Annons

fredag 24 oktober 2014

Draknatt på Pressklubben

Häromdagen var det Draknatt på Pressklubben med flera varianter av Gulden Draak och därtill den uppsaliensiska Zwarte Draak från Jackdaw som är en sorts mörkare tolkning av tidigare nämnda öl. Med vintageflaskor, specialvarianter och drakgryta var det verkligen en välsmakande kväll i drakens tecken.

Gulden Draak är en alldeles utmärkt öl i sig själv, men den här kvällen trumfades den av både sig själv och sin mörka klon. Med sig själv menar jag av vintageflaskorna från 2006 som kvällen till ära hade grävts fram ur gömmorna. Istället för en eldig och estrig öl (för att hårddra det) möttes man av djupa, madeiriserade smaker av torkad frukt och kola, utan spår av alkohol. Den hade nog passerat sin topp så den började kännas så smått dammig och med lite väl mycket portvinstoner. För att inte tala om att etikettklistret gett upp för längesen.


Som ett gästspel den här kvällen fanns också öl från Uppsalabryggarna Jackdaw och Tempel. Efter premiären för en dryg månad sedan blev det här första gången deras öl serverades utanför Uppsala. Att det blev just den här kvällen beror förstås på att Jackdaws flaggskepp Zwarte Draak är starkt influerad av Gulden Draak. Som man förstår av namnet är den däremot mörk till färgen och därtill är den också två procent starkare.

Jag har provat Zwarte Draak vid ett par tillfällen, både som kommersiell öl och som hembrygd, men aldrig sida vid sida mot Gulden Draak. Får jag säga det själv är den ett snäpp vassare än sin förebild, och det var svårt att inte tänka på metaforer med Star Wars, med någon som genom mörkrets krafter blir större och starkare än sin mentor.


Tempel hade med sig en helt ny öl på fat, Hekate. Återigen en suring, som efter direktleverans genom en tågresa till Stockholm var lite väl livlig och skummade rejält ur kranen. I doften fanns en stark ton av parmesanost och "babykräk", men smaken var lätt och frisk med härlig syra. Den riktiga skatten från Tempel fanns dock i kylskåpet, i form av några flaskor av rödavinbärsvarianten av Helios som är en fantastisk suröl med mycket bärsmak. När jag lämnade Pressklubben igår kväll fanns 4-5 flaskor kvar i kylen. Har du tur finns några fortfarande kvar.

Och så var det ju specialmat för kvällen också. Drakkött kokt i Gulden Draak och kryddat med dragon. Två av tre nämnda ingredienser är faktiskt helt sanna också. Detta serverades med potatisstomp, kokta morötter och en rejäl slev uppskummad sky. Härligt värmande i höstrusket och förstås riktigt gott att skölja ner med en Gulden Draak.

torsdag 23 oktober 2014

Bass Princes Ale 1982

För en tid sedan hade jag äran att få prova en skvätt Bass King’s Ale från 1902. I helgen fick jag möjlighet att prova ett annat av de kungliga ölen från Bass, den här gången en 80 år yngre öl i form av Princes Ale från 1982. Det här var femte gången jag drack en öl äldre än mig själv och vördnaden inför en sådan uppgift är fortfarande stor. Och så ska det väl vara, det sägs ju att man alltid ska visa respekt för de som varit med längre än en själv.

Den här ölen är också värd all respekt. Gjord av Earlen av Spencer för att markera födseln för ingen mindre än hans sonson Prins William och med 32 år på den grova flasknacken. Ja, godset i flaskan är sannerligen av en helt annan dimension än dagens lättviktsflaskor. Här hade man knappast bränsleeffektiva transporter i åtanke.


Den djupa, täta rödbruna färgen i sig är respektingivande. Som väntat är ölen helt utan kolsyra, men det här är heller inte längre en öl en som behöver bäras av bubblor. Inte längre i alla fall. Doften påminner på flera sätt om ett bourbonfatlagrat öl med lite toner av vanilj och rostad kokos samt samma rundhet som en balanserad lagring kan ge. Det finns också lätta toner av tobak och läder men framförallt väldigt mogna toner av kola, torkad frukt och madeira.

Smaken går i samma spår och börjar mycket rikt för att tyvärr tappa en hel del intensitet i slutet. Avslutningen blir därför närmast vattnig. Trots detta, vilket verkligen kändes synd på en så bra öl, måste jag säga att ölet smakar fantastiskt, eftersom allt annat är så gott.

Man blir ju lite nyfiken på hur många flaskor Prins William har druckit själv och hur många som finns kvar i de kungliga förråden.

onsdag 22 oktober 2014

Snabbvisit i Linköping

Efter att ha spenderat dagen på en solenergikonferens på Linköping Konsert och Kongress fick jag något oplanerat en timme till övers innan tåget hem. Det är inte mer än 10 minuters promenad från LKK till tågstationen men med en mycket liten omväg går man förbi (åtminstone) två sjysta pubar på vägen så ni kan ju gissa vad jag gjorde.

Min enda erfarenhet av Linköpings krogliv är ett besök på studentpuben VilleValla. Förvisso en bra pub men kanske inte så tillgänglig för gemene man, och framförallt ville jag veta hur krogarna som gemene Linköpingsbo har tillträde till ser ut. Jag är fullt medveten om att det finns ett par till krogar i Linköping som lär vara värda att utforska men ikväll hade jag bara tid för Pitcher's och De Klomp.

Mitt intryck är att franchisekedjan Pitcher's generellt inte är ett ställe man går till för att hitta ett stort ölutbud men i Linköping råkar krogen drivas av min gamla barchef Taylan från tiden då jag var bartender på Pitcher's i Falun. Möjligen med lite inspiration/påtryckningar från mig men framförallt från Dala Ölakademi jobbade han upp ett riktigt bra ölsortiment där och särskilt för att vara på den tiden, innan ölboomen tog fart på allvar. Förutom att det var en trevlig tanke att träffa honom igen så hade jag en aning om att han skulle köra med bra bira även i Linköping och därför förärades krogen med en snabbvisit.

I mångt och mycket ser det ut som ett Pitcher's brukar se ut, med ett behagligt sparsamt antal TV-skärmar för att vara en sportpub (om man jämför med O'Learys i alla fall) och samma stil på inredningen. Det hör förstås till deras koncept, men efter många timmar spenderade som både bartender och gäst på Pitcher's i Falun kändes det avslappnande välbekant trots att jag aldrig varit där förut.

Med ett något skralt utbud på kran men med två stora kylar fyllda med bra grejer från en bred flora av importörer fanns det gott om godsaker att välja på. Efter att vi uppdaterat varandra om läget och med en lika-god-som-sist Buxton/To Öl Sky Mountain i magen kilade jag vidare ner till De Klomp. Ett ställe jag hört mycket om men aldrig haft den äran att besöka innan.

Första intrycket blev väl... sådär. Bra utbud på kran och kylarna såg också ut att innehålla en del gott, även om jag aldrig tittade särskilt noga, men det tog 10 minuter från att jag satte mig i baren tills att en bartender uppmärksammade mig. I och med att jag hade ungefär 25 minuter på mig innan jag behövde gå vidare till tåget, vilket förstås inte var deras fel, blev den väntan lite extra frustrerande. Som tur var fick jag i alla fall trevligt sällskap av en läsare som kände igen mig, men inte heller det var ju direkt De Klomps förtjänst.

Nåväl, med sjyst utbud på fat, överkomliga priser utifrån min snabba titt och vad som under mitt halvt stressade besök ändå verkade som en trevlig atmosfär kan jag absolut tänka mig att komma tillbaka. Jag ska bara vara noga med min beställning. Mitt tillfälliga sällskap hade nämligen fått en Boon Kriek vid en beställning av en Boogoop. Fast de verkade coola nog att bjuda på den.

tisdag 21 oktober 2014

Blandade smånyheter XXV

Öl mot ebola, Michelinstjärnor och drakar är några av ingredienserna i senaste samlingen av blandade smånyheter. Hela rasket hittar ni nedan.

När Björn Falkeström tog emot priset som Årets Ölperson häromveckan inledde han sitt tacktal med något helt annat än att tacka. Han uppmanade istället till att skänka pengar till kampen mot ebola. c/o Hops tog då initiativ till att starta insamlingen Öl mot ebola, där pengar samlas in för att skänkas till Läkare utan gränsers arbete. Insamlingen hittar ni här.



Brooklynrestaurangen Luksus som drivs ihop med intilliggande baren Tørst av Evil Twin-Jeppe har nyligen blivit tilldelad en Michelinstjärna. Det här är inte bara coolt för att det är en restaurang med öltänk som får en stjärna. Det här är nämligen en restaurang som inte serverar vin. Alls. Det är därmed den första vinfria restaurangen någonsin som får en Michelinstjärna.



Efter flera lyckade hembryggartävlingen som gett oss ölen Näcken och Gracchus kör nu Omnipollo och Siren en ny hembryggartävling, där vinnaren får vara med och brygga en öl ihop med de två bryggarföretagen. För att deltaga måste man vara boende i Sverige, över 18 år och utan några kopplingar till ett kommersiellt bryggeri. Vill man deltaga skickar man tre flaskor av sin öl tillsammans med recept och kontaktinfo till bryggaren. Man får skicka in hur många öl som helst. Vinnaren får en resa till England för att brygga ihop med Siren och Omnipollo.

Tävlingsbidrag skickas till:
Omnipollo AB
Att: Henok Fentie
Tjärhovsgatan 6
116 21 Stockholm



På torsdag är det Draknatt på Pressklubben i Stockholm, som en liten hyllning till ölet Gulden Draak. Det kommer finnas Gulden Draak och Gulden Draak 9000 på fat, vintageflaskor från 2006 och den fatlagrade Gulden Draak Brewmaster's Edition. Minst lika spännande är att Uppsalabryggarna Jackdaw och Tempel finns med under kvällen, då Jackdaw har en öl som är något av en mörk tolkning av Gulden Draak, under det passande namnet Zwarte Draak. Det ryktas också om en låda gott och blandat med flaskor. Detta blir första gången som såväl Jackdaw som Tempel serveras utanför Uppsala.



Branschorganisationen Sveriges Bryggerier rapporterar att försäljningen av öl till gränshandeln hittills under året har ökat med 1,9 % jämfört med samma period i fjol. Hittills har nästan 36 miljoner liter öl sålts till gränshandeln (inkluderar ej färjor/kryssningsfartyg) under 2014.



I år kommer den första svenska alkoholfria julölen att släppas. I fjol stiftade vi bekantskap med den alkoholfria Drink'in the Snow från Mikkeller på julölshyllorna och i år kommer alltså även ett svenskt alternativ. Det är Eriksberg som släpper den mörka lagern Julbordslager.



Många av de största hantverksbryggerierna på amerikanska västkusten har byggt eller håller på att bygga nya bryggerier i andra delar av landet för att lättare förse östra USA med mer och färskare öl. Senast i raden att annonsera en plats för sitt nya bryggeri är Stone som planerar att etablera sig i Richmond, Virginia. Det blir företagets tredje bryggerianläggning, tillsammans med det i Escondido samt det i Berlin som är under uppbyggnad.

måndag 20 oktober 2014

Fem nyanser av Speedway Stout


AleSmith har gjort sin världskända Speedway Stout i ett åtminstone ett drygt fyrtiotal. Många görs i mycket liten skala som specialvarianter till ett eller annat event, menfem (inklusive den vanliga) har gjorts i lite större kvantiteter. Just dessa fem provades i en mycket spännande parallellprovning i helgen.

Förutom den vanliga Speedway Stout, en i sig mycket bra öl som också importeras till Sverige, rör det sig också om varianterna Vietnamese Coffee, Kopi Luwak, Barrel Aged och Barrel Aged with Kopi Luwak. Speedway Stout är ju en imperial stout med kaffe så att leka med olika kaffesorter och fatlagringar har förstås varit nära till hands. Bland de versioner som gjorts i mindre utgåvor finns betydligt mer excentriska påhitt.

Kanske tänker man att olika kaffesorter inte kan göra så stor skillnad i en imperial stout på 12 %, men då har man fel. När man provar den vanliga Speedway Stout, som alltså också görs med kaffe, bredvid varianterna Vietnamese Coffee och Kopi Luwak där enda skillnaden på ölen är vilka kaffesorter som använts blir det tydligt att det gör en väldigt märkbar skillnad. Vietnamese Coffee är väldigt chokladig och härligt rund i sin smak, medan Kopi Luwak i jämförelse är något kärvare med tydligare kaffetoner men fortfarande med en överraskande stor chokladsmak jämfört med vanliga Speedway.

Fatlagring är nog alla överens om att det kan göra stor skillnad för en öl däremot. Om man gillar det eller inte är förstås en smaksak. Jag gillar inte när smakerna av fatets tidigare resident märks tar över ölet totalt men här sköttes det med eminent elegans. Snygga bourbontoner med vanilj och toffee la sig över grundölets kaffe- och chokladsmaker.

Ännu bättre blev det med varianten som både fatlagrats och kryddats med kaffesorten Kopi Luwak. Återigen lyfte kaffeskiftet fram chokladtonerna på ett mycket elegant sätt och dessa spelade sömlöst med bourbontonerna. Så nyanserat, så smakrikt, så gott. Total världsklass!

Förutom den vanliga Speedwy Stout, som går att privatimportera från Galatea, är det här öl som man enklast får tag på via ölbyten med amerikaner. Vill man inte skicka öl över Atlanten kan jag tipsa om att ändå hålla koll på olika ölbytarforum, ibland kommer det ju amerikaner på besök till Sverige som man kan byta öl med öga mot öga.

Till sist får jag passa på att tacka Staffan och Andreas som tog med dessa härliga öl till provningen.