Idag är det 9 år sedan jag välkomnade Portersteken till världen och basunerade ut att jag skulle haka på den då växande skaran med ölbloggar. Mycket öl har runnit nedför strupen sedan dess och Portersteken håller fortfarande igång, nu i en helt annan skepnad än när bloggen startades. 

Det senaste året har inneburit en helt ny fas i mitt bloggande, då jag för första gången har drivit Portersteken vid sidan om en tillsvidaretjänst på heltid. Under de åtta åren innan det har jag studerat, sommarjobbat och sedermera varit ölskribent på heltid. Att skriva vid sidan om en heltidstjänst har varit en ny upplevelse och det har inneburit en helt ny approach till det hela. En stor skillnad är att jag inte längre kan resa i "ölets tjänst" så som jag gjorde en hel del förr. 

Tidigare i veckan skrev jag om Old Mephisto och mindes då tillbaka på när jag köpte den för första gången på en resa som jag gjorde kort efter att jag startade Portersteken. Efter hemkomst räknade jag stolt ihop till att jag hade provat 70 olika öl under den två veckor långa resan. Sedan dess har det blivit många resor i ölets tecken och jag har både hunnit komma in i ett stadie då det under resor snarare har provats 70 öl på två dagar och hunnit gå tillbaka till ölresor där det inte är fullt så mycket fokus på att prova många olika öl. Fast ganska kul kan det vara fortfarande, om det är bra öl.

Det händer ju till och med på regelbunden basis att jag provar 70 öl eller mer under en eftermiddag i och med Systembolagets nyhetsprovningar. Problemet är bara att det är många öl som är mindre bra, inte minst med tanke på den högst varierande kvaliteten i det lokala sortimentet. Just att ställa sig och prova igenom de lokala nyheterna har blivit smått ångestladdat, men det är fortfarande kul att hitta de där oväntade guldklimparna. Det är bara lite synd om mina smaklökar som får vaska sig igenom så mycket lera för att hitta dem.

Ölresorna är nog den del jag saknar mest från de tidigare åren som ölskribent, men jag kan också vara väldigt tacksam över alla de resor jag har gjort. De har varit många, roliga och lärorika, och för det mesta har de också tjänat sitt syfte att ge research till bra artiklar med fina bilder. Allt som oftast har de också inneburit resväskor fyllda till bristningsgränsen med öl. Jag har nog fortfarande kvar en flaska eller två från den där resan precis efter att bloggen startades och när de slutligen öppnas kommer de återigen att locka fram härliga minnen från den resan.

De här 9 åren med Portersteken har nämligen gett mig massor med goda minnen och dessutom en skara vänner och bekanta som bara fortsätter att växa. Jag träffar dem inte lika ofta i och med att jag inte längre jobbar heltid i ölvärlden, och jag saknar många av dem, men det är fortfarande lika kul när jag väl får tillfälle att träffa dem.

De här 9 åren har med andra ord varit väldigt givande för mig. Förhoppningsvis har de också varit givande för er som följt skriverierna här.

USA:s första moderna barley wine är inte något som dök upp på 2000-talet utan som kom redan 1975. Anchor Old Foghorn har alltså levt ett längre liv än alla amerikanska hantverksbryggerier som är aktiva idag. Det är med god anledning som den fortfarande finns kvar, för det är en mycket bra barley wine med massor av Cascade tillsammans med både finess och tyngd i maltigheten. Nu finns den återigen i det fasta sortimentet på Systembolaget, där den är en av stjärnorna.

Old Foghorn har gjort några turer in och ut på Systembolaget de senaste åren, både i fast sortiment och i några små-parti-släpp. Nu finns den återigen i fast sortiment alltså. Eftersom den ligger i ett produktsegment med väldigt hög konkurrens är oddsen inte så höga för att den inte blir kvar längre än minimumperioden, det vill säga fram till och med augusti. Det är alltså en öl man får passa på att njuta av nu och lyckligtvis är ju det något som också ger den lite bättre chanser att få stanna kvar längre.

Den har ju som sagt varit med 44 år och har bland annat inspirerat Ken Grossman som köpte med sig lådvis av den efter ett besök på Anchor några år innan han startade Sierra Nevada. Som ett par andra Anchor-öl som Fritz Maytag tog fram under mitten på 70-talet är den både humlad och torrhumlad med Cascade, som då var en helt ny humlesort på marknaden. 

Utöver den amerikanska humlesorten är det en barley wine som har tagit mycket från den brittiska traditionen, och till och med i namnet märks mötet av Storbritannien och USA. Att ha "Old" i namnet på en barley wine är nämligen en brittisk tradition, medan "Foghorn" syftar på att den kommer från San Francisco där dimman ofta ligger tjock över bukten.

Smakmässigt levererar Old Foghorn en djup maltighet med behagliga nyanser av karamell, toffee, kakor och torkad frukt. Det hela har ett fint samspel med en angenäm citruston med lätta drag av örter. Allt avslutas med en rejäl men inte överspelad beska. Mycket välsmakande!

Prova gärna Old Foghorn till en bit Stilton, allra helst den från Colston Bassett. Eller varför inte till Stichelton, en variant som görs på opastöriserad mjölk? Det är också en öl som passar fint till kraftigare kötträtter, gärna med vilt. Tänk älgstek med potatis, sås och gelé, då sitter en Old Foghorn riktigt fint till.

Häromdagen mindes jag tillbaka till en resa jag gjorde precis när Portersteken hade startats och en av de 22 öl jag tog med mig hem i väskan då var just en Anchor Old Foghorn. Just den flaskan har jag inte kvar, men då som nu är det en öl som man gärna plockar på sig när man ser den. Och nu har vi alltså den möjligheten för jämnan, så länge den får finnas kvar i det fasta sortimentet.

Kommer ni ihåg det danska bryggeriet Djävlebryg? De brukade ställa ut på en del svenska festivaler under första halvan av årtiondet, innan de la ner verksamheten. 2018 kom de så tillbaka efter en crowdfundingkampanj. Hursomhelst, de körde förr i tiden en barley wine vid namn Old Mephisto som jag hade sparat tre olika årgångar av och nu när den äldsta flaskan var på väg att fylla 10 år så blev det läge att knäcka alla tre.

Den äldsta flaskan i samlingen köpte jag i Danmark i maj 2010, alltså blott två månader efter att Portersteken hade startats. Jag hade gjort en två veckor lång resa genom Belgien, Nederländerna och Danmark och köpt med mig ett gäng öl hem. Att plocka fram den flaskan ur källaren väckte många roliga minnen från den resan, bland annat från mitt första besök på Cantillon (det har blivit många fler sedan dess), mitt första (och hittills enda) besök på Kulminator och en sväng förbi Mikkeller Bar som precis hade öppnat. Det har runnit mycket vatten under broarna och många öl nerför strupen sedan dess. 

Den näst äldsta flaskan tror jag kommer från ett småpartisläpp på Systembolaget något år senare, troligen 2011 eller 2012 och den yngsta flaskan köptes ytterligare något år senare när Old Mephisto dykt upp i Systembolagets lokala sortiment. Då hade man flyttat produktionen till Stronzo och kom därmed inom Systembolagets geografiska upptagningsområde för lokalt sortiment.

Varianten som hade bryggts på Stronzo visade sig vid upphällning ha tappat all kolsyra och var helt flat. Smakmässigt visade den väldigt mycket tobak och läder, med en aning skarp smak. Inte särskilt lyckat och det mesta åkte i vasken.

Mittenflaskan visade på en del positiva ålderstecken samtidigt som den hade en del beska kvar. Givetvis betydligt bättre än det yngsta ölet, men fortfarande med en del förbättringspotential. Den äldsta flaskan visade nämligen upp hur bra det kunde bli med rätt ålder.

Med praktfulla toner av kola, madeira, torkad frukt och toffee visade den på en stor mogenhet. En välnyanserad och fördjupad smak med lätt sötma och nästan ingen beska alls. Några drag av tråkigare toner i form av damm och gamla böcker hade också börjat leta sig in men så pass försiktigt fortfarande att det inte drog ner helhetsintrycket nämnvärt.

Jag tror att mittenflaskan var den första årgången av Old Mephisto som såldes på Systembolaget, men skulle man ha plockat upp någon äldre flaska i Danmark som man fortfarande sitter på är det dags att dricka den nu. Flaskan jag hade, som bör ha varit från 2009 eller 2010, var nu i slutet av sin peakperiod. Har man flaskor kvar från när den släpptes i små partier kan man däremot göra gott i att vänta några år till, och har man flaskor från Stronzoperioden är det bara att hålla tummarna för att man fått en flaska med bättre kapsylering än min.

Nästa fredag är det dags för ett gäng nya små partier med höjdpunkter från bland andra O/O och Traquair. Klassiker som Péché Mortel håller förstås också fint och så kommer det riktigt fint kaffekryddad brown ale från Florida. Alla snabbrecensioner från släppet har ni här.


[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt - Beställt antal (Stil)]
[Mitt omdöme]


Dugges/J Wakefield Red Layers
11648, Sverige/USA, 33 cl, 37 kr, 6 % - 6000 st (Övrig syrlig öl)
Mycket hallon men också väldigt, väldigt syrligt. Jag klarar inte av att dricka något som är så här syrligt.

Stigbergets/Collective Arts Brak
11635, Sverige/Kanada, 33 cl (burk), 39,90 kr, 4,5 % - 6000 st (Berliner weisse)
Smakar blåbär men också med den där lite skogiga och nästan gödsliga tonen som skandinaviska blåbär kan få. Pigg syra som ligger i bra nivå mot bärigheten.

Stone Enter Night Pilsner
11651, Tyskland, 50 cl (burk), 24,90 kr*, 5,7 % - 30000 st (Modern lager)
Humlig med drag åt citrus och tallbarr. Lätt brödig ton bakom men det är mest humlen som tar plats.

Freigeist Ottekolong
11673, Tyskland, 50 cl, 29,90 kr, 4,8 % - 12000 st (Kölsch)
Mild smak brödiga, örtiga och lätt fruktiga drag. Inga större utsvävningar från stilen utan en ganska klassisk kölsch.

Brekeriet Kwike
11568, Sverige, 33 cl, 36,90 kr, 7 % - 3000 st (Öl av flera typer/stilar)
Lite skitiga fermenteringstoner blandat med milda, fruktiga humletoner. Tänk lätt men modernt humlad farmhouse med lite skitigare toner från jästen.

Brewdog Hop Rocker
11777, Storbritannien, 33 cl (burk), 23,90 kr*, 5,2 % - 20000 st (IPA)
Väldigt lätt och tunn smak, rent av vattnig, med väldigt lätta humletoner som drar åt det fruktiga och med väldigt lätt brödighet.

O/O Bangatan IPA
11563, Sverige, 44 cl (burk), 44,90 kr*, 7,5 % - 15000 st (IPA)
Tungt humlig, full av exotisk frukt som framförallt drar åt melon och ananas. Lätt sötma och mild beska. Balanserad och med juicig smak men ändå ren och klar. Snyggt!

Sierra Nevada Resilience IPA
11669, USA, 35,5 cl (burk), 28,90 kr*, 6,7 % - 21000 st (IPA)
Rostat bröd och lite karamell blandat med lättare toner av citrus och en allmän fruktighet. Frisk smak med ganska stor beska.

Founder's Azacca IPA
11590, USA, 35,5 cl (burk), 28,90 kr*, 7 % - 21800 st (IPA)
Ganska mild och elegant humling med mjukt fruktiga toner som ligger ovanpå en bädd av karamell och bröd. Följs av en medelstark beska som tuffar upp ölet en hel del.

Stigbergets/Collective Arts Dunder
11772, Sverige/Kanada, 44 cl (burk), 44,40 kr*, 7 % - 15000 st (IPA)
Extremt humlig doft som i stort sett är som att lukta i en påse med humlepellets. Lite väl rått för min smak, och det blir också en humlebränna i smaken. 

Collective Arts IPA no 7 - flyttad till 26/4
12692, Kanada, 47,3 cl (burk), 39,90 kr*, 7,1 % - 19000 st (IPA)
Frisk, ljust fruktig smak med drag åt krusbär och lychee. Börjar nästan påminna om vitt vin. Snygga, rena smaker är det också. Bra IPA!

Evil Twin IPA Kolata - flyttad till 5/4
11283, USA, 47,5 cl (burk), 59,10 kr*, 8 % - 10080 st (IPA)
Söt öl med mycket kokos och en aning ananas. Väldigt mycket av en piña colada i ölformat, vilket förstås också var tanken.

Traquair 160/- Shilling Ale
11476, Storbritannien, 33 cl, 41,90 kr, 9,5 % - 2880 st (Old ale)
Djup maltig smak, riktigt murrig med mörk karamell, nötter, mörk sirap och lite torkad frukt. Viss sötma och med en värmande alkoholton. Vuxengodis!

Cigar City Cubano Espresso Brown Ale
11645, USA, 35,5 cl (burk), 34,90 kr*, 5,5 % - 7920 st (Brown ale)
Rejält med kaffe i smaken, med lätt rostade malttoner bakom med drag av choklad och nötter. Efter den initiala anstormningen smälter kaffet in väl bland maltsmakerna och bildar en fin och rätt så mjuk helhet.

Dieu Du Ciel Peche Mortel
11401, Kanada, 34,1 cl, 45,90 kr, 9,5 % - 3456 st (Imperial porter & stout)
Tung stout med välrostade smaker med riktigt mörk choklad och förstås kaffe. Bakom följer nyanser av karamell och kakor. Passar oerhört bra till en skopa vaniljglass av hög kvalitet.

Het Anker Maneblusser Lente - flyttad till 26/4
11699, Belgien, 33 cl, 24,90 kr, 6,5 % - 12000 st (Belgisk ljus ale)
[Provad inför februarisläppen] Mjuk, lite fruktig smak med milda estrar och lite drag åt citrus, samt en kryddighet med smak av korianderfrö. Som en ljus belgare kryddad som en wit, och varför inte? Det funkar bra! Lite udda beska mot slutet dock.

Bordatto Basa Juan 2016
18007, Frankrike, 75 cl, 85 kr, 7 % - 1440 st (Cider)
Frisk smak med stor mousse. Ganska mycket bitteräpplen i smaken och väldigt lite sötma. Karaktärsfull cider!


Följande öl släpps också men fanns inte med på skribentprovningen:
Evil Twin Imperial Doughnut Break, 11504, USA, 47,5 cl (burk), 89 kr, 11,5 % - 1680 st (Imperial porter & stout)
Evil Twin Irish-ish Coffee Stout, 11413, USA, 47,5 cl (burk), 89 kr, 10,3 % - 1680 st (Imperial porter & stout)
Evil Twin OFYMD, 11200, USA, 47,5 cl (burk), 89 kr, 12,8 % - 1680 st (Imperial porter & stout)
Dessa tre är flyttade till 5/4

Linköping Beer Expo firade 10-årsjubileum i helgen med en mer eller mindre slutsåld festivaldag. Det är ju faktiskt en av Sveriges äldsta ölfestivaler och den allra äldsta av de som inte har någon sprit, om jag inte missminner mig. Med en nyfiken skara besökare gör de en riktigt fin insats för att bredda ölintresset i Sverige.

Det finns många små bryggerier som ställer ut på Beer Expo och är man nyfiken på att utforska lite svenska bryggerier som man inte ser så ofta annars är Beer Expo ett utmärkt tillfälle, såväl östgötska som några som haft lite längre resväg. 

För min del hittade jag dock höjdpunkterna hos några mer kända bryggerier. Nils Oscar hade några av de bästa ölen jag provade på mässan med två av sina inarbetade lageröl, Södermalmspilsner och Kellerbier. Så välgjort, så nyanserat och så intressant! Även Odd Island hade med sig en väldigt bra pilsner med lite mer riv i beskan men på rätt sida om gränsen till för mycket. 

I fjol utsåg jag Amagers Big, Bold & Beautiful till mässans bästa öl och den fanns med i år igen, och är fortfarande otroligt bra. En unik ölupplevelse och dessutom var mässan en unik chans att få denna unika ölupplevelse då det är fullständigt slutsålt i handeln och det finns inga planer på att göra den igen (och eftersom den är fatlagrad i sex år skulle det ta sin lilla tid innan den blev klar). En ytterst värdig avslutning på mässbesöket.


Två tummar upp blir det också för att det fanns kvalitetskaffe att tillgå inne i lokalerna då ett lokalt rosteri ställde ut. Kaffestout i all ära, men en bra dubbel espresso funkar bättre som boost när man behöver piggas upp halvvägs in i passet. Hoppas de fortsätter med detta, och att fler festivaler tar efter. Några andra gör det ju redan förstås, men långt ifrån alla.

Bara av att gå runt på festivalen får man känslan av att nyfikenheten är stor och att det är många besökare som kommer för att upptäcka öl. Några samtal med några utställare bekräftade den bilden. Det hade nämligen varit väldigt få besökare som frågade efter nyheter och åtgången på de olika ölsorterna var betydligt jämnare än på andra festivaler. En festival som lyckas locka den typen av publik är väldigt viktig för att hjälpa till att fostra ett bredare ölintresse.
I år ligger påsken sent och först den 1 april släpps årets påsköl på Systembolaget. Bland de handfull av öl i släppet som är nya jämfört med ifjol finns bland annat en mild med kakao, en porter och en tjeckisk påsklager. Listan över årets påsköl har ni här.

Brygghuset Finn Easter Porter, 32571, Sverige, 33 cl, 24,90 kr, 5,5 % (Torr porter & stout)
Gotlands Bryggeri Wisby Påsköl, 1390, Sverige, 33 cl, 20,90 kr, 6 %
Göteborgs Easter Ale, 11660, Sverige, 33 cl, 16,50 kr, 5,4 % (Amber ale)
Göteborgs Häxbrygd, 11801, Sverige, 33 cl, 19,80 kr, 5,8 % (Dunkel)
Jämtlands Påskebrygd, 1338, Sverige, 33 cl, 20,90 kr, 4,5 % (Brown ale)
Jämtlands Påsköl, 1385, Sverige, 33 cl, 21,90 kr, 6 %
Mariestads Påskbrygd Alkoholfri, 11940, Sverige, 33 cl, 13,90 kr, 0,5 % (Alkoholfritt)
Mariestads Påsköl, 1315, Sverige, 50 cl, 19,90 kr*, 5,8 %
Nils Oscar Alkoholfri Påsköl, 11998, Sverige, 33 cl, 15,90 kr, 0,4 % (Alkoholfritt)
Nils Oscar Easter Ale, 11316, Sverige, 33 cl, 19,80 kr, 4,2 % (Mild)
Nynäshamns Pumpviken Påsköl, 1341, Sverige, 50 cl, 30,20 kr, 5,8 % (Mild)
Oppigårds Easter Ale, 1374, Sverige, 50 cl, 28,90 kr, 5,3 % (Brown ale)
Primator Easter Lager, 11851, Tjeckien, 50 cl, 21,90 kr, 5,5 % (Polotmavý)
Ängöl Jenny Nyströms Påskbrygd, 11846, Sverige, 33 cl, 19,80 kr, 4,5 % (Dunkel)


Utöver dessa släpps också ett gäng påsköl i det lokala sortimentet. Dessa listas som vanligt i ett inlägg där jag berättar om favoriterna i släppet.

I onsdags var det premiär för Frankenfestivalen på Zum Franziskaner i Stockholm och igår hade jag möjlighet att smita förbi i några timmar. Självrunnen lager i toppklass, bamberglök och ett utomordentligt trevligt sällskap gjorde det till en minnesvärd upplevelse.

En liten kö till bakfickans bar blev det kl 17 när de självrunna faten skulle öppnas men efter det var det en ganska lugn kväll. Tiden det tog för att beställa en öl bestod huvudsakligen av den tid man spenderade på att snacka med bekanta som man sprang på mellan sittplatsen och baren.

Den här kvällen körde Zumen på Schlenkerla Märzen, Zehendner Mönchsambacher Lagerbier och Knoblach Ur-Lager som självrunna fat. Därtill fanns ett flertal frankiska öl på vanliga fat, varav jag bara hann med att prova ytterligare en Knoblach-bira, en Ungespundet Lager. Passande nog var kvällens klassiker en bamberglök, det vill säga en lök där man plockat ut innanmätet och fyllt med en blandning av köttfärs och vad jag tror var sidfläsk och sedan bakat i ugnen för att sedan servera med stekt sidfläsk, rauchbiersås och ett potatisstomp.

Bamberglök har jag ätit på Schlenkerlas krog i Bamberg, ett ställe som kanske är den största bevararen av denna lokala specialitet och därmed att betrakta som något av ett original, och jag måste säga att Zumens variant verkligen stod upp till originalet. Det var till och med saftigare kött på Zumen, medan jag minns såsen som snäppet vassare hos Schlenkerla. 


I ölväg satt givetvis en självrunnen Schlenkerla Märzen som ett smäck till bamberglöken. Den kombinationen var inte helt svår att lista ut, men ska ju inte förringas för det. Öl och mat i högklassig kombination, helt klart. Sällskapet var det inte heller något fel på och förutom den trevliga personalen hann jag med att prata med flera bryggare, flera andra ölskribenter, några stammisar och en ölinköpare från Systembolaget (som var där privat). Och då var det alltså en ganska lugn kväll.

Det var intressant att höra hur personalen på Zumen har noterat att öl som tituleras kellerbier säljer mycket bättre än motsvarande öl med andra epitet, till exempel landbier eller zwickel som är väldigt närbesläktade och ibland används mer eller mindre synonymt. Där har man grund till att fundera över rådande trender. Jämför med hur Systembolaget nu och på senaste tiden har efterfrågat just kellerbier till sina lanseringar i fast sortiment.

Nåväl, vad gällde övriga öl så var allt i mycket bra form denna kväll. Knoblach Ungespundet Lager på vanligt fat hade det där härliga trycket i ädelhumlen som jag associerar Knoblach med, medans deras Ur-Lager på självrunnet fat snarare var en uppvisning i vacker maltighet med härlig rondör, i ett lite mer typiskt frankiskt snitt. Zehendner Export har jag inte alltid varit bästa vän med men ikväll visade den sig från sin bästa sida, och även den visade då på vackert maltig smak full av brödiga nyanser.

Det här var också mitt första besök sen Zumen öppnade bakfickan efter vinterns renovering och det har blivit väldigt fint. Det behövs kanske ytterligare någon vecka för att helt släppa lukten av bets och lack, men estetiskt sett är det vackert och för omedelbart tankarna till tågstationer från sekelskiftet. Själva baren har ännu inte byggts om, men ska ordnas upp i ett senare skede när det finns tid och pengar att fortsätta renoveringen. Här ligger fokus på att det ska bli bra och enligt den tanke man haft, inte att det ska utföras så snabbt eller så billigt som möjligt.

Mina besök i huvudstaden är inte så täta numera men jag hoppas innerligt att jag kan klämma in några till innan påsk så att jag får fler tillfällen att njuta av Frankenfestivalen på Zumen.