Intill Lambic-O-Droom har Drie Fonteinen anlagt en odling av Schaerbeekse-körsbärsträd
Intervjun med Werner från Drie Fonteinen fortsätter här i en andra och avslutande del där han berättar om en del väldigt spännande långsiktiga planer, liksom om de icke-sura ölen som de brygger hos De Proef och hur tänket kring deras nya bar Lambic-O-Droom, som tekniskt sett inte är en bar, går.

(Läs den första delen av intervjun här)

Vad har ni för visioner för Drie Fonteinen på längre sikt?
På riktigt lång sikt, vi snackar allra minst fem år framåt, jobbar vi med att stoppa tillbaka elementet av terroir tillbaka i lambic. Då pratar vi inte bara sånt som spontanjäsning, lokalt mikroklimat och de lokala mikoorganismer som lever kring bryggeriet och i faten, utan vi vill ta det några steg längre. Vår dröm som vi sakta men säkert jobbar på är att allt spannmål, såväl kornet som veten, kan odlas lokalt av ett samfund av jordbrukare. De ska kunna få betalt för värdet de skapar så att de kan överleva utan subventioner. De ska få betalt för hantverket och konsten som de utför. Den naturliga konsekvensen av det är att de odlar för kvalitet istället för kvantitet. För att ge en idé om hur dessa aspekter skiljer sig åt så skulle skörden från en viss yta av odlingsmark bli hälften så stor som med dagens industriella, volymfokuserade odling. De säljer på en världsmarknad, där ett litet land som Belgien aldrig kan bli framgångsrikt.

En av de mest intressanta diskussioner jag har haft kring det här var häromveckan med en jordbrukare som berättade att han inte kunde konkurrera med amerikanska jordbrukare som har tiotusentals hektar och de priser de kan sätta. Jag frågade honom varför han ser världsmarknaden som sin marknad, istället för den lokala marknaden. Han menade att han inte kan rikta sig mot den lokala marknaden för att allt som odlas exporteras för att säljas på en världsmarknad. Det var en ögonöppnade att det finns en långsiktig fara för hållbarheten. Många lokala jordbrukare säljer sina marker för att de inte kan leva av dem längre.

Med den uppmärksamhet som lambic får idag tror vi att det här är mer än bara ambition för oss, det är vår skyldighet att ge tillbaka det som var deras, och se till att de får betalt för det värde de skapar. Det som är fundamentalt annorlunda är att vi, redan nu, ska finansiera en studie för att finna de gamla sorterna av korn och vete och för att finna de jordbrukare som gillar det här tankesättet. Det som verkligen ändrar saker och ting är att är att vi ska betala för arealen som odlas istället för hur stor skörd man får från den, så att vi kan täcka mycket av riskerna som jordbrukarna får ta i början och på lång sikt skapa en hållbar modell. Genom att skapa spårbarhet på spannmålet kommer vi redan i ett tidigt skede att kunna skapa särskild lambic där, i första skedet, all vete är odlad på detta sätt och senare även allt korn. På så sätt kan vi berätta även jordbrukarens historia och visa att det inte bara är vi som skapar slutprodukten.

Gällande kornet så kan det användas i ett växelbruk där man odlar vete ett år, korn nästa år och låta fältet ligga i träda det tredje året för att sedan börja om med vete. Organisationen kring detta är intressant. Det behövs en mittpunkt, lite av kvarnens funktion, som tar in allt spannmål, torkar det och lagrar det fram tills det ska användas. När det gäller kornet måste det förstås också mältas innan man brygger med det. Där finns en till knäpp idé, som vi kokat ner till en fråga om investeringskostnad, som är att ha ett mikromälteri. De subtila nyanser man kan jobba med där är något som många mikrobryggerier är intresserade av, och det bygger på färskhet, den lokala karaktäristiken i spannmålet och karaktäristiken i den specifika sorten. Även i Belgien finns mälterier bara på större skala och de gör bara specialmalter en gång om året, så färskheten kan inte garanteras. Det kan ta upp till ett år för dem att sälja slut på en sats av en specialmalt. Så ett mikromälteri kan, förutom att täcka våra egna behov, även gagna andra lokala bryggerier. Den största flaskhalsen i ett mikromälteri är torkningsprocessen, så för att expandera en sådan verksamhet behöver man bara utöka torkningskapaciteten vilket man kan göra i små steg och därmed med små investeringssteg.

Vi tror att genom att börja med att jobba med jordbrukarna som kommer allt mellan odlingen och bryggandet som en naturlig följd. Idag har vi utvecklats på ett sådant vis att vi tycker att det är vår skyldighet att jobba så. Med det kan vi skapa en väldigt lokal, cirkulär ekonomi. Processen tar inte slut med dravet, som vi idag skickar till jordbrukarna för att användas som foder, vilket förstås är ett bra sätt att använda dem på, men det finns fler sätt. Det finns ett företag i Bryssels slakteridistrikt som i källarna under slakterierna odlar shiitakesvampar på bäddar av drav, och det dravet kan sedan återanvändas igen som gödsel till grönsaksodlingar. Så det finns många spännande idéer som man kan kika vidare på, men det krävs en del organisering och en viss insats, men vi tror att i dagens globaliserade värld kan vi göra en skillnad genom att gå tillbaka till att arbeta med lokala producenter för att skapa ett lokalt värde. Vi är inte säkra på att allt kommer att funka, men vi borde åtminstone lägga ordentligt med energi på att försöka.

Det är vår framtidsplan, det är det som vi på Drie Fonteinen vill göra. Och vi hoppas innerligt att fler bryggerier vill gå åt samma håll. Om man tittar på den europeiska kontinenten ligger mycket värde i våra naturresurser, och vi tycker att för mycket av jordbruksmarken kontrolleras av stora företag som bara bryr sig om att skapa vinst åt sina aktieägare, istället för ett riktigt, genuint värde. C'est voila! Där har du vår framtidsvision och ambition.

Ni har gjort en del "vanliga" öl hos De Proef. Fortsätter ni med dem?
Vi kommer fortsätta att göra dem. Den långa processen med att göra lambic är väldigt kapitalintensiv och man måste vänta väldigt länge på att få utdelning på sin investering. Ett sätt att få in pengar lite snabbare var att göra öl som går snabbare att få klara, som blonde och dubbel. Armand började utveckla en del recept på det egna bryggeriet var nästan 70 % av ölen infekterade när de var klara i lagringstanken. Så det är anledningen till att han gick till De Proef, som då fortfarande var ett testbryggeri för många större bryggerier, och frågade Dirk om han kunde brygga de recepten åt honom.

På den tiden var det ett bra sätt att få ett inkomstflöde, speciellt som Beersel Blonde blev en populär öl lokalt. Inte bara på grund av namnet, men också för att många barer saknade en lättdrucken öl med lokal anknytning. På den tiden fanns inte alls ett lika stort intresse för lambic som det gör idag. Vi gör fortfarande ungefär samma mängder av de ölen som i början. Om vi skulle jobba med dem mer proaktivt och kommersiellt kunde vi kanske sälja mer av den, men vårt fokus ligger på lambic. Att vi fortsätter med dem beror mest på efterfrågan från lokala barer och runtom i Bryssel, samt att vi sponsrar olika event med den. Zwet.be är lite mer speciell för den jäses med en särskild jäststam från Drie Fonteinen, så det är en porter med brett kan man säga. Den ölen gör vi minst av, och Beersel Blonde gör vi mest av, sett till de ölen som görs hos De Proef. Eftersom Zwet.be är lite speciell röner den också intresse från våra exportmarknader. Vi har dock ingen särskild plan för varumärket Beersel, utan vi ser vad efterfrågan är och beställer volymer från De Proef därefter. Om vi skulle sluta med dem imorgon skulle det framförallt skada de lokala barerna.

Hur har Lambic-O-Droom utvecklats sedan ni öppnade det i september 2016?
Lambic-O-Droom har alltid varit tänkt som ett provsmakningsställe för vårt fatlager. Det märkliga är att i Belgien är olika områden avsatta för olika ändamål i stadsplaneringen och vårt område är avsatt för små företag och mindre industrier. Det finns dock ingen industri i vårt område, allt kring oss är lager och utvecklingsenheter, t ex Siemens som utvecklar geotermisk teknik. Eftersom området är avsatt för en viss typ av verksamhet finns väldigt specifika regler kring vad man får och inte får göra där. En sådan regel är att man inte får ha barer, restauranger eller hotell. Så officiellt sett är Lambic-O-Droom inte en bar utan ett slags showroom där vi kan visa upp produkterna som lagras där. Det är också så det har accepterats av de lokala myndigheterna och det beror nog på att inkomsterna från baren är väldigt mycket mindre än resten av verksamheten.

Med det sagt, så bygger allting där på att huvudbyggnaden, som är lagerutrymmet, är något högre än baren och så hade vi en lägre byggnad som tidigare var kontor, som vi inte fick riva innan vi hade en byggplan för hela vårt område och det hade vi inte när vi började. Vi har det på gång nu, men den är fortfarande utveckling. Vi ville göra något av det och Armands stora dröm var att kunna ha ett utrymme där besökare kunde provsmaka hans lambic, precis som han tidigare hade haft i anslutningen till den butik som låg vid bryggeriet i Beersel. Så vår enkla reflektion var att vi kunde riva ut allt som fanns i den lägre byggnaden och göra om det till en Lambic-O-Droom, ett utrymme för att provsmaka lambic. Vi hade en del gamla foeder som vi tog kortsidorna från och gjorde om till bord för att inreda utrymmet.

Utöver våra öppna bryggdagar och Toer de Geuze har vi aldrig riktigt marknadsfört Lambic-O-Droom, men vi ser en hel del ölafficionados och ölälskare som letar sig ner till oss. Det är väldigt enkelt att ta tåget till oss från Bryssel. Det har växt stadigt och vi har två personer som jobbar heltid, med fyra dagars öppet i veckan och en dag för förberedelser och veckostädning. Samtidigt som det har växt så är det något av en temporär lösning, för när vi får in det nya brygghuset vill vi samtidigt göra ett större barutrymme med större lagerutrymme och större bredd på ölutbudet. Vi vill också ha ett utrymme för events, för vi får många förfrågningar från företag som vill kunna ha affärsmöten hos oss och följa upp det med en rundtur eller göra ett kvällsevent. Så det är en till av våra många idéer som vi vill utveckla. Det handlar om att uppmärksamma folk på vad traditionell lambic är.

En häftig sak man skulle kunna göra då är att, på en kall kväll som den här, visa gästerna när vi häller över den varma vörten i kylskeppen. Då bildas väldigt mycket ånga och det i sig är något som är typiskt för den naturliga processen bakom naturlig lambic och är något som folk borde få se. Under de nästa 2-3 åren, när vi har hela planen, kommer vi flytta ut ur den lägre byggnaden. Den klarar nog inte mer än 3-4 år till, men innan dess kommer vi ha byggt ut och ha en ny del av byggnaden att Lambic-O-Droom i, med en utsikt mot våra Schaerbeekse-körsbärsträd och en park som vi vill anlägga. Fältet bakom fatlagret är ett översvämningsområde, så hela byggnaden som fatlagret är byggt på pålar som går 30 meter ner i marken för att höjas över översvämningsgränsen, men fältet bakom är alltså ett översvämningsområde så vi kan ha som en liten damm där på vintern och på våren och sommaren kan folk gå runt där och titta på blommande körsbärsträd eller sitta vid flodbanken en vacker dag och njuta av sin lambic. Kort sagt vill vi bygga en helhet som gör att besökarupplevelsen går bortom att smaka på lambic.

Nyligen besökte Werner Van Obberghen från Drie Fonteinen lilla Sverige och passade då på att sätta sig ner med Portersteken för en riktigt lång intervju. Den första delen av den intervjun kommer här, där Werner berättar i utförliga drag om hur de ser på den svenska marknaden och hur de närmaste framtidsplanerna för Drie Fonteinen ser ut.

Hur ser du på den svenska marknaden för lambic och för Drie Fonteinen?
Förut har vi inte varit särskilt närvarande på den svenska marknaden, tills för något år sedan då vi började jobba med Brill. Det här är första gången som vi proaktivt åkt ut för att träffa våra svenska kunder. Jag har träffat Johan från Systembolaget [reds anm: Johan Ahlstedt, ansvarig ölinköpare] och det har varit en riktig ögonöppnare att se hur den svenska marknaden är organiserad. En av slutsatserna var att systemet fungerar väldigt bra men också att det kan vara ganska krångligt att komma igång och verka i det. Men när man väl kommit igång fungerar det väldigt bra.

För oss kommer den största förändringen i framtiden bli att vi, genom mer regelbunden återkoppling mellan oss och Brill, kommer kunna vara mer synkade med förväntningarna från Systembolaget. Vad jag uppskattar med Systembolaget är att alla kunder får en rättvis chans att köpa ölen. Tydligen finns det också ett väldigt stort intresse för traditionell lambic, vilket vi underskattade väldigt mycket men det är också något som vi tog med oss från mötet med Systembolaget.

Med det sagt kommer det vara en långsam process, för vi följer samma tradition som Armand och Gaston före honom alltid har gjort. Det betyder också att, så som jag lärt mig från såväl Brill och Systembolaget som från svenskar som besökt vår Lambic-O-Droom, det finns en fin dynamik på den svenska marknaden. Jag har varit här i en och en halv dag och under den tiden har jag bland annat besökt en Systembolagsbutik och sett vilken variation det finns i utbudet av bryggerier. Det är riktigt fint att se vad som händer på den svenska marknaden, vilket inte kan jämföras med vad som händer i Belgien, och det är något positivt för svenska ölafficionados och öldrickare. Det är väldigt kul att se hur engagerade svenskar är i bra öl och hur många barer med stora ölutbud det finns.

För framtiden på den svenska marknaden så kommer vi organisera oss mer i systemet mot kunder, där vi måste jobba med Systembolaget och arbeta för att göra det så smidigt som möjligt, samt att vi måste jobba mot krogar vilket också är väldigt viktigt för oss. Vi har gjort en del val för våra policies och har valt bort vissa möjligheter. Det är något vi kan utveckla tillsammans med Brill. T ex har vi just haft en provning tillsammans med alla anställda på Brill för att de ska lära sig mer om vad vi gör, och som ett nästa steg är de varmt välkomna att besöka oss på Lambic-O-Droom där vi kan visa dem faten, berätta om våra planer och så vidare.

Jag har upplevt att den svenska efterfrågan fortfarande överstiger utbudet av Drie Fonteinen, stämmer det med er bild?
Ja, så upplever vi det också. Vi har hört att efterfrågan överstiger utbudet med en faktor mellan 3 och 4, trots att vår Oude Geuze bara finns i 22 butiker om jag minns rätt, vilket inte är så mycket. Vi kommer kunna mätta den efterfrågan så småningom. Vi hoppas kunna erbjuda fler olika öl i Sverige på mer regelbunden basis också. Vi har 70 % belgiska kunder och 30 % exportkunder och vi jobbar som så att vi ser över våra listor med bra kunder varje gång vi har ett släpp av en öl på gång och splittar upp den ölen bland dessa kunder baserat på historisk försäljning och vilken typ av öl som fungerar på deras marknader. Jag försöker också vara lite proaktiv och höra efter om det vi kan erbjuda är för lite eller kanske för mycket och så försöker jag anpassa fördelningen efter det. Fast alla vill ha mer, så ingen kan få mer. För oss är det ett lyxproblem. Det är en lyx att säga nej istället för att säga "snälla, köp vår öl". Det är ett problem eftersom vi uppskattar alla våra kunder och det är väldigt synd att behöva säga nej till dem.

Så hur kommer ni att möta den stora efterfrågan på era öl?
På den svenska marknaden kommer vi att växa en del framöver. Du såg ju vårt bryggeri för ett år sedan [länk till artikel från det besöket] och sedan dess har vi köpt fler begagnade fat som vi har fyllt med ungefär 75 % egen vört och 25 % vört som köpts från Boon och Lindemans. Idag har vi ungefär 600 000 liter lambic som ligger på fat och under 2017 kommer vi göra ungefär 200 000 liter färdiga produkter, så som Oude Geuze, Oude Kriek, Cuvée Armand & Gaston och en del mer limiterade öl som Hommage och Zenne y Frontera. Vår plan är att under de kommande 3-4 åren växa från 600 000 till 1 000 000 liter i lagringskapacitet och att kunna göra 450 000 - 500 000 liter färdiga produkter varje år.

För att sätta det här i lite relation till ett vanligt bryggeri kan jag berätta att de fat vi har idag ligger på en yta om 3500 kvadratmeter. Om vi istället gjorde craft beer, där en öl blir klar på i genomsnitt ungefär fyra veckor, skulle vi kunna producera 20 gånger så mycket öl, alltså 4 miljoner liter om året, på samma yta. Även när man räknar in en viss fatlagring, att det krävs en större buteljeringslina, etc. Det är ungefär så mycket som Orval gör idag, och Westmalle gör tre gånger så mycket som det. Så det vi producerar är bara en liten droppe av den belgiska ölproduktionen.

Vad mer kommer hända hos Drie Fonteinen?
Av den väldigt enkla anledningen att vi respekterar hela processen så kommer vi inte snabba på något. För att använda ett av Armands uttryck så ska hans pappa Gaston kunna kliva in imorgon och bara fortsätta arbetet. Skalan är lite annorlunda, men processerna, värderingarna och principerna är desamma som på Gastons tid. När vi har suttit och diskuterat Drie Fonteinens framtid har vi inte behövt prata om det här i mer än 20 sekunder. Allt startar med ölet och allt slutar med ölet.

Vi kommer snarare låta det ta ännu längre tid. Medan vi nu växer börjar vi för det första spara undan en del lambic i mer än tre år, för en del till och med i mer än fyra år, så att vi kan öka proportionen av gammal lambic i våra geuzeblandningar. För det andra kommer vi att, på lång sikt, försöka att delvis gå från sex månaders lagring av flaskorna till arton månader av lagring. Samtidigt kommer vi också lägga undan mer geuze på lång sikt, för vi ser ett sådant stort intresse för gammal lambic. Så småningom vill vi kunna erbjuda geuze med sex månaders lagring, arton månaders lagring och äldre årgångsgeuze bredvid varandra. Men det kräver lite förberedelse.

För den förberedelsen behövs också utrymme, för det är väldigt utrymmeskrävande att lagra lambic. När vi gör en geuze med 1-, 2- och 3-årig lambic så menar vi just år och inte säsonger. Det vill säga, lambicen i en sådan geuze är, minst, 12, 24 och 36 månader gammal. Vi räknar inte i säsonger eller somrar när vi anger åldern, så som en del andra gör. Det vissa andra kallar för gammal lambic, lambic som är 12 till 24 månader gammal, kallar vi för ung lambic. Det är värderingar som vi håller fast vi. Det är sådant som Armand har kämpat för i 40 år och hans far med honom. Att hålla sådana lagringstider kräver många fat vilken i sin tur kräver mycket utrymme.

Nästa steget i de ambitionerna är att också kunna brygga all vört själva. Vårt nuvarande bryggeri är inte stort nog för att klara av det med de volymer vi siktar på, så vår tanke är att om 2-3 år ha ett bryggverk vid vårt lager i Lot. Vi kommer fortsätta brygga på bryggeriet i Beersel, som ligge på en kulle, medan vårt lager i Lot ligger precis vid floden Senne och faktiskt är vid en av de lägsta punkterna i Sennedalen. Vi vet redan att vi har helt olika miljöer på dessa två ställen, med tanke på exempelvis nattliga temperaturer, vindriktning, vindmängd etc, men vi ser på de skillnaderna som något bra. Vi vill inte standardisera något, vilket är en anledning till att vi har träfat i storlekar från 400 till 5000 liter med allt däremellan. Det är en naturlig aspekt till det vi gör att man inte kan och inte borde standardisera något. Varje geuzeblandning är unik, med olika åldersproportioner, olika antal fat som lambicen kommer från och olika antal brygder som lambicen kommer från, och sådant hoppas vi höjer upplevelsen av att dricka och njuta av ett glas Oude Geuze.

Vi vill också diversifiera lite mer med fruktinblandningar. Vi har till exempel jobbat lite med belgiska persikor, båda gula och vita. Vi vill också jobba mer med att jäsa frukten på fat istället för på ståltankar. Vi kommer fortsätta med ståltankarna för vår Oude Kriek, men vi leker lite med mindre, kolade fat för att göra lite smått galna experiment. Ibland när Armand kommer in i rummet och ser vad vi sysslar med undrar han vad i helvete vi håller på med, men när han provar resultaten så godkänner han dem och ger oss beröm för dem. Det är en intern dynamik som gör oss i den yngre delen av teamet glada, att den respekterade åldermannen i företaget godkänner oss.

Intervjun fortsätter i del 2 som finns att läsa på denna länk. Där berättar Werner om bryggeriets drömmar på ännu längre sikt, om ölen som bryggs hos De Proef och om deras nya bar, Lambic-O-Droom, som tekniskt sett inte räknas som en bar.

Firestone Walker tutar på med webblanseringar av sina specialare och efter lite strul med lanseringen som först skulle ha skett i förra veckan är så det dags igen nu på torsdag. Då kommer deras kaliforniska, fatlagrade tolkning av en quadrupel, Stickee Monkey. En kraftig pjäs på 12,5 % som nog har mer likheter med deras andra fatlagrade öl än med klassiska mörka starka belgare.

Stickee Monkey har som så många andra av Firestone Walkers fatlagrade öl sitt ursprung i de olika öl som från början gjordes för att blanda ihop till deras första utgåva i sin serie Anniversary Ale, som började vid deras 10-årsjubileum och har fortsatt i tio år till efter det. Årets utgåva av Stickee Monkey är den fjärde och klockar in på hela 12,5 %.

Istället för belgisk candisocker, som är en vanlig ingrediens när belgiska bryggerier gör mörk och stark öl, har man använt mexikanskt turbinadosocker som bidrar med smaker av melass. Fatlagringen på bourbonfat är ett ännu större avsteg från de belgiska kusinerna och är väldigt påtaglig, om än inte dominant, i smaken.

Som vanligt med Firestone Walker är fatlagringen väldigt elegant gjord och ger mycket smak utan att vare sig bli spritig eller slå ut grundölets smaker. Här ger det samma härliga smaker av rostad kokos, vanilj, smörkola och ek som man känner igen från exempelvis Parabola, men istället för chokladtoner matchas dessa smaker här mot smaker av torkad frukt, kola och sirap.

En av dess storheter är att det bakom de mest framträdande smakerna också finns många andra nyanser, som alla hänger ihop med varandra, där man kan hitta toner av portvin och madeira, russin, fudge, nötter och knäck. På många sätt påminner det faktiskt om en riktigt bra vällagrad brittisk barley wine av klassiskt snitt.

Det här är en öl med stora smaker som har en förvånansvärd mjukhet och rundhet, vilket även går igen i munkänslan som är väldigt len för en fatlagrad öl. Föga förvånande för en fatlagrad öl på 12,5 % blir det också ett visst alkoholsting. Det blir även ganska sött och till stor del passar visserligen sötman in i smakprofilen men jag tror att en något mindre sötma hade varit ännu godare. Som det är nu kan man istället använda sötman för att enklare matcha mot efterrätter, eller låta ölen vara en efterrätt i sig.

Stickee Monkey släpps i en webblansering på Systembolaget på torsdag och kommer att kosta 119 kr för en flaska om 35,5 cl. Totalt släpps 1540 flaskor och det blir en begränsning på 2 flaskor per person.



Med ett namn som Ardbeg Embassy går tankarna förstås först till skotsk whisky och Ardbeg Embassy är också en krog med ett väldigt stort whiskysortiment. Men de jobbar också väldigt aktivt med sitt ölsortiment och fokuserar starkt på fatöl från svenska småbryggerier. En liten pärla i Stockholm som lätt glöms bort.

Kanske är det placeringen på Västerlånggatan i Gamla Stan, ett av Stockholms största turiststråk, som gör att Ardbeg Embassy ofta blir lite förbisett när det pratas om ölkrogar i Stockholm. Eller så är det namnet, som ju antyder ett starkt whiskyfokus. Det är säkert en kombination av de båda, men Ardbeg Embassy är varken ett typiskt turisthak eller en krog som helt och hållet fokuserar på whisky.

När man kommer in i lokalen möts man först av en ganska murrig och mysig långsmal del med barbås och med den långa bardisken längs ena sidan, och längre in i lokalen öppnar det upp i en lite ljusare matsalsdel. Här finns så mycket som 24 ölkranar, där man nästan enbart kör svenska öl. På åtta av kranarna är  det Gotlands Bryggeri som gäller och ofta har man en tjeckisk pilsner påkopplad på en annan av kranarna, men på de 15 kvarvarande roterar man runt på öl från svenska småbryggerier. De tenderar att köra några fat i taget av varje öl så rotationen är visserligen inte jättesnabb, men bredden är stor.


Under mitt besök provade jag bland annat en utmärkt Strong Bitter från Ocean och noterade också öl från bland andra Fjäderholmarnas, Oppigårds, West Coast Beersmiths, Nynäshamn och Pang Pang. Man har också en egen husöl från Strömsholms Brygghus som bryggs med Ardbegs rökmalt, som serveras i Ardbegs stora whiskykupor. Torvrökta smaker i öl är inte riktigt min grej men jag får ändå säga att den var en av de bättre öl med torvrökt malt som jag smakat. Den passade finfint till en efterrätt med en kula glass smaksatt med kaffe, choklad och Ardbegs whisky serverad tillsammans med kolaknäckcreme och rostade nötter.

Innan det testade jag deras biff rydberg på hängmörad oxfilé som sprayas med Ardbegs whisky, ölbrässerad lök, äggula och senapscreme som även den smaksatts med whisky. En väldigt bra tappning av den klassikern där råvarorna som sig bör fick mycket spelutrymme och där whiskyn var en nyans snarare än något som tog smakmässigt fokus. Även i övrigt är det mycket svenska smaker på menyn, vilket man kan tänka sig är en liten flört med turisterna som rör sig i området, men enligt de själva är det mest på sommaren som turismen märks av ordentligt i deras klientel.


Det ligger också bra till för att kombinera in på en liten pubrunda med t ex Zum Franziskaner, som ligger ett stenkast bort, och ställena kring Slussen. Även om det såklart finns ett visst överlapp i ölutbudet såg jag många öl som jag inte sett på andra krogar i varken Stockholm eller Uppsala. Har man inte varit där än är det läge att titta förbi nästa gång man ska ta en öl i de krokarna.

Mariestads har under de senaste fyra åren gjort ett årligt reseevent med kunder som gått under namnet Smakresan. Man har också bryggt några öl kring varje resa, där man tagit inspiration från såväl resmål som resesätt. De tidigare skapelserna har inkluderat rauchbier, steambeer och en fatlagrad strong ale. Årets resa gick med det klassiska flygplanet DC3 via Gotland och Österlen till Berlin och den första ölen inspirerad av den resan är en porter gjord med gotländskt emmervete och rökmalt.

Just de här skapelserna som görs i samband med Smakresan brukar faktiskt vara ganska intressanta öl och de brukar dessutom presenteras med ganska spännande matmatchningar gjorda av olika toppkockar. När man häromveckan presenterade Emmer Porter för dryckespressen stod Johan Backeus och Thomas Sjögren för två rätter var i en riktigt bra fyrarättersmiddag.

Thomas Sjögren
För att matcha mot just Emmer Porter hade Thomas Sjögren snickrat ihop en riktigt vuxen efterrätt bestående av en hasselnötskaka med brynt smör i som toppades med en kula glass på kaffe och fänkål samt färska hallon vid sidan. Den här rätten hade låg sötma för en efterrätt och bjöd istället på gott om rostade och bittra smaker i en mängd nyanser med små syrliga inspel från hallonen.


En rökig porter har också ganska vuxna smaker, särskilt Mariestads Emmer Porter som förutom rökigheten också har en del brända toner. Här finns också toner av mörk choklad, soja och så en liten ton av tjära. Sötman är låg och beskan ganska hög i och med den brända bitterheten. Det är med andra ord ett ganska utmanande öl. Det här blev också en spännande matchning mot efterrätten och man förstår att Thomas valde att göra en rätt med låg sötma. 

Mariestads Emmer Porter släpps i beställningssortimentet på måndag. Priset på 229 kr för 75 cl är väl i saftigaste laget om man enbart går på de sensoriska kvaliteterna. Dock finns en viss utvecklingspotential med lagring här, då jag tror att ölet kan tjäna på något år i källaren för att mjuka upp de lite kärvare tonerna. 

På samma middag provade vi för övrigt ett tidigare Smakresan-öl som nu blivit riktigt bra efter att ha lagrats i två år, men det återkommer jag till.

Årets sista nyhetssläpp på Systembolaget är i antågande, och det är ett stort ett, med 21 öl där många kommer i ganska stora mängder. Här finns också gott om godsaker med flera återkommande jul- och nyårsklassiker, så som St Bernardus Christmas Ale, Dupont Avec Les Bons Voeux och Samichlaus, liksom ett gäng nya bekantskaper från bl a Stigbergets, Stone och Lervig. På fredag nästa vecka är det dags och snabbrecensionerna på det som släpps då har ni här.


[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt - Beställt antal (Stil)]
[Mitt omdöme]


Nya Carnegiebryggeriet Brutus
11671, Sverige, 75 cl, 149 kr, 9,5 % - 1000 st (Annan öl)
Lätt vinöst fruktig och något syrlig öl med inslag av druvor och ljusare exotisk frukt. Många bra smaker men allt går inte riktigt ihop sig till en bra helhet.

Remmarlöv The Local Hops Fresh Hop Ale
11219, Sverige, 33 cl, 24,90 kr, 5,6 % - 9000 st (Engelsk pale ale & bitter)
Kakig maltighet som toppas med lätt humletoner som drar åt marmelad, jordighet och lite kryddighet. Det känns som att ölen i sig är välbrygd men att humlen i sig inte riktigt når hela vägen.

Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest Ale
11307, USA, 35,5 cl, 36,90 kr, 6,7 % - 20000 st (IPA)
Något tvålig doft med inslag av tall och citrus. Smaken är även den en aning tvålig och ger en lite konstig ton till beskan. Här finns återigen inslag av tall och citrus men tvåligheten tar över för mycket. Färskhet är kanske som allra viktigast när det rör s k våthumlad öl och här är det redan försent.

Sierra Nevada Celebration Ale
11423, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 6,8 % - 30000 st (IPA)
Mjuk maltbas med toner av rostat bröd och lite knäck som toppas med toner av grapefrukt och lite tall. När den för en gångs skull kommer till Sverige i god form märks det hur välbalanserad och  välnyanserad den här klassikern är.

Stone Ripper Pale Ale
11229, Tyskland, 33 cl (burk), 24,90 kr*, 5,7 % - 25000 st (APA)
Lite dassig i färgen men med en trevlig smak med pigg ljus frukt, citrus och lite inslag av gran. Något grön i beskan dock.

Brewdog Hello My Name Is Agnetha
11657, Storbritannien, 33 cl, 34,90 kr, 8,2 % - 20736 st (Imperial/dubbel IPA)
Något vinös fruktighet i både doft och smak, tillsammans med en lätt syrlighet. I kombination med att det inte känns någon tydlig smak av lingon känns det mer som att man tillsatt druvor än lingon, men det kanske är så lingon yttrar sig när man jäser dem?

Stigbergets Lumor IPA
11343, Sverige, 33 cl, 39,90 kr, 9 % - 7200 st (Imperial/dubbel IPA)
Lite dassig färg även här, även om grumligheten är förväntad. Doften är lite udda men smaken blommar ut i en härligt djup, saftig fruktighet. Lite väl söt kanske.

Dupont Avec Les Bons Voeux
11645, Belgien, 37,5 cl, 52 kr, 9,5 % - 2040 st (Belgisk ljus ale)
En sån klassiker! Härligt småstram fruktighet, örtiga och peppriga toner som kompletterar varandra och ett härligt djup med en lätt värmande alkohol. Lika bra som alltid.

Mikkeller Xmas Wish Gluten Free
11811, Int. märke, 33 cl, 29,90 kr, 5,5 % - 15000 st (IPA)
Så klorofyllig i både doft och smak att det blir i stort sett odrickbart för mig.

Fuller's Vintage Ale 2017
99925, Storbritannien, 50 cl, 64,90 kr, 8,5 % - 18000 st (Strong ale)
Fyllig, mjuk smak med mycket kola och fudge. Den lätta sötman klingar ut i en sockerkakston. Fint smakdjup men utan att det blir särskilt kraftfullt, på gott och ont.

Nögne Ö Special Holiday Ale
11488, Norge, 50 cl, 49,90 kr, 8,5 % - 2880 st (Annan öl)
Något söt öl med mycket karamelliga och knäckiga toner som toppas med en sats kryddor, som gör att det hela påminner en aning om pepparkaksdeg, fast kryddigare. Kul om man gillar kryddig öl.

Corsendonk Christmas Ale
11727, Belgien, 75 cl, 89,90 kr, 8,5 % - 2160 st
Fruktig och kryddig öl med drag åt fänkålsfrö, med underliggande knäckighet och en ljust brödig ton. Här tycker jag att kryddigheten passar in perfekt, men den där brödiga ton blir lite udda i kompositionen.

St Bernardus Christmas Ale
11243, Belgien, 75 cl, 74 kr, 10 % - 3360 st (Belgisk mörk ale)
Mycket fruktig öl med spritsig munkänsla och en lätt kryddighet som drar lite åt det mintiga hållet. Lätta undertoner av marsipan och mörk sirap. En julklassiker som gör sig allra bäst om den får ligga till sig ett år eller tre.

Anchor Old Foghorn - flyttad till 19/1
11434, USA, 35,5 cl, 26,90 kr, 8,8 % - 16080 st (Barley wine)
Djup, malttung smak med stort fokus på mörka kolatoner, som bryts av med en kraftig humleton med citrus, tall och redig beska. Ett amerikanskt original som fortfarande håller stilen, och som kanske är lite mer brittiskt i sin maltighet än de nyare amerikanska varianterna av barley wine.


Samichlaus Classic 2017
11334, Österrike, 33 cl, 42,50 kr, 14 % - 6000 st (Dubbelbock)
Varm, generös smak med marsipan, alkohol, torkad frukt och massor av kola i en potent mix. Att dela på en sån här är det perfekta sättet att avsluta en fin vinterkväll.

Baladin Nöel Liquirizia 2017
11517, Italien, 75 cl, 119 kr, 9 % - 1440 st (Belgisk mörk ale)
Lakritstonen ligger tydligt genom hela smaken men blir aldrig dominerande, utan interagerar snyggt med de andra smakerna av karamell och torkad frukt och ligger hela tiden som en av flera jämbördiga nyanser. En av de snyggaste lakritssmakerna jag har stött på i öl faktiskt.

Nynäshamn Valsviken Vinterporter 2017
11802, Sverige, 25 cl, 42,90 kr, 9,1 % - 7200 st (Imperial porter & stout)
Mjuk, rostad smak med lyxiga chokladtoner, lätta inslag av soja och en mild kaffeton. Nyanserat och snyggt sammansatt!

Siren & Dugges Draugen
11842, Storbritannien/Sverige, 33 cl, 54,90 kr, 11,1 % - 10000 st (Imperial porter & stout)
Mycket toner av citrus och tall i både doft och smak, med rostade toner bakom, där rostade nötter, lakrits, rök och choklad märks mest.

Lervig Supersonic NEIPA
11533, Norge, 50 cl, 59,90 kr*, 8,5 % - 12000 st (Imperial/dubbel IPA)
[Provad inför novemberlanseringarna] Tungt, tungt humlig med massor av exotisk frukt och söt citrus. En riktig Citra-fest! Lite sockerkakstoner bakom men här är det verkligen fullt fokus på humlen. Precis så att man klarar sig undan humlebränna i gommen, så för mig spelar den här precis på gränsen till att bli för mycket, men håller sig på rätt sida. Tillräckligt mycket beska för att kittla smaklökarna. OBS! Importören har meddelat att både den nya och den gamla batchen kommer finnas på hyllorna, så om man är noga med färskheten får man kolla lite på datummärkningen. De äldre har BF 180703 och de nyare har BF 180817. Dessa bäst-före-datum är 9 månader efter tappning.

Följande öl släpps i vinkällarbutikerna men fanns inte med på skribentprovningen:
De Ranke Père Noël, 11687, Belgien, 75 cl, 80 kr, 7 % - 672 st (Belgisk ljus ale)
Thornbridge Love Among The Ruins, 11819, Storbritannien, 37,5 cl, 99,90 kr, 7 % - 1000 st (Flamländsk röd & brun öl) - flyttad till 19/1

*Exkl pant

I dagarna lanseras något så kul som en alkoholfri stout i Sverige. Det är brittiska Big Drop Brewing, som satsar helt och hållet på alkoholfri öl, som ligger bakom den alkoholfria ölen som de kort och gott kallar för Milk Stout. Jag träffade grabbarna bakom ölet för några dagar sen och fick höra mer om deras satsning på ett bryggeri som bara gör alkoholfri öl.

Företaget startades av juristen Rob Fink som i sitt jobb ofta var ute på puben med kunder. När han fick barn ville han dricka alkoholfritt om dagarna men insåg att det alkoholfria utbudet på den brittiska marknaden var väldigt begränsat. Sagt och gjort så drog han igång efterforskningar kring att brygga alkoholfritt öl och några månader senare var företaget igång. Själva bryggningen står dock Johnny Clayton, tidigare huvudbryggare på Wild Beer, för och just nu bryggs ölen på Lines Brewing i Caerphilly i Wales. Under nästa år hoppas de dock kunna komma igång med ett eget bryggeri. De gör inte någon öl med mer alkohol i, utan satsar fullt ut på alkoholfritt öl.

För närvarande brygger de förutom stouten också en lager, en pale ale och en kryddad ale, men det har inte varit helt enkelt att ta fram recepten.
-Man får glömma bort det mesta man lärt sig kring receptskapande av olika stilar. När man gör dem alkoholfritt får man följa en annan regelbok för att få rätt balans i smakerna, berättar Johnny.

Det finns många sätt att göra alkoholfri öl på och Big Drop har valt den något ovanliga vägen att helt enkelt göra en svag vört som får jäsa ut med en vanlig jäst. För att kompensera lite för den lägre restsötman görs alla öl med laktos (vilket är en sockerart som inte jäses ut av vanlig öljäst). Trots det är alla fyra öl rätt så torra i smaken. Dessutom används vete, havre och råg i de olika ölen. I just Milk Stout använder man även krossade kakaobönor (nibs) för att lyfta de stoutiga smakerna.

Milk Stout släpps alltså i Systembolagets alkoholfria sortiment nu på fredag den 1 december och lär även dyka upp på en del matvarubutiker. Man kommer aldrig ifrån att alkohol har en smak och munkänsla i sig som inte går att ersätta, men utöver den skillnaden fanns inget som avslöjade att den skulle vara något annat än en vanlig milk stout. En god milk stout dessutom. Den här ölen vann också silver i World Beer Cup i kategorin "smaksatt stout och porter", där den alltså hade konkurrens av öl med alkohol i. På Systembolaget kommer den att kosta 19,90 kr för 33 cl.

Porter och stout utgör ju inte direkt det största segmentet på Systembolaget, utan utgör ungefär en halv procent av deras ölvolymer. Sen är frågan om det återspeglar sig i det alkoholfria sortimentet där sortimentet är lite annorlunda. Därför är det lite svårt att sia om hur bra en sådan här öl kommer sälja men det ska bli kul att följa.

Stouten är den smakmässiga stjärnan i deras sortiment, men de andra ölen är inte heller så dumma. Lagern är visserligen något tunn men ändå mer spännande än flera av de andra alkoholfria lagerölen man kan hitta. Deras Pale Ale klår konkurrensen i den stilen med en härlig humleprofil. Den lider lite av den typiska metalliska tonen som lätt uppstår i välhumlad öl med liten maltbas, men det är ändå överkomligt. Den kryddade alen blir väldigt julig för en svensk då den är kryddad med kanel, nejlika, ingefära och muskotnöt, det vill säga nära våra pepparkakskryddor.

De fortsätter även att utveckla fler alkoholfria öl till portföljen, bland annat en imperial stout som ska bli betydligt kraftigare och sötare i smaken än deras Milk Stout. Vad som dyker upp i Sverige återstår väl att se, men deras importör Åkesson Vin verkar taggade på att lansera så mycket de kan här.

Och namnet Big Drop? Det står för "A big drop in alcohol without a big drop in flavour". Det kan jag hålla med om när det gäller stouten.

Med alkoholfri öl avses här öl med max 0,5 % alkohol i.

På fredag kommer årets sista nyheter i fasta sortimentet och det är några minst sagt spännande kompletteringar till utbudet. Det blir exempelvis mycket bra som går i belgisk stil, där ett fyrpack från St Bernardus går i spetsen. Dessutom en riktigt bra alkoholfri stout, svensk hefeweizen, ett par härliga tjecker samt både kölsch och altbier. Här är snabbrecensioner på alla fredagens nyheter i det fasta sortimentet.


[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt (Stil)]
[Mitt omdöme]


Innis & None Pale Ale
1997, Storbritannien, 33 cl (burk), 13,90 kr*, 0 % (Alkoholfritt)
Något humlig men också väldigt söt, vörtig doft. Smakar också i stort sett som ojäst vört. Det är så att man funderar på om de har jäst det här överhuvudtaget.

Big Drop Milk Stout
11966, Storbritannien, 33 cl, 19,90 kr, 0,5 % (Alkoholfritt)
Fyllig med fina rostade toner och drag av kakao. Nyanserat och fint, med torr avslutning. Jämfört med en "vanlig" stout saknas egentligen bara smaken av själva alkoholen, utöver det märks det inte att det är alkoholfritt.

Nils Oscar Hefeweizen
1328, Sverige, 50 cl, 26,90 kr, 5,6 % (Hefeweizen)
Klassiska hefeweizensmaker med mycket skumbanan, brödtoner, en lätt kryddighet och den där lilla, lilla syrligheten som lyfter det från att bli för mjäkigt.

Melleruds Paradpilsner
1484, Sverige, 33 cl (burk), 13,90 kr*, 6 % (Imperial pils & IPL)
Enkla brödiga toner med örtiga humletoner. Rätt så fina humlesmaker men lite enkelspårig maltighet.

Egerer Pilsner
1440, Tyskland, 33 cl (burk), 11,90 kr*, 4,9 % (Pilsner - tysk stil)
Pigg doft, med något nyanserade brödiga toner och spänstigt örtiga och kryddiga humletoner. Avslutar i en fin beska. Fint avvägd, inte alls så dum.

Coronado Seacoast Pilsner
1243, USA, 35,5 cl (burk), 19,90 kr*, 4,9 %
Trubbig, något oren smak med knepig maltsmak. Även något trist humlesmak. Ser ingen anledning att köpa denna istället för något av de många europeiska alternativ som finns.

Früh Kölsch
1367, Tyskland, 33 cl, 17,90 kr, 4,8 % (Kölsch)
Pigg, något fruktig doft och med runda brödtoner i smaken. Liten fruktton även i smaken, följt av en örtig humlesmak.

Mariestads Dunkel
1006, Sverige, 33 cl (burk), 14,90 kr*, 5,8 % (Dunkel)
Milt rostad smak med smak av rostat bröd, knäck och lite nötter. Smaken är rund till en början, men avslutar torrt. Försiktig humlesmak med lätt kryddiga toner som dyker upp först i slutet.

Bernard Amber Lager
1394, Tjeckien, 33 cl, 14,90 kr, 5 % (Polotmavý)
Fräsch doft och smak med lätt rostade toner med framförallt rostat bröd. Därpå en härlig humleton med elegant kryddighet. En aning söt avslutning. Välnyanserad smak rakt igenom!

Frankenheim Alt
1244, Tyskland, 33 cl, 16,90 kr, 4,8 % (Altbier)
Stram doft som drar åt höstlöv och jordgolv (på ett bra sätt). Smaken följer samma spår och bjuder även på toner av mörkt bröd och kryddig humle. Stramheten går rakt igenom ända fram till den avslutande beskan.

S:t Eriks Vesper Ale
1482, Sverige, 33 cl, 25,90 kr, 8,5 % (Belgisk mörk ale)
Tungt fruktig doft med toner av karamell. Smaken har mycket torkad frukt som blandas upp med bubbelgumstoner samt lite karamelliga smaker. Mycket fin tolkning av de belgiska originalen.

Engelszell Gregorius
11216, Österrike, 33 cl, 29,90 kr, 9,7 % (Abt och kvadrupel)
Väldigt mycket russin i doft och smak och dessutom ganska spritig i smaken. Tung smak men ganska onyanserad.


St Bernardus Mixpack
1306, Belgien, 132 cl, 106,80 kr (Öl av flera typer/stilar)
 -Wit
En ganska kryddig wit med toner av citrus, korianderfrö och en ganska tydlig fruktighet med en lätt brödighet bakom.

 -Prior 8
Snyggt balanserad mellan karamelliga toner och smaker av torkad frukt. Fyllig och mjuk munkänsla med fint bett i avslutningen.

 -Tripel
Pigg och ljust fruktig smak med fin fräschör och elegans. Väldigt låga humletoner och inte heller någon direkt kryddighet, varpå jästen och malten får fritt spelrum, med en fin torrhet och lätt beska vilket gör att det hela fungerar fint.

 -Abt 12
Ett öl i världsklass! Nyanserad men kraftig fruktighet som går i perfekt balans mot karamelltoner och en mjukt värmande känsla från alkoholen. Delikat!



Följande öl har kvalat in i fasta sortimentet genom god försäljning i beställningssortimentet:

Åbro Sigill
1457, Sverige, 33 cl, 11,90 kr, 5,2 %
Enkla och söta brödiga toner som snabbt slår över i en vattnig ton. Trist.

Grebbestad Lager
88020, Sverige, 50 cl, 21 kr*, 5 %
Stora orenheter åt det plastiga hållet i både doft och smak. 

Norrlands Guld Export
1412, Sverige, 50 cl, 12,90 kr*, 5,3 %
Något enkla brödiga toner med viss sötma, följt av örtiga humletoner. 

Tuborg Guld
1403, Danmark, 50 cl (burk), 14,50 kr*, 5,3 %
Söta toner av bröd och lite majs, med väldigt svårfunna humletoner och endast en liten beska. 

Bernard Celebration Lager
89252, Tjeckien, 50 cl, 22,90 kr, 5 %
Välnyanserade brödiga toner med rustik karaktär, en mycket välpassande lätt sötma och så en elegant kryddighet från humlen. Till sist en mjuk beska som avslutar kalaset. 

Brutal Brewing Tail of a Whale
89047, Sverige, 33 cl, 16,10 kr, 4,8 %
Mycket humlig men annars något tunn doft, men i smaken är inte balansen ett problem även om den kunde ha varit något fylligare. Lätt, fruktig smak med stora humletoner av söt citrus och exotisk frukt.

Poppels Mörk Lager
30973, Sverige, 33 cl, 21,90 kr, 5,4 %
Knäckebrödig smak med en lätt chokladton och en väldigt lätt knäckighet. Enkel men god mörk lager.

Porterhouse Plain Porter
89526, Irland, 33 cl, 26 kr, 4,2 %
Rejäl tobakston i smaken, lite som att man slickat på täckbladet på en cigarr innan man tog en klunk av ölet. Därtill en lätt fruktighet och lätta rostade toner. 

*Exkl pant

På fredag släpps hela 75 nya öl i det lokala sortimentet, vilket är ett av de största lokala släppen någonsin, och omkring var fjärde, eller närmare bestämt 19 av dem, imponerade på mig. Bland dem finns bland annat en kvartett från nya Uppsala Brygghus, en trio i belgisk stil från ganska oväntade bryggerier och ett par tunga rackare från Fjäderholmarnas Bryggeri.

Uppsala Brygghus släpper flera av sina öl i lokala sortimentet och bland dem finns surisen Berry Berry som med hallon och blåbär ger en härligt syltig smak med en ganska snäll syra. Betydligt mer syra är det i Sour Cassis från Extra Mile som bjuder på en riktigt tung dos svarta vinbär med härlig syra, medan det fortfarande känns som en öl och inte helt och hållet blir en svartvinbärssaft för vuxna.


Good Guys Brew i Karlstad har precis öppnat pubdelen i sin bryggpub och i det här släppet imponerar de med sin Go To Helles på burk, som är en mycket trevlig ljus lager. Även Uppsala Brygghus är nya och har alltså flera bra öl i det här släppet, där nästa är Hopsession APA i härlig NE-stil. Ett steg upp på humleskalan finns också många bra öl i släppet och om vi fortsätter på NE-spåret har vi Spike Atlantica som imponerar stort, även den på burk. Det kanske lite mindre kända AKiA Brygghus släpper också en härlig IPA i sin We All Have Names IPA.


En annan bra burk-IPA är Ink & Dagger Modern Day IPA från Amundsen. Medan den känns mer som bra västkust-IPA a la 2010 än toppmodern IPA så är den riktigt bra och kommer också på den lite roliga burktypen där man inte öppnar ett hål i locket utan drar av hela locket, ungefär som en konservburk. Även här finns Uppsala Brygghus med bland de imponerande ölen med sin Snakehead IPA, i sällskap med Villovägens Falu Jungfru och Brewski Herr Hemlig 2.0 IPA vars ursprungliga version var en av ölen som gjorde att ölsverige fick upp ögonen för Marcus Hjalmarsson och hans öl.


Bland de ännu tyngre humledominerade ölen regerar Beerbliotek Du Luktar Lite Som Första Gången Jag Träffade Dig, som trots sin titel som låter lite som en mix av Håkan Hellström och Kent är riktigt bra med kakig grund och massor av fruktig humle ovanpå. En ganska stor aning maltigare är Örebro Brygghus Winter Blizz Ale som är betydligt mjukare än förra året och som bjuder på härligt maltiga toner. Ännu mer tyngd i malten har Sad Robot Berserk som har en varm, intensiv maltighet och verkligen värmer i vintermörkret. 


Sen har vi den här trion med lite oväntade belgare. Mest oväntad är egentligen Marbäcks, som inte alls imponerat tidigare, med sin Starke Arvid som sätter den mörka och starka belgostilen väldigt snyggt. Pite Bryggeri med sin Belgo Twin är kanske inte så oväntad för mig då de imponerade med samma öl på Nolia Beer där jag dömde i domartävlingen, men de är nog inte så kända för gemene man än. Emmaboda Bryggeri har spottat ur sig en och annan trevlig öl men jag anser dem fortfarande så nya att det är något av en överraskning att de klämmer ut en sjyst mörk belgare i sin Istället För...


Till sist kommer vi in på de riktigt tunga pjäserna och där hittar vi återigen Uppsala Brygghus med sin varma Imperial Winter Stout som är både mjuk och kraftig i sina rostade smaker. Ännu kraftigare är World Eater från danska Gamma Brewing som trycker in rejäla rostade och söta smaker.  Fjäderholmarna avslutar det hela med en tung duett i form av Mr Cocoa Barrel Aged och Heavy Fuel där den första förstås är en fatlagrad imperial stout som gör skäl för alla sina namn och där den andra är en grymt härlig barley wine med full fokus på kolasmakerna, precis som jag vill ha det.

Alla öl i släppet:
Westerbottens Bryggeri Malgomaj
30129, Umeå, 33 cl, 26,60 kr, 5 %

Fors Bryggeri Saison Avec Passion
32623, Motala, 33 cl, 34,90 kr, 8 %

Trädskogen Sorbus Hallon
32582, Växjö, 33 cl, 28,50 kr, 5,7 %

Jackdaw Cherry Bomb!
32587, Uppsala, 33 cl, 44,90 kr, 6,7 %

Uppsala Brygghus Berry Berry
32546, Uppsala, 33 cl, 29,90 kr, 3,8 %

Kvarnagårdens Krösa-Bira
32590, Växjö, 33 cl, 29,90 kr, 5,5 %

Extra Mile Sour Cassis
32578, Karlstad, 33 cl, 33,10 kr, 5,5 %

Good Guys Go to helles
32571, Karlstad, 33 cl, 20,10 kr, 5,4 %

Brygghuset Finn California Lager
32576, Landskrona, 33 cl, 22,50 kr, 5 %

Hybris Pionjär
32559, Kungälv, 33 cl, 22,90 kr, 5,2 %

Carlstad Glutenfri
32161, Karlstad, 33 cl, 25,90 kr, 4,7 %

Qvarnens Brygghus Gäddvikens pilsner
32580, Nacka, 50 cl, 28,90 kr, 4,5 %

Hantverksbryggeriet BruksPilsner Modern Ljus Lager
32549, Västerås, 33 cl, 19,90 kr, 5,1 %

Södra Maltfabriken Rekyl Södra Veteranöl
31926, Haninge, 33 cl, 19,90 kr, 4,8 %

Sahlins Brygghus Bryggare Sahlins Schwarzbier
32597, Borlänge, 33 cl, 23,90 kr, 4,9 %

Uppsala Brygghus Hopsession APA
32544, Uppsala, 33 cl, 23,40 kr, 4,5 %

AKiA We all have names India Pale Ale
32296, Kungsbacka, 33 cl, 27,90 kr, 6,5 %

Villovägens Falu Jungfru
32645, Falun, 33 cl, 26,40 kr, 5,6 %

S:t Eriks Capital IPA
32294, Sigtuna, 33 cl, 21,90 kr, 6,4 %

Reinklou Bryggerier No. 1 American Pale Ale
32295, Krokom, 33 cl, 29,90 kr, 5,9 %

Spike Pacifica Old School IPA
32582, Göteborg, 50 cl, 41 kr, 6,5 %

Spike Atlantica
31954, Göteborg, 50 cl, 41 kr, 6,5 %

Amundsen Ink & Dagger Modern Day IPA
32640, Norge, 33 cl, 25,90 kr, 6,5 %

Revsunds Brewery Refsunds IPA
32593, Bräcke, 33 cl, 31,60 kr, 6,6 %

Uppsala Brygghus Snakehead IPA
32543, Uppsala, 33 cl, 24,90 kr, 6,6 %

Brewski Herr Hemlig 2.0 IPA
32573, Helsingborg, 33 cl, 32,90 kr, 5,6 %

Hantverksbryggeriet New Beginning New England IPA
32553, Västerås, 33 cl, 25,90 kr, 6,5 %

Örebro Brygghus Winter Blizz Ale
32627, Örebro, 33 cl, 29,90 kr, 6,7 %

Hybris Kavat
32560, Kungälv, 33 cl, 24,90 kr, 5 %

South Plains Winter Ale
32628, Malmö, 33 cl, 17,40 kr, 6 %

Carlstad Bryggeri White Moose Ale 
32577, Karlstad, 33 cl, 25,90 kr, 5 %

High Nose Snow
88934, Höganäs, 50 cl, 48,30 kr, 5,2 %

Hantverksbryggeriet Vinternarren
32539, Västerås, 33 cl, 27,90 kr, 6,5 %

Sad Robot Berserk
32552, Göteborg, 33 cl, 30,60 kr, 7,9 %

Beerbliotek Du Luktar Lite Som Första Gången Jag Träffade Dig
32535, Göteborg, 33 cl, 35,90 kr, 8 %

Spike Illegal Business
32592, Göteborg, 44 cl, 40,90 kr, 8 %

Bearded Rabbit Black Hops Black IPA
32561, Göteborg, 33 cl, 29,90 kr, 7 %

Hopsie Daisy Rye Martini
32589, Gävle, 33 cl, 29,90 kr, 7,3 %

Revsunds Brewery Leafy Stardust Red Ale
32598, Östersund, 33 cl, 23,10 kr, 5,2 %

Adelsö Red House Ale
32537, Ekerö, 33 cl, 46,90 kr, 7 %

NKB Pacific Winter Extra Special Bitter
32620, Ekerö, 33 cl, 27,90 kr, 6,4 %

 Train Station Brewery Third RAle Brown Ale
32630, Knivsta, 33 cl, 23,90 kr, 5 %

Beer studio B-Side Brown Ale
32599, Umeå, 33 cl, 26,50 kr, 6 %

Waxholm Julöl
32635, Vaxholm, 50 cl, 26,90 kr, 5,7 %

Qvänum Mat & Malt Santa Claes
32636, Vara, 50 cl, 40,80 kr, 5,9 %

Torsöl Julöl
32638, Mariestad, 50 cl, 43,50 kr, 6 %

Alingsås Bryggeri Jonas Julöl
31979, Alingsås, 50 cl, 38,20 kr, 6,5 %

Nacka Julöl
32642, Nacka, 33 cl, 29,90 kr, 5,4 %

Halmstad Brygghus Funky X-mas
32624, Halmstad, 33 cl, 29,90 kr, 6,5 %

Södra Winter Ale
32626, Haninge, 33 cl, 29,90 kr, 5,5 %

Egnells St Amandus Reserve
32299, Eksjö, 33 cl, 32,90 kr, 7,5 %

Brygg3an i Halmstad Vintermys 
32541, Halmstad, 33 cl, 29,50 kr, 5,8 %

Marbäcks Bryggeri Starke Arvid
32619, Halmstad, 33 cl, 37,70 kr, 9,5 %

Jemtehed & Brande La Bestia e la Bella Doppelbock
32572, Östersund, 33 cl, 29,90 kr, 7,2 %

Pite Bryggeri Belgo Twin
32555, Piteå, 33 cl, 39,50 kr, 7 %

Värmdö Bryggeri Fyrvaktarens Midvinter
32575, Värmdö, 33 cl, 25,10 kr, 5,2 %

Emmaboda Bryggeri Istället För...
32621, Emmaboda, 33 cl, 36,90 kr, 9 %

Bollnäs Bryggeri KolarNils 2017
32557, Bollnäs, 50 cl, 27,70 kr, 5,2 %

Jackdaw Zwarte Draak Rum Barrel Edition
32574, Uppsala, 33 cl, 79,90 kr, 16 %

Jackdaw Zwarte Draak Bourbon Barrel
32581, Uppsala, 33 cl, 79,90 kr, 16 %

Alingsås Bryggeri M.A. Janssons Promenadporter
32293, Alingsås, 50 cl, 33,40 kr, 5,4 %

Brygg3an i Halmstad Imperial Stout 
32540, Halmstad, 33 cl, 39,60 kr, 7 %

Vega Bergstrands Monsooned Porter
32548, Göteborg, 33 cl, 39 kr, 8,5 %

Beerbliotek Still Haven't Found What You're Looking For? Oat Stout
32298, Göteborg, 33 cl, 35,90 kr, 8 %

Uppsala Brygghus Imperial Winter Stout
32547, Uppsala, 33 cl, 29,90 kr, 10,5 %

Sad Robot Zoë
32550, Göteborg, 33 cl, 32 kr, 8,7 %

Ryentorps Imperial Stout
32644, Falun, 33 cl, 34,90 kr, 10 %

All In RLGK 18868 Celebration Stout
31895, Göteborg, 33 cl, 49,90 kr, 11 %

Hops N' Leon of Skaraborg Esplanaden Ekfatslagrad Porter
32632, Mariestad, 75 cl, 145,70 kr, 9 %

Marbäcks Bryggeri Trippeljäst Kolaporter
32618, Halmstad, 75 cl, 59 kr, 7,5 %

Gamma Brewing World Eater 
32579, Danmark, 33 cl, 44,90 kr, 10 %

Möllys La Bomba Kaffe Blend Stout
32568, Eskilstuna, 33 cl, 39,50 kr, 7,2 %

Qvarnens Brygghus Kaffebackens Cream Stout
32629, Nacka, 50 cl, 34,60 kr, 5,5 %

Fjäderholmarnas Mr. Cocoa Barrel Aged
32616, Lidingö, 33 cl, 75 kr, 10,7 %

Bergslagens Swedish Fika Stout
32562, Smedjebacken, 75 cl, 139 kr, 9,5 %

Fors Bryggeri Vanilla Choco Stout
32622, Motala, 33 cl, 34,90 kr, 8 %

Fjäderholmarnas Heavy Fuel
32617, Lidingö, 33 cl, 49,10 kr, 12 %

Revsunds Brewery HKFY Habanero IPA
32596, Bräcke, 33 cl, 38,90 kr, 6,6 %


Bland de okryddade svenska julölen finns tre självklara klassiker, tre stycken som också är några av mina favoriter. Det är förstås Nils Oscar Kalasjulöl, Oppigårds Winter Ale och Jämtlands Julöl. Jag har växt upp med de här ölen som givna alternativ till jul och skulle jag bara få välja en eller några få öl att ha till julen skulle de här tre ligga väldigt bra till.

Jag är uppväxt med att Jämtlands Julöl är julölet med stort J, julölens julöl och det självklara inköpet. Det var inte bara den första julöl jag någonsin drack, det är också en av de första tre-fyra öl jag kommer ihåg att jag smakade på hemma. En av de öl som förde vidare min pappas ölintresse till mig. Den har med andra en stor personlig mening och det finns fortfarande en stark nostalgi kring den för mig. Det hindrar mig inte från att säga att den har haft sina dippar en del år, men i år tycker jag att den är tillbaka på en väldigt hög nivå.

Här finns väldigt tydlig inspiration av brittisk winter warmer och ölet bjuder på en mångfacetterad maltighet där man hittar knäck och djupare karamelltoner, lätta rostade smaker, choklad, mörk sirap, en lätt liten rökighet och en mörk fruktighet. Allt det här kommer tillsammans med den nästan jordiga tonen som är typisk för brittisk humle och en ytterst lätt citruston.

Nils Oscar Kalasjulöl är en av ganska få julöl från de svenska småbryggerierna som inte är en ale. De kör istället på en öl som går åt wienerlagerhållet, med rund och lite knäckig smak men ändå med viss stramhet. Den är också humlad med såväl klassisk som nya-världen-humle, utan att gå överstyr i doseringen, vilket ger en humleton med intressant och lite ovanlig kryddighet som tillsammans med den fina maltkroppen slår an en julig ton. Otroligt bra öl till julbordet, dessutom.

Jag är uppväxt i Dalarna så under många jular har även Oppigårds Winter Ale varit ett givet inslag. De döpte den till Winter Ale för att flaskor som stod osålda efter jul inte skulle bli helt osäljbara, men eftersom den tenderar att sälja slut helt och hållet en bit innan julafton har det tricket inte blivit så användbart. Den är humlad med humlesorterna som kom att kallas för C-humlen, dvs Cascade, Chinook och Centennial, vilket ger en bred citruston som bryter av karamellnyanserna i ölet men även feta smaker i maten om man har den som måltidsdryck.

De här tre ölen fungerar också fint efter varandra på julbordet, med Kalasjulölen inledningsvis till sill och dylikt, Oppigårds Winter Ale till mellanrätterna och så Jämtlands Julöl till de varma kötträtterna. En god svensk jul!

Örebro Öl & Whisky Festival är en av Sveriges äldsta ölfestivaler och de håller fortfarande stilen. Här finns gott om bra öl, gott om nyheter och gott om nyfikna gäster. Även om de har på ett ungefär samma utställare som de brukar ha lyckas de ändå kännas som en intressant festival med nya, bra öl i många montrar. Med god stämning, korta köer och en lagom fylld lokal kändes det, återigen, som en väldigt lagom festival.

Flera öl hade premiär på den här festivalen. Bland annat Strömsholms Mild Bastard, en öl i deras Herman Hedning-serie och just den här har de gjort med den mildälskande ölboksförfattaren Peter Eronson. På bara 2,8 % skulle man kunna tro att den var lite blaskig, men den var snarare imponerande fyllig med härliga karamelliga och lätt rostade toner.

I grannmontern stod Brygghuset Finn som slipat på sin Citraic IPA, som nu verkligen lyfter fram Citra- och Mosaichumlen. Det lönar sig att jobba vidare på sina idéer, för den här ölen minns jag som medelmåttig när jag provade första satsen och nu har de fått till den så den blivit riktigt bra. När jag fortsatte vidare till nästa montergranne hamnade jag hos Närke Kulturbryggeri som har fortsatt sitt samarbete med Thorslundskagge. De hade bl a en variant av sin Örebro Bitter som legat i en vecka på helt nya fat av svensk ek, vilket var en väldigt spännande skapelse. Ny ek ger en ganska speciell och väldigt tydlig ton som man med bara en veckas lagring höll i schack så att den inte blev alltför dominant.


Närke hade också utvalda delar av den serie de gjort med Stormaktsporter som också lagrats på fat av svensk ek, där man efter varje fattömning fyllt på med mer av samma öl och dubblat lagringstiden. Det startade med en vecka och nu var man uppe i sjätte fyllningen och 32 veckor. Jag har skrivit om de första varianterna tidigare och provade nu just den sjätte iterationen som verkligen började hitta formen. Eken ger allt mjukare inslag samtidigt som den längre lagringstiden gör att de mjukare tonerna får tar mer plats, vilket har gett en riktigt bra slutprodukt.

Likaledes lokala Örebro Brygghus fanns förstås också på plats och hade bland annat med sig en berliner weisse med kaffe från lokala rostaren Pennybridge. Med mjuka kaffetoner och påtaglig syra fick de till ett riktigt bra möte mellan kaffe och suröl. Om vi fick rätt styr på siffrorna var det en kaffemängd på ca 10 gram hela bönor per liter öl som tillsattes efter jäsningen. 


Nynäshamn har ju länge kört med ofiltrerade varianter av deras olika lageröl som serverats självrunnet, men nu har de också börjat köra Pickla Pils i ofiltrerad variant på vanliga fat. Den var lika bra som vanligt och nu när de kör den på vanliga fat kommer den leta sig ut på lite krogar istället för att bara synas på festivaler och event. En annan bra lager på festivalen var Oppigårds nya Grim Lager, som jag redan skrivit om (länk). Och så fanns Pilsner Urquell som körde ölen på tankovna och det passar man ju gärna på att njuta av.

Betydligt tyngre godsaker hittade jag hos Möllys, som det nog var första gången jag såg på en festival. Kul att få lite ansikten på dem! De hade i vart fall med sig Doom Warrior, en dubbel-svart-IPA som bryggts till sångaren i Candlemass stundande 50-årsfest men som även fanns att avnjuta här på festivalen. En ganska kraftig och lite småbränd svart-IPA som trots allt funkade riktigt fint, med härligt riv.

Tungt fanns även i Bishops Arms monter där bland annat Uppsala Brygghus fanns med bryggarna Maarten och Nicklas på plats, som presenterade alla sina fem öl. Ny för mig var deras vinteröl, en imperial stout brygd med mörkt muscovadosocker vilket gav den en liten lakritstouch. Mycket smakfull stout! Tyngst av alla, om man inte gav sig på whiskyn, var såklart Samuel Adams Utopias som Galatea hade smakprov på i sin monter. Riktigt värmande på 27 % men, precis som jag minns den, var den full av härliga russintoner. Ett bra exempel på när något extremt också blir något bra på sitt eget sätt.

I slutet av april nästa år ordnar arrangörerna av Örebro Öl- & Whiskyfestival också en renodlad ölmässa i Örebro, där det bara blir ölutställare. Det låter som det blir fokus på svensk öl, men inte uteslutande svenskt. Med tanke på hur välordnad den här festivalen är kan det nog bli väldigt bra om de får till en intressant utställarlista.
December bjuder på en del spännande tillskott i fasta sortimentet, med bland annat ett mixpack från St Bernardus, altbier, kölsch och en alkoholfri stout. En vecka senare kommer ett stort småpartisläpp med 21 olika öl, som dessutom kommer i ganska stora volymer. Men sen ska man ju klara sig utan nyheter ändra fram till slutet av januari, så det är nog lika bra.

1 DECEMBER FASTA SORTIMENTET
Bernard Amber Lager, 1394, Tjeckien, 33 cl, 14,90 kr, 5 % (Polotmavý)
Big Drop Milk Stout, 11966, Storbritannien, 33 cl, 19,90 kr, 0,5 % (Alkoholfritt)
Coronado Seacoast Pilsner, 1243, USA, 35,5 cl (burk), 19,90 kr*, 4,9 %
Egerer Pilsner, 1440, Tyskland, 33 cl (burk), 11,90 kr*, 4,9 % (Pilsner - tysk stil)
Engelszell Gregorius, 11216, Österrike, 33 cl, 29,90 kr, 9,7 % (Abt och kvadrupel)
Innis & None Pale Ale, 1997, Storbritannien, 33 cl, 14,90 kr, 0 % (Alkoholfritt)
Frankenheim Alt, 1244, Tyskland, 33 cl, 16,90 kr, 4,8 % (Altbier)
Früh Kölsch, 1367, Tyskland, 33 cl, 17,90 kr, 4,8 % (Kölsch)
Mariestads Dunkel, 1006, Sverige, 33 cl (burk), 14,90 kr*, 5,8 % (Dunkel)
Melleruds Paradpilsner, 1484, Sverige, 33 cl (burk), 13,90 kr*, 6 % (Imperial pils & IPL)
Nils Oscar Hefeweizen, 1328, Sverige, 50 cl, 26,90 kr, 5,6 % (Hefeweizen)
S:t Eriks Vesper Ale, 1482, Sverige, 33 cl, 25,90 kr, 8,5 % (Belgisk mörk ale)
St Bernardus Mixpack, 1306, Belgien, 132 cl, 106,80 kr (Öl av flera typer/stilar)
 -Wit
 -Prior 8
 -Tripel
 -Abt 12

1 DECEMBER KVAL FRÅN BESTÄLLNINGSSORTIMENTET
Bernard Celebration Lager, 89252, Tjeckien, 50 cl, 22,90 kr, 5 %
Brutal Brewing Tail of a Whale, 89047, Sverige, 33 cl, 16,10 kr, 4,8 %
Grebbestad Lager, 88020, Sverige, 50 cl, 21 kr*, 5 %
Norrlands Guld Export, 1412, Sverige, 50 cl, 12,90 kr*, 5,3 %
Poppels Mörk Lager, 30973, Sverige, 33 cl, 21,90 kr, 5,4 %
Porterhouse Plain Porter, 89526, Irland, 33 cl, 26 kr, 4,2 %
Tuborg Guld, 1403, Danmark, 50 cl, 14,60 kr*, 5,3 %
Åbro Sigill, 1457, Sverige, 33 cl, 11,90 kr, 5,2 %

8 DECEMBER SMÅ PARTIER
Anchor Old Foghorn, 11434, USA, 35,5 cl, 26,90 kr, 8,8 % - 16080 st (Barley wine) - flyttad till 19/1
Baladin Nöel Liquirizia, 11517, Italien, 75 cl, 119 kr, 9 % - 1440 st (Belgisk mörk ale)
Brewdog Hello My Name Is Agnetha, 11657, Storbritannien, 33 cl, 34,90 kr, 8,2 % - 20736 st (Imperial/dubbel IPA)
Corsendonk Christmas Ale, 11727, Belgien, 75 cl, 89,90 kr, 8,5 % - 2160 st
De Ranke Père Noël, 11687, Belgien, 75 cl, 80 kr, 7 % - 672 st (Belgisk ljus ale)
Dupont Avec Les Bons Voeux, 11645, Belgien, 37,5 cl, 52 kr, 9,5 % - 2040 st (Belgisk ljus ale)
Fuller's Vintage Ale, 99925, Storbritannien, 50 cl, 64,90 kr, 8,5 % - 18000 st (Strong ale)
Lervig Supersonic NEIPA, 11533, Norge, 50 cl, 59,90 kr*, 8,5 % - 12000 st (Imperial/dubbel IPA)
Mikkeller Xmas Wish Gluten Free, 11811, Int. märke, 33 cl, 29,90 kr, 5,5 % - 15000 st (IPA)
Nya Carnegiebryggeriet Brutus, 11671, Sverige, 75 cl, 149 kr, 9,5 % - 1000 st (Annan öl)
Nynäshamn Valsviken Vinterporter, 11802, Sverige, 25 cl, 42,90 kr, 9,1 % - 7200 st (Imperial porter & stout)
Nögne Ö Special Holiday Ale, 11488, Norge, 50 cl, 49,90 kr, 8,5 % - 2880 st (Annan öl)
Remmarlöv The Local Hops Fresh Hop Ale, 11219, Sverige, 33 cl, 24,90 kr, 5,6 % - 9000 st (Engelsk pale ale & bitter)
Samichlaus Classic 2017, 11334, Österrike, 33 cl, 42,50 kr, 14 % - 6000 st (Dubbelbock)
Sierra Nevada Celebration Ale, 11423, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 6,8 % - 30000 st (IPA)
Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest Ale, 11307, USA, 35,5 cl, 36,90 kr, 6,7 % - 20000 st (IPA)
Siren & Dugges Draugen, 11842, Storbritannien/Sverige, 33 cl, 54,90 kr, 11,1 % - 10000 st (Imperial porter & stout)
St Bernardus Christmas Ale, 11243, Belgien, 75 cl, 74 kr, 10 % - 3360 st (Belgisk mörk ale)
Stigbergets Lumor IPA, 11343, Sverige, 33 cl, 39,90 kr, 9 % - 7200 st (Imperial/dubbel IPA)
Stone Ripper Pale Ale, 11229, Tyskland, 33 cl (burk), 24,90 kr*, 5,7 % - 25000 st (APA)
Thornbridge Love Among The Ruins, 11819, Storbritannien, 37,5 cl, 99,90 kr, 7 % - 1000 st (Flamländsk röd & brun öl) - flyttad till 19/1

I småpartisläppet är det tre två öl, De Ranke Père Noël, Nya Carnegiebryggeriet Brutus och Thornbridge Love Among The Ruins, som endast kommer på hylla i de tre vinkällarbutikerna, men de kommer givetvis att gå att beställa till alla butiker (i den mån webblagret räcker).

Idag var det premiär för Oppigårds Grim Lager som är bryggeriets första stora satsning på en traditionell lager. Det märks att de plockat upp en del erfarenhet av traditionell lagerbryggning efter exempelvis sina samarbeten med Gänstaller, för Grim Lager har en hel del kvalitet i en erkänt svår stil av öl. Jag provade den under kvällens premiär på Akkurat och var mycket nöjd.

Det här ölet har passande nog fått sitt namn efter ett gammalt fotbollslag, IK Grim, från samma trakt som Oppigårds. Varför är det då passande? Jo, dels spelade Oppigårds grundare Björn i IK Grim som liten och dels ligger Oppigårds nya bryggeri på marken som tidigare var IK Grims hemmaplan. Laget finns nämligen inte längre, men nu lever namnet kvar i Grim Lager. 

Grim Lager är brygd på svensk pilsnermalt samt en liten giva av ljus karamellmalt från Tyskland. Därtill är den humlad med Saaz, Tettnanger och Saphir, det vill säga en mix av tysk och tjeckisk humle. Slutligen är det kalljäst med en tysk lagerjäst följt av en lång lagringsperiod, vilket kan tyckas vara givet men som är långt ifrån självklarheter för många av de lageröl som görs på moderna bryggerier. När ölet planerades var det också tal om att dekoktionsmäska ölet men i slutändan beslutade man sig för att nöja sig med en stegmäskning för att undvika alltför långa bryggdagar.

Ölet är helt klart (på bilden ovan ser den något disig ut vilket beror på kondensen på glaset) och ljusgult med ett kritvitt skum. Man ska dock inte luras av utseendet, det här är betydligt intressantare än merparten av öl som har ett liknande utseende. Här finns nyanserade brödiga toner med en lätt dragning åt mer lantligt bröd med en härligt seg skorpa, tänk nybakat levainbröd. Råvarorna får skina ordentligt, och det inkluderar förstås humlen som bjuder på mjukt örtkryddiga toner och hö följt av en fin beska.

En elegant och välnyanserad lageröl som hittar rätt på de flesta punkter. Det når inte riktigt upp till de allra bästa centraleuropeiska lagerölen, bland annat för att maltnyanserna inte bär genom riktigt hela smaken på det sätt som jag skulle önska, och därför hamnar betyget högt men inte bland de allra högsta.

För den som vill testa Grim Lager ges chansen under helgens Örebro Öl- & Whiskyfestival, eller så kan man testa den på Akkurat där det är den nya huslagern. Den lär väl dyka upp på fat lite här och var så småningom och i början av nästa år kommer den också att dyka upp på flaska i Systembolagets beställningssortiment.



Den klassiska julölen har en fyllig maltighet med lätt rostade smaker, gärna åt det knäckiga hållet, och milda humleinslag. Det här är ett område där brittiska bryggare med en förkärlek åt det klassiska regerar, så det är kanske inte så konstigt att jag återfinner hela fyra brittiska öl bland årets julölsfavoriter.

Dessa fyra kommer från Fuller's, Shepherd Neame, St Peter's och Harveys - tunga namn som har mycket heder att försvara på det här området och som med sina respektive julöl gör det med bravur. Det är dock inte en samling med fyra liknande öl utan de skiljer sig en hel del sinsemellan, även om de delar en gemensam grund.

Fuller's Old Winter Ale är med sina 5,3 % den lättaste av dem och därmed kanske också den som passar bäst till ett mer utdraget julbord, både för alkoholhaltens skull och för att den inte utmanövrerar julbordets mildare anrättningar. I smaken finns rostat bröd, knäck och en hint av marmelad som de mest framstående inslagen, men när man gräver djupare finner man också nyanser av mörk choklad, rostade nötter och pepprigt kryddiga toner. Den blir inte alltför mjuk utan levererar en finish med skärpa som också hjälper till med julmaten. Enligt bryggeriet själva är den brygd för export och är särskilt populär i Sverige. Kanske har det att göra med att den passar så bra till vårt julbord.

Shepherd Neame Christmas Ale är en aning starkare på 7 % men också något ljusare. Smaken är fylligare och sötare med lite mer tuggmotstånd, och går mer åt rostad brioche och knäck medan den saknar drag åt nötter eller choklad. Här finns också en på brittiskt vis framträdande fruktighet som tillsammans med de andra smakerna för tankarna åt julig fruktkaka.


Betydligt mörkare blir det med St Peters Winter Ale som nästan är svart i färgen och som ger ett ännu större djup i de maltiga smakerna. Snarare än hårt rostade toner bjuder den på en mjuk och något söt smak med ett spektrum från rostat bröd via knäck till choklad, med tyngdpunkten åt det senare. Allt det mjuka och varma skärps upp något av en avslutning med både humlebeska och en ack så lätt bränd ton. Passar särskilt bra till vinterns mustigaste kötträtter men är också farligt enkel att stjälpa i sig utan matsällskap.

Starkast och kanske mest udda i kvartetten är Harveys Christmas Ale som står ut med sin tydliga smak av både råa och syltade apelsinskal. Om den innehåller några faktiska apelsinskal så är det något som bryggeriet mörkar, men det är snarare så att det är den kraftiga användningen av humle som gett den tonen. Bryggeriet är också (ö)känt för sin funkiga husjäst som sätter sina spår även i Christmas Ale med kryddiga toner. Allt det här backas av en mysigt knäckig och kakig maltighet. Harveys själva kallar det för en barley wine och även om det lär vara olikt alla andra barley wine du har smakat förstår man klassificeringen. Och liksom en barley wine bör ha så finns här en fin lagringspotential, men redan nu är den smarrig ihop med en rökt cheddar.

I december släpper tjeckiska Bernard sin Amber Lager i Systembolagets fasta sortiment och med anledning av det vill jag berätta lite om bryggeriet som jag besökte tidigare under året. Då det inte är något av de största tjeckiska bryggerierna glöms det ibland bort när man pratar tjeckisk öl, men det är oförtjänt då de kan koka riktigt bra bärs.

Bernard ligger i staden Humpolec, tio mil sydöst om Prag. Bryggartraditionen går långt tillbaks, ända till 1597 då ett bryggeri startades i ett av stadens första byggnader. Genom åren bytte bryggeriet ägare många gånger och förstatligades sedan under kommunisteran. När Tjeckien privatiserade flera av statens tidigare tillgångar under 1991 så köpte Stanislav Bernard, Josef Vávra and Rudolf Šmejkal bryggeriet i Humpolec för motsvarande 2 miljoner euro. Mycket av utrustningen var då rejält nedgången efter en lång brist av underhåll.


Eftersom man köpte ett existerande bryggeri där man trots utrustningens dåliga skick kunde börja brygga öl på en gång blev man det första privata bryggeriet att få ut öl på marknaden efter kommunismens fall. Med hjälp av en aggressiv billboardkampanj och just det faktum att de var det första privatägda alternativet kunde man sälja 10 miljoner liter öl redan första året. Sedan följde en lång kamp för att få igen den stora investeringen och samtidigt rusta upp bryggeriet. Under 2001 gick Duvel Moortgat in som delägare och fram till 2010-talet dubblerades volymerna för att sedan ta fart ordentligt under de senaste åren då de växt med ytterligare cirka tio miljoner liter för att under 2016 producera 31,5 miljoner liter.

Det kan låta ganska mycket men i det öltörstande Tjeckien utgör de en ganska liten del av marknaden. Störst är förstås Pilsner Urquell-koncernen (eller möjligen var, jag är lite osäker på hur den ser ut efter försäljningen till Asahi) som 2016 hade hela 43 % av den inhemska ölmarknaden, följt av Molson-Coors-ägda Staropramen med 16 % och Heinekenkoncernen, som bl a äger Krusovice, Starobrno och Breznak, med 12 %. Statligt ägda Budvar ligger ett snäpp efter på 8,6 % och Bernard ännu längre ner i listan med 1,7 %.


Bland de större tjeckiska bryggerierna är Bernard troligen de som håller liv i flest av de traditionella metoderna. Ölet bryggs med golvmältad malt från ett eget mälteri samt Saaz-humle. Dubbeldekoktionen är given och efter jäsningen pumpas ölet över till separata, liggande lagringstankar. Den punkt som bryggeriet själva allra helst framhåller är det faktum att de inte pastöriserar sina öl. 

Bernard släpper också flera av sina öl i både filtrerade och ofiltrerade varianter, varpå produktkatalogen blir ganska omfattande. Det finns klassiskt utförda tior, elvor och tolvor i både filtrerade och ofiltrerade versioner, en mellanmörk tolva (vilket är den som kommer på Systembolaget), en mörk tolva, en alkoholfri öl, en IPA med tjeckisk humle och en ale som de kallar Bohemian Ale som är en slags tjeckisk tolkning av belgisk ljus och stark ale. Deras tia, som är något av tjeckernas motsvarighet till folköl på så sätt att det är öl med något lägre alkohol och som ses som mer vardagligt, står för hela 46 % av försäljningen.

För egen del håller jag deras elva som bäst i portföljen, följt av deras mellanmörka och mörka skapelser. Bra lageröl med mycket smak och med sting i beskan hos de ljusa varianterna. Deras IPA och Bohemian Ale är kul att prova någon enstaka gång men är inte den typen av öl som jag återkommer till, vilket beror mer på koncepten än utförandet.

Det ska dock sägas att jag då har provat deras öl på bryggeriet där de var riktigt färska. Betydelsen av färskhet för ett lageröl kring 5 % är stor, vilket ibland glöms bort i all hets kring färsk IPA, men förhoppningsvis kommer de i gott skick till Systembolagets hyllor.