Nu är semestertiderna här och även Systembolagets småpartisläpp tar snart lite semester, men först kommer det ett släpp med 19 öl att frossa i. Bland dem finns en hel del bra surisar, tysk kellerbier och ett gäng roliga fatlagrade öl, där en öl från Värmdö Bryggeri är en riktigt positiv överraskning. Snabbrecensioner på hela släppet har ni här.


[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt - Beställt antal (Stil)]
[Mitt omdöme]


Oud Beersel Oude Pijpen Barrel Selection
11220, Belgien, 37,5 cl, 77 kr, 6,5 % - 4008 st (Lambic - gueuze)
Mjuk, syrlig smak med tydliga men balanserade drag av ek och brett. En liten vinägerton i inledningen rullar över i en rundare syra mot slutet. Torrt avslut där brettens jordiga ton blir som mest framträdande.

Rodenbach Caracter Rouge
11289, Belgien, 75 cl, 119 kr, 7 % - 10000 st (Flamländsk röd & brun ale)
Bärig, lätt vinös smak inledningsvis som sedan går över i smaker från fat och malt, såsom karamell och ek. Lättare syra än vad jag minns från tidigare år, och med mer bärsötma.

Dugges Flower Power Sour
11564, Sverige, 33 cl, 30 kr, 4,5 % - 17000 st (Övrig syrlig öl)
Friskt syrlig med fina toner av fläder och lätta inslag av rosenvatten. Försomrig och fräsch. Flower power indeed.

Brekeriet Mon Chéri
11567, Sverige, 33 cl, 39,90 kr, 5,2 % - 10368 st (Berliner weisse)
Den klarröda färgen skvallrar om att ölet är gjort med röda bär, men smaken avslöjar direkt att det också är en god portion lime. Jag tycker att lime får alldeles för dominant ställning i smaken, nästan så att det blir en parfymerad känsla. Ingen hit för mig.

Oud Beersel Beersalis Sour Blend Grand Cru
11490, Belgien, 33 cl, 39 kr, 8 % - 4008 st (Flamländsk röd & brun öl)
En blend av trippel och lambic, och åtminstone i det här skedet är trippeln totalt dominerande. Lambicen sätter dock en väldigt intressant twist på det med lätt brettiga toner och en liiiten syrlighet som möter alkoholens sötma. Kul, men framförallt bra!

Remmarlöv Skånsk Tripel
12768, Sverige, 75 cl, 79 kr, 8,7 % - 4000 st (Trippel)
Väldigt trevlig jästprofil med finfin fruktighet. Därpå följer en fin örtighet, som kulminerar i en något skarp och väldigt lång beska som skiljer ut den från sina belgiska förlagor. En intressant twist även om jag personligen föredrar en något mjukare beska i en trippel.

Mahrs Ungespundet Kellerbier
11508, Tyskland, 50 cl, 29,90 kr, 5,2 % - 14400 st (Zwickel, keller- & landbier)
Mjuk, rund och nyanserat brödig smak med lätta örttoner och ganska mild beska. Bland de bästa icke-rökiga frankiska ölen som tar sig till Sverige på flaska.

Lagunitas Born Again Yesterday
11122, USA, 35,5 cl, 32,90 kr, 7,2 % - 25200 st (APA)
Välhumlad men inte obalanserad smak med stor fruktighet som spelar väl tillsammans med en lätt maltighet och fin avslutande beska. Mycket frisk för sin styrka!

Rooster's/Beavertown By 'Eck Clementine IPA
11518, Storbritannien, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 6,8 % - 18000 st (IPA)
Börjar med en utpräglat brittisk stil på maltigheten och endast en lätt fruktig humleton, för att i slutet tas över helt av citrusskal. Det krävs ett par klunkar för att vänja in sig med tonen av citrusskal men därefter sätter sig en hygglig balans, och ölet går från att kännas spretigt till rätt så väl sammanhållet.

Omnipollo Shoutau Peach - flyttad till annat släpp
11570, Belgien/Sverige, 33 cl (burk), 33,90 kr*, 7 % - 21600 st (IPA)
Stor fruktighet som tyvärr har en väldigt övermogen klang som jag har väldigt svårt att bli vän med. Utöver det känns ölet välgjort och med en fräschare ton på fruktigheten hade det varit väldigt gott.

Innis & Gunn Mangoes on the Run Mango IPA
11231, Storbritannien, 33 cl (burk), 19,90 kr*, 5,6 % - 35000 st (IPA)
Godisaktig fruktton som, trots att den inte är superkraftig, nästan är den enda smak som kommer fram tydligt, tillsammans med en lätt sötma och lätt beska.

Beersmiths/H2ÖL Basil Is The New Orange
11510, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 7,1 % - 4500 st (Imperial/dubbel IPA)
Doften blir mer åt myntahållet än basilika, medan det i smaken är en tydligare basilikasmak. Apelsinerna går in i humletonerna och går inte riktigt att urskilja, men det är fin citrusbetonad fruktighet. Jag tycker dock att basilikan blir för framträdande för att det ska bli ett gott öl av det hela.

Sierra Nevada Hoptimum
11263, USA, 35,5 cl, 39,90 kr, 9,6 % - 20000 st (Imperial/dubbel IPA)
Hoptimum kommer ju varje år sedan en tid tillbaka och bjuder inte på några överraskningar, utan bara en väldigt bra och tung DIPA med stor maltighet och gott om fruktig humle.

Electric Nurse/Weird Beard Bearded Nurse Barley Wine
11571, Storbritannien/Sverige, 33 cl, 49,90 kr, 10,2 % - 1512 st (Barley wine)
En lätt smak av snedjäsning har satt hela barley wine-smaken ur balans och skapat en ganska konstig öl med udda fenoliska toner. Stilens typiska smaker finns där men är utslagna och nere för räkning.

Founder's Dankwood
11330, USA, 35,5 cl, 56,90 kr, 12,2 % - 3360 st (Imperial/dubbel IPA)
Stora och många smaker med karamellig malttoner, fruktiga humlesmaker, pigga tallbarrsdrag, bourbonfatens inslag och en värmande alkohol. Trots att det verkar som ett sammelsurium av smaker håller det ihop med fina övergångar mellan de olika komponenterna.


Värmdö Bryggeri Aquavit Barrel Fortified Ale
11551, Sverige, 50 cl, 159 kr, 10,8 % - 1650 st (Annan öl)
Jag hade nog av namnet förväntat mig något konstigare än vad som levereras här. Det här är en öl med fokus på karamell och kola, samt en ganska stor sötma och närmast fet munkänsla. Samtidigt finns en lätt kryddighet och en mild ekton som agerar motvikt till allt det där. Intressant, annorlunda och bra.

Firestone Walker Velvet Merkin
11742, USA, 35,5 cl, 119 kr, 8,5 % - 2004 st (Söt porter & stout)
[Provad inför majsläppen] Len smak med mjuka toner av choklad, milt rostade drag, havre, vanilj, bourbon, torkad frukt och rostad kokos.


Följande öl släpps i de tre vinkällarbutikerna och för beställning till övriga butiker men fanns inte med på skribentprovningen:
Cascade Blackcap Raspberry, 11213, USA, 75 cl, 179,90 kr, 7,7 % - 840 st (Övrig syrlig öl)
North Coast Old Rasputin XX 20th Anniversary Edition, 11578, USA, 50 cl, 169 kr, 11,1 % - 666 st (Imperial porter & stout)
Struise Pannepot Reserva Maker's Mark Barrel Matured, 11843, Belgien, 75 cl, 169 kr, 10 % - 1200 st (Belgisk mörk ale)


*Exkl pant
Jag har följt Beavertown ganska länge och är faktiskt lite förvånad att de nu har valt att sälja en del av bolaget till Heineken. Även om det är en minoritetsandel som har sålts lämnar det en del frågetecken åt oss konsumenter. 

Jag hörde ett löst rykte redan för flera år sedan, jag tror att det var 2015, om att Beavertown var på väg att säljas (jag minns dock inte vilken köpare det ryktet gällde). Det blev ingenting då och det ryktet avfärdade jag som löst snack, men så här några år senare när Beavertown har valt att sälja en minoritetsandel funderar man på om det inte fanns något korn av sanning i det ryktet. Trots det gamla ryktet blev jag ganska förvånad när det nu blev klart att Beavertown sålt en del av bolaget till Heineken. Man har liksom aldrig fått den känslan från Beavertown. 

En av de första konkreta reaktionerna på nyheten är att flera bryggerier har valt att hoppa av Beavertowns festival Extravaganza. Brittiska Cloudwater och Brew By Numbers liksom svenska Stigbergets och Brewski samt amerikanska The Veil och, nu senast, Jester King hör till de som har meddelat sina avhopp, och det handlar förstås om värderingar. Man vill helt enkelt inte jobba tillsammans med de stora jättarna och väljer att värna om en ölkultur som bereder plats för små, oberoende bryggerier utan att låta de riktigt stora företagen åka snålskjuts på de smås goda rykte.

För även om man kanske kan se en fördel i att Beavertown nu får en bredare distribution, är det också att se som en björntjänst för ölkulturen. Visst, det kan på kort sikt leda till att barer som innan bara hade Heineken och liknande nu också får Beavertown i sortimentet. Men det Heineken (och flera andra storbryggerier) försöker skapa är en illusion av att det finns en stor valfrihet som ölkonsument. För vad hade hänt om inte Heineken hade köpt in sig i Beavertown? Jo, de där barerna hade köpt in öl från andra distributörer, vilket hade skapat större valfrihet på riktigt. Och det är såklart just det som Heineken vill undvika genom att bredda sitt eget sortiment. Beavertown och Heineken vinner på det, medan alla småbryggerier som annars hade haft en chans att sälja sina öl där, liksom konsumenterna som uppskattar variation i sitt ölutbud, förlorar på det.

I det stora hela gör kanske inte den här affären i sig självt en stor skillnad, men den är ju inte en isolerad händelse. Alla dessa uppköp leder tillsammans mot ett mindre varierat ölutbud. Än så länge är kraften hos de små bryggerierna och konsumenternas törst efter dem ännu större, men det är nog inget man ska ta för givet. Det som kan göra stor skillnad även i det enskilda fallet är hur konsumenter och kollegor reagerar på detta. Ju större reaktioner, ju mindre troligt blir det att nästa affär sker. 

Samtidigt kan jag ur ett entreprenörsperspektiv förstå Beavertowns grundare Logan Plant och det beslut han har tagit. Han har visioner för sitt företag som han vill förverkliga och behöver ett stort inflöde av kapital för att göra det. Drömmen om fortsatt expansion, Beaverworld och allt vad det nu är har han pratat om i några år och om det är det bästa sättet för honom att realisera de visionerna så har jag inget emot det beslutet. Att expanderande företag säljer en del av bolaget för att få in kapital för fortsatt expansion är inget konstigt i sig.

Det är Heinekens intentioner med en sådan här affär som man kanske ska fundera lite djupare på, snarare än Beavertowns intentioner. Och så får man fråga sig själv om det är viktigt att det finns en variation på ölmarknaden med många små, oberoende bryggerier eller om det är viktigt att just Beavertowns öl får stor spridning. Kanske handlar det om huruvida man ser på saken som generell ölälskare eller som ett fan av Beavertown. 

Tänker man att det inte spelar någon roll vem som står bakom ölen, bara den är god, kan man ju ta sig en stund och fundera över allt Heineken har gjort, eller åtminstone är anklagade för att ha gjort, de senaste åren.  Ställ det sen i relation till den anda av att vara en samhällsbyggande kraft som är vanlig bland små bryggerier. Fundera sedan igen på om det spelar någon roll vem som står bakom ölen du dricker, vem som får intäkter av ditt ölköp. 

Jag säger inte att det ena eller andra är rätt eller fel, utan jag vill bara väcka lite tankar. För ju mer ölintresset växer, ju mer pengar finns det i oss ölintresserade konsumenter och därmed större möjligheter att tjäna pengar på oss. Med det följer att det blir mer att tänka på och mer att ta ställning till som ölkonsument. 

När det är dags för påfyllning i lokala sortimentet nu på måndag är det väldigt många fruktöl i olika varianter som återfinns bland de bättre ölen. Ingen av dem är riktigt den andra lik heller så här kan man ha riktigt kul om man gillar öl med frukt i. Och så finns det förstås några fina öl utan frukt också. Här är mina favoriter tillsammans med alla öl i det här lokala släppet.

Till att börja med har vi några öl utan frukt. Den gamla klassikern Grebbestad Granit är tillbaka, en bra lageröl som fanns i fasta sortimentet redan när jag började dricka öl men som varit borta därifrån ett tag nu. Även Brygghuset Finn Wheat Blanc har synts på Systembolaget tidigare, fast då i ett småpartisläpp och inte heller så längesen. Den har även gjort en sväng i TSLS redan, men nu släpps den alltså där igen och det är ju fortfarande en bra veteöl. Remmarlöv har blivit riktigt stabila och släpper ofta bra öl i klassisk stil och så även här med Lomond Belgian Style Blond Ale.


Så var det då alla fruktade öl. Spike fortsätter pumpa ut olika varianter på frukt-IPA och kommer här med Mangorange som har en frisk, härlig apelsinsmak. Brutal Brewing fortsätter i sin tur i sin serie Raw Law med olika öl med frukter och kryddor och släpper här Mango Sour som har en väldigt ren mangosmak tillsammans med en fin syrlighet. Åre Bryggcompagni har släppt Bière de Rosé ett par gånger förut men det här är nog bästa inkarnationen hittills för deras bäriga bira.

Brygghuset Finn har skapat serien Derailed för öl där de tar ut svängarna lite mer än i sin grundportfölj och i den serien släpper de nu Raspy Wheat som bjuder på en väldigt rund och fin hallonsmak, som spännande nog kommer utan någon nämnvärd syra. Den Bryggande Holländaren släpper en riktigt trevlig fläderöl i sin Don't Fläder Yourself. Och för att avsluta de fruktiga ölen storstilat har vi Iris Wild Ales som fortsätter imponera i och med släppet av Kristina.


Två till icke-fruktiga öl hittade jag också. Dels Jämmerdalen som släpper fler av sina roliga surisar, den här gången Astronauts Golden Sour Ale och dels Lycke Green Flash NEIPA som är släppets enda riktigt bra IPA.

Alla öl i släppet:
Östersunds Nya Ångbryggeri Klassisk Pilsner
31345, Östersund, 330 cl, 19,90 kr, 4,5 % (Pilsner - tjeckisk stil)

Nya Carnegiebryggeriet Purest
33088, Stockholm, 330 cl, 21,90 kr, 4,8 % (Pilsner - tysk stil)

Hönsinge Hantwerksbryggeri Gruvpigans Guldiga
33117, Trelleborg, 330 cl, 29,60 kr, 5 % (Pilsner - tysk stil)

Gammelbacka Pilsner
85506, Karlskoga, 330 cl, 22,80 kr, 4,9 % (Pilsner - tjeckisk stil)

Bergslagens Kohatu Lager
83036, Smedjebacken, 330 cl, 19,90 kr, 5,2 % (Ljus lager)

Revsund OxN Lager
33119, Bräcke, 330 cl, 24,90 kr, 5,2 % (Modern lager)

Roslagen Rospigg Lager
33099, Norrtälje, 330 cl, 22,90 kr, 5,2 % (Pilsner - tysk stil)

Marbäcks Sommaröl
33135, Ulricehamn, 330 cl, 25,40 kr, 4,3 % (Dortmunder och helles)

Grebbestad Lager
1434, Tanum, 330 cl, 17,90 kr, 5 % (Pilsner - tysk stil)

Tornio Panimo North Arctic Lager
33081, Finland, 330 cl, 29,90 kr, 5,5 % (Modern lager)

Bryggeriet Stenhuggaren Sundsvall Lager
33075, Sundsvall, 330 cl, 28,10 kr, 5 % (Internationell lager)

Nyckelbryggerier Key Beer
33087, Älvsbyn, 330 cl, 19,90 kr, 5,4 % (Dortmunder och helles)

Grebbestad Granit
33069, Tanum, 500 cl, 21,80 kr, 4,8 % (Pilsner - tysk stil)

Närke Kulturbryggeri Jante Lager
33124, Örebro, 330 cl, 32,10 kr, 5,2 % (Zwickel, keller- och landbier)

Skellefteå Bryggeri Bryggarbackens Lager
33090, Skellefteå, 330 cl, 19,70 kr, 5,3 % (Dortmunder och helles)

Waxholm Lovart Lager
31309, Vaxholm, 330 cl, 22,80 kr, 5,4 % (Modern lager)

Remmarlöv Lomond Belgian Style Blond Ale
31330, Eslöv, cl, 23,90 kr, 5,5 % (Belgisk ljus ale)

Inlands Bryggeri Anno 1621 Ljus Ale
33110, Kungälv, 33 cl, 25,10 kr, 4,8 % (Kölsch)

Örebro Brygghus Kaffe Berliner
11501, Örebro, 33 cl, 29,90 kr, 3,8 % (Berliner weisse)

Ölbryggeriet Suröl
33071, Jönköping, 33 cl, 28,60 kr, 6 % (Övrig syrlig öl)

Spike Mangorange
33122, Göteborg, 33 cl, 80,90 kr, 4,7 % (Berliner weisse)

Åre Bryggcompagni Bière de Rosé
32971, Åre, 33 cl, 39,90 kr, 4,5 % (Berliner weisse)

Brutal Brewing Raw Law Mango Sour
33129, Huddinge, 33 cl, 36,90 kr, 6 % (Övrig syrlig öl)

Jämmerdalen Astronauts Golden Sour Ale
33126, Kalix, 33 cl, 54,90 kr, 6,5 % (Övrig syrlig öl)

Brygghuset Finn Raspy Wheat
33094, Landskrona, 33 cl, 34,90 kr, 5,7 % (Öl av flera typer/stilar)

Jädraöl Saison
33120, Gävle, 33 cl, 29,90 kr, 6 % (Saison)

Modernist Herbarium Raspberry & Rhubarb Saison
33074, Stockholm, 33 cl, 27 kr, 4,6 % (Saison)

Modernist Herbarium: Mango & Passion Saison
33115, Stockholm, 33 cl, 27 kr, 5,6 % (Saison)

Den Bryggande Holländaren Don't Fläder Yourself
33092, Gnesta, 33 cl, 29,50 kr, 5,5 % (Witbier)

137 Telge Brygghus Raspberry Wheat
33076, Södertälje, 50 cl, 39,70 kr, 5,9 % (Veteöl)

Iris Wild Ales Kristina Barrel Aged Farmhouse Ale
33112, Vellinge, 50 cl, 67,40 kr, 6,6 % (Övrig syrlig öl)

Iris Wild Ales Anna Barrel Aged Farmhouse Ale
33113, Vellinge, 33 cl, 67,40 kr, 6,6 % (Övrig syrlig öl)

Ölbryggeriet High Five
33068, Jönköping, 33 cl, 28,90 kr, 4,2 % (Witbier)

137 Telge Brygghus Wheat IPA
33079, Södertälje, 33 cl, 29,50 kr, 5,9 % (India pale ale (IPA))

Brygghuset Finn Wheat Blanc
31652, Landskrona, 33 cl, 24,90 kr, 5,7 % (Veteöl)

Revsund Meet Old Man Witty And Snowman Witti
33121, Bräcke, 33 cl, 23,80 kr, 5,3 % (Witbier)

Beerbliotek Göteborgswits
33080, Göteborg, 33 cl, 27,90 kr, 5,2 % (Witbier)

Lycke Bomb Bay Session IPA
33093, Härryda, 44 cl, 24,90 kr, 5,5 % (Session IPA)

Hantverksbryggeriet Leisure
33106, Västerås, 33 cl, 21,40 kr, 4,5 % (Session IPA)

Bottenvikens Nattljus NEIPA
33083, Luleå, 33 cl, 36,90 kr, 6,6 % (India pale ale (IPA))

Lycke Green Flash NEIPA
33134, Härryda, 37,5 cl, 29,90 kr, 6,8 % (India pale ale (IPA))

Reinklou Bryggeri No. 2 
33131, Krokom, 33 cl, 29,80 kr, 6,5 % (India pale ale (IPA))

Bryggeriet Stenhuggaren Förkämpen Pale Ale
33091, Sundsvall, 33 cl, 28,10 kr, 5 % (Engelsk pale ale och bitter)

Ryssby Bryggeri American Pale Ale 
33132, Ljungby, 33 cl, 28,80 kr, 5,5 % (Amerikansk pale ale (APA))

Alskute IPA
33098, Gotland, 33 cl, 29,50 kr, 5,5 % (India pale ale (IPA))

Möllys Milk it
33118, Eskilstuna, 33 cl, 30 kr, 6 % (India pale ale (IPA))

Roslagens IPA
33097, Norrtälje, 33 cl, 24,90 kr, 5,5 % (India pale ale (IPA))

Hops N' Leon Esplanad Tropisk
33107, Mariestad, 37,5 cl, 41 kr, 5 % (Amerikansk pale ale (APA))

Skellefteå Bryggeri Backens Summer Ale
33095, Skellefteå, 37,5 cl, 22,50 kr, 5 % (Golden/Blond ale)

Skellefteå Bryggeri Backens Summer Ale
33095, Skellefteå, 33 cl, 23,80 kr, 5 % (Golden/Blond ale)

Beersmiths Retard Beer
33133, Åre, 33 cl, 23,90 kr, 6,1 % (India pale ale (IPA))

Bottenvikens Midnattssol IPA
33084, Luleå, 33 cl, 36,90 kr, 6,6 % (India pale ale (IPA))

Adelsö Chicken Race Pale Ale
33086, Ekerö, 33 cl, 23 kr, 4,8 % (Engelsk pale ale och bitter)

Organic Smash Revolver Harry
33128, Bollnäs, 33 cl, 31,60 kr, 8,8 % (Imperial/Dubbel IPA)

Trädskogens bryggeri Jubileumsöl 
33136, Växjö, 33 cl, 34,40 kr, 7 % (Saison)

U&Me Umeå Summer Ale
33089, Umeå, 33 cl, 29,60 kr, 5 % (Amerikansk pale ale (APA))

Billdale Jordskalv
33100, Göteborg, 33 cl, 33,80 kr, 5,8 % (India pale ale (IPA))

Electric Nurse IPA #2
33085, Härryda, 33 cl, 35,90 kr, 7,2 % (India pale ale (IPA))

Electric Nurse DIPA Next Generation
33073, Härryda, 33 cl, 37,90 kr, 8 % (Imperial/Dubbel IPA)

Mohawk FemAle Go Fresh
33078, Göteborg, 33 cl, 29,90 kr, 5 % (Öl av flera typer/stilar)

Spike Triple Mango IPA
33123, Göteborg, 33 cl, 50,90 kr, 6,5 % (India pale ale (IPA))

Jädraöl Yummie Black IPA
33116, Sandviken, 33 cl, 26,90 kr, 6 % (Black IPA)

137 Telge Brygghus Ginger IPA
33077, Södertälje, 33 cl, 35,10 kr, 7,4 % (India pale ale (IPA))

Gammelbacka Red Ale
33105, Karlskoga, 33 cl, 25,40 kr, 4,4 % (Amber ale)

Ryssby bryggeri Red Ale 
33101, Ljungby, 50 cl, 28,80 kr, 5,5 % (Amber ale)

Idlewild Red Zeppelin Red Ale
33082, Jönköping, 33 cl, 27,20 kr, 6 % (Amber ale)

Wessinge Brygghus Stout at the Devil
33137, Laholm, 33 cl, 59 kr, 10,1 % (Imperial porter och stout)

Inlands Bryggeri Porto Franco Porter
33111, Kungälv, 33 cl, 30 kr, 5 % (Söt porter och stout)

I juli är det återigen bara ett småpartisläpp, som man får klara sig med över den släppfria semestertiden som följer i slutet av juli. Det är ett stort släpp dock, med mycket fokus på surisar och IPA/DIPA. Dessutom lite trippel, kellerbier, barley wine och några stouts. Med sex öl med ett pris över hundringen kan det också bli lite dyrt om man vill prova många eller rent av alla ölen från släppet.


6 JULI SMÅ PARTIER
Beersmiths/H2ÖL Basil Is The New Orange, 11510, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 7,1 % - 4500 st (Imperial/dubbel IPA)
Brekeriet Mon Chéri, 11567, Sverige, 33 cl, 39,90 kr, 5,2 % - 10368 st (Berliner weisse)
Cascade Blackcap Raspberry, 11213, USA, 75 cl, 179,90 kr, 7,7 % - 840 st (Övrig syrlig öl)
Dugges Flower Power Sour, 11564, Sverige, 33 cl, 30 kr, 4,5 % - 17000 st (Övrig syrlig öl)
Electric Nurse/Weird Beard Bearded Nurse Barley Wine, 11571, Storbritannien/Sverige, 33 cl, 49,90 kr, 10,2 % - 1512 st (Barley wine)
Firestone Walker Velvet Merkin, 11742, USA, 35,5 cl, 119 kr, 8,5 % - 2004 st (Söt porter & stout)
Founder's Dankwood, 11330, USA, 35,5 cl, 56,90 kr, 12,2 % - 3360 st (Imperial/dubbel IPA)
Innis & Gunn Mangoes on the Run Mango IPA, 11231, Storbritannien, 33 cl (burk), 19,90 kr*, 5,6 % - 35000 st (IPA)
Lagunitas Born Again Yesterday, 11122, USA, 35,5 cl, 32,90 kr, 7,2 % - 25200 st (APA)
Mahrs Ungespundet Kellerbier, 11508, Tyskland, 50 cl, 29,90 kr, 5,2 % - 14400 st (Zwickel, keller- & landbier)
North Coast Old Rasputin XX 20th Anniversary Edition, 11578, USA, 50 cl, 169 kr, 11,1 % - 666 st (Imperial porter & stout)
Omnipollo Shoutau Peach, 11570, Belgien/Sverige, 33 cl (burk), 33,90 kr*, 7 % - 21600 st (IPA) - framflyttad, nytt datum okänt
Oud Beersel Beersalis Sour Blend Granad Cru, 11490, Belgien, 33 cl, 39 kr, 8 % - 4008 st (Flamländsk röd & brun öl)
Oud Beersel Oude Pijpen Barrel Selection, 11220, Belgien, 37,5 cl, 77 kr, 6,5 % - 4008 st (Lambic - gueuze)
Remmarlöv Skånsk Tripel, 12768, Sverige, 75 cl, 79 kr, 8,7 % - 4000 st (Trippel)
Rodenbach Caracter Rouge, 11289, Belgien, 75 cl, 119 kr, 7 % - 10000 st (Flamländsk röd & brun ale)
Rooster's/Beavertown By 'Eck Clementine IPA, 11518, Storbritannien, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 6,8 % - 18000 st (IPA)
Sierra Nevada Hoptimum, 11263, USA, 35,5 cl, 39,90 kr, 9,6 % - 20000 st (Imperial/dubbel IPA)
Struise Pannepot Reserva Maker's Mark Barrel Matured, 11843, Belgien, 75 cl, 169 kr, 10 % - 1200 st (Belgisk mörk ale)
Värmdö Bryggeri Aquavit Barrel Fortified Ale, 11551, Sverige, 50 cl, 159 kr, 10,8 % - 1650 st (Annan öl)

*Exkl pant

Av dessa släpps Cascade Blackcap Raspberry, Electric Nurse/Weird Beard Bearded Nurse Barley Wine, North Coast Old Rasputin XX 20th Anniversary Edition och Struise Pannepot Reserva Maker's Mark Barrel Matured på hylla endast i de tre vinkällarbutiker men kommer givetvis gå att beställa till övriga butiker.

Ölen som släpps i lokala sortimentet listas som vanligt i ett separat inlägg.

Ölet är bryggt för att fira Oppigårds 15-årsjubileum, men det är också en öl som markerar ett nytt steg för bryggeriet. För äntligen är den här, Oppigårds första burköl! Givetvis blev det en pale ale som fick markera denna dubbla milstolpe, för pale ale är ju trots allt en stil som Oppigårds haft mycket framgång med och en stil som gör sig extra bra på burk.

Det är ju ingen engångsgrej att Oppigårds släpper öl på burk, utan de har skaffat en egen maskin för att tappa öl på burk och framöver lär vi ser fler och fler burköl från dem. Tyvärr tillåter inte Systembolaget att man byter förpackningstyp på en och samma öl som redan finns i sortimentet, så det är inte bara för Oppigårds att börja köra New Sweden, Amarillo och Everyday på burk. Dessutom räknas samma öl på flaska och på burk som två olika artiklar, så om man skulle få in t ex New Sweden på burk i Systembolagets sortiment så skulle den konkurrera med sig själv och riskera att tappa butikstäckning. Där finns kanske lite att fundera på för Oppigårds.

De problemen finns förstås inte när man som nu släpper öl i det tillfälliga sortimentet. 15 Years of Independence släpptes för två veckor sen i det tillfälliga sortimentet, i en upplaga om 40 000 burkar. Trots det stora antalet är den redan slut i webblagret och många butiker börjar få det skralt, eller helt slut, på hyllorna. Men än finns chansen att få tag på några burkar, och har man inte redan gjort det är den chansen väl värd att ta.

Vi snackar fruktig amerikansk pale ale med klara drag åt New England men med bättre drickbarhet och intressantare profil, tack vare en välkomponerad maltighet och fin beska som fyller ut smaken vid sidan om humlearomerna.

I humleväg innehåller ölet bland annat de nya sorterna Cashmere och Vic's Secret. Smakmässigt hittar man en ton som får mig att tänka på den asiatiska frukten longan, eller något som drar åt melon och grapefrukt. Malttonerna erbjuder nyansering med toner av bröd, sockerkaka och ytterst lätt kolatouch. Det hela mynnar ut i en citrusskalsbeska som sitter riktigt bra.

Under tiden som jag har suttit i hemmakontoret och knåpat på den här artikeln har min sambo kommit in till mig tre gånger för att sno åt sig en klunk från mitt glas. Även om hon gillar öl är det ett bra betyg från henne, och att vi båda gillar samma öl så mycket är ganska ovanligt.

Tar man in i beräkningen att ölet kommer på burk, att det håller måttliga 5,5 %, att det bara kostar 21,90 kr och förstås att det smakar riktigt bra, så känns det som en given sommaröl.



Rosa ankbröst med krispigt skinn, len palsternackspuré och syrlig björnbärssås - en riktigt härlig maträtt som varken är svår att tillaga eller som behöver bli särskilt dyr. Upplagt för att lyxa till det utan att behöva göra en alltför stor insats, och upplevelsen förhöjs förstås med något gott att dricka till. Här får ni både recept på maten och test av vilken öl som passar bäst till den.

En syrlig björnbärssås är ett klassiskt tillbehör till ankbröst och för egen del tycker jag att det är mycket gott med en palsternackspuré till som bidrar med en fin sötma till rätten. Lite smörslungade sockerärtor till det också så har man fått ihop en fin tallrik.

Ett gott pinot noir är en klassisk och väl fungerande dryckeskombination, men jag ville förstås prova det här med öl och plockade fram fyra olika öl av varierad stil. En wienerlager i form av Brooklyn Lager, en dubbelbock i form av Grebbestad Lunator, en dubbel i form av La Trappe Dubbel och en kriek i form av Boon Oude Kriek.

De två lagerölen föll lite platt här, då wienerlager var allt för lätt och medan dubbelbockens tyngd och sötma passade fint var den klassiska karaktären från münchnermalten inte något som passade till ankan. En dubbel i belgisk stil funkade däremot fint, med rätt tyngd och en bra karaktär av torkad frukt som passade fint med ankan, men den syrliga såsen var den inte en klockren matchning mot.

Kriek visade sig vara en överlägsen vinnare, som med sin stora bärighet och fylligt syrliga smak speglade såsen och knöt an till rätten på ett väldigt fint vis. Kanske inte så konstigt då det finns vissa likheter med smakprofilen i en typisk pinot noir.


När man tillagar ankbröst på klassiskt vis skårar man ofta skinnsidan först, för att undvika att den drar ihop sig av värmechocken vid stekningen och för att lättare smälta ut fettet. Om man istället tillagar sina ankbröst sous vide innan man steker skinnsidan behöver man inte skåra skinnsidan. Den försiktiga tillagningen gör nämligen att skinnet inte drar ihop sig, och samtidigt bryter det ner de proteiner som orsakar ihopdragningen, vilket gör att man sedan kan steka på skinnet utan ihopdragning. Därmed kan man hoppa över att skåra skinnsidan, och den intakta skinnsidan ger då en bättre värmeisolering mot köttet. Efter att ha tillagat ankbröstet med sous vide är det ju trots allt bara yta man vill åt efteråt medan man inte vill få in mer värme in i köttet. Bättre värmeisolering är alltså en fördel. Tillagningen ger också fettet en behaglig konsistens och man behöver inte bekymra sig för att smälta ut allt fett under stekningen. Det går förstås även fint att tillaga på gammalt hederligt vis om man inte har tillgång till sous vide. Hittar du färska ankbröst är det värt den extra pengen jämfört med att köpa frysta, men det funkar fint även med frysta ankbröst. Sous vide eller klassisk tillagning, liksom fryst eller färskt, är dock inget som påverkar dryckesmatchningen.

Till 3-4 portioner behöver du:
2 ankbröst
500 g palsternacka
2 st medelstora potatisar
7-8 dl mjölk
Smör
1 paket frysta björnbär eller ca 3 dl färska björnbär
1 dl balsamvinäger
2 msk muscovadosocker
2 tsk vatten
1 msk kycklingfond


Använder man sous vide, börja med att sätta cirkulatorn på 57 grader. Salta och peppra ankbrösten och lägg dem i påse. Låt dem ligga i plurret i 2-4 h. Ta upp ur badet och ta ur ankbrösten ur påsen och torka av dem. Spara vätskan som samlats i påsen om du vill använda den i såsen. Sätt en stor stekpanna på medelhög värme och lägg i ankbrösten med skinnsidan neråt. Stek tills du fått fin färg på skinnet, vänd sedan och låta stek en halv till en minut på andra sidan. Lägg upp på skärbräda och låta vila några minuter, tranchera sedan i ca 1,5 cm tjocka skivor.

Använder man inte sous vide funkar den klassiska metoden också fint. Sätt ugnen på 150 grader. Skåra skinnsidan på ankbrösten och salta. Lägg i köttet med skinnsidan nedåt i en kall stekpanna och slå på värmen. När skinnet fått fin färg och önskad mängd av fettet smält ut vänder du köttet och låter steka en halv till en minut på andra sidan. Lägg över i en ugnsfast form, peppra och sätt in i ugnen, låt stå tills de når en innertemperatur på 55-57 grader. Ta ut ur ugnen, låt vila 10 minuter och tranchera sedan i ca 1,5 cm tjocka skivor.

Under tiden som ankbrösten ligger i plurret eller ugnen ordnar du tillbehören. Skala palsternacka och potatis och skär i 1-2 cm stora bitar. Lägg i en kastrull och häll på mjölk så att det täcker. Koka upp och låt sedan koka på medelvärme i ca 15 minuter, tills bitarna är mjuka men inte mosiga. Sila av potatis och palsternacka men spara mjölken. Mixa potatis och palsternacka med lite av mjölken samt en stor klick smör. Det går också att ersätta smöret helt eller delvis med ankfett från stekpannan. Justera konsistensen vid behov med mer mjölk och smör/ankfett. Smaka av med salt och peppar.

Medan potatisen och palsternackan kokar hinner du förbereda såsen. Mät upp vinäger, socker, fond och vatten i en kastrull. Rör ihop under tiden det kokar upp. Tillsätt hälften av björnbären och låt det puttra i 5-10 minuter, rör om emellanåt. Tillsätt sedan resten av björnbären, och vätskan från sous-vide-påsarna om du sparade den till såsen, och låt stå på värmen något minut till.

Blanchera sockerärtorna i en minut i en liten kastrull med kokande, lättsaltat vatten. Häll av vattnet, lägg tillbaka sockerärtorna i kastrullen, läck i en klick smör, håll fast locket och skaka allt ordentligt tills smöret har smält.

Servera!

Under våren lanserade Guinness sin Nitro IPA i Sverige i en insats för att bredda sin närvaro på den svenska marknaden. Med kvävgas skapas den där krämiga skumkronan som Guinness Stout, och alla andra öl med nitro, har och nu har de alltså valt att göra en IPA med denna egenskap. Det är ju kanske inte så konstigt att man väljer att spela på en nisch som man gjort sig ett namn på, men blev det bra i det här fallet?

Den klassiska stouten från Guinness är inte någon personlig favorit riktigt. Inget fel på hur den smakar, bara hur mycket den smakar. Eller snarare hur tunn smaken är. Men där gör sig ändå nitron på något vis. Med deras Nitro IPA blev det snarare tvärtom, för det är en i grunden rätt så bra öl men den hade varit bättre utan nitro.

Jag tror inte Guinness var först med att sätta en IPA på nitro, men det är inte ett särskilt vanligt koncept, åtminstone inte på den svenska marknaden. Häromdagen pratade jag med en mycket kunnig och erfaren kille i den svenska ölbranschen som menade på att nitro dödar väldigt mycket humlearom.

Kanske är det därför som Guinness valt att gå på en mer balanserad smakprofil där både malt och humle kommer fram. Jag gillar maltigheten som bjuder på fylliga men ändå stramt hållna karamelltoner och drag av rostat bröd. Det är välnyanserat och intressant, vilket bygger en bra grund för att gå vidare med humlen. Det är visserligen en del hyfsat moderna sorter, bl a Cascade, i blandningen med fem humlesorter, men det är på många sätt en typiskt brittisk (eller typiskt irländsk, tro?) humleprofil med lätt fruktiga toner, en viss kryddighet och drag åt hö.

So far, so good, om man har vett att inte bara uppskatta IPA om det är tokhumligt. Men så var det ju det där med nitron. Jag tycker inte riktigt att det tillför något här. Visst ger det en lite speciell munkänsla, men det passar inte riktigt in med smakerna. Med de här smakerna hade man viljat ha en lätt kolsyra för att avsluta klunken med den fräschör det faktiskt ger.

I ärlighetens namn hade jag nog trott att det skulle vara lite kul med nitro i en IPA men att de inte skulle leverera på smaken. Det visade sig bli precis tvärtom.