Lagringsexperiment: Hair of the Dog Adam

Hair of the Dog är ett av de äldre bryggerierna i Portland, en av USA:s bryggeritätaste städer. Adam var deras allra första öl och har blivit en unik klassiker som toppar listan för den något udda kategorin Traditional Ale på RateBeer. Den har blivit uppmärksammad som en öl väl lämpad för lagring så jag tog och testade gammal och ny för att bilda en egen uppfattning om dess lagringspotential.

Jag har mycket goda minnen av första gången jag provade Adam. Det var en kall februarikväll för några år sen i mitt gamla studentrum i Flogsta. För er som inte känner till Flogsta är det ett studentområde från 70-talet med den typen av byggnader där det är kallt inomhus när det är kallt utomhus. Jag behövde värma mig och rotade därför bland de lite starkare pjäserna i ölgarderoben. Fram kom Hair of the Dog Adam som jag hade köpt i Danmark under en resa den föregående hösten. Förutom att den var 10 % och definitivt värmande var det en av de häftigaste ölupplevelser jag då hade varit med om. Ett sådant där härligt tillfälle då ett öl är så bra att det blir en upplevelse och ett minne i sig. Just den flaskan var av batch 71 och var vid tillfället lite drygt tre år gammal.

Spola fram till nutid. Det är dags att prova Adam igen och inte bara en utan två olika flaskor. Batch 77 och 89, det vill säga en drygt fyra år gammal och en mer eller mindre färsk flaska. Den äldre ölen lockar genast fram minnen från den där februarikvällen i studentrummet med läckra toner av choklad, blött läder, tobak och lite petroleum (på ett bra vis). Smaken känns oerhört mogen och det finns en vag whiskyton som påminner lite om ett fatlagrat öl. Varje sipp bjuder på nya nyanser och det dyker upp torkad frukt, vanilj och honung bland mycket annat. Nästan ingen kolsyra men det passar väl in i ölet.

Den färska varianten har betydligt mer kolsyra, nästan för mycket då det blir lite stickigt. Doften är betydligt ungdomligare och plattare med tydliga toner av vitt bröd och pilsnermalt tillsammans med vissa svaga drag av läder och tobak. Smakmässigt ligger de två ölen något närmare varandra än i doften men den yngre upplevs som tunnare och med underutvecklade smaker.

Ett solklart fall där några års lagring påverkar ölen till det bättre. Mycket bättre. Får du tag på en ung flaska är det väl värt att stoppa undan den något år. Jag har nog aldrig sett något öl från Hair of the Dog i Sverige, däremot kan man se dem, och särskilt Adam, ibland i Köpenhamn. Är du osäker på årgången på din flaska är det bara att kolla batchnumret mot bryggeriets årgångsguide.

Lokalkollen: Amager Hr Frederiksen Niepoort och Poppels Vintervärmare

Lokalkollen gasar på med ett sista inlägg innan jul för att hinna tipsa om två bra öl innan Systembolaget slutar prioritera beställningar inför julhandeln. 10:e december har de angett som sista dagen att lägga en beställning om man vill vara säker på att få den före jul. Huruvida det även gäller för det lokala beställningssortiment som normalt sett har långsammare leveranser är oklart.

Poppels Vintervärmare är en nytolkning av förra vinterns succéöl som inte blev helt som tänkt men ändå väldigt bra enligt egen och många andras utsago. Den här gången har man skruvat lite på ursprungsreceptet för att försöka efterlikna de oplanerade händelserna i första bryggningen. Det hela rör sig om en mörk lager kryddad med kanel, ingefära och kryddpeppar.

Ölen har en "varm" känsla som passar utmärkt så här i jul- och vintertider och detta utan att vara speciellt stark. Smaken är rund och maltig med nötiga toner och ganska diskreta kryddor. Jag tycker det är ett exemplariskt användande av kryddor i den här typen av öl, de behöver inte ge mer än en nyans till ölet. Däremot tycker jag att grundölet blir lite för mjäkigt för att bli riktigt bra. Tyvärr kan jag inte jämföra mot förra vinterns värmare men årets får godkänt med visst beröm, tack vare den snygga kryddningen.

Amager Hr Frederiksen Niepoort Edition är också den något av en gammal favorit i ny kostym. Hr Frederiksen har funnits länge vid det här laget och det har gjorts många variationer på den, med kaffekryddning, diverse fatlagringar och i en blend med Mikkellers Beer Geek Brunch. Denna gång är det en lagring på fat som innehållit Niepoorts fantastiska portvin som sedan början av månaden finns i lokala beställningssortimentet.

Här finner man tydliga toner av fat, russin, portvin, choklad och lätta rostade toner. Smaken är rund och fin men avslutar med en liten uppskärpning i beskan. Portvinstonerna gifter sig fint med ölet utan att ge en störande syra som jag tycker mig upplevt i en del andra (port)vinslagringar. Inte dumt alls, men om det är värt över en hundring för en flaska? Om man vet med sig att man gillar portvinslagringar, annars blir det något av en chansning.

Båda de recenserade ölen var varuprover

Lokalkollen: Tvåpar från Eskilstuna och Onsala

Ett av Sveriges nyaste bryggerier, Onsala Hantverks Bryggeri släppte sina första öl i Systembolagets lokala beställningssortiment för en dryg månad sen. Samtidigt släppte det lokala beställningssortimentets meste bryggeri, Eskilstuna Ölkultur, också två nya öl. Nytt mot gammalt i gamet alltså. Portersteken har testat.

Onsalas särskrivning i namnet bådar inte gott i mina ögon. Kopplingen till den gamle kaparen Lars Gathenhielm är däremot lite mer spännande och om inte annat lockar det drickaren att ge sig själv en liten historielektion. Ölen som jag fått tag på heter Constantia Blond och Revange Brown.

Constantia hamnar genomgrumlig i glaset trots (någorlunda) försiktig hantering av flaskorna. Det ser inte speciellt inbjudande ut och tyvärr är inte doften mycket bättre. Det doftar nämligen klockrent av olivspad. Jag tog till och med fram en burk oliver och jämförde dofterna, mycket lika. Det finns också malttoner uppblandat med olivspadet och dessa tar lite mer plats i smaken, men trots att jag gillar älskar oliver är det vasken som väntar.

Revange håller sig som tur är utanför olivburken och levererar en hygglig doft med framförallt milt rostade toner med drag av kakao. Smaken ligger något tunt i munnen, visserligen utan att bli direkt vattnig. Något fruktig toner spelar mot det rostade, samtidigt känns den inte helt ren i smakerna utan att jag kan sätta fingret på vad det är. Får känslan av en lite oslipad bryggning och jag inser ganska snabbt att det inte är något jag är sugen på att klämma i mig 50 cl av.

Eskilstunas nytillskott är dels Vinterale och dels Belgisk IPA och är deras vinteröl för den här säsongen. Passande nog testade jag dessa när vinterns första snöfall drog in över Uppsala. Vinterale påminner till viss del om Oppigårds Winter Ale med mellanmörk färg, en del lätt rostade smaker och toppad med en hyfsad dos amerikansk humle. Medan Oppigårds ställning på toppen av vinterölen är svår att rubba på i min bok klarar sig Eskilstunas tolkning riktigt bra.

Belgisk IPA är ännu bättre, där nyckelordet är just belgisk. Diverse frukttoner från jäsningen spelar förstafiol och ger de friska humlesmakerna står konkurrens om utrymmet. De sju procenten alkohol är närmast omärkbara och ölet rinner ner med ungefär samma motstånd som en sjyst pilsner under en varm sommardag.

Medan flest kanske inte alltid är bäst visar Eskilstuna att gammal är äldst.

Porterstekens julklappstips 2013

Det nalkar mot jul och det är dags att ordna julklappar på ett eller annat sätt. Man behöver inte ta till flaskorna, det finns massor av ölrelaterade saker i icke-flytande form att ge bort till jul. Här är tips och inspiration till dig som förbrilt letar efter klappar till de ölintresserade som varit snälla i år.

En prenumeration på c/o Hops är förstås den ultimata julklappen, givet att mottagaren inte redan har en egen prenumeration. Passar mottagare med allt från ett begynnande ölintresse till djupaste ölnörden. För 499 kr får mottagaren fem nummer och beställer du senast söndag får du nästa nummer i brevlådan under nästa vecka. Just nu finns det också ett smart julklappsalternativ så att första numret kommer till en annan adress än de efterföljande. Det vill säga, du kan få första numret hem till dig själv så att du kan slå in det och lägga under granen medan följande nummer kommer direkt till mottagaren. Är 499 kr i saftigaste laget går det att köpa lösnummer för 119 kr styck. Beställer gör du här. Jag är med och jobbar med tidningen men skulle utan tvekan rekommendera den även om jag inte gjorde det.

Ge bort lite ölkonst! Ta en snygg ölbild och rama in, eller hör av dig till någon ölfotograf och se om du får använda (eller köpa) någon av dennes bilder om du inte får till en egen. Eller skapa ett snyggt kollage av kapsyler som du limmar fast på en platta och glasar in. Ett tips för att inte böja kapsylerna med öppnaren är att lägga en enkrona på kapsylen när du öppnar. Alternativt kan man förstås använda hävstångsmetoden med bestick, tändare, snusdosa etc för att slippa böja dem. Bara fantasin sätter gränser!

Ölböcker är en populär gåva men det finns tyvärr många ölböcker där ute som kanske inte riktigt håller måttet. Köp därför inte första bästa utan ta dig tid att välja en som är bra. För den som vill lära sig mer om öl rekommenderas Den Stora Ölboken av Jan-Erik "Janko" Svensson och till den som gillar att läsa om personerna bakom ölen är Mikrorebeller av Jonas Abrahamsson en utmärkt klapp. Båda titlarna är utgivna under året.

Upplevelser är populära att ge bort och upplevelser i ölform duggar tätt efter nyår. Belgoträffen i Uppsala, Linköping Beer Expo, SM i hembryggning i Linköping och det något osäkra kortet En Öl & Whiskymässa i Göteborg är några av de större evenemangen under 2014s första månader, samtliga med biljetter för ett par hundralappar.

Se även julklappstipsen från 2012 och 2011, många av dem är fortfarande vettiga.

Lost Abbey Ultimate Box Set

Lost Abbey är ganska unga i ölvärlden men har släppt ett av de kanske dyraste mixpacken någonsin. The Ultimate Box Set innehåller ett dussin öl som alla gjorts till en varsin låt, alla med koppling till himmelen, helvetet eller djävulen. Den har endast sålts vid speciella tillfällen och då för ungefär 3000 kr.

Alla öl i boxen är ekfatslagrade blandningar av öl som Lost Abbey brygger återkommande. De flesta har också brettanomyces och/eller syraproducerande baggar tillsatta och många av dem innehåller också frukt, bär eller någon annan specialingrediens. Under 2012 släpptes en i månaden på bryggeriets pub i San Marcos. Genom ett lotteri fick man sedan möjlighet att köpa den handgjorda boxen som förutom de 12 ölen också innehåller etikettillustrationerna i större tryck och lite annat lullull. Senare såldes även några boxar på eventet Sour & Bitter i Köpenhamn i våras och det är en av dessa jag nu har varit med och provat.

Exakt vad varje öl är för någonting är inte helt klart då den info som florerar på nätet inte är densamma som följer med boxen. Jag reserverar mig därför för eventuella fel här.

Track #1 - Runnin' with the Devil (Van Halen)
En brown ale som legat på rödvinsfat med röda druvor (cabernet sauvignon) och brett. Inte helt olik en kriek och smakar nästan mer körsbär än vindruva. Något syrlig från druvorna, lätt funk från bretten och sammantaget en trevlig men knappast kioskvältande öl.

Track #2 - Stairway to Heaven (Led Zeppelin)
En 60/20/20-blandning av bourbonlagrade Angel's Share, Cuvee de Tomme och Project X med lite persika i. En tung rackare men utan spritighet. Bourbontonerna börjar hitta fram efter en stund i glaset, men framförallt smakar det som ett riktigt bra barley wine som sedan går över i surölens toner av körsbär, ättika och mandelmassa för att avsluta med en halsbrännande syra.

Track #3 - Hell's Bells (AC/DC)
En blandning av Mellow Yellow och Phunky Duck med brett, helt utan fruktillsatser. Mycket trevlig "lambic" som påminner en hel del om Drie Fonteinens geuzevarianter med lite jordigare drag och lätta svaveltoner bakom syra och äppeltoner. Snyggt, gott.

Track #4 - Sympathy for the Devil (Rolling Stones)
Hot Rocks Lager blandad med antingen Older Viscosity eller en del av basen till Veritas 009. Mycket grankåda i smaken tillsammans med starka, jordiga toner av brett. Smakerna går inte riktigt ihop och det är nog den enda ölen i lådan som jag inte gillade alls.

Track #5 - Shout at the Devil (Mötley Crüe)
Oklart om det är Framboise de Amorosa och Red Poppy i en blend eller om det är andra basöl med körsbär och hallon. Återigen skiljer sig nämligen infon åt. Oavsett en rejält bärig arom och utan tvekan en av de bättre ölen i lådan, även om syran blir lite väl stark i min mening.

Track #6 - Highway to Hell (AC/DC)
En av de mest uttjatade låtarna men en av de bästa ölen i lådan. Något av en omvänd variant av Deliverance, som är en blandning av Brandy Angel's Share och Bourbon Serpent's Stout. Det här är istället Bourbon Angel's Share och Brandy Serpent's Stout. Det är också väldigt likt Deliverance på alla sätt. Det hade varit intressant (och sjukt nördigt) att prova dem bredvid varandra.

Track #7 - Devil Inside (INXS)
En ljus, sur basöl som fått körsbär, hallon samt apelsin- och mandarinskal tillsatt. Apelsinen känns knappt alls medan bären är desto tydligare. Skillnaden i grundöl gör den dock tydligt annorlunda mot Track #5, som jag tyckte var 2-3 snäpp godare. Här saknas nämligen det fina samspelet mellan bärigheten och grundölet.

Track #8 - The Number of the Beast (Iron Maiden)
Bourbonlagrad Judgement Day med kanel och chili. Låter på papperet inte helt olikt Mayan Apocalypse men är i verkligheten betydligt bättre. Fatlagringen ger sköna vaniljtoner som spelar oerhört snyggt mot kanelen. Chilin känns inte alls, vilket bara är en fördel i min bok. Vanilj, kanel och fruktighet gör att jag associerar väldigt starkt till en av mina favoritefterrätter, nämligen äppelpaj med kanel och vaniljsås. Supergott!

Track #9 - Knockin' on Heaven's Door (Guns n' Roses)
Som en hyllning till Guns n' Roses cover på Dylans gamla dänga har Lost Abbey kryddat sin Cuvee de Tomme med lite svarta vinbär och brettanomyces. En upphottad variant med betydligt mindre toner av vinäger och ättika än den vanliga Cuvee de Tomme. Vinbären är inte helt tydliga i sig men bidrar till en större och komplexare fruktighet. Bretten tycker jag inte riiiiktigt passar in, men resultatet är ändå riktigt bra.

Track #10 - Bat Out of Hell (Meatloaf)
Bourbonlagrad Serpent's Stout med kakao- och kaffebönor. Just kaffebönorna är också de som slår igenom allra mest medan kakaon lurar längre ner i bakgrunden. Dessutom något av en chililiknande smak som slår igenom i många kaffeöl. Riktigt bra men i jämförelse med #6 står den sig slätt.

Track #11 - Devil Went Down to Georgia (Charlie Daniel)
Bourbonfatlagrad Angel's Share med persika, svart te och brettanomyces. En av de ihopkok som jag kände mig mest skeptisk till inför provningen men som visade sig vara en av de mest intressanta. Frukten och teet ger en jättehärlig rondör till ölet och härligt lena, fruktiga inslag som går över i en torr avslutning. Medan man definitivt känner igen basölet har det fått nya nyanser som gör det till något nytt på så många sätt. Häftigt och gott!

Track #12 - Heaven and Hell (Black Sabbath)
En av mina favoritlåtar på "skivan" är en blandning av Gift of the Magi, Avant Garde och en basöl för en suröl som legat på fat och blivit en riktigt trevlig ljus suröl med en stor men mjuk syra och härliga fruktiga och citrusliknande drag.

Track #13 (Bonus Track) - Message In A Bottle (The Police)
En unik barley wine lagrad på cognacsfat med körsbär och apelsinskal. Tyvärr en av de tristare ölen i samlingen med dova fruktiga drag, råsocker och lite kola. Påminner inte så lite om de skotska varianterna på strong ale, men med mer tillbakadragna smaker.

Rent ölmässigt kan man kanske inte påstå att ölen i lådan är prisvärd även om flera av dem är riktigt bra. Däremot skapar Lost Abbey en särskild upplevelse genom konceptet, paketeringen och inte minst alla snygga "omslag"som ritats av Sean Dominguez och med det invägt tycker jag att det hela ändå blev en upplevelse värd priset. Om du får möjligheten att prova en eller flera öl ur lådan, glöm inte att lyssna på den tillhörande musiken under tiden du provar den. På repeat.