Glastest: Whiskyglas till riktigt starka öl

Ibland vill man testa någon riktigt stark öl, något som börjar närma sig starkvin eller likörer i alkoholstyrka. I dessa fall är det kanske inte alltid läge att plocka fram sin favoritkupa som är gjord för 40 cl öl. Men vad ska man egentligen dricka dem ur? Jag testade en Brewdog Tokyo i ett par olika glas som är gjorda för starkare varor.

Från vänster till höger i bilden har vi ett Rock, ett Perfect Dram, ett rocksglas från Duka, CBC-glaset och whiskyprovarglaset som flera svenska festivaler använder. I stort sett två rocksglas och tre små kupor som liknar varandra rätt mycket.

Rock öppnar upp doften och smaken mycket, där mängder av choklad lyfts fram medan alkoholen döljs förvånansvärt väl. Perfect Dram lyfter istället fram spritigheten, särskilt i doften, men även smaken blir märkbart stickigare. Intrycken av de andra smakerna blir därmed svårare att ta till sig.

Rocksglaset från Duka öppnar upp smakerna ännu lite mer än Rock gjorde och lyfter särskilt fram fruktigheten i ölen. CBC-glaset ger liksom Perfect Dram en något stickig smak och lyfter fram spritigheten. Beskan blir dessutom tydligare, på gott och ont. Whiskyfestivalprovarglaset liknar de andra två kupade glasen men ger något mjukare smaker.

Inte helt överraskande är glasen som liknar varandra också väldigt liknande i hur de påverkar smakupplevelsen. De skillnader som beskrivs ovan mellan de liknande glasen är små och kan lika gärna bero på att man upplever olika klunkar lite olika. Mer överraskande var däremot att rocksglasen skulle knäppa kuporna på näsan. Kanske kan det förklaras av att aromerna får mer utrymme att sprida sig i glaset och att de ger en större vätskeyta. För om skillnaden mellan glasen som liknade varandra var små var det verkligen tydliga skillnader mellan rocksglasen och kuporna.

Stoofvlees, Amandine-fries och karljohanmajo och så en Pannepot i glaset

Grönsaker? Nä, det orkar man ändå inte när man är klar med den här portionen.

Stoofvlees (eller carbonade flamande) är en belgisk köttgryta med öl som är riktigt comfort food., särskilt när den serveras med pommes frites och en stor klick majonnäs. Långkokt kött, potatis, öl och olja i en stor härlig mix som man inte får nog av (däremot kan man kanske ifrågasätta hur nyttigt det är). Självklart dricker man också en belgisk öl till det hela, gärna någon mörk och lite starkare eller kanske en sötsyrlig variant.

Det finns massor av varianter på stoofvlees, men grunden i alla är nötkött, lök, öl, senap, lite örter, något som ger sötma samt något som reder såsen. Jag slänger gärna i lite bacon också, enligt devisen att allt blir bättre med bacon. Jag har tidigare gett ett recept på denna rätt där man karamelliserar lite socker med löken samt har i köttbuljong (och mindre öl) men jag tycker den här varianten med katrinplommon och mer öl är ännu bättre. An Delanghe som driver BelgoDeli har också ett recept med flera variationsförslag på sin sida som är värt att spana in (kolla BelgoDelis återförsäljare för att hitta sirop de liege och Wostynsenap). Man kan också byta ut brödet mot några pepparkakor(!).

Till fyra portioner behövs:
1 kg högrev
4-8 skivor bacon (beroende på hur mycket du älskar bacon)
2-3 gula lökar
två små eller en stor flaska mörk belgisk öl, eventuellt en sötsyrlig som Liefmans Goudenband
ca 15 katrinplommon
1 lagerblad
1 tsk torkad timjan
1-2 msk vinäger
1 msk senap
1 skiva bröd
smör att bryna i

Klipp isär katrinplommonen och lägg dem i blöt i lite av ölen medan du förbereder resten. Skär högreven i munsbitsstora bitar (2-3 cm) och skär baconskivorna i stora bitar. Skär löken grovt alternativt halvera och skiva. Hetta upp en gjutjärnsgryta och fräs på baconbitarna. Ta ut dem ur grytan men försök bevara så mycket baconfett som möjligt i grytan. Bryn köttet, hälften i taget, i baconfettet. Tillsätt smör om det är för lite fett i grytan. Ta ur köttet ur grytan och fräs löken så den blir mjuk utan att ta färg. Lägg tillbaka kött och bacon i grytan tillsammans med katrinplommonen och ölen de har badat i samt resten av ölen, timjan, lagerblad och vinäger. Låt det koka upp och dra sedan ned till låg temperatur så det får puttra. Bred senapen på båda sidor om brödskivan (eller på pepparkakorna) och lägg dem i grytan. Låt puttra i 2-3 timmar till önskad tjocklek på såsen. Smaka av med salt, svartpeppar och vinäger.

Gör man en lite blötare (mindre nedkokt) stoofvlees är det gott med kokt potatis som man mosar och låter suga i sig av grytan. Jag föredrar att göra grytan tjockare och istället servera med hemmagjorda pommes frites. Ett hett tips är att göra sina pommes med Amandine-potatis. Det kostar inte många kronor mer och ger riktigt goda pommes. Dubbelfritera gärna, alltså fritera tills de är nästan klara, ta upp på hushållspapper och låt svalna några minuter och fritera sedan klart.

På äkta belgiskt maner ska det självklart vara majonnäs till och gör då för guds skull din egen majo. Det har rykte om sig att vara lite klurigt men är faktiskt mycket simpelt och du får själv kontroll på smaken. En trevlig twist är att sätta lite svampsmak på den, vilket också passar utmärkt tillsammans med köttgrytan. Använd däremot inte olivolja, vispningen frigör illasmakande ämnen i olivoljan som förstör majonnäsen.

15 g torkad eller 75 g färsk Karl Johan
4-6 dl rapsolja eller annan mer eller mindre smaklös matolja (inte olivolja)
2 äggulor
1 msk vinäger
1 msk senap
salt

Lägg svampen och 3-4 dl olja i en ugnsform och ställ in i ugnen på 90 grader i två timmar. Om du gör det här precis innan du börjar med stoofvlees blir det bra timing på matlagandet. Ta ut oljan och sila bort svampen. Låt svalna, eventuellt i kylskåp. Vill du inte ha svampsmak på majon hoppar du bara över dessa steg.

För att undvika att majon skär sig hjälper det om alla ingredienser håller samma temperatur. Lägg äggulor, vinäger och senap i en skål och vispa ihop. Majonnäskonnässörer propsar på att man använder handvisp då det inte finfördelar oljan lika mycket som elvisp/mixer. Välj själv, men är det första gången rekommenderar jag maskinerna. Tillsätt sedan olja, först droppvis och sedan "klickvis" i en smal stråle under kontinuerlig vispning. Vispa alltid ut oljan ordentligt innan du tillsätter mer. Intensiteten i svampsmaken styr du genom att blanda svampoljan med vanlig olja enligt egen smak. Ju mer olja du tillsätter, ju fastare majonnäs. När du är nöjd med konsistensen är det bara att smaka av med salt och eventuellt lite mer vinäger. Snåla inte, det är vinägern som ger majon karaktär. Ja, tillsammans med svampen i det här fallet förstås. Om majon skulle skära sig, är det också mer vinäger som är lösningen.

Får du majonnäs över håller den sig ett tag övertäckt i kylskåpet men tänk då på att inte låta den stå framme för länge då den kan vara känslig för bakterietillväxt. Särskilt i den rådande värmen.

Har du hängt med så här långt vill du förstås ha öltips också. Har du kvar några Struise Pannepot i skåpet är det en given kompis till stoofvlees. Fruktsmakerna kompletterar köttgrytan helt fantastiskt och ölet har kraften för att stå upp mot dess stora smaker. Inga Pannepot i ölförrådet? Vad sägs då om en Westmalle Dubbel? Eller ta bara vilken öl som nu är din favorit när det gäller mörk, stark och belgisk typ. Lite sötsyrligt, typ Liefmans Goudenband, Rodenbach eller Ichtegems Grand Cru går också fint. Tänk då på hur syra i mat och dryck möter varandra och fläska på med vinägern. Igen.

Och glöm inte att käka stoofvlees nästa gång du är i Belgien!

Öl och ost: Brillat Savarin

Utifrån att Brillat Savarin sägs passa ihop med champagne valde jag ut två lite vinliknande öl samt en joker i sammanhanget att prova med denna gräddiga ost. Tre kombinationer som alla visade stor potential, men var det någon som nådde hela vägen?

Brillat Savarin är en fransk krämig vitmögelost, uppkallad efter Jean Anthelme Brillat-Savarin som påstås ha sagt "En dessert utan ost är som en skönhet utan öga". Själva osten har en mycket rik och gräddig smak, utan att bli obehagligt fet. Ett litet mästerverk i sig tycker många, så även jag.

Osten sägs passa bra med champagne, därför valde jag ut två öl från det senaste släppet som har en del smakmässigt gemensamt med mousserande vin, nämligen den vitvinsfatlagrade tripeln Victory White Monkey och lambicen Drie Fonteinen Golden Doesjel. Som en liten joker till dem valde jag en Oppigårds Amarillo för att se om humle istället för syra kunde skära igenom den krämiga osten. I vanlig ordning provades också osten med och utan marmelad, i det här fallet en grekisk fikon- och rommarmelad.

Min lilla joker, Oppigårds Amarillo, visade sig fungera riktigt bra med den gräddiga osten. Sötman i ölen harmoniserar väl med gräddigheten i osten, som också lyfter maltsmakerna något. Den friska humlen blir samtidigt en fin kontrast mot det krämiga och feta. Med en klick marmelad till förstärks harmonin i sötman ytterligare, samtidigt som humlens fruktighet också hittar en mötesplats.

White Monkey hade en märkbar smörig smak även när jag provade den inför släppet men den flaskan jag fått nu är rejält smörig, som en smörad grillad majskolv eller som smörpopcorn på bio, medan de fruktiga, vinösa smakerna är undantryckta. Man känner att den kopplar bra till osten på många vis men den stora diacetylsmaken sätter sig i vägen för en bra kombo. Jag gissar på att min flaska var något av ett måndagsexemplar rörande diacetylen/smörsmaken och jag vågar säga att det hade varit en utmärkt kombo med en friskare flaska. De friska fruktsmakerna i ölet är perfekt till de gräddiga smakerna i osten.

Syran i Golden Doesjel skär rakt igenom ostens fetma och krämighet men stannar inte där. Det blir helt enkelt osten en aning övermäktig. Lite marmelad hjälper till att bära syran och då blir det plötsligt en fin kombination där syran skär igenom osten samtidigt som funkighet i ölet möter ostens lite intensivare smaker. Den fruktighet som faktiskt finns i ölet möter i sin tur marmeladen, men i slutändan missar kombon ändå några noter som gör att det inte blir någon klockren kombo.

Allra bäst av dessa tre blev alltså jokern Oppigårds Amarillo, dock tror jag att en White Monkey med mindre diacetyl hade varit klockren. Synd att den inte levererade den här gången.

Starkölslunch på Pressklubben med Het Kapittel Watou Prior

Pressklubben i Stockholm har gått på semesterstängt för några veckor och för att fresta er med något tills de öppnar igen tänkte jag berätta om en riktigt trevlig starkölslunch jag hade i solskenet på Vasagatan häromveckan. Stekt fläsk med löksås och färskpotatis och till det en några år gammal Het Kapittel Watou Prior. Hur bra låter inte det?

Jo, det var förstås riktigt bra. Salt och lite sött fläsk, krämig och söt löksås tillsammans med härlig, söt färskpotatis. Kvalitetsskillnaden på detta och de torra fläskbitar med trött potatis och pulversås man fick i skolan en gång i tiden är utanför alla skalor. Det är ju en klassiker och kanske är det just för att storköksvarianterna av denna rätt alltid blir så trist att man underskattar den och lätt tycker den är tråkig. Men trots att det är en enkel rätt blir den riktigt bra när den görs med omsorg, som på Pressklubben.

Prior, den främste bland jämbördiga, står bara under abboten i klostrens hierarki och såklart är det bara just Abt som är starkare i ölserien 't Kapittel Watou som görs på Van Eecke i Poperinge-Watou. Prior klockar in på 9 % och denna flaska som har en 4-5 år på nacken valdes ut med hjälp av en av Pressklubbens utmärkta bartendrar. Med alla godbitar som funnits på kran under de senaste veckorna färskt i minnet hade jag egentligen tänkt välja någon fatöl men eftersom det var precis innan semesterstängningen var fatölen nästan icke-existerande. Det var lika bra det, för lagrad Prior gjorde oss inte besvikna.

Sältan och sötman i maten passade riktigt fint till den lite försiktigt söta och mycket fruktiga ölen. Lite karamelliserade smaker fanns också i ölet och det går som vanligt väldigt fint ihop med stekt kött. När det blir så här gott är det verkligen rättfärdigat med en så stark öl till lunch.

Pressklubben öppnar igen den 11/8.

Snabbrecensioner av Systembolagets exklusiva nyheter augusti 2014

Efter en extra lång väntan på lite nyheter på Systembolaget kommer nu en ny laddning öl där det är belgarna som sträcker fram näsan långt med några riktigt bra sommaröl, samtidigt som det kommer några fräcka amerikanare att spara till höstrugget. Här är snabbrecensioner av augustinyheterna på Systembolaget.

[Namn]
[Artikelnr., Ursprung, Pris, Volym, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det finns någon synlig)]

Dugges Lingonbärliner
11662, Sverige, 24,70 kr, 33 cl, 3,6 %, T5 - 10000 st
Tydligt mjölksyrlig med något grynig smak. Ingen tydlig lingonsmak utöver en viss strävhet mot slutet. Uppfriskande smak däremot. Gott.

Founders Rübaeus
11207, USA, 31,90 kr, 35,5 cl, 5,7 %, T5 - 6000 st
Mycket tydlig hallonsmak, nästan lite artificiell, som är något syrlig men framförallt söt. Beskan i slutet känns malplacerad. Ganska enkelspårig öl.
Bäst före: 17-02-2015

Brasserie de la Senne Zinnebir
11641, Belgien, 27 kr, 33 cl, 5,8 %, T5 - 7200 st
Sinnrikt fruktig och örtig doft. Till smaken läggs en brödig ton till. Många fina små nyanser men samtidigt mycket lättdrucken. Avslutar med en framsmygande beska. Riktigt, riktigt bra.

Brasserie de la Senne Taras Boulba
11655, Belgien, 26 kr, 33 cl, 4,5 %, T5 - 7200 st
Lätt och frisk men rätt så enkel smak med mycket diskreta belgotoner och en gräsig humlighet. Lite beskare än vad den kan bära.

Brewdog IPA is Dead
11211, Storbritannien, 99,60 kr, 4x33 cl, 7,2 %, T5 - 10020 st
Överlag upplever jag alla ölen i mixpacket som lite för försiktigt humlade (eller lite gamla kanske) med resultatet att det dels blir något trista IPA och att det dels inte blir någon chans att verkligen lära känna humlesorterna.

-Exp 366
Något anonym doft med mer malttoner än humledito. Något fruktig smak med relativt stor sötma. Avslutar med lite salmiaktoner, vilket är det mest utmärkande för ölet. Låg beska.
Bäst före: 19.03.15

-Comet
Doftar och smakar gelegodisfruktigt och här passar därför grundölets sötma in rätt så bra. Den godisbetonade fruktigheten är inte alls dum men hade gärna fått ta mer plats. Låg beska.
Bäst före: 17.03.15

-Amarillo
Fruktig med lätta toner av bär och tall. Rätt så typisk Amarillo men ölet lyfter inte fram humlen till dess allra bästa sida. Något mer beska än i Exp 366 och Comet men ändå lite väl låg.
Bäst före: 11.03.15

-Kohatu
Dov fruktighet, något oljig. Sticker till i gommen. Liksom de andra något för söt och utan tillräcklig beska.
Bäst före: 11.03.15

Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest
11893, USA, 81,90 kr, 71 cl, 6,7 %, T5 - 6000 st
Något tam fruktighet som drar åt melon och lite krusbär. Rätt så beskedlig och nästan lite tråkig smak. Något stickig beska också, som dessutom är lite för kraftig för ölet.
Buteljerad: 042414

Duvel Tripel Hop 2014
11204, Belgien, 29,90 kr, 33 cl, 9,5 %, T5 - 15000 st
Rejält fruktig doft där estrar och fruktiga humletoner glider in i varandra. Drar lite åt galiamelon. Smaken är frisk och kraftig samtidigt med en lätt sötma och en liten alkoholkick. Mosaic är en fantastisk humle som verkligen passar bra in här. Ölet har tappat lite, lite form sedan i våras men är fortfarande riktigt bra.
Bäst före: 07 2016

Coronado Idiot IPA
11624, USA, 29,90 kr, 35,5 cl, 8,5 %, T5 - 21600 st
Oljig, tallig och lätt fruktig doft där man anar att humlen kanske är en smula trött. Kraftig smak men som saknar humlefräschör. Bra beska däremot.

Avery The Maharaja Imperial IPA
11753, USA, 96,40 kr, 65 cl, 10,2 %, T5 - 2100 st
Tung, fruktigt humlig doft med lite kakiga inslag. Smaken är som en fruktsallad blandat med kakor och karamell. Söt och med en väl avvägd beska. Kraftig öl som har klarat resan över Atlanten rätt så bra.

Drie Fonteinen Zwet.be
11510, Belgien, 39,90 kr, 33 cl, 7 %, T5 - 5664 st
Torr chokladighet med en mycket lätt och rund syrlighet och lite, lite toner av brett. Något udda men de har fått ihop smakerna bra och ölet upplevs inte alls spretigt.

Lost Abbey Carnevale
11644, USA, 139 kr, 75 cl, 6,5 %, T6 - 1680 st
Mycket fruktig i både doft och smak, utan att den känns för kraftigt estrig. När man kommer förbi fruktsmakerna känns den något spritsig och avslutar rätt torrt. Välgjord men något enkel. Ser inte riktigt att en är värd sitt pris även om den är god.

Great Divide 20th Anniversary Ale
11504, USA, 85,80 kr, 65 cl, 8 %, T5 - 3180 st
Söt och fruktig med inslag av druvmust. Rättfram smak med mycket att bjuda på, men hade gärna fått ha mer nyanser.
Bäst före: 1 DEC 2014

Yo-Ho Tokyo Black Porter
11509, Japan, 36,90 kr*, 35 cl, 5 %, T6 - 9600 st
Kakao, knäckebröd och lite kola i en rätt så simpel kombo. Lite brända smaker som också känns i beskan. Torr avslutning. Lite väl enkel porter för det priset.

Great Divide Hercules
11755, USA, 39,90 kr, 35,5 cl, 10 %, T6 - 4992 st
Kraftig humlighet med något oljiga drag och en fruktighet som försöker få plats. Smaken är också rejält karamellig med tydlig sötma. Beskan på slutet väger dock upp. En stor öl på många vis.
Bäst före: DEC 1 2014

North Coast Old Stock Ale 2014
11507, USA, 44,90 kr, 35,5 cl, 11,8 %, T5 - 6912 st
Kolanyanser och torkad frukt i doften. Smaken är kraftig och eldig med stora drag av torkad frukt, kola och likör. Något het nu men får den några år på sig att lugna ner sig kan det bli riktigt bra.
Bäst före: 31.3.2016

Brooklyn Wild Streak
11618, USA, 149 kr, 75 cl, 10 %, T7 - 1000 st
Svårt att få grepp om den här ölen. Det finns en tydlig vaniljsmak och lite mindre tydliga bourbondrag och en lite estrig fruktighet. Rätt så söt med en ton som nästan drar åt sirapshållet, utan någon beska som väger upp, men snarare än sliskig känns den nästan lite unken. Nånstans kan man hitta en liten syrlighet. Lite, lite jordiga toner av brett men de överväldigas av resten av ölet. Nä, det här håller inte ihop särskilt bra. Definitivt inte prisvärd.
Bäst före: JAN 2017

Summer Wine Mokko Milk Stout
11757, Storbritannien, 30,90 kr, 33 cl, 6 %, T6 - 4536 st
Något söt och lite bränd med fina chokladtoner. Chokladsmaken hittar rätt balans och möter nästan lite mjölkiga toner. Väldigt lite kolsyra men funkar ändå. Riktigt trevlig!
Bäst före: 31.1.2015

Clown Shoes Genghis Pecan Pie Porter
11788, USA, 79,90 kr, 65 cl, 7 %, T7 - 900 st
Provningens enda flaska av denna var tydligt infekterad och jag avstår därför från att skriva något om den.
Bottled on: 11/05/13

Clown Shoes Blaecorn Unidragon
11792, USA, 109,90 kr, 65 cl, 11,5 %, T7 - 900 st
Doften känns något enkel med bränt knäckebröd men smaken bjuder på desto mer. Torkad frukt, soja, kakao, bränt socker och sirap. Intensiv, kraftig smak som jag tror blir jobbig att dricka mycket av.
Bottled on: 02/17/14

Boulevard Smokestack Series Rye-on-Rye
11645, USA, 139 kr, 75 cl, 12 %, T7 - 1260 st
Väl avvägd blandning av vanilj, kola, fudge och rågwhisky. Rätt så eldig men det passar bra in i ölet ändå. Något lite pepprig nyans också.
Bäst före: 11.2015

Boulevard Smokestack Series Imperial Stout
11630, USA, 139 kr, 75 cl, 11,8 %, T7 - 636 st
Som flytande chokladfudge med lite rom- eller whiskytoner och en lätt pepprighet. Skiljer sig verkligen från stilens standardsmaker. Spännande och välgjort öl.
Bäst före: 11.2015

To Öl Sort Maelk
11732, Danmark/Storbritannien, 84 kr, 33 cl, 13,1 %, T5 - 4020 st
Tung och något alkoholstinn doft med toner av småsöt choklad. Smaken är också kraftig med tunga toner av chokladkaka, toffee och nästan lite whiskydrag. Riktigt god sipparöl som lär passa bäst att delas mellan 3-4 pers för att avsluta en måltid.

Electric Nurse/Weird Beard Bearded Nurse Barley Wine
11617, Storbritannien, 49,50 kr, 33 cl, 10,2 %, T7 - 600 st
Stor smak med mycket karamell och kola som backas upp av citrus- och frukttoner från humlen. Mycket väl dold alkohol men känns annars aningen ung och kan nog behöva lite tid på sig att mogna. Välsmakande men med utvecklingspotential helt enkelt.
Buteljerad: April-14

Julien Fremont Silex
11894, Frankrike, 77 kr, 75 cl, 4,5 %, T6 - 600 st
Torrt äpplig och spritsig smak med lite funkiga undertoner. En lätt strävhet och en liten bitterhet möter de sötaktiga fruktsmakerna. Mycket trevlig cider, fast nästan lite väl spritsig.

Följande öl släpps i T7 men fanns inte med på skribentprovningen
Mikkeller Spontanbeetroot, 11750, Danmark/Belgien, 99 kr, 37,5 cl, 7,7 % - 1200 st
Siren/Cigar City Caribbean Chocolate Cake, 11505, Storbritannien, 74,90 kr, 33 cl
Trois Dames Grand Dame, 11789, Schweiz, 139 kr, 75 cl, 7 % - 1080 st
Trois Dames Saison Framboise, 11730, Schweiz, 139 kr, 75 cl, 6,8 % - 1080 st