På lördag nästa vecka fylls det fasta sortimentet på igen och det kommer en hel del bra öl faktiskt. Orval är förstås den som sticker ut mest, men det kommer även bra bitter från Saltaire, flera trevliga lageröl, en riktigt bra saison från Stockholm Brewing, en smarrig berliner weisse och en riktigt bra session-IPA. Snabbrecensioner på släppet har ni här.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt (Stil)]

[Mitt omdöme]

This Is How To Tear Down This Wall Hallon
1620, Sverige, 33 cl, 19,80 kr, 4,5 % (Berliner weisse)
Tydlig, frisk hallonsmak med lite yoghurttoner. Behaglig syra. Knäpper många andra hallonberliners på fingrarna med en ren men ändå intressant smakprofil och genom att ha en väl avvägd syra.

Falcon Pilgrim
1013, Sverige, 50 cl (burk), 14,90 kr*, 4,5 % (Pilsner - tysk stil)
Brödig och lite örtig smak med låg beska och en lätt sötma. Smaken är inledningsvis något krispig men blir ganska rund mot slutet.

DAB
1357, Tyskland, 33 cl (burk), 9,90 kr*, 5 % (Dortmunder & helles)
Brödig, åt formfranska-hållet, med lätt örtiga toner. Ganska torr och med väl avvägd beska. Bättre än jag minns den.

Holba Serak
1313, Tjeckien, 33 cl (burk), 9,90 kr*, 4,7 % (Pilsner - tjeckisk stil)
Rund brödighet med lite drag åt lantbröd. Kryddig och örtig humleton. Ganska fyllig avslutning men också med hög beska. Trevlig pilsner.

Urban Chestnut Kellerbier
1393, Tyskland, 50 cl, 22,90 kr, 5 % (Zwickel, keller- & landbier)
Rund brödig smak, med ganska stor fyllighet och viss sötma. Örtiga toner men något återhållsam beska.

Brutal Brewing Comet Wheat Lager
1300, Sverige, 33 cl, 14,90 kr, 4,6 % (Modern lager)
Fruktig humledriven doft och smak. Något tunn smak bakom. Frisk och läskande men ganska ointressant.

Viven Ale
1343, Belgien, 33 cl, 21,90 kr, 5 % (Belgisk ljus ale)
Fruktig och lätt pepprig smak med lite jordiga toner. Många spännande nyanser från jästen här och allt håller ihop bra. Avslutar snyggt med en markerad beska.

Orval
1650, Belgien, 33 cl, 29,90 kr, 6,9 %
Fruktig doft med lite ananastoner. Smaken är fruktig med en lätt karamellton och försiktigt stalliga drag. Finstämd örtighet i avslutningen. Allt håller ihop väldigt snyggt från början till slut, samtidigt som det bjuder på en spännande procession av smaker.

Saltaire Titus
1364, Storbritannien, 50 cl, 22,90 kr, 3,9 % (Engelsk pale ale & bitter)

Mjuk maltighet med rostat bröd, lätta karamelltoner och en touch av jordighet som möts av en kantig humleton med citrus och örter som ger ölet lite edge. Lite mjuktufft sådär, på ett väldigt bra vis. Fin fyllighet dessutom, smakmässigt tänker man inte ens på att den här ligger under fyra procent.

Stone Go To IPA
88742, Tyskland, 33 cl (burk), 13,90 kr*, 4,7 % (Session IPA)
Mycket humlefruktig doft! Smaken är fruktig och fräsch med drag av exotiska frukter så som ananas och mango. Bakom finns en brödig ton med lite kakor, men här är det fokus på humlen. Det slår aldrig över så att humlesmaken känns ihålig. Avslutar med en distinkt beska.


Dessutom släpps följande öl som inte fanns med på skribentprovningen:
Früh Kölsch, 1367, Tyskland, 33 cl, 19,90 kr, 4,8 % (Kölsch)
Stockholm Brewing Saison d'Etre, 1617, Sverige, 75 cl, 67,90 kr, 5 % (Saison)

Båda dessa har jag provat flera gånger. Saison d'Etre är en väldigt kompetent saison av klassiskt snitt men samtidigt med egen karaktär. Früh Kölsch är pigg och lätt fruktig med runda brödtoner och örtiga humletoner.


Följande öl har kvalat in till fast sortiment genom god försäljning i beställningssortimentet:
Beavertown Gamma Ray APA, 82627, Storbritannien, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 5,4 %
Gotlands Bryggeri Hazy Bulldog, 81359, Sverige, 33 cl, 21,90 kr, 5,7 %
Well's Banana Bread Beer, 89211, Storbritannien, 33 cl, 19,90 kr, 5,2 %

Ingen av dessa fanns med vid skribentprovningen då Systembolaget ej hade fått in nya prover.


*Exkl pant

Påfyllning i fast sortiment innebär också att det är sortimentsskifte åt andra hållet, det vill säga ett gäng öl åker ur fasta sortimentet på grund av dålig försäljning. Den här gången innebär det tyvärr att en sådan storhet som Westmalle Tripel lämnar fasta sortimentet igen. Personligen är jag lite besviken på att vi öldrickare inte köpt mer av den, men det är också otroligt svårt att konkurrera i det segmentet. Dessutom försvinner den fina brittiska IPAn Proper Job samt flera trevliga lageröl. Listan över ölen som åker ur fasta sortimentet i juni har ni här.

Blue Moon, 89120, Int. märke
Brewdog Indie Pale Ale, 83027, Storbritannien
Crossborders Porter, 1242, Storbritannien
DC Brau Pils, 1201, USA
Erdinger Weissbier Kristall, 1505, Tyskland
Göteborgs Nya Starkpilsner (50 cl), 30189, Sverige
Hop Federation Pilsner, 1219, Nya Zeeland
McGargles Granny Mary Red Ale, 1647, Irland
Mikkeller American Dream, 1282, Int. märke
Mikkeller Hôtel Henri, 1250, Belgien
Rychtar, 1246, Tjeckien
Sapporo Premium Beer, 1470, Int. märke
St Austell Proper Job, 1011, Storbritannien
Zubr Premium, 1256, Tjeckien
Westmalle Tripel, 1656, Belgien
Willow's Crest Wuk Wuk, 1287, Sverige

I juni blir det bara ett småpartisläpp som också är väldigt litet, men å andra sidan blir det ju påfyllning i fast sortiment också. En stor nyhet är att den klassiska, one-of-a-kind-trappisten Orval kommer tillbaka till fast sortiment. Hela listan över släppen i juni har ni här.

1 JUNI FAST SORTIMENT
Brutal Brewing Comet Wheat Lager, 1300, Sverige, 33 cl, 14,90 kr, 4,6 % (Modern lager)
DAB, 1357, Tyskland, 33 cl (burk), 9,90 kr*, 5 % (Dortmunder & helles)
Falcon Pilgrim, 1013, Sverige, 50 cl (burk), 14,90 kr*, 4,5 % (Pilsner - tysk stil)
Früh Kölsch, 1367, Tyskland, 33 cl, 19,90 kr, 4,8 % (Kölsch)
Holba Serak, 1313, Tjeckien, 33 cl (burk), 9,90 kr*, 4,7 % (Pilsner - tjeckisk stil)
Kungsbryggeriet Pilsner Mandarina, 1339, Sverige, 33 cl, 19,30 kr, 4,7 % (Pilsner - tysk stil) - struken
Orval, 1650, Belgien, 33 cl, 29,90 kr, 6,9 %
Saltaire Titus, 1364, Storbritannien, 50 cl, 22,90 kr, 3,9 % (Engelsk pale ale & bitter)
Stockholm Brewing Saison d'Etre, 1617, Sverige, 75 cl, 67,90 kr, 5 % (Saison)
Stone Go To IPA, 88742, Tyskland, 33 cl (burk), 13,90 kr*, 4,7 % (Session IPA)
This Is How To Tear Down This Wall Hallon, 1620, Sverige, 33 cl, 19,80 kr, 4,5 % (Berliner weisse)
Urban Chestnut Kellerbier, 1393, Tyskland, 50 cl, 22,90 kr, 5 % (Zwickel, keller- & landbier)
Viven Ale, 1343, Belgien, 33 cl, 21,90 kr, 5 % (Belgisk ljus ale)

1 JUNI KVAL FRÅN BESTÄLLNINGSSORTIMENTET
Beavertown Gamma Ray APA, 82627, Storbritannien, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 5,4 %
Gotlands Bryggeri Hazy Bulldog, 81359, Sverige, 33 cl, 21,90 kr, 5,7 %
Well's Banana Bread Beer, 89211, Storbritannien, 33 cl, 19,90 kr, 5,2 %

7 JUNI SMÅ PARTIER
Aecht Schlenkerla Kräusen, 11000, Tyskland, 50 cl, 28,90 kr, 4,5 % - 12000 st (Dortmunder & helles)
Collective Arts IPA no 8, 11248, Kanada, 47,3 cl (burk), 44,90 kr*, 8 % - 19000 st (IPA)
Dugges/Wizard Tutti Frutti, 11776, Sverige, 33 cl, 36 kr, 6 % - 15000 st (Övrig syrlig öl)
Mikkeller K:rlek Vår/Sommar 2019, 11881, Int. märke, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 4,8 % - 30000 st (APA)
Poppels A Sunny State Of Mind, 11560, Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 6 % - 16000 st (Berliner weisse)
Stigbergets/Verdant Session IPA, 11710, Sverige/Storbritannien, 44 cl (burk), 39,90 kr*, 4,5 % - 20000 st (Session IPA)

*Exkl pant

Småpartisläppet innehåller alltså bara sex öl men i skrivande stund är det lite oklarheter kring fyra ytterligare öl som antingen kommer i detta släpp eller i julisläppet. Listan uppdateras när det blir klarhet i den frågan. Det beror bland annat på att fyra öl flyttats fram till släppet i juli.

Nyheterna i fasta sortimentet har flera spännande inslag. Förutom klassiska Orval får vi också förmodade höjdpunkter i Sthlm Brewings härliga Saison d'Etre på storflaska, Kellerbier från Urban Chestnut och den brittiska bittern Titus från duktiga Saltaire. Sen är det ju lite lustigt att Stone Go To IPA från Stone Berlin släpps, när det nyligen framkommit att den anläggningen har sålts till Brewdog. Räkna inte med att den blir kvar i sortimentet om de inte kan få byta ut den mot amerikanskbrygda Go To IPA, men det är väl tveksamt om Systembolaget tillåter det.

Well's Banana Bread Beers fortsatta jojofärd mellan beställningssortiment och fast sortiment börjar bli farsartad. För populär för beställningssortimentet, för opopulär för fasta sortimentet.

Som vanligt publicerar jag listan över lokala nyheter i samband med mina rekommendationer från det släppet.

Vi är mitt uppe i säsongen för vit sparris, denna jordgömda lilla gudagåva. och då det är något man gärna plockar fram till festliga tillfällen vill man såklart matcha lite god dryck till. Jag har testat några olika öl till, med den klassiska vinmatchningen med riesling som en liten referens.

Vit sparris är en rätt så anpassningsbar grönsak som både kan spela huvudroll och vara tillbehör. Vit fisk, röd fisk, lufttorkad skinka, ja det finns mycket den går att matcha med om den inte ska stå i ensamt fokus.

Oavsett vilket sällskap (eller brist på sällskap) som den får i övrigt tycker jag att det är jäkligt gott med hollandaise till. Om man vill ha en mindre fet sås till kan man istället koka en sparrisbuljong på skalet och bottenändarna och göra en sås på roux och buljongen.

För egen del tycker jag att vit sparris tillagas både bäst och enklast sous vide. Skala vit sparris och skär bort den träiga biten i bottenänden, packa i en värmetålig påse tillsammans med en klick smör och lägg ner i ett 84-gradigt bad i 20 minuter. Perfekt i min smak, och vill man ha det mer eller mindre tillagat är det bara att justera tiden några minuter åt ena eller andra hållet.

Hollandaise görs enklast med ballongvisptillsats till stavmixer eller elvisp. Smält smör, vispa ihop äggula med lite färskpressad citronjuice och vispa sedan sakta ner det smälta smöret. Man kan även vispa ner vätskan som blir i påsen efter sparrisen, men tänk på att det kommer tunna ut såsen något (beroende på hur mycket smör man hade i påsen med sparris). Smaka av med salt och ev mer citron.

Jag svängde ihop en middag med vit sparris och hollandaisesås enligt ovan samt ångad torskrygg och ett pocherat ägg. Till detta provade jag Oppigårds Single Hop Ale, Ayinger Maibock och Westmalle Tripel. Tre ljusa öl med ganska markerad beska, men med helt olika fyllighet, alkoholstyrka och jästprofil. Som en typ av referens hade jag Von Winning Ruppertsberger Reiterpfad Riesling Trocken, en mycket trevlig torr riesling som nyligen släppts i små partier. Allt provades till både tuggor med bara sparris och hollandaise och till tuggor med alla delar av rätten.

Låt oss börja med vinet. En fantastiskt trevlig riesling med en frisk, fruktig profil med tydliga drag av fläder. Vit sparris och fläder är en fantastisk smakkombination (testa att använda flädersaft vid tillagningen av sparrisen!) vilket verkligen visade sig här. Riktigt bra matchning både med och utan fisk.

Jag tyckte egentligen att alla tre öl gjorde väldigt bra ifrån sig, och skulle gärna rekommendera alla tre som matchningar till vit sparris. Ska jag ändå rangordna dem sinsemellan kom Oppigårds på tredje plats. Dess beska var visserligen väldigt trevlig och bröt av mot smörigheten i hollandaisen på ett bra sätt, men i jämförelse med de andra två ölsorterna gjorde det också att den slog ut smakerna från maten lite. Just den aspekten gjorde att den hamnade bakom maibocken och tripeln trots att det var en väldigt fin matchning.

Ayinger Maibock skapade en suverän matchning som med en fyllighet som mötte rätten perfekt och en beska som var precis lagom för att bryta av utan att dominera låg precis rätt.  Den fick dock se sig slagen på mållinjen av Westmalle Tripel. Att matcha vit sparris med tripel är väldigt klassiskt, och det med god anledning. Fruktigheten lyfter nämligen det hela ännu ett snäpp, och tar matchningen upp till samma nivå som den fantastiska matchningen med vinet fast på ett lite annat sätt. Jag har matchat tripel till flera olika anrättningar med vit sparris tidigare och än så länge är det med en hundraprocentig träffsäkerhet.

Det här var inte mitt enda test med öl till vit sparris. Nej, jag har gjort extra grundlig research här. Märks det att jag verkligen gillar vit sparris? Tidigare i veckan var jag på Zum Franziskaner som kör sparrisveckor just nu och där provade jag deras anrättning "Söderhipstern", bestående av vit sparris, lufttorkad skinka, knaperstekta skivor av rökig pilsnerkorv och ramslökssmör. Jag beställde också in lite hollandaise, av den anledning ni läst tidigare i artikeln. 

Till detta beställde jag in två av den dagens fatöl i bakfickan, nämligen Zehendner Maibock och Cantillon Vigneronne, samt även här ett glas riesling som referens. Zehendner Maibock på fat är ett snäpp vassare än Ayinger Maibock på flaska, både i sig självt och när det kommer till hur de matchar med vit sparris. Ett fantastiskt öl som var oerhört gott till maten.. Perfekt matchad fyllighet, en brödighet som kompletterade maten utmärkt och en beska som bröt av mot smöret fint. 

Jag hade tänkt mig att Vigneronne, en lambic med vita druvor, skulle matcha mot sparrisen på lite samma sätt som ett vin på riesling. Det finns dock en anledning till att det är just riesling, och inte muscat som Vigneronne görs på, som är den klassiska matchningen till sparris. Det blev inte dåligt, men det blev inte heller bra. Nu när jag tänker på hur gott det var med flädertonerna i den riseling jag provade till så funderar jag på om inte en fläderlambic kunde vara gott till? Kanske, men risken är att det blir för syrligt. Någon fläderlambic fanns dock inte tillgänglig för att prova den idén.

Maibock visade sig alltså vara en stark utmanare till de klassiska matchningarna med tripel eller riesling. Kanske inte så konstigt med tanke på att säsongen för maibock ligger i stort sett samtidigt som säsongen för vit sparris. 

En del öl som man stoppar ner i källaren för konsumtion inom ett år eller så glömmer man ju lätt bort och så blir de kvar lite längre än tänkt. Precis så har hänt för mig med Founder's Imperial Stout. Tre år blev den stående innan jag upptäckte den. För min del blev det alldeles för länge, eller möjligen en aning för kort.

Founder's Imperial Stout tycker jag är ett finfint exempel på en riktigt god imperial stout. Chokladig och mjuk, med kraft men utan att bli krallig. När jag dricker den färsk ser jag egentligen inget utrymme för förbättring med lagring och därför var det alltså inte meningen att den skulle bli stående i flera år.

Så blev det ändå och när jag nu öppnade den så blev det en lärorik upplevelse. Visserligen fanns såklart grundsmakerna med choklad- och kaffetoner kvar men det hade också dykt upp toner av soja, grön paprika och olivspad vars inspel jag inte riktigt uppskattade

Den fina lenheten som går i både smakerna och i munkänslan när ölet är färskt var dessutom bortblåst och kvar var en lite kantig känsla. 

Fortfarande ett hyggligt öl ändå men inte alls så bra som det är när det är färskt. Möjligen kan det vända till det bättre igen och eftersom jag har ytterligare en flaska som blev lika bortglömd så är det väl bara för mig att vänta och se, men jag har inga större förhoppningar. 

Ayinger följer upp sitt våröl med sin fantastiska Maibock, Dupont släpper årets torrhumlade variant av sin Saison och Avery kommer med en helt ny öl i sin serie med superstarka fatlagrade öl. De är tre av mina favoriter i nästa fredags småpartisläpp men det finns förstås ännu mer gott. Snabbrecensionerna på släppet kommer här.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt - Beställt antal (Stil)]

[Mitt omdöme]

Brooklyn Rosé de Ville
11288, USA, 35,5 cl, 34,90 kr, 5,8 % - 18000 st (Berliner weisse)
Lätt smak med syrliga toner av yoghurt och väldigt lätta toner av hallon. Kliniskt rent, så pass att det blir lite tråkigt om än väldigt friskt och lättdrucket.

Dugges/Wizard Tutti Frutti - flyttad till 7/6
11776, Sverige, 33 cl, 36 kr, 6 % - 15000 st (Övrig syrlig öl)
Apelsin och exotisk frukt dominerar smaken helt. Friskt och absolut med någon sorts tutti-frutti-smak, fast med mycket syra och helt utan sötma.

S:t Eriks/Weihenstephaner BSF
11842, Sverige/Tyskland, 33 cl, 21,90 kr, 5,6 % - 18000 st (Dortmunder & helles)
Ganska karaktärslöst och intetsägande med lätta smaker och inte så mycket nyanser som kommer fram. Felfritt förvisso, men också tråkigt.

Ayinger Maibock
11623, Tyskland, 50 cl, 36 kr, 6,9 % - 14000 st (Ljus bocköl)
Fylligt brödig smak som är lika härlig som ett nybakt bröd från det lokala bageriet. Lätt sötma som möts fint av en örtig beska. Ingen som helst alkoholton. Vajjert!

Brulandselva Kornöl
11487, Norge/Belgien, 75 cl, 119 kr, 7,5 % - 2520 st (Öl av flera typer/stilar)
Fin brödig smak i grunden men jäsningstonerna, som är lite av poängen med den här kveik-ölen, funkar inte alls för mig. Det blir en oren smak med nyanser som inte alls är trevliga utan som snarare smakar dålig hembrygd. Inte alls gott...

Saison Dupont Cuvée Dry-Hopping 2019 Styrian Wolf
11780, Belgien, 33 cl, 33 kr, 6,5 % - 5184 st (Saison)
Lika trevligt som alltid, med välsmakande och fint nyanserade toner från jäsningen som möter örtighet och hötoner från torrhumlingen, i år med Styrian Wolf i torrhumlingen, och en bra maltbas.

Nögne Ö Highland Diet
11407, Norge, 50 cl, 39,90 kr, 4,5 % - 2580 st (Mild)
En norsk skotsk mild, kan det vara något? Mja, det blir kanske en aning för klumpiga karamellsmaker, men i övrigt smakar det bra med en del fina nyanser.

Nögne Ö Hazy IPA
11764, Norge, 50 cl, 39,90 kr, 4,5 % - 16200 st (Session IPA)
Lätt smak med ganska mycket humle förstås, men snarare än att vara "Vermont style" (=NEIPA) som det står på etiketten känns det mer som västkuststil med trött humle.

Hop Notch Boot Print
11321, 44 cl (burk), 37,90 kr*, 4,8 % - 10000 st (Session IPA)
Lätt humlig smak med tilltagande syra från havtornen. Något tunn avslutning, medan syran lever kvar länge i munhålan. För mig funkar inte mötet mellan havtorn och session-IPA riktigt.

Örebro Brygghus/Apex See Ya Later
11278, Sverige, 44 cl (burk), 49,90 kr*, 6 % - 4500 st (Övrig syrlig öl)
Sur-IPA, eller något åt det hållet, med mycket syrlig smak, en del fruktighet och så humle förstås. Den kräver lite tillvänjning men när man väl ställt in smaklökarna på sur-IPA smakar den riktigt fint faktiskt.

Stigbergets/Northern Monk DIPA
11816, Sverige/Storbritannien, 44 cl (burk), 49,90 kr*, 8 % - 20000 st (Imperial/dubbel IPA)
En riktigt trevlig DIPA med bra kropp som lyfter fram en stor, fruktig humledos utan humlebränna. Viss sötma som spelar fint med humlen och en ganska låg beska i avslutningen.

Brygghuset Finn Midnight Stout
11539, 33 cl, 59 kr, 9,5 % - 2832 st (Imperial porter & stout)
Tjock munkänsla, mycket rostade smaker och ganska försiktiga fattoner. Ganska välnyanserat bland allt det rostade och med en värmande alkoholton.

Avery Plank'd
11733, USA, 35,5 cl, 129,90 kr, 16,2 % - 1728 st (Imperial porter & stout)
Rostad kokos, rom och choklad i en fantastiskt trevlig blandning. Här finns gott om finess bland all råstyrka. Det är både sött och starkt, och det tar den här ölen och gör till styrkor genom att också komma med mängder av nyanser som spelar mot det söta och starka.

Pomologik Cascade
18009, Sverige, 75 cl, 120 kr, 5,5 % - 750 st (Cider)
Cider humlad med nya zeeländsk cascade. Jag tycker mest det blir lite konstigt, och med en cider som känns en aning tunn och enkel i smaken finns det inte så mycket att stå på heller. Inget för mig.

Omnipollo/The Veil Ra
11354, Sverige, 44 cl (burk), 59,90 kr*, 11 % - 4800 st (Imperial/dubbel IPA)
[Provad inför aprilsläppen] Söt, fruktig smak med söta drag av alkohol. Mycket exotisk frukt i smaken tillsammans med sockerkakssmak bakom. Lite rivig humlebränna men mild beska. Utöver humlebrännan är jag riktigt förtjust i det här.


*Exkl pant

Om man vill vara klimatsmart i sitt val av öl eller bara minimera miljöpåverkan från sin ölkonsumtion så är det långt ifrån så enkelt som att bara välja öl från lokala bryggerier. Det är till och med så att man kanske inte alls ska välja öl från små, lokala bryggerier om det bara är klimatpåverkan man ser till.

Till att börja med. Storleken har betydelse. Ja, på bryggeriet alltså. Generellt sett är ett större bryggeri betydligt effektivare i sina olika processer, vilket innebär att de har lägre energianvändning, vattenanvändning och råvaruanvändning per liter producerad öl. Större bryggerier har också effektivare transporter både till och från bryggeriet och dessutom bättre möjligheter att ta till vara på restprodukter på ett bra vis.

Få nu inte för er att det här skulle bero på någon bristande miljömedvetenhet hos mindre bryggare. Nej, det här beror på sådant som naturlagar, skalekonomi och stordriftsfördelar. Ta ett bryggverk som exempel. Det går åt energi till att koka vörten, och eftersom värmeförlusterna bland annat beror på hur mycket yta mot omgivningen som kokkärlet har blir det mindre förluster per liter vört ju större kokkärlet är. Det är nämligen så att mantelarean per volym minskar ju större volymen är. Kort och gott, ju fler liter vört man kokar samtidigt, ju mindre energi går det åt per liter vört.

Jaha, så stora bryggerier är mer miljömedvetna? Nej, det är inte nödvändigtvis det som ligger bakom. Lägre energianvändning, vattenanvändning och råvaruanvändning betyder händelsevis också lägre kostnader och därför ligger det i företagets intresse att effektivisera. Däremot är det ju roligare att kommunicera ut till kunder att man agerar miljösmart än att meddela att man sparar in på sina kostnader.

Men transporter då, det måste väl vara bättre med öl från ett lokalt bryggeri som inte behövt åka så långt för att nå mig? Det är klart att kortare avstånd är bra, men det är inte bara det som avgör transportens miljöpåverkan. En stor lastbil får ju med sig så väldigt mycket öl på en gång att dieselåtgången per öl och kilometer blir mindre än från ett mindre fordon. Dessutom beror ju avståndet som en öl får färdas inte bara på avståndet mellan bryggeri och butik, utan på hur effektiv rutt fordonet har. Även här gäller att ju större producent, ju bättre möjligheter till effektiva rutter. Betänk också att om du beställer öl i lokala sortimentet som inte finns i din butiks sortiment så åker ölen via Systembolagets centrallager, även om bryggeriet och butiken ligger i samma stad.

Mycket av det här följer också ett mönster med avtagande avkastning. Det vill säga att det ger mer att ta steget från litet till medelstort än från medelstort till stort.

Förutom det där som har med bryggeriet i sig att göra blir det såklart också lite skillnad på olika öl, eftersom man använder olika typ och mängd råvaror till olika typer av öl. Det är visserligen inte så mycket humle i öl, men humleanvändningen i en modern IPA kan vara mer än 100 gånger större än den i en lager från ett större bryggeri.

Ekologiskt då? Ja, ekologiska råvaror är bra ur flera aspekter, men det är inte säkert att de är bättre ur just klimatsynpunkt. Den sortens odling kräver nämligen ofta mer maskinellt arbete (och därmed mer dieselförbrukning) och större markanvändning per producerad enhet. På längre sikt finns dock andra fördelar, så det är en svårbedömd fråga.

I valet mellan flaska och burk är det lite lättare. Burken har visserligen en ganska hög påverkan från brytningen av aluminium men sedan ger den många klimatvinster under sin livstid. I Sverige  är dessutom livstiden väldigt lång eftersom vi har en extremt hög grad av återvinning av burkar. 

Vill man vara en riktigt klimatsmart öldrickare skulle jag påstå att burköl från de största svenska bryggerierna är det bästa valet man kan göra. Personligen håller jag dock en del andra faktorer högre när det kommer till att välja öl. Men kom ihåg att panta eller återvinna dina flaskor och burkar.