Fuller's avslutar sin serie Brewer's Reserve med den femte installationen i serien och de avslutar med en smäll. Ölet har lagrats i 500 dagar på 30 år gamla Glenmorangiefat. Totalt kommer 2500 flaskor att släppas i beställningssortimentet på torsdag och jag har haft möjligheten att prova en flaska inför släppet. Så, här kommer en recension.

Whiskyn som legat i dessa fat säljs för omkring 10 000 kronor flaskan så det är inga dussinfat som den här ölen har fått ta igen sig på. Själva ölen kostar dock bara 99 kr för en halvlitersflaska. Grundölet är Golden Pride, en strong ale på 8,5 % som alltså har fått mogna i hela 500 dagar på whiskyfaten.

Doften har en ganska subtil ton av whisky med lätta vaniljtoner och mjuk fruktighet. Redan här förstår man att det här ölet handlar om många små, intrikata nyanser snarare än stora tuffa smaker. Det här bekräftas direkt när man tar en klunk av ölet.

Där kommer det nämligen också många nyanser utan att någon blir särskilt kraftig. Det är riktigt elegant faktiskt. Toner av whisky, torkad frukt, sherry, vanilj oh en lätt rökighet susar förbi. Allt det här backas upp av mer distinkta, maltiga toner som drar åt rostat bröd och karamell. Det finns också en något oxiderad ton som hela tiden tränger fram.

Efter att ha stått och luftat och värmts upp en stund kommer fler smaker fram och man kan sitta länge och leta nyanser. På så sätt är det ett roligt öl, det utmanar drickaren att nysta upp alla smaker. Å andra sidan tycker jag att den oxiderade toner stör en del. Kanske var grundölet inte perfekt för att klara av 500 dagar på fat och de påfrestningar som det trots allt innebär?

En kul öl ändå, och de som har gillat de tidigare installationerna i denna serie kommer säkert bli mycket nöjda även över denna.



Även i december kommer det några julöl i det lokala sortimentet på Systembolaget. Av det dussin öl som kommer den här gången är det dock bara två som visade sig vara värda att köpa. De två ölen kommer från Göteborgs Nya Bryggeri och Beer Studio. 

Så det blir ganska kort det här. De två ölen som jag tycker är värda att köpa är alltså Göteborgs Nya Bryggeris Jul-Öl, en härligt maltig mörk lager, och Beer Studio X-Mas Ale, en starkare belgare kryddad med apelsinskal och nejlika. Båda två mycket väl utförda.

Här är det också läge att höja ett varningens finger. Nästan alla andra öl var helt odrickbara, flera av dem med tydliga infektioner. Ovanligt många ovanligt dåliga öl. Åtminstone att döma från flaskorna på skribentprovningen.

Här är en lista över alla ölen i släppet:
Lunds Julöl Ljus Lager
30603, Lund, 33 cl, 24,80 kr, 5,3%

Fors Östgöta Julöl
31383, Motala, 33 cl, 22,60 kr, 5%

Göteborgs Nya Bryggeri Göteborgs Jul-Öl
30776, Göteborg, 50 cl, 26,90 kr, 5,8%

Onsala Jul på Onsala
31390, Kungsbacka, 33 cl, 28,90 kr, 4,5%

Onsala Gathenhielm Vinthunden
31391, Kungsbacka, 50 cl, 36,90 kr, 5,1%

Ysta Julöl
31280, Tomelilla, 50 cl, 27,70 kr, 5,7%

Ysta Julöl
31280, Tomelilla, 100 cl, 72,80 kr, 5,7%

Sundbybergs Köksbryggeri Julöl
31285, Sundbyberg, 33 cl, 29,10 kr, 6,2%

Hernö Härnöns Julamber
31369, Härnösand, 33 cl, 29,30 kr, 6%

Jädraöl Jädra Jul
31446, Gävle, 33 cl, 29,90 kr, 7%

Hantverksbryggeriet Julnarren
31278, Västerås, 33 cl, 39,90 kr, 7%

Beer Studio X-mas Ale
31287, Umeå, 33 cl, 34,90 kr, 8,7%

Brewing Költur Hold the Buns Fika Stout
31303, Södertälje, 33 cl, 27,90 kr, 5,9%


På onsdag är det premiär för det senaste tillskottet i Uppsalas krogscen, nämligen Bierhuis. Det blir en krog med fullt fokus på det belgiska, med bara belgiska öl och en meny som är starkt influerad av den belgiska matkulturen. Bakom krogen, som öppnar i Pipes of Scotlands gamla lokaler på S:t Olofsgatan, ligger gänget bakom Churchill Arms. Jag var där idag och fick mig en tjuvtitt och det såg väldigt bra ut må jag säga.

Det som direkt slår mig när jag kommer in på Bierhuis och fortsätter slå mig genom alla samtal under mitt timlånga besök är att de tagit den belgiska inriktning på stort allvar. Det är ingen liten halvtaskigt genomförd gimmick utan man har verkligen försökt bygga en belgisk enklav i Uppsala. Inredningen går i mörkbrunt, vinrött och skogsgrönt med luftigt till taket och glänsande takkronor. Många speglar, mycket trä och mycket läder. Man skulle lika gärna kunna vara i en murrig bar i Belgien. Det är förstås ingen tillfällighet, utan den belgiska stilen är noga rekad genom flera resor.


Öllistan är rakt av fylld med belgare, där både klassikerna och de mer nyskapande ölen har getts utrymme. Som genom ett lyckslag har man kunnat rekrytera Johan från Pressklubben i Stockholm som hade flyttat till Uppsala och inte kände för att pendla till Stockholm längre. Därmed fick man in en enorm kompetens kring belgisk öl. Ölen får stort utrymme med 24 kranar, varav 20 är fasta och 4 ska roteras. Dock blir det ingen snabb rotation på sorterna eftersom det köps in flera fat av samma sort till gästkranarna. Dessutom finns det omkring 100 belgiska öl på flaska. En del öl blir Bierhuis faktiskt helt ensamma i Sverige om att servera. När allt fler av de belgiska sorterna försvinner från Systembolagets fasta sortiment är det trevligt att se dem få en stark krogutpost även här i Uppsala.

-En belgisk bar är kanske inget som Uppsalaborna har skrikit efter, men när de kommer hit tror vi att de kommer inse att det är något som verkligen har saknats här. Konceptet funkar bra i Stockholm och vi är övertygade om att Uppsalaborna kommer att gilla det, säger Ali Haddadi som är en av personerna bakom Bierhuis.


Man har valt att enbart köra på helbelgiska öl och skippa öl som kontraktsbryggts i Belgien åt företag från andra länder. Det blir med andra ord inga öl från Mikkeller eller Omnipollo. På vinsidan har man istället valt att gå helt på franskt, men i sprithyllan kommer man kunna hitta både belgisk whisky och genever.

Även maten är starkt inspirerad av det belgiska köket och för att få det så autentiskt som möjligt har den belgiska matkulturen rekats på plats. Man kommer därför kunna hitta flera olika anrättningar av musslor, med eget val av blåmusslor eller hjärtmusslor, den klassiska köttgrytan stoofvlees, ostkrocketer, gratinerade endiver, våfflor och förstås pommes frites. En belgare som bor i Uppsala har dessutom hjälpt till med att få rätterna autentiska. Har man varit i Belgien lär man alltså känna igen sig i menyn, som precis som brukligt i Bryssel är presenterad på engelska, franska och flamländska.


Med dryga 80 sittplatser är det snäppet större än systerkrogen Churchill Arms och tanken är också att ordna tillstånd för en uteserveringmed 30-40 platser till våren. Premiären blir nu på onsdag (30/11), vi får se om det blir fullsatt på en gång. 

Nu återstår att se om det blir så bra i praktiken som det verkar. Själv missar jag premiären, ironiskt nog för att jag är i Belgien då, men eftersom stället ligger 900 meter hemifrån för mig lär det bli ett och annat besök. Hinner man inte dit före mig får man hålla utkik här efter en recension.

Årets sista påfyllning av det fasta sortimentet är i antågande och vi kommer att få se den första lanseringen av en belgisk trappistöl på mycket, mycket länge när Westmalle Tripel kommer tillbaka. Dessutom ett gäng öl som kvalat in från beställningssortimentet, däribland inte mindre än fem olika IPA. Snabbrecensionerna för alla torsdagens nyheter i fasta sortiment kommer här.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]


Clausthaler Zwickl
1976, Tyskland, 33 cl, 11,90 kr, 0,4 %
Luktar vört, smakar vört. Inte så konstigt kanske eftersom Clausthaler gör sin alkoholfria öl genom att mäska på ett sådant sätt att det blir väldigt lite förjäsbara sockerarter. Med andra ord är det i stort sett en vört som är kvar efter jäsningen.
Bäst före: 12.04.2018

Åbro Bryggmästarens Bästa Mellanöl
1476, Sverige, 33 cl, 12,90 kr, 4,5 %
Snäll, brödig smak med örtiga och höiga humletoner. Undviker de vanliga felen i ljus lager, så smaken är faktiskt inte helt tokig även om det inte är någon mästarpilsner.
Bäst före: 21JUL2017

Dos Equis Ambar
1337, Mexiko, 35,5 cl, 16,90 kr, 4,7 %
Både kvalmig och jolmig på en gång med smak av stampat jordgolv och karamell. Så pass kvalmigt och jolmigt att det blir lite motbjudande faktiskt.
Bäst före: JUL2017

Wernesgrüner Pils
1391, Tyskland, 50 cl (burk), 14,90 kr*, 4,9 %
Lätt med friska brödiga toner och örtiga humletoner. Fina smaker men med lite för lite tryck.
Buteljerad: 18.10.2016

Holsten Edel
1363, Tyskland, 33 cl, 12,90 kr, 4,9 %
Lätt, något brödig smak med väldigt mild humleton. Den känns inte tunn eller vattnig men ändå smakar den knappt något.
Bäst före: 15.10.17

Mikkeller American Dream Glutenfri
1282, Int. märke, 33 cl, 20,90 kr, 4,6 %
Lite "smutsigt" humlig och med allt för stark beska. Ger ett väldigt obalanserat och slarvigt intryck. Minns vanliga American Dream som betydligt bättre.
Bäst före: 24/02/18

Kaltenberg König Ludwig Dunkel
1201, Tyskland/Sverige, 33 cl, 13,90 kr, 5,1 %
Något söt med lätt rostad smak och lättare, örtiga humletoner. Ingen djup smakupplevelse, men det håller ihop bra åtminstone. Inte så dum dunkel. Denna variant är licensbrygd av Krönleins.

Karmeliten Karmentinus Heller Weizendoppelbock
1347, Tyskland, 50 cl, 25,90 kr, 8 %
Skumbanan en masse och väldigt kraftig kolsyra. Ganska annorlunda mot de weizenbock man är van vid då den inte är gjord med några mörka maltsorter och därmed inte har de karamelltoner och drag av torkad frukt som brukar finnas i de mörkare kusinerna. Här blir det mer av weissbier på steroider, vilket ger en helt annan smakbalans.
Bäst före: 14.09.17

Westmalle Tripel
1656, Belgien, 33 cl, 29,90 kr, 9,5 %
En öl som de flesta förhoppningsvis redan känner till. Gör man inte det bör man prova den, oavsett vad man får för intryck av den från följande omdöme. Ljust fruktiga aromer med avlägsna toner av päron och persika. Brödigt mellanspel och en torr avslutning med bra beska. Väl dold alkohol.
Bäst före: 28/06/18

Nils Oscar Scotch Ale
1455, Sverige, 33 cl, 28,90 kr, 8,2 %
Påtagliga rostade smaker med mjuka toner av nougat och choklad. Lättare drag av torkad frukt, men de ligger en bra bit bakom det rostade. Lätt sötma och en balanserande beska. En tolkning av scotch ale som är lite mer rostad än vanligt.
Bäst före: 27/10/2022

Avery Ellie's Brown Ale
1451, USA, 35,5 cl (burk), 24,90 kr*, 5,5 %
Lätt rostade toner med drag av rostat bröd, mild fruktighet och väldigt flyktiga nougattoner. Ganska lätt smak. Något intetsägande faktiskt.
Bäst före: 09/06/17

Bath British Quartet Mix Pack
1377, Storbritannien, 200 cl, 109,60 kr
-Wild Hare, 5 %
Pigga maltiga och lätt fruktiga toner med örtiga undertoner. Välbalanserad och behaglig engelsk pale ale som är okomplicerad men bra.
Bäst före: 7 SEP 17

-Gem, 4,8 %
Lite murrig smak med lätta karamelldrag men som ändå har vissa friska toner av örtig och lätt fruktig humle. Blir till slut ändå något jolmig.
Bäst före: 6 SEP 17

-Barnsey, 4,5 %
Något vattnig med toner av rostat bröd och en medelstark besk. Med lite koncentration hittar man även lätt fruktiga toner.
Bäst före: 5 SEP 17

-Dark Side, 4 %
Len och fin stout med lätta, rostade smaker som drar åt mörk choklad och knäckebröd med undertoner av bränt socker. Lättdrucket men utan smaksensationer.
Bäst före: 10 AUG 17

Nya Carnegiebryggeriet Hingstin Eko Stout
1368, Sverige, 33 cl, 24,90 kr, 5,9 %
Välrostad, torr stout med toner av hårt rostat kaffe, bränt socker och bränt knäckebröd. Lätt syrlig ton från de hårdrostade maltsorterna. Gillar man den här typen av tydligt rostade smaker så går det här absolut hem. Om ni undrar över namnet så är det en ordvits. Leta efter hästar...
Bäst före: 23062017



Följande öl har kvalat in från beställningssortimentet:
Kopparberg Fruit Lager Lemon & Lime
89061, Sverige, 33 cl, 18,90 kr, 5 %
Alkoläsk med ölbas....

Småland Mellanöl
11257, Sverige, 50 cl (burk), 9,90 kr*, 4,5 %
Lätt, något vattnig smak med lätt brödiga toner och väldigt lätta örtiga humletoner.
Bäst före: 08AUG2017

Dalabryggeri Ljus Lager
89655, Sverige, 33 cl, 16,90 kr, 5,2 %
Välbalanserad med fin brödighet och milda humletoner. Lättdrucken och god men väldigt okomplicerad.
Bäst före: 28 05 17

Ängöl Lata Dagars IPA
88676, Sverige, 50 cl, 33,90 kr, 6 %
Örtiga och lätt marmeladfruktiga humletoner med kakiga smaker bakom. Något grön i smaken dock.

Brutal Brewing A Ship Full of IPA
89425, Sverige, 33 cl, 14,90 kr, 5,8 %
Besk och karamellig, med ganska trötta humlesmaker. Oimponerande och påminner väldigt mycket om de svunna tider då IPA "skulle" smaka såhär.
Bäst före: 01.09.2017

Gotlands Bryggeri Great White Bulldog Wheat IPA
88939, Sverige, 33 cl, 25,90 kr, 7,3 %
Pigg och väldigt fruktig smak med rejäla humlesmaker. Fruktigheten drar åt melon, lychee och andra ljusa frukter, och det är lätt att känna Galaxyns influenser på smaken. Lätt maltsmak bakom som ändå klarar av att bära upp all humle. Mycket bra IPA!
Bäst före: 07.06.2017

Ballast Point Pineapple Sculpin IPA
89575, USA, 35,5 cl, 36,90 kr, 7 %
Fruktigt humlig och något karamellig med enkelspåriga och något artificiella smaker av ananas. Ett uns för mycket beska kanske. Gott men inte så mycket mer än så.

Följande öl har också kvalat in från beställningssortimentet men fanns inte med på denna provning eftersom de funnits vid tidigare skribentprovningar. Jag har kopierat in de snabbrecensioner jag skrivit vid tidigare provningar.
Brygghuset Finn Session Ale, 31009, Sverige, 33 cl, 23,50 kr, 4,4 %
Provades ursprungligen för ett släpp i TSLS. Hörde då inte till mina favoriter.

Grebbestad IPL, 1330, Sverige, 33 cl, 23,90 kr, 6 %
Karamellig med jordiga smaker och väldigt lite humle. Eftersmak av jord. Minns den som bättre från Göteborgs ölfestival. [Ursprungligen skrivet inför släpp i juni 2015.]

Martha Krieger Spitzenpilsner, 1662, Tyskland, 33 cl, 18,90 kr, 4,7 %
Brödiga och något diffusa smaker utan tydlig råvarukaraktär. Dessutom tunn med vattnig avslutning och låg beska. [Ursprungligen skrivet inför släpp i september 2014.]

Stigbergets West Coast IPA, 30854, Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 6,5 %
Provades ursprungligen för ett släpp i TSLS. Hörde då till mina favoriter.

I torsdags släpptes för första gången (?) en öl från Firestone Walker på Systembolaget när 164 flaskor av deras ljusa barley wine Helldorado ingick i en webblansering. Det var en rykande åtgång och alla flaskor verkar ha tagit slut på omkring en minut. För att ni som inte fick tag på någon ska veta vad ni missade och för att ni som fick tag på en flaska ska veta vad ni har att vänta er kommer här en recension på Helldorado.

När Firestone Walker fyllde 10 år släppte de en jubileumsöl som var en blandning av flera olika öl, där vinmakare från regionen satte samman blandningen från ett urval av fatlagrade öl. Det som blev kvar av de enskilda öl som släpptes i blandningen släpptes sedan som fatöl, varav flera fick så hög efterfrågan att man senare började släppa dessa även på flaska. Helldorado var ett av dem.

Det är en fatlagrad ljus barley wine som är lätt humlad med El Dorado. Vanligtvis är barley wine någonstans mellan gyllene och kopparfärgade, men Helldorado är mer åt det blonda hållet. 

Det här reflekteras också i smaken som inte har den djupa kolakaraktär man ofta hittar i barley wine, utan snarare drar åt honungshållet. Framförallt får fatlagringen komma till uttryck här med toner av kokos, vanilj, lättrostad ek och en lätt blommig ton. Humlen ger en lätt fruktig ton i bakgrunden. 

En eldig ton kopplar greppet om eftersmaken utan att det blir särskilt spritigt, trots hög alkoholhalt och fatlagring. Dock är ölet inte särskilt fylligt och även om det inte direkt är en öl som man dricker snabbt så förväntar man sig lite mer fyllighet av en så här stark öl.

Det är en intressant öl som utmanar stilkonventionen för barley wine samtidigt som den låter fatlagringen ge stora uttryck utan att det blir för dominant. Det är definitivt en öl som jag skulle vilja testa att lagra för att se om den utvecklar mer grundsmak och med tanke på styrkan bör den klara några år.

Missade man den får man hålla utkik efter kommande släpp, det finns goda chanser att det blir fler släpp av öl ur Firestone Walkers mer limiterade serier framöver.



Decembers enda småpartisläpp kommer nästa fredag så det är hög tid att vi tar en närmare titt på ölen som kommer. Det bjuds bland annat på några galna men väldigt intressanta italienare, en lika galen och intressant litauisk öl, några riktigt bra jul- och vinteröl samt nya Rodenbach Alexander. Här är snabbrecensionerna på alla ölen i släppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]


T5, T6 och T7 är beteckningar för hur stor butiksspridning ölen får. T7 innebär att de endast kommer på de tre vinkällarbutikerna, medan T5 är alla butiker som listas här. T6 är ett tiotal butiker, exakt vilka dessa är finns inte listat vad jag vet. Oavsett hur butiksspridning kan öl i små partier alltid beställas till vilken butik som helst utan kollikrav, via webben eller direkt i butik.


Mikkeller Christmas Wish Glutenfri
11117, Int. märke, 33 cl, 29,90 kr, 5,5 %, T5 - 15000 st
Humlig och väldigt grön smak. Obalanserad smak. Visst är det ett smakrikare alternativ för de som har problem med gluten i öl, men har man inte det har den inte mycket att erbjuda i konkurrensen.
Bäst före: 08/06/17

Dundulis Sutvaras
11720, Litauen, 50 cl, 35,80 kr, 6 %, T6 - 2508 st
Mycket kryddig och milt syrlig smak med lätta ekdrag. Lite juliga drag i kryddigheten och tillsammans med att de också är lite mörkare maltsorter i som ger ett, om än något avlägset, karamelligt drag blir det här någon märklig mix mellan julöl och suröl i mitt huvud. Det funkar dock. Spännande öl!

Remmarlöv The Local Fresh Hop Ale
11712, Sverige, 33 cl, 24,90 kr, 5,6 %, T5 - 9000 st
Milt humlig med lätt örtiga och lite fruktiga drag, uppbackat av kakor och lantbröd. Lite för trist humle för att det ska kännas meningsfullt ur en sensorisk synvinkel, men det finns förstås en utbildningsfaktor i att prova detta öl.
Bäst före: 7 17

Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest Ale
11719, USA, 35,5 cl, 36,90 kr, 6,7 %, T5 - 20000 st
I första hand kryddiga humletoner som följs av en lätt fruktighet och lätta karamelldrag i bakgrunden. Det märks att det har gått några månader sedan humleskörden och våthumlad IPA är ännu känsligare för ålder än vanligt.
Buteljerad: 092816

Sierra Nevada Celebration Ale
11717, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 6,8 %, T5 - 30000 st
Världens första moderna IPA (enligt somliga, inklusive mig själv) håller fortfarande även om det inte alls är samma humlebomb som vissa efterfrågar. Fin maltig bas med smaker av rostat bröd och lätta drag av torr karamell toppas med en bred humlesmak som är kryddig, lätt fruktig och har en liten ton av tallbarr. Kul att Systembolaget får in den i december istället för februari.
Buteljerad: 092916

Dupont Avec Les Bons Voeux
11756, Belgien, 37,5 cl, 51 kr, 9,5 %, T6 - 2040 st
Friskt kryddig och djupt brödig med örtiga toner och en fin pepprighet. Det här är, som vanligt, en supersaison i toppklass. Funkar dessutom fint att lägga undan ett år eller två.
Bäst före: 09/2021

Rodenbach Alexander
11736, Belgien, 75 cl, 99,90 kr, 5,6 %, T5 - 7000 st
Körsbär, vinäger, mandellikör, karamell och milda ekdrag. Den var mildare och lenare i smaken på fat, här är det mer drag i syran och mindre inställsam bärsmak, på gott och ont.
Bäst före: 16/09/2019

To Øl Snowball Saison
11266, Int. märke, 75 cl, 89,90 kr, 8 %, T6 - 2004 st
Något kryddig, men framförallt humlig, så till den grad att det känns närmare en IPA än en saison. Det är dock gott, med ett bra möte mellan fruktig humle och kryddiga jästdrag, men beskan känns en aning för stark.

Oedipus/Anchor Lekker Gezellig
11544, Nederländerna, 33 cl, 29,90 kr, 6,5 %, T6 - 4320 st
Lätt kryddig med milda chokladtoner och lite drag av knäckebröd. En lätt, fruktig humleton följer upp innan en lång, lätt rostad beska tar över avslutningen. Välbalanserat och välgjort, kryddningen är berömligt återhållsam.
Buteljerad: 18/10/2016

Innis & Gunn Spiced Rum Porter
11970, Storbritannien, 33 cl, 29,90 kr, 7,4 %, T5 - 40008 st
Väldigt kryddig med lätt fenoliska drag. Rom känns bara av lätt i slutet och mer genom en lätt alkoholton än romsmaker i sig. Porter? Nja, det känns faktiskt inte alls. Alldeles för kryddad för min smak.

Nynäshamns Ångbryggeri Valsviken Vinterporter
11123, Sverige, 25 cl, 43,30 kr, 9,1 %, T5 - 8640 st
Lyxiga chokladtoner minglar med lätta knäckebrödsdrag och milt rostade smaker, dock med ett stort djup i smaken. Väldigt bra! 

Rulles Meilleurs Voeux
11782, Belgien, 75 cl, 70 kr, 7,3 %, T6 - 1980 st
Frisk och fin med pigga örtiga smaker och mild kryddighet. Lätta drag av rostat bröd. Finstämd kraft i smakerna.
Bäst före: Augusti 18

De La Senne Winter Mess 2016
11119, Belgien, 33 cl, 34 kr, 8,5 %, T5 - 5184 st
Lätt fruktig, med tydligt kryddiga drag och toner av torr karamell. Väldigt torr avslutning.

Corsendonk Christmas Ale
11285, Belgien, 75 cl, 89,90 kr, 8,5 %, T6 - 2160 st
Toner av stjärnanis och torkad frukt i en snygg kombination. Även toner av kola och rostat bröd. Något söt och faktiskt lite jolmig avslutning.
Bäst före: 06/07/19

St Bernardus Christmas Ale
11716, Belgien, 75 cl, 71 kr, 10 %, T6 - 3360 st
Nu snackar vi! Torkade frukter av alla dess slag och med bra tryck i smakerna dessutom. Kompletteras av karamelltoner och en mycket lätt kryddighet. Estrigt söt på ett mycket snyggt vis. Det här är hög klass!

Baladin Nöel
11294, Italien, 75 cl, 99 kr, 9 %, T6 - 2004 st
En lätt syrlig ton av vinäger som inte riktigt går ihop med smakerna av torkad frukt och karamell. Den ska inte vara syrlig och vi provade ur två olika flaskor med samma fel så det är troligen något som går i hela batchen.
Bäst före: 10/2020

Baladin Metodo Classico Riserva
11475, Italien, 75 cl, 189 kr, 10 %, T5 - 2376 st
Djupt vinös med en lätt men väldigt passande syrlighet. Drag av druvmust, men det är inga druvor med i produktionen. Lätt kryddig, viss sötma och mycket djup smak. Väldigt spännande, unik och god öl.
Buteljerad: 6/03/2014


Baladin Xyauyù 2013
11249, Italien, 50 cl, 199 kr, 14 %, T7 - 360 st
Väldigt söt och fyllig, helt utan kolsyra. Påminner mycket om likör, då den har djupa russintoner, men den är också betydligt mer komplex i smaken än vad likör brukar vara. Det finns också en frisk ton, som av eukalyptus, som udda nog passar in. Riktigt gott faktiskt!

Brooklyn Triple Burner
11527, USA, 75 cl, 149 kr, 10,6 %, T7 - 1100 st
Kryddig och örtig med brödiga smaker och lätta citrusdrag. Lätta drag av vitt vin som integrerar fint med ölen. Kryddningen funkar inte riktigt för mig men annars en väldigt bra öl.

Schloss Eggenberg Samichlaus Classic
11122, Österrike, 33 cl, 42,50 kr, 14 %, T5 - 6000 st
Som vanligt en tung och söt rackare med kraftig smak av kola och karamell med nyanser av torkad frukt. En aning eldig, så som brukligt när den är ung. En till klassiker som fortfarande håller måttet.
Bäst före: 09 2021


Följande öl släpps i T7 men var inte med på skribentprovningen:
Dugges Boxed Idjit, 11727, Sverige, 33 cl, 79,90 kr, 12,1 % - 1000 st

Provade Boxed Idjit på All In Beer Fest och gillade den. Fatlagringen är väl avvägd och har gett drag av whisky utan att det blir för mycket så att den fina grundölen också får komma fram.
I nästa påfyllning av lokalsortimentet på Systembolaget kommer hela 69 öl och som vanligt är det både högt och väldigt lågt. Bland de 28 godbitarna som jag har hittat hittar vi som vanligt mycket från Göteborgstrakten men också från Umeå, Karlshamn, Gotland, Nyköping och Kristianstad, för att nämna några. Dessa godbitar och en lista på alla som släpps presenteras här.


På pale-ale-sidan hittar vi smaskiga öl i form av BarlindBeer Archipelago Pale Ale Citra, Beerbliotek Bobek Citra på burk, den fantastiska Christian Bale Ale från danska Dry & Bitter, Poppels Passion Pale Ale, 365 APA från Lucle och Bearded Rabbit Monkish.


I storebrorsstilen IPA hittar vi danska Gamma Hop Sweat IPA, DalaBryggeri India Pale Ale, All In This India Pale Ale, Aviator IPA från Lycke Bryggeri, Beerbliotek Hip Hops IPA på burk och Poppels Wheat IPA som alla rekommenderas varmt. 


Örebro Brygghus Winter Blizz IPA är också en IPA till namnet men är något mer av en humlig brown ale i smaken, men rekommenderas lika varmt för det. Även Poppels Vintervärmare Tvåtusensexton är riktigt fint. Från Gotlands Bryggeri kommer en annan vinteröl i form av Wisby Vinter Weissbock, och Nils Oscar släpper årets Winter Edition som baserar sig på deras gamla julöl. Alla fyra är maltigt mysiga, men på ganska olika vis, och värmer fint i vinterkylan.


Stigberget fortsätter leverera härliga öl och den här gången är det Api Lairepmi Imperial Progressive Ale, som närmast kan liknas vid någon slags variant på en DIPA, samt den mycket härliga Wee Heavy Olympic Scotch Ale på hela 10 %. Kristianstads Bryggeri är ett annat bryggeri som nästan alltid imponerar och så också nu när de släpper SjöCrona Roug.


Beer Studio från Umeå släpper tre fina öl samtidigt. Dels deras imperial stout Sputnik Krisis och så deras två jubileumsöl One och Two som är något av en DIPA-barley-wine-hybrid respektive en blåbärsstout.


Bland de mörkare ölen hittar vi kokos- och chokladkryddade Stauns Stout från Skeppsgossen, kaffekryddade Mocha Latte Stout från Beerbliotek som även den är på burk, Barcode Imperial Oatmeal Stout från BarlindBeer och My Balalaika från Brygghus 19.

Ett litet barley wine kommer det också, i form av klassiska Hantverksbryggeriet Baronen från 2014. Det är inte den bästa av dess årgångar men fortfarande en mycket bra barley wine.

Och så Sabatons bandöl The Last Beer som Eskilstuna Ölkultur har bryggt. Den har jag redan recenserat här.

Alla öl som släpps listas nedan:
Hönsinge Hantwerksbryggeri Hörte Pilsner
31335, Trelleborg, 33 cl, 34,50 kr, 4,8%

Mora Guld Pilsner
31374, Mora, 33 cl, 16,90 kr, 5%

Nora Brygghus Bryggarns Bästa
31367, Nora, 33 cl, 33 kr, 5,5%

Vega Azalea Lager
31423, Göteborg, 33 cl, 21,90 kr, 5,2%

Electric Nurse Lager
31417, Härryda, 33 cl, 23,50 kr, 5%

Eskilstuna Sabaton The Last Beer
31366, Eskilstuna, 33 cl, 24,90 kr, 5%

Bröderna Bommen Ljungan Pale Ale
31439, Njurunda, 33 cl, 29,50 kr, 5,9%

Ferna Forge von Hermansson Pale Ale
31392, Skinnskatteberg, 33 cl, 29,90 kr, 5,8%

BarlindBeer Archipelago Pale Ale Citra
31415, Öckerö, 33 cl, 32,30 kr, 5,6%

Beerbliotek Bobek Citra
31421, Göteborg, 33 cl, 26,90 kr, 5,5%

Extra Mile Pale Ale
31384, Arvika, 33 cl, 29,90 kr, 6%

Skedemosse Gårdsbryggeri Guld Pale Ale
31382, Borgholm, 50 cl, 29,90 kr, 5%

Dry & Bitter Christian Bale Ale Session IPA
31425, Danmark, 33 cl, 32,90 kr, 4,6%

Emmaboda Bryggeri EPA Emmaboda Pale Ale
31380, Emmaboda, 33 cl, 23,90 kr, 5%

Poppels Passion Pale Ale
31408, Partille, 33 cl, 24,90 kr, 5,2%

Lycke Bryggeri 365 APA
31396, Härryda, 33 cl, 22,90 kr, 4,7%

Bearded Rabbit Monkish
31426, Göteborg, 33 cl, 24,90 kr, 4,8%

1413 Bryggkultur Lill-Olas APA
31407, Landskrona, 33 cl, 30 kr, 5,5%

Jackdaw Monkey Belle
31409, Uppsala, 33 cl, 25 kr, 5%

Lidbhy Gård Skog Saison
31365, Norrtälje, 33 cl, 39,80 kr, 6%

Coppersmith's Session IPA
33000, Västerås, 33 cl, 22,50 kr, 4,7%

Migranten Promenad Session IPA
31388, Danmark, 33 cl, 31,90 kr, 4,9%

BarlindBeer Ten Island IPA
31412, Öckerö, 33 cl, 33,40 kr, 6,5%

Gamma Brewing Hop Sweat IPA
31389, Danmark, 33 cl, 33,90 kr, 6,8%

Emmaboda Bryggeri Alectro India Pale Ale
31381, Emmaboda, 33 cl, 26,90 kr, 6,7%

DalaBryggeri India Pale Ale
31440, Rättvik, 33 cl, 23,90 kr, 6,2%

All In This India Pale Ale
31377, Göteborg, 33 cl, 34,90 kr, 6%

Bröderna Bommen IPA
31431, Njurunda, 33 cl, 30,20 kr, 5,9%

Råå IPA Organic
31379, Helsingborg, 33 cl, 26,90 kr, 6%

Torsöl Mikrobryggeri Sigyn IPA
31402, Mariestad, 50 cl, 37,10 kr, 5,1%

Torsöl Mikrobryggeri Loke IPA
31401, Mariestad, 50 cl, 37 kr, 5,6%

Torsöl Mikrobryggeri Freja IPA
31400, Mariestad, 50 cl, 36,80 kr, 6,3%

Lycke Aviator IPA
31394, Härryda, 33 cl, 26,90 kr, 6,6%

Beerbliotek Hip Hops IPA
31399, Göteborg, 33 cl, 26,90 kr, 6%

Poppels Wheat IPA
31411, Partille, 33 cl, 27,90 kr, 6,8%

Brekeriet Uncle Brett IPA
31422, Landskrona, 33 cl, 36,90 kr, 6,5%

Kvarnagårdens Bryggeri Janus Dubbel Svart India Pale Ale
31373, Växjö, 25 cl, 34,90 kr, 8,5%

Jädraöl Vinterlager
31447, Gävle, 33 cl, 28,90 kr, 4,5%

South Plains Winter Ale
31386, Malmö, 33 cl, 18 kr, 6%

Bryggeriet Stenhammaren Lykttändaren Winter Ale
31376, Sundsvall, 33 cl, 28,40 kr, 5,8%

Sälens Fjällbryggeri Vargavinter
31372, Malung-Sälen, 33 cl, 29,90 kr, 6,3%

DalaBryggeri Vinterbrygd
31432, Rättvik, 33 cl, 20 kr, 5,4%

Skelderwikens Frosty Ice
31416, Ängelholm, 33 cl, 27,90 kr, 5,1%

Örebro Brygghus Winter Blizz IPA
31430, Örebro, 33 cl, 29,90 kr, 6,7%

Train Station Brewery Jingle B'Ale Brown Ale
30742, Knivsta, 33 cl, 26,90 kr, 5%

Äppelbo Brun Älg
31405, Vansbro, 33 cl, 28,90 kr, 6%

Poppels Julporter Tvåtusensexton
31414, Partille, 33 cl, 23,90 kr, 5,5%

Poppels Vintervärmare Tvåtusensexton
31420, Partille, 33 cl, 27,90 kr, 7,8%

Gotlands Bryggeri Wisby Winter Weissbock
31397, Gotland, 50 cl, 35 kr, 6,2%

Nils Oscar Winter Edition
31398, Nyköping, 50 cl, 47,90 kr, 7,6%

Bröderna Bommen Brown Ale
31428, Njurunda, 33 cl, 29,70 kr, 5,1%

Brygghus 19 Brew lika a Barista
31427, Karlshamn, 33 cl, 34,90 kr, 5,7%

Brygghus 19 Festbock
31419, Karlshamn, 33 cl, 25,90 kr, 7,9%

Närke Kulturbryggeri Gransus
31441, Örebro, 50 cl, 36,90 kr, 7%

Stigbergets Api Lairepmi Imperial Progressive Ale
31443, Göteborg, 33 cl, 39,90 kr, 8%

Stigbergets Wee Heavy Olympic Scotch Ale
31444, Göteborg, 33 cl, 66,60 kr, 10%

SjöCrona Roug
31368, Kristianstad, 37,5 cl, 56 kr, 9,5%

Gamla Enskede Bryggeri Stora Gungans Porter
31371, Stockholm, 33 cl, 29 kr, 4,4%

Skeppsgossen Stauns Stout
31406, Karlskrona, 33 cl, 24,10 kr, 5%

Hönsinge Hantwerksbryggeri Sumprunkarens Svarta Porter
31337, Trelleborg, 33 cl, 44,70 kr, 6,8%

Qvänum Ambassadörsporter
30913, Vara, 33 cl, 36,50 kr, 7,8%

Beerbliotek  Mocha Latte Stout
31424, Göteborg, 33 cl, 33,90 kr, 8%

BarlindBeer Barcode Imperial Oatmeal Stout
31410, Öckerö, 33 cl, 39,80 kr, 8,3%

Eskilstuna Imperial Stout
89179, Eskilstuna, 33 cl, 39 kr, 9%

Beer Studio One
31332, Umeå, 33 cl, 59,70 kr, 10,2%

Beer Studio Two
31404, Umeå, 33 cl, 69,90 kr, 11%

Beer Studio Sputnik Krisis
31403, Umeå, 33 cl, 59,90 kr, 10,5%

Brygghus 19 My Balalaika
31418, Karlshamn, 33 cl, 44,90 kr, 10,3%

Hantverksbryggeriet Baronen 2014
31429, Västerå, 33 cl, 69 kr, 10,4%


Med fredagens release av O/O Narangi och Stigbergets Amazing Haze, samt att Stigbergets GBG Beer Week IPA har blivit tillgänglig i TSLS, kan man just nu dricka tre stycken göteborgska IPA i världsklass. Alla kommer dessutom från samma bryggare. Dessutom är GBG Beer Week baserad på Narangi och Amazing Haze är också närbesläktad. Så frågan är, vilken av de tre är egentligen bäst?

Den som kom först var Narangi och när det var dags för Stigberget att skapa GBG Beer Weeks officiella öl för årets upplaga baserades den på Narangi. Amazing Haze är en senare kreation på liknande grunder men endast humlad med Mosaic. Just den humlesorten samt användandet av vete är också gemensamma nämnare för denna trio.

Låt oss börja med att kika på Amazing Haze som är dubbelt torrhumlad, något som de senaste hajpbryggerierna i USA brukar vara glada i att både pyssla med och påpeka att de pysslar med. Att den här ölen också är det är alltså ingen överraskning då både den och de andra i trion tar tydlig inspiration från de amerikanska bryggerierna. 

Det har i alla fall gett en fräsch IPA med gott om humlearom där de melontoner som Mosaic blev känd för från början har hittat fram. Humletonerna är stora, pigga och rena med en viss spets, medan malten är mjuk och lätt kakig.

Narangi å sin sida har lite mer tryck i smakerna men är lite mer oslipad i kanterna, på både gott och ont. Den är också byggd kring Mosaic men har också doser av Citra och Columbus, vilket ger en bredare fruktighet med mer citrustoner än i Amazing Haze. 

Till sist har vi GBG Beer Week IPA som är humlad med Mosaic, Citra och Nelson Sauvin men som, om jag uppfattat det rätt, inte är lika centrerad kring Mosaic som Narangi är. Här har vi därmed en ännu bredare fruktighet men med mer slipade kanter än i Narangi.

Jag har svårt att plocka upp några större skillnader i något annat än humleprofilerna i de här tre ölen. De tre flaskorna är buteljerade inom tio dagar från varandra, där Amazing Haze är äldst och GBG Beer Week yngst, och är 3-5 veckor gamla så färskheten utgör inte heller någon avgörande skillnad i detta test. 

Tre mycket bra IPA där humlen verkligen får komma fram. Smakskillnaderna dem emellan är i praktiken ganska små i mitt tycke och skulle vara ganska svåra att pricka in om man inte provade dem bredvid varandra. Inte ens när man gör det blir det helt uppenbart. Jag plockar nog ut Narangi som min favorit då jag gillar den lilla kantigheten som den har, det är något som gör den lite mer intressant för mig. Den kostar å andra sidan tre kronor mer än Amazing Haze och fem kronor mer än GBG Beer Week IPA, så ska man räkna in någon sorts ekonomi går valet på GBG Beer Week.
När det är dags för sortimentsskifte den 1 december är det också dags för Systembolaget att rensa ut några öl som har sålt för dåligt. Totalt kommer 22 öl att försvinna ur det fasta sortimentet. Det är visserligen ett flertal tråkiga internationella lager, men också några godbitar så som Traquair House Ale som försvinner. Hela listan har vi här.

Becker's Pils
Stödbensöl
S:t Eriks Lager
Litovel Classic (33 cl flaska)
Gösser Beer
Norrlands Guld Export (50 cl flaska)
Karhu
Chang Beer
Augsberger Herrenpils
Saku Kuld
Asahi Super Dry
To Öl My Pils
Brygghuset Finn California Lager
Primator Premium Dark
Designbrew Alter Valter Altbier
Black Isle Goldeneye Organic Pale Ale
Oceanbryggeriet India Pale Ale
Spitfire
Adnams Crystal Rye IPA
Robinson Old Tom
Traquair House Ale
Gotlands Bryggeri Wisby Hopfenwisser Weisse
I december är det bara ett småpartisläpp men det är å andra sidan ett riktigt stort ett med hela 21 öl. Dessutom är det påfyllning i fasta sortimentet igen, inklusive inkvalade öl från beställningssortimentet, där vi får se återkomsten av Westmalle Tripel och en inkvalning från en riktigt bra svensk IPA. Och så den legendariska Rodenbach Alexander som har återuppväckts efter många års dvala. Här är hela listan över nya öl i december.


T5, T6 och T7 är beteckningar för hur stor butiksspridning ölen får. T7 innebär att de endast kommer på de tre vinkällarbutikerna, medan T5 är alla butiker som listas här. T6 är ett tiotal butiker, exakt vilka dessa är finns inte listat vad jag vet. Oavsett hur butiksspridning kan öl i små partier alltid beställas till vilken butik som helst utan kollikrav, via webben eller direkt i butik.


1 DECEMBER FASTA SORTIMENTET
Avery Ellie's Brown Ale, 1451, USA, 35,5 cl (burk), 24,90 kr*, 5,5 %
Bath British Quartet Mix Pack, 1377, Storbritannien, 200 cl, 109,60 kr
Clausthaler Zwickl, 1976, Tyskland, 33 cl, 11,90 kr, 0,4 %
Dos Equis Ambar, 1337, Mexiko, 35,5 cl, 16,90 kr, 4,7 %
Holsten Edel, 1363, Tyskland, 33 cl, 12,90 kr, 4,9 %
Kaltenberg König Ludwig Dunkel, 1201, Tyskland, 33 cl, 13,90 kr, 5,1 %
Karmeliten Weizendoppelbock, 1347, Tyskland, 50 cl, 25,90 kr, 8 %
Mikkeller American Dream Glutenfri, 1282, Int. märke, 33 cl, 20,90 kr, 4,6 %
Nils Oscar Scotch Ale, 1455, Sverige, 33 cl, 28,90 kr, 8,2 %
Nya Carnegiebryggeriet Hingstin Eko Stout, 1368, Sverige, 33 cl, 24,90 kr, 5,9 %
Wernesgrüner Pils, 1391, Tyskland, 50 cl, 14,90 kr*, 4,9 %
Westmalle Tripel, 1656, Belgien, 33 cl, 29,90 kr, 9,5 %
Åbro Bryggmästarens Bästa Mellanöl, 1476, Sverige, 33 cl, 12,90 kr, 4,5 %

1 DECEMBER KVAL FRÅN BESTÄLLNINGSSORTIMENTET
Ballast Point Pineapple Sculpin IPA, 89575, USA, 35,5 cl, 36,90 kr, 7 %
Brutal Brewing A Ship Full of IPA, 89425, Sverige, 33 cl, 14,90 kr, 5,8 %
Brygghuset Finn Session Ale, 31009, Sverige, 33 cl, 23,50 kr, 4,4 %
Dalabryggeri Ljus Lager, 89655, Sverige, 33 cl, 16,90 kr, 5,2 %
Gotlands Bryggeri Great White Bulldog Wheat IPA, 88939, Sverige, 33 cl, 25,90 kr, 7,3 %
Grebbestad IPL, 1330, Sverige, 33 cl, 23,90 kr, 6 %
Kopparberg Fruit Lager Lemon & Lime, 89061, Sverige, 33 cl, 18,90 kr, 5 %
Martha Krieger Spitzenpilsner, 1662, Tyskland, 33 cl, 18,90 kr, 4,7 %
Småland Mellanöl, 11257, Sverige, 50 cl, 9,90 kr*, 4,5 %
Stigbergets West Coast IPA, 30854, Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 6,5 %
Ängöl Lata Dagars IPA, 88676, Sverige, 50 cl, 33,90 kr, 6 %

2 DECEMBER SMÅ PARTIER
T5
Baladin Metodo Classico Riserva, 11475, Italien, 75 cl, 189 kr, 10 % - 2376 st
De La Senne Winter Mess 2016, 11119, Belgien, 33 cl, 34 kr, 8,5 % - 5184 st
Innis & Gunn Spiced Rum Porter, 11970, Storbritannien, 33 cl, 29,90 kr, 7,4 % - 40008 st
Mikkeller Christmas Wish Glutenfri, 11117, Int. märke, 33 cl, 29,90 kr, 5,5 % - 15000 st
Nynäshamns Ångbryggeri Valsviken Vinterporter, 11123, Sverige, 25 cl, 43,30 kr, 9,1 % - 8640 st
Remmarlöv The Local Fresh Hop Ale, 11712, Sverige, 33 cl, 24,90 kr, 5,6 % - 9000 st
Rodenbach Alexander, 11736, Belgien, 75 cl, 99,90 kr, 5,6 % - 7000 st
Schloss Eggenberg Samichlaus Classic, 11122, Österrike, 33 cl, 42,50 kr, 14 % - 6000 st
Sierra Nevada Celebration Ale, 11717, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 6,8 % - 30000 st
Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest Ale, 11719, USA, 35,5 cl, 36,90 kr, 6,7 % - 20000 st

T6
Baladin Nöel, 11294, Italien, 75 cl, 99 kr, 9 % - 2004 st
Corsendonk Christmas Ale, 11285, Belgien, 75 cl, 89,90 kr, 8,5 % - 2160 st
Dundulis Sutvaras, 11720, Litauen, 50 cl, 35,80 kr, 6 % - 2508 st
Dupont Avec Les Bons Voeux, 11756, Belgien, 37,5 cl, 51 kr, 9,5 % - 2040 st
Oedipus Lekker Gezellig, 11544, Nederländerna, 33 cl, 29,90 kr, 6,5 % - 4320 st
Rulles Meilleurs Voeux, 11782, Belgien, 75 cl, 70 kr, 7,3 % - 1980 st
St Bernardus Christmas Ale, 11716, Belgien, 75 cl, 71 kr, 10 % - 3360 st
To Øl Snowball Saison, 11266, Int. märke, 75 cl, 89,90 kr, 8 % - 2004 st

T7
Baladin Xyauyù 2013, 11249, Italien, 50 cl, 199 kr, 14 % - 360 st
Brooklyn Triple Burner, 11527, USA, 75 cl, 149 kr, 10,6 % - 1100 st
Dugges Boxed Idjit, 11727, Sverige, 33 cl, 79,90 kr, 12,1 % - 1000 st

*Exkl. pant

Det började med en bärsklubb, som gav en idé om en humleodling vilket i sin tur ledde till ett besök på ett numera nedlagt svenskt mikrobryggeri som gav de hembryggande vännerna tanken om att starta ett bryggeri. Problemet för dem var bara att det här hände på mitten av 90-talet, när det ännu inte fanns någon ölvåg. Istället skulle de vara med och starta den.

Hela historien om hur grabbarna skulle starta humleodling och på vägen ner till södra Sverige för ett studiebesök på en sådan gjorde det avgörande besöket hos Nordsjö Gårdsbryggeri går att läsa i boken Allt Utom En Stor Stark, som Nynäshamns Ångbryggeri gav ut till sitt 15-årsjubileum. Nästa år är det dags att fira 20-årsjubileum.

Nästan på dagen fyra år efter mitt första besök på Nynäshamns Ångbryggeri står jag återigen på Nynäshamns pendeltågsstation och blickar ut mot en hamn som är helt stilla i novemberdagens grådask, innan jag styr stegen upp till bryggeriet som ligger mitt i stan. En rundtur på bryggeriet visar en hel del ändringar sen sist. De små liggande tusenliterstankarna är borta och har gett plats för nya, större stående tankar. I ett undangömt hörn finns ett litet labb och ett till mäskkärl har installerats till bryggverket. Utanför finns två stora utomhustankar och i källaren har det blivit fullt med plats sedan man flyttat ut lagret till en egen lokal. 

-Kåken i sig är inte optimal, det var ju inte det här vi trodde när vi började, skrockar Thomas Hansen, en av bryggeriets grundare.

Den lilla lokalen sätter nämligen sina begränsningar. Det nya mäskkärlet tillåter tre bryggningar per dag, men det i sin tur gör att de måste buteljera varje dag medan det inte finns något lagerutrymme kvar. Logistikkedjan måste gå felfri för att det ska gå ihop. I år kommer de ändå kunna klämma ur sig lite mer än de 800 000 liter de producerade ifjol, och med ytterligare utomhustankar på gång förutspår de att de kommer närma sig miljonen nästa år.

De skulle kunna producera lite mer som det är, om de bara gjorde mindre öl som ska lagras länge, men öl som Bötet Barley Wine vill de varken dra ner på eller tumma på. Med tillväxten kommer också andra utmaningar än att bara släcka kundernas törst. Att komma upp i tio anställda innebar också att de kom över en tröskel som innebar hårdare arbetsmiljöregler. Därför sker också mycket utveckling som bara märks internt.


Det är en helt annan verklighet än för 19 år sedan och med den kommer helt andra utmaningar. Idag har de stabila krogkunder, med bland annat flera fasta kranar på Akkurat varav en, Landsort Lager, är vad besökare som frågar efter en stor stark får. I början var det svårt att få någon krögare att köpa deras öl överhuvudtaget.

-När vi började sålde vi knappt något aktivt, men när vi kom igång med att försöka sälja in vår öl till barer undrade krögarna vad de skulle med vår öl till. De hade ju redan öl. Systembolaget struntade i vad vi höll på med, vi var för små. De hade knappt ens rätt blanketter för oss när vi började sälja genom dem, berättar Thomas.

Bedarö Bitter sålde så bra genom privatimporten och med tillräcklig geografisk spridning att den kvalade in till det fasta sortimentet 2005, åtta år efter att bryggeriet startat. 

-Idag finns en helt annan möjlighet för nya bryggerier att nå ut till kunder och få bryggeriet att växa, menar Marcus Wärme.

Snart har 20 år gått för Nynäshamns Ångbryggeri, vilket naturligtvis ska firas med en stor fest till sommaren. Planeringen är redan igång. Mycket har hänt men mycket är också sig likt. Till exempel envisas de fortfarande med att bara använda humlekottar i sina öl, inga pellets som de tycker ger en kantigare smak. Mycket kommer säkert också att fortsätta förändras, men när jag frågar hur det ser ut om 20 år blir de ställda.

-Det har vi inte tänkt på än. Då börjar vi komma i pensionsåldern så förhoppningsvis har vi lyckats få våra barn att ta över vårt arbete tills dess, säger Thomas.

De ropar in företagets VD, Tony Magnusson, och bollar frågan vidare till honom.

-Då har vi byggt ett produktionsbryggeri någon annanstans och har gjort om det här stället till en ren bryggeripub, där vi som pensionerar kan komma och dricka öl och kolla på när våra barn arbetar, säger Tony.

Något som lär komma inom en närmare framtid är innehållet i de romfat som står och gottar sig i källaren. Det lär bli något att se framemot!



Snart är det dags för mig att dra till Belgien igen, men först ska jag såklart avsluta med den sista artikeln från den senaste resan. Efter att ha övernattat på ett pittoreskt litet hotell utanför Chimay puttrade hyrbilen norrut igen, men istället för att åka tillbaka till Bryssel styrde jag kosan mot nordväst. Ett bra tag slickade jag franska gränsen men så var jag plötsligt tillbaka i Flandern. Vägskyltarna slutade prata om Courtrai och visade mig istället mot Kortrijk. Nu var det förstås inte till Kortrijk jag skulle, utan till det närbelägna Roeselare för att besöka bryggeriet som står bakom stilikonen inom flamländsk rödöl.

Ett komplex av tegelbyggnader mötte mig när jag efter två timmars körning från Chimay var framme vid Rodenbach. Bryggeriet må vara modernt men utvändigt sett är det fortfarande en kvarleva från industralismens guldålder. Även invändigt finns en del av det gamla bevarat som ett slags museum. Bland annat kan man kika på deras kölningstorn där en koleldad ugn i botten värmde upp de blöta kornen som låg i två lager längre upp i tornet, och där toppen av skorstenen ställde sig efter vinden för att det alltid skulle finnas ett naturligt drag upp genom tornet. Det här egna tornmälteriet var i drift ända fram till 70-talet. 


Rodenbachs första brygghus byggdes 1864 och till skillnad från många andra bryggerier förlorade man inte utrustningen under världskrigen. Istället var man så förutseende att man under andra världskriget betalade den tyska ockupationsmakten för att få behålla den så värdefulla kopparutrustningen, med resultatet att man kan kunde återuppta verksamheten direkt efter kriget medan andra kämpade för att få tag på utrustning. Det här gav givetvis enorma fördelar för Rodenbach som fick stor spridning. Idag brygger Rodenbach 5 miljoner liter öl om året.


Fram till 60-talet producerade de också lambic som de blandade till en geuze. Kylskeppet finns fortfarande kvar men används inte längre eftersom man idag bara producerar sin välkända flamländska rödöl. Grundölet primärjäser i en vecka med den egna husjäststrängen, varpå det unga ölet blandas med lagrad öl eller läggs på foeder för att lagras i två år. Ölet bryggs med en enkel dekoktionsmäskning och har en liten portion majs för att minska mängden polyfenoler och en portion mörkare malt för att öka reduktionsförmågan. Att man vill minska polyfenolerna beror på att dessa inte går ihop med ölets syra medan reduktionsförmågan behövs för att minska oxideringen av ölet under lagringen. Den ytterst lilla mängden humle ger en IBU på 10 men tillsätts i första hand för att ge bättre skumstabilitet.

Under de två åren som ölet lagras på foeder syras det av bakterier och när man sedan blandar detta med den olagrade ölen stabiliseras det av syran. Beroende på hur stor andel lagrad öl man blandar i blir det antingen Rodenbach eller Rodenbach Grand Cru, medan den oblandade lagrade ölen släpps som Rodenbach Vintage.


Alla dessa foeder står uppradade i långa imponerade rader i rum efter rum i bryggeriets lagringsutrymme. Trots att jag bara två dagar tidigare flanerat bland Boons foeder är det en mäktig känsla att gå i stråken mellan alla foeder. Jag får också smaka på öl från foeder nr 293 och 294, där ölen har legat i 12 respektive 18 månader. Skillnaden är påtaglig och det känns att den yngre ölen är ett pågående projekt med mindre syra och mer äppeltoner.

När vi går genom nästa rum med foeder slås jag av en doft som jag känner igen mycket väl sen min barndom. Mina föräldrar målade nämligen ett och annat med linoljefärg och nästan alla foeder i rummet är nyligen behandlade med linolja. Det är något som görs ungefär var tionde år för att öka hållbarheten. Flera hundra foeder innebär förstås ett stort underhållsarbete med ständigt pågående reparationer av de mäktiga ekbehållarna och Rodenbach håller sig därför med egna tunnbindare.


Att jobba med foeder som är flera tiotusentals liter erbjuder även en del andra utmaningar som i sin tur har inspirerat en del spännande lösningar. En kul detalj är ultraljudsgeneratorn som sattes in 1957 för att aktivera mikroorganismerna i faten vilket i sin tur skulle accelerera mognadsprocessen. 

Rodenbach startade som ett familjebryggeri och porträtt från många generationer Rodenbach hänger uppe, bland annat på den blinde Alexander Rodenbach som fått ge namn åt den smått legendariska öl som nu gör comeback. Men det är inget familjebryggeri längre. 1998 sålde familjen bryggeriet till Palm och tidigare i år blev Palm i sin tur uppköpta av Bavaria. Genom åren har en del öl, så som Vin de Cereale, effektiviserats bort av de nya ägarna men vem vet, kanske blir det en comeback precis som det har blivit för Alexander.



För en tid sedan hörde en läsare av sig till mig och berättade att han hade några flaskor öl från tidigt 90-tal liggande hemma, bland annat några olika trappistöl. Han hade sett att jag skriver om lagrad öl då och då och undrade om jag kanske var intresserad av att prova några av dessa flaskor. Få öl klarar sig så länge ens vid goda lagringsförhållanden, men när chansen att smaka dem serveras med silversked är det bara att gapa. Och till helgen fick jag äntligen ett bra tillfälle att öppna dessa öl som nästan var lika gamla som mig.

Den här goda samariten till läsare, Magnus från Umeå, skickade bilder på sin samling med öl från tidigt 90-tal och lät mig helt sonika se ut några favoriter. Bland dessa valde jag ut Chimay Blå 1992, Rochefort 8 med bäst före 1997, två omärkta öl från La Trappe med bäst före 1993 och en Gulden Draak utan någon synlig märkning. Som av en ren slump hade Magnus vägarna förbi Uppsala för ett idrottsevent och jag mötte då upp honom för en överlämning.

Med så gamla öl var det inte läge att ha bråttom att dricka dem, utan det fick vänta på ett tillfälle att öppna dem i gott sällskap hemma hos mig, så att de kunde ha stått stilla i min kyl i några dagar. Inget uppskakat sediment skulle få förstöra möjligheten att någon av dem fortfarande var drickbar. 

Tyvärr var det förgäves. För de flesta ölen i vart fall. Den ena ölen från La Trappe, troligtvis en Dubbel, smakade visserligen inte illa men var allt för långt gången i sina lädertoner. Det var i och för sig ganska väntat med tanke på att den bara var 6,5 %. Den andra La Trappen var sämre, liksom Rochefort 8 och Chimay Blå, som alla hade plockat upp diverse tråkiga och rätt märkliga smaker över åren. Tillsammans med att de vanliga lagringstonerna gått lite för långt. Två och ett halvt decennium är helt enkelt för långt för dessa öl.

Men ett öl stack ut lite på flera vis. Den enda icke-trappisten i sällskapet, den enda över 10 % och viktigast av allt, den enda som fortfarande smakade bra. Riktigt bra till och med. Förbi sin topp, men riktigt bra. Riktigt härliga smaker och trots give or take 25 år på nacken gick den att känna igen som en Gulden Draak. Smaken var något uttunnad och inte alls som en öl på 11,5 % men med härliga smaker av kola och torkad frukt och nyanser av läder, tobak och portvin. En öl som imponerade på alla med den smaken vid sin ålder.

Att prova så här gamla är en spännande inblick i ölhistorien, inte bara vad gäller smak men även när man kikar på flaskorna. Screenprintad Rochefort 8, vad sägs om det?

Tack Magnus!

Sugen på en humlefix? Nästa fredag kommer inte en, inte två, utan tre riktigt bra IPA. Två av dem är dessutom svenska och lär vara tokfärska. Dessutom kommer härliga barley wine, rököl, stouts, belgare och suringar. Ja, det här är ett riktigt bra släpp med en handfull öl i världsklass och en dryg handfull just därunder. Här är snabbrecensioner på hela släppet!


[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]

T5, T6 och T7 är beteckningar för hur stor butiksspridning ölen får. T7 innebär att de endast kommer på de tre vinkällarbutikerna, medan T5 är alla butiker som listas här. T6 är ett tiotal butiker, exakt vilka dessa är finns inte listat vad jag vet. Oavsett hur butiksspridning kan öl i små partier alltid beställas till vilken butik som helst utan kollikrav, via webben eller direkt i butik.


Rodenbach Vintage 2014
17001, Belgien, 75 cl, 99,90 kr, 7 %, T5 - 7000 st
Röda äpplen, äppelcidervinäger, karamell och en lång fin syrlighet. Välbalanserat och smakrikt. Toppenöl!
Bäst före: 16/08/21

Stigbergets Amazing Haze Double Dry Hopped Mosaic IPA
11601, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 6,5 %, T5 - 15000 st
Mycket fruktig med lite drag åt diesel och lök, men också lite lite kärv. Påminner mycket om Beer Week IPA men med lite annan humleprofil förstås.

O/O Narangi
11606, Sverige, 33 cl, 38 kr, 6,8 %, T5 - 9000 st
Olle fortsätter spotta ur sig grymt bra IPA. Narangi har ju funnits på fat ett tag och den är lika bra nu när den kommer på Systembolaget. Mjukare maltighet än i Amazing Haze och med lika mycket fruktigt drag i humlen, men återigen en lite annan humleprofil. Gör dig själv en tjänst och köp den här och Amazing Haze och prova bredvid varandra. Värt att nämna att den smakade så bra trots att flaskan på skribentprovningen verkar vara handflaskad för två månader sen.

Avery Raja Double IPA
11976, USA, 35,5 cl (burk), 41,90 kr*, 8 %, T5 - 12000 st
Bra, humletung DIPA med välbevarad humle och skön maltkropp men när man provar det bredvid svensk topp-IPA får den ändå pisk på humlefronten.
Burkad: 06/07/16

Rogue Dead Guy Ale
11610, USA, 65 cl, 86,90 kr, 6,5 %, T6 - 2700 st
Visst är det en helt okej hellerbock men i jämförelse med tyskarna står den sig ändå lite slät då den inte sätter samma balans och polerade finish utan blir lite oslipad. En amerikansk klassiker visserligen, men för oss européer känns nyttan begränsad. För att inte tala om prisbilden...

Modern Times Blazing World Hoppy Amber
11449, USA, 47,3 cl (burk), 33,90 kr*, 6,8 %, T6 - 5000 st
Fint fruktig humle som planar ut och följs av en lätt karamellig maltighet. Bra beska! Välbalanserad och välgjort, med humlefräschören rätt så välbehållen.
Bäst före: 2017-08-14

Aecht Schlenkerla Eiche Doppelbock
11926, Tyskland, 50 cl, 29,90 kr, 8 %, T5 - 8000 st
Ah, det här med ekrökt malt är fina grejer och frågan är väl om någon gör det bättre än Schlenkerla. Jämfört med deras Märzen på bokvedsrökt malt blir det lite mindre korvigt och lite mera träigt, men det bygger fortfarande på det fantastiska mötet mellan rökighet och karamell. Här kan man jämföra med Coppersmith's Ekaros i samma stil som släpptes nyligen.
Bäst före: 10/2017

Caracole Nostradamus
11435, Belgien, 33 cl, 33 kr, 9 %, T6 - 3456 st
Mycket torkad frukt tillsammans med lätt karamell och nougat, samt en ton av likörinlagd frukt. Djup och lite lyxig smak.

St Bernardus Abt 12 2016
11471, Belgien, 150 cl, 239 kr, 10 %, T7 - 720 st
Definitivt inom topp tre i Belgien, och därmed världen, för den här typen av öl. Grymt bra med nyanserad torkad frukt, nougat och karamell i en alldeles lagom söt kombination.

Ocean Doble Doble
11941, Sverige, 33 cl, 36,80 kr, 9,5 %, T6 - 2300 st
Balanserat och nyanserat söt med fruktiga toner och mycket fudge. Supergod!

Nynäshamn Sotholmen Extra Stout
11714, Sverige, 25 cl, 26,30 kr, 7 %, T5 - 7200 st
Bränt knäckebröd, soja och bränt socker i en Sotholmen Extra som känns som den har fått mer hårdrostat malt än vanligt. Det märks också i balansen som känns lite torrare än vanligt, utan att det blir fnöske av det.

Garage Project Aro Noir
11884, Nya Zeeland, 33 cl (burk), 36,90 kr*, 7 %, T6 - 2400 st
Gusherburk! Lite oren smak med lätt fenolisk kryddighet, hårt rostade smaker och ganska torr avslutning. Nja, det här funkade inte riktigt och man undrar ju om det inte hamnade någon oönskad jäst i den här.
Bäst före: 24/12/16

Mikkeller/Alexander Beer Of Milk & Honey
11893, Danmark/Israel, 33 cl, 49,90 kr, 8,4 %, T5 - 11040 st
Jäkligt skumt då den både är söt och brettfunkig. Lite karamell, honung och mjukt rostade smaker på det gör det till en märklig smakkombination. Tror inte bretten ska vara där och utan den hade det säkert funkat bra.

Plevnan Siperia Imperial Stout
11646, Finland, 33 cl, 69 kr, 8 %, T7 - 1296 st
Old school imperial stout med medelkraftiga rostade toner, lätt rökighet och så lite karamell och lätta frukttoner bakom det. Lätt sötma som balanseras av den rostade bitterheten. Enkelt, snyggt, klassiskt. Den typen av imperial stout som inte är några problem att ta en flaska av själv.
Bäst före: 02112017


Sierra Nevada Narwhal
11735, USA, 35,5 cl, 39,90 kr, 10,2 %, T5 - 12000 st
Kraftig rackare med tryck i smakerna. Bjuder förutom de rostade tonerna på lite soja, lakrits och bränt socker, samt en småsöt kolaton.
Buteljerad: 081716

Great Divide Oak Aged Yeti
11910, USA, 35,5 cl, 49,90 kr, 9,5 %, T5 - 8160 st
Mycket tydlig eksmak, nästan så det blir för mycket då det tar över från de rostade maltsmakerna. Det märks också att den är lagrad med ek i tanken snarare än på ekfat då den inte får den avrundning som fatlagring ger, vilket hade behövts här.
Bäst före: 01 DEC 2017


Följande öl släpps i T7 men var inte med på skribentprovningen:
Cuvée De Ranke, 11548, Belgien, 75 cl, 90 kr, 7 % - 672 st

Cuvée De Ranke har jag druckit flera gånger och blandningen mellan De Rankes egen suröl och lambic från Girardin är riktigt god. Ett givet köp för den som gillar suröl!
Sabaton första öl The Last Beer och första skivan Fist For Fight
Jag är ju från Falun från början, vilket också ett av Sveriges största hårdrocksband är. När jag såg dem live första gången på en gratisfestival för lokala rockband fattade jag tycke på en gång, men inte anade jag då att Sabaton skulle kunna bli så här stora. Nu har de följt i många andra bands fotspår och gjort en egen öl. Bryggeriet som fick den äran blev Eskilstuna Ölkultur och jag har fått tillfälle att prova resultatet.

Bandet har valt att gå på en ljus lager, och med tanke på hur många dåliga ljusa lager som olika rockband släppt ifrån sig blir man ju genast lite orolig. Å andra sidan kan ju ljus lager också vara riktigt gott och orden "vi har valt att göra den lite maltigare än en typisk stor stark" från en av de som arbetat med bandet var ju något betryggande. Det ska också vara ett unikt recept och inte bara någon av Eskilstunas lageröl med annan etikett.

Och ja, det är också något maltigare, och mer välgjort, än en typisk stor stark. Det är inte på något vis en fantastisk lager men den har fint brödiga smaker, visst djup i maltigheten och en lång smak som avslutar med en lätt dos örtig humle men som också tappar djupet mot slutet. Den saknar också nyansen och smakbredden som behövs för att verkligen imponera, men visst är det en okej lager.

Namnet The Last Beer syftar såklart på deras senaste album The Last Stand men namnet blir ändå lite märkligt. Ska man inte dricka några fler efter den här? Någonsin? Jag är trots allt också lite förvånad över valet av ölstil. Jag vet att sångaren har ett visst ölintresse och när de haft såväl pale ale som IPA bland festivalölen på den egna festivalen Sabaton Open Air verkar de ha sålt bra.

Tanken med ölen är att dels ha något att bjuda förband och musikpressen på i samband med turnéerna och dels att ha något att sälja till, åtminstone, de svenska fansen. Eftersom den är på glasflaska blir det generellt inte aktuellt att sälja på konserter där det generellt inte är tillåtet med glas. Den släpps i Systembolagets lokala sortiment den 1 december.



Jag vet inte om det är för att ribban har höjts av en viss ölfestival i Helsingborg eller om det helt enkelt var bättre ifjol, men jag upplevde inte All In Beer Fest som samma smash hit som det var 2015. Jag har funderat länge och väl på om det var något med festivalen eller något med mig som hade förändrats. Det här är vad jag kom fram till.

Organisationsmässigt var allt fläckfritt. Grymt bra hantering av insläpp, polettköp, garderob och glas, samt att det fanns fler sittplatser inne i själva serveringsområdet än vad det gjorde ifjol. Väldigt få ölfestivaler rullar på i närheten av så här bra. Jag kom fram till att det som saknades, för mig, var snackisarna på ölsidan. Det var ingen Pen!s Colada, inget nytt bryggeri som tog mig med storm likt Alefarm gjorde ifjol och inga tillresta, hajpade Floridabryggerier som aldrig annars syns i Sverige. Det fanns kvalitet, helt klart, men inte i samma utsträckning som tidigare. Och visst fanns det lite nytt att upptäcka, men inte lika mycket som tidigare, och inte lika bra.

Kön till Omnipollo i början av sista passet
Andra verkade däremot tycka att det fanns öl värda att köa för. Köa länge. Både Evil Twin och Omnipollo hade köer som sträckte sig tvärs över festivalhallen från öppning fram till, vad det verkade, ölen var slut. Så min lätta skepsis delades knappast av alla och många besökare verkade också vara väldigt nöjda. Så kanske är det jag som hade överdrivet höga förväntningar på ölutbudet. 

Bland det positiva fanns som väntat Stigberget och O/O där den första toppade med sin senaste IPA i toppklass, Amazing Haze, och den senare imponerade stort med Ekta Pils. Brewskis Conan DIPA hamnade också i topp bland humleölen. Dry & Bitter hade en grym körsbörsöl i Crimson Queen och Tommie Sjef hade en fin hallonöl i sin Framboos.


Många av festivalens nykomlingar hade däremot svårt att imponera. Just Tommie Sjef var utöver ovan nämnda Framboos kanske den största besvikelsen för mig då de hade en hel del hajp men bara en av åtta öl visade på något som var förtjänt av hajp medan fem av ölen hade problematiska smaker.

(Förmodat) nöjda besökare
En av festivalens mest uppskattade öl verkar ha varit O/O Pretty Pale Ale, vilket knappast är förvånande för de som provat den förr. Min sambo beskrev den med orden "det är som om inlandsisens smältvatten runnit genom en humleodling och ner i glaset". Och med de kloka orden i ryggen rundar vi av där.

Den här helgen är det dags för riktigt ölnörderi i Göteborg när Sveriges första nördinriktade ölfestival All In Beer Fest återigen går av stapeln. Själv sitter jag i skrivande stund på tåget mot Göteborg och vad passar då bättre än att ta en titt på vad som komma skall. 

Den listgalne Stefan på Ölsvammel har satt ihop en lista över vilka öl de olika utställande bryggerierna serverar på vilket pass. Gå in här och spana in hans listor om ni vill ha full koll vad som serveras när.

En av årets nyheter är kanadensiska Dieu Du Ciel och de som har provat de öl som de släppt på Systembolaget de senaste åren vet att de kan hålla riktigt hög kvalitet när de får till det. Har man inte provat Péché Mortel ska man definitivt göra det och jag ser också fram emot att prova deras pale ale Ultra Mosaika. 

Nederländska Kees, som just skaffat sig en svensk importör, är en annan nyhet och med tanke på att deras öl lär börja dyka upp så smått här i landet är det här en utmärkt chans att börja bilda sig en uppfattning om dem. De få öl jag provat från dem har varit positiva upplevelser. Även norska Cerevisiam är nya. De gjorde succé på En Öl & Whisky Mässa i Göteborg i våras och är ett absolut måste att spana in om man gillar modern IPA och mörka smaksatta öl. 

Evil Twin tar med sig inte mindre än fem olika versioner av sin Imperial Biscotti Break. Gillar man originalet, som släpptes på Systembolaget för en liten tid sedan, har man här en chans att nörda ner sig ordentligt i dess variationer. 

Efter att ha provat massvis av öl från dem under ett besök i Tallinn i våras kan jag varmt rekommendera att besöka Pöhjala som har en monter även i år. Missa särskilt inte deras Odravein Bourbon som serveras på första passet. Ett monster till barley wine och ack så gott.

Om Brekeriets torrhumlade suris Saaza är lika god som deras Cascade-torrhumlade suris, vilket man ju kan misstänka, är det en fullträff som inte bör missas. Och går man på en ölfestival i Göteborg och tycker om IPA får man skylla sig själv om man inte provar det mesta från O/O och Stigberget som har en varsin monter. 

Sist men inte minst måste jag få rekommendera Örebro Brygghus som fått en kanonstart. Prova deras Passion für Berliner under första passet så förstår ni vad jag menar.

Jag ser också framemot att utforska bryggerier som LOC, Tommi Sjef Wild Ales och Lycke som jag har dålig, eller ingen, koll på.

Min lilla rundtur i Belgien fortsatte efter Boon vidare till trappistbryggeriet Chimay i södra Belgien. Det är numera Belgiens största trappistbryggeri men är fortfarande alldeles lugnt beläget innanför klostrets murar på landsbygden utanför byn Chimay. Den äldsta munken på klostret är 104 år gammal och har nästan levt lika länge som klostret i sig. Följ med mig på besök till det mytomspunna bryggeriet.

Dagen efter besöket på Boon fortsatte jag söderut mot Belgiens största trappistbryggeri, Chimay. Boons hemvist Lembeek ligger precis vid gränsen mellan Flandern och Vallonien, så dagen började med att korsa denna regionsgräns. Det är en viktig administrativ och politisk gräns men det är så mycket mer än så. Det är också gränsen mellan det flamländsktalande norra Belgien och det fransktalande södra Belgien.

De platta åkermarkerna i Flandern gav snabbt vika för Valloniens böljande gröna kullar och små skogar när jag puttrade söderut i min hyrda Opel. På den två timmar långa körningen märktes fler skillnader än bara i landskapet. Vägarna blev sämre, det blev mer glesbefolkat och standarden på de byggnader som jag susade förbi blev lägre och lägre.

Södra Belgien är fattigare än de norra delarna. Så har det länge varit, och det var därför trappistklostret Notre-Dame de Scourmont byggdes utanför Chimay. 1850 skänkte nämligen prinsen av Chimay 350 hektar mark till trappistorden och bjöd in munkar från klostret i Westvleteren för att bygga upp ett kloster. Prinsen visste att ett kloster skulle få liv i traktens ekonomi och så blev det också. Skaran med munkar hade från de ursprungliga 17 växt till 90 redan efter tio år.

1862 bryggdes det första ölet vid klostret, det som vi idag känner som Chimay Röd eller Chimay Premiere. Det var också den enda ölen som bryggdes vid klostret ända fram till efter andra världskriget. Ölbryggningskonsten kunde de ursprungliga munkarna som kommit från Westvleteren men att tillverka ost lärde de sig i Frankrike och 1873 började ostproduktionen vid klostret.


Under andra världskriget intog tyskarna Belgien men klosterbyggnaderna klarade sig oskadda. Däremot tog tyskarna såväl bryggutrustningen, för att använda den värdefulla kopparen till krigsmateriel, som utsmyckningarna i kyrkan. Efter att de allierade frigjorde Belgien 1944 kom munkarna tillbaka och fader Theodore fick i uppdrag att leda återupptagandet av ölbryggningen. Han reste till Leuven för att studera till bryggmästare på universitetet och kom tillbaka 1947 tillsammans med sin lärare Jean De Clerck. Tillsammans isolerade de en ny jäststam för att använda i bryggeriet. Året efter bryggde fader Theodore den första nya ölen sedan 1862 när han tog fram en starkare julöl. Den blev så populär att den blev en året-runt-produkt efter bara några år. Idag känner vi den som Chimay Grand Reserve, eller kort och gott Chimay Blå.


Den tredje ölen i Chimays grundtrio, Chimay Vit, kom 1966 efter att fader Theodore av eget intresse experimenterat med en ljusare och beskare öl på hembrygdsskala. Den ligger på hela 38 IBU jämfört med de 19 IBU som är i Röd och blå. När den 20 år senare släpptes på storflaska i samband med slottet Chimays 500-årsjubileum fick den namnet Cinq Cents, 500, som ett litet tack för marken de en gång fått från familjen som än idag lever kvar i slottet.


Och 2016 kom jag på besök. Innan rundtur på själva bryggeriet stod provsmak av öl och ostar på menyn. Sedan 1989 är inte munkarna själva inblandade i varken ölbryggningen eller osttillverkningen utan sitter i styrelsen och övervakar verksamheten. Ostarna görs på mjölk från lokala gårdar och eftersom det går 10 liter mjölk för att göra 1 kg ost går det åt 10 miljoner liter mjölk till att göra de 980 ton ost som de pressar fram varje år. Jag smakar på tre av deras sju olika ostar - Grand Chimay, Rouge och Vieux Chimay. En som är lagrad i fyra veckor, en som är tvättad i Chimay Röd och en hårdost som är lagrad i ett år. Smakrika och goda kreationer som matchar bra med deras olika öl. 

Klostret är en omfattande byggnad i en stor skogsdunge. Det slår mig hur tyst och lugnt det är, trots att det var vad jag förväntade mig på ett kloster. Hit kan man komma och bo i deras enkla rum och njuta av lugnet, men bryggeriet som man kommer in i från innergården är stängt för allmänheten av praktiska skäl. Här brygger man fyra gånger om dagen, fem dagar i veckan och med en brygghusstorlek på 25 000 liter kan de då producera nästan 19 miljoner liter. Mer än så klarar man inte riktigt av att brygga utan helgjobb eller nattskift, och det skulle gå emot munkarnas vilja om hur verksamheten ska drivas. Nätter och helger är till för vila, inte jobb. Det är viktigt att skapa jobb för trakten, men med sjysta arbetsvillkor. 

Den inställningen påverkar mycket av det de gör och genom åren har tillväxten och antalet anställda alltid följts åt. När de behövde installera en ny buteljeringslina för att klara av den ökande produktionen så hade den i sitt originalutförande minskat behovet av arbetskraft. Då krävde de därför att få den ombyggd till ett utförande där dessa tjänster fortfarande behövdes. När man byggde ut bryggeriet godkändes det för att det skapade ytterligare tjänster. 

De olika ölsorterna görs i stort sett identiskt vad gäller processen. De mäskas in med raster vid 64 och 73 grader Celsius och efter kok kyls de till 25 grader där jästen tillsätts. Temperaturen hålls sedan där under den 3-4 dagar långa primärjäsningen följt av en centrifugering och sedan tio dagars lagring vid 1 grad, buteljering och till sist tre veckors flaskjäsning. Även humlesorterna är samma i de olika ölen, Hallertau och Saaz, även om mängderna skiljer sig åt. Omkring 55 % av produktionen är Blå, 25 % Vit, 17 % Röd och så 3 % Guld. Guld, eller Dorée, har varit munkarnas och de anställdas bordsöl har nyligen börjat säljas kommersiellt. Innan dess bryggdes den bara en gång om året som sedan täckte hela årets interna behov.


För några år sedan började man också lagra Blå på ekfat. Den första och andra varianten har släppts, där den första var en blandning av öl som lagrats på nya fat av amerikansk och fransk ek medan den andra även innehöll öl som lagrats på cognacsfat och fat av kastanj. Den tredje varianten ligger på faten nu och kommer bland annat innehålla öl som lagrats på romfat. Så trots att det bara är 15 munkar kvar på klostret sker fortfarande en del nyskapande.


Det är förstås inte den enda lagringen de gör. De behåller nämligen flaskor av alla buteljeringar för att kunna göra egna kontroller när det kommer reklamationer. De behåller de inte för evigt förstås, så efter en tid finns det flaskor kvar som inte längre är intressanta att behålla ur kvalitetsuppföljningsperspektiv. Däremot kan det förstås hända att gäster får smaka på dessa rariteter, så jag fick avsluta mitt besök med att prova Chimay Grande Reserve från 1999.


För sex år sen drack jag samma årgång på Kulminator och jag trodde inte det här skulle vara särskilt bra då den kändes som den passerat toppen då. Nu är det ju lite skillnad på hur de stora och små flaskorna lagras, och det märktes här för det här var en trevlig upplevelse. Fina toner av läder och tobak, med en lagom mängd madeiratoner och torkad frukt. Vilken avslutning på en eftermiddag!