Öl och ost: Saint-Marcellin

, , Inga kommentarer

Den franska komjölksosten Saint-Marcellin är en riktigt gräddig liten goding som blir en finessfull frestelse i höstmörkret. Den är så mjuk att den ofta säljs i en liten keramikform för att hålla ihop. Men vilken öl passar den till? Jag testade med en session-IPA, en bitter och en saison med granskott. Dessutom provade jag en fransk cider till, vilket blev överraskande bra.

Saint-Marcellin är en liten gräddeberikad mjuk ost med ett jästpudrat yttre och ett rinnigt inre. Särskilt om den har fått lagras en liten stund blir den mycket rinnig och passar då särskilt bra att skopa upp ur sin lilla kruka med ett kex eller en bit bröd. Smaken är oväntad djup för en så mjuk ost, men också mjölkigt fräsch. utan några mögeltoner och med inslag av grädde och en smakfull sälta.

Jag valde att hålla det helsvenskt på ölsidan, så J.A.C.K. från Nya Carnegiebryggeriet fick hoppa in som session-IPA. Det var också ett medvetet val att välja en öl som inte var allt för framträdande i sin humleton men även den något återhållsamma J.A.C.K. blev alldeles för mycket för osten och humlen tog över alla smaker.

Den granskottskryddade saisonen Spruce Ale från Eskilstuna Ölkultur var den öl som jag på förhand trodde skulle passa bäst. Direkt när jag provade kombinationen insåg jag att jag inte riktigt hade tänkt till. Eftersom osten inte alls har några funkiga smaker fanns inte riktigt något för saisonens jästiga smak att bygga bryggor till. Granskottens lätta citruston var visserligen inte så dumt för att bryta lite mot det gräddiga men som helhet fungerade det inte riktigt.

Istället var det Skebo Gjutarns Bästa Bitter som tog hem det. Den riktigt maltiga ölens djupa och fina smaker med lätt rostade toner och drag av karamell, men framförallt en mjuk smak av kanten på ett gott lantbröd passade utmärkt till osten. Som sagt, osten passar fint att äta med en bit gott bröd så att ett öl med djupt brödiga toner skulle passa till var inte så konstigt. En härlig vinnarkombination!

Och så var det ju det där med cidern. Ett litet infall jag fick, med tanken att den fräscha tonen skulle få möta något piggt i glaset, men något mer franskt än en syrlig öl. Det blev en La Ribaude Cidre Biologique Brut som också skapade en mycket trevlig kombination där äppeltonerna skapade fina kontraster till den goda mjölksmaken medan syran skar igenom ostens feta smaker.

Med andra ord, matcha den här godbiten till ost med en maltig bitter eller en torr fransk cider.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar