Geuze tillhör de mest lagringsvänliga stilarna enligt mig och de utgör också en ganska stor del av min egen källare. En geuze vi brukar få tillfälle att köpa på oss här i Sverige är ju Tilquin Oude Gueuze och jag har samlat på mig lite under åren. Emellanåt öppnar jag någon flaska och igår plockade jag upp den äldsta årgången av dem som jag har i min samling, och den var verkligen värd att vänta på.

Jag skrev en recension om just den här årgången av Tilquin Oude Gueuze för nästan precis fem år sedan. Jag hyllade den redan då och gav den ett betyg på 4,5, och jag tycker Tilquin har fortsatt att hålla stilen i det mesta de gör. Mitt Tilquin-glas var visst nyinköpt då, så det har hängt med i fem år. Glaset är oförändrat, men när jag återigen plockar fram det för att hälla upp en flaska Tilquin märks det att det har hänt en del med ölen under åren.

Min flaska av Tilquin Oude Gueuze 2011/2012 buteljerades i början av januari 2012 och har alltså nyligen passerat sexårsstrecket. Som ung hade den en del äppeltoner som gick lite åt färskpressad must. Det finns fortfarande en antydan till äpple, men snarare med drag åt en torr fransk cider.

Jag tycker att syran har dämpats en del över åren och integrerats mer med ölets andra smaker, vilket gör att syran är tydlig men inte drar i kinderna. Den är dock väldigt torr, ännu torrare än vad den var som färsk. Funken har antagit en annan karaktär men har inte blivit nämnvärt mer framträdande. Den är nu lite mer jordnära och mindre stallig.

I min recension av den rätt så färska flaskan beskrev jag den som en geuze med väldigt tilltalande balans, som gjorde den nästan farligt drickbar, och det stämmer fortfarande. Den är annorlunda på många sätt men balansen har hängt med.

Det här tycker jag personligen är en mycket bra ålder för de här flaskorna.
Proper Job och Hop Hunter i fast sortiment och exklusiva släpp med Blaugies, Alvinne, Captain Lawrence, Thomas Hardy's och massa annat gott. Släppen i mars ser minst sagt spännande ut. Det kommer inte mindre än tre olika samarbetsöl mellan svenska bryggerier, där nästan alla inblandade är från Skåne. Hela listan över släppen i mars har ni här.


1 MARS FASTA SORTIMENTET
Captain Lawrence Effortless Grapefruit IPA, 1210, USA, 35,5 cl (burk), 23,90 kr*, 4,5 % (Session IPA)
Coors Light, 1008, USA, 33 cl, 14,90 kr, 4 % (Internationell lager)
Dacicky, 1009, Tjeckien, 33 cl (burk), 11,90 kr*, 5 % (Pilsner - tjeckisk stil)
La Corne Blonde, 13000, Belgien, 33 cl, 21,90 kr, 5,9 % (Belgisk ljus ale)
Schin, 1252, Brasilien, 30 cl (Internationell lager)
Mack Arctic Beer, 1397, Norge, 50 cl (burk), 13,90 kr*, 4,5 %
Mikkeller Hôtel Henri, 1250, Belgien/Danmark, 33 cl, 24,90 kr, 6,9 % (Saison)
S:t Annas Amber, 1323, Sverige, 33 cl (burk), 11,90 kr*, 5 % (Märzen & wienerstil)
Salzburger Biermanufaktur Die Bio Weisse Organic Glutenfree, 1902, Österrike, 33 cl, 18,90 kr, 0,4 % (Alkoholfritt)
Sigtuna Saison, 1274, Sverige, 33 cl, 23,90 kr, 4,9 % (Saison)
SKA True Blonde Ale, 1237, USA, 35,5 cl (burk), 19,90 kr*, 5,3 % (Golden/Blond ale)
St Austell Proper Job, 1011, Storbritannien, 50 cl, 28,90 kr, 5,5 % (IPA)
Störtebeker Kellerbier 1402 Bio, 1010, Tyskland, 33 cl, 16,90 kr, 4,8 % (Zwickel, keller- & landbier)
Vedett Wit, 1303, Belgien, 33 cl, 19,90 kr, 4,7 % (Witbier)
Zoller-Hof Spezial Export, 1233, Tyskland, 33 cl, 19,90 kr, 5 % (Dortmunder & helles)

1 MARS KVAL FRÅN BESTÄLLNINGSSORTIMENTET
Kronenbourg 1664 Blanc Fruits Rouges, 82335, Frankrike, 33 cl, 15,90 kr, 4,5 %
Nørrebro Bryghus New York Lager, 1599, Danmark, 40 cl, 24,90 kr, 5,2 %
Sierra Nevada Hop Hunter IPA, 89141, USA, 35,5 cl, 25,90 kr, 6,2 %
Sierra Nevada Porter, 82147, USA, 35,5 cl, 26,90 kr, 5,6 %

2 MARS SMÅ PARTIER
Alvinne Wild West, 11668, Belgien, 33 cl, 49 kr, 6 % - 3024 st (Övrig syrlig öl)
Blaugies La Vermontoise, 96205, Belgien, 75 cl, 74 kr, 6 % - 1980 st (Saison)
Brekeriet/Brewski Collabski, 11200, Sverige, 33 cl, 41,90 kr, 7 % - 5184 st (Berliner weisse)
Brewdog Choco Libre, 11689, Storbritannien, 33 cl, 34,90 kr, 8,2 % - 14400 st (Imperial porter & stout)
De Glazen Toren Cuvée Angelique, 11686, Belgien, 75 cl, 87 kr, 8,3 % - 1440 st (Belgisk mörk ale)
Drie Fonteinen Oude Kriek, 11615, Belgien, 75 cl, 169 kr, 4,5 % - 1476 st (Lambic - frukt & bär)
Founder's Azacca IPA, 11381, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 7 % - 21600 st (IPA)
Hanssens Oude Gueuze, 11394, Belgien, 37,5 cl, 69 kr, 6 % - 8400 st (Lambic - gueuze)
Klostergården Alstadsberger, 11339, Norge, 50 cl, 68,50 kr, 6,5 % - 1000 st
Mikkeller Spontanpassionfruit, 11504, Belgien/Danmark, 37,5 cl, 87 kr, 7,7 % - 2028 st (Lambic - frukt & bär)
Nils Oscar Granat, 11699, Sverige, 33 cl, 23,90 kr, 5,1 % - 20000 st (Polotmavý)
Northern Monk I Like To Moob It Moob It, 11241, Storbritannien, 44 cl (burk), 49,90 kr*, 8,8 % - 18000 st (Imperial/dubbel IPA)
Poppels/Brewski Passion (D)IPA, 11531, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 7,5 % - 25000 st
Remmarlöv/Malmö Brewing The Collaboration Breakfast Stout, 94005, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 9 % - 9000 st (Imperial porter & stout)
Rogue Fresh Roast, 11951, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 5,7 % - 19440 st (Brown ale)
SKA Sour Apple Gose, 11413, USA, 35,5 cl (burk), 29,90 kr*, 5,1 % - 15000 st (Gose & lichtenhainer)

16 MARS SMÅ PARTIER
Captain Lawrence Cuvée de Castleton, 11266, USA, 37,5 cl (Övrig syrlig öl)
Dieu du Ciel Grande Noirceur, 11655, Kanada, 34,1 cl, 45,90 kr, 9 % - 3456 st (Imperial porter & stout)
Dieu du Ciel Péché Mortel, 11673, Kanada, 34,1 cl, 45,90 kr, 9,5 % - 3465 st (Imperial porter & stout)
Fuller's & Friends Flora & The Griffin, 11326, Storbritannien, 33 cl, 28,90 kr, 7,1 % - 23000 st (Amber ale)
Garage Project Aardvark, 11629, Nya Zeeland, 65 cl, 79,90 kr, 4 % - 2880 st (Övrig syrlig öl)
Garage Project Golden Spiral, 11272, Nya Zeeland, 65 cl, 109,90 kr, 8 % - 1920 st (IPA)
Garage Project Tie Guan Yin, 11619, Nya Zeeland, 65 cl, 79,90 kr, 6,1 % - 2880 st (Internationell lager)
Innis & Gunn Tullamore Dew Barrel Aged Stout, 11476, Storbritannien, 33 cl, 29,90 kr, 6,1 % - 40000 st (Torr porter & stout)
Lagunitas Undercover Investigation Shut-Down Ale, 11410, USA, 35,5 cl, 31,50 kr, 9,7 % - 21600 st (Strong ale)
Northern Monk Slam Dank, 11445, Storbritannien, 44 cl (burk), 45,50 kr*, 7,4 % - 18000 st (IPA)
Nynäshamn Dragets Kanal Dubbel IPA, 11255, Sverige, 25 cl, 28,90 kr, 8,5 % - 11520 st (Imperial/dubbel IPA)
Omnipollo Amurga, 11847, Nederländerna/Sverige, 33 cl, 69 kr, 11,5 % - 5184 st (Imperial porter & stout)
Sierra Nevada Hop Bullet Double IPA, 11374, USA, 35,5 cl, 33,90 kr, 8 % - 20000 st (Imperial/dubbel IPA)
Thomas Hardy's Ale 2017, 11691, Storbritannien, 33 cl, 69,90 kr, 11,7 % - 5508 st (Barley wine)
Thomas Hardy's Ale The Historical 2017, 11669, Storbritannien, 25 cl, 94,90 kr, 12,7 % - 1020 st (Barley wine)

*Exkl pant

Årets påsköl släpps också i mars, dessa kommer att listas i ett separat inlägg.

När jag var i Bayern i januari passade jag också på att besöka Gänstaller, som är ett av få bryggerier från de bryggeritäta trakterna runtom Bamberg, som erbjuds regelbundet i Sverige. Det är något av en enmansshow då hela verksamheten drivs av Andreas Gänstaller och hans bästa öl hör också till de bästa som görs i trakten.

Frankisk öl är, än så länge, inte något som efterfrågas på bred front i Sverige. Det finns förstås en skara trogna fans även här, men efterfrågan är betydligt större i Italien där frankiskt öl är poppis i framförallt de norra delarna och Rom. Därför är det kanske inte så konstigt att jag inte är den enda som besökte bryggeriet den där dagen, jag fick även sällskap av ett gäng italienare. Ett par av dem var där för att vara med och göra en särskild öl till sin lilla krog. Några andra, däribland den välkände Manuele Colonna som driver Ma Che Siete Venuti A Fa' i Rom, svängde förbi under en rundresa i Franken. Just Manuele har mycket att göra med att frankisk öl är poppis i Italien, men det är en historia för sig.


Andreas driver hela sin verksamhet helt själv och förutom att brygga öl agerar han också som en sorts grossist av frankisk öl. Så kanske är det skönt att han får hjälp med bryggningen av ett par italienare just den här dagen. En av dem är också bryggare själv så någon större handledning behövs inte. 

När jag anländer med en taxi från Bamberg är koket redan igång och det är dags att tömma ut dravet. På den redan trånga gatan backar Andreas in med ett släp så det hamnar under ett utloppsrör för dravet. Sen springer han in och drar igång maskineriet så att draven matas ut från mäskkärlet, genom röret och ner i släpet. Den italienska gästbryggaren får ett par instruktioner och så bränner Andreas iväg till en bondgård i närheten för att lämna av dravet medan vörtkoket rullar vidare.


Bryggeriet är uppbyggt med en klassisk gravitationsdriven design med maltkvarnen högst upp, mäskkärlet nedanför, vörtpannan något lägre ändå och så jäsnings- och lagringstankar längst ner. Det som är lite unikt med bryggeriet är användningen av ett kylskepp, något som man annars främst associerar med belgiska lambicbryggerier. Andreas använder kylskeppet för att kyla ner vörten en bit men inte så långt att det blir svalt nog för några mikroorganismer att få fäste, så någon spontanjäsning är det inte frågan om här. Kylningen blir således uppdelad i två steg, där en vanlig värmeväxlare tar vid efter kylskeppet. 

Det är en häftig känsla när vörten landar i kylskeppet uppe på vinden. Det smäller till ett par gånger när kopparen i kylskeppet expanderar av värmen och på kort tid fylls hela rummet med ånga. För den här brygden har Andreas också slängt ut lite humle i kylskeppet, vilket närmast bör kunna liknas med att humla i en whirlpool. Fast det är ju lite häftigare med kylskeppshumling. Vad är då poängen med kylskeppet? Enligt Andreas ger det en särskild smak till ölet. Och på något vis ger det en särskild känsla till ölen när man vet att det är gjort såhär, det är bara att kolla på bildserien nedan och låta sig förföras.

När vörten går ner mot värmeväxlaren för att kylas färdigt går vi ner till tankarna och får några smakprover av det som redan finns där. Med ett undantag är allt som Andreas gör underjäst. Undantaget är en weissbier som han just börjat brygga för Zum Franziskaner i Stockholm. Allra bäst är dock hans kellerbier som smakar gudomligt gott.

Andreas är också en sån där riktigt hyvens kille. Han kämpar och sliter för att hinna med men tar sig samtidigt tid för att ta emot gäster och är otroligt ödmjuk kring allt han gör. Även om den varma ödmjukheten har överhanden finns också en stolthet, en väl berättigad sådan, över det han gör och bevarandet över sådana traditionella saker som exempelvis ett kylskepp.

Om man vill prova Gänstallers öl inom Sveriges gränser får man ta sig till Gamla Stan i Stockholm, den finns nämligen bara på just Zum Franziskaner som har ett par fasta Gänstaller-kranar.










Det finns en öl till allt, sägs det ibland när man försöker övertyga någon om att öl är en minst lika bra måltidsdryck som vin. Finns det en öl till semla, funderade jag därför nu när fettisdagen är annalkande. Challenge accepted! Åtminstone bestämde jag mig för att testa några olika öl till några hembakade semlor.

Min sambo och jag ställde oss och bakade semmelbullar (enligt detta recept) samt mixade ihop en egen mandelmassa. Det sistnämnda kan jag verkligen rekommendera, mandelmassan har ju en central roll i en klassisk semla. Egen mandelmassa blir godare och erbjuder bättre möjligheter att anpassa till egen smak. I grunden mixar man ihop mandel med lika viktdelar socker till önskad grovhet och sen fyller man på med lite vätska, förslagsvis grädde eller mjölk, till önskad konsistens. Man kan fylla på med lite urgröpt inkråm från bullarna också.

Det här kan man sedan variera på massor av vis. Rosta mandeln innan, lägg i grovhackad mandel efteråt för mer crunch, använd andra sorters socker, smaksätt med vanilj eller kanske lite likör, och så vidare. För mitt öltest höll jag det däremot klassiskt - sötmandel, strösocker, lite inkråm och en liten skvätt mjölk.

Till det här valde jag ut fyra olika öltyper att testa till. När nu fasteölet Aecht Schlenkerla Fastenbier finns på Systembolaget var det givet att testa den med en fastlagsbulle, men inte bara för att ta fasta (pun intended) på gimmicken i det utan för rauchbier faktiskt kan vara rätt gott till en del desserter. En kriek låter möjligen också lite konstigt men de har ofta lite mandeltoner från kärnorna och dessutom går ju körsbär bra ihop med grädde. Jag kunde sedan inte hålla mig ifrån att ta med en imperial stout och en barley wine som ju är klassiska typer att ta fram till efterrätten.

Jag började testet med Oude Boon Kriek vilket var en mycket intressant matchning. Jag hade ju redan tänkt på kopplingen till mandel och att körsbär går bra ihop med grädde, men de går dessutom väldigt fint ihop med kardemumman i bullarna. Syran bryter smakerna och fräschade upp, men var kanske inte helt passande ändå. Trots det blev det höga poäng till den här kombon.

Vidare till fastlagsduetten med Aecht Schlenkerla Fastenbier. Det här funkar bra, grädden dämpar det rökiga något och den mildare röken ger ett väldigt spännande bryt mot mandelmassan utan att det skär sig. Ölets brödiga smaker möter upp bullen i viss mån, även om ölets brödighet är mer åt det rostade hållet. Skillnaderna i sötma är det största hindret för den här kombon, men i stort sett fungerar det ändå bra.

Det fanns gott om potential i kombinationen med Anchor Old Foghorn, för kolasmakerna och deras sötma gör sig riktigt bra med semlan, men det hade säkerligen blivit betydligt bättre med en mindre besk och kanske också lite mer lagrad barley wine. 

Det fanns en antydan till spännande möten mellan chokladsmakerna Brooklyn Black Chocolate Stout och semlans olika smaker, men ölets smaker är lite väl kraftiga och kör över semlan rejält. En stout kring 7-8 % vore nog bättre, men även en sådan hade nog stått i lä jämfört med kombinationerna ovan.

När jag ändå var igång passade jag också på att testa med två likörer, Arcus Dessertlikör Semla och amaretton Disaronno, men ingen av dessa blev någon hit. Amaretton var faktiskt för söt för semlan och mandelsmakerna blev mest kaka på kaka och då tillförde den inte så mycket. Den där likören med smak av semla är ett kapitel för sig. Den luktar gott, med aromer av mandelmassa och grädde, men smaken är kraftigt kryddig och mycket märklig. Jag har faktiskt inte hört någon som har gillat den. Till semlan dämpades den något men det var fortfarande ingen höjdare.

Kriek, barley wine och rauchbier är alltså vad jag tycker att man bör satsa på om man vill ha öl till sin semla. Det finns ju inte så många alternativ att välja på genom Systembolaget, men väljer man kriek bör den vara så bärig som möjligt och med lite lägre syra. Därmed bör den också vara så färsk som möjligt. En barley wine bör vara åt det brittiska hållet och gärna lagrad, då rundare smaker och mer dämpad beska lirar bättre med semlan. På rökölsfronten tror jag att det är just Fastenbier som funkar bäst.

Det stora namnet i nästa veckas småpartisläpp är förstås Founder's CBS, frukoststouten som lagrats på bourbonfat som först har använts till att lagra lönnsirap, men det kommer också annat gott. Boon släpper en mixlåda ur VAT-serien, Örebro Brygghus släpper en berliner weisse smaksatt med lokalrostat kaffe, Poppels och Brewski har samarbetat och Clown Shoes kommer med en finfin vete-IPA, för att plocka några av russinen ur kakan. Här är snabbrecensioner på hela släppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt - Beställt antal (Stil)]
[Mitt omdöme]


Boon Geuze Discovery Box
1216, Belgien, 150 cl, 399,20 kr, 8 % - 1000 st (Lambic - gueuze)
Blandlåda med fyra öl ur Boons Mono Blend Series, med VAT 91, 92, 108 och 110. Varje öl innehåller alltså en stor portion äldre lambic från ett enskilt foeder och en mindre portion ung lambic och här kan man alltså få en inblick i skillnaderna mellan olika träfat. Jag kommer inte utveckla här hur ölen skiljer sig smakmässigt, utan konstaterar bara att de dels är väldigt goda och dels att det finns skillnader att smaka sig fram till. Upplagt för en intressant provning för den lambicintresserade!

Örebro Brygghus Kaffe Berliner
11501, Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 3,7 % - 4000 st (Berliner weisse)
Tydliga mjukrostade kaffetoner tillsammans med de raka, enkla och syrliga smaker man förväntar sig från en berliner weisse. Kombinationen är rolig och funkar bra med det valda kaffet.

Ballast Point Sour Wench Blackberry Sour Ale
11575, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 7 % - 20160 st (Övrig syrlig öl)
Godissyrlig doft med toner av björnbär. Smaken är förstås syrlig men ganska okomplicerad med något udda bärton och en lätt sötma. Tycker inte riktigt att det går ihop till en bra helhet.

Ayinger Weizenbock
11000, Tyskland, 33 cl, 25,90 kr, 7,1 % - 3888 st (Weizenbock)
Mycket skumbanan och mycket brödtoner. Ingen direkt kryddighet och med den lätta sötman och avsaknaden av beska blir den lite jolmig även om smakerna är goda.

Clown Shoes The Stranger
11279, USA, 47,3 cl, 49,90 kr*, 7,7 % - 11520 st (IPA)
Weissbier-IPA-hybrid med frisk fruktighet från både jäst och humle, där alla frukttoner går ihop med varandra väldigt snyggt. Levererar både kraft och elegans, med väl avvägd beska i avslutningen. Riktigt bra!

Poppels/Brewski Passion (D)IPA - flyttad till 2/3
11531, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 7,5 % - 25000 st
Mycket fruktig doft och smak med rejält humlepådrag. Passionestonen finns där men flyter ihop med humlens fruktighet, och märks istället bäst på egen hand genom den lilla syrlighet som blir i avslutningen.

Nynäshamn Smörpundet Porter
11234, Sverige, 25 cl, 27,50 kr, 5,9 % - 3000 st (Torr porter & stout)
Knäckebröd och choklad i ett mjukt möte med brända kanter. Behagliga smaker och med egen personlighet.

Rogue Fresh Roast - flyttad till 2/3
11951, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 5,7 % - 19440 st (Brown ale)
Något mjäkiga smaker med lätt jordiga toner, torr karamell, lite lite kaffe och en lätt syrlighet i avslutningen. Det här håller inte 2018.

Anchor Coffee Porter
11547, USA, 35,5 cl, 24,90 kr, 6,7 % - 20160 st (Torr porter & stout)
Tydlig men inte dominerande kaffeton, tillsammans med mjukt rostade toner och choklad. Lätt sötma och en hårfin syrlighet i avslutningen. Ganska lättdrucket men samtidigt intresseväckande.

Amager/Barrier The Mortician
11499, Danmark/USA, 50 cl, 64,90 kr, 10,5 % - 4200 st (Imperial porter & stout)
Stor kropp med smaker som drar åt choklad, kaffe och knäck. Lätt, lätt sötma och en fin rostad beska. 

Coppersmith's Intermezzo 2016
11290, Sverige, 33 cl, 39,50 kr, 7,5 % - 3000 st (Imperial porter & stout)
Lite konstigt möte av en mjuk kropp och mjuka vaniljtoner mot ganska kantiga kaffesmaker. Det finns goda smaker här och som egentligen passar bra ihop, men här blir det lite spretigt.

Founder's CBS
11801, USA, 35,5 cl, 75,90 kr, 11,7 % - 10800 st (Imperial porter & stout)
Det är inte svårt att förstå varför den här ölen fått så hög status. Mjuka, nästan sammetslena smaker med drag av kola, mjuk bourbon, lönnsirap, chokladpraliner, kaffe och knäck. Alla smaker kommer i en oavbruten kavalkad som rullar fram över smaklökarna med samma behagliga känsla som en avslappnande massage. Välsmort och väldigt gott!

Beerbliotek Black Ale Chili
11836, Sverige, 33 cl, 35,90 kr*, 7,6 % - 10000 st (Black IPA)
Rostade smaker med drag av choklad och knäck tillsammans med en lätt citruston. Chilin kommer som en lättare hetta i avslutningen och ligger kvar ganska länge, utan att bli sådär riktigt brännande.

Rogue Double Chocolate Stout
11934, USA, 75 cl, 129,90 kr, 9 % - 1440 st (Imperial porter & stout)
Väldigt påtagliga kakaotoner men med alldeles för tunn grundöl för att backa upp det, vilket gör att det faller lite platt efter den hårda öppningen.

Följande öl släpps på hylla i vinkällarbutikerna men fanns inte med på skribentprovningen:
Ballast Point High West Barrel Aged Victory At Sea, 11590, USA, 35,5 cl, 69 kr, 12 % - 1272 st (Imperial porter & stout)
Captain Lawrence Barrel Select Gold, 11404, USA, 37,5 cl, 120 kr, 6,5 % - 900 st (Övrig syrlig öl)

Häromveckan skrev jag om mitt besök på Brauerei Heller, eller Schlenkerla som de nog är mer kända som. Ikväll har jag satt mig ner för att sida vid sida prova mig igenom fem av deras sju olika öl. Med tanke på att det bland dessa finns en öl som är gjord utan rökmalt, en öl som till skillnad från de andra är överjäst och en som är gjord med ekvedsrökt malt är det inte så konstigt att det finns ganska stora skillnader mellan ölen.

Lustigt nog saknar jag deras flaggskepp, Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen, eftersom den avlistades från Systembolagets ordinarie sortiment i september ifjol. I övrigt har jag sida vid sida provat alla deras öl som görs året runt eller säsongsvis, förutom Kräusen som inte släpps på flaska och som bara serveras på sommaren. Det blir ändå inte så många, Schlenkerla är ett traditionellt tyskt bryggeri och öser därmed inte ut nya öl på löpande band. Tre öl görs året om och fyra öl görs säsongsvis, mer än så är det inte.

Den enda ölen från Schlenkerla som inte bryggs med rökmalt heter Helles Schlenkerla Lagerbier och jag tar och börjar i den änden. Den har dock en liten, liten rökton som kommer av att den är utjäst med jäst som skördats från jästankar med deras rököl i. Jag har upplevt att den har varierat lite i sin rökighet genom de gånger jag har druckit den här ölen. Ibland är rökigheten det första jag har känt och ibland, som nu, är den väldigt tillbakadragen. Om man ser förbi rökigheten och ser på den som den helles det ändå är så är det en mycket välgjord sådan. Kanske inte bland de allra allra bästa ljusa lagerölen från Franken, men anmärkningsvärt god med behaglig humlearom och fin brödighet.

Bland de övriga ölen som finns på flaska är Weizen den lättaste, vilket inte är så konstigt eftersom det endast är kornmalten som är rökt. Rökigheten blir ändå tydlig, just för att ölen är lite lättare, och till det kommer lätt karamelliga toner och så de typiska veteölstonerna med drag av banan. I min bok är det här bryggeriets minst goda öl. Det är för övrigt också deras enda överjästa öl.

Egentligen är det först från Askonsdagen, som i år infaller nästa vecka, som Fastenbier serveras men vi har fått fuska lite i Sverige för den släpptes ju redan i förra veckan. Som en öl som serveras under fastan är det förstås en öl med fin fyllighet, det är nästan så man känner på smaken att det är välgörande. Det passar väldigt bra med rökigheten, som här är väl tilltagen, och med den fina beskan. Vid sidan av rökigheten hittar man rostat bröd och karamell tillsammans med lättare toner av frukt, mjölkchoklad och trä, som allesamman samspelar väldigt fint. Den här fylliga skönheten hör till mina favoriter i deras lilla sortiment.

Urbock är i jämförelse mer inriktad på rökigheten och tonerna av charkuterier som följer med den. Som deras Märzen på steroider, vilket det i mångt och mycket förstås också är. Även tonerna av karamell och rostat bröd går här mer på djupet, med färre andra nyanser. Den här ölen släpps på hösten efter flera månaders lagring på tank på bryggeriet och kan med fördel sparas ytterligare lite till för att plockas fram till det svenska julbordet. Det här är också min andra favorit i deras sortiment.

Bryggeriets starkaste öl är förstås en doppelbock där man istället för den bokvedsrökta malten som används till deras övriga rököl har rökt malten över ekved. Medan Aecht Schlenkerla Eiche Doppelbock är starkare och kraftigare i grunden så är rökigheten klart mildare än i Urbock. Förutom att rökigheten är mildare har den också en helt annan karaktär och känner man igen smaken av ek från diverse ekfatslagrade drycker så märks det faktiskt tydligt på smaken att det är just ekvedsrökt malt som har använts. Jag skulle vilja kalla den här ölen för lite mer elegant då smakbalanserna är mer finstämda och då rökigheten är mildare. Fast jag gillar ju den mer burdusa Urbock något bättre.

Det är intressant att prova uppställningen så här sida vid sida, då det lyfter fram såväl skillnader som likheter mellan ölen. Det kan vara lite svårt att få till med färska öl i Sverige men får man möjlighet rekommenderar jag att ta den. Jag vet inte om någon tror att all rököl smakar likadant, men tror man det blir man snabbt motbevisad av en sådan här provning.

Och i vanliga fall är etiketten på Eiche inte vänd upp-och-ner...

Vi går raskt vidare med snabbrecensioner av öl från annat håll än Systembolaget och hoppar på en låda blandat från Hopt.se/Saveur-Bières sortiment. Här är det en mix av mestadels europeiska öl, med en hel del bryggerier som man sällan eller aldrig ens ser i Sverige. Estländsk suris, japansk belgare och fransk barley wine lägger sig bland de bästa i gruppen.


Följande öl är en mixlåda som plockats ut ur Hopt.se/Saveur Bières sortiment. Observera att Hopt.se/Saveur Bières ordnar med betalning av svensk alkoholskatt och övriga avgifter och som köpare behöver man alltså inte göra något mer vid beställning. Det totala priset korrigeras vid utcheckning i samband med att man väljer land. Priserna som anges nedan är de som visas på sidan och är alltså inte de slutgiltiga priserna.


[Namn]
[Land, volym, pris, alkoholhalt (stil)]



Craig Allan Agent Provocateur
Frankrike/Belgien, 33 cl, €3,50, 6,5 % (Belgian ale)
Torr, med lätt fruktighet och en aning fenoliska drag. Stram beska i slutet och det tar några klunkar innan man blir vän med smaken, men sen är det gott om än en aning utmanande.

Tanker Red Rain
Estland, 37,5 cl, €5,70, 7 % (Sour/wild ale)
Fyllig syrlighet med vaga vinägertoner, drag av ek och lätt vinösa toner. Svarta vinbären ligger som en nyans snarare än att vara dominerande. Kul med en bärighet som inte tar över hela smaken.

Birra del Borgo KeTo Reporter
Italien, 33 cl, €3,60, 5,2 % (Porter)
Klassiska portersmaker med kakao, lite knäckebröd och bränt socker. En lätt humleton dyker upp i avslutningen men överlag en något alldaglig porter.

Mont Des Cats
Frankrike/Belgien, 33 cl, €3, 7,6 % (Belgian strong ale)
Lätt estrig med torkad frukt och lite knäckiga smaker. Något ung och lätt i karaktären men å andra sidan med en viss friskhet.

Hitachino Nest Extra High
Japan, 33 cl, €5, 8 % (Belgian strong ale)
Intressant fruktighet med lagringstoner och trätoner med en lätt vaniljton i avslutningen. Något enkel i övrigt kanske, men på det stora hela en intressant öl.

Mean Sardine Voragem
Portugal, 33 cl, €4, 7 % (Black IPA)
Fyllig, mjuk rostighet med lätta humletoner, men med en del lätta orenheter som stör helhetsintrycket. Synd på en i övrigt trevlig öl med fin maltighet.

Crew Republic X Imperial Red Ale
Tyskland, 33 cl, €2,81, 7,6 % (Imperial IPA)
Maltig med stor knäckighet men i stort sett ingen humle. Börjar bra men blir lite platt i smaken mot slutet.

Cromarty Man Overboard
Storbritannien, 33 cl, €3,23, 8,8 % (Imperial IPA)
Fin maltighet som i typisk brittisk anda har lite mer karaktär, och med mjuk fruktighet från humlen. Mycket behaglig karaktär men med något trött humle.

De Leckere Blauwe Bijl
Nederländerna, 50 cl, €3,25, 10 % (Barley wine)
Stor estrig fruktighet och dessutom med stora kolatoner, som en mix av barley wine och stark belgare. Ganska stor sötma, vilket passar in i smakerna. Gott!

La Débauche Slap A Banker
Frankrike, 33 cl, €4,70, 12 % (Barley wine)
Toner av smörkola, lite fruktig och blommig, drag av kåda och med en fint värmande alkoholton i avslutning, och trots allt detta finns det en fin stramhet. Kul och gott!

Basqueland Coco Chango
Spanien, 33 cl, €2,93, 9,5 % (Imperial porter)
Kraftigt rostad smak med toner av kaffe och bränt socker, och när smaklökarna acklimatiserat sig känner man mycket kakao och rostad kokos. Lite väl hårda rostade toner för min del kanske, men annars väldigt bra.

St Germain Page 24 Brandy Barrel Imperial Stout
Frankrike, 33 cl, €4, 9,5 % (Imperial stout)
Funkig och tydligt infekterad. Verkar vara en god stout bakom det med ganska kraftiga brandytoner och en hel del ek, men det överskuggas av funkigheten som inte alls passar in.