras historia och deras öl. 

Året började med bra resor och det slutade alltså också med bra resor. Allt som allt blev det, om jag minns rätt, åtta utlandsresor i ölens tjänst och dessutom en del resande i Sverige. 

Bland sakerna som fick stryka på foten finns bland annat att utforska södra Sveriges ölvärld lite mer, uppmärksamma fler nya stjärnor bland de svenska bryggerierna och besöka Bayern. Kanske är det sådant som kommer att kunna göras i år istället.