Vi kikar vidare bland de riktigt bra ölen i Systembolagets fasta sortiment och turen har återigen kommit till en svensk öl, nämligen Landsort Lager från Nynäshamns Ångbryggeri. En modern svensk klassiker som varit med i 15 år och som man alltså fortfarande kan hitta på monopolhyllorna.

När Akkurats kunder ber om en stor stark, då är det en Landsort de får. Tillsammans med att ölet serveras på rosade restauranger som AG, F12 och Oaxen, för att bara nämna några, säger det en del om ölets kvalitet. Har man nu något emot ljus lager bara för att all världens "fulöl" är ljus lager bör man tänka om. Det handlar om kvalitet, inte stil, och det här är en "vanlig jävla ljus lager", på bästa sätt.

Landsort Lager har funnits ända sedan 2001 och firar alltså 15 år i år. Inte mycket yngre än Nynäshamns Ångbryggeri själva och en av de äldsta svenska mikrobryggda ölen som fortfarande produceras. Namnet kommer från fyren på Öja, som också är avbildad på etiketten.

Det gyllene ölet njuts bäst i lite större klunkar. Jag menar inte att uppmana till större eller snabbare konsumtion, utan konstaterar helt enkelt att det är ett öl som bäst upplevs med lite större volym i munhålan.

Munkänslan är mjuk med en frisk kolsyra. Smakerna är klassiskt brödiga med fina nyanser av bland annat örter, kakor, hö och apelsin. En liten touch av toast skänker djup till maltigheten och en lätt sötma ger ölet lite tyngd. En medelstor beska balanserar sedan ut sötman.

Landsort har en smakprofil som gör att den passar till många maträtter. Kräftskivan, schnitzeln, korven eller lunchbaguetten - den klarar allt. Kanske allra bäst blir den på sommaren för att ge svalka i solstolen eller fukta strupen medan man grillar.

Nu är det ju inget som är möjligt genom Systembolaget, och därmed bara halvt relevant för en artikel i en serie om klassölen i fasta sortimentet, men ibland serveras också en ofiltrerad, självrunnen variant av Landsort. Då gäller det att passa på!
T.v. vanlig Vodka Sour, t.h. Vodka Sour med geuze, aka Boodka Sour
Sour-familjen av drinkar, som i sitt enklaste utförande består av en bassprit, färskpressad juice från citron eller lime och sockerlag, är fantastiskt trevlig att utforska. Jag funderade lite på hur man kunde använda den grunden till en ölcocktail när jag kom på att man kanske kunde byta ut citronjuicen i en vodka sour mot lambic. Sagt och gjort, jag tog lite geuze från Boon och så var Boodka Sour född. Och gott blev det! Faktiskt!

Vodka, sockerlag och geuze. Det låter lite konstigt, men det blir faktiskt gott. 

Grundreceptet för en vanlig vodka sour är
4 cl vodka
2 cl citronjuice
2 cl sockerlag
(äggvita)

Häll alla ingredienser i en shaker med is, skaka och sila upp i ett isfyllt rocksglas. Garnera med en citronskiva.

Så, jag började enkelt och bytte helt enkelt ut citronjuicen rakt av mot geuze. Så jag tog fram lite Svedka, en eko-citron och en flaska geuze från Boon samt kokade ihop en skvätt sockerlag. Blandade min drink, samt en helt vanlig vodka sour att jämföra med. I båda fallen skippade jag äggvitan.

Första försöket visade sig riktigt lovande. En helt annan smak än en vanlig vodka sour men ändå med nästan samma balans. Det där nästan beror på att geuze trots allt inte är riktigt lika surt som citronjuice, och det gjorde att spriten kom igenom lite för mycket. Jag löste det genom att tillsätta en halv centiliter citronjuice i geuzedrinken. Voilà! Mer än så behövdes inte för att sätta balansen i drinken. Inte lika syrligt som en vodka sour, men nu var det ju en god ölcocktail jag ville skapa.

Mitt recept blev alltså
4 cl vodka
2 cl oude geuze
2 cl sockerlag
½ cl citronjuice

Jag rörde min ölcocktail istället för att skaka den. Inte för att det blir någon kolsyra kvar av så lite öl ändå, men det kändes liksom fel att skaka.

Resultatet är en drink som verkligen lyfter fram den unika smaken i en god lambic (som ju otvivelaktigt är lite mer komplex än den i citronjuice) samtidigt som det blir en helt annan dricka än vad ren geuze blir. Eventuellt att lite mindre sockerlag och kanske också lite mer geuze gör det ännu bättre.

En del tycker säkert det är helgerån. Jag tycker snarare det är ett kul sätt att utforska lambicens fantastiska smakvärld.

Sveriges tre största bryggerier, Carlsberg, Spendrups och Åbro, har ett varsitt varumärke som marknadsförs som premiummärken. Dessa är Eriksberg, Mariestads respektive Bryggmästarens. Jag har länge tänkt på att det vore intressant att blindtesta dessa mot varandra för att se hur lika, eller olika, de är. Nu blev det så dags!

De öl jag har provat är de tre varumärkenas respektive flaggskepp, alltså Mariestads Export, Åbro Bryggmästarens Premium Gold och Eriksberg. De är inköpta samtidigt men har inte riktigt samma bäst-före-datum. Som man ser på bilden har jag provat Mariestads och Bryggmästarens från burk och Eriksberg på flaska. Alla tre har testats ur likadana, ursköljda glas med så identisk upphällning som jag kunde få till. De är testade halvblint, det vill säga att jag visste om att det var dessa tre öl jag testade men inte vilket glas som innehöll vilken öl.

Redan till utseendet märker man skillnader. Bryggmästarens är ljusast med en halmgul till gul färg, Mariestads hamnar mittemellan i en något gyllengul färg och Eriksberg är tydligt mörkare med en djupare gyllene färg. Skumstabiliteten är, med min upphällning, sämst i Mariestads som inte ens lämnar några skumrester på glaset vilket båda de andra gör.

Arommässigt är Mariestads den som jag upplever tydligast humleton i, av höig kontinental humle. Den har också tydliga brödiga toner och lättare toner av spannmål. Bryggmästarens har också en kännbar humleton, också den höig. med lättare brödighet och även här vissa spannmålstoner. Eriksberg sticker tydligt ut på aromen som har en fruktgodiston snarare än brödighet.

Bryggmästarens smak är något jolmig med en lätt sötma, låg beska och toner av sött vitt bröd, alltså åt formfranska-hållet. En försiktig humleton dyker fram först i slutet. Mariestads smak känns något mer robust med en mer angenäm brödsmak som drar åt lantbröd snarare än formfranska, och med lite tydligare humleton. Dessutom upplever jag den som mindre söt och något beskare, vilket gör den friskare. Eriksberg har även i smaken något av en fruktgodiston som tillsammans med en viss sötma och mycket låg beska samt avsaknad av humletoner gör att även den blir något jolmig.

Slutresultatet blir att Mariestads står som segrare med Bryggmästarens rätt så tätt bakom medan Eriksberg kommer på en klar sistaplats. Eriksberg skulle jag helst avstå, fruktigheten blir som en felsmak i det här läget, medan en kall Mariestad såväl som en kall Bryggmästarens trots allt blir uppfriskande, är felsmaksfria och har vissa kvaliteter. 
Fredagen den 6:e maj är det inte bara klämdag, det är också Systembolagssläpp. Så är du en sådan som får ledigt på klämdagar blir det kanske lite enklare än vanligt att vara snabb på släppet. Det finns också några öl som lär vilja sikta in sig på. En riktigt bra maibock, både geuze och gose, årets Lunator och så tungviktarna Bigfoot och Old Ruffian förstås. Här är snabbrecensionerna för hela släppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]


Hanssens Oude Gueuze
11423, Belgien, 37,5 cl, 62,50 kr, 6 %, T5 - 4800 st
Mycket ek, lätt funk och inte alls så hemskt syrligt som Hanssens kan bli ibland. Härligt nyanserad med lätt vinägertouch men framförallt citronjuicig syrlighet. [Provad inför aprilsläppen.]

Stillwater Stateside Saison
11824, USA, 35,5 cl, 37,90 kr, 6,8 %, T5 - 12000 st
Fint nyanserad fruktighet med lätt kryddighet bakom och en liten lätt syrlig touch. Följs av en mjuk beska. Fräscht! [Provad inför aprilsläppen.]
Bäst före: 2016.09.11


Einbecker Mai-Urbock
11374, Tyskland, 33 cl, 18,90 kr, 6,5 %, T5 - 15552 st
Pigg arom med härliga kontinentala humletoner. Brödiga smaker med ordentligt tryck i som tillsammans med humletonerna skapar en riktigt fin total. Möjligen att en liten alkoholton i slutet blir lite störande, men överlag mycket gott ändå.

Magic Rock Salty Kiss
11422, Storbritannien, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 4,1 %, T6 - 3000 st
Lätt syra med tydliga mineraler och toner av syrliga bär. Ganska lätt kropp vilket passar bra in här. Mycket frisk.
Bäst före: 150217

S:t Eriks Pink Boots Gose
11822, Sverige, 33 cl, 24,90 kr, 4,7 %, T5 - 6000 st
Lätt parfymerad doft med inslag av granatäpple och flädersaft. Smaken är inte lika parfymig och flädern blir lite tydligare. Har också citrustoner och en mycket lätt mineralton.

Birrificio del Ducato Chrysopolis
11628, Italien, 33 cl, 54,90 kr, 5 %, T7 - 1248 st
Vinägersyrlig med lätt ton av krusbär och ek. Är vad jag förstås inspirerad av lambicproduktion, men det blir aldrig något riktigt bra av det. Fast om man gillar vinägerdominerad öl så är det nog gott.
Bäst före: 01 05 34

To Øl Rødgrød Med Fløde
11500, Int. märke, 33 cl, 32,90 kr, 6 %, T5 - 10080 st
Plastig doft och plastig smak. Helt odrickbar.

Brewdog Albino Squid Assassin
10704, Storbritannien, 33 cl (burk), 29,90 kr, 7,4 %, T5 - 21000 st
Karamellig med oljiga och lätt fruktiga humletoner samt barrig beska. Lite väl enkelt i smakerna för att bli riktigt intressant. [Provad inför aprilsläppen.]
Bäst före: 16/12/16

Grebbestad Lunator
11385, Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 7,9 %, T5 - 10000 st
Murrig med toastade smaker som blandar sig med såväl jordiga toner som plommon.

Garage Project Death From Above
11207, Nya Zeeland, 44 cl (burk), 49,90 kr*, 7,5 %, T5 - 7680 st
Rätt trötta humliga och kryddiga toner som följs av en kort, lätt chilisting. Vanligtvis har jag svårt för chiliöl men här är det så lätt att inte ens jag har något emot det. Däremot är det inge kul med all trött humle.
Bäst före: 14/01/2017

Struise Blue Monk Special Reserve
11344, Belgien, 33 cl, 43,90 kr, 10 %, T6 - 4320 st
Doften har torkad frukt, karamell och med en rökton som liknar den i rökt ost. I smaken är röken svårare att hitta och istället bjuds det på rågbröd, lätta ektoner, torkad frukt, alkohol och så en lite jobbig jordig ton i avslutningen som drar ner en annars fin smak.

Sierra Nevada Bigfoot 2016
11835, USA, 35,5 cl, 39,90 kr, 9,6 %, T5 - 16800 st
Bigfoot är sig lik med kolasmaker och massa citrus- och barrtoner från humlen och en rejäl beska. Har du druckit Bigfoot förut känner du igen dig. Om inte, så är det dags.
Buteljerad: 01 06 16


Great Divide Old Ruffian
11805, USA, 35,5 cl, 49,90 kr, 10,2 %, T5 - 6048 st
En till återkommande klassiker. Intressant att prova denna och Bigfoot mot varandra. Mildare smaker överlag här och även om beskan är kraftig så är även den mildare. Humletonerna är rätt så lika men de maltiga smakerna är mer nyanserade.

Brewfist Spaghetti Western - flyttad till 20/5
11439, Italien, 33 cl, 39,60 kr, 8,7 %, T7 - 1512 st
Ganska trist kaffedoft men smaken är något mer nyanserad. Chokladtoner och behagligt rostade toner, samt mörkrostat kaffe. Hade varit mycket bättre utan kaffet.

Följande öl släpps i T7 men var inte med på skribentprovningen:
Eskilstuna Tripel 2016, 11386, Sverige, 33 cl, 33,30 kr, 9 % - 1500 st

Jag har inte testat årets Tripel från Eskilstuna men tidigare årgångar har varit välgjorda.
Dags att kika på Systembolagets lanseringsplaner igen och därmed vilka typer av öl de vill lansera i fasta sortimentet framöver. Till höstens släpp har det efterfrågats ovanligt många klassiska stilar, eller vad sägs om kellerbier/zwickel, mild, bitter, barley wine, dunkelweizen och rauchbier? I och med att dagens uppdatering av listan över kommande ölsläpp avslöjar vad som ska släppas i det här släppet kan vi direkt se vilka öl som passar in i vilken lanseringspost.

Nedanstående lista är alltså de typer av öl som Systembolaget vill lansera i sitt fasta sortiment under hösten (septemberlanseringen), enligt deras lanseringsplan för 2016. Leverantörerna har fått mer detaljerade offerter för de olika lanseringarna.


[Segment - ursprung - kommentar - uppskattat antal butiker - uppskattad halvårsvolym]
[Öl som släpps på lanseringsposten]

Lager burk - USA - 409 - 190 000
Pabst Blue Ribbon

Lager burk - ospec. ursprung - Modern lager, 3,6-4 % - 356 - 170 000
Williams Caesar Augustus

Lager flaska - Tyskland/Österrike - Kellerbier/Zwickel - 295 - 90 000
Sonnenberg Zwickel

Lager flaska - ospec. ursprung - Ekologisk - 210 - 75 000
Karmeliten Bio-Bier

Ale flaska - Storbritannien/Sverige - Mild - 171 - 10 000
Skellefteå Backens Mild Ale

Ale flaska - Storbritannien/Sverige - Bitter - 137 - 15 000
Skellefteå Backens Bästa Bitter

Ale (extra stark) - Sverige - Craft - 32 - 10 000
Nya Carnegiebryggeriet Fridens Ale

Ale (extra stark) - Sverige - Craft - 32 - 10 000
Brekeriet Saison

Ale (extra stark) - ospec. ursprung - Black IPA - 431 - 35 000
Sigtuna Black Soil IPA

Ale (extra stark) - ospec. ursprung - Barley wine - 71 - 1 500
Clown Shoes Crunkle Sam

Veteöl - Sverige/Tyskland - Dunkelweizen - 139 - 15 000
Störtebeker Roggen-Weizen

Övrig öl - Tyskland - Rauchbier - 137 - 15 000
Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen

Porter/stout - Belgien/Sverige - Stout - 230 - 4 000
(Ingen information om öl som passar in här.)

Att det är så många klassiska stilar med står ut något och kan antagligen vara en reaktion på att så många moderna, humledominerade öl slagit sig in i fasta sortimentet genom beställningssortimentet den senaste tiden. Det pekar också på en brist i Systembolagets modell. Det är tredje gången de lanserar en barley wine trots att ingen av de tidigare två lyckats bita sig kvar i sortimentet. En ny tysk rauchbier ska också lanseras, inte långt efter att Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen ramlat ur. Lustigt nog blir det Fastenbier från samma bryggeri, en öl som till skillnad från deras Märzen egentligen är en säsongsöl. Blir spännande att se hur det ska funka. Inte helt oväntat blir det samma öl som återlanseras. Hursomhelst, det här tyder på att de eftersträvar bredden, medan utvärderingssystemet är för stelbent för att låta dessa stilar stanna kvar. Nåväl, positivt att dessa stilar lanseras i vart fall.

Spännande också att de vill lansera en svart-IPA som ska hamna i varenda liten butik. Det känns snarast som en stil som är på väg utför och jag har svårt att förstå tanken bakom lanseringen.

Något riktigt positivt är att Systembolaget vill lansera en mild. Äntligen! Vi får se om Skellefteå Bryggeri, alltså före detta Kallholmen Maltbryggeri, klarar av den utmaningen.
Spiegelau har gett ut ett nytt (?) glas, Refresh Beer Stein, som med sitt sejdelutförande verkar inriktat mot lageröl. Jag tog en av de bättre svenska lagerölen på halvlitersflaska för att sätta glaset på prov och jämförde det samtidigt med ett av mina favoritglas från samma tillverkare. Det visade sig bli riktigt stora skillnader och de kom på områden som jag inte riktigt varit med om i tidigare glasjämförelser.

Jag jämförde det med Spiegelaus "pintglas" som är ett av mina go-to-glas och som jag gärna använder till ljus lager på halvlitersflaska. De har också ett pilsglas men då det är betydligt mindre än Refresh kändes det på något vis dumt att använda det i jämförelsen.

Två saker blir direkt mycket tydliga. Ölet som hällts upp i Refresh är både något varmare och upplevs ha lägre kolsyra än ölet som hällts upp i pintglaset. Detta trots att jag hällde upp i Refresh sist. Tillsammans skapar de en påtaglig skillnad i hur ölet uppleves i de bägge glasen.

Refresh har både tjockare gods i glasets kanter och en tjockare fot, samt förstås ett handtag. Betydligt mer glasmassa alltså, och kanske är det förklaringen till den upplevda temperaturskillnaden. Jag har använt rumstempererade glas, alltså är glasen varmare än ölen och i det tjockare glaset finns då mer "lagrad" värme som kan sprida sig till ölet. Refresh har också en sorts turbinformad gjutning i insidan av botten. Den är tänkt att röra upp mer skum när man halvvägs genom ölet ger glaset lite snurr, därav också glasets namn. 

Någon kanske tänker att om man då kyler glasen i förväg så kommer Refresh att hålla ölet kallt längre. Ja, det lär det göra, men om man inte dricker ölet väldigt långsamt blir inte temperaturökning något problem för pintglaset. Problemet med kolsyran kan man dock möjligen avvärja med att börja upphällningen mer försiktigt. 

En av anledningarna till att jag är förtjust i pintglaset och de övriga glasen i Spiegelaus serier Beer Classics och Craft Beer är just att de är väldigt lätta. Refresh är väldigt tungt för ett ölglas och jag har svårt att hitta någon charm i tyngden. 

Sammantaget hittar jag inga kvaliteter i Refresh som gör att jag kan rekommendera ett köp. Priset på ca 200 kr styck, vilket man kan få ett tvåpack av de flesta andra av Spiegelaus ölglas för, avskräcker mig ytterligare.

Spiegelau Refresh Beer Stein finns bland annat på Sejdelshoppen. Direktlänk till produktsidan: http://www.sejdelshoppen.se/olglas/sejdel-refresh-0.5-liter/456/

En Öl & Whisky Mässa klämde in imponerande 12 419 besökare (dock inte alla samtidigt) i lördags, vilket är rekord för en svensk ölfestival. Å ena sidan imponerande, och något av en milstolpe att någon knäpper Stockholm Beer & Whisky Festival lite på fingrarna, å andra sidan något som skrämmer bort en del av dem med lite djupare dryckesintresse.

Det är sedan många år tillbaka en mer eller mindre oskriven regel inom alla ölkretsar jag är del i att man inte går på Stockholm Beer & Whisky Festival på lördagarna. Det är helt enkelt för mycket folk, men inte bara för mycket folk i allmänhet utan också för mycket folk som är där för att festa. Självklart kan de få ha sitt roliga också, men den som är intresserad av lite mer seriöst provande och att kunna konversera med utställarna får ut mycket mer av att inte vara där samtidigt.

I år hamnade lördagen på En Öl & Whisky Mässas i samma kategori. Mycket party, mycket fylla och många krossade glas. Inte samma tokträngsel som en lördag på SBWF visserligen, men trängsel ändå (som mest var det ca 7500 personer inne på festivalen samtidigt). Flera utställare jag pratade med upplevde också ett generellt lägre dryckesintresse från besökarna i sina montrar. En menade till och med att de inte skulle ställa ut igen nästa år då de upplevde att de kunde lägga sin energi på bättre saker, t ex att vara mer involverade i GBG Beer Week. Samtidigt säger festivalledningen att de ska utöka mässytan för att kunna ta in ännu mer folk nästa år.


Nåväl, det fanns ju ändå lite god öl på plats. Då jag huvudsakligen jobbade med c/o Hops under mässan hann jag inte med prova lika många öl som vanligt men en del blev det ändå. Allra godast var Stigbergets GBG Beer Week IPA, ölveckans officiella öl. En redigt bra IPA som tryckt sig rakt in på Ratebeers topp50-lista för IPA, vilket inte är någon liten bedrift. Det här var öl av sådan kvalitet att till och med hardcoretickers prioriterade att ta flera glas av den istället för att prova nya öl.


Ocean och Nynäshamn har gått ihop och gjort sett spännande samarbete där man bryggt exakt samma pale-ale-recept på respektive bryggeri för att se vilka skillnader olika utrustningar ger. Hur exakt samma receptet var vet jag inte (har de t ex behandlat vattnet så det får samma mineralinnehåll?), men det blev ändå en viss skillnad på de två ölen som tydligast manifesterades i en mjukare munkänsla och mer avrundade smaker i Nynäshamns version.

Oppigårds Vernal Equinox var också superbt god. Om någon nu hade tvivlat på att en pale ale från Oppigårds humlad med Equinox, Citra och Mosaic inte skulle bli bra. Ett nyare stjärnskott är Hyllie Bryggeri vars #doublenitrostout No 1 Bourbon var en riktig fröjd. 


Sen slogs man igen av hur bra FiftyFifty Eclipse är, som släpps i fem olika varianter i en webblansering i slutet av maj. Vissa av 2015:orna är något heta fortfarande men håller ändå hög kvalitet. Att sex varianter var med i topp 10 på festivalens Untappd-statistik säger väl en del.

Överlag en välorganiserad festival med många intressanta utställare, men som alltså ur mitt perspektiv får lite problem med för mycket partybesökare och kanske också några för många "partyutställare".