Efter att ha landat på San Francisco International efter 11 timmar på BA-flighten från Heathrow så var det med viss lättnad som jag kunde plocka av min väska från rullbandet och konstatera att alla öl jag tagit med för byten verkade hela. En BART-tur senare klev vi upp till solsken och 15 graders värme på San Franciscos gator, och den första doften som slog emot mig var en som jag närmast associerar med Amsterdam. Även humlens nära släktingar är populära här.

Efter att ha checkat in på vandrarhemmet och fått lite middag i magen så kände vi att den långa resan började ta ut sin rätt. Vi nöjde oss med att gå tillbaka till vandrarhemmet och titta in på närbutiken rakt över gatan för att se om de hade några goda öl. Valet föll på ett sexpack vardera av Firestone Walker Union Jack och Ballast Point Yellowtail Pale Ale. Efter två öl insåg vi att kombinationen öl, jetlag och sömnbrist påverkar en väldigt mycket och bestämde att det fick vara nog för kvällen. Sådär runt klockan nio.

Onsdagen började med en tur till närmaste Whole Foods, en lite större mataffär, där vi köpte med lite lunch och andra småsaker man kan behöva. Jag spanade förstås in ölhyllan som erbjöd en hel del gott. En Firestone Walker XV åkte ner i korgen, liksom en Pliny the Elder samt Stone Vertical Epic 11.11.11 som ju kommer till Systembolaget om en månad. Plinyn klarade sig inte längre än till lunchen. Äggröra, ekologisk jalapeñokryddad bacon och Pliny the Elder är rätt trevligt till lunch må jag säga. Storheten med Pliny är ju att den lyckas vara riktigt humlig samtidigt som den har en utmärkt balans utan att bli för maltsöt. Efter shopping och allmänt turistande kring Fishermans Wharf följt av en öllös middag tog vi bussen ut till den ökända baren Toronado. Den lilla lokalen var fullpackad med folk men på något sätt lyckades vi ändå klämma oss ner vid ett bord. Ljudnivån var i nivå med en nattklubb och jetlaggen satt fortfarande i, så efter en varsin öl hade vi faktiskt fått nog för kvällen. Jag drack Sculpin IPA från Ballast Point, en IPA som jag länge sett framemot att få dricka. Besviken ska jag väl inte säga att jag blev, men den levde inte helt och hållet upp till mina förväntningar. Det får bli till att pröva igen när vi är nere i San Diego tror jag minsann.
Fatölslistan på Toronado


På onsdagen ville de andra gå runt och kolla i stan medan jag ville ner till City Beer för att hitta något gott att dricka på nyår. Jag kom dit lite innan de öppnade, så för att döda av väntetiden gick jag till ett café hundra meter bort. Något förvånad såg jag att de hade 5-6 fatöl, bland annat några från Speakeasy som ligger här i San Francisco, så jag passade på att prova deras Big Daddy IPA. Tänk om vilket randomcafé som helst i Sverige hade några lokala mikroöl på kran? Hursomhelst, ölen dracks upp och City Beer slog upp dörrarna så jag travade dit. Vad det verkar så kommer det bli ännu bättre möjligheter till ölshopping senare, och framförallt kommer vi ha bil när vi lämnar SF, så nu var det huvudsakliga målet att plocka upp lite gott att fira in det nya året med. Det slutade med ett mixat sexpack småflaskor och två bombers, nämligen följande.

Midnight Sun Arctic Rhino Coffee Porter
Midnight Sun Cohoho Imperial IPA
Stone/Alchemist/Ninkasi More Brown Than Black IPA
Stone/Baird/Ishii Japanese Green Tea IPA
Stone/Bruery/Elysian La Citrueille Cèleste de Citracado
Dogfish Head Burton Baton
Stillwter/Struise Outblack
Hebrew Bitersweet Lennys RIPA

Efter lunch tog vi oss ut till Golden Gate Park, en helt enorm park med massor av saker att se och kolla på. Inte så mycket öl kanske, men Haight Street slutar i parkens östra ände och dit gick vi förstås sen. Det gamla hippieområdet Haight Ashbury är kul att strosa igenom och när man sedan känner sig lite hungrig och törstig så är det perfekt att droppa in på bryggpuben Magnolia på 1398 Haight Street. Det gjorde också vi såklart, och det var en av resans höjdpunkter än så länge. Det är litet, ihopklämt och med en atmosfär som få svenska pubar kan överglänsa. Jag valde deras hamburgare med gruyere och deras Proving Ground IPA på cask. Ölen var riktigt härlig med massor av röd grapefrukt, tallbar och en lång beska. Precis vad som behövdes till hamburgaren, som kan vara den bästa hamburgare jag har ätit. Själva burgaren, tillagad till medium, hade en rejäl och saftig köttsmak som var det som verkligen glänste, och som tillsammans med gruyeren och IPAn var gudomligt. Pommes friten var gjorda på plats med skalen kvar på potatisen och tillsammans med den vitlöksosande aiolin var de ett perfekt komplement. Efter maten tog jag in en provbricka med sex av deras andra öl som de hade på fat just nu, medan mina kompisar tog in några pints av andra öl. Överlag en bra kvalitet på deras öl, där många var typiskt engelska. Förutom IPAn så var också Prescription, Cole Porter och Stout of Circumstance värda särskilda omnämnanden.

Toronado råkar också ligga på Haight Street och dessutom är det bara nerförsbacke på vägen dit från Magnolia, så vi strosade över dit när vi kände oss klara på Magnolia. Här var det lite mindre folk än gårdagskvällen och återigen lyckades vi precis fånga ett bord. Några fat hade bytts sen gårdagen och framförallt var det Dogfish Head 120 Minute IPA som fångade mitt intresse. En spännande liten skapelse är det verkligen, och jag kan förstå att den inte passar alla. Stor maltsötma och rejäl fruktighet från både jäsning och humlen. En fin öl att avsluta kvällen med, för återigen blev det bara en öl på Toronado. De verkar förövrigt ha öl som t ex Pliny the Elder på mer eller mindra fasta kranar, men vi ska ju upp till Russian River efter nyårshelgen så att pröva Pliny på fat kan minsann vänta lite. Det var allt för nu, efter nyår blir det besök på Moylans, Russian River och kanske Lagunitas, samt ölshopping på Bottle Barn i Santa Rosa och en ölprovning tillsammans med en kille från Ratebeer som ser ut att kunna bli av episka proportioner. Tre av ölen vi ska prova har gult vax, så kan ni få klura lite på vilka det kan vara.

För övrigt så uppdateras det lite mer frekvent på Porterstekens Facebooksida, så häng med där om du vill läsa mer om vad som händer här i Kalifornien.
Jaha, då sitter man på Arlanda med drygt två timmars väntetid tills flyget går, och vad är bättre att fördriva tiden med än att blogga lite? Särskilt nu när det varit tentaperiod och julfirande som gjort att bloggandet fått lida lite de senaste veckorna. Första flygningen går till Heathrow och imorgon flyger vi vidare till San Francisco. Förhoppningsvis hinner vi ta en pint på någon Weatherspoonspub på Heathrow. Har också hört att British Airwyas kör med öl från Fuller's på sina flygningar så man ska väl inte behöva gå törstig på planen heller.

Hursomhelst, nu ska det handla om gårdagen. Juldagen firades med vänner, julfika och några öl som grävdes fram ur källaren. Det kan ju vara bra med lite plats om det följer med lite öl från USA som vill stå till sig ett tag, så lika bra att det säkra före det osäkra.

Jag började med en Kwak som jag lagt ner i källaren mest på kul och trots att det är en stark belgare hade jag inga större förväntningar på positiv utveckling över de knappa två år den legat där. Lite förvånad blev jag då den faktiskt smakade riktigt trevligt, karamell- och frukttonerna hade bundit ihop sig ordentligt och det var en mycket mjukare munkänsla än vanligt. Lagringsvärt om man gillar Kwak i grunden.

Därefter var vi några som delade på en minivertikal av Slottskällans Imperial Stout. Vi hade årgångarna 2009, 2010 och 2011 och här har vi ett öl som verkligen vinner på något års lagring. Stor skillnad mellan årets utgåva och de två lagrade ölen. Mellan 2009an och 2010an var det en betydligt mindre skillnad, men den från 2009 var något bättre trots allt. Betydligt rundare, mer choklad och utan tonen av kallt kaffe som jag tycker den kan ha när den är ung. Jag tycker att det här är en av de bättre lagringsölen i Systembolagets ordinarie sortiment och ett perfekt öl att börja bygga upp sin ölkällare med.

För att bryta av lite så blev det sedan en Girardin Gueuze Black Label (skillnaden på vita och svarta etiketten är att den vita är filtrerad och den svarta ofiltrerad) som hade tre år på nacken. Gudomligt! Väl avvägd syra, sköna fattoner, syrliga röda bär och äppelmust. En riktigt bra lambic och därtill ett riktigt bra lagringsmaterial. Kvällens höjdpunkt utan tvekan.

Den sista ölen blev väl tyvärr lite av kvällens besvikelse. En De Dolle Oerbier som jag haft i källaren i 2 år. En stark, mörk och kryddad belgare kändes ju som ett öl med bra lagringspotential, men den hade blivit lite kärv och var inte alls så trevlig som den är ung. Visst kände man att Oerbier låg där i grunden, men det hade inte hänt mycket positivt med den.

Sådärja, då var det plötsligt bara 1,5 timme kvar till avgång.
Efter ytterligare en avklarad tenta så blev det en liten stund i bastun ikväll, vilket var väldigt skönt nu när den första snön nått Uppsala. I vintertid så är väl en bastu det närmaste man kommer sommar så då tyckte jag det passade alldeles utmärkt med en Jädraöl Trädgårdspilsner som enligt etiketten har en "blommig smak av svensk sommar". Kanske lite paradoxalt då jag druckit, och njutit av, Brooklyn Black Chocolate Stout i en bastu under sommartid, men det har passade riktigt fint. Med tanke på att det är tenta igen på onsdag så var det liksom inte läge för någon stark öl i stor flaska heller.

It's that time of the year again! Eller ja, är man civilingenjörsstudent så händer det förstås fyra gånger om året. Tentaperiod... Första tentan, i organisk kemi, skrevs idag och vad jag kan döma utifrån det facit som lagts upp så gick det riktigt bra för mig. Som vanligt blir det inte särskilt mycket öldrickande (eller bloggande) i tentatider, men just efter en tenta kan man väl unna sig något gott. För att fira av första tentan blev det en stor flaska Old Freddy Walker från brittiska Moor som har stått i min garderob sen sist jag var i Danmark för en dryg månad sen. En porter på 7,5 % som känns lite som en Fuller's London Porter som har gått på, om inte steroider så i alla fall kosttillskott. Samma lena men ändå rostiga karaktär av choklad med 85 % kakao, kaffe, blåbär och björnbär, men med lite mer tryck i smakerna. Lite tyngre, lite intensivare och lite längre mellan klunkarna. Ett värdigt avslut på dagen helt enkelt.

Lite Legend of Zelda: Skyward Sword pressade jag också in, som ni spelnördar säkert förstår utifrån bilden. Riktigt bra spel, men det känns lite farligt att sitta och svinga sin Wiimote vilt åt alla håll när man har ölglas i närheten.
Som en del kanske redan har hört så kommer Sierra Nevada att börja sälja en del av sin öl på burk. Sverigekändisarna Pale Ale och Torpedo Extra IPA blir först ut. Pale Ale kommer på 12 oz (355 ml) medan Torpedon kommer på så kallade "tall boys", burkar med 16 oz (470 ml). De första burkarna verkar komma ut i handeln i USA i februari men redan nu har det dykt upp bilder på hur burkarna ser ut. Riktigt fina, vore grymt att ha tillgång till färska Torpedo på tall boys. Synd att de inte hinner komma ut tills min USA-resa...

Överlag är det många av de större amerikanska bryggerierna som börjar sälja sina öl på burk. Cigar City är på väg att gå över till burkar helt och hållet på 12 oz-sidan och Brooklyn släpper allt fler öl på burk, bland många andra. Det är burkrevolution bland de amerikanska bryggarna helt enkelt.
Julen närmar sig med stormsteg och vad passar då bättre än att komma med några julklappstips såhär mitt under lussevakan (jag ser förresten inte framemot att bli väckt kl 5 imorgonbitti av sjungande damer). Tipsen är för dig som letar efter julklappar till en ö- och matlälskande familjemedlem, vän eller käraste, till någon som behöver hjälp på traven för omvändelse eller kanske till dig själv rent ut av? Eller se det som något du själv kan skriva upp på önskelistan.

Ölkultur på papper och disk - The Brewmaster's Table av Garret Oliver, Tasting Beer av Randy Mosher eller varför inte någon klassisk bok av Michael Jackson? Anpassa nivån på boken efter mottagaren bara. Eller kanske nyutgivna Beer Wars på DVD? Adlibris och CDON brukar vara bra ställen att börja leta på. Här finns några ölboksrecensioner som jag har skrivit, och här är en kortare recension av Beer Wars.


Ölprovning - Många pubar och bryggeriet, samt Systembolaget, anordnar regelbundna ölprovningar. Förutom att de förutom den goda ölen ofta också är väldigt lärorika så är det även trevliga sociala arrangemang. Man lämnar alltid en ölprovning med ett leende på läpparna.

Beer Makers Dinner - För dig som vill ta det ett steg längre än en vanlig ölprovning. Kolla vilka som är på gång i ditt område. För dig som bor i Dalarna kan jag rekommendera att Kopparhatten i Falun anordnar två stycken till våren med Oppigårds respektive Sigtuna, men platserna går åt fort.

Så här såg det ut hos oss i helgen

Chokladfondue - Festligt och syndigt på samma gång! Kan med fördel plockas fram till såväl myskvällen på tu man hand som till filmkvällen med kompisgänget. Det mesta du doppar i chokladen passar perfekt med tyngre mörka öl och sötade lambics. Varför inte pröva att reducera lite öl och blanda ner i fonduen? Billiga varianter finns på t ex Åhlens och har du mer pengar än du kan göra av med så finns det också varianter för många hundralappar.

Digital stektermometer - Alla som tycker om att tillaga stekar och annat kött i ugn behöver en stektermometer. Med en digital sådan kan man dessutom ställa in ett alarm till när en viss innertemperatur är uppnådd, så att man kan njuta av sin matlagningsöl i lugn och ro under tiden köttet steker färdigt och slippa springa och läsa av termometern stup i ett. Finns på t ex Clas Ohlson.

En bra kniv - Med en bra kniv med skönt grepp och skärpa som håller sig så blir matlagningen så mycket roligare, enklare och säkrare. En vanlig kockkniv eller santokukniv i bra utförande behöver alla ha sitt kök. Vill man ge bort något riktigt fint kan man välja en kniv som är smidd i damaskusstål. Tänk bara på att vissa tror att det betyder otur att ge bort en kniv, så om mottagaren är vidskeplig kan det bli ett knivigt läge (sorry, jag var tvungen). För att komma runt det kan man be mottagaren om en krona i utbyte mot klappen.

Resa till en öldestination - För dig som vill spendera lite mer på klappen vill jag föreslå en weekendresa till någon öldestination. Vi har ju väldigt många trevliga ställen såväl i Sverige som runtom i Europa som inte innebär någon alltför lång resa. London, Köpenhamn, Bryssel, Stockholm, Amsterdam, Rom, Prag - Alla kan de erbjuda fantastisk öl och mat tillsammans med intressanta turistattraktioner av det vanliga slaget.

Till sist vill jag bara påminna att det kan vara lite känsligt att ge bort alkohol så tänk igenom det ordentligt om du vill göra det. Kom också ihåg att julen är barnens högtid så njut av julöl och glögg i måttliga mängder.
...Jimmy och Emanuel! En varsin DVD-utgåva av Beer Wars kommer att skickas hem till er i början av nästa vecka. Jag återkommer till er med detaljer. Stort grattis!
En liten påminnelse: Om knappt 8 timmar, kl 22.00 ikväll, är utlottningen av Beer Wars då två lyckliga vinnare blir ägare till ett varsitt ex av Beer Wars på DVD. Missa inte din chans att vinna. Läs mer här.


I våras skrev jag ju om en färdig sataykryddmix som jag tyckte var god och slog de recept jag prövat då man gör det från grunden. Nu har jag hittat ett recept som är bättre! Hemligheten verkar ligga i enkelheten och kanske har det där citrongräset ett viktigt finger med i spelet också. För enkelt, det är det. Jag vet inte hur lätt det generellt är att hitta citrongräs men jag köpte det på lokala Willys. Nedan har jag beskrivit hur man tillagar i ugn, men när det är säsong för det kan man köra dem på grillen, det blir ännu godare. Eller en grillpanna, om man har en sådan.

Satayspett:
ca 500 g kycklingbröst eller fläskfilé (eller andra benfria bitar av kyckling eller fläsk)

1,25 dl kokosmjölk
1 citrongrässtjälk 
3 cm ingefära
2 tsk koriander
2 tsk spiskummin
1 tsk gurkmeja
1 tsk strösocker
salt och peppar

Jordnötssås:
2,75 dl kokosmjölk (dvs det som är kvar i burken sen marinaden)
100-150 g rostade jordnötter
ca 3 msk röd currypasta
1 lime
2 tsk strösocker
salt (om du använder osaltade jordnötter

Börja med att göra marinaden, gärna några timmar i förväg eller kvällen innan. Skär köttet i mindre bitar. Skala och riv ingefäran. Ta bort det yttersta lagret på citrongräset och skär bort botten. Finhacka sedan den vita delen. Det doftar fantastiskt, som att gnida en färsk citron mot varje näsborre. Blanda samman alla ingredienser i en skål, lägg i köttet och låt marinera i kylskåpet.

När det är dags för tillagning kan du börja med att lägga några grillspett i blöt, så att de inte bränns i ugnen. Sätt ugnen på 200 grader. Kör jordnötterna i mixern tills de är finhackade. Om du inte har en mixer kan du hacka dem för hand. Om du har en stavmixer kan du köra den i kastrullen när du blandat ihop alla. Om man bara hackar med kniv är det nämligen svårt att få till rätt konsistens på såsen.

Trä på kyckling- eller fläskbitarna på grillspett och lägg på en bakplåtsförsedd plåt. Ställ in i ugnen i 20 minuter. Fortsätt under tiden med såsen, och om du ska servera ris till är det dags att koka det nu så blir allt klart samtidigt. Hetta upp lite av kokosmjölken i en liten kastrull. Rör ut currypastan i kokosmjölken och när det doftar som bäst häller du på resten av kokosmjölken, jordnötterna, pressar i juicen från limen och häller i sockret. Om du använder osaltade jordnötter, ha även i lite salt. Låt det puttra till önskad konsistens, vilket bör vara ungefär när köttet/kycklingen i ugnen är klart. Servera! Ett stalltips från Malaysia är att servera med några skivor gurka - smaskens till satay.

När det kommer till att para ihop detta med öl så är det ganska "ljusa" kryddiga och svagt sötsyrliga smaker vi jobbar med. Koriander, spiskummin, citrongräs och ingefära i marinaden samt lime och currypasta i såsen. Som gjort för en wit, tycker du inte? Med en wit harmonierar vi med koriandern och citrustonerna från limen och citrongräset (som även är en ingrediens i de flesta currypastor) samt att ölets och matens lätta sötsyrlighet möter varandra. Den lätta, friska och spritsiga ölen passar även bra för att skölja ner den lite feta såsen (jordnötter och kokosmjölk är ju inget för viktväktare) och rensa gommen. Den undviker även att krocka med chillihettan eftersom den saknar beska och alkoholbett.
Jag valde Blanche des Honnelles från Abbaye des Rocs, som finns att beställa på Systembolaget, antingen per låda eller som del i ett mixpack som de snälla killarna på Brekeriet satt ihop åt oss konsumenter. Det är vad bryggeriet själva kallar en dubbel wit, då den ligger på 6 %. Jag tycker att den extra alkoholen hjälper den att komma upp i rätt slagstyrka för att ta sig an den här rätten. En perfekt matchning som jag direkt känner att jag vill återkomma till. Vill man ha något mer lättåtkomligt så lär även Hoegaarden funka, men just eftersom den är lite lättare i kropp och styrka så tror jag att den hamnar ett snäpp under Honnellen. Tysk veteöl skulle även kunna funka, även om man inte får riktigt samma harmoni i kryddorna. Välj då gärna Schneider Mein Grünes som även den har lite mer tryck än sina konkurrenter.
En modern klassiker för den amerikofila ölnörden skulle man väl kunna kalla den. Beer Wars alltså, filmen som i dagarna släpps i Sverige genom Despotz Media. Förresten har du väl inte missat att jag lottar ut två ex av filmen? Läs mer här för att delta i utlottningen.

Beer Wars handlar i mångt och mycket om de olika problemen och utmaningarna som nya aktörer på den amerikanska ölmarknaden ställs inför. Det finns en klar vinkling för de små spelarna och mot de stora drakarna, men detta synsätt är väl knappast något nytt för en ölentausiast. Inte ens för en svensk sådan. Däremot går den in på många aspekter som man som svensk inte tänker på, kanske framförallt eftersom vi och våra små ölaktörer inte har samma problem eftersom vi har ett alkoholmonopol i Sverige. The three tier system, att få hyllplatser och att hitta investerare. Något annat som kanske inte riktig finns här är deras lLobbying för att bevara eller ändra märkliga lagar.

Många kända craftbeeransikten syns genom filmen, som t ex Jim Koch som grundade Boston Beer (Sam Adams) och Greg Koch som grundade Stone, men framförallt följer filmen Sam Calagione från Dogfish Head och Rhonda Kallman bakom New Century Brewing i deras kamp för att etablera sig på marknaden. Kvinnan bakom själva filmen, Anat Baron, tar oss också med på blindtester av Bud Light, Millers Light och Coors Light, till ölkonferenser och till ölhyllorna på mataffärerna.

Filmen ger en överskådlig bild över ölsituationen i USA, som består av så mycket mer än bara ölet i sig självt. Tyvärr känns filmen lite ofokuserad och det blir aldrig särskilt djupgående och man vill ha mer av allt. Men så är den också en och en halv timme lång så det vore kanske svårt att klämma in mer utan att bli för lång för en vanlig dokumentär. Jag tycker att den är en sevärd film för alla ölnördar, även om den i slutändan inte är en toppfilm.

Format: DVD
Längd: 1 h 29 min
Språk: Engelska
Undertexter: Svenska, danska, norska och finska
Releasedatum (Sverige): 07/12/2011
Ursprungligt utgivningsår: 2009
Svensk distributör: Despotz Media

Återigen, missa inte att du kan vinna ditt exemplar av den här filmen här och på några andra ölbloggar.
Om det är en film man ska se som ölnörd så kan det gott och väl vara Beer Wars, filmen om den något märkliga ölsituationen i USA. Som tur är så släpps den på DVD i Sverige imorgon så att även vi svenska ölnördar kan ta del av den (utan att behöva gå den olagliga vägen). För att lansera filmen har Despotz Media skickat ut några ex till ett gäng ölbloggare för utlottning och så även till Portersteken.

Allt du behöver göra för att delta i utlottningen är att skicka ett mail till portersteken@gmail.com och berätta vad du vill läsa mer av på bloggen. Mer mat, mer intervjuer, mer nyheter, mer vad som helst - you tell me. Det kan vara hur kort eller hur långt som helst. Kom ihåg att sätta "Beer Wars" som ärende i ditt mail. De deltagare som gillar Portersteken på Facebook kommer att få en extra lott i dragningen, så maximera dina vinstchanser och gå in och gilla på en gång. Två exemplar av filmen är uppe för utlottning och lottningen sker på söndag den 11/12 kl 22.00. OBS! Man måste vara minst 18 år för delta i utlottningen.

Filmen kommer att recenseras här på bloggen ikväll eller imorgon så håll utkik!
Bakom all god öl och mat kanske ni anar några filmer som ligger och lurar? Javisst, det är ju Beer Wars som har Sverigerelease i veckan. Portersteken har fått några ex som kommer att både lottas ut och recenseras inom de närmsta dagarna. Jag kan redan nu säga att om du vill vinna en så kommer det vara en fördel att gilla Portersteken på Facebook. För er som bor i Stockholmstrakten kan vi även tipsa om att det är releasefest på Sorbon på onsdag, bl a med Manker bakom spakarna.

Men nu var det ju mat och öl, inte film, vi skulle prata om. Chili con carne är ju en himla lätt rätt att slänga ihop och går att variera mer än ett äventyr i Skyrim. Jag gjorde en ganska straightforward variant ikväll men piffade upp det hela med en Brewdog/Mikkeller I Hardcore You till. Ingen öl i grytan den här gången, men släng i nån deciliter mörk lager tillsammans med tomaterna om du vill få en mustigare smak.

Dubbel-IPAn hittar sitt maltigare alter ego tillsammans med denna rätt. Missförstå mig inte, humlen finns kvar i full kraft men maltkroppen växer och tar mer plats i rampljuset. En avrundad, mjuk maltsötma är det första som slår en, sen kommer humlen med en oväntad glidtackling på smaklökarna och till sist väcks chilin till liv och bränner till lite extra. Precis vad jag vill ha, men jag gillar lite extra krydda. Det här är inte en kombination för dig som inte gillar en gnutta extra chilisting. Om du redan druckit upp alla dina I Hardcore You så finns ju vanliga Hardcore samt Sierra Nevada Torpedo i ordinarie sortimentet. Om du är känslig för humlefärskhet ska du dock se upp med Torpedon just nu då det verkar vara rätt gamla flaskor på hyllorna. Vill du ha något mindre aggressivt i glaset men fortfarande med en humlekick, kör på Oppigårds Amarillo. Vill du ha något utan humlefokus? Testa Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen, garanterad succé.

För er som vill laga chili con carne men inte har något eget favoritrecept så kommer mitt här:
ca 500 g nötfärs
ca 400 g kokta bönor, t ex små vita eller black eyed
1 burk krossade tomater
1 msk tomatpuré
2 gula eller röda lökar
2-3 klyftor vitlök
1 röd paprika
1 torkad röd chili alternativt chilipulver efter smak
1 köttbuljongtärning eller 1 msk fond
salt och peppar
matfett

Hacka lök och vitlök och fräs i lite matfett i en gryta. Skär under tiden paprikan i små bitar och hacka chilin. Lägg i paprika, chili och köttfärs i grytan och fräs tills all köttfärs fått färg. Häll i alla resterande ingredienser förutom bönorna och låt koka upp. Låt det sedan puttra på medellåg värme i ca 20 minuter eller tills du tycker grytan fått lagom konsistens. Släng i bönorna sista minutrarna så de får upp värmen. Servera med ris och någon skiva gott matbröd eller med nachochips och riven ost.
Man har ju sedan ganska länge tillbaka kunnat beställa varor ur Systembolagets beställningssortiment online i deras E-beställningstjänst. Nu utökar de tjänsten till att från och med första februari även göra det möjligt att beställa varor som endast släpps i vinkällarbutikerna (T7) hemma från datorn. Läs mer här om den utökade e-beställningen här.

Nog för att man ju i stort sett alltid är på Systembolaget på släppdagarna ändå för att köpa de öl som kommer i T5 och lika gärna kan lägga eventuella T7-beställningar i butiken när man ändå är där, men detta är ju ytterligare ett steg i rätt riktning för Systembolaget. Jag hoppas att de i framtiden utökar till att omfatta alla nyheter och till slut hela sortimentet till och med.

Jag är i Göteborg på studieresa och med kvällen fri så passade jag på att besöka 3 Små Rum, som jag hört så mycket gott om. Direkt när jag klev nerför trappen och in i källarlokalen förstod jag varför. Man känner direkt att man har hamnat rätt, med jazzmusiken på låg volym, den dämpade belysningen, utsmyckning bestående av ömsom ölskyltar och ömsom persiska mattor och så Reza som står bakom baren och är coolare än en filbunke.

Medan jag väntade på Adam och Rafiki som skulle möta upp så kikade jag på menyn. Kort och enkel pubmeny med de vanliga inslagen, förutom den sista listningen bland huvudrätterna: Veckans persiska rätt för facila 145 kr. En liten lapp på väggen informerade mig om att det just ikväll rörde sig om kryddat ris med mandel, apelsinskal och tranbär med kycklingfilé. Betydligt mer spännande än en hamburgertallrik, så det fick det bli.

Reza informerade om att rätten var lite sötsyrlig. Fatölsutbudet gavs en noga överblick innan jag bestämde mig för en Amager IPA, som serverades i en generös kupa. Det bittersöta ölet kompletterade den lätt sötsyrliga och milt kryddiga maten på ett sätt som passade in totalt i helhetsupplevelsen. En mysig och hemtrevlig kombination som inte skäms för att vara det bekväma alternativet.

Jag hann smaska i mig maten precis tills Adam dök upp, snart åtföljd av Rafiki. En varsin öl senare tog vi en spårvagn till Järntorget och traskade ner till The Rover där jag efter mycket funderande bestämde mig för en Klippan Porter från Ocean. En mycket mild, gräddig och knäckig porter som jag måste utse till den bästa Oceanöl jag druckit hittills. Fast det är förstås inte så många än. Ölsnacket tuggade på om bucket lists för öl, priser, ölresor och annat tills vi insåg att klockan började bli slagen och det var hög tid att gå vidare åt spridda håll och sätta punkt på en trevlig kväll. Tack för sällskapet Adam och Rafiki!
Om en månad byter jag snö, kyla och mellandagsrea mot tre veckor i den moderna mikrobryggarrevolutionens vagga och hemstaten för några av världens bästa bryggerier - Kalifornien. På självaste annandag jul flyger jag och tre vänner över till San Francisco där vårt äventyr påbörjas. Efter nyår hyr vi bil och tar en tur norrut till Moylans och Russian River innan vi beger oss söderut längs kusten på Highway 1. Efter några stopp längs vägen når vi San Diego, varpå vi vänder norrut igen och siktar på Los Angeles, som vi sen flyger hem från. Nu är ju inte mina vänner så djupt nere i ölnördsträsket som jag är, så av hänsyn till dem lär det inte bli en massa intervjuer och dylikt, men ett och annat bryggeribesök ska det väl bli. Framförallt kommer det drickas en himla massa supergod öl. Jag har också planerat in tre ölbyten under resans gång, som kommer innehålla öl med väldigt bra rykte.

Jag kommer självklart försöka blogga lite under resan, men framförallt kommer det nog komma uppdateringar på Facebooksidan, så gå in och gilla den om du vill följa med virtuellt på resan. Om du har några bra tips om okända guldkorn, ölrelaterade eller allmänna, så mottas de gärna via mail eller kommenterar här och på Facebook.
Igår hölls det provning med Gambrinus, den här gången i Johans och Hasses regi. Rekordmånga deltagare var det också, jag tror jag räknade till 38 glada provare. Som vanligt fick vi fyra olika öl helt blint. Den här gången kom det dock med en liten twist, nämligen en ostbricka till. Ostsorterna var också blinda även om det förstås inte var så svårt att lista ut vilka typer av ost det var. Varje ost var också menad till en viss öl.

Första ölen var uppenbart en tysk weissbier, det gick inte att missa. Skumbanan, vete och massor av nejlika. Lite, lite tyngre i smaken än de flesta klassiker som Weihenstephaner, Franziskaner osv så jag antecknade en gissning på Schneider Main Grünes. Öl nummer två var av det mörkare slaget (på bilden står glasen i ordningen 1-3-2-4, fråga inte varför) och med en mycket tydlig fruktighet samt lite marsipan. Min första tanke var Aventinus. Kanske hade jag lite för mycket veteölssmak kvar i munnen från första ölen? Det slog mig nämligen att den var helt klar i glaset, vilket ju Aventinus verkligen inte är. Jag anade oråd, men kunde helt enkelt inte släppa första intrycket och kom aldrig fram till någon bättre gissning än Aventinus.

Tredje ölet var också ganska lätt. I princip såg man redan på färgen och skummet att det var en IPA eller DIPA, då det ju lämnar väldigt karaktäristiska skumrester på glaset. Näsan bekräftade snabbt ögonens misstanke och berättade dessutom att det troligen rörde sig om en IPA/DIPA som fått stå lite för länge då den saknade nyanserna som en färsk IPA/DIPA har. Smaklökarna höll med och sa mig även att den var väldigt besk och med ganska hög alkoholhalt. En DIPA med andra ord, och jag antecknade en gissning på att det var Hardcore då jag visste att flaskorna i Uppsalas butiker var nån månad gamla. Det är inget ovanligt med öl ur beställningssortimentet vid Gambrinusprovningarna, men vid här laget gissade jag på att de bara valt öl ur ordinarie sortimentet.

Mörkt, starkt, humligt och småsött. Sista ölet var nog ett av de mer uppenbara för mig, i alla fall med utgångspunkten om att det bara rörde sig om öl från ordinarie sortimentet. Det finns ju nämligen inte så många imperialvarianter att välja mellan. Slottskällans Imperial Stout är inte så humlig som den här och Yeti tycker jag är mer rostad, mindre söt och med en lite annan humleprofil. Rip Tide var det nog inte heller. Det smakade väldigt mycket som Gonzo däremot, och med uteslutningsmetoden kunde det ju inte vara så mycket annat.

Med ölen genomprovade för sig var det dags att ge sig på ostarna. Första osten var något slags getost, men ovanligt krämig. Den passade fint till weissbieren, dock blev den något kraftig mot ölen. "Späder man ut" osten genom att ha den i en sallad, på en brödbit eller liknande så blir det däremot en obsalut ferpekt kombo med ölen. Raskt vidare till nästa ost, en väldigt rinnig vitmögelost med kraftig smak. Tillsammans med öl nummer två så tyckte jag nog att det var den bästa kombon mellan öl och ost under kvällen.

Tredje osten var en något grynig hårdost. Jag råkar veta att både Hasse och Johan gillar gruyere väldigt mycket samt att det ju är en klassisk ostkombo till IPA, så allting pekade på en lagrad gruyere. Jag tyckte nog att IPAn saknade färskheten lite för mycket för att det skulle bli en ultimat kombo, men gott var det verkligen. Min andra favorit för kvällen. Till sist kom det en mögelost med rejäl sälta och väldigt kraftig smak. Inte alls dumt med den sista ölet, sötman i ölet satte sig fint mot sältan i osten och de stora smakerna bjöd upp till en liten svängom. Mest på kul prövade jag även alla ostar mot alla öl lite snabbt, men det var förstås inga kombinationer som var bättre. Trots att veteöl med blåmögelost väl hade ungefär lika bra odds att vara en bra kombo som det är för att få se Bengt Frithiofsson nykter i TV så testade jag även det, men det var förstås inget vidare.

Dags att få facit. Till att börja med så hade jag haft helt rätt med att det bara var öl från ordinarie sortimentet, så då kände jag mig ju plötsligt väldig säker på mina gissningar. Första ölen var också mycket riktigt Schneider Mein Grünes, och osten var en getost från Gullspira gård. Kanske inte helt oväntat så var Aventinus däremot knappt nära på öl nr 2. Istället var det en belgare, vilket så fort det avslöjades kändes så väldigt uppenbart att jag skämdes lite inombords. Själva ölen var faktiskt Leffe Brune. Jag måste säga att jag tyckte den var väldigt trevlig och som det kommenterades på Porterstekens Facebooksida så är ju blindprovning ett bra sätt att häva sina fördomar. Osten till den var en Brie de Meux. Gissningen på Hardcore var också fel, men det var i alla fall en IPA det rörde sig om, nämligen Torpedo. Varför gissade jag inte på den? Lagrad gruyere var i alla fall helt rätt gissat på osten. Slutligen så var det såklart Gonzo i det sista glaset, och osten till den var en spanjor vid namn Hoja. Alla ostar kom från Ostboden i Saluhallen i Uppsala.

Medan poänglapparna sammanställdes så var det handuppräckning om vilken kombination som var bäst. Jag var helt ensam om att tycka att Leffe Brune med Brie de Meux var bäst. Veteölen och getosten hade också ganska få anhängare. I toppen var det ganska jämnt mellan Torpedo och gruyere mot Gonzo och mögelost, men IPA och gruyere drog längsta strået. Röstsedlarna var nu sammanräknade och resultatet presenterades. Dels rangordnar vi de fyra ölen (1-4) och där vann Gonzo med 121 p, tätt följd av Torpedo på 115. Sen var det ett hopp ner till Leffe på 74 och sist den stackars Mein Grünes på 70. Vi poängsätter även på en skala 0-6 och där var resultatet väldigt intressant. Veteölen och belgaren hamnade på exakt samma snittpoäng, nämligen 3,82. Men det var inte nog där, utan det var även delat på förstaplatsen, för Torpedo och Gonzo fick båda exakt 4,53 i snitt.

Efter avslutad provning var vi några som gick vidare till O'Connors en stund, där vi fortsatte på blindprovningstemat för kvällen genom att var och en fick gå och köpa en öl, som utom synhåll blev upphälld i provningsglas. I tur och ordning körde vi igenom Meantime Chocolate, Victory Storm King (mitt val), De Molen Weer & Wind (stort tack för den Johan), Avery Out of Bounds Stout och Evil Twin Disco Beer. Meantime var den enda jag kunde plocka utan flera ledtrådar, men himla gott var det. En bra avslutning på en bra kväll helt enkelt.
Dags att presentera en liten lista över nyheterna som kommer på Systembolaget i vår. Notera att listan är preliminär och inkomplett. Öl kan försvinna ur listan och framförallt så kommer det självklart att tillkomma fler än dessa. Listan är ihopsatt av mig och andra medlemmar på BeerSwedenForum, så om du vill hålla dig fullt uppdaterad på kommande öl på Systembolaget och om andra nyheter och ölsnack rekommenderar jag att du registrerar dig där.

Jag ser särskilt framemot Boogoop och Schneider Tap X. De andra gooparna har ju varit trevliga och Tap X tyckte jag var riktigt trevlig. Väldigt bra priser på dem dessutom. Även kul med några tyska ölstilar som man sällan ser på Systembolaget. För den som undrar var Brooklyn Black Chocolate Stout har tagit vägen så hoppades Carlsberg på att få in den till februari eller mars men sist jag pratade med dem var inget 100 % klart. I värsta fall kan man ju alltid privatimportera en låda.

Uppdatering 24.11.2011:  Fler releaser till februarisläppet samt sista ölen till vårsläppet.

Uppdatering 06.12.2011:  Puritys mixpack till beställningssortimentet i januari

2 JANUARI 2012 - NYHETER I BESTÄLLNINGSSORTIMENTET
89224 [268,00 kr; 8x500 ml?; BS] Mixed Purity - mixpack med 3xPure UBU, 3xPure Gold & 2xMad Goose
????? [??,?? kr; 330 ml; BS] Oppigårds Indian Tribute

1 FEBRUARI 2012 - EXKLUSIVA NYHETER
11036 [27,90 kr; 355 ml; T5] Sierra Nevada Celebration Ale
11422 [89,90 kr; 330 ml; T5] Brewdog Paradox Jura
11161 [83,90 kr; 650 ml; T5] Stone Double Bastard Ale
11162 [94,60 kr; 650 ml; T5] Stone Vertical Epic 11.11.11
11184 [59,00 kr; 500 ml; T5] Fullers Brewer's Reserve Limited Edition No 3
11035 [116,00 kr; 750 ml; T5] Gouden Carolus Cuvée van der Keizer Blauw


11615 [99,00 kr; 750 ml; T7; 900 st] Three Floyds Mikkeller Boogoop (brygd hos De proef)
11609 [47,90 kr; 330 ml; T7] Three Amigos Smeden
11668 [43,90 kr; 330 ml; T7] Oppigårds Ekporter
11611 [89,00 kr; 710 ml; T7] Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest Wet Hop Ale
11610 [119,00 kr; 750 ml; T7] Cigar City Humidor IPA

1 MARS 2012 - SÄSONGSSLÄPP VÅR (KOMPLETT LISTA)
1422 [12,90 kr; 330 ml; BAS] Mellerud Vårpilsner
1476 [16,90 kr; 330 ml; T1] Sigtuna Vårlager (East River Lager under tillfälligt namn)
1437 [19,50 kr; 330 ml; T1] Nils Oscar Ctrl Alt Delete
1690 [96,70 kr; 4x330 ml; T1] Brewdog Mixpack: Alice Porter, 5AM Saint, Chaos Theory och Dogma
1436 [21,90 kr; 330 ml; T2] Sigtuna East Coast IPA (Summer IPA under nytt namn)
1461 [19,90 kr; 330 ml; T2] St Eriks Porter
1571 [19,90 kr; 500 ml; T3] Früh Kolsch
1512 [20,90 kr; 500 ml; T3] St Georgen Braü Keller Bier
1564 [23,90 kr; 330 ml; T3] Paulaner Salvator Doppelbock

1 MARS 2012 - EXKLUSIVA NYHETER
11600 [178,80kr; 500ml; T5] North Coast Old Rasputin Bourbon Barrel Aged Stout
11608 [29,90 kr; 500 ml; T5] Meantime American Style Brown Ale
11605 [26,90 kr; 330 ml; T5] Innis & Gunn Irish Cask
????? [79,00 kr; 750 ml; T5] Schneider Weisse Tap X Mein Nelson Sauvin
Efter nyår kommer man ju kunna beställa alla lokala öl till hela Sverige. Det vill säga alla öl som ligger i bryggeriets lokala butiker kan man beställa till vilken annan butik som helst. Det här öppnar ju upp för lite bredare distribution och en del bryggerier tar chansen att slänga ut fler öl i sitt lokala sortiment/beställningssortimentet (som vad jag förstått går hand i hand). Senast i raden är Oppigårds Indian Tribute som enligt uppgift ska komma ut i beställningssortimentet efter nyår, numera på flaskor á 33 cl istället för 50 cl som den tidigare buteljerades på. De hade tidigare sagt att den kommer "någon gång i vår" men det ser alltså ut att bli redan till nya årets början.

Jag ska till Kalifornien över nyår så det ska bli riktigt spännande att komma hem i mitten av januri och kunna pröva svenska storheter på humlefronten som Oppigårds Indian Tribute och Anders DIPA från Eskilstuna mot några kaliforniska topp-IPA's som kommer få följa med hem till Sverige.

Förtydligande: Indian Tribute kommer ut i beställningssortimentet vid nyår men först till första februari kommer den som lokal artikel. Vilket bör innebära att det är kollikrav under januari men från och med februari kan beställas per flaska.
Så här tomt blev det bakom Sigtunas monter när Lars försvann på intervju
Under lördagseftermiddagen snodde jag med mig Lars från Sigtuna bort till Blogghörnan för en snabb intervju om nya bryggeriet och kommande lanseringar.

Jag: Hej Lars! Berätta för läsarna om vem du är och din roll hos Sigtuna.

Lars: Jag är från början sälj- och marknadsansvarig men är även delägare och har varit med under nästan hela resan. Jag kom in vid 2007 (Red: Sigtuna Brygghus grundades 2005) då det väl fortfarande var lite av ett hobbybryggeri och därifrån kommersialiserade vi hela verksamheten. Jag har väl varit en av de drivande sedan dess, tillsammans med Peter, Kennet och våra anställda som kommit in efter hand, som t ex Mattias. Jag har jobbat mycket mot Systembolaget och så förstås med försäljning till krogar. Vi har ju fått en del lanseringar på Systembolaget, levererat, fått fler lanseringar och så vidare, och det utgör väl 90 % av vår försäljning.

Jag: Ni har ju fått två lanseringar till vårsäsongssläppet den första mars, Vårlager och East Coast IPA. Vad jag har förstått så är Vårlager er East River Lager under annat namn och East Coast IPA är Summer IPA under nytt namn?

Lars: Ja, Vårlager och East River Lager är i princip samma öl. Det stämmer också att East Coast IPA är samma öl som Summer IPA. Vi tyckte att den var så bra att vi ville fortsätta med den. Sedan efterfrågade ju Systembolaget en öl med sådan karaktär, så varför inte försöka få in den igen? Systembolagets sortiment är ju lite "udda", så vi får ju anpassa oss efter det. Det är ju enda sättet för oss att få ut vår öl så vi får försöka matcha dem där det finns passande lanseringar.

Jag: Har ni några fler lanseringar på gång, utöver de två till vårsläppet?

Lars: Vi har fått in två påsköl och förmodligen blir det även en påsköl från St Eriks som bryggs hos oss. Från oss kommer det vara en IPA och en ale i mer brittisk stil på 4,5 %. Systembolaget har ju börjat efterfråga lite mer alkoholsvagare öl. Det är ju kul med lanseringarna, men det krockar också litegrann med vårlanseringen, så vi får se hur vi löser det. Det blir ju att använda ytterligare ett skohorn så att säga, men det är klart att vi ska leverera. På sikt är det ju bra för oss att arbeta in öl i de återkommande säsongssläppen. Nästa år kanske vi inte får någon lansering i vårsläppet och då är det ju skönt för oss om vi har inarbetade påsköl att erbjuda.

Jag: Efter nyår kommer man ju kunna beställa lokal öl per flaska till sin butik. Planerar ni att lägga upp specialöl som bryggts i mindre batcher, som t ex CPH Black Oak eller blir det för mycket logistiskt arbete?

Lars: Ur logistiksynpunkt är det ingen fara så i princip skulle vi kunna göra det, men jag tror inte att vi kommer att göra det eftersom vi säljer ut sådana öl väldigt snabbt ändå. Det finns ingen anledning för det för oss helt enkelt. Däremot ser vi ju framemot att kunna erbjuda vårt standardsortiment, som idag bara ligger i lokala butikerna och inte når ut riktigt, till hela Sverige.

Jag: Ni har ju byggt ut ganska mycket i år. Har ni börjat känna er hemma i det nya bryggeriet?

Lars: Jodå, nu funkar allt och vi är uppe i full produktion. Jag skulle tro att vi hamnar på en årskapacitet på omkring 700 000 liter nu. Teoretiskt skulle utrustningen nog klara omkring 800 000 liter. Det är inte så mycket kostym att växa i faktiskt och det finns inte så mycket ledig yta i bryggeriet att placera ny utrustning på. Tar vi fram skohornet kan vi nog klämma in några till tankar i alla fall , men det kräver ju också en nyinvestering. Allt man kan få in höjer ju produktionskapaciteten (Red: En kombitank á 4000 liter ökar kapaciteten med i runda slängar 50 000 liter per år) och efterfrågan verkar inte ha mattats än.

Jag: Tack för intervjun Lars!

Inom kort så lägger jag också upp en lite längre intervju med Micke Mårdstam, en av Wicked Wines delägare, som berättar lite mer om Mohawk och planerna för 2012. Glöm inte att gilla Porterstekens nya sida på Facebook för att alltid få de senaste uppdateringarna.
Kopparhatten visar att de vill vara ett ölställe att räkna med i Falun. Det har inte ens gått två veckor sedan de arrangerade Beer Makers Dinnern med Brewdog och de har redan annonserat två nya BMDs. Först är det Oppigårds som kommer på besök för att servera sina öl med Dalakomponerad meny den 1 mars nästa år. Sedan behöver man bara vänta fyra veckor innan det händer igen, för den 29 mars kommer Sigtuna förbi.

Det känns nästan surrealistiskt att lilla Falun kan följa upp en BMD med Brewdog med två nya arrangemang med två av Sveriges hetaste bryggerier inom loppet av fem månader. För jag är övertygad om att platserna till båda dessa kommande middagar kommer sälja bra. I ölsammanhang kan man verkligen vara stolt över att vara dalmas nuförtiden. Om schemat tillåter ska jag definitivt ta mig hem och gå på någon av dem, om inte båda. Kanske ses vi där?
På lördagen tog det inte lång tid innan jag sammanstrålade med David, Fredrik och Stefan. Eftersom jag redan avverkat en dag på mässan kunde jag ju ge nykomlingarna lite tips, men de var minsann inte så lite skeptiska när jag rekommenderade att pröva cider hos Brekeriet. Inte så konstigt kanske, cider är ju i Sverige synonymt med massproducerat sötsliskigt dravel, istället för den underbart goda dryck det kan vara när det är hantverksmässigt gjort. Ni känner kanske igen scenariot? Det är ju nämligen lite samma sits som öl sitter i, bara att den har hunnit mycket längre i att slå bort fördomarna och visa hur gott det kan vara. Nu är det hög tid att även ge cidern chansen.

De tre herrarna var genast sålda på cidern så vi frågade om inte någon av bröderna Ek (nu kan du väl också lista ut var namnet Brekeriet kommer ifrån?) kunde tänka sig att komma över till Bloggarhörnan för en lite mer ordnad provning i lugn och ro. Christian tog på sig det så vi slog oss ner i de röda sofforna och lät honom välja ut några godbitar ur sortimentet för honom att berätta om och för oss att prova. Snart kom Christian med tre cidrarna samt två öl från det franska mikrobryggeriet Brasserie Theillier, nämligen "syskonölen" La Bavaisienne Blonde och La Bavaisienne Ambrée.


Innan vi började prova godsakerna så berättade Christian lite om Brekeriet. Det hela startade med att han och hans två bröder André och Fredrik ville göra någonting tillsammans och med det gemensamma intresset för öl föll valet på att satsa på dryckesimport. Första ölsökarresan gick till Köln och Düsseldorf där de såklart letade efter kölsch och altbier att importera till Sverige. Till slut föll valet på Früh Kölsch som de började importera till Sverige för att sälja på den sydsvenska krogmarknaden.

Nästa resa gick till Frankrike och Belgien där de hittade ytterligare några bryggerier att samarbeta med, nämligen Abbaye des Rocs, La Thiriez och Theillier. Tiden blev mogen att börja satsa på att etablera sig norrut i landet och någonstans här kom också min första kontakt med Brekeriet, när de ställde ut på Linköping Beer Expo i våras. Till höstens SBWF tog de, mest på prov, hem några lådor av Cidre Bouché du Pays d'Othe från La Ferme d'Hotte. Den blev riktigt populär på SBWF och lovorden haglade. Jag tyckte den var en av de mest spännande upptäckterna under mina tre dagar på mässan.

Med Brekeriets bakgrund avklarad gick vi över till att prova på deras varor. Först ut var de två ölen från Brasserie Theillier som hör hemma i norra Frankrike. Bryggmästaryrket har gått i arv inom familjen och nuvarande bryggmästaren Michel hör till den sjunde generationen bryggmästare i det familjeägda företaget. Vi började med att korka upp La Bavaisienne Blonde, en ljus biere de garde som bjöd på en fin mix av nybakat bröd, nyslaget gräs, lätta örter och en touch av estrig fruktighet. En frisk öl som gör att man lätt börjar dagdrömma om sommar igen.

Därefter slogs La Bavaisienne Ambrée upp i glasen, som även den är en biere de garde men som namnet avslöjar så är den lite mörkare. Detta beror dock inte på malten då det bara är pilsnermalt i den, utan den mörkare färgen har istället åstadkommits genom längre och hårdare kokning av vörten som gör att Maillardreaktioner uppstår. Denna öl är på Ratebeer rankad som dels den bästa biere de garden och dels den bästa franska ölen. Den är sötare och lite tyngre än Blonden, och även här finns en estrig fruktighet som drar åt nyplockade äpplen samt en touch av kryddig humle. Det skulle vara riktigt intressant att prova en flaska som lagrats i ett år eller två och se vart den tar vägen med lite ålder.

Med de två ölen avklarade gick vi vidare till cidrarna, som alla tre kommer från ovan nämnda La Ferme d'Hotte. Ciderhuset ligger i Champagneregionen och odlar sina cideräpplen själva. Vi började med Bouchén, alltså den som även var med till SBWF. Christian berättade att det var något av en standardcider på många restauranger i regionen. Härligt söt och syrlig med en rejäl, ren äppelkaraktär samt tydliga inslag av vildjäst. Vi tyckte alla att den med sin syrlighet och stalliga toner påminde en del om lambic.

Vi fortsatte med Saveur de Pommier, som vi tror (svårt med franskan) kan ha varit lite fatlagrad. Den hade i vart fall en mer avrundad och fylligare smak med toner av vanilj och kryddor. Jag tyckte nästan att den kändes lite avlägset julig. Denna var min favorit av de tre. Sist provade vi Rosé d'Ete som har fått sin färg från morötter, samt troligen (återigen det där med franskan) rödbetor. Den är avsedd som en sommarcider med en bedragande doft som inte avslöjar något om den mycket rappare syran jämfört med de andra två.

Sedan tackade Christian för sig och vi tackade honom för en mycket trevlig och smakfull stund. Vi återvände alla till Brekeriets monter ett par gånger under eftermiddagen och kvällen för att prova deras övriga öl och snacka bort några minuter. Bröderna Ek är bland de absolut trevligaste personerna inom branschen som jag har fått möjligheten att träffa. Det i kombination med att de vågar satsa på lite annorlunda grejer gör att jag verkligen önskar dem all lycka.
Numera finns den här lilla bloggen även på Facebook för att få en till kanal för att berätta om vad som händer samt förhoppningsvis nå ut till fler människor för att sprida ordet om god öl och mat. Att gå in och gilla är bara ett knappklick bort. Sen ligger det ju nära till hands att rekommendera sidan för några vänner också.

För att lansera sidan kommer det inom de närmsta veckorna att dyka upp en tävling med fina priser, där det kommer vara en fördel (men inte måste) att gilla Portersteken på Facebook. Jag tänker inte avslöja priserna riktigt än, men det är något som alla ölälskare borde vilja ha hemma. Så det är ju lika bra att gå in och gilla redan nu.


Under fredagen på ÖÖWF så var ju Menno från De Molen på plats i Närkes monter med tre av sina öl. Darren, Pelle och jag, ackompanjerade av Jonas och Marc från Brill, fick med oss honom och de tre ölen bort till Blogghörnan för en liten avsmakning, allt medan Menno berättade om De Molen.

De tre ölen var Tsarina Esra Cognac, Hel & Verdoemnis 666 och en lager som byggde på deras Donder & Bliksem men som nu var färskhumlad med massiva mängder EKG. Ca 100 kg aromhumle användes till 2500 liter vört. Vi var alla väldigt förtjusta i lagern som var otroligt fräsch och fin, och särskilt Darren var väl smått förälskad i den, men så är han ju också från Kent. Min favorit av de tre var Tsarina Esra som var rund och fin med en mjuk chokladig sötma och en touch cognac. H&V 666 hade dock lite för mycket knäckebrödstoner för att vara en toppöl i min bok. Menno intygade att den ganska stora smakskillnaden mellan Tsarinnan och H&V berodde i stort sett enbart på de ganska olika maltkompositionerna.

 -Jag vill göra god öl som jag själv tycker är bra. Jag gillar stout, porter, "medeltidsöl" och rököl, och är å andra sidan mindre förtjust i suröl, men jag är öppen för att brygga allt, berättade Menno. Han menade också att han hela tiden ville ha 15 standardöl i sitt sortiment och hela tiden utveckla nya säsongsöl. Att komma på nya recept är inte det svåra tycker han och tyckte att han hade fler idéer för öl än vad han skulle kunna brygga under sin livstid.

Menno berättade att han har varit hembryggare i över 20 år och startade upp De Molen för sju år sen för att göra alternativ till Heineken. De har växt stadigt och har nu en årsproduktion på ca 180 000 liter och har sju anställda, vilket väl kan jämföras med ett mindre till medelstort svenskt mikrobryggeri i kapacitet. Sverige har blivit en viktig exportmarknad för De Molen, som exporterar 70-80% av sin öl. För två år sen var USA största marknaden men häromåret var det istället Italien.

Jag tror att Darren spelade in större delen av vår lilla session i Blogghörnan med mobildiktafon och kommer säkerligen lägga upp en utförligare artikel, så håll utkik på BeerSweden framöver om ni vill veta mer om Menno och De Molen och se lite bilder, då jag helt missade att fyra av kameran just under den här provningen.
Här blir det lite liveuppdateringar från lördagen på Örebro Öl & Whisky Festival.

De första besökarna har precis börjat strömma in, så nu är det väl dags att gå ut och leta upp folk man känner.

---------------------------------

Snabb femminutersintervju med Lars från Sigtuna som bland annat avslöjar lite om kommande lanseringar på Systembolaget. En sammanställning av den och kommande intervjuer kommer att läggas upp i separat inlägg.

---------------------------------

Christian från Brekeriet kom just över till Blogghörnan för en liten provning med mig, Ölsvammel-Stefan och David & Fredrik från Ölkultur. Några franska öl och cider verkar vara på schemat.

---------------------------------

Avklarad provning, riktigt kul att få höra lite mer bakgrund till ölen och cidern som de har. Provningen bestod av La Bavaisienne Blonde och La Bavaisienne Ambrée från franska Brasserie Theillier, som igår i deras fransk-belgiska mixpack som finns att beställa, samt Brekeriets tre cidrar (Bouché, Cuvée och Rosée) som jag även provade igår. Riktigt bra är dom. Antagligen kommer det att komma ett mixpack i beställningssortimentet efter nyår med två flaskor vardera av dessa tre cidrar. Rekommenderas starkt! Christian avslöjade också att de har spännande planer för 2012 som eventuellt kan inkludera egenbryggd öl. Det ser vi framemot med spänning.

---------------------------------

Två timmar sedan portarna slogs upp för dagen och det är redan riktigt mycket folk. Inte som en lördag på SBWF, men det börjar bli ganska trångt här och var, särskilt i den länga där i stort sett alla mikrobryggerier har sina montrar. Besökarrekord i år igen?


---------------------------------

Bishops Arms har plockat fram fyra flaskor med Stormaktsporter från 2006. 2 cl för 40 kr minsann. Det fick bli ett smakprov av den. Tyvärr verkar den ha passerat sin topp och kändes inte som mer än bra. Det kan förstås också bero på batchskillnader, men den var en bit ifrån en olagrad Stormaktsporter. Närke får upprättelse med Fimbulvinter istället, en öl kryddad med enris och honung i väntan på Ragnarök. Betydligt bättre!


---------------------------------

Massor av folk! Nu är det jobbigt trångt i öllängan. Samtidigt har jag svårt att hitta nått intressant att prova och alla utställare är för upptagna för att hinna med något längre samtal. What to do, what to do... Man kanske skulle ta sig lite mer Konjaks helt enkelt?

 ---------------------------------

Lyckades just fånga upp Mikael Mårdstam från Wicked Wine för en intervju om framtidsplaner, Mohawk, ölpriser och fler beer makers dinners. Utförligt inlägg kommer inom de närmsta dagarna, så fort jag fått tid att skriva av ljudinspelningarna från intervjuerna jag gjort här.

 ---------------------------------

Studsade just förbi Nynäshamns monter för att prova årets Mysingen Midvinterbrygd. Vaniljen och apelsinen är uppskruvade i årets brygd, i övrigt är receptet det samma. Det är dock nejlikan som dominerar kryddorna nu när den är relativt nybryggd men Nynäshamn själva tror att den snart kommer att tonas ner för att ge plats åt just mer vanilj och apelsin. De tipsade även om att köpa några flaskor nu och spara till nästa års kräftskiva. Bötets Barley Wine hade flugit ur kylarna idag så den missade man chansen att prova på.

Ett litet minus på festivalens matutbud. Magen kurrar ordentligt nu men det enda ställe som verkar ha mat har slut på rostbiffmackor och har bara räksmörgåsar och sillmackor. Jobbigt för mig som inte äter fisk och skaldjur alltså. Jag får väl snoka reda på något snabbmatsställe nära tågstationen.

---------------------------------- 

Då var ÖÖWF slut för min del och nu sitter man på tåget tillbaka hem. Med tanke på stämningen i vagnen är jag knappast den enda festivalbesökaren ombord. Nu återstår väl för min del bara att sammanställa de bästa upplevelserna i skriven form så att ni också kan ta del av dem.
Här kommer jag att försöka uppdatera med smånotiser löpande under dagen från Örebro Öl & Whisky Festival.

Just nu sitter vi på tåget mot Örebro och har precis lämnat Enköping. Jag har fått sällskap av Johan som skrev på Gjölen förut, och i Västerås Arboga hoppar Pelle från Allt om Öl på. Darren från BeerSweden möter upp oss på stationen i Örebro, så det blir lite av en samlad bloggtrupp till Conventum.

-----------------------------
 
Rullade just in i Köping, där man ser Strömsholms Brygghus från tågstationen. Man skulle vilja ta en paus här och gå och kika på bryggeriet, men som tur är finns ju Strömsholms på festivalen så man ska väl klara sig ändå.

-----------------------------

Efter att ha provat Slottskällan Zero, som var riktigt trevlig, så är det nu dags för öl- och ostprovning i bloggarhörnan. Meantime India Pale Ale, St Eriks God Jul Barley Wine och Gouden Carolus Christmas tillsammans med en ostbricka från Gårdsmejeri Ostbiten. Kryddosten med kummin tillsammans med Gouden Carolus Christmas var vi alla tre överens om att det var den bästa kombinationen.

-----------------------------

Dags för ölprovning med Menno från De Molen. I glasen har vi Fresh Hopped Lager (med EKG), Hel & Verdoemnis 666 och Tsarina Esra Cognac. Jonas och Marc från Brill är också med och det blir en sorts blandning av intervju, hjärtligt ölsamtal och provning. Utförligare info om detta kommer senare, men man kan väl lätt säga att det var en trevlig liten sammankomst. Separat inlägg om det hela kommer här, och säkert på BeerSweden och/eller Allt om Öl också.

-----------------------------
 
Efter de två cognacslagrade ölen från De Molen var det förstås läge att ta en Närke Konjaks! Stormaktsporter. De Molens öl var riktigt bra men det här är nog ännu lite bättre.

----------------------------- 

Borta hos Thorslundskagge hittar man Närkes Kaggen Svensk Ek (i vissa fall känd som Pure Swedish Oak), en variant på Kaggen där man istället för bourbonfat använder nya fat av svensk ek. Inte alls samma sak som vanliga Kaggen måste jag säga. Gott, men inte top notch. Konjaks var klart godare med sin mycket rundare sötma och större komplexitet.

-----------------------------


Brekeriet har med sig ännu mer god cider än på SBWF. Förutom Bouchén som man hade på SBWF har de nu också en Rosé och en Cuvée från samma ciderhus. Rosén är riktigt bra, Cuvéen är total världsklass. När jag drack Bouchén på SBWF sa jag nog att det var den bästa cider jag någonsin druckit, men Cuvéen piskar stjärt fler gånger om. Bra skit, som man säger.

 ----------------------------- 

Vad gör jag nu? Det börjar kännas för sent för att dra igång med fler intervjuer, så det får vänta till imorgon. Det får nog bli allmänt mingel och vattendrickande, så att jag har nån ny öl kvar att prova imorgon också. Ser ut som det blir eftersläckning på Bishops Arms sen - förstås.

----------------------------- 

Jag upptäckte just att Carlsberg har med sig Brooklyn Black Chocolate Stout. Eftersom jag själv håller på att bygga upp en vertikal av den så var det ett lätt val att få prova på vad som komma skall. Fast nja, med sex år på nacken börjar oxideringen bli lite väl dominerande. Jag vet ju förstås inte hur flaskan har lagrats men nog börjar jag undra om min plan om att bygga upp en femårsvertikal av den här var så himla bra egentligen.

-----------------------------

Några bryggare och importörer hann jag prata med om att göra intervjuer på dagen imorgon, vi får se hur många som hinns med. Just nu känns det som jag skulle kunna ägna mig åt intervjuer och mingel från öppning tills tåget går, nästan åtta timmar senare. Kvällen avslutades i alla fall med en visit på Bishops Arms i Örebro som var knökat till bristningsgränsen. En Mikkeller Amarillo Single Hop IPA blev det där, sen blev det sovdags.

Dagens bästa var Konjaks Stormaktsporter, Zero samt Cidre Saveur de Pommier Cuvée Prestigieuse. De rekommenderas starkt till alla lördagsbesökare.
Såhär i glögg- och julölstider tänkte jag att det vore intressant och högaktuellt att ta reda på varför vissa produkter återkommer hos Systembolaget år efter år efter år. Så jag tog kontakt med Systembolaget för att bena ut det hela, och förklaringen kommer här, baserad på den information som jag har fått från deras inköpare av öl.

Julöl, påsköl, oktoberfestöl och glögg, alltså produkter i de årligt återkommande säsongssortimenten, kan köpas in av Systembolaget baserat på historisk försäljning och behöver i ett sådant fall inte vinna en offertprovning för att få en lansering. Det finns såklart vissa villkor för vilka öl som kan komma ifråga för detta. Till att börja med ska ölet ha köpts in de senaste två säsongerna, vilket ger en sorts försäkran om att det håller kontinuerlig kvalitet samt att dess efterfrågan står sig över tiden, så att man undviker eventuella "one hit wonders". Ölet måste förstås också passa in i den aktuella säsongens offertförfrågan.

Dessutom ska ölet ha nått upp i en viss försäljning under den senaste säsongen. Detta mäts inte i volym utan för att göra en rättvisare jämförelse mäter man hur mycket ölet har "tjänat in". Det vill säga marginalen per flaska/burk gånger antalet sålda flaskor/burkar. Ett öl med högre pris och lite lägre försäljning kan alltså vara likvärdig med ett öl med lägre pris och högre försäljning i denna aspekt. Om ett visst öl kommer över en viss försäljningsnivå så kan den köpas in på historisk försäljning. Vilken försäljningsnivå den behöver uppnå beror på vilket segment av lanseringen den tillhör, och dessa skiljs åt av sådant som stil och ursprung. I slutändan betyder det helt enkelt att en svensk mörk lager och en amerikansk ale inte behöver komma upp i samma nivåer. För att lära sig mer om hur segmenten fungerar så rekommenderar jag att man läser i Systembolagets lanseringsplan.

Om ett öl uppfyller allt detta så behöver en leverantör endast skicka in en en godkänd offert för att ölet ska lanseras, och det behöver då alltså inte vinna (eller ens delta i) en offertprovning. För en vecka sen publicerade pilsner.nu en lista över vilka öl som fått en lansering på detta vis till årets julölssläpp, och det rör sig om fler än hälften av ölen. Övriga öl har köpts in på vanligt sätt.

Nu kanske en del av er kommer att tänka på att vissa öl har återkommit i de exklusiva släppen i några år i rad, t ex Sierra Nevada Bigfoot och Brooklyn Black Chocolate Stout. Vilka produkter som ska köpas in till de exklusiva släppen beslutas på ett lite annorlunda vis och här finns inte samma typ av regler som för säsongsprodukterna. Däremot så kollar man förstås på försäljning vid eventuella tidigare släpp när man gör en bedömning av efterfrågan på en produkt. Återigen så måste det förstås ha kommit in en offert på produkten för att den ska kunna lanseras.
Efter en lång, hård lördag spenderad med att, eh, ja, inte göra så mycket alls faktiskt, så slog jag mig ner i TV-soffan, hällde upp en Mikkeller Happy Lovin' Christmas, slog på musik-DVDn Come Hell or High Water med Deep Purple och löste de sista sudokuna på näst svåraste nivån i mobilappen.

När jag låg där och tummade på touchscreenen och halvtittade på TVn med ett öga så började jag le lite fånigt för mig själv. Jag insåg att det var en perfekt och lycklig stund. Ett enkelt tidsfördriv i form av ett amerikanskt sifferpussel med japanskt namn kompletterades med ett stycke hårdrockshistoria och en lagom enkel och mycket god öl som därmed var perfekt för stunden. Ibland behövs inte mer för att känna lyckan rusa genom kroppen.
Nästa vecka går Örebro Öl & Whisky Festival av stapeln med ett fredagspass och ett lördagspass. Därmed är det väl också årets sista lite större ölfestival. Besökarmässigt lär det också vara den näst största ölfestivalen i Sverige, efter storebror, giganten själv, SBWF. Hela 7000 människor besökte festivalen 2010. Platsen för skådespelet är Conventum i Örebro och biljetter köps på Ticnet.


Vad får man inte missa då? Många av utställarna fanns ju även på SBWF, men oavsett om man betade av en del på önskelistan där eller om man inte var där alls så är en av höjdpunkterna på ÖÖWF montern där Närke Kulturbryggeri står. De bittra bryggarna bakom världsölet Kaggen är på hemmaplan och kommer självklart passa på att visa upp sig ordentligt. Just Kaggen har blivit försenad i år och kommer antagligen inte hinna bli klar i tid till festivalen, men den vanliga Stormaktsportern lär få följa med. Dessutom en hel massa annan, och kanske aningen mindre hajpad, öl såklart. En specialbrygd för mässan är utlovad!

När du känner dig klar med Närkes öl är det bara att stå kvar i montern, för de kommer nämligen också att ha några öl från De Molen i sin monter. Som om ölen inte vore nog får de under fredagen även besök av bryggaren Menno själv i egen hög person. Tre öl från De Molen kommer finnas, och dessa tre fanns överhuvudtaget inte på SBWF och har nog inte sålts i Sverige alls innan. Det är Tsarina Esra Cognac, årets Hel & Verdoemnis 666 samt en ännu icke namngiven lager som är färskhumlad med East Kent Goldings. Jag rekommenderar starkt att prova dessa samt att prata lite med Menno.

Kikar man på utställarlistan så kanske man saknar Brill bland importörerna, men våndas icke mina vänner. Jonas från Brill kommer att ta med sig själv och några utvalda öl och stå i Bishops monter istället. På torsdagskvällen, alltså dagen innan festivalen drar igång, så kommer Jonas att hålla en Mikkellerprovning på Bishops Arms pub i Örebro. Priset för provningen är 300 kr och anmälan görs i puben, via mail eller telefon (019-156920).

Slottskällan håller på med en liten hysch-hysch-öl som ska heta Zero. Med tiden avslöjas fler och fler ledtrådar kring vad det är för öl på en särskild blogg. Den här marknadsföringsmetoden är tidigare rätt oprövad i Sverige och en liten minihajp kring det har de väl lyckats skapa. Ölet kommer i alla fall att slutligen ha premiär under just ÖÖWF.

De flesta etablerade svenska mikrobryggerierna finns också på plats, så förutom ovan nämnda Närke och Slottskällan kan man även besöka Nynäshamn, Sigtuna, Nils Oscar, Hantverksbryggeriet, Strömsholms och Oppigårds. Bland importörerna bör man väl spana in Carlsberg, Brekeriet, Wicked Wine, Cask Sweden, Brewery International, Galatea, Tomp, Philipson & Söderberg och Great Brands, samt såklart ovan nämnda Bishops Arms, om man är ute efter sjyst öl.

En liten nyhet på mässan i år är att det kommer att finnas en "Blogghörna" vilket kommer underlätta för oss bloggare på plats att uppdatera live och förhoppningsvis även intervjua en bryggare eller två. Jag kommer nog att hänga där rätt mycket, så kom gärna förbi och säg hej. Håll även koll på bloggen under festivalen, jag kommer försöka liveblogga och planerar även en liten utlottning för festivalbesökare.
Elixir Wine meddelar att de släpper en blandlåda med 12 olika danska julöl för privatimport. Lådorna är redan sammanställda och priset är klart, så Elixir Wine utlovar en snabb hantering av offert och beställning. De öl som ingår i lådan är:
Amager Julebryg 2011
Amager Secret Santa
Black Rooster the Pro's and Con's of Christmas
Djävlebryg Hjul & Stejle
Hornbeer Juleöl
Hornbeer Julehumle
Hornbeer Vinterporter
Hornbeer Helge
Indslev Jule Hvede
Raasted Juleöl
Stensbogaard Julebryg
Stensbogaard Julestout

Alla öl kommer i flaskor om 500 ml förutom den från Raasted som är 330 ml. En låda kostar 649,20 kr, och man måste lägga en förskottsbetalning (Elixir Wines anger dock inte hur stort förskott). För att beställa lägger man en privatimport (antingen online eller i butik) och anger följande uppgifter:
Svensk leverantör: Ja
Importör: HB Elixir
Dryckens namn: Dansk juleölskasse 2011
Volym: 5830 ml
Antal: Ange antal lådor du vill beställa
Ursprungsland: Danmark
Förpackning: Övrigt

Juleölskassen finns i begränsad upplaga så man ska nog skynda sig lite om man vill ha en. För den som undrar varför det heter just juleölskasse så är det så att kasse betyder låda/kartong på danska. Lite förvirrande för oss svenskar förstås, men nu vet ni. Nästan lika illa som att lunch heter frokost...
Jag snubblade över en sida som säljer bilder på drycker, bland annat en del olika ölsorter, så som de ser ut i ett mikroskop efter att man har kristalliserat dem. Färgerna ska även vara helt naturliga. Arty stuff får jag lov att säga, synd att de kostar så pass mycket. Bilderna hittar ni här.
Igår var det ju kladdkakans dag, så bakades det självklart kladdkaka. Det blev min imperial kladdkaka med extra tillsats av ca 100 g hackad mörk blockchoklad. Återigen slog det mig att det vore kul att prova mjöd till för att se om det passar, och då är det ju förstås kul att samtidigt slänga in en sjyst öl att prova mot. Därför fick det bli förstås bli en andra rond mellan imperial stout och mjöd. Den här gången fick det bli Evil Twins julversion av Soft Dookie, nämligen Soft Xmas aka Pretty please with a cherry on top, som står för imperial stouten medan det återigen är Apis Poltorak Jadwiga på mjödsidan.

Stouten, som alltså är en imperial stout med vanilj och körsbär, kändes på förhand som en grym kompanjon till kakan. Flasktexten hintar om att den ska vara mycket söt. Sötma, körsbär, vanilj och choklad, hur skulle det kunna gå fel med kladdkaka? I'll tell you how. Byt ut den utlovade sötman mot en störande syra och det hela faller platt.

Tur då att mjöden finns som räddaren i nöden. Honungen lindar sig runt chokladen och sötman lindras något. Ingen syra här inte, och det är vi glada för. Mjöden vinner på knock-out, eller kanske snarare walk-over, för jag vill inte ens dricka upp stouten ens utan kaka till. Syran i ölet funkar inte alls. Själva kladdkakan bakade jag med lite Slottskällan Imperial Stout och det som blev över av den drack jag till kakan igår och det gick betydligt bättre, dock vill jag säga att mjöden var snäppet vassare. Då har jag ju inte provat dem mot varandra förstås.
För en gångs skull blev det mycket danskt och bara en enda amerikan. Hoptilicius har bäst före i slutet av oktober 2012. Om de sätter ett års bästföredatum så betyder det att den är buteljerad i förra veckan. Jag tänkte dricka den ikväll, så det lär väl märkas. Imorgon blir det komplettering när jag fått fundera lite på om jag vill köpa sånna godsaker som Mikkeller Ris a la Male, Fra Via Til Bourbon Barrel Aged, Til Fra Via (2011-varianten), Lost Abbey Framboise de Amorosa och så en hel del fler julöl från danska mikrobryggerier.

På vägen hem från stan svängde vi in på Christian Firtal där jag tog en liten Kulmbacher Mönchshof Kellerbier på fat. Min första kellerbier, eller i alla fall min första tyska kellerbier. Jag har verkligen inte särskilt bra koll på stilen, mer än att det rör sig om ofiltrerad lager. Jag gissar att t ex ofiltrerade Pickla Pils också skulle kunna definieras som en kellerbier?
Med gårdagens release av den nyligen prisbelönade Sotholmen Extra Stout från Nynäshamns så tyckte jag att det var läge att prova den mot en flaska från den batch som kom på Systembolaget i februari 2010. Jag har en liten fascination över det här med att prova olika långt lagrade flaskor av samma öl. Det är ju spännande att se hur de utvecklas med tiden. Jag har börjat få en ganska bra bild över vilka sorts öl jag tycker om att lagra men det är fortfarande många detaljer som behöver falla på plats.

Nå, åter till Sotholmen. Den äldre flaskan hade bäst före i september 2011 medan den nya har bäst före satt till mars 2012. Bara ett halvårs skillnad alltså. De måste ju ha ändrat i datummärkningen för inte är det väl en gammal batch som släpptes på Systembolaget igår? Om någon vet mer får ni gärna kommentera.

Redan i upphällningen ser man skillnad på dem då det äldre ölet skummar betydligt mindre samt att det verkar vara en utfällning av proteiner som format några "slemklumpar" i botten av flaskan. Även i doften är det en klar skillnad med en viss madeirisering i det äldre ölet samt mer choklad än i det yngre, som i sin tur drar mer åt knäckebröd, råg, svagt kaffe och lite alkohol. Det äldre har även en svag buljongton. Den försiktigt kryddiga humlen i det yngre ölet är också helt bortblåst i det äldre. Kroppen upplever jag ha blivit lite mjukare med tiden.

Sammantaget så är det två väldigt olika öl i mina glas. Jag föredrar helt klart det äldre som visar upp en fin mognad. Jag prövade även att göra en liten blend med några centiliter vardera av dem i proportionerna 50/50, vilket smakmässigt hamnade just mittemellan de bägge ölen och blev alltså inte lika gott som det lagrade ölet var för sig själv.