Annons

onsdag 22 oktober 2014

Snabbvisit i Linköping

Efter att ha spenderat dagen på en solenergikonferens på Linköping Konsert och Kongress fick jag något oplanerat en timme till övers innan tåget hem. Det är inte mer än 10 minuters promenad från LKK till tågstationen men med en mycket liten omväg går man förbi (åtminstone) två sjysta pubar på vägen så ni kan ju gissa vad jag gjorde.

Min enda erfarenhet av Linköpings krogliv är ett besök på studentpuben VilleValla. Förvisso en bra pub men kanske inte så tillgänglig för gemene man, och framförallt ville jag veta hur krogarna som gemene Linköpingsbo har tillträde till ser ut. Jag är fullt medveten om att det finns ett par till krogar i Linköping som lär vara värda att utforska men ikväll hade jag bara tid för Pitcher's och De Klomp.

Mitt intryck är att franchisekedjan Pitcher's generellt inte är ett ställe man går till för att hitta ett stort ölutbud men i Linköping råkar krogen drivas av min gamla barchef Taylan från tiden då jag var bartender på Pitcher's i Falun. Möjligen med lite inspiration/påtryckningar från mig men framförallt från Dala Ölakademi jobbade han upp ett riktigt bra ölsortiment där och särskilt för att vara på den tiden, innan ölboomen tog fart på allvar. Förutom att det var en trevlig tanke att träffa honom igen så hade jag en aning om att han skulle köra med bra bira även i Linköping och därför förärades krogen med en snabbvisit.

I mångt och mycket ser det ut som ett Pitcher's brukar se ut, med ett behagligt sparsamt antal TV-skärmar för att vara en sportpub (om man jämför med O'Learys i alla fall) och samma stil på inredningen. Det hör förstås till deras koncept, men efter många timmar spenderade som både bartender och gäst på Pitcher's i Falun kändes det avslappnande välbekant trots att jag aldrig varit där förut.

Med ett något skralt utbud på kran men med två stora kylar fyllda med bra grejer från en bred flora av importörer fanns det gott om godsaker att välja på. Efter att vi uppdaterat varandra om läget och med en lika-god-som-sist Buxton/To Öl Sky Mountain i magen kilade jag vidare ner till De Klomp. Ett ställe jag hört mycket om men aldrig haft den äran att besöka innan.

Första intrycket blev väl... sådär. Bra utbud på kran och kylarna såg också ut att innehålla en del gott, även om jag aldrig tittade särskilt noga, men det tog 10 minuter från att jag satte mig i baren tills att en bartender uppmärksammade mig. I och med att jag hade ungefär 25 minuter på mig innan jag behövde gå vidare till tåget, vilket förstås inte var deras fel, blev den väntan lite extra frustrerande. Som tur var fick jag i alla fall trevligt sällskap av en läsare som kände igen mig, men inte heller det var ju direkt De Klomps förtjänst.

Nåväl, med sjyst utbud på fat, överkomliga priser utifrån min snabba titt och vad som under mitt halvt stressade besök ändå verkade som en trevlig atmosfär kan jag absolut tänka mig att komma tillbaka. Jag ska bara vara noga med min beställning. Mitt tillfälliga sällskap hade nämligen fått en Boon Kriek vid en beställning av en Boogoop. Fast de verkade coola nog att bjuda på den.

tisdag 21 oktober 2014

Blandade smånyheter XXV

Öl mot ebola, Michelinstjärnor och drakar är några av ingredienserna i senaste samlingen av blandade smånyheter. Hela rasket hittar ni nedan.

När Björn Falkeström tog emot priset som Årets Ölperson häromveckan inledde han sitt tacktal med något helt annat än att tacka. Han uppmanade istället till att skänka pengar till kampen mot ebola. c/o Hops tog då initiativ till att starta insamlingen Öl mot ebola, där pengar samlas in för att skänkas till Läkare utan gränsers arbete. Insamlingen hittar ni här.



Brooklynrestaurangen Luksus som drivs ihop med intilliggande baren Tørst av Evil Twin-Jeppe har nyligen blivit tilldelad en Michelinstjärna. Det här är inte bara coolt för att det är en restaurang med öltänk som får en stjärna. Det här är nämligen en restaurang som inte serverar vin. Alls. Det är därmed den första vinfria restaurangen någonsin som får en Michelinstjärna.



Efter flera lyckade hembryggartävlingen som gett oss ölen Näcken och Gracchus kör nu Omnipollo och Siren en ny hembryggartävling, där vinnaren får vara med och brygga en öl ihop med de två bryggarföretagen. För att deltaga måste man vara boende i Sverige, över 18 år och utan några kopplingar till ett kommersiellt bryggeri. Vill man deltaga skickar man tre flaskor av sin öl tillsammans med recept och kontaktinfo till bryggaren. Man får skicka in hur många öl som helst. Vinnaren får en resa till England för att brygga ihop med Siren och Omnipollo.

Tävlingsbidrag skickas till:
Omnipollo AB
Att: Henok Fentie
Tjärhovsgatan 6
116 21 Stockholm



På torsdag är det Draknatt på Pressklubben i Stockholm, som en liten hyllning till ölet Gulden Draak. Det kommer finnas Gulden Draak och Gulden Draak 9000 på fat, vintageflaskor från 2006 och den fatlagrade Gulden Draak Brewmaster's Edition. Minst lika spännande är att Uppsalabryggarna Jackdaw och Tempel finns med under kvällen, då Jackdaw har en öl som är något av en mörk tolkning av Gulden Draak, under det passande namnet Zwarte Draak. Det ryktas också om en låda gott och blandat med flaskor. Detta blir första gången som såväl Jackdaw som Tempel serveras utanför Uppsala.



Branschorganisationen Sveriges Bryggerier rapporterar att försäljningen av öl till gränshandeln hittills under året har ökat med 1,9 % jämfört med samma period i fjol. Hittills har nästan 36 miljoner liter öl sålts till gränshandeln (inkluderar ej färjor/kryssningsfartyg) under 2014.



I år kommer den första svenska alkoholfria julölen att släppas. I fjol stiftade vi bekantskap med den alkoholfria Drink'in the Snow från Mikkeller på julölshyllorna och i år kommer alltså även ett svenskt alternativ. Det är Eriksberg som släpper den mörka lagern Julbordslager.



Många av de största hantverksbryggerierna på amerikanska västkusten har byggt eller håller på att bygga nya bryggerier i andra delar av landet för att lättare förse östra USA med mer och färskare öl. Senast i raden att annonsera en plats för sitt nya bryggeri är Stone som planerar att etablera sig i Richmond, Virginia. Det blir företagets tredje bryggerianläggning, tillsammans med det i Escondido samt det i Berlin som är under uppbyggnad.

måndag 20 oktober 2014

Fem nyanser av Speedway Stout


AleSmith har gjort sin världskända Speedway Stout i ett åtminstone ett drygt fyrtiotal. Många görs i mycket liten skala som specialvarianter till ett eller annat event, menfem (inklusive den vanliga) har gjorts i lite större kvantiteter. Just dessa fem provades i en mycket spännande parallellprovning i helgen.

Förutom den vanliga Speedway Stout, en i sig mycket bra öl som också importeras till Sverige, rör det sig också om varianterna Vietnamese Coffee, Kopi Luwak, Barrel Aged och Barrel Aged with Kopi Luwak. Speedway Stout är ju en imperial stout med kaffe så att leka med olika kaffesorter och fatlagringar har förstås varit nära till hands. Bland de versioner som gjorts i mindre utgåvor finns betydligt mer excentriska påhitt.

Kanske tänker man att olika kaffesorter inte kan göra så stor skillnad i en imperial stout på 12 %, men då har man fel. När man provar den vanliga Speedway Stout, som alltså också görs med kaffe, bredvid varianterna Vietnamese Coffee och Kopi Luwak där enda skillnaden på ölen är vilka kaffesorter som använts blir det tydligt att det gör en väldigt märkbar skillnad. Vietnamese Coffee är väldigt chokladig och härligt rund i sin smak, medan Kopi Luwak i jämförelse är något kärvare med tydligare kaffetoner men fortfarande med en överraskande stor chokladsmak jämfört med vanliga Speedway.

Fatlagring är nog alla överens om att det kan göra stor skillnad för en öl däremot. Om man gillar det eller inte är förstås en smaksak. Jag gillar inte när smakerna av fatets tidigare resident märks tar över ölet totalt men här sköttes det med eminent elegans. Snygga bourbontoner med vanilj och toffee la sig över grundölets kaffe- och chokladsmaker.

Ännu bättre blev det med varianten som både fatlagrats och kryddats med kaffesorten Kopi Luwak. Återigen lyfte kaffeskiftet fram chokladtonerna på ett mycket elegant sätt och dessa spelade sömlöst med bourbontonerna. Så nyanserat, så smakrikt, så gott. Total världsklass!

Förutom den vanliga Speedwy Stout, som går att privatimportera från Galatea, är det här öl som man enklast får tag på via ölbyten med amerikaner. Vill man inte skicka öl över Atlanten kan jag tipsa om att ändå hålla koll på olika ölbytarforum, ibland kommer det ju amerikaner på besök till Sverige som man kan byta öl med öga mot öga.

Till sist får jag passa på att tacka Staffan och Andreas som tog med dessa härliga öl till provningen.

söndag 19 oktober 2014

DIPA och rödtjut till renfilé med sötpotatispuré och kantareller

Både öl och vin kan vara fantastiska måltidsdrycker och när man lyxar till en måltid tycker jag det ingår att lyxa till det med god dryck till också. Ibland kan det vara svårt att välja vilken dryck det ska vara till och då kan man köra på både och så klart. Till en helstekt renfilé med kantareller, sötpotatispuré och smörångade morötter gick jag loss på en Amager/Grassroots Shadow Pictures och en Fattoria dei Barbi Brunello di Montalcino 2009. Två fantastiska kombos, på lite olika vis.

Såhär på höstkanten är det säsong för mycket viltkött och Facebookfeeden fylls med bilder på jaktlyckan. Så när det var dags att lyxa till lördagsmiddagen lite föll valet på renfilé som fick lite stekyta i pannan innan den åkte in i ugnen på låg temperatur tills den var härligt medium-rare. Till det gjorde serverades sötpotatispuré på ugnsrostad sötpotatis med lite kokt mjölig potatis, creme fraiche, smör och lite ost, smörstekta kantareller och smörsångade morötter. Mycket smör alltså, för det är gott.

Amager/Grassroots Shadow Pictures är en fantastisk DIPA som släpptes i ett tillfälligt parti i fredags. Alla flaskorna är från batcher särskilt bryggda för släppet och är därmed väldigt färska. Gillar man DIPA av fruktigt amerikanskt mått är det bara att slå till, det är mycket sällan man hittar något bättre i stilen på Systembolaget. Till den här rätten var den alldeles utmärkt, med rätt kraft för att möta maten utan att dundra rakt över den som en ångvält. All humlesmak spelade väldigt fint mot kantarellerna, beskan skar igenom allt det där härliga smöret och med viss sötma höll den upp mot den lite söta rätten. Mycket gott!

Även vinet, en Brunello di Montalcino från Fattoria dei Barbi av 2009 års skörd, passade riktigt bra. Ett kraftigt, välnyanserat och moget vin med torkad fruktighet och en lätt kryddighet. Ett härligt vin som omslöt renköttet och lät det gosa in sig i dess mogna fruktighet och lyfte sötpotatispurén till nya höjder. En till härlig matchning.

Det här var ingen tävling för att utse vilken dryck som var bäst till maten, det tycker jag man ska välja utifrån om man föredrar öl eller vin. Jag var sugen på både och den här gången och valde således båda vilket öppnade för en kväll med ännu fler smakupplevelser. Goda smaker är en av de bäst sätten att lyxa till vardagen för mig.

Och ja, jag är förste man att erkänna att min tallriksuppläggning inte var den mest inspirerade.

torsdag 16 oktober 2014

Björn Falkeström utsedd till Årets Ölperson


Årets Ölperson är ett pris instiftat av Galatea för två år sen och som utses av en oberoende jury. Årets pristagare är grundaren av Oppigårds, Björn Falkeström och priset är ett stipendium på 35 000 kr. De tidigare vinnarna är Marianne Wallberg och Jan-Erik "Janko" Svensson som båda också ingår i årets jury.

Utöver Marianne och Janko ingår även Edward Blom, Jessica Heidrich och Hans Nordlöv. För läsare av den här bloggen är den sistnämnda möjligen en aning okänd och då kan nämnas att Hans har lång erfarenhet från Pripps och Carlsberg och har varit med och sett till att Carnegie Porter bevarats genom åren.

Juryns motivering för att tilldela Björn priset som Årets Ölperson 2014:
Med envishet, integritet och passion har Björn Falkeström på Oppigårds banat vägen för mikrobryggerier i hela landet. Genom sin ständigt höga kvalitet blir Björn Falketröm hyllad av ölkännare samtidigt som Oppigårds når längre ut i stugorna än något annat hantverksöl i Sverige. Björn Falkeström har med sitt outröttliga arbete lyft svenskt öl till en helt ny nivå.

Det är förstås bara att instämma i juryns motivering och säga att Björn är en mycket värdig vinnare till detta pris. Att hyllas av såväl alla möjliga ölentausiaster, inklusive oss ofta nyhetsfixerade ölbloggare, som av "folket i stugorna" samtidigt som man ständigt växer av egen kraft för att nå ut till ännu fler, det är det ingen annan i Sverige som gör nu. Särskilt inte när man tar in i beräkningen att man gör det med ett gäng produkter, utan att ha ett ensamt flaggskepp som drar det tunga lasset.

Oppigårds är en framgångssaga men framgång föds inte ur tomma intet. Det ligger hårt slit bakom, både från Björn och hans fru Sylwia samt förstås hela teamet på Oppigårds. De har trampat sin egen väg och de har gjort det från en liten landsby i södra Dalarna.

I sitt rätt så spontana tacktal började Björn med att ta tillfället i akt och uppmana oss som var närvarande att skänka pengar för att bekämpa ebolaepidemin. En investering, som Björn kallade det. Att i en stund som egentligen är ägnad till honom ta upp något helt annat tycker jag är fint. Jag kommer att skänka en slant och vill dessutom förlänga Björns uppmaning till alla er läsare.