Pipeworks hör till det gäng av amerikanska Brewskival-veteraner som deltog på festivalen för tredje gången i somras. Det Chicago-baserade bryggeriet är kända för både fatlagrade öl och välhumlade öl, inte minst sin Ninja vs Unicorn DIPA. Som vanligt var Joe, mannen med det stora röda skägget, en av bryggeriets representanter på plats under festivalen och jag passade på att ta ett litet snack med honom.

Kan du berätta om Pipeworks?
Vi har hållit på i omkring sex år nu och har gjort väldigt mycket olika typer av öl, ganska mycket galna grejer. Vi har haft vårat nuvarande bryggeri i ungefär tre år och släpper väldigt stor del av våra öl på burk. Vår produktion är ungefär 15 000 barrels (ca 1,8 miljoner liter) per år.

Ni har väl inte haft burköl från början?
Nej precis, vi började med många olika öl av lite kraftigare typ och har haft ett fatlagringsprogram ända från starten. Det tog väl omkring 18 månader att göra klart en fatlagrad öl så produktionen var inte så stor i början.

Hur kommer det sig att ni börja med burkar och mer humledrivna öl?
Vårt gamla bryggverk var väl omkring 1000 liter i storlek och när vi skaffade ett större blev det ett på omkring 3600 liter så plötsligt hade vi möjlighet att brygga helt andra volymer. Burkar går väldigt starkt på vår hemmamarknad så när vi började brygga mer öl var det naturligt att välja burk. Ölen vi brygger är det vi själva gillar att dricka och så hoppas vi att kunderna också gillar det.

Vilken är din egen favoritöl från Pipeworks?
Just nu är det vår nya pilsner. Vi har bara bryggt den två gånger, men den är redan riktigt bra. Det är en sån öl som vi själva verkligen gillar att dricka när allt kommer en kring, så det är ett sant nöje för oss själva att ha den i sortimentet.

Kommer ni mycket till Europa eller är det bara till Brewskival?
Bara till Brewskival egentligen. Vi gör allt för Marcus! Vi träffade honom första gången för två år sen när han kom förbi bryggeriet och vi hade väldigt trevligt. Sen träffade vi honom igen bara nån vecka senare när vi ställde ut på Hunaphu Day i Tampa.

Hur utspridd är er öl?
Vi har svårt att möta efterfrågan hemma, så vi har egentligen ingen export förutom när vi är med på festivaler. Vi finns väl i fyra-fem stater utanför Chicagoområdet. Vi har precis börjat skicka öl till Minnesota och finns sedan tidigare i Wisconsin, Colorado, New York och förstås omkring Chicago.

Är marknaden i Chicago tuff att konkurrera på?
Ja, det skulle jag säga, men vi har funnits där ett tag nu och är väletablerade. Folk vet att vi gör bra öl. Just nu är det något av en brist på burkar att fylla ölen på så nu ligger svårigheterna snarare bortom konkurrensen från andra bryggare. Och så har vi ju ekonomin och en president som säger massa dumma saker. Men burkbristen skapar nu hål i försörjningskedjan för många. Det är inte den bra sortens problem. Det är ungefär sex månaders ledtid på burkar och vår beställning kom in precis häromveckan, så vi hade lite tur där och lyckades undvika problem med burkbrist, för stunden i alla fall.

Kör ni fortfarande de fatlagrade ölen på flaskor?
Japp, allt fatlagrade, alla stora stouts och sånt är på glasflaskor, det är mer naturlig för den sortens öl.

Är det ett problem att lagra öl på burk?
Det är inget problem, men på flaska får du en långsam oxidation på grund av inläckaget av syre vid kapsylen vilket du inte får på samma sätt i en burk så det blir lite annorlunda. Jag tror inte det är någon fara med BPA-linerna, den ska inte påverkas av eller reagera med ölet. För oss handlar det om vad vi tycker är passande för ölen. Jag vet ju ingen som skulle sätta traditionell lambic på burk.

Under den senaste tiden har vi haft nöjet att stifta bekantskap med flera olika kellerbier på Systembolaget. Bland dem har två svenskar stuckit ut, och de har kommit från två bryggerier som ofta levererar hög kvalitet när det gäller lageröl. Och andra öltyper för den delen. Det är Nils Oscar och Nynäshamns Ångbryggeri. Det är också två ganska olika öl där bryggarna valt att lyfta fram helt olika saker. Gemensamt för dem, utöver stilen, är att det håller riktigt hög kvalitet.

Är du osäker på vad en kellerbier egentligen är? Då rekommenderar jag att du läser min artikel om kellerbier, zwickel och landbier från i vintras. Länk.

Kellerbier från Nils Oscar släpptes i det senaste småpartisläppet och låt oss börja i den änden. Det är en lite speciell variant då man har jobbat med malt från Warbro Kvarn, som liksom bryggerier ligger i Södermanland, och de har i sin tur gjort malt på en äldre kornsort vid namn Balder. Kornsorten var populär förr i tiden men har fått ge plats på fälten åt sorter som har bättre egenskaper vad gäller avkastning, skötselbehov och resistens mot sjukdomar och extremt väder, men inte nödvändigtvis vad gäller smaken. Snarare är smaken rikare och mer nyanserad än i de kornsorter som kommit att dominera de moderna odlingarna.

För att lyfta fram den här lite ovanliga kornsorten har Nils Oscar bryggt en kellerbier där de hållit igen i humlegivorna. Här bjuds på en mjuk och följsam maltighet med ett riktigt fint djup och en fyllig karaktär. Det finns inga rostade toner, men man kan verkligen känna en bakad karaktär. Det kanske enklast kan beskrivas som den gemensamma faktorn mellan ett lantbröd med en riktigt fin skorpa och som kanten på en sockerkaka. Här finns också nötiga drag som ger en spännande nyansering. Humlearomerna är förstås mycket lätta och beskan är tillbakadragen. Ölen är i sig torr i avslutningen och därför behövs inte heller någon stor beska för att det ska upplevas som balanserat.

Kalkskär Källaröl från Nynäshamn ligger i andra änden av spektrumet för kellerbier, och är i min mening närmare en typisk frankisk kellerbier. Här har humlen, av sorterna Saaz och Belma, en fin skärpa med klara toner som sitter kvar i tandköttet långt efter att ölen runnit ner genom strupen. Det är en sådan där härlig beska som kittlar gommen och gör att man bara måste ta en klunk till. Maltsmakerna är alldeles lagom fylliga och med en fin brödighet som bär humlen.

Jag har också provat Kalkskär på fat, bara dagen efter att jag hade druckit en flaska, och där fanns en klar skillnad till fördel för flaskan. På fat kändes den nämligen tunnare och tappade då också lite av sin balans.

Två ganska olika tolkningar av kellerbier, men där båda är väldigt bra och riktigt njutbara. Kalkskär skulle jag som sagt kalla mer stiltypisk, medan Nils Oscar istället jobbat mot att lyfta fram malten extra mycket. Det har varit en ynnest att tillgång till bägge!

Bara en vecka kvar till Drie Fonteinen Framboos släpps på Systembolaget. Trots priset kommer nog det knappa tusentalet flaskorna gå åt fort. Men det finns också mycket annat gott att glädjas åt i det här släppet. Brekeriet släpper ett härligt samarbetsöl med 7eventh Sun, Pohjala släpper en finfin DIPA och så är klassiska Cuvee Van De Keizer tillbaka. Snabbrecensionerna på släppet hittar ni här.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt - Beställt antal (Stil)]
[Mitt omdöme]


Brekeriet/7venth Sun Vild Sieben
11486, Sverige/USA, 37,5 cl, 59,90 kr, 5,5 % - 3135 st (Övrig syrlig öl)
Nyanserat syrligt med mycket citrustoner. Med bredden från de olika nyanser som jäsningen gett blir ölet riktigt intressant och syrligheten lägger sig på en bra nivå.

Dugges Tankonilla Mangorange
12656, Sverige, 33 cl, 35 kr, 6 % - 17000 st (Övrig syrlig öl)
Får klara julvibbar av doften då det drar åt ris a la malta, vilket även finns i viss mån i smaken. Vanilj, lite kryddor, gräddigt och fruktigt. I smaken finns dock också en tydlig syrlighet vilket förstås skapar en helt annan helhet. Klart udda öl.

De La Senne Sprussel
11725, Belgien, 33 cl, 34 kr, 5,8 % - 4944 st (Saison)
Torr, lätt kryddig smak med lätt fruktighet och lite drag åt lakrits.

Buxton Shelterstone IPA
11292, Storbritannien, 44 cl (burk), 29,90 kr*, 5,6 % - 14256 st (IPA)
Mycket humligt med stora fruktiga drag men också lite gröna smaker som stör. Välbalanserat i övrigt.

Lervig Perler For Svin IPA
11797, Norge, 33 cl (burk), 33,90 kr*, 6,3 % - 19200 st (IPA)
Humligt och fruktigt, med den lite grumsiga smak som det lätt blir i NEIPA.

Pohjala Reede
12342, Estland, 33 cl, 39,90 kr, 8,5 % - 4848 st (Imperial/dubbel IPA)
Mycket fruktig och fräsch med stora exotiska toner i fruktigheten, samt tydliga drag åt apelsin. Klara smaker förutom en liten humlebränna i slutet, men på det stora hela en bra DIPA.

Brewdog Hop Hacker
12657, Storbritannien, 33 cl, 29,90 kr, 8,7 % - 25000 st (Imperial/dubbel IPA)
Ganska mild humlesmak för den här typen av öl, med lite drag åt marmelad och rostat bröd i smaken. Lite som en brittisk bitter i DIPA-format. Inte så dumt, i och för sig.

Gouden Carolus Cuvee van de Keizer Imperial Dark 2018
12081, Belgien, 75 cl, 119 kr, 11 % - 7000 st (Belgisk mörk ale)
Sött och kraftigt med smaker av torkad frukt och fruktgodis. Lite värmande alkohol. Gott redan nu om man gillar det söta, men ge den 5-7 år så blir den fantastisk.

Mikkeller/Lervig Beer Geek Vanilla Shake
11814, Int. märke, 33 cl (burk), 67,90 kr*, 12 % - 5016 st (Imperial porter & stout)
Tung, tjock stout med mycket vanilj. Fokus ligger helt och hållet på vanilj- och chokladsmaker. En dessert i sig själv.


Följande öl släpps också men fanns inte med vid skribentprovningen:
Drie Fonteinen Framboos, 12128, Belgien, 75 cl, 369 kr, 5,3 % - 882 st (Lambic - frukt & bär)
Wicked Weed Dark Age, 12400, USA, 37,5 cl, 99,50 kr, 12 % - 1440 st (Imperial porter & stout)
Wicked Weed Ferme De Chien, 12035, USA, 50 cl, 112,50 kr, 5,8 % - 1380 st (Övrig syrlig öl)


*Exkl pant
Sedan Zum Franziskaner bytte ägare förra sommaren har det bakersta rummet stått tomt och oanvänt, men nu ska det bli ändring på det. Nästa vecka slår nämligen Zumens bakficka upp portarna. Där blir det satsning på tysk lager och lambic från Cantillon. Dessutom blir det årets svenska skådeplats för Zwanze Day.

Köket på Zum Franziskaner är lite för litet för att serva full meny åt hela lokalen, men nu när man fått upp ångan och lite snurr på gästerna har det blivit dags att låta det bli lite ölhall av det inre rummet.
-Bakrummet har stått tomt i ett år nu och vi tycker att det är lite synd att det inte utnyttjas. Vi får mer och mer att göra hela tiden och när det kommer många gäster så är den ”vanliga” baren på tok för liten. Vi får svårt att hinna med och det blir långa väntetider. Så vi tror att bakfickans bar kommer att underlätta mycket och samtidigt göra att stället känns mer intressant med fler olika rum, resonerar Stene Isacsson på Zum Franziskaner.

Till en början blir det en provisorisk bar med lite inlånad utrustning från vännerna på Nynäshamns Ångbryggeri som gör att man kan ha fyra kranar igång. Tanken är att snurra sju olika öl från Cantillon, däribland Nath och FouFoune, på en av kranarna. På två kranar kör man fast på Landsort Lager och Gänstaller Pils medan den fjärde kranen ska få rulla runt bland svenska och tyska gästöl.

Dessutom blir det en massa tysk lager från självrunna fat som serveras utöver de fyra ölen på kran. En hel massa godsaker på självrunnet är på gång, bland annat Spezial Ungespundet som var en av de bästa icke-rökiga ölen jag drack under mitt besök till Franken i vintras. På listan över kommande självrunna öl finns också öl från bland andra Hummel, Schlenkerla och Wagner. Och det är bara i den första leveransen. Det kommer komma en till sändning innan jul och då blir det kanske lite annat. Vilka öl som är på gång kan man följa genom Facebookgruppen Zum Franziskaners Bakficka.

Efter jul hoppas Stene kunna bygga en mer permanent bar i bakfickan, tillsammans med renovering av de andra inre gästutrymmena på Zum Franziskaners, medan matsalen och vanliga baren kan ha öppet som vanligt. 

Bakfickan får också en egen, enkel matmeny som även den går åt det tyska.
-Vi tycker att schweinshaxe och bratwurst är givet med tysktemat, så det kommer man att kunna äta där inne. Bakfickan kommer också att bli ett bra ställe att ta en öl medan man väntar på bord i matsalen, säger Stene.

Bakfickan öppnar upp på torsdag nästa vecka, den 20:e september. Inte långt därefter, redan lördagen den 29:e september, vankas det Zwanze Day i bakfickan. Biljetterna är redan släppta och kan endast köpas på plats i baren. Man kommer att duka upp en trerättersmiddag till 70 gäster, med lambic från Cantillon till varje rätt och förstås ett glas av årets Zwanze.

Jag intervjuade inte bara en utan två stycken Anders under Brewskival. Förutom Malmö-Anders så tog sig också Anders Granberg från Örebro Brygghus några minuter för att svara på mina frågor. Anders pratar bland annat om konkurrensen på den lokala marknaden, den flygande starten som bryggeriet har fått och om kalamansi. Kalamansi? Ja, läs intervjun så får ni se vad det är.

Vilka är Örebro Brygghus?
Det är jag (Anders Granberg), Jesper Palm och Christoffer Mathiasson. Det är vi som driver och brygger Örebro Brygghus, sedan juni 2016.

Ni fick ju minst sagt en flygande start, eller hur?
Ja, jag törs väl nästan säga att första Brewskival, i slutet på augusti 2016, var det riktiga startskottet för oss. Då hade vi hållit på i drygt två månader och blev verkligen upptäckta här kändes det som. Vi fick göra tap takeover på Mikkeller Bar efter det och det har bara öst på sen dess.

Hur känns det att vara tillbaka på Brewskival för tredje upplagan?
Fantastiskt! Det är otroligt roligt att få vara med på Sveriges klart bästa ölfestival.

Ni har ju haft med er en grön öl, Cake. Var det tryck efter den?
Ja, det blev bra tryck, det var nog längsta kön vi har upplevt får jag väl ändå säga. Den tog verkligen slut fort! Vi hade den från öppning och fatet var tomt efter en och en halv timme. Den var nog uppskattad för både färgen och smaken.

Vad var tanken bakom den ölen?
Jag ska vara ärlig och säga att det är karamellfärg i, det är inte bara färg från frukten. Det var faktiskt Jespers idé att göra den, det är en suröl vilket vi gör mycket av och här har vi gjort ölen med kiwi, kalamansi och blodapelsin. Så ville vi spexa till det lite och dra ögonen till den och oss, så vi tillsatte lite karamellfärg. Jag hoppas att det har funkat, men vi har fått mycket goda omdömen om den också.

Vad är kalamansi för frukt?
Det är en citrusfrukt som vi använt ett par gånger tidigare. Den är otroligt potent med väldigt hög syra, men också väldigt aromatisk med toner av både honung och nätmelon samtidigt som den har mycket grape och citron. Den kommer vi jobba mer med, vi tycker den är väldigt bra.

Tillbaka till själva bryggeriet, hur har utvecklingen för er sett ut under de två åren ni varit igång?
Det har gått jättebra, vi är jättenöjda med hur bra det har gått och hur väl mottagna vi har blivit. Men vi kämpar, vi behöver öka både produktion och försäljning för att gå runt. Det är tufft, det är en hård konkurrens med väldigt mycket bra bryggerier från både Sverige och utlandet.

Var ser ni er själva om ett par år?
Vi har ju växt stadigt sedan vi började, så jag tror och hoppas att vi kommer fortsätta att växa. Jag tror att vi kommer fortsätta hålla på med samma saker som vi gör nu med mycket fokus på suröl och mycket frukt och bär. En hel del IPA och andra spexiga grejer också, och så när vi en liten dröm om att börja jobba mer med fat. Vi har provat det några gånger men när det finns mer tid och pengar vill vi investera mer i det.

Ser ni er själva som ett nördigt bryggeri?
Vi har kanske blivit lite så, och det blir ju ganska nördigt på sådana här festivaler där det är väldigt mycket ölintresserade människor som vill prova nya grejer hela tiden. Vi förser ju dem med det här, vi har bara med oss specialgrejer här. Den gemene örebroaren på vår hemmaplan dricker gärna våra lager och IPA å andra sidan, så vi har något för alla. Vi kan göra mer än bara crazy suröl med ostron i.

Finns det plats för er och alla andra bryggerier i Örebrotrakten på lokalmarknaden kring Örebro?
Ja, men det tycker jag absolut. Det finns ju flera bryggerier i och kring Örebro nu och jag tycker verkligen det finns plats för alla. Jag tror snarare att vi har hårdare konkurrens från bryggerier utifrån och importöl på krogarna och så. Så det finns absolut plats för oss bryggerier i Örebro och säkert ytterligare något lokalt bryggerier.

Imorgon släpps inte mindre än fyra olika syrliga alster från Firestone Walkers fatlagringsprogram Barrelworks. Dessa var inte med under skribentprovningen inför morgondagens släpp, men jag har nu fått möjligheten att prova dessa fyra och tänkte givetvis dela med mig av mina intryck av dessa fyra öl: Feral One, Agrestic, Krieky Bones och SLOambic.

Två av ölen, Feral One och Agrestic, är gjorda utan tillsats av bär medan Krieky Bones innehåller syrliga Montmorency-körsbär och SLOambic är gjord med två varianter av björnbär som kallas boysenbär respektive marionbär. Alla är lagrade på ek, med en stark övervikt mot fransk ek och mindre inslag av amerikansk ek, förutom i SLOambic som bara är lagrad på fransk ek. Nåväl, låt oss prova!

Feral One har en mjuk och fin syra med elegant funkighet. Det hela påminner lite om Boons stil sett till den mjuka syran och det följsamma avslutet. Det här är dock sin egen stil och med många intressanta nyanser. Här finns bland annat en mjuk finish med försiktig ton av vanilj och en lätt ekig kryddighet. Ett bra exempel på att även amerikanarna kan hantera fatlagrad suröl och gör det med sin egen personlighet.

Agrestic är en syrlig version av Firestone Walkers DBA. Den har fått jäsa med brett och mjölksyrebakterier på franska och amerikanska ekfat. Släktskapet med DBA är inte helt lätt att utröna, vilket ger en fingervisning om hur stor inverkan mikroorganismerna har på ett öls smak. Först i avslutningen kommer en hint av karamell tillsammans med en snygg kryddighet. Innan dess är det fin syrlighet med lätt funkighet, tydliga drag av te och så en släng av vanilj. Eftersom Firestone Walker kallar det för en american wild red ale ligger det nära till hands att fundera över likheter med belgisk rödöl, typ Rodenbach, men det finns inte så många gemensamma drag. Det är inte samma vinösa ton, inte lika tydlig karamell och inte alls samma bärighet. Det är något eget helt enkelt.

Det blir närmast som en flytande körsbärspaj när man häller upp Krieky Bones i glaset. Tydliga körsbärstoner som går åt syltade eller bakade körsbär snarare än färska, och det finns också drag åt kakhållet. Eller varför inte åt pajskal. Smaken är sötsyrlig och fyllig, med en avslutning som drar åt det lite kryddiga hållet med drag av kanel. Ektonerna är här mer tillbakadragna än i de två ovan provade ölen.

Allra syrligast i kvartetten blir det hos SLOambic. Den något skarpa syran står i tydlig kontrast mot Feral Ones mjuka syra och Krieky Bones fylliga sötsyrlighet. När smaklökarna efter någon klunk fått vänja sig går det bättre men den skarpa avslutningen kvarstår ändå och är skoningslös mot gommen. Bärsmakerna är dock runda och fina och bjuder på en fin smakupplevelse innan den vassa avslutningen. Vissa gillar den här syran, men för egen del uppskattar jag mer det eleganta och mjuka som visas upp i Feral One. Min egen erfarenhet av att lagra liknande öl säger mig dock att det mildras med åren.

För min del står Feral One och Krieky Bones ut som klara favoriter bland dessa fyra, med eleganta och intressanta smaker.

Under Brewskival passade jag också på att intervju Anders Hansson från Malmö Brewing, som hintar om framtida expansion och berättar om deras kommande satsningar på crowlers och mjöd. Läs hela intervjun här.

Hur går det för Malmö Brewing?
Jag har inte ens hunnit bort till vår monter än men Thomas står där och håller ställningarna. Jaha, du menar hur det går i stort. Jo, det går ju jättebra. Att ha ett taproom som fungerar i Sverige är rätt häftigt. Vi har lyckats bli av med Hamnmästaren och kan nu fokusera helt på vårt taproom. Vi kör 42 kranar med 16-20 egna öl, ibland lite fler.

Hur står del av Malmö Brewings öl säljs på ert taproom?
Det är vårt lite lyxiga problem, vi säljer 95 % av vår öl på vårt taproom. Resten går på export och vi skulle väl egentligen vilja ha mer till export. Men det är rätt lyxigt när man kan hålla sin försäljning i puben och maxa det.

Så ni slipper Systembolaget och att tappa öl på flaskor?
Ja, det slipper vi. Vi har inga flaskor alls. Om vi ska ha flaskor behöver vi större utrymme och vi är inte så sugna på att betala den hyran det skulle innebära mitt inne i centrala Malmö, utan då får vi starta ett produktionsbryggeri. Och det kan vara på gång.

För ungefär fyra år sedan gjorde jag en intervju med dig då du trodde att antalet svenska bryggerier skulle plana ut kring 200 och nu är det långt över 300. Vad tror du nu då?
Jag är glad att jag hade fel! Men jag sa då att det var svårt förra gången och det är inte lättare att sia om det den här gången. Man måste nästan dela upp det efter storlek innan man kan svara på det för små bryggerier som gör väldigt små volymer kommer det nog alltid finnas hur många som helst. Men hur många som lever på det är väl det intressanta. Jag hörde något om att det finns 200 000 konstnärer i Sverige, och det är ju säkert rätt sett till hur många som kallar sig för konstnärer för att de har målat någonting men alla de lever ju inte på sin konst. Jag vill inte säga att det är så i Sverige när det gäller bryggning, men det kanske är något att tänka på när man pratar om antalet bryggerier. Kan man sätta någon regel på det där? Fast jag vet inte var gränsen skulle gå... Nåja, jag lever på mitt bryggerier och det är ju bra.

Vad ligger i pipelinen för Malmö Brewing?
Det stora är ju att vi öppnar mjöderiet om 1,5-2 månader. Vi har hållit på i fem år och gjort mjöd utan att visa för någon, men nu kommer det. Det kommer bli ball! Lite fatlagrad mjöd, lite session-mjöd, det blir alla möjliga varianter. Vi har tolv märken på gång. 

Hur har det gått med försäljningen av folköl på growler?
Lite sådär, vi är ju lite försökskaniner kan man säga. Vi har ju Köpenhamn nära och dit kan man åka på en kvart och köpa öl hur man vill, så vi är ju kanske inte den bästa referensmarknaden för resten av Sverige. Det som händer i Malmö kommer inte hända i resten av Sverige. Vår nya grej är förresten att vi ska satsa på crowler, så vi har köpt in en crowlermaskin och kommer köra enlitersburkar. Nu försöker vi köpa in lock till burkarna men de säljs bara på hel pall och det är så himla många lock på en pall. Vi ville samarbeta med någon annan i Sverige och dela på pallen, men det är ingen annan som vill det, ingen fattar nog ens vad vi menar. Så det kommer bli en stor investering för att köra crowlers, men vi ska fan ta mig vara först i Sverige. Och vi kommer göra det, det blir under hösten.