måndag 20 april 2015

Folkölsduo från Backyard missar målet

Carlsbergs projekt Backyard Brew släppte i dagarna sina två första folköl. Det blir en amber lager och en session-IPA, men den ena är lite mer lyckad än den andra. Framtoningen i etikettdesign och marknadsföring riktar sig väldigt tydligt mot en publik som uppskattar mer smak i ölet, ändå är det bara en av dem som står ut från den stora mängden folköl.

Intresset för smakrik öl med låg alkoholhalt har drivits uppåt länge och med session-IPA i spetsen börjar dessa typer av öl få ordentligt fäste på marknaden. Det märks inte minst när de största bryggerierna börjar ge sig på egna försök. När nu Carlsbergs experimentbryggeri Backyard Brewery, vars öl bryggs i Falkenberg, lanseras på folkölshyllorna känns det därför som ett tydligt tecken på trendens styrka.

Dels släpps en lager vid namn Leaky Bucket som läggs fram som en modern tolkning av för-förbudstidslager, vilket tillsammans med vem som står bakom för tankarna lite till Brooklyn Lager. Alla sådana liknelser försvinner direkt när man smakar på ölet, som faktiskt inte smakar särskilt mycket alls. Istället för den utlovade smakrikedomen får man något som skulle kunna vara vilken folkölslager som helst, förpackad i en finare flaska och till premiumpris.

Samtidigt lanseras en session-IPA som håller ett något högre mått. Queen of Hops har humlats med Cascade för en något citrusdriven ton och den har en lite småtrevlig smak sådär. I humlemängd ligger den ändå väldigt långt ifrån en öl som Brewdog Dead Pony Club som har 0,3 % mer alkohol och kostar nån krona extra. Den lilla alkoholskillnaden gör ju dock en viktig skillnad i det att Queen of Hops då kan säljas i matbutikerna och i det sortimentet bjuds inte på lika stark konkurrens. Åtminstone inte när man kikar på öl med lite bredare distribution.

Jag hade hoppas på mer, men till slut får det här väl ändå betyget att det var som förväntat. Det ska mer till än snygga etiketter och lite amerikansk humle för att göra bra öl. Ska man dessutom göra bra och smakrik folköl av det krävs ännu lite mer. Backyard Brewery har inte riktigt levererat på den punkten, samtidigt har åtminstone Queen of Hops breddat utbudet något.

lördag 18 april 2015

Snabbrecensioner av Systembolagets exklusiva nyheter 24 april 2015


24 april kommer ett lite mindre släpp där det är svenskarna som står ut men i slutändan toppas av en amerikansk farmhouse ale. Med två öl under trettio kronor kommer man inte billigt undan den här gången heller. Här är snabbrecensioner på ölen i släppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon på den provade flaskan)]

Det är inte alltid samma batcher som provas på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför tar jag med datummärkningen på provade flaskor för att man i någon mån ska kunna jämföra.


Hanssens Oudbeitje
11259, Belgien, 37,5 cl, 79,90 kr, 6 %, T6 - 3600 st
Helt kolsyrelös. Plastig i både doft och smak men också toner av smultron och en del typisk lambicfunk. Mycket sur. Att den är platt går att leva med men plastigheten stör en del. Frågan är om hela batchen är så här.
Buteljerad: J2015

Põhjala Uus Maailm
11336, Estland, 33 cl, 32,30 kr, 4,9 %, T5 - 10000 st
Fruktigt humlig doft som drar åt ljusare exotiska frukter. Smaken är lätt med mycket humle och lättare kaktoner bakom. En för ölen lite väl stor beska som ligger kvar länge.
Bäst före: 29 06 15


Prairie Standard
11391, USA, 35,5 cl, 39 kr, 5,6 %, T5 - 7920 st
Friskt fruktigt humlig och dito jäsningstoner. Lätt smak men med en hel del nyanser ändå. Mycket piggt och lättdrucket, klockren våröl.

Engelszell Benno
11617, Österrike, 33 cl, 54,90 kr, 6,9 %, T6 - 3200 st
Honungssöt doft med lätta fruktiga inslag. Smaken är betydligt tyngre i fruktigheten och något kvalmig. Avslutar dock torrt och beskt. Blir inte riktigt klok på ölen.

Eskilstuna Ölkultur Tripel
11544, Sverige, 33 cl, 33,30 kr, 9 %, T7 - 1100 st
Lite Piggelin-känsla i doften med en härlig, ren fruktighet som drar åt päronhållet. Smaken är lite fruktsöt och med mild beska. Mycket bra gjort! Lite för söt för att vara stilren, om man nu bryr sig om sånt.

Smuttynose Rhye IPA
11652, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 6,8 %, T5 - 12000 st
Karamellig och fruktig med lite kryddiga toner. Rättfram råg-IPA som bjuder på det man förväntar sig.
Bäst före: 17/Nov/15

Green Flash West Coast India Pale Ale
11430, USA/Belgien, 33 cl, 34,90 kr, 8,1 %, T5 - 15000 st
Kryddigt och gräsigt humlig, inte så mycket fruktighet. Något tunn smak som visserligen tar sig mot slutet, men en västkust-IPA på åtta procent ska smaka mer.
Bäst före: 20/06/2016

Nils Oscar/FrEQuency Muddy Water
11440, Sverige, 33 cl, 26,80 kr, 7,7 %, T5 - 10000 st
Rostad och chokladig doft men också med tydliga inslag av nya-världen-humle. Samma sak går igen i smaken och det är lika mycket svart-IPA som brown ale i smaken. Bra balans mellan smakerna. Välgjort!

Jopen Koyt
11493, Nederländerna, 33 cl, 34,90 kr, 8,5 %, T6 - 2400 st
Kladdigt kryddig och jolmig. En öl som för mig visar med all önskvärd tydlighet varför man ska krydda öl med humle och inte gammeldags kryddblandningar. Gillar man porsöl och annat liknande är det säkert gott, för mig funkar det inte alls.
Bäst före: 16 FEB 2017

S:t Eriks #50 Barley Wine
11467, Sverige, 33 cl, 32,90 kr, 9,6 %, T5 - 7500 st
Torkad frukt, karamell, ljus sirap och chokladpraliner. Intensiv men välbalanserad smak med en liten värmande ton. Riktigt bra.
Bäst före: 12-03-2017

I T7 släpps även följande öl som inte fanns med på skribentprovningen:
Founder's Blushing Monk, 11468, USA, 75 cl, 149,90 kr, 9,2 % - 840 st
Siren Maiden, 11395, Storbritannien, 37,5 cl, 99 kr, 11,1 %

Blushing Monk är riktigt härlig om man gillar hallonöl medan lambicpurister kan uppleva den lite för söt. Tidigare årens Maiden har varit riktigt bra, så det ligger nära till hands att gissa att den här också är bra

torsdag 16 april 2015

Omnipollos Hatt

Omnipollo öppnade sin egen bar Omnipollos Hatt med buller och bång i helgen som gick. Ett stenkast bort från Slussens T-bana, Akkurat och Oliver Twist är läget minst sagt bra. Utbudet känns kompletterande snarare än konkurrerande i området, sett både till öl och mat. Själv missade jag öppningshelgen men fick chansen att besöka stället i lugn och ro några dagar senare när dammet lagt sig.

När jag strosar in på Hatten vid tretiden på onsdagseftermiddagen sitter Henok Fentie i ett hörn med en laptop och knappar. Öppningen har tydligen varit grymt lyckad och det skiner av stolthet om hela Henok, så som det bör när man just öppnat sitt eget ställe. Han berättar hur han knappt kan slita sig från stället och att hans kvällsjoggingrunda numera går över Hökens Gata så han får en skymt av stället även utanför sin egen arbetstid.


Jag startar mitt besök med den helt nyinkomna Astral #4, en session-IPA med humlesorten Polaris. Mitt lilla glas tar slut snabbare än vad en italienare kan bokstavera mozzarella. För nästan alla tio fatöl kan man välja mellan 20 och 30 cl servering, så det är lätt att hinna med flera glas. På matsidan är det vedugnsbakad pizza med diverse lyxiga toppingar som gäller.

Medan jag väntar in en pizza med enrisrökt bacon och Gruyere hinner jag med ett glas av gosen Bianca som ska efterlikna en mango lassi. Trodde jag i alla fall, pizzan blev klar så snabbt att jag inte alls hade druckit upp. När man ätit en bit på pizzan påminns man om alla detaljer som de jobbat med på Hatten, för då ser man nämligen den specialdesignade tallriken. Korkbelagda bord och bardisk, ett golv som förutom att det också är snyggt målat är gjort i ett ljudsväljande material och så vanliga, hederliga ljuddämpande takplattor gör att ljudnivån hålls nere samtidigt som det är på estetisk toppnivå.


Lagom till att pizzan är uppäten dyker andra bekanta ansikten upp så jag flyttar mig till baren med en Life is a Peach i näven. Det är ingen lång förflyttning, det finns inte mer än ett 20-tal bordsplatser utöver platserna i baren och det ger en intim känsla samtidigt som takhöjden håller det luftigt. IPAn i glaset är sannerligen fruktig och av fyra utmärkta öl som provades är det den jag allra varmast kan rekommendera.

Ska man ändå ha någon invändning är det väl möjligen att priserna gör att det kan svida lite väl i plånboken att sitta här en längre stund. Å andra sidan vore det fel att säga att priserna är oskäliga för vad man får.

tisdag 14 april 2015

In de Verzekering tegen de Grote Dorst

Försäkran mot den stora törsten. Skulle man ens kunna kalla en bar det i Sverige? Oklart, men i Belgien går det fint, fast då heter det förstås In de Verzekering tegen de Grote Dorst. Det är inte vilket ställe som helst heller, det här är en dedikerad lambicbar i den lilla byn Eizeringen strax utanför Bryssel och anses vara en av världens bästa krogar.

Att hitta ett charmigare ställe är inte helt lätt. Det ligger pittoreskt till på andra sidan torget från Eizeringens kyrka och är bara öppet i några timmar efter söndagsmorgonens gudstjänst. Resten av veckan håller det stängt. När det väl är öppet är det mest lokalbor som kikar förbi eller några genompasserande cyklister som pausar söndagsturen för en stärkande lambic.

Är man inte cykelburen kan man ta sig hit med buss. Från Bryssel kostar det bara några euro. Använder man taxiappen Uber går en resa från Bryssel loss på 15-20 euro och tar omkring 20 minuter. Just på en söndagsmorgon kan det vara värt de extra slantarna så man får sova lite längre. Det gäller nämligen att vara där i lagom tid till öppningen vid 10. Dels för att det stänger igen redan vid halv två, dels för att det snabbt fylls upp med folk.


Upp till fyra oblandade lambic serveras på glas och därtill en imponerande meny av diverse geuze och fruktlambics på flaska. Även om det kanske är utbudet av dessa godsaker som lockar dit en svensk ölturist är det inte därför man blir lite kär i stället, utan för den mysiga atmosfären som nästan känns som ett vardagsrum, för den härliga inramningen runt omkring, för bristen på skräniga turister (kontrasten mot Delirium Café en lördagkväll är minst sagt slående trots att den är väntad) och för den vänliga servicen. Att de varken har mat eller betalkortsterminal förlåter man lätt. För att inte säga att det bygger på charmen.

Utbudet av icke-lambic är begränsat till några väl valda trappister och en handfull av de större belgiska märkena, så ett litet intresse för suröl ska man kanske ha trots alla andra pluspoäng stället snabbt prickar in. Oavsett om man tar på sig spenderarbyxorna för att köpa rar öl från 80-talet eller bara kommer ut för att dricka godsaker från de senaste åren kommer de 3,5 timmarna man har på sig att flyta förbi väldigt fort om man har det där intresset. Och man har antagligen träffat några nya vänner under tiden.

Däremot undrar jag hur tusan de förvarar sina flaskor. Trots att de bara var några år gamla kunde etiketterna vara rejält slitna.


måndag 13 april 2015

Naparbier med Tilltugg


Uppsalarestaurangen Tilltugg satsar rejält på sin spanska profil och det sträcker sig även till ölutbudet. Med den egna importen av öl från spanska stjärnbryggeriet Naparbier har de ett fint utbud av olika ölstilar som passar fint till deras tapasorienterade mat. Nu är tanken att ölen ska börja få spridning till fler restauranger och snart gå att köpa via beställning på Systembolaget.

Spanien spekuleras på många håll bli nästa minitrend på den svenska ölmarknaden, lite som det nya Italien. Uppsalakrogen Tilltugg hoppade på det tåget redan förra sommaren då de började pratade med Naparbier och har sedan dess fixat egen import av deras öl. I november kom första pallen till Uppsala och nu är den fjärde på väg, vilket får ses som en mer än hyfsad omsättning. På Uppsala Beer & Whisky Festival, där Tilltugg ställde ut med ölen från Naparbier, såldes 40 lådor genom smakprover vilket nog tog dem på sängen lite.


Naparbier har en bred portfolio med öl som sträcker sig från lager via humleladdade öl till belgare och barley wines. Lägstanivån är mycket hög dessutom och listan på bryggerier de gjort samarbetsöl med (bl a Mikkeller, Beavertown, To Öl och Alvinne) säger en del om vad de går för. Det är kanske inte så konstigt att det passar bra till Tilltuggs meny med diverse tapasvarianter i form av oliver, nötter, korvar, musslor, ostar och annat mumsigt.

Jag kom i kontakt med detta härliga initiativ på ovannämnda festival och har nu även varit förbi själva restaurangen för att prova öl och mat ihop. Det kunde snabbt konstateras vara värt det. Jag må vara lite lokalpatriotisk i frågan, men Uppsala blir mer och mer en ölstad att räkna med och ofta går det att kombinera med rätt sjyst mat också.


Att ett spanskt bryggeris öl går bra ihop med tapas och spanskt inspirerade smårätter är kanske ingen överraskning heller. Det förtar inte att det var trevligt. Här skulle man väl kunna börja rabbla öl och rätter, men faktum var att alla deras öl håller bra kvalitet och det gjorde även maten. Ett tips är däremot att gå dit på måndagar då det dels är lugnt och då du dels kan vara säker på att Johan jobbar som är duktig på att ledsaga dig genom mat och dryck.

Helt klart värt ett besök när du är i Uppsala, oavsett om du är sugen på en hel middag eller bara lite tilltugg.