Annons

onsdag 17 september 2014

Att prova öl i beckmörker

Så här mycket såg man under provningen
En känd ölprovningsanordnare i Stockholm bjöd tidigare idag in till att prova ett av deras nya koncept: Att gå på ölprovning i fullständigt mörker. Tanken är att man dels inte ska ha förutfattade meningar baserat på synintrycket och dels att man ska skärpa sina övriga sinnen när ett sinne så att säga tas ur bruk.

Konceptet är taget från restauranger i Stockholm och ute i världen där matsalen är nattsvart och man äter i mörker. Nu gällde det istället att prova öl, med utmaningen att identifiera vilket glas som var vilket av fem givna öl. Med hjälp av breda, låga tumblerglas är det ingen risk att välta glasen när man famlar i mörkret. Däremot är det lite klurigt att skriva några vettiga anteckningar i totalt mörker, men det går faktiskt.

Någon revolutionerande ölupplevelse visade det sig emellertid inte vara. Med fem typiska öl i spridda stilar var det för en van öldrickare lätt att lista ut vilken som var vilken och några nya eller extra starka doft- och smakintryck upplevde jag inte. Det hade gissningsvis varit samma lika att prova ölen i ett ljust rum men ur en kopp så att man inte kan se färgen och klarheten på ölet.

Konceptet har förstås stor "annorlunda-faktor" och därmed ett värde för grupper som vill gå på en grundläggande ölprovning som skiljer sig ur mängden. Det kan säkert bli en kul snackis på jobbet dagen efter. Tycker man att ölen i sig är det viktiga kan man nog trots allt låta lampan vara tänd och slippa de praktiska problem som mörkret medför.

Däremot har synintrycket en viss inverkan på hur vi upplever öl och ögat kan lura de andra sinnena. Får man en ljus öl som färgats mörk med karamellfärg är det lätt hänt att man börjar hitta rostade toner i doften.

Att göra en dubbelblind provning, dvs att man varken ser ölen eller vet något om vilka öl som finns i glasen, med mer snarlika öl kunde vara intressant att prova. Fast jag vill ändå mena att det är utmanande nog med en vanlig blindprovning och om ölen är mer snarlika ger inte heller synintrycket något som kan vara väg- eller missledande.

Och så är ju öl ofta vackert att titta på. Bara en sån sak.

tisdag 16 september 2014

Ölrecension: Omnipollo/Tired Hands Fatamatago Mango IPA


Omnipollo fortsätter släppa upphajpade IPA och senast i raden är Fatamatago, samarbetet med Tired Hands där man använt mango i bryggningen som skedde hos Dugges. Tired Hands är rejält upphaussade i USA och bara det att de kommit till Sverige och bryggt öl är rätt coolt i sig. I slutändan handlar det dock förstås om hur ölen till slut smakade.

Fatamatago är liksom namnet antyder en mashup av Omnipollos Fatamorgana som vi fått stifta bekantskap med under sommaren och Pennsylvaniabryggeriet Tired Hands MagoTago. Den senare är får jäsa med mango och därmed har man använt mango även i Fatamatago, närmare bestämt 200 kg.

När ölet skulle bryggas på Dugges behövde man hjälp med att skala alla mango som skulle användas. Omnipollo gick ut på Facebook och bad folk om hjälp. Massvis av fans hörde av sig. Trots att bara några få behövdes utlovades alla som hört av sig en VIP-behandling till ölsläppet. Så tar man hand om sina trogna fans. Tummen upp!

Nu har ölet även letat sig upp till Uppsala och O'Connors där det inmundigades häromdagen. På en hel del av bilden som cirkulerade i sociala medier i början av ölets bana visade en riktigt gulgrumlig öl men glaset jag fick var snarare blekgult med lätt grumlighet. Vilket väl egentligen inte spelade någon roll men jag blev lite förvånad över den stora skillnaden i utseende. Kanske låg allt grums längre ner i fatet?

Humlekicken är fräsch och rejäl med massor av härlig humlefruktighet. Varför använder inte fler humle på det här viset i Sverige? Det skulle väl bli total humlebrist i och för sig. Däremot lyckas jag inte urskilja någon särskilt bidrag från mangon. Det smakar förvisso av tropisk frukt men jag känner inga smaker som jag inte känt i annan välhumlad öl utan mango.

Kroppen är lätt och låter humlen komma fram men kanske hamnar den lite väl långt in i bakgrunden. Hela glaset slinker ändå ner lätt och snabbt utan klagomål. Beskan är medelstark och känns väl intunead med smakerna.

Det är synd att den här inte släpptes lite tidigare, den hade varit perfekt på en uteservering med lite mer värme än våra förvisso sköna brittsommardagar vi har nu. Fast även då hade den i mitt tycke mått bra av ett uns mer kropp.


måndag 15 september 2014

Lokalkollen: Nyheterna i lokalsortimentet september 2014

I september kom det bara fem nyheter i det lokala sortiment. En ovanligt låg siffra, sannolikt på grund av ändringarna i reglerna för lokalsortimentet och osäkerheten det inneburit. Hursomhelst har fyra av dessa fem gått att beställa till hela landet och jag tog hem dem för att testa och två öl visade sig vara ett par nivåer än de andra två.

En av skillnaderna med det nya lokalsortimentet, TSLS, jämfört med det gamla är att nyheterna i sortimentet kommer finnas med på skribentprovningarna. Den delen kommer dock inte fasas in förrän provningen av novembernyheterna så för det senaste och det kommande släppet kommer jag prova ölen hemma istället och redovisa på samma form som för de vanliga nyheterna.

En annan utlovad förbättring är snabbare leveranstid av beställda varor. Tre öl fanns att hämta ut redan efter fyra dagar och den fjärde (Eskilstuna Mörk Lager) anlände efter åtta arbetsdagar.

[Namn]
[Art.nr., Pris, Volym, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det finns någon)]

S:t Eriks Pilsner
30003, 18,90 kr, 33 cl, 5,3 %
Tydlig humlekaraktär med friskt gräsiga och fruktiga toner. Ren, brödig grundsmak med klara drag av spannmål. Mycket behaglig beska.
Bäst före: 27.05.2015

Eskilstuna Mörk Lager
30002, 22,90 kr, 33 cl, 5,3 %
Knäckebröd och knäck i en mjuk och fin smakkomposition. Ren och något söt smak med en mild beska. Bra om än något enformig. Bra alternativ nu i oktoberfesttider om man vill gå på något lite mer traditionellt.
Bäst före: 2015-06-26

Barlingbo Slåttarn Gute Saison
30000, 27,90 kr, 33 cl, 5,5 %
Lätt fenolisk och något fruktig med en liten honungston. Mild humleton mot slutet, men smaken vattnar också ur mot slutet. Lätt honungssötma. Når inte riktigt hela vägen.
Bäst före: NOV eller DEC 14 (svårt att se vilken månad de markerat)

Qvänum Grannen Ale
30004, 40,80 kr, 50 cl, 5,5 %
Något plastig smak, något gick inte riktigt rätt i jäsningen här verkar det som. Synd, grundölen verkar trevlig med lätt fruktig och kakig grund och finstämda humletoner.
Bäst före: 20150310

I släppet kom även följande öl som för tillfället inte går att beställa till hela landet:
Onsala Gathenhielm Paix, 30007, 33,40 kr, 50 cl, 5,3 %

söndag 14 september 2014

Öl och ost: Kaltbach Gruyere

Att ha Gruyère till IPA är en välkänd öl- och ostkombo som testats många gånger av undertecknad och alltid med goda resultat. Jag ville därför testa lite nya kombinationer och se vilka andra ölstilar den fungerar med. Imperial IPA, lager och saison hamnade under luppen.

För att få kalla sin ost Gruyère måste den lagras i källare som håller samma klimat som de grottor man traditionellt lagrat osttypen i. Eller så lagrar man helt osten i sådana grottor, vilket just Kaltbach gör med sin Gruyère, i hela 12 månader. Resultatet är en hårdost med mycket jämn och tät struktur med en del kristaller som ger lite härlig crunch. Smaken är nötig och något mjölkig med fylligt smakspektrum, samtidigt som den har len profil. Riktig god ost som är trevlig att äta som den är, men lite smält Gruyère på hamburgaren eller i en varm macka är också guld.

Först ut i mitt lilla test var Brooklyn Lager, som på bryggeriets produktsida faktiskt anges passa till just Gruyère. Dock rekommenderar de en mild variant vilket kanske inte stämmer helt in på en som grottlagrats i 12 månader, men det provades ändå. Det lyckades inte, kort och gott. Ölet var för lätt och smakerna hittade inga kompisar i osten.

Jag gick vidare till Poppels Projekt 003 Imperial Saison, ni vet, ölen som hade ett något kaosartat släpp häromveckan. Liksom vid Systembolagets skribentprovning tyckte jag inte heller nu att de röda vinbären den bryggts med märktes något särskilt i smaken men tillsammans med osten lyfte verkligen fruktigheten i ölet. Inte riktigt en harmoni men åtminstone ett lyft för ölet.

Sist ut blev Sierra Nevada Hoptimum, en imperial IPA på 10,4 % som jag trots allt tycker ligger en bit ifrån en "vanlig" IPA. Det här funkar bra, med fina harmonier mellan ost och humlekicken, men maltkroppen blir lite för stor för osten att hantera på ett optimalt vis.

Till sist och syvene är det alltså ingen av dessa som puttar ner IPA från Gruyèretronen.

Sierra Nevada Hoptimum släpps på Systembolaget den 3 oktober efter att ha blivit uppskjuten från septembersläppet. Poppels Projekt 003 har släppts en gång redan men efter strulet på webben i det släppet har några flaskor hållts tillbaka till en webblansering i oktober, troligen den 9:e. Brooklyn Lager finns som ni vet både på flaska och burk i fasta sortimentet.

Poppels Projekt 003 och Sierra Nevada Hoptimum var varuprover

lördag 13 september 2014

Manchesterbaserade Marble tittar in till Sverige


Brittiska bryggare är heta både på den brittiska och svenska marknaden just nu och ett av de senaste brittbryggerierna att börja exportera till Sverige är Marble. Det Manchesterbaserade bryggeriet startade redan 1997 i anslutning till puben Marble Arch Inn och har sedan växt till ett eget bryggeri. Sedan början av sommaren finns deras öl i Sverige och jag har imponerats varje gång jag provat deras öl.

Första gången jag kom i kontakt med Marble var för drygt två år sen på en ölbloggarkonferens i Leeds. Under en slags bryggarspeeddating presenterade de sin då helt nya Earl Grey IPA som gjorts i samarbete med Emelisse och som hade "torrteats" med massor av Earl Grey. En riktigt bra IPA med lagom mycket tesmak för att göra den både intressant och god, men fortfarande smaka IPA i grunden. Marble har fortsatt brygga den och jag ser framemot att smaka den igen för att se om den fortfarande är lika bra.

Numera finns alltså Marbles öl även i Sverige, genom importören Wicked Wine. Jag har fått möjlighet att prova två av ölen de tar in, nämligen Manchester Bitter och Lagonda IPA. På exempelvis Stockholm Beer & Whisky Festival kommer flera av deras finnas att smaka.

Jag fann Manchester Bitter sådär härligt lättdrucken som en brittisk bitter ska vara. Kaksmakande nyanserad kropp, lätt fruktighet och en rätt så kraftigt men också väldigt behaglig beska. Hade inte varit några problem att sänka 3-4 sådana på rad, minst, om man var ute efter en sådan grej.

Lagonda IPA har en smått tvålig humlekaraktär med mycket grapefruktskal. Beskan drar så smått mot det vita mellan skalet och fruktköttet på en citrusfrukt, precis på gränsen mellan att funka och bli störande. Lite teliknande toner finns också, samt en rätt så anonym kropp, med lätt fruktig avslutning. Kraftig efterbeska. Funkar absolut, men trumfas av Manchester Bitter.

Många av de brittiska bryggare som kommit in på svenska marknaden på senare tid har tenderat att vara från Londontrakten (Beavertown, Brew By Numbers, The Kernel etc). Kul att vi nu får ett bryggeri från de norra delarna av England också. Jag tror absolut att Marble kan tillföra något nytt till den svenska marknaden, särskilt om Earl Grey IPA fortfarande är lika bra som jag minns den. Om nu bara någon kunde börja importera skotska Fyne Ales också?

Manchester Bitter och Lagonda IPA var varuprover