Fatlagrad öl fortsätter att öka i popularitet och vi ser regelbundet nya fatlagrade öl i Systembolagets småpartisläpp. Men det är skillnad på fatlagrad öl och fatlagrad öl, och det är mer än vilken spritsort faten har huserat innan de blev tillfälligt hem åt ett öl som spelar roll för vilka smaker det skänker till ölet. Här ger vi en enklare genomgång av vad som påverkar hur ölet förändras under fatlagringen.

Först och främst spelar förstås typen av ek en stor roll. Man brukar främst prata om amerikansk och fransk ek när man pratar fatlagring. När man säger amerikansk ek syftar man på sorten vitek (Quercus alba) som växer just i Nordamerika, och när man säger fransk ek är det egentligen två sorter som åsyftas, nämligen skogsek (Quercus robur) och bergsek (Quercus petraea). De mest kända ekskogarna i Frankrike är Allier, Limousin, Nevers, Tronçais och Vosges. Var eken har växt spelar också viss roll eftersom olika förutsättningar med klimat, jordmån och så vidare påverkar hur trädet växer och vilken sammansättning av smakämnen det får.

Amerikansk ek ger kraftigare smakpåverkan med tydliga vaniljtoner, medan fransk ek är elegantare med mindre vanilj och en mer kryddig smak. Amerikansk ek har också grövre fibrer, vilket ger den större porer och därmed ett snabbare syregenomsläpp. Klimatfaktorer såsom vind, luftfuktighet och temperatur där de fyllda faten lagras inverkar också, bland annat genom att det påverkar avdunstningen ur fatet, vilket i sin tur påverkar hur snabbt syreupptaget kan ske.

Fatets storlek och geometri har också en mycket stor påverkan på fatlagringsprocessen. Enkel geometri säger oss att volymen växer snabbare än ytan. Det betyder i sin tur att ju mindre fatet är, ju mer kontakt får varje volymenhet med insidan av fatet. Mindre fat ger en alltså en snabbare smakpåverkan än större fat. Om man köper ett litet fat för hembryggarbruk behöver man alltså inte lagra sin öl på dessa lika länge som kommersiella fatlagras för att få ett liknande smakutbyte.

Hur eken har förberetts och hur den har rostats gör också en stor skillnad, även när fatet återanvänds. Rostningsgrad brukar graderas i lätt, medium, hård samt kolad. Hårdare rostning drar bland annat fram mer vaniljsmaker, medan en lättare rostning tillåter mer "träiga" toner att få genomslag.

Ju fler gånger som faten har använts utan att en tunnbindare har "återställt" insidan genom att hyvla bort det innersta lagret, desto mer av smakerna i eken som kommer i kontakt med drycken har dragits ut och ju mindre finns kvar att få fram. Å andra sidan kan tidigare drycker ha lämnat efter sig olika jäst- och bakteriepopulationer. Bland annat kan brettanomyces bryta ner cellobios i träet och trivs därför bra i ekfat. Lambicproducenter gillar välanvända fat som ger små inslag av ek och där deras "husstammar" har fått fäste.

Tiden som ölet spenderar på ett fat är också en avgörande faktor, som förstås styr hur stort utbytet med eken och dess rester från eventuell tidigare dryck på fatet blir samt hur mycket syre som kommer åt ölet. Dessutom skapar lagringen i sig en viss smakutveckling, oavsett om det sker på träfat, ståltank eller flaska.

Vad för sorts dryck (om någon) som tidigare funnits på fatet är alltså långt ifrån den enda parametern som spelar roll vid fatlagring av öl, även om det oftast bara är typ av fat och ibland längden på lagringen som anges på etiketten. Dock kan man få ut en del information av det ändå. Bland annat använts alltid kolad amerikansk ek till bourbonfat, och de används bara en gång för bourbon, medan cognac bara lagras på fat av fransk ek som har växt i Limousin eller Tronçais.

Att en öl har lagrats på vinfat säger ganska lite om vilken karaktär som ölet fått av det om man inte vet vilken typ av vin det lagrats på, eftersom det är så stor variation på vilka typer av fat som används i vinvärlden. Dock använder flera typer av viner traditionellt en viss sorts ek, i fat av en viss storlek och en viss rostningsgrad. Så om man vet vilken typ av vin som legat på fatet till en vinfatslagrad öl kan det ge en hel del matnyttig information om man gör lite efterforskningar.

Detta var som sagt en introduktion till vilka faktorer som spelar roll vid fatlagring av öl. Det går att gräva ner sig betydligt djupare i detta ämne. Den svenska tunnbindarmästaren Johan Thorslund på Thorslundskagge har varit inblandad i en kvantitativ studie för hur fat av olika typer av ek med olika rostningsgrad påverkar den sprit som lagras på faten. Jag är osäker på om de har publicerat sina slutliga resultat någonstans ännu, men att läsa den studien är ett bra sätt att fördjupa sig på även om den handlar om sprit snarare än öl.
Har du någonsin testat en öl på cask som inte var särskilt god? Det kan ha berott på att den hanterats dåligt eller varit påkopplad för länge. Brewdog menar nu att de har en lösning med en egen patenterad teknik som ska ge en fatöl som får samma kvaliteter som en väl omhändertagen öl på cask, men som inte ställer samma krav på krogpersonalen och som klarar sig längre när den väl är påkopplad.

Vi noterar ironin i att Brewdog är starkt emot cask som förpackning samtidigt som importören på en av deras största exportmarknader heter CASK och lägger det åt sidan. Att de inte gillar cask som förpackning och sedan många år har övergett den helt och hållet har en fullt rimlig bakgrund. Att förpacka sin öl på cask innebär nämligen att man lämnar över en stor del av kontrollen över formen som ölen når slutkunden till folk som inte hör till företaget. När den pub som har hand om cask gör sitt jobb bra blir resultatet en fantastisk pint öl, men sköts det dåligt blir det lätt, och snabbt, en trist ölupplevelse.

Här kan man ju tycka att de helt enkelt kunde hålla sig till att servera sin öl på cask i sina egna barer där de har bättre kontroll över personalens kompetens och kan utbilda dem i hantering av cask. Det finns dock ytterligare problem med cask, nämligen att när man väl börjat servera ölet ur sin cask så dras luft in och därmed kommer mycket syre i kontakt med ölet. Då går det snabbt utför och på bara någon dag försämras ölet märkbart.

Brewdog har därför utvecklat en ny teknik som de menar ska plocka med sig de bra kvaliteterna från öl på cask utan att få med sig den korta livstiden och den svårare hanteringen. Tillsammans med den mycket välrenommerade ölskribenten Pete Brown har de tagit fram en särskild metod för att förpacka och servera sin öl som de kallar för "LIVE beer". Den beskrivning de ger för sin metod låter inte särskilt unik men de har åtminstone fått ett patent för den, så något speciellt är det uppenbarligen med den.

Det går i vart fall ut på att ölet får jäsa utan att tanken stängs under slutet av jäsningen för att sedan centrifugeras för att få bort humlerester och annat bös samtidigt som en del av jästen behålls. Den förpackas sedan på keykeg där den får kolsyrejäsa till en låg kolsyrehalt. Ingen tillsatt jäst efter tappningen, ingen tillsatt kolsyra och ingen kontakt med syre. Den serveras sedan ur en kran försedd med en så kallad sparkler, som ger en stråle liknande den från ett duschhuvud och som annars används till att servera just öl från cask. Det Brewdog menar är unikt är kombinationen av att kolsyrejäsa på KeyKeg utan att tillsätta mer jäst och att ha en låg kolsyrehalt.

Det hela hade premiär på Brewdogs pubar runtom i Storbritannien i tisdags och då med LIVE Dead Pony Club. Eftersom just öl med låg alkoholhalt tenderar att vara vad som passar bra på cask, där serveringen kan ge lite extra kropp, är det förstås passande att det är Dead Pony Club som blir LIVE. Enligt Brewdog har man ännu inte några (officiella) planer på att göra några andra öl i denna variant. Det är också oklart om det här kommer nå utanför Storbritannien.

Brewdog har gått ut med att man trots sitt patent gärna delar med sig av tekniken till andra hantverksbryggerier, men inte till storföretagen i ölbranschen.

Försöket att göra något som efterliknar öl på cask men som är enklare att hantera och klarar sig längre när det väl är påkopplat tycker jag är hedervärt, liksom deras vilja att dela med sig av tekniken. Om de har lyckats eller inte går förstås inte att avgöra utan att ha smakat men när en skribent som Pete Brown lovordar det så ger det viss gravitas trots att han förstås är partisk efter att ha varit inblandad i projektet.
Humlebomber, smaksatta stouts och några härliga belgare är lite av det som väntar vid nästa veckas småpartisläpp. Blaugies La Vermontoise är en av mina favoriter i släppet men här finns förstås snabbrecensioner på allt i släppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]


Ballast Point Homework Series 7
11998, USA, 65 cl, 73,90 kr, 4,5 %, T5 - 5160 st
Lätt estrigt och försiktigt kryddig, men mycket frisk, smak med lättare humletoner. Väldigt lättdrucken och har man inga problem med priset kan man lätt dra i sig stora mängder av denna.

Contreras Valeir Blond
11905, Belgien, 75 cl, 75 kr, 6,5 %, T6 - 2160 st
Mjukt fruktig med sköna estrar som tillsammans med en lätt sötma ger en mycket behaglig smak, som toppas med en lätt fruktig humledos. Utsökt sommaröl!
Bäst före: 25/03/2018

Blaugies La Vermontoise
11907, Belgien, 75 cl, 69,90 kr, 6 %, T7 - 1980 st
Mycket fint möte mellan fruktig humle och fruktigt frisk belgojäst. Humletonerna möter kryddigheten från jästen på ett mycket fint sätt och det hela är väldigt väl balanserat. Ett klart toppöl!

Schneider Tap X Marie's Rendezvous
11472, Tyskland, 75 cl, 89 kr, 10 %, T6 - 2000 st
Fruktigt, tungt och karamelligt! Lent och elegant med insmickrande vuxengodissmak. Smaskens!
Bäst före: 15.01.2018

Birra Del Borgo Stelle & Strisce
11965, Italien, 33 cl, 29,90 kr, 5,7 %, T5 - 13512 st
Humligt fruktigt med lätt kropp. Någonstans mellan session-IPA och IPA, fast på italienska. Lite mer jästtoner än i de amerikanska exemplen. Kul på sitt sätt i och för sig.

Founder's Mosaic Promise
11959, USA, 35,5 cl, 26,90 kr, 5,5 %, T5 - 20000 st
Fullpackad med Mosaic är den riktigt fruktig med toner av melon och så sockerkaka bakom det. Riktigt bra pale ale!


Sierra Nevada Hoptimum
12512, USA, 35,5 cl, 39,90 kr, 10,4 %, T5 - 16800 st
Som vanligt med Hoptimum är det en tung, lätt eldig bas med karamelltoner och så förstås en ordentlig dos med humle. Främst fruktig humle men också med lättare toner av barr och diesel.

Founder's ReDANKulous
11682, USA, 35,5 cl, 44,90 kr, 9,5 %, T5 - 10080 st
Löjligt mycket humle som klämmer in sig med en stor kropp med knäckiga och karamelliga toner - och kostymen passar. Väldigt gott och väldigt lättdrucket för sin styrka, så passa er.

Borg Úlfur Úlfur Nr 17
11474, Island, 33 cl, 43,70 kr, 9 %, T6 - 3000 st
Finfin humleprofil med mjuk fruktighet men bakom den finns lite småudda toner, gissningsvis från jäsningen, som stör något. Dock drunknar dessa störande moment nästan helt bakom all humle.

Mikkeller Beer Geek Vanilla Shake
11947, Danmark/Norge, 33 cl, 64 kr, 13 %, T5 - 9600 st
Sött med massor av vanilj och det hela blir en rätt enkelspårig historia som mest bara smakar choklad och vanilj.

Flying Monkeys Acadian Groove
11336, Kanada, 75 cl, 96,80 kr, 10 %, T5 - 5000 st
Massor, och jag menar massor, av lönnsirap. Det smakar mer lönn än vad en ekfatslagrad öl smakar ek. Finns lite choklad- och vaniljtoner bakom men det är svårt att identifiera så mycket mer bakom väggen av lönnsirap.


Följande öl släpps i T7 men var inte med på skribentprovningen:
Brewdog Abstrakt 20, 11483, Storbritannien, 37,5 cl, 129,90 kr, 14,2 % - 1200 st
Boulevard Love Child No 7, 11450, USA, 75 cl, 149 kr, 9,2 % - 720 st
OWA Ume Lambic, 11814, Japan/Belgien, 37,5 cl, 125,10 kr, 5,5 % - 1080 st

Augustis lansering av lokala nyheter är lite mindre än vanligt med "bara" 23 öl. Bland dessa har jag hittat sju favoriter (varav två är öl jag redan rekommenderat men som blivit uppskjutna till detta släpp). Bland anant fläderöl, svart-IPA, hopfenweissen och så en öl brygd på ett nytt bryggeris egenodlade och egengolvmältade korn. Dessa presenteras här, tillsammans med en lista över samtliga öl som släpps.

Wapnö Gårdsbryggeri är ett spännande tillskott bland de svenska bryggerierna. De odlar nämligen sitt korn själv, och inte bara det, de golvmältar det själva också. Dessutom har de eget boskap som får äta dravet och växthus som kan ta till vara på koldioxidöverskottet från jäsningen. Deras Tåga Pale Ale tyckte jag också var så intressant att jag skulle kunna köpa den.

Kristianstads Bryggeri och deras SjöCrona-öl fortsätter med bra tolkningar på belgiska stilar, den här gången med SjöCrona Flä.X, en ljus belgare med fläderblom som fixar ett riktigt fint giftermål mellan flädersmaker och belgoestrar.

Rådanäs dunkar in två fina öl, dels deras Ekologiska Pale Ale och dels deras Black IPA, som båda är sådär välgjorda och lagom som gör att de är välbalanserade och lättdruckna. Däremot är de inte hysteriskt humliga så söker man det får man kanske kika vidare.


Mer drag i humlen var det istället i West Coast nya dubbel-IPA, Monohop Series Citra DIPA, som fortsätter deras humleserie. Bra tryck i humlen och Citrans egenskaper lyfts fram väl.

Sedan tidigare har jag också rekommenderat Ryentorps Ljus Belgo och DesignBrew Hunky Monkey Hopfenweissen som sedan blev uppskjutna och nu verkar hamna i detta släpp.


Här är alla öl som släpps i lokalsortimentet 1 augusti:
Stallhagen Hefeweizen
31154, Åland, 33 cl, 28,90 kr, 5,5%

Ljusdals Bryggeri Ljusnan Lager
31174, Ljusdal, 33 cl, 24,80 kr, 5%

Wapnö Otto Lager
31164, Halmstad, 33 cl, 25,60 kr, 4,7%

Fulltofta Gårdsbryggeri Navigator
31172, Hörby, 50 cl, 31,80 kr, 5,5%

Ljusdals BryggeriLjusdaling Pale Ale
31173, Ljusdal, 33 cl, 24,90 kr, 4,8%

Wapnö Tåga Pale Ale
31163, Halmstad, 33 cl, 25,50 kr, 5,3%

Den Bryggande Holländaren Red Sonja
31159, Gnesta, 33 cl, 28,60 kr, 7%

Kristianstads Bryggeri SjöCrona Flä.X
31179, Kristianstad, 37,5 cl, 58 kr, 10%

Rådanäs Ekologiska Pale Ale
31175, Härryda, 33 cl, 25,90 kr, 5,1%

Eskilstuna Session IPA
31160, Eskilstuna, 33 cl, 22,90 kr, 3,8%

Nacka Bryggeri Skuru Session IPA
31155, Nacka, 33 cl, 24,90 kr, 4,2%

Ahlafors Jubileums IPA 
31156, Ale, 33 cl, 26,90 kr, 6%

Rådanäs Black IPA
31176, Härryda, 33 cl, 29,90 kr, 6,9%

PangPang Gaffa Gray IPA
31153, Stockholm, 33 cl, 39 kr, 5,8%

West Coast Monohop Series Citra Dipa
31109, Göteborg, 33 cl, 31,90 kr, 8,5%

Jädraöl Berliner IPA
31152, Gävle, 75 cl, 69,90 kr, 4,5%

South Plains Funkyland Fermentationists Stankadelic
31169, Malmö, 33 cl, 24,80 kr, 5%

Electric Nurse Chaperon Rouge
31180, Uppsala, 33 cl, 27,90 kr, 5,5%

Wapnö Winö Saison-Hallon
31165, Halmstad, 33 cl, 32,60 kr, 7,5%

PangPang Golden Glock Multifrucht IPA - struken på leverantörens begäran
31177, Stockholm, 33 cl, 39 kr, 5,8%

Brasstacks Galacksy
31140, Uppsala, 33 cl, 24,50 kr, 5%

Ryentorps Ljus Belgo
30101, Falun, 33 cl, 33,90 kr, 9,6%

DesignBrew Hunky Monkey Hopfenweissen
31048, Danderyd, 33 cl, 27,50 kr, 5,2%


I augusti släpps två öl från isländska Borg Brugghús på Systembolaget. Bryggeriet är i stort sett nytt på den svenska marknaden och det här blir första gången som vi genom Systembolaget får stifta bekantskap med några av deras mer smakrika öl. Jag har haft möjlighet att titta lite närmare på de två ölen som släpps, en dubbel-IPA och en cognacsfatlagrad imperial stout.

Det rör sig om Úlfur Ùlfur Nr. 17 Double IPA och Garún Nr. 19.1 Icelandic Stout som släpps den 5:e respektive den 19:e augusti. Dubbel-IPAn släpps det 3000 flaskor av medan det kommer så mycket som 10000 flaskor av stouten, och de får ungefär samma pris då de hamnar på 43,70 kr respektive 45 kr.

Jag provade några av deras öl på ett krogevent redan i juni och då blev jag inte särskilt imponerad av Úlfur Úlfur, trots att den var mycket färsk. Dess lillebror Úlfur IPA hade satt ribban ganska lågt med mer jordgubbsestrar än humletoner, så det var ett lyft med Úlfur Úlfur där humlen tog mer av platsen. När jag nu provade den igen, den här gången från flaska, upplevde jag å ena sidan inte lika tydlig smak av billig jordgubbssylt men å andra sidan hittade jag fortfarande jäsningsbismaker som inte borde vara där. 

Även den här gången gjorde visserligen humlen rätt mycket för att dölja detta men fortfarande ligger dessa smaker, som inte är illasmakande i sig men som ändå stör eftersom de inte passar in alls i smakbilden, och stör mig en del. Med tanke på hur mycket bra humledominerade öl det finns att få tag på tycker jag man kan lämna den här på hyllan och köra på något säkert kort om man vill släcka sin humletörst.

Hos Garún Nr. 19.1 hittar jag däremot lite mer kvaliteter att glädjas åt. Vid det tidigare nämnda eventet var det dess syskon, Garún Nr. 19, som alltså inte fatlagrats, som imponerade mest av de öl som provades. Då skrev jag: "Stora smaker men utan en överdriven sötma och med mycket mer djup och nyans i smakerna. Välgjord imperial stout utan krusiduller."

Här har man då tillsatt lite krusiduller genom att lagra den på cognacsfat. Till cognac används fat av rostad fransk ek, snarare än kolad amerikansk ek som används till bourbonfat, så förutom att det är olika typer av sprit kommer också en stor skillnad i hur faten påverkar ölet från själva trät. Jag brukar beskriva tonerna från den franska eken som mer subtila och mer kryddiga jämfört med de påtagligt vaniljiga tonerna från amerikansk ek. Så även här, där ölet fått en finstämd kryddighet och en lätt strävhet som skänker det europeiskt elegans snarare än att det blir amerikanskt burdust.

Garún Nr. 19.1 är helt klart ett öl som är värt att testa. Dess potenta alkoholhalt och kraftiga smak gör att det inte riktigt blir någon vardagsöl, men det har såklart sina tillfällen. För den som ständigt håller sig med några olika sorters imperial stout hemma är den väl värd att komplettera samlingen med.
I år fyller Carnegie Porter 180 år, vilket också betyder att det var fem år sedan som de släppte sitt 175-årsjubileumsöl som gjordes tillsammans med Garrett Oliver. Denna lite starkare varianten av Carnegie Porter är lagrad på fat från Heaven Hill och slutade på 8,8 % vilket leder den i de trakter där några års lagring kan vara värt. Men är fem år för mycket för denna specialare?

Om jag inte missminner mig plockade den här ölen upp rätt mycket alkohol från kvarvarande sprit ur faten den lagrades på. Personligen tror jag nog att det inte bara är alkoholhalten i sig som inverkar på lagringsmöjligheterna utan också, eller snarare, stamvörtstyrka. Högre stamvörtstyrka innebär något generaliserat mer malt och därmed mer smakämnen som kan utvecklas över tid.

På tal om faten så är Heaven Hill visserligen en specifik bourbon, men Heaven Hill Distilleries äger också många fler bourbonmärken, däribland Elijah Craig, Evan Williams och Old Fitzgerald. Utifrån texten på etiketten är det inte helt säkert om det bara är fat med sprit som blivit just Heaven Hill, eller om det är blandade fat från Heaven Hill Distilleries som använts. Min gissning är det senare, med tanke på mängden fat som har använts.

Mycket snack om fat blev det, men så här fem år efter tappning är fatkaraktären inte längre särskilt tydlig. Märkbar, men som en bakgrundsspelare. Lätta drag av vanilj och ek samt en hint av bourbon i eftersmaken är vad som återstår. I vissa klunkar känns det mer, i andra mindre. Åldern börjar sätta sina spår, och inte bara genom att fatens smaker har dämpats. Avrundning i smaken är tydlig, liksom de typiska tonerna av madeira och papp som kommer med åren. De är inte dominanta ännu, för det är fortfarande en öl som man kan placera som en porter, men de börjar ta över mer och mer.

I mina ögon har den här ölen redan passerat sin topp. Den nåddes nog för ett till två år sedan, när den var mindre präglad av papptoner och mer av bourbonfaten. Jag har svårt att se att den skulle bli bättre med ytterligare lagring. Det lär snarare vara så att den har påbörjat sin resa nedåt och lär bli sämre och sämre med åren allt eftersom åldern slår sin klor allt hårdare i den. Vad man tycker om när det gäller lagrad öl är förstås en smaksak, men har man flaskor kvar skulle jag åtminstone rekommendera att man smakar av en av dem inom en snar framtid för att utvärdera om det är värt att fortsätta lagra dem.
I augusti är det återigen två stycken småpartisläpp men som tur är för plånböckerna är de inte lika stora som det enorma julisläppet. För er som undrat vad som hände med Abstrakt-serien från Brewdog så kommer nummer 20 i serien i det här släppet. Annat att se framemot är den härliga Blaugies La Vermontoise, en humlig dubblett från Founder's, samarbetsöl från Dupont och Lost Abbey samt förstås Thomas Hardys Ale. Här är hela listan över augustis ölsläpp.

5 AUGUSTI SMÅ PARTIER
T5
Ballast Point Homework Series 7, 11998, USA, 65 cl, 73,90 kr, 4,5 % - 5160 st
Birra Del Borgo Stelle & Strisce, 11965, Italien, 33 cl, 29,90 kr, 5,7 % - 13512 st
Flying Monkeys Acadian Groove, 11336, Kanada, 75 cl, 96,80 kr, 10 % - 5000 st
Founder's Mosaic Promise, 11959, USA, 35,5 cl, 26,90 kr, 5,5 % - 20000 st
Founder's ReDANKulous, 11682, USA, 35,5 cl, 44,90 kr, 9,5 % - 10080 st
Mikkeller Beer Geek Vanilla Shake, 11947, Danmark/Norge, 33 cl, 64 kr, 13 % - 9600 st
Sierra Nevada Hoptimum, 12512, USA, 35,5 cl, 39,90 kr, 10,4 % - 16800 st

T6
Borg Úlfur Úlfur Nr 17, 11474, Island, 33 cl, 43,70 kr, 9 % - 3000 st
Contreras Valeir Blond, 11905, Belgien, 75 cl, 75 kr, 6,5 % - 2160 st
Schneider Tap X Marie's Rendezvous, 11472, Tyskland, 75 cl, 89 kr, 10 % - 2000 st

T7
Brewdog Abstrakt 20, 11483, Storbritannien, 37,5 cl, 129,90 kr, 14,2 % - 1200 st
Blaugies La Vermontoise, 11907, Belgien, 75 cl, 69,90 kr, 6 % - 1980 st
Boulevard Love Child No 7, 11450, USA, 75 cl, 149 kr, 9,2 % - 720 st
OWA Ume Lambic, 11814, Japan/Belgien, 37,5 cl, 125,10 kr, 5,5 % - 1080 st

19 AUGUSTI SMÅ PARTIER
T5
Aecht Schlenkerla Helles Lagerbier, 11964, Tyskland, 50 cl, 23,90 kr, 4,3 % - 20000 st
Borg Garún Nr 19.1, 11660, Island, 33 cl, 45 kr, 12,5 % - 10000 st
Buxton Anglo-Belgique IPA, 11960, Storbritannien, 33 cl, 35,90 kr, 6,8 % - 9360 st
Lagunitas Lucky 13, 11855, USA, 35,5 cl, 28,90 kr, 8,8 % - 26400 st
Left Hand Fade To Black, 11613, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 8,5 % - 11544 st
Rogue 7 Hop IPA, 11956, USA, 35,5 cl, 34,90 kr, 7,8 % - 15120 st

T6
Brekeriet/Angry Chair Swedish Chef IPA, 11873, Sverige/USA, 33 cl, 39,90 kr, 6,5 % - 4752 st
Brooklyn The Discreet Charm of the Framboise, 11627, USA, 75 cl, 99 kr, 7,4 % - 2000 st
Modern Times City of the Dead, 11836, USA, 65 cl, 109 kr, 7,5 % - 2160 st
Thomas Hardy's Ale 2015, 11430, Storbritannien, 33 cl, 69,90 kr, 11,7 % - 4800 st

T7
Dupont/Lost Abbey Deux Amis, 11657, Belgien/USA, 75 cl, 80 kr, 7 % - 1320 st
Midtfyns Barley Wine Caroni Rum, 11656, Danmark, 33 cl, 89,90 kr, 12,5 % - 720 st
Midtfyns Imperial Stout Rum Barrel Aged, 11694, Danmark, 33 cl, 89,90 kr, 13,1 % - 1080 st