Uppsalas senaste tillskott på ölhimlen, Taps Beer Bar, är nu öppet och det har redan visat sig vara en stjärna. En lagom stor lokal på en bra plats i stan med modern inredning och härlig atmosfär, samt förstås tio kranar med modern bärs. Efter att ha besökt dem några gånger kan jag säga att jag är mycket nöjd över att de öppnat.

Med sin plats på Drottninggatan är de innästlade mellan stadens alla studentnationer, men de är också grannar med en av stans roligare restauranger i form av NOIA, stans bästa kaffehandel Arrenius & Co och hippa salongen Barber & Babes. För mig känns det här som en gata som allt mer börjar vakna till liv och inte längre bara är gatan med alla antikvariat på andra sidan Fyrisån från de populäraste shoppingstråken. Att Taps hamnade här ger en stor skjuts till den känslan. 

Inredningen är omgjord i lite modernare stil, vilket speglar Taps inriktning på ölutbudet, men man har inte dragit det till sin spets på samma sätt som exempelvis på Omnipollos Hatt och Mikkeller & Friends. En positiv sak i min mening, eftersom man i gengäld har kvar lokalens charm och avslappnade mysfaktor.

På de tio kranarna cirkulerar en frisk blandning av IPA och surisar i diverse former, samt en och annan öl av det kraftigare slaget. Till och med en del lager av traditionellt snitt kommer på emellanåt, vilket jag är glad för att man inte har valt bort. Ägarnas tanke med baren var att höja ribban för Uppsalas krogutbud av modern öl och att döma av den första veckans listor verkar det som att de gott och väl lyckas.

Av vad jag sett och hört av kundflödet verkar det också som att Uppsalafolket är pepp på konceptet. Visst får man vänta lite och se om det är mer än nyhetens behag, men det syns många fler ansikten än de bekanta ölnördarna i vart fall. 

För egen del gillar jag att det är ett ställe som känns rätt att gå till både när man bara ska ta en öl och när man tänkt hänga lite längre. Särskilt om det är en solig dag, läget på Drottninggatan är lite spännande. När jag var där i lördags kom det plötsligt förbi en bröllopsprocession med en liten sambaorkester. Bara en sån sak!

Nu är semestern slut för mig och kanske många av er också, och vad passar då bättre än att ladda inför ett nytt småpartisläpp. Det är ett lite mindre släpp med bara 13 öl med bara ett fåtal gamla bekanta och ganska många udda fåglar. Bäst är en trio tunga humliga öl som trots allt inte är särskilt lika varandra. Och så en fruktsuris, förstås. Här är snabbrecensionerna av fredagens släpp.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt - Beställt antal (Stil)]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]


Wild Beer Sleeping Lemons Export
11336, Storbritannien, 33 cl, 34 kr, 6 % - 8100 st (Gose & lichtenhainer)
Som citronjuice med lite funkiga toner. Alldeles, alldeles för mycket citron.

Mikkeller K:rlek 2017
10714, Belgien/Danmark, 33 cl, 34,90 kr, 4,9 % - 30000 st (APA)
Lätt citrussyrlig med milda fruktiga humletoner. Lite platta smaker som inte får något lyft.
Bäst före: 01/12/18

Naparbier/Laugar Pottokka
11770, Spanien, 33 cl, 33,90 kr, 7 % - 15552 st (IPA)
Fruktig men en aning trött humle. Även om den onekligen har mycket humle i smaken är det inte riktigt i den New England-stil som den utger sig för att vara.

Northern Monk Hop City IPA
11792, Storbritannien, 44 cl (burk), 35,90 kr*, 6,2 % - 12000 st (IPA)
Medelhumlig med något intetsägande humlekaraktär. Halvtorr smak med lätt drag av rostat bröd bakom humlen. Blir lite beigt på något vis.

Naparbier Alien Claw
13966, Spanien, 33 cl, 34 kr, 6,8 % - 5184 st (IPA)
Något tunn smak med belgotoner i botten, som får sällskap av en ton av gurkskal och rätt lite humle. Ganska långt ifrån arketypen för en belgo-IPA och inte heller särskilt lyckat.
Bäst före: 12/17

Stigberget/Omnipollo Uno IPA
12599, Sverige, 33 cl, 44,40 kr, 8 % - 12000 st (Imperial/Dubbel IPA)
Tungt humligt, juicigt, med en lätt kropp bakom. Inledningen med all humlefrukt är riktigt bra men helheten faller lite på att ölet nästan saknar beska i avslutningen.

Sierra Nevada Hoptimum
11741, USA, 35,5 cl, 41,90 kr, 9,6 % - 16800 st (Imperial/Dubbel IPA)
Som vanligt en riktigt stadig öl med tung maltkropp, lätta kolatoner och citrusfruktig humle som ligger i balans med malten, samt en fin avslutande beska.
Buteljerat: 042812

Weird Beard Something Something Darkside
99882, Storbritannien, 33 cl, 39,90 kr, 9,2 % - 3000 st (Imperial/Dubbel IPA)
Bryggeriet själva beskriver ölen som en india stout, och den är onekligen rostad i smaken, så Systembolagets stilindelning blir lite missvisande. Hursom, de lätt rostade tonerna får sällskap av choklad, lite kola och en lätt sötma samt en hälsosam dos humle som sätter en twist på avslutningen.
Bäst före: Feb 18

Dugges Sidamo Dimtu*
11321, Sverige, 33 cl, 79,90 kr, 11,5 % - 1000 st
Asterisken i namnet står för att ölet är bourbonfatlagrat med blåbär. Jag undrar om det är samma fat som tidigare använts till någon av Omnipollos öl för jag tycker mig känna lite nötarom. Några blåbär märks däremot inte av och till och med kaffet är rejält i bakgrunden.


Följande öl släpps också men var inte med på skribentprovningen:
Mikkeller Spontanblackberry, 11744, Int. märke, 37,5 cl, 79 kr, 7,7 % - 1500 st (Lambic - frukt & bär) - flyttad till 20/10
Mikkeller Spontanblueberry, 11754, Int. märke, 37,5 cl, 84 kr, 7,7 % - 1500 st (Lambic - frukt & bär)
Mikkeller Spontanlychee, 11777, Int. märke, 37,5 cl, 84 kr, 7,7 % - 1500 st (Lambic - frukt & bär)
Rodenbach Caracter Rouge, 11625, Belgien, 75 cl, 119 kr, 7 % - 7000 st (Flamländsk röd & brun öl) - flyttad till 22/9

De här ölen känner nog många redan till i någon mening. Caracter Rouge är en riktig goding som blir riktigt delikat med något års lagring. Mikkellers olika Spontan-öl brukar vara goda, men kanske inte riktigt så pass bra som priserna föreslår.

Häromdagen släpptes senaste påfyllningen av Systembolagets lokala sortiment (TSLS) och på grund av lite semestertider för undertecknad så kommer artikeln om det släppet först nu. Det är ett lite mindre lokalsläpp med "bara" 35 öl där det ändå är så många som tio som rekommenderas. I gänget finns etablerade namn som Brewski och Beerbliotek men även lite mindre kända namn som Pax och Extra Mile har smugit sig in.

Det är tunnsått med lageröl trots att det väl får räknas som ett sommarsläpp och av de som släpps var det Brewski Brewskival Pilsner som stack ut positivt för mig. Bland surisarna var det däremot full pott, med Extra Mile Sour Passion och Beerbliotek A Passion for Strawberry Blondes som härliga fruktsurisar och så den något mildare men också goda Råg och Rabarber från Hantverksbryggeriet.

Bland ett gäng fina humlade ale märks Beer Studios första (?) öl på burk, Monkey Mountain APA, liksom Regina från Pax Brygghus. Även en duo från Brewski, dels Donkeyboy DIPA och dels Stone The Crows, där den senare gjorts i samarbete med danska Alefarm.

På mörka sidan finner vi  The Baltic Report från West Coast och så den riktigt tunge Zwarte Draak från Jackdaw.

All öl i släppet:
Rocksolid Brewing Trädgårdslager Bohemian Pilsner
31800, Sundbyberg, 33 cl, 27,80 kr, 5,2 %

Brewski Brewskival Pilsner
31775, Helsingborg, 33 cl, 24,90 kr, 4,7 %

Spike Pils Modernum
31803, Göteborg, 33 cl, 24,90 kr, 5 %

Extra Mile Sour Passion
31817, Arvika, 33 cl, 33 kr, 6 %

Beerbliotek A Passion for Strawberry Blondes
31792, Göteborg, 33 cl, 25,90 kr, 4,2 %

Hantverksbryggeriet Råg och Rabarber
31794, Västerås, 33 cl, 26,90 kr, 5,3 %

Wessingekälla Brygghus Aurora Borealis Golden Ale
31798, Laholm, 33 cl, 29,50 kr, 7,2 %

Gamla Enskede Bryggeri Enskede Gårdsöl
31797, Stockholm, 33 cl, 28,50 kr, 4,7 %

Grythyttans Brygghus Weissbier
31796, Hällefors, 33 cl, 19,60 kr, 5 %

Den Bryggande Holländaren Don't Fläder Yourself
31791, Gnesta, 33 cl, 25,10 kr, 5,5 %

Lilla Ölfabriken Mälterskans Fläder
31813, Malmö, 33 cl, 29,90 kr, 7,5 %

Evil Twin Northern Lights IPA
31742, Partille, 33 cl, 33,90 kr, 5,9 %

Brewing Költur Sunshine Lollipops Session IPA
31793, Södertälje, 33 cl, 24,90 kr, 4,5 %

Westcoast Monohop Session IPA Simcoe
31779, Göteborg, 33 cl, 23,50 kr, 4,5 %

Wapnö Frille APA
31802, Halmstad, 33 cl, 23,60 kr, 5,5 %

Beer Studio Monkey Mountain APA
31778, Umeå, 33 cl, 27,90 kr, 5 %

Jemtehed & Brande The Falconers
31818, Östersund, 33 cl, 25,90 kr, 4,5 %

Sad Robot Marilyn
31780, Göteborg, 33 cl, 23,70 kr, 5,2 %

Röstånga Raj Raj Stationens Pale Ale
31808, Svalöv, 33 cl, 30,40 kr, 4,5 %

Nääs Skogsröjet Rejmyre Pale ale
31807, Ydre, 33 cl, 28 kr, 5,2 %

Oceanbryggeriet Stallbacken IPA
31811, Göteborg, 33 cl, 24,90 kr, 5,9 %

137:an India Pale Ale
31770, Södertälje, 33 cl, 32,20 kr, 7,4 %

Pax Regina
31795, Eslöv, 33 cl, 29,90 kr, 7,5 %

Brewski Stone The Crows
31777, Helsingborg, 33 cl, 36,90 kr, 6,5 %

Eskilstuna Red IPA
31810, Eskilstuna, 33 cl, 24,90 kr, 5,3 %

Brewski Donkeyboy DIPA
31776, Helsingborg, 33 cl, 39,90 kr, 8 %

Sad Robot Adama
31781, Göteborg, 33 cl, 24,90 kr, 6,9 %

Södra Bunny Brown Ekologisk
31785, Haninge, 33 cl, 19,90 kr, 4,5 %

Dykes Breweri Brown Ale
31816, Sundsvall, 33 cl, 29,90 kr, 5,2 %

Westcoast The Baltic Report
31782, Göteborg, 33 cl, 25,90 kr, 7,5 %

Qvänum Stout
31801, Vara, 33 cl, 39,90 kr, 8,3 %

137:an Imperial Lakrits Stout
31771, Södertälje, 33 cl, 93,30 kr, 11 %

Två Feta Grisar Sabaton OPEN AIR
31784, Göteborg, 33 cl, 39,20 kr, 9,5 %

Jackdaw Brewery Zwarte Draak
31814, Uppsala, 33 cl, 59,90 kr, 12,5 %

Två Feta Grisar Chill iN
31783, Göteborg, 33 cl, 23,60 kr, 5,5 %

På fredag är det en mindre julafton för de som gillar ofiltrerade kvalitetsöl, för då släpps det ofiltrerade varianter av både pilsner och IPA i mycket hög klass. Dessutom kommer ett av de roligaste helsvenska samarbetsölen på länge i form av Oppigårds och Brewskis gemensamma öl Thurbo Mango DIPA. Och så en tung fatlagrad rackare från Firestone Walker igen. Alla snabbrecensioner på släppet har ni här.

(Inlägget om lokala favoriter kommer pga semestertider först på torsdag.)

[Namn][Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt - Beställt antal (Stil)]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]

Brekeriet Fruit Salad
11291, Sverige, 75 cl, 84 kr, 5,3 % - 4620 st (Berliner weisse)
Det påminner onekligen om fruktsallad med ett sammelsurium av fruktiga smaker. En fruktsallad är givetvis sötare än denna syrliga skapelse, men alla frukttoner och syran går finfint ihop.

Ska Pink Vapor Stew Sour Ale
11904, USA, 35,5 cl (burk), 29,90 kr*, 5,1 % - 15000 st (Övrig syrlig öl)
Så surt att det sticker på tungan och man nästan får tårar i ögonen. Brygd med äpple, ingefära, morot och betor. Tydligaste är ingefäran, men även äpple och rotfrukt känns av, dock överskuggas de av syran.
Bäst före: SEP 22 17

Kees Raspberry Cream Ale
11732, Nederländerna, 33 cl, 39,90 kr, 6,5 % - 3600 st
Hallontonen är tydlig men inte på något vis dominerande utan ligger helt i balans med resten av ölets smakspektra. Resultat är en ale med lätt sötma, milda drag av karamell och så en touch färska hallon. Kul öl.

Omnipollo/Mikkeller Prince & Pauper
11594, Belgien/Sverige/Danmark, 50 cl (burk), 34,90 kr*, 3,9 % - 20000 st
Mycket lätt, närmast tunn, smak som dock inte blir vattnig, med kryddiga inslag och fruktighet från humlen. Välbalanserat och välsmakande, och med en gassande sol över sig tror jag att lättheten kan komma till sin rätt lite bättre.
Bäst före: 04/05/18

Nynäshamn Ofiltrerad Pickla Pils
99726, Sverige, 33 cl, 23,70 kr, 4,8 % - 15000 st (Pilsner - tjeckisk stil)
Oh my! Pickla är en grym pils som den är och när man som jag gillar den lilla extra breddningen av smaken som kommer när ett öl serveras ofiltrerat är det här himmelriket.

Ballast Point Unfiltered Sculpin 10th Anniversary
11469, USA, 35,5 cl, 34,90 kr, 7 % - 22176 st (IPA)
Även här ett öl som är gott som det är men som i sin ofiltrerade version visar upp lite extra bredd. Åtminstone när jag provar det i slutet av juni upplever jag humlen som färsk och fin, och en Sculpin som verkligen är på topp.

Oskar Blues Yuzu & Ugli IPA
11586, USA, 35,5 cl (burk), 26,90 kr*, 5,8 % - 18000 st (Session IPA)
Något dämpad ton av yuzu och grape. För den som undrar är ugli en tangeloliknande citrusfrukt som främst odlas på Jamaica. Jag gillar visserligen att man dämpat yuzutonen genom att använda en till citrusfrukt, vilket ger en mer balanserad helhet, men humlen kommer lite i skymundan ändå.
Tappad: 04/26/17

Brewdog Pump Action Poet
11112, Storbritannien, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 7,5 % - 24000 st (IPA)
Doften har en mjuk alkoholton medan smaken är söt och fruktig med ganska låg beska. Medan den är balanserad är den också lite småtråkig, det är någonting som saknas. Något så enkelt som lite mer beska hade kunnat väcka den till liv.
Tappad: 170411

Oppigårds/Brewski Thurbo Mango DIPA
11563, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 8,5 % - 26000 st (Imperial/Dubbel IPA)
Kraftig kropp som bjuder på en fruktig sötma med tydlig men inte dominant ton av mango, och som toppas med fruktig humle. Nästan lite fet i kroppen, vilket passar fint in här. Det blir en liten skarp ton i avslutningen, men bortsett från den petitessen är det ett mästerverk.

Innis & Gunn Raspberry Saison Barrel Aged Beer
11262, Storbritannien, 50 cl, 49 kr, 6 % - 26016 st (Saison)
Klar och extremt blek öl, bland de ljusaste jag någonsin sett faktiskt. Smaken är äpplig snarare än hallonbetonad, som en blandning av en cider och en öl. Det här är så pass långt ifrån hallon, fatlagrat och saison och så nära cider att jag undrar om det var rätt öl i flaskan.

Firestone Walker Bravo
10713, USA, 35,5 cl, 109 kr, 13,2 % - 1320 st (Brown ale)
En mjuk, lätt chokladig ton inleder och flyter över i nyanser av kola och karamell som toppas av en välbalanserad dos bourbon, vanilj och ek. Det som slår en gång på gång är just hur mjuk och behaglig den är, vilket är imponerande för en öl på över tretton procent. Det känns dock att den är stark, genom en klart värmande känsla i gommen.

Founders Hand of Doom
11751, USA, 35,5 cl, 57,90 kr, 12,4 % - 3360 st (Imperial/Dubbel IPA)
Tungt, humligt och gott. Här möts kraftigt brödiga toner, massor av humle och bourbontoner på ett fint sätt där allting får komma fram. Trots allt är ölet också sådär lagomt lätt att dricka.
Bäst före: 24.04.2018

Kees Da Hong Pao
11277, Nederländerna, 33 cl, 49,90 kr, 12 % - 3600 st (Barley wine)
Ett barley wine med djupa, fina kolatoner och så en pepprig chilismak men utan någon direkt kryddhetta. Tillsammans med sötman skapar det en häftig smakkombination som också är riktigt god.

Följande öl släpps i de tre vinkällarbutikerna men var inte med på skribentprovningen:
Alvinne Cuvée Sofie, 11704, Belgien, 33 cl, 59 kr, 8 % - 1200 st (Övrig syrlig öl)
Brewdog Abstrakt 22, 90213, Storbritannien, 37,5 cl, 129,90 kr, 12,5 % - 900 st
Hof Ten Dormal Kriek, 10712, Belgien, 33 cl, 49 kr, 6,5 % - 1728 st (Lambic - frukt & bär)
Tilquin Oude Quetsche à l'Ancienne, 11724, Belgien, 75 cl, 156 kr, 6,4 % - 588 st (Lambic - frukt & bär)

Cuvée Sofie är ett riktigt sjyst suröl i en lite egen skola. Har man inte provat det är det väl värt att prova och har man provat vet man ju redan vad det är. Oude Quetsche är en mycket bra lambic med plommon som man lär gilla om man uppskattar lambic. De två andra ölen har jag inte provat tidigare.

Det finns sedan länge en idé bland svenska ölentusiaster att Mariestads Export och Norrlands Guld, som båda bryggs av Spendrups Bryggeri, skulle smaka så pass lika att de inte går att skilja åt i ett blindtest. Jag såg ganska nyligen den här idén florera igen i en Facebooktråd och bestämde mig för att testa själv, se om jag skulle kunna sära på dessa öl.

Jag såg det här för första gången i ett inlägg från en sedan länge nedlagd ölblogg kallad Bröderna Lindströms Ölkällare. De hade i sin tur fått idén av Double Bastard Beer Blog, som i ett inlägg med rubriken Myten om Mariestads hintade åt att dessa två öl kanske hade lite mer gemensamt än bara att de bryggdes på samma bryggeri. Bröderna Lindström gjorde hursomhelst ett test där tre personer provade dessa två öl mot varandra, först i en omgång där de visste vilken som var vilken och sedan två gånger till där de provades blint. Under blindprovningarna lyckades de inte peka ut vilket öl som var vilket, trots att de just hade provat dem bägge mot varandra. De testade också de båda ölens FG och kom fram till att de hade i princip samma FG.

Deras test gjordes för över åtta år sedan och jag vet faktiskt inte om Spendrups och deras bryggmästare Richard Bengtsson (som var deras bryggmästare även på den tiden) har ändrat i recepten sedan dess. Däremot har jag gjort en längre intervju med Richard, som publicerades i c/o Hops #17, där jag frågade just vad som skiljer Norrlands Guld och Mariestads (och Spendrups Premium Gold) åt. Av Richards svar framgår att humlesorterna skiljer sig åt mellan de tre, att Mariestads mäskas för att bli något torrare (Bröderna Lindström kom för övrigt fram till att Mariestads hade en punkt lägre FG än Norrlands Guld) samt att Mariestads bryggs med ungefär 15 % münchnermalt för att öka fylligheten något. Det är även en liten aning mörkare med 13 EBC jämfört med Norrlands Gulds 9 EBC. För övrigt en intervju som jag rekommenderar att man läser i sin helhet.

Jag hade alltså en liten aning om vilka skillnader jag skulle kunna leta efter i mitt eget test. Däremot testade jag inte ölen innan jag blindtestade dem. Det ska också sägas att jag visserligen dricker någon Mariestads emellanåt då det är relativt vanligt att man får den i näven när man är bortbjuden och jag har också varit på några middagar som anordnats av Mariestads i samband med deras Den Stora Smakresan, men jag kan inte ens minnas när jag senast drack Norrlands Guld.

Jag la upp det som ett blint triangeltest, det vill säga två glas med en av ölen och ett glas med den andra ölen där jag inte vet vilket glas som innehåller vilken öl, och inte heller vilken öl som finns i två glas. Jag skulle sedan försöka att, i första hand, skilja ut ölen genom att peka ut vilka två glas som innehöll samma öl samt, i andra hand, säga vilka glas som innehöll vilken öl.

Men du sa ju att det var skillnad på färgen, tänker ni nu. Jo, jag oroade mig lite för att jag med blotta ögat skulle se skillnad på ölen men det visade sig vara omöjligt. Som tur var. Inte ens när jag avslutat testet och fått facit, och därmed visste vilket glas som borde vara mörkare eller ljusare än de andra kunde jag se någon skillnad.

Med lite hjälp av min sambo hade jag i alla fall fått in öl i tre märkta ISO-glas. Jag började sniffa och insåg rätt fort att det var omöjligt att känna någon avgörande skillnad på doften. Så jag smakade på alla, först från vänster till höger och sen igen åt omvända hållet. Sen tog jag mittenglas och jämförde det i tur och ordning med glaset till höger och glaset till vänster. Jag fick en idé om att glaset till vänster var Mariestads och att glaset till höger var Norrlands Guld men kunde inte alls komma fram till vad mittenglaset var. Och jag var egentligen inte alls säker på att glaset till vänster och glaset till höger faktiskt var olika öl.

Så jag ställde glasen åt sidan i en kvart eller så, och provade sedan de nu något varmare ölen igen, med resultatet att jag blev ännu mer osäker på vad som var vad.

Eftersom jag i mitt triangeltest inte ens var nära att komma fram till en någorlunda säker idé om vilket glas som skiljde sig från de andra två får jag dra slutsatsen att inte heller jag kan skilja på Mariestads Export och Norrlands Guld.

Innan jag fick facit drog jag till med en total chansning på att mittenglaset skulle vara Mariestads. Facit var att glasen från vänster till höger var Mariestads, Norrlands och Norrlands, men att jag prickade två av tre spelar ingen roll när uppgiften var att peka ut vilka två glas som innehöll samma öl. Och det var som sagt en chansning, hade jag haft rätt hade det bara varit tur (med dessa premisser är det med helt slumpmässiga gissningar en på sex att gissa helt rätt och en på tre att pricka vilka två glas som är samma). Jag kunde helt enkelt inte skilja dessa två öl åt.

Då ska jag ändå erkänna att jag hade utgångspunkten att jag skulle ha en ganska bra chans att skilja dem åt, men där fick jag en knäpp på näsan.

Jag går däremot inte så långt som att påstå att Mariestads och Norrlands är precis samma öl med olika etiketter. Jag tror på Richard när han säger att det är skillnad recepten. Det är bara att dessa skillnaders effekt på slutprodukterna är så små att de inte skapar någon för mig märkbar skillnad i smak.

Saison Dupont är en alldeles utmärkt öl, en av mina favoriter faktiskt, och det är dessutom en kul öl för att testa hur det blir med extra humle. Dess syskon, Saison Dupont Cuvée Dry Hopping, är nämligen precis samma öl i grunden men som fått en torrhumlegiva. Varje år byts humlesorten för torrhumlingen ut, så man kan testa dessa två parallellt varje år med lite nya resultat. I år var det Styrian Eureka som gällde, och så här blev det när jag testade dem mot varandra.

Låt oss tala klarspråk från början. Saison Dupont är en av världens bästa öl. En öl som på goda grunder kommit att bli ett rättesnöre mot vilket man mäter andra saison, eller åtminstone de som aspirerar på att vara inom den något mer klassiska skolan av saison.

Förr i tiden var den faktiskt också torrhumlad, men det förfarandet slutade man med för några decennier sedan. Med start 2010 har man dock börjat släppa en separat öl som torrhumlas, Saison Dupont Cuvée Dry Hopping. Det här är precis samma öl som Saison Dupont, förutom att den torrhumlas. I likhet med hur Duvel Tripel Hop gjorde under några år så byts humlesorten för torrhumlingen av Dupont ut på årlig basis.

Grundreceptet för Saison Dupont är däremot detsamma nu som när man började brygga den för snart 100 år sen. Pilsnermalt från Dingemanns, två givor av East Kent Goldings och Styrian Goldings samt egna jäststammar förs samman genom en process där Dupont har flera olika små knorrar. Slutprodukten är en saison med utsökt balans och många läckra nyanser.

Just den där balansen som låter alla små och stora smakinslag komma fram, och det finns många av dem, är i mitt tycke nyckeln till Saison Duponts storhet. De brödiga grundtonerna, de fruktiga inslagen och de kryddiga inslagen från såväl humlen som jäsningen - allt i harmoni. 

När torrhumlingen tillkommer förskjuts den balansen mot humlen. Nu råkar ju humle ge rätt goda smaker, så det som händer är helt enkelt att nya, goda smaker kommer in samtidigt som allt annat får kliva tillbaka ett par steg.

Måste jag välja en av dessa två skulle jag utan tvekan sätta vanliga Saison Dupont som den bästa, men Cuvée Dry Hopping erbjuder en mycket trevlig variation. Omväxling förnöjer ju som sagt, och det är också vad den extra humlen erbjuder här. Omväxling.

Häromveckan firade ett av Sveriges bästa bryggerier, Nynäshamns Ångbryggeri, att de varit igång i 20 år. En bedrift i sig, men de slängde också ihop en fantastiskt trevlig fest som besöktes av entusiaster, fans och öldignitärer från när och fjärran. 

Det var under helgen vid månadsskiftet juni-juli som Nynäshamn levde rullan när bryggeriet firade sina 20 år, och vad passar inte bättre än att skriva om ett jubileum på mitt eget 29-årsjubileum. Det utsålda fredagspasset hade omkring 400 gäster och jag misstänker att lika många kom på både lördagspassen. Förutom de egna ölen bjöds på gästöl från de flesta av bryggerierna som Nynäshamns Ångbryggeri gjort samarbetsöl med genom åren, bland annat SKA, Ocean och De La Senne.

Nynäs-Therese och Nynäs-Marcus

Det ordnades också guidade rundturer och det fanns möjlighet att prova chokladpraliner tillsammans med årgångsportrar och ostar med olika årgångar av Bötet Barley Wine. Eller med någon av alla andra öl som serverades, om man ville det. Under kvällen gick ett litet akustiskt band runt och spelade låtar lite här och var på festen som anordnades i bryggeriet, på bakgården, i bryggeriets pub och på bryggeriets altan. Trots ett något kylslaget väder var stämningen på topp!

För egen del fanns två klara ölmässiga höjdpunkter. Ofiltrerad och självrunnen Pickla Pils och så deras rauchbier Sjörök som för första gången serverades ur självrunnet (och på vanligt fat). Delikata grejer! 

Nynäs-Thomas

20 år som svenskt småbryggeri är bra jobbat, särskilt som de första åren utspelade sig i 90-talets svensk ölöken. Jag har stor respekt för bryggerier som Nynäshamns Ångbryggeri och även exempelvis Nils Oscar som började på 90-talet och fortfarande håller igång, gör bättre öl än någonsin och kanske framförallt, att de vågar stå fast vid att göra sin grej och utveckla sig själva i linje med sin identitet istället för att haka på alla öltrender.

Härmed vill jag passa på att utbringa ett fyrfaldigt leve för Nynäshamns Ångbryggeri. Hipp hipp, hurra hurra hurra hurraaaa!

I början av kvällen

I slutet av kvällen