En av de stora restprodukterna från ett bryggeri är dravet. Många mindre bryggerier skänker det till närliggande bondgårdar, mot att de kommer och hämtar det på bryggeriet. Dravet blir nämligen ett smaskigt djurfoder. På Spendrups stora bryggeri i Grängesberg har man hittat en annan lösning: Man bränner upp det för att driva bryggeriet.

När man brygger ett öl krossar man först maltkornen för att komma åt sockret inuti kärnan och därefter utför man mäskningen, då man löser upp sockret i varmt vatten. Under mäskningen fungerar maltens skalbitar som en filterbädd men därefter är dess uppgifter i bryggeriet slut. Dravet, som dessa överblivna skal brukar kallas på bryggarspråk, är nu bara ett avfall som ska tas hand om.

Många bryggerier löser alltså detta genom att skänka bort dravet som djurfoder till lokala bönder mot att de hämtar draven på bryggeriet. Bonden får gratis foder och bryggeriet slipper lägga tid och pengar på att göra sig av med allt drav. En mycket ovanligare, men möjlig, lösning är att sälja/skänka dravet till ett biogasverk.

Spendrups har valt en helt annan väg. På sitt bryggeri i Grängesberg har de installerat en anläggning för att förbränna dravet och driva bryggeriet med den utvunna energin. Dravet torkas och görs till pellets, som underlättar lagring av bränslet. När det ska användas mals det till pulver och bränns i en panna som driver bryggeriet.

Eftersom dravet är ett biobränsle sparas en hel massa koldioxidutsläpp. Närmar bestämt 10 000 ton per år, enligt Spendrups, en minskning med 80 %. För att försöka sätta den siffran i något slags sammanhang så kan det nämnas att det motsvarar ungefär fem miljoner mil bilåkning.

Nu är det förstås inte bara fossila bränslen och koldioxidutsläpp som Spendrups sparar in på med denna lösning, de sparar också 24 miljoner kronor per år.

Spendrups lär vara först i Sverige med denna lösning, men de är inte först i världen. Alaskan Brewing Company har använt sitt drav som energikälla i drygt två år, dock med en lite annan lösning för att göra dravet till dugligt bränsle. Deras situation var något mer speciell. Alaskas klimat är inte riktigt optimalt för att föda upp djur, alltså finns inte lösningen med att ge bort dravet till lokala bönder. Alaska ligger som bekant också avskiljt från resten av USA och att exportera dravet till Kanada var också problematiskt. Lösningen innan de började bränna dravet var helt enkelt att skicka det genom Kanada ner till Oregon i nordvästra USA där det gavs till bönder som foder, men bryggeriet fick själva stå för den långa transporten. När anläggningen togs i bruk var Alaskan Brewing världens enda bryggeri som endast använde drav som bränsle.

Nu har de fått sällskap.
Fredagsläsning på Portersteken består av snabbrecensioner av ölen som kommer nästa fredag. Då är det nämligen dags för årets första nationella släpp av öl i små partier på Systembolaget. Bland godsakerna finns en samarbetsbrygd med extremt hajpade Hill Farmstead, en bourbonfatlagrad barley wine från Brooklyn och den sista utgåvan någonsin av Dugges Perfect Idjit.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]

Tänk på att de flaskor som provas på skribentprovningen inte alltid är från samma batch som de flaskor som kommer ut på hyllorna. Pga tidsbrist hade jag inte möjlighet att anteckna några datummärkningar på de provade flaskorna denna gång.

Blaugies/Hill Farmstead La Vermontoise
11853, Belgien/USA, 75 cl, 69,70 kr, 6 %, T6 - 1980 st
Riktigt skön blandning av jästiga och humliga frukttoner i en frisk smak som avslutar med distinkt pepprighet. I bakgrunden ligger brödigheten som en trygg botten. Mycket kolsyra utan att det går överstyr. Mumsigt, fast hade kanske passat bättre lite senare på våren.

Sierra Nevada Snow Wit White IPA
11835, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 5,7 %, T5 - 7200 st
Lätt oljig i sin humlighet med en lätt kropp med lite estriga drag. En något dov fruktighet smyger sig också in. Ganska stor beska, men klarar sig från att kännas obalanserad.

S:t Eriks & Samuel Adams Transatlantic Belgian Red Strong Ale
11877, Sverige/USA, 33 cl, 29,90 kr, 7,3 %, T5 - 15000 st
Fruktig tuggummidoft som ger mig jättetydliga associationer av Hubba Bubba. Smaken är bärsyrlig med mer tuggummidrag och med en mycket lätt beska i avslutningen. Mycket tranbärskaraktär. Coolt och gott öl.

Sierra Nevada Celebration Ale
11805, USA, 35,5 cl, 29,80 kr, 6,8 %, T5 - 25200 st
Lite oljig och barrig humleton med en fin karamellbakgrund. Inte superfärsk förstås, men håller som en mer vintrig IPA. Bra kropp med lite tuggmotstånd. Besk avslutning som hänger kvar länge i munhålan.

Blaugies La Moneuse
11858, Belgien, 75 cl, 74 kr, 8 %, T6 - 1980 st
Stor mousse, det blir rejält med skum i munnen. Fin estrigt fruktig smak som drar åt gelegodis med lätta inslag av karamell. Mycket mild beska. Lättdrucket.

Fuller's Past Masters 1914 Strong X
11892, Storbritannien, 50 cl, 37,90 kr, 7,3 %, T5 - 12000 st
Vanilj, fudge, smörkola och en svårplacerad fruktig ton som drar åt päronhållet. Lite för mycket söta smaker som inte riktigt lyfter.

Kernel Imperial Brown Stout
11824, Storbritannien, 33 cl, 51,80 kr, 10,1 %, T6 - 3984 st
Stora smaker med mycket choklad och inslag av soja. En lätt sötma lyfter fram smakerna. Rund och kraftfull på samma gång.

Jämtlands Whisky Cask Edition Strong Ale
11833, Sverige, 50 cl, 47,90 kr*, 9 %, T6 - 3500 st
Mycket torvrök i både doft och smak, med inslag av vanilj, toffee och torkad frukt. Välgjort, men torvröken är vattendelaren som avgör om du kommer gilla ölen eller inte.

Brooklyn Hand & Seal
11941, USA, 75 cl, 149 kr, 13,3 %, T6 - 1000 st
Ett litet monster med riktigt tung smak med tydliga bourbontoner och massor av ljuvliga smaker av toffee, vanilj och fudge. Balanserar precis på gränsen mellan värmande och spritig. Maffigt öl som nog mår bra av att få vila några månader, men riktigt gott redan nu.

Dugges Perfect Idjit!
11327, Sverige, 33 cl, 79,70 kr, 11,2 %, T7 - 1000 st
Se fullständig recension här.

Oskar Blues Ten Fidy
11525, USA, 35,5 cl, 50,70 kr*, 10,5 %, T5 - 7200 st
Kraftig och tydligt rostad smak med inslag av knäckebröd, kaffe och kakao. En imperial stout av den lite kraftigare skolan helt enkelt, och den gör det bra.

Great Divide Oak Aged Yeti
11249, USA, 65 cl, 92 kr, 9,5 %, T6 - 2160 st
Tydliga drag av ek i både doft och smak. Därtill kakao, soja och rostade smaker. Kraftig pjäs, precis som grundölet. Även lite småtrevlig att lagra vidare.


Dessutom släpps St Bernardus Abt 12 Limited Edition (11328, Belgien, 150 cl, 249 kr, 10 %) i T7 men var inte med på skribentprovningen. Det som är limited edition med denna är just magnumflaskan, det är samma öl som annars bara kallas för St Bernardus Abt 12.

De två ölen från Hof Ten Dormaal, som brandhärjades tidigare i januari, blir uppskjutna till den 6 mars.

Det finns en del öl som uppnått en sorts legendarisk status bland ölnördar, inte minst i skaran av specialutgivna lambicer. En sådan är Drie Fonteinens Oude Geuze 1998. Det låter kanske inte så speciellt, men just den årgången är en särskild blandning som gjordes för att fira bryggeriets 50-åriga födelsedag. Att få tag på en flaska är naturligtvis inte helt lätt, men om man har en stor ölbudget att göra slut på kan man alltid vända sig till Akkurat där denna raritet ligger och lurar. Medan den här geuzen säkert har gjort skäl för sitt rykte en gång i tiden har åren tagit ut sin beskärda del och numera lever den varken upp till rykte eller pris. 

Att sjutton år sätter sina spår på en öl är inget konstigt, oavsett stil. De öl som klarar en sådan utdragen åldring är lätträknade. Drie Fonteinen Oude Geuze 1998 må vara oerhört exklusiv, men den hör inte till den exklusiva skara 17-åringar som blivit bättre och bättre under hela sin livstid. Samtidigt gick det fortfarande att känna att det en gång varit en öl av unik kvalitet.

Jag erkänner villigt att jag inte var i ett helt nyktert tillstånd vid inmundigandet av denna raritet. Det var en avslutning på en storslagen kväll med många nerslag i Stockholms krogliv. De omständigheterna kunde inte hjälpa till att dölja det faktum att denna geuze passerat sin topp och börjat få en hel del oxiderade smaker som helt enkelt inte passar in i dess smakprofil i övrigt. Tydliga toner av madeira gifter sig helt enkelt inte särskilt bra med de härligt funkiga och friskt syrliga smaker som ölet visar upp i övrigt.


Det är inte heller någon dålig öl, det finns gott om härliga syrliga och funkiga smaker som är väl balanserade mot varandra. Men åldringen har satt sina spår, och de sätter balansen ur spel och introducerar smaker som inte passar in i dess smakprofil. Det är helt enkelt en öl som inte är värd den insats som skulle krävas för att byta till sig en flaska eller de pengar som krävs för att köpa en flaska på Akkurat eller något annat ställe som kan tänkas ha en på lager.

Dessa krogar kommer säkert få sina flaskor sålda ändå. Det finns många som liksom jag ser något, egentligen högst orationellt, värde i att ha provat en viss öl. Man vill känna med egna smaklökar what all the fuzz is about, eller så kanske det bara är någon sorts statusgrej. Vad vet jag. Så får det gärna vara för min del, ölvärlden har plats även för detta något märkliga fenomen.

Men om du ville prova Drie Fonteinen Oude Geuze 1998 50th Anniversary enbart för att det skulle vara en superb öl så avråder jag dig. Det har nog varit det, men är inte det längre.

Ett av Sveriges stabilaste bryggerier när det kommer till humliga öl och ett av Danmarks stabilaste bryggerier när det kommer till humliga öl bryggde i fredags en öl ihop. Ja, det handlar förstås om Oppigårds och Amager Bryghus, vars kärleksbarn Bridge IPA kommer att släppas på Systembolaget redan den 6 mars. Portersteken var på plats under bryggdagen och kikade såväl på bryggningen som på Oppigårds framtidsplaner.


Naturligtvis var det en IPA som skulle bryggas när Oppigårds och Amager skulle slå sina påsar ihop. En aning uppenbart kanske, men det förtar inte på mina förväntningar på den här ölen. Man kan kanske undra vad två bryggerier som är duktiga på att brygga samma typ av öl har för utbyte av ett samarbete med varandra och svaret är mycket. Oppigårds är ett i sammanhanget ganska mycket större bryggeri än Amager och besöket blev lika mycket studiebesök som samarbetsbryggning för kvintetten från Amager. För Oppigårds del blev det en chans att med input från Amagers erfarenheter testa ett nytt humlingsschema och dessutom att brygga med humleextrakt.


Ölen som bryggdes, Bridge IPA, gjordes med ett simpelt maltrecept, honung från Dalahonung och humlesorterna Cascade, Centennial, Citra, Chinook, Columbus och Amarillo. Det kommer också torrhumlas kraftigt och vi kan nog räkna med att det blir ett mer humlearomatiskt öl än vad vi är vana vid från Oppigårds. Ölet kommer släppas på Systembolaget redan den 6 mars och kommer alltså vara mer eller mindre så färskt det går för ett tillfälligt släpp på Systembolaget.

Jag besökte Oppigårds för ganska precis två år sedan. Mycket har hänt sedan dess. Produktionen har nästan dubblats och ett helt nytt bryggeri byggs ett stenkast ifrån det gamla. Tanken är att det nya bryggeriet ska stå för produktionen av storsäljarna, medan det nuvarande bryggeriet blir kvar och ska användas för mer tillfälliga brygder. Björn har också planer på att installera en burklina i det nya bryggeriet, men det ställs också höga krav på den. Oppigårds sätter verkligen pris på att hålla ner syreinnehållet i sina flaskor för att få bättre hållbarhet och mer långlivad humlesmak.


Med deras nuvarande buteljeringsmaskin är syrehalten i flaskorna på imponerande låga 30 ppb (miljarddelar). Det är en tredjedel av gränsvärdet som många storbryggerier sätter och en bidragande faktor till den höga kvaliteten och stabiliteten på Oppigårds öl. Det är också något man jobbat mycket aktivt för att uppnå. Den allra största delen av Oppigårds öl säljs också på flaska, så det har gett mening att satsa på förpackningen.


När det gäller Bridge IPA har det bryggts tre batcher, det vill säga omkring 12 000 liter, varav ungefär 23 000 flaskor kommer hamna på Systembolaget och resten av ölet kommer tappas på fat och säljas på krogar. Senare i vår kommer receptet även bryggas på Amager för att bland annat serveras på Copenhagen Beer Celebration.

Nu återstår bara några veckors väntan för att se hur ölen blev.

På måndag släpps en ny laddning öl i TSLS och som vanligt varierar ölen från odrickbara till fantastiska. Någon kvalitetskontroll från Systembolaget är det inte tal om i vart fall, för här var det ett riktigt skräckexempel med. Som tur är har jag smakat alla 27 nya öl och erbjuder lite guidning i TSLS-träsket i form av snabbrecensioner inför släppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprungskommun*, Volym, Pris, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]

*Enligt Systembolagets angivelse

Tyvärr hann jag inte med att kolla av datummärkning på de provade ölen, men kom ihåg att ölen på skribentprovningarna och ölen som hamnar på hyllan vid släppet inte alltid är från samma batch.

Äppelbo Pilsner
30198, Vansbro, 33 cl, 24,90 kr, 5,2 %, Varudepå
Mycket gröna äpplen och därtill en del fenoler i en annars tunn smak. Oskönt.

Göteborgs Nya Starkpilsner
30189, Göteborg, 33 cl, 17,80 kr, 5,7 %, Varudepå
Rättfram tråkpilsner med pappig brödsmak och knappt existerande humlekaraktär.

Limhamns Lager
30187, Malmö, 33 cl, 24,10 kr, 5 %
Brödig och lite spritsigt fruktig på ett sätt som inte riktigt passar in i en ljus lager. Inte dåligt, men inte särskilt bra heller.

Joars Skvattram
30213, Västerås, 33 cl, 33 kr, 5 %
Nja, att stoppa skvattram i en öl var kanske inte den bästa idén. Lätt och tunn smak utöver det dessutom.

High Nose African Pale Ale
30204, Höganäs, 33 cl, 25,90 kr, 4,7 %, Varudepå
Mycket humlefruktig i doften medan smaken är mer kryddig och nästan lite vass i sin humleton. Välgjord i övrigt med en lätt kropp som ger humlen rätt support. Lite extra intressant är att ölet är humlat med enbart sydafrikansk humle.

Jemtehed & Brande The Great Adventures of Mofaza Ahtanum Pale Ale
30197, Östersund, 33 cl, 27,80 kr, 5 %
Småsöt och en aning plastig, med väldigt försiktig humleton. Rätt mjäkig.

Sundbybergs Köksbryggeri Ingefära Ale
30207, Sundbyberg, 33 cl, 29,10 kr, 4,8 %, Varudepå
Väldigt mycket ingefära! Som ginger ale blandat med smaklös ale, för särskilt mycket mer smaker än ingefäran kommer inte fram.

Oceanbryggeriet We Can Do It
30208, Göteborg, 50 cl, 29,80 kr, 4,6 %, Varudepå
Maltig framtoning med rostat bröd, karamell och lite smörkola som toppas med lite citrustoner, för att till sist avsluta med en ganska kraftig beska. Det blir något obalanserat med den starka beskan.

Helsingborgs Funkey Monkey American Pale Ale
30186, Helsingborg, 33 cl, 23,40 kr, 5,1 %, Varudepå
Mycket humlig, med oljiga och barriga humlesmaker och lättare fruktighet. Maltbasen gör sitt jobb i det tysta. Inte riktigt min favoritsammansättning av humlesorter men ändå det bästa jag druckit från Helsingborgs Bryggeri.

Grebbestad Sea Monkey APA
30215, Tanum, 33 cl, 20,30 kr, 5,2 %, Varudepå
Något lätt humlad för en APA, med fruktiga och marmeladiga toner. Lite rostat bröd i smaken. Något anonym överlag.

Västra Ämterviks Fryken Havre Ale
30216, Sunne, 33 cl, 27,10 kr, 5,6 %, Varudepå
Mjuk smak med rostat bröd, havrekakor och lite nötter som toppas med en lätt fruktighet. Rätt så trevligt.

CAP Great White Hype India Pale Ale
30199, Upplands-Bro, 33 cl, 24,90 kr, 5,6 %, Varudepå
Väldigt ljust fruktiga humletoner som nästan drar åt det syrliga hållet. Försiktigt frisk kropp. Upplever den något oren i smaken, men den är ändå fullt drickbar. Medelbesk avslutning.

South Plains Olly Olly Oxen
30192, Malmö, 33 cl, 30,30 kr, 6 %, Varudepå
Syrlig, plastig och fullständigt odrickbar. Doften är motbjudande och jag ångrade genast att jag övervann kroppens ovilja att smaka på ölet.

CAP Endless Vacation Pale Ale
30201, Upplands-Bro, 33 cl, 24,90 kr, 5,3 %, Varudepå
Fruktiga och lite oljiga humletoner, lätt och frisk. Härligt drickbar med en lätt karamelltouch i avslutningen innan beskan slår till.

CAP Exciter India Pale Ale
30200, Upplands-Bro, 33 cl, 25,90 kr, 6 %, Varudepå
Lite kryddig och med en del fruktighet på en fyllig kropp som kan ta plats själv utan att stå i vägen för humlen. Gottgott.

Stockholm Brewing India Pale Ale
30205, Stockholm, 33 cl, 35,80 kr, 6 %, Varudepå
Anonym doft, men en oren smak med plastiga toner. Nja...

Limhamns IPA
30188, Malmö, 33 cl, 29,90 kr, 6 %
Väldigt härlig passionsfruktsdoft som även hänger med i smaken. Jag anar någon liten orenhet men det här är ändå riktigt gott tack vare den fantastiska humleprofilen.

Stockholm Brewing Deadwood Session India Pale Ale
30206, Stockholm, 33 cl, 28,90 kr, 6 %, Varudepå
Anonym doft, med tydligare orenheter än sin storebror och mindre annan smak att maskera med. Nej...

High Nose Twisted Twin DIPA
82630, Höganäs, 33 cl, 37,80 kr, 7,2 %, Varudepå
Lite tuggmotstånd i maltigheten och med mycket humle som ger oljiga och fruktiga inslag. Mycket bra, men inte riktigt på samma enorma höjder som förra gången den kom.

Södra Jura Half the Story
30214, Stockholm, 33 cl, 28,90 kr, 7 %, Varudepå
Humlig och något karamellig doft, men med en lite udda jordig ton som hittar fram i smaken.

Kristianstads Bryggeri SjöCrona Tripel
30195, Kristianstad, 33 cl, 36,90 kr, 9 %
Fin fruktigt estrig smak med brödbotten och lite örtiga toner. Söt och utan beska, men det passar in rätt hyggligt i smakerna.

Strömsholm Herman Hedning Arrogant Bastard Smoked Stout
30210, Hallstahammar, 50 cl, 34,90 kr*, 5,8 %, Varudepå
Rökt skinka i doft och smak. Mycket, mycket kolsyra gör att hela ölen skummar upp sig i munnen och blir lite svår att smaka på, men där finns toner av choklad och rostad malt utöver rökigheten.

South Plains Russian Imperial Porter
30191, Malmö, 33 cl, 44,70 kr, 10,2 %, Varudepå
Smakar närmare en Rodenbach än en imperial porter. Tydligt sur med klara ättikstoner. Inga andra fel däremot så den skulle kanske kunna passera som någon slags bastardiserad variant av flamländsk rödöl.

Äppelbo Imperial Nitro Stout
30202, Vansbro, 33 cl, 34,90 kr, 11 %, Varudepå
Riktigt trevlig stout med mjuka chokladtoner. Ganska nyansrikt dessutom och med en passande sötma. Vet inte hur lyckat det där "nitrogreppet" är men ölen håller upp ändå.

Joars Gästabud
30211, Västerås, 33 cl, 37,10 kr, 7,4 %
Småsyrlig ton som gissningsvis är från porsen. Jag brukar inte gilla pors i öl men tillsammans med de chokladiga tonerna i den här stouten funkar det fint.

Strömsholm Malakias
30212, Hallstahammar, 50 cl, 41,40 kr*, 6,8 %, Varudepå
Både torvrökig och vedrökig med karamell under. Funkar om man gillar starka röksmaker.

Mjödhamnen Mölska Hörebacken
30184, Hällefors, 50 cl, 84,80 kr, 9,5 %, Varudepå
Lite syrligt, lite sött, lite rostat, lite rökigt, allt i en ganska udda sammansättning. Vet inte riktigt vad jag ska tycka. Lite för mycket som är på gång samtidigt tror jag nog.

*Exkl. pant

Dugges imperial stout Idjit! är något av en gammal klassiker och några gånger har den förärats med en fatlagring för att släppas som Perfect Idjit!. Nu har det hänt igen och dessutom kommer denna kreation att släppas på Systembolaget. Det kommer att kosta några kronor om man vill lägga vantarna på någon av de få flaskorna, men då får man också en extremt len imperial stout.

Några månader på ekfat har verkligen rundat till den här potenta imperial stouten. 11,2 % är inte lätt att lattja bort, men här känns de knappt alls. I vart fall inte i smaken. Istället är smakprofilen väldigt len med en riktigt mjuk kolsyrning. Ölet glider friktionslöst över smaklökarna och lämnar efter sig smakintryck av ek, vanilj, chokladfudge och lätt rostade toner.

Om vi backar några klunkar och bara njuter av doften känns här alkoholen lite tydligare. Aromen är varm med en lätt eldighet, likt en gräddlikör, utan att bli spritig. Tillsammans med de chokladiga tonerna gör det lätt att associationerna vandrar mot likörtryffel och liknande godsaker.

Det är en mycket bra öl men den har inte det där lyftet i smaken som gör en öl outstanding. Den seglar stabilt men saknar den extra kicken, det där sista smaksteget som fyller ut smaken ända in i hörnen. Men att klaga på något går inte heller att rättfärdiga.

1000 flaskor av Dugges Perfect Idjit! släpps på Systembolaget den 6:e februari och kostar då 79,70 kr styck.

För övrigt sägs det att Dugges är på väg att presentera en ny grafisk profil. Nog för att den nuvarande har hög igenkänningsfaktor men det är på tiden att man uppdaterar och uppgraderar sig på den fronten.


Den recenserade flaskan var ett varuprov
Bild: Akkurat, används med tillåtelse
Regionen Franken, och kanske särskilt staden Bamberg, i Bayern är känt för sina många och duktiga bryggerier. Här görs kellerbier, rauchbier, schwarzbier, vollbier och märzen i världsklass. För min del är det något av ett drömresmål vad gäller ölrelaterade resor. Vill man prova ett urval av vad regionen har att erbjuda i ölväg behöver man dock inte resa längre än till Stockholm, där Akkurat snart sätter igång sin Franken- & Bambergfestival då de under två veckor kommer servera 36 öl från 19 olika frankiska bryggerier. Portersteken har hela listan.

Den 5 februari kör festivalen igång och håller sedan på i två veckor (eller tills ölen är slut, men det finns flera fat av de flesta öl). Upp till tio fat kommer kopplas på dagligen och varje dag öppnas också självrunna fat (märkta med BA, för bayrische anstich, i listan nedan). Dessa öppnas kl 17 på vardagar, kl 15 på lördagar och kl 18 på söndagar.

Det kommer förstås också finnas tyskinspirerad mat, i form av sådant som hemgjorda korvar, schnitzel och fläsklägg. Många av ölen som serveras hör till absoluta världstoppen inom sina stilar och man gör sig själv en tjänst om man svänger förbi och provar några av dem. Tror man inte på det kan man kika in på Ratebeer, där Witzgall Landbier toppar kategorin zwickel/keller/landbier på Ratebeer och Schlenkerla Fastenbier toppar listan för rökiga öl. Båda kommer serveras på Akkurat, den senare dessutom självrunnen. Jag lovar att det är en upplevelse.

Oppigårds och tyska Gänstaller har gjort ett samarbete som kommer få premiär under festivalen. Man har tagit receptet till Oppigårds Fatboy Brown men bryggt det på tyskt vis, med dekoktionsmäskning och underjäsning. Passande nog ska bandet Fatboy, som Fatboy Brown togs fram åt från början, spela på Akkurat den 8/2 och självklart är det också den kvällen som Gänstaller/Oppigårds Fatboy Braunbier kommer att ha premiär. Andreas hälsar att ölen är en av de mest balanserade öl han provat, och det säger en del. Andreas Gänstaller och Björn tillsammans med några ur hans team på Oppigårds kommer att finnas på plats under kvällen, och det kommer även kopplas på ett fat med ofiltrerad Fatboy Braunbier. Det tappas bara ett sådant, så det är enda chansen man får att dricka den ofiltrerad, medan den filtrerade varianten kommer att serveras på Akkurat under hela våren.

Nedan följer listan över alla öl som kommer att serveras under de två veckorna:

Gänstaller Pils (fat)
Gänstaller Fatboy Braunbier (fat)
Gänstaller Ofiltrerad Fatboy Braunbier (fat)
Gänstaller Franconiator (fat)

Gradl Leupser Dunkel (fat)

Griess Kellerbier (BA)

Günter Bräu Bernstein (fat, BA)
Günter Bräu Burgkunstadt (fat, BA)

Hartmann Erbschänk 1550 Schwarz (fat)

Heckel Vollbier (fat)

Herrmann Kellerbier (fat)

Hummel Raucherla (fat, BA)
Hummel Märzen (fat, BA)
Hummel Kellerbier (BA)

Hübner Helles/Vollbier (BA)

Keesmann Sternla Lager (fat, BA)
Keesmann Herren Pils (fat)

Krug Kellerbier (BA)

Kundmüller Weiherer Rauch (fat)
Kundmüller Keller Pils (fat, BA)
Kundmüller Lager (fat, BA)

Schlenkerla Märzen (fat, BA, flaska)
Schlenkerla Lager (BA)
Schlenkerla Fastenbier (BA)
Schlenkera Weisse (fat, flaska)

Rittmayer Kellerbier (BA)
Hallendorfer Bitter-42 (fat)

Scharpf Märzen (fat)

Spezial Märzen (fat, BA, flaska)
Spezial Ungespundet (fat)

Witzgall Landbier (fat)

Wagner Weisse (fat)
Wagner Märzen (BA)
Wagner Ungespundet-lager (BA)

Zehendner Export Naturtrub (fat)
Zehendner Lagerbier (BA)
Systembolaget släppte nyligen sin försäljningsstatistik för fjolåret. De första listorna som kom ut innehåll stora fel i topp 100-listan, som trots det spreds och analyserades på flera bloggar. Efter att jag påtalade felet för Systembolaget har de nu lagt ut rättade listor och glädjande är att öl som Oppigårds Amarillo och Brooklyn East IPA slagit sig in på topp 100.  Liksom i fjol har jag plockat fram lite topp-10-listor inom olika kategorier. Då kan vi bland annat se sådant som att Brooklyn Lager numera är den mest sålda amerikanska ölen på Systembolaget och att öl som Newcastle Brown Ale och Innis & Gunn tappar medan övriga ale i toppen rusar framåt. Dessutom fortsätter aleförsäljningen överlag att öka kraftigt medan lager tappar mark.

ÖltypFörsäljningsvolym i liter
Förändring
Försäljnings-
volym i procent
Ljus lager
212 099 857
-234 911
90,66 %
Ale
13 276 685
+2 280 770
5,67 %
Mörk Lager
4 611 308
-54 685
1,97 %
Veteöl
1 624 985
+241 658
0,69 %
Porter/Stout
1 291 013
+53 965
0,55 %
Specialöl
1 009 384
+333 488
0,43 %
Spontanjäst öl
46 306
- 1 751
0,02 %
Summa
233 959 539
+2 618 355
100 %

Man ska komma ihåg att alkoholskatten höjdes 1 januari 2014 samt att det rapporterats om kraftigt ökad gränshandel. Att ljus lager, och i synnerhet toppsäjaren Sofiero, backar lite i försäljningen på Systembolaget kan helt enkelt bero på att en betydande del av försäljningen av sådan öl flyttats från Systembolaget till gränshandeln.

I listorna nedan är första kolumnen med siffror ölets totalt försäljning i liter under 2014, följt av förändring i sålda liter, procentuell förändring och placeringsförändring på topplistan. Dessa listor är kompilerade utifrån Systembolagets försäljningsstatistik, med reservation för eventuella misstag i min sammanställning. Topplistorna jag sammanställde över 2013 hittar ni här.

Ale
1. Newcastle Brown Ale
784 337
-27 591
-3,4%
0
2. Brewdog Punk IPA
472 928
+171 079
+56,7%
+2
3. Innis & Gunn Oak Aged Beer
393 500
-12 238
-3,0%
-1
4. Fuller's ESB
305 907
+48 836
+19,0%
+3
5. Brooklyn East IPA
301 626
+35 071
+13,2%
+1
6. Oppigårds Amarillo
300 477
+44 286
+17,3%
+2
7. Lagunitas New Dog Town Pale Ale
286 700
+177 399
+162,3%
NY
8. Leffe Blonde
281 850
+2 518
+0,9%
-3
9. Gotland Sleepy Bulldog Pale Ale
275 248
+230 561
+515,9%
NY
10. Oppigårds Golden Ale
274 324
+21 212
+8,4%
-1

Porter & Stout
1. Guinness Draught
305 964
-24 649
-7,5%
0
2. Guinness Extra Stout
120 082
-16 024
-11,8%
0
3. Carnegie Porter
85 307
-8 915
-9,5%
+1
4. Fuller's London Porter
83 114
-12 693
-13,2%
-1
5. St Peter's Cream Stout
78 535
+2 932
+3,9%
0
6. Young's Double Chocolate Stout
59 399
+13 726
+30,1%
0
7. Stoodley Stout
41 302
+35 025
+558,0%
NY
8. Great Divide Yeti Imperial Stout
34 608
+11 114
+47,3%
+1
9. Oppigårds Thurbo Stout
29 092
+27 839
+2221,8%
NY
10. Coopers Best Extra Stout
22 737
+6 878
+43,4%
NY

Veteöl
1. Erdinger Weissbier Hefe
256 313
+37 265
+17,0%
+1
2. Franziskaner Hefe-Weissbier
252 339
+798
+0,3%
-1
3. Weihenstephaner Hefe Weissbier
196 782
-2 581
-1,3%
0
4. Hoegaarden
193 712
+8 620
+4,7%
0
5. Störtebeker Bernstein Weizen
155 349
+31 413
+25,3%
0
6. Kronenbourg 1664 Blanc
140 110
+86 020
+159,0%
+2
7. Erdinger Weissbier Kristall
85 873
-10 651
-11,0%
-1
8. Schneider Weisse Mein Grünes
65 088
+24 761
+61,4%
+1
9. Wisby Weisse
55 498
+17 499
+46,1%
+1
10. Paulaner Hefe-Weissbier
51 111
+34 138
+201,1%
NY

Svensk ale
1. Oppigårds Amarillo
300 477
+44 287
+17,3%
0
2. Gotland Sleepy Bulldog Pale Ale
275 428
+230 741
+516,3%
NY
3. Oppigårds Golden Ale
274 324
+21 212
+8,4%
-1
4. Oppigårds Indian Tribute
199 384
+77 764
+63,9%
+4
5. Gotland Wisby Klosteröl
193 241
-33 076
-14,6%
-2
6. Sigtuna Organic Ale
191 271
+173 252
+961,5%
NY
7. S:t Eriks IPA
178 419
+31 287
+21,3%
-2
8. Oppigårds Single Hop Ale
166 578
-6 665
-3,8%
-4
9. Brutal Brewing Hale To Nothing
150 791
+27 256
+22,1%
-2
10. Jämtlands Julöl
132 348
+3 377
+2,6%
NY

Amerikansk öl
1. Brooklyn Lager
1 084 970
+296 596
+37,6%
+1
2. Miller Genuine Draft
1 002 189
+54 713
+5,8%
-1
3. Pabst Blue Ribbon
685 166
+181 270
+36,0%
+1
4. Budweiser
644 615
+48 640
+8,2%
-1
5. Brooklyn East IPA
301 626
+35 071
+13,2%
0
6. Lagunitas New Dogton Pale Ale
286 700
+177 399
+162,3%
NY
7. Samuel Adams Boston Lager
258 855
+29 224
+12,7%
0
8. Sierra Nevada Pale Ale
227 065
+7 690
+3,5%
0
9. SKA Modus Hoperandi IPA
210 221
-4 860
-2,3%
0
10. Samuel Adams Boston Ale
203 004
-43 987
-17,8%
-4

Belgisk öl
1. Stella Artois
794 246
+33 315
+4,4%
0
2. Leffe Blonde
281 850
+2 518
+0,9%
0
3. Hoegaarden
193 712
+8 620
+4,7%
0
4. Mikkeller American Dream
145 149
+139 496
+2467,6%
NY
5. Chimay Blå
120 059
+10 490
+9,6%
-1
6. Duvel
100 413
+20 470
+25,6%
-1
7. Omnipollo Nebuchadnezzar
94 409
+89 432
+1796,9%
NY
8. Maredsous 6 Blonde
54 750
-25 023
-31,4%
-2
9. Leffe Brune
45 827
-3 311
-6,7%
-2
10. Omnipollo Leon
45 123
+23 176
+105,6%
0
Barshopen.com erbjuder nu alla Porterstekens läsare en praktisk glasväska på köpet vid köp av minst sex stycken valfria ölglas från deras sida (gäller ej Viticoleglas 21 cl). Väskan har sex platser för glas, med vadderade väggar, och passar bra för att exempelvis transportera sina glas på ett säkrare sätt. Kan även användas för de flesta flaskor på 33 och 35,5 cl.

Uppge rabattkoden "Glasväska" i meddelanderutan när du checkar ut ditt köp så skickas väskan med dina glas utan extra kostnad (du ska inte själv lägga med väskan i ditt köp).

Erbjudandet gället fram till och med 28/2.

Den tyska glasproducenten Sahm har tillsammans med världsmästarölsommelieren Oliver Wesselah tagit fram ett nytt ölprovarglas som döpts till Hamburgbägaren. En framträdande egenskap är att foten är delvis ihålig, vilket ger ett litet utrymme där man lättare kan bedöma färgen på ölet. Portersteken har testat det nya glaset som just introducerats på den svenska marknaden.

Likt exempelvis ett Duvel-glas är kanten på glaset aningens utåtböjt, för att låta ölet skölja in mer jämnt utspritt över tungan. Det och den tjocka, något urgröpta foten är glasets mest framträdande utseendemässiga egenskaper.

Jag testade glaset med en Camden Pale Ale, en öl jag druckit återkommande sedan den släppts i fasta sortimentet (och några gånger innan dess förstås) och känner väl. Med den lilla skillnaden att den nu var på burk, som för övrigt släpps i beställningssortimentet i februari.


Generellt föredrar jag lättare glas framför tunga och det här blir ganska tungt tack vare den rejäla foten, men utöver den petitessen tycker jag det är ett mycket trevligt glas att dricka ur. Det lyfter rätt smaker i ölet helt enkelt. Knappast revolutionerande ur smaksynpunkt, men ett till bra glas att välja på.

Det som gör att det sticker ut är förstås den där lilla gropen i foten. Det ger ett väldefinierat utrymme för att bedöma ölets färg och om man är så pass seriös kring sina ölbedömningar att man sätter värde på väldigt konsekventa färgbedömningar finns en stor poäng med det här glaset.

Glaset finns att köpa via barshopen.com.
Den svenska ölkulturen växer så det knakar. Så pass att den nu hamnar på museum. Med start den 6:e februari sätter Spritmuseum fokus på öllandet Sverige med utställningen ÖL! som kommer att pågå hela året. 

En del av er kanske minns att Spritmuseum ifjol frågade på Facebook om vilket tema de skulle ha på sin nästa utställning. Det kom in en överväldigande mängd röster om att det skulle handla om öl, Sveriges hetaste kalla dryck. Nu är det alltså dags.

Utställningen har premiär den 6:e februari och kommer att pågå ända fram till mitten av januari 2016. Den kommer att göra nedslag i den svenska ölhistorien och utlovar såväl pilsnergubbar som hipsters, suröl som stor stark. Här ska den blomstrande svenska ölkulturen lyftas fram, men också vägen dit.

Med hjälp av experthjälp från DN:s dryckesskribent Alf Tumble och museets egen expert Nadja Karlsson har utställningen satts ihop för att lära besökaren om ölhistoria, kultur, trender, tillverkning och ingredienser. Det blir till och med lite interaktivt då man som besökare kommer få "dofta, känna och gissa", som Spritmuseum själva uttrycker det. Man får info om hur man kombinerar öl och mat och hur man brygger öl hemma.

På fredagar och lördagar hålls visningar med efterföljande provningar med öl från svenska bryggerier. Dessutom kommer det ordnas återkommande provningar under olika teman på museet under året.

Ytterligare en samarbetspartner för utställningen är c/o Hops som bland annat gör utställningskatalogen. Det Lilla Köksbryggeriet och Humlegården är också inblandade i utställningen i sponsrande roller.

Spritmuseum ligger på Djurgårdsvägen 38, mellan Vasamuseet och Gröna Lund på Djurgården i Stockholm.

Igår hölls en spännande beer makers dinner på Pressklubben där maestro Jens Skrubbe och Van Steenberges ägare Jef Versele höll hov tillsammans. På menyn stod tre specialkomponerade rätter tillsammans med par av Verseles öl, i form av märket St Stefanus. En härlig kväll som efter maten avrundades med en bonusminiprovning av ytterligare fem öl som Van Steenberge står bakom.

Van Steenberge brygger en lång rad märken varav det mest kända tveklöst är Gulden Draak. Tre varianter av denna serverades efter maten, medan det var det lite nyare märket St Stefanus som stod i fokus som matsällskap. St Stefanus är en öl som beställdes av SAB-Miller för ungefär fyra år sedan för att bredda deras portfölj på, än så länge bara en handfull, utvalda marknader.

Förrätt
Förutom att St Stefanus serverades till vardera rätt var också maten lagad med ölen på ett eller annat sätt. Det märktes redan vid förrätten att kockarna hade tagit uppgiften med att ta fram en särskild meny för kvällen på stort allvar. Ölgravad lax serverad med ölpicklade grönsaker och rökt majonnäs satt på tallriken och det smakade magnifikt. En St Stefanus Blonde från fat till det, och saken var biff. Eller fisk kanske. St Stefanus Blonde får efterjäsa på fatet, en metod som de och Chimay är ensamma om i Belgien, enligt Jef Versele.


Till varmrätten, ölbräserade oxrullader med ölsauterad savoykål och potatismos, fick vi in samma öl fast på flaska och skillnaden var mycket påtaglig. Visserligen var också flaskölen något varmare, men fatölen var överlägsen i smak med en riktigt fin friskhet. Den något stabbigare flaskölen var dock ett något bättre val till maten, som i jämförelse med den eleganta förrätten snarare får beskrivas som rustik, men inte desto mindre god. Särskilt mumsig var den ölsauterade savoykålen och de möra rulladerna gick inte heller av för hackor. Det verkade råda lite delade meningar om den här rätten, men det visar ju bara att maten berör.


Avslutningsvis serverades vit chokladkräm med mandarin, ölsyltad ingefära, rostade hasselnötter och karamellknäck samt en St Stefanus Grand Cru. Frukten var förvisso trevlig för sig men kändes en aning malplacerad i rätten. Chokladkrämen tillsammans med nötter och karamellknäck var dock riktigt gott och passade riktigt bra med den tripelliknande Grand Crun som erbjöd en fruktig motvikt till chokladkrämen. Lättätet, lättdrucket och vips så var glaset tomt och tallriken barskrapad.

Jef Versele förklarar hur det ligger till för Lars-Göran Dahlgren från c/o Hops
Kvällens gäst höll ordentligt med låda, från högt till lågt och tillbaka upp igen. Så pass att den gode Skrubbe till slut försökte förmå Jef att ta en paus i pratet som ackompanjerade varmrätten och äta upp sin varmrätt innan den kallnade helt och hållet. När han väl satte sig igen hade vi andra redan fått våra tallrikar avdukade. Det gamla mottot "too small to be big and too big to be small" upprepades ett par gånger tillsammans med historian kring Van Steenberge och Verseles många förfäder som drivit bryggeriet innan honom. En intressant kväll och välsmakande kväll, med andra ord.
Festivalvimmel på Belgoträffen 2014
Om två veckor är det dags för årets två första ölfestivaler och sen rullar det på i jämn takt under hela våren. Det börjar med hembrygder, slutar med flytande festival och däremellan kommer en hel hög med festivaler för kommersiell öl anordnas i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Växjö, Linköping och Halmstad. Nu är det bara att börja fundera på vilka svenska ölfestivaler du ska gå på i vår. 

Först ut är den nya Nöjesguidens Ölmässa i Stockholm som pågår sista helgen januari. Bland utställarna finns en fin skara svenska bryggerier, från Klackabacken i söder till Åre Bryggcompani i norr och därtill importören Great Brands. Lokalen på Drottninggatan 81 sväljer bara 400 pers åt gången så det är inte helt otänktbart att några av passen säljer slut i förtid. Just nu syns bara passen på fredag och lördag på hemsidan. Tidigare syntes även ett pass på torsdagskvällen. Oklart om det blivit inställt. 300 kr per pass.

Samma helg, men bara under lördagen, är det hembryggarnas tur då Belgoträffen hålls på Fyrishov i Uppsala. Intresset för denna hembrygdsfestival med bara öl i belgisk och fransk stil har växt varje år och till årets festival uppgraderas lokalerna återigen. Dessutom är det till skillnad från tidigare år förköpsbiljetter som gäller i år. 190 kr för de som är medlemmar i SHBF eller UHBF, 210 kr för övriga.

Inte riktigt en festival, men lite likt i upplägget är Wicked Day då Wicked Wine bjuder in till sortimentsprovning. Tre dagar, tre orter: 9/2 på Hotell Amaranten i Stockholm, 15/2 på GTS Festvåning i Göteborg och 16/2 på Nyströms Gastronomi i Malmö. Dessa event är framförallt till för press och krogpersonal, men de har även två timmar (kl 18-20) då det är öppet för konsumenter. Föranmälan krävs och skickas till jesper@wickedwine.se, inträde kostar 200 kr och betalas i dörren.

Sista helgen i februari är det ytterligare en festivalpremiär och här i mitt kära Uppsala dessutom. Då är det nämligen dags för Uppsala Beer & Whisky Festival som liksom Belgoträffen anordnas på Fyrishov. Bland utställarna finns lokala förmågor så som Jackdaw, Tempel och Leufsta men även importörer som Belgoklubben och Cask. Biljetterna kostar 200 kr för fredagen, 250 kr för lördagen eller 400 kr för en tvådagarsbiljett och studentstad som det är ges det studentrabatt på inträdet.

Lite längre norrut men samma helg är det också Östersunds Maltfestival. Upplägget är lite annorlunda, med sex olika deltagande krogar som man går runt mellan om jag förstått det rätt. Det finns inte så mycket information än, men för den intresserade verkar deras Facebooksida vara bästa stället att få uppdateringar.

Hoppa fram två veckor och ner till Skåne för Malmö Öl & Whisky Festival den 13:e och 14:e mars. Malmömässan är platsen och till årets festival jobbar de med målsättningen att få in så många mindre bryggerier som möjligt. Dessutom blir det en fin blandning av svenska och danska bryggerier på plats. Inträde kostar 230 kr per dag.

Föredrar du ett riktigt beprövat kort får du vänta till lördagen 28/3 och Linköping Beer Expo som närmast börjar bli en veteran i festivalsammanhang. Liksom i fjol är det Brigaden som är platsen och utställarlistan ser redan het ut. Bland annat blir det väl någon form av Sverigepremiär för danska Rocket Brewing, som drivs av bland andra Mikkelleralumnen Thomas Schön, som ställer ut i en egen monter. Som vanligt är dagen indelad i två pass, kl 12-17 och kl 18-23. Inträde kostar 180 kr per pass.

Min ölbloggarkollega Robert Helberg är med och ordnar Växjö Ölfestival på Kök11 den 11 april. En mindre mässa som kan ta emot omkring 400 besökare i taget. Här samlas ett gäng bryggerier från regionen tillsammans med bland annat Brill & Co. Festivalen är uppdelad i två pass (kl 12-17 och 18-23), 200 kr i inträde per pass. Det fanns även några VIP-biljetter för 600 kr som ger inträde till båda passen samt en tvårättersmeny med ett glas öl i pausen mellan passen, men dessa är redan slutsålda.

Samma helg, men både under fredagen och lördagen, är det Öl & Whiskyfestival på Wapnö Gård utanför Halmstad. Där kan man även passa på att köpa på sig av kött och ostar från Wapnö. I biljettpriset på 260 kr ingår tur- och returresa från Halmstad Central med skyttelbuss.

En Öl & Whisky Mässa i Göteborg har efter fjolårets försök med tre festivaldagar återgått till att bara köra fredag och lördag. Det här blir vårens största festival och har alla de större importörerna och bryggerierna av hantverksöl på plats. I år blir det 24-25 april, kl 15-23 på fredagen och 12-23 på lördagen. Inträde kostar 250 kr per dag.

De markbundna ölfestivalernas vårtermin avslutas den nionde maj med svenska mästerskapen i hembrygd öl, som i år har förlagts till Solnahallen i Stockholm. SM är något av en ny upplevelse varje år då såväl stad och lokaler som utställande öl brukar skilja sig ganska rejält, men det är alltid en härlig dag för ölentusiaster. För besökare är öppettiderna kl 12-18. Endast förköpsbiljetter, dessa kommer att komma ut till försäljning inom några veckor.

Till sist kommer det en ölfestival till sjöss, när Viking Line dukar upp för ölfestival på Cinderella den 22-23 maj. Än så länge ser utställarlistan dock något klen ut och frågan är om det kommer tillkomma något mer. Visst finns några ljusglimtar men samtidigt är det sådant som man lär kunna hitta på många andra festivaler också.

Som sagt, nu är det bara att börja fundera på vilka svenska ölfestivaler du ska gå på i vår.

PS. Har jag missat någon svensk ölfestival? Hör av dig så lägger jag till den.
Byggarbetsplatsen där Elite Hotels ska byggas. Vy från perrongen till spår 1 på Uppsala C.
Uppsala är Sveriges fjärde största stad och den största som inte har något Bishops Arms. Det blir det snart ändring på. Just nu byggs det om för fullt vid det gamla postenhuset bredvid Uppsala Centralstation och när allt står klart kommer där finnas ett Elite Hotel med ett tillhörande Bishops Arms. Det dröjer dock till hösten 2016 innan det blir klart för öppning.

Det har ryktats länge om att Bishops Arms ska öppna i Uppsala, vilket kanske inte är så konstigt med tanke just på att det är Sveriges största stad där de inte har någon pub än. Idag rapporterar UNT att hotellkedjan Elite Hotels, som även äger Bishops Arms, ska öppna hotell i Uppsala och att det blir ett Bishops i anslutning till det. Just ölpubar med brittiskt/irländskt tema verkar gå hem i Uppsala. Här finns redan O'Connors, Buddy's, Churchill Arms, Pipes of Scotland och Pitcher's.

Hotellet kommer att byggas i anslutning till det gamla postenhuset, som också byggs om just nu. Det lilla kvarteret ringas in av Kungsgatan, busshållplatserna vid centralstationen, järnvägsperrongerna och restaurangen Peppar Peppar. (Kartlänk) För den som vill ta en god öl i väntan på tåget eller bussen har det bara varit några minuter att gå från stadens pubar, men nu kommer alltså ett alternativ som ligger tio meter från spåren.

Medan Bishops Arms ska ligga på bottenvåningen är planen att hotellet även ska få en skybar på översta våningen, med utsikt över landmärken som domkyrkan och slottet.

I dagsläget har Bishops Arms 49 pubar runt om i Sverige.
Bild för fri användning
Mjölksyra, eller på kemispråk 2-hydroxipropansyra, är en syra som vi är bekanta med från t ex yoghurt och filmjölk samt förstås från den brännande känslan i hårt arbetande muskler, men den kan även dyka upp i öl. I öl som berliner weisse och olika typer av lambic är syran välkommen, medan en märkbar mängd är ett fel i öl som inte ska vara sura.

I kroppens muskler produceras mjölksyra genom enzymatisk nedbrytning av pyrodruvsyra och är ett normalt steg i metabolismen. I öl uppkommer mjölksyra däremot främst från mjölksyraproducerande bakterier, där lactobacillus och pediococcus är de vanligaste släktena att påträffa i öl. Det är även relativt vanligt att med hjälp av mjölksyra modifiera pH i en mäsk eller vört till ett optimalt område, t ex för att få bättre utbyte från humle.

Mjölksyra är en molekyl som ser ut som propansyra, men där den mittersta kolatomen i kedjan är bunden till en hydroxigrupp, det vill säga en syreatom som i sin tur även är bunden till en väteatom, istället för bara en vätetom så som i propansyra. Det finns två isomerer av mjölksyra, beroende på vilken "sida" av den mittersta kolatomen som hydroxigruppen sitter på. Dessa två isomerer har mycket likartade egenskaper och skiljer sig i stort sett bara i dess optiska egenskaper.

Vid mjölksyrafermentering konverteras olika sockerarter med sex kolatomer till mjölksyra. Den biologiska processen är komplex och består av många steg. Vid så kallad homolaktisk fermentering bildas två mjölksyramolekyler ur en sockermolekyl. Vid heterolaktisk fermentering bildas istället en mjölksyramolekyl samt en koldioxidmolekyl och en etanolmolekyl. Man kan därför dela in mjölksyraproducerande bakterier i heterofermentativa och homofermentativa typer. Båda grupperna finns representerade bland de bakterier som är vanligast i ölsammanhang.

Mjölksyra har i sig en mild, sur smak men de bakterier som producerar mjölksyra kan också bidra med andra smaker, till exempel den karaktäristiska smaken i yoghurt.

Som bryggare kan man avsiktligt syra sitt öl genom att antingen göra en så kallad surmäsk eller tillsätta mjölksyraproducerande bakterier före, tillsammans med eller istället för att tillsätta jäst. Surmäskningen är en metod där man främjar tillväxten av de mjölksyraproducerande bakterier som finns naturligt på maltkornens skal, och låter dessa producera mjölksyra i mäsken i allt från ett dygn upp till en vecka. För att främja lactobacillustillväxten och missgynna oönskade organismer håller man mäsken varm och undviker att låta den komma i kontakt med syre. När önskad syra uppnåtts kokar man vörten och fortsätter som vid vanlig bryggning.

Ett öl kan också infekteras av mjölksyraproducerande bakterier och skapar då en oönskad syra, eventuellt också tillsammans med andra oönskade smaker. Exempelvis kan särskilt pediococcus bilda stora mängder diacetyl som ger en smörig smak.

Jackie-O's är ett av många amerikanska bryggerier med gott renommé som jag länge haft på önskelistan, men verkat hopplöst att få tag på om man bor på den här sidan Atlanten (och i stora områden på andra sidan Atlanten). Tills de en dag plötsligt dök upp i Europa och fanns att köpa i Köpenhamn. Trots höga förväntningar misslyckades de med att göra mig besviken, för Bourbon Barrel Dark Apparition är som flytande nektar.

Ni vet hur en del bourbonfatlagrade öl kan bli lite spritiga i smaken? Det räcker med att ha provat några stycken bourbonfatlagrade öl så har man känt det, för det är rätt vanligt. Jackie-O's Bourbon Barrel Dark Apparition är inte av dem. Istället är det ett av de ovanliga bourbonfatlagrade öl som lyckas få fram en härlig, balanserad bourbonsmak som kompletterar grundölet utan att bidra med någon spritighet.

Grundölet går inte heller av för hackor. Mycket snygga chokladtoner med milt rostade inslag och en väldigt fint sammanfogad smak överlag. Bakom de mer framträdande smakerna gömmer sig mer delikata smaker av mörkt socker, fudge och vanilj samt lätta drag av ek. Bourbontonerna toppar det hela och väver in ett par extra dimensioner.

Kroppen är stor och munkänslan är tjock, men samtidigt len som silke. Har man lite tid på sig är det inga problem alls att avnjuta en hel flaska på egen hand. Där vissa öl av samma typ börjar ta emot i gommen efter en 20-25 cl fortsätter den här att smeka smaklökarna lika varsamt som vid första sippen.

Men smakar det så kostar det. Inte mindre än 145 danska kroner, motsvarande ungefär 185 svenska kronor, gick en flaska på 37,5 cl loss på i shoppen på Mikkeller & Friends.



Det finns många krav för att den PDO-skyddade Stiltonosten ska få kallas för just Stilton. Ett av dem är att den görs på pastöriserad mjölk. Vill man ha en ost som görs med opastöriserad men i övrigt görs som Stilton får man hålla utkik efter Stichelton i ostdiskarna. Urvalet av öl att testa till denna skarpa symfoni av fruktighet, smörighet, sälta och krämighet blir ett som stilmässigt liknar det som jag provade till vanlig Stilton för ett knappt år sedan: imperial stout, barley wine och stark, mörk belgare.

När den här serien med öl- och ostkombinationer drog igång i januari 2014 var det just Stilton som var först ut. Då var det en lagrad Stone Old Guardian, North Coast Brother Thelonius och Nynäshamn Valsviken Vinterporter som provades. Då var det ameriko-belgaren som vann treölaslaget, men det noterades att en barley wine i engelsk istället för amerikansk stil nog hade gett den en ordentlig match. Så urvalet den här gången blev liknande: Rochefort 10, Hantverksbryggeriet Baronen och Struise Cuvée Delphine, alla tre från 2012. Tre riktiga favoriter inom respektive stil. Dessutom plockade jag fram ett ess ur rockärmen i form av hembakade pepparkakor. Alla kombinationer var bättre med än utan pepparkaka, så jag tänker inte ens nämna hur det var utan.

Ölen provades till osten i någon slags färgordning från ljusare till mörkare och därmed var Baronen först ut. Receptet tweakas något mellan årgångarna och det här är utan tvekan en av de bättre bland de jag har provat och på rak arm är det bara mästerverket från 2008 som toppar den. Och det kanske löser sig med några år till. Till Stichelton på pepparkaka är den redan mycket härlig, med ett fint möte mellan ost, pepparkaka och karamellig och fruktig öl. Trots sina 9 % är den dock ett halvt snäpp för klen för att kunna möta osten ordentligt, särskilt för de inre delarna av osten som är mer smakintensiva än de yttre. Det är ändå en bra kombination, den når bara inte hela vägen fram.

På nionde plats över världens bästa öl på Ratebeer, och högst av dem man kan få tag på i Sverige, ligger Rochefort 10. Med ett namn som är närbesläktat med en annan världskänd blåmögelost var det kanske inte så konstigt att den passade in här. Med en sanslöst god ost och en sanslöst god öl som tillsammans (med en pepparkaka) höjer varandra var den här kombinationen en upplevelse som fick klockan att stanna. Helt. Otroligt. Gott. Sötman och kryddigheten från pepparkakan, sältan och den gräddiga smörigheten från osten och ölets fruktighet och milda kryddighet smälter ihop i en fantastisk kakafoni av smaker som en Michelinrestaurang får svårt att matcha. En upplevelse du inte vill missa.

Sist ut var så Cuvée Delphine, där både namnet och etikettens design syftar till den belgiska kungens påstådda oäkting. Hela skämtet bygger på att det här är Black Albert, som syftar på den belgiska kungen, lagrad på fat från Four Roses, som i sin tur inte tillät att ölen kallades 4 Black Roses. Namnet är en anspelning på det och att den belgiska kungen inte vill erkänna att Delphine Noël är hans utomäktenskapliga dotter alltså. Fast ett skämt blir ju inte kul när man förklarar det, så vi lämnar det där. Det må vara en utomordentligt bra öl, men här visade det sig att den var lite för kraftig för en Stichelton. Det blev helt enkelt inga synergieffekter mellan smakupplevelserna eftersom Cuvée Delphine hänsynslöst sopade undan alla smakspår av Stichelton istället för att arbeta tillsammans med dem.

Återigen var det alltså en öl i mörk belgisk stil som passade bäst till brittisk blåmögelost. Att det pratas så varmt om barley wine tillsammans med Stilton/Stichelton är för mig en aning främmande, men är det för att de aldrig provat sin blåmögelost på pepparkaka.

Den fantastiska imperial stouten Yeti från Coloradobryggeriet Great Divide har funnits i Systembolagets fasta sortiment i flera år nu. Under den tiden har vi också haft turen att få stifta bekantskap med flera av dess specialversioner vid tillfälliga släpp. Två av dessa, Oak Aged Yeti och Chocolate Oak Aged Yeti, hade jag förmånen att få prova fyra olika årgångar vardera av i helgen, där den ena hade förbättrats med tiden medan den andra visade sig vara bäst färsk.

Oak Aged Yeti är lagrad med en blandning av ekchips medan Chocolate Oak Aged Yeti utöver eklagringen har kryddats med krossade kakaobönor och cayennepeppar. Jag minns att jag tyckte det var lite väl mycket hetta i choklad-Yetin för några sådana år sedan, medan jag gillat balansen betydligt bättre i senare årgångar.

Stoutkalaset började med Oak Aged Yeti från årgångarna 2010, 2012, 2013 och 2014. Med en klar röd tråd i utvecklingen mellan åren kunde förändringen följas tydligt trots att det inte var några revolutionerande ändringar. Typiska åldringsdrag med bekanta toner av madeira började märkas i 2012 och framförallt i 2010, medan drygt fyra års ålder tydligen inte var nog för att locka fram de tråkiga dragen av blöt wellpapp som många öl drabbas av med tiden. Liksom grundölet är Oak Aged Yeti en aning spretig till en början men smakerna knöts ihop allt mer med ålder och häri låg den stora vinsten med lagringen.

Fortsättningen med samma årgångar av Chocolate Oak Aged Yeti, som visade motsatt utvecklingskurva och tappade mer och mer för varje årgång. Skillnaderna var visserligen försiktigare än för den tidigare kvartetten, men trenden var tydlig. För varje år tappade den lite grann. Smaken blev lite faddare och mindre aromatisk, men också lite kärvare. Samtidigt uteblev någon märkbar positiv förändring.

Att Oak Aged Yeti vinner lite på lagring medan Chocolate Oak Aged Yeti är bäst färsk var också alla provningsdeltagare överens om.

Ja, just det, vi provade några andra Yeti-varianter också. Mest nämnvärt var Belgian-Style Yeti från 2010 som smakade bäst av alla kvällens Yeti. Riktigt bra utveckling med len och smått fruktig smak som kompletterar chokladtonerna perfekt.

Bland vårens nyheter på Systembolaget ser vi för övrigt Oak Aged Yeti i nästa släpp, den 6/2, samt Espresso Oak Aged Yeti i släppet den 10/4 (datumen är preliminära).
Trodde du att litauisk öl var något trist och tråkigt? Då får du tänka om, Litauen har nämligen en levande ölkultur med helt unika öltyper. I alla fall om man får tro den norska ölbloggaren Lars Marius Garshol som gett ut en guidebok till litauisk öl. Boken är välstrukturerad och lättläst samt ger en god översiktlig bild över litauisk historia, geografi och ölkultur. Gillar du rustik öl blir du garanterat sugen på en tur till Litauen efter att ha läst igenom Garshols bok.

Det är en ganska nätt bok på 79 sidor som finns att köpa både i tryckt form och som e-bok till Kindle, men även som gratis PDF. Inkomsterna från försäljningen är tänkta att användas till fortsatt efterforskning, bl a genom översättning av material på litauiska, för att kunna komplettera med mer info i kommande utgåvor. Länkar för nedladdning och köp hittar man här.

Boken är skriven på engelska och är uppdelad i kapitel som beskriver Litauens traditionella ölstilar, historia, geografi, ett urval av landets bryggerier och förstås pubar där man hittar ölen. Med flera unika ölstilar såväl som säregna jäststrängar verkar det finns oerhört mycket att upptäcka i den litauiska ölkulturen. Jag blir riktigt sugen på att ta en tur dit och se det med egna ögon (och smaklökar).

Det går på några timmar att läsa igenom boken och det känns som den är mycket praktisk för ölresenären att ha med sig för att få rätsida på saker och ting. Det är nämligen inte några bryggerinamn eller ölbegrepp som är etablerade för den svenske öldrickaren, eller utanför Litauen överhuvudtaget för den delen.

Boken är förstås mycket nischad, men om man har ett djupare intresse för öl behöver man inte ha några planer på en tur till Litauen för att finna den intressant. Man kommer visserligen vilja åka dit efter att ha läst boken, men inblicken den ger i en annars rätt så okänd ölkultur är mycket intressant i sig.

Utan ha upplevt Litauens ölkultur på egen hand är det förstås svårt att verifiera att Garshol målar upp rätt bild och som han själv nämner finns fortfarande mycket kvar att utforska. Boken är därför inget komplett verk. Än. Men det är en mycket bra start för törstiga utforskare.

Ölsläppen på Systembolaget fortsätter (tack vare importörer också förstås) att imponera och under våren kommer vi bland annat kunna köpa New Belgium La Folie, Mikkeller Spontandoubleblueberry, Prairie Pirate Bomb, Brekeriet Cassis, Struise Pannepot Grand Reserva, Hanssens Oude Gueuze och Avery Mephistopheles' Stout för att bara nämna några. Dessutom flera härliga återvändare, så som Brooklyn Black Chocolate Stout, Nynäs Dragets Kanal DIPA & Smörpundet Porter, Oskar Blues Ten Fidy, ett par Yeti-varianter samt Founder's Imperial Stout & Backwoods Bastard. Några härliga samarbetsöl får vi också, eller vad sägs om konstellationerna Cigar City/Brewski/All In, Hill Farmstead/Blaugies och Oppigårds Amager? Det och mycket mer finns på senaste listan över vårens nyheter.


I dagarna har det kommit fram att Systembolaget gått till attack mot Mjödhamnen angående deras användande av cirkeldiagram för att beskriva smaken på deras produkter. Systembolaget har nämligen mönsterskyddat sina så kallad smakklockor och anser att Mjödhamnens diagram inkräktar på detta. Medan Systembolaget till synes har lagen på sin sida har de negativa reaktionerna inte låtit vänta på sig.

Hur Systembolaget lyckades få mönsterskydd på ett svartvitt cirkeldiagram med en ram runt är lite oklart, då lagen om mönsterskydd bland annat anger att skydd ej ska ges om det finns "mönster som ger samma helhetsintryck hos en kunnig användare av mönstret". Att de ändå är skyddade hos Patent- och Registreringsverket råder det dock inget tvivel om. Utöver den typen av drycker som Systembolaget säljer gäller skyddet även för varugrupper och tjänster så som bland annat kött, fisk, mjölkprodukter, spannmål, kaffe, te, kakao, konditorivaror, glass, kurser och utbildningar inom mat- och dryckeskunskap, annonsering samt "klassificering av mat och alkoholhaltiga drycker genom smakbestämning". De sista tre är rimliga, men av de totalt 8 varu- och tjänsteklasser som skyddet gäller för är det väldigt svårt att se relevansen i åtminstone tre av dem.

Det är dock inte första gången det här händer. Ett exempel är Slottskällan som förr i tiden använde cirkeldiagram på etiketterna för att beskriva smaken på ölet. Den historian jag känner till är att Systembolaget invände mot detta, varpå Slottskällan inverterade färgerna och sen var allt frid och fröjd. Så enkelt verkar inte Systembolaget ge sig den här gången. Till att börja med använder Mjödhamnen endast sina cirkeldiagram på sin webbsida och enligt dem själva har de också bytt färger efter att Systembolaget hörde av sig, men Systembolaget har inte gett med sig. Om Mjödhamnen inte slutat att använda sina mörkbruna och limegröna smakkklockor till imorgon så säger sig Systembolaget gå vidare med fallet och kräva skadestånd för det varumärkesintrång de upplever från Mjödhamnen.

Exakt var gränsen går för hur likt det måste vara för att göra intrång på mönsterskyddet är upp till jurister att avgöra, men att Systembolaget har ett skydd att vila sig mot råder det inga tvivel om. Huruvida det är lämpligt och moraliskt riktigt att ett statligt monopolföretag som Systembolaget håller så hårt på dessa immateriella tillgångar är däremot betydligt mer tveksamt.

Systembolaget har gissningsvis valt att använda smakklockorna för att de är enkla och inuitiva för kunden att ta till sig. Med något så enkelt och vedertaget som ett cirkeldiagram för att beskriva så pass vedertagna dryckesdeskriptorer som t ex sötma och syra så får man också räkna med att det är rimligt att andra använder dem. Det finns förvisso en viss rimlighet i att Systembolaget vill varumärkesskydda sina deskriptorer för att undvika att de missbrukas, men då får man också ha lite bättre fingertoppskänsla över vad som är intrång. Särskilt som statlig ägd monopolinnehavare.

Det Systembolaget i praktiken vill hävda är att andra företag inte får använda cirkeldiagram för att beskriva en smaksammansättning på den typer av drycker som Systembolaget säljer. I förlängningen blir det att staten går in och ganska grovt inskränker hur företag får beskriva sina produkter i sin konsumentinformation och marknadsföring. Att man inte får kopiera deras smakklockor rakt av är en sak, men här är det väldigt lätt att se att det är något annat än Systembolagets smakklockor som används. Det här är förstås mycket olyckligt och väldigt illa hanterat av Systembolaget.