Det har varit lite halvtyst om Lundabryggeriet ett tag men nu har de nyligen släppt Tors Hammare, en öl de kalla för en "skånsk dubbel". Brygd med en uppsjö av maltsorter, inkluderande tysk surmalt, humle från nya zeeland och fransk saisonjäst blir man ju lite undrande kring just vad en skånsk dubbel kan vara. Oavsett vad det ska vara, blev det inte särskilt gott.
Att etiketter dras tillbaka för att de inte stämmer överens med lagar, regler och praxis har praktiskt taget blivit skåpmat inom den svenska alkoholvärlden. Vanligtvis är det bara entausiasterna som bryr sig men när ölet Trooper som gjorts för hårdrocksgiganterna Iron Maiden nyligen blev försenat i Sverige på grund av etikettbyte blev uppmärksamheten betydligt större. Men hur smakar egentligen ölet som bryggts på Robinsons Brewery?
Old Stock återkommer i augusti - som vanligt |
Dags för en rejäl uppdatering till listan över kommande släpp på Systembolaget. Förutom det stora julölssläppet i mitten av november kan vi även avslöja en del spännande öl som dyker upp på hyllorna i de exklusiva släppen under hösten och vintern, samt de första klara ölen till decembers fasta släpp.
Sveriges nya ölmagasin ℅ Hops är inne på sina sista skälvande dagar av produktion innan första numret går i tryck. I början av juli kommer alltså Sveriges ölpublik kunna hålla 100 färska sidor i handen, och utifrån vad jag sett kan jag säga att det lär bli trevlig läsning.
Som ni kanske räknat ut vid det här laget (eller läst er till på annat håll) är jag själv också involverad i det här magasinet och är en av flera skribenter som bidragit med artiklar till det första numret. En del av oss som skriver för ℅ Hops känner ni igen från ölbloggsvärlden medan andra har journalistbakgrund eller kommer från andra håll inom ölbranschen. Det som skrivs för magasinet är förstås unikt material som ni inte kan läsa på någon blogg och för egen del kan jag också säga att materialet jag bistått med är betydligt mer genomarbetat än mina bloggartiklar. Därtill har vi förstås en duktig redaktör som höjer kvaliteten något snäpp till.
Själva tidningskonceptet står Miguelangel von Meyer och Johan Holm från mediabolaget Me and My Magazines. Tanken är att skapa ett snyggt, seriöst och mångfacetterat magasin om öl. Jag vet så pass mycket om innehållet i första numret, vilka som skriver för det, hur utformning, layout och dylikt ska bli samt vad Holm och Meyer är kapabla till (de jobbar bland annat med snygga Icon) att jag utan att ha sett det första numret kan säga att de kommer uppnå sitt mål med magasinet. Det här kommer bli en tidning man inte vill gömma undan i någon bokhylla.
Förbeställningar kan göras på cohops.se och så som senaste rapporten om beställarnas geografiska fördelning såg ut är göteborgarna betydligt mer intresserade än andra. Hur kommer det sig? Tanken är att första numret går i tryck imorgon, så nu är det inte långt kvar innan vi har det hemma i brevlådan.
Det är dags att se vidare på vilka sorters påfyllningar till
fasta sortimentet vi kan förvänta oss under 2014 och turen har kommit till
sommarsläppet i juni. Utöver ett gäng volymlanseringar kan vi se framemot ny
amerikansk IPA, brittisk pale ale, tysk kölsch och mer svensk ale.
Öltyp & förpackning – alkoholhalt – ursprung – kommentar – antal butiker* - halvårsvolym*
Lager burk - max 5,9 % - ospec. ursprung – 33 cl, komplettering av befintlig produkt – 334 – 650 000 l
Lager burk - max 5,9 % - ospec. ursprung – 33 cl, sleek can – 199 – 300 000 l
Lager flaska - max 5,9 %, max 17 kr om 35,5 cl eller mindre, max 20 kr om större – Brasilien/Argentina – Max 35,5 cl – 131 – 70 000 l
Lager flaska - max 5,9 %, max 17 kr om 35,5 cl eller mindre, max 20 kr om större – Sverige – Pilsner, max 4,5 % - 161 – 50 000 l
Lager flaska - max 5,9 %, max 17 kr om 35,5 cl eller mindre, max 20 kr om större – ospec. ursprung – PET, komplettering av befintlig produkt – 260 – 100 000 l
Ale flaska – max 5,9 % – Sverige – Småskalig/lokal – 30 – 7 500 l
Ale flaska – max 5,9 % – Tyskland – Kölsch – 81 – 10 000 l
Ale flaska – max 5,9 % – Storbritannien – Pale ale, max 4,5 % - 199 – 25 000 l
Ale flaska – max 5,9 % – Sverige - Ljus ale, max 4,5 % - 415 – 60 000 l
Ale flaska – max 5,9 % – ospec. ursprung – Ekologisk – 117 – 15 000 l
Ale – min 6 % – USA – IPA – 117 – 20 000 l
Övrigt öl – ospec. alkoholhalt – Tyskland – Kombipack, olika stilar/typer – 117 – 50 000 l
*Uppskattat antal butiker och volym.
Här kommer alltså ett andra mixpack i fasta sortimentet (ett mixpack från Samuel Adams släpps i september i år), den här gången från Tyskland. Personligen ser jag också framemot möjligheten att få in en riktigt bra svensk pilsner i sortimentet. Även att man efterfrågar småskalig/lokal svensk ale är positivt. Volymerna blir kanske inte så stora men det kan nog ändå ge en betydande push för exponeringen för ett mindre bryggeri.
Nu när importörerna börjar få upp farten ordentligt kan en lansering av amerikansk IPA bli riktigt, riktigt spännande. Vågar man hoppas på Sculpin från Ballast Point i fasta sortimentet?
Öltyp & förpackning – alkoholhalt – ursprung – kommentar – antal butiker* - halvårsvolym*
Lager burk - max 5,9 % - ospec. ursprung – 33 cl, komplettering av befintlig produkt – 334 – 650 000 l
Lager burk - max 5,9 % - ospec. ursprung – 33 cl, sleek can – 199 – 300 000 l
Lager flaska - max 5,9 %, max 17 kr om 35,5 cl eller mindre, max 20 kr om större – Brasilien/Argentina – Max 35,5 cl – 131 – 70 000 l
Lager flaska - max 5,9 %, max 17 kr om 35,5 cl eller mindre, max 20 kr om större – Sverige – Pilsner, max 4,5 % - 161 – 50 000 l
Lager flaska - max 5,9 %, max 17 kr om 35,5 cl eller mindre, max 20 kr om större – ospec. ursprung – PET, komplettering av befintlig produkt – 260 – 100 000 l
Ale flaska – max 5,9 % – Sverige – Småskalig/lokal – 30 – 7 500 l
Ale flaska – max 5,9 % – Tyskland – Kölsch – 81 – 10 000 l
Ale flaska – max 5,9 % – Storbritannien – Pale ale, max 4,5 % - 199 – 25 000 l
Ale flaska – max 5,9 % – Sverige - Ljus ale, max 4,5 % - 415 – 60 000 l
Ale flaska – max 5,9 % – ospec. ursprung – Ekologisk – 117 – 15 000 l
Ale – min 6 % – USA – IPA – 117 – 20 000 l
Övrigt öl – ospec. alkoholhalt – Tyskland – Kombipack, olika stilar/typer – 117 – 50 000 l
*Uppskattat antal butiker och volym.
Här kommer alltså ett andra mixpack i fasta sortimentet (ett mixpack från Samuel Adams släpps i september i år), den här gången från Tyskland. Personligen ser jag också framemot möjligheten att få in en riktigt bra svensk pilsner i sortimentet. Även att man efterfrågar småskalig/lokal svensk ale är positivt. Volymerna blir kanske inte så stora men det kan nog ändå ge en betydande push för exponeringen för ett mindre bryggeri.
Nu när importörerna börjar få upp farten ordentligt kan en lansering av amerikansk IPA bli riktigt, riktigt spännande. Vågar man hoppas på Sculpin från Ballast Point i fasta sortimentet?
Fattömningar, sommarrabatter och bryggarbesök från San Diego. Här kommer en ny omgång med blandade smånyheter.
Pressklubben håller fattömning inför sommaren. Alla fatöl kostar bara 69:-. Det här är sista veckan de har öppet för sommaren.
På torsdag får Hamnmästaren i Malmö besök av Shawn DeWitt från Coronado Brewing. Bryggeriet ligger på Coronadoön i San Diego och har precis börjat exportera till Sverige. Under provningen han ska hålla på torsdag ingår fyra öl och en snackstallrik, till ett pris av 300 kr. Förbokning krävs, betalning sker på plats.
Åbro sätter ny design på sin trotjänare Åbro Original. Den nya designen presenteras i denna lilla film.
BioSavata Inc utvecklar en metod för att med hjälp av en sträng av Saccharomyces cerevisae, vanlig alejäst (fast helt säkert en väldigt annorlunda sträng jämfört med de man använder till öl), för att ta fram en cancermedicin.
Under hela juli månad kommer O'Connors i Uppsala att erbjuda 15 % rabatt på hela sortimentet till alla som gillar deras Facebooksida.
Brewers Association rapporterar att antalet amerikanska bryggerier, inklusive bryggpubar, nu har passerat 2500 stycken. Vid en räkning den sista maj var antalet uppe i 2514, vilket är en ökning med omkring 20 % jämfört med ett år tidigare. I Sverige är vi på god väg att passera 100 stycken.
Trailern till Drinking Buddies, en film som delvis utspelar sig på ett bryggeri i Chicago, har nu släppts. Ni kan se den nedan.
Pressklubben håller fattömning inför sommaren. Alla fatöl kostar bara 69:-. Det här är sista veckan de har öppet för sommaren.
På torsdag får Hamnmästaren i Malmö besök av Shawn DeWitt från Coronado Brewing. Bryggeriet ligger på Coronadoön i San Diego och har precis börjat exportera till Sverige. Under provningen han ska hålla på torsdag ingår fyra öl och en snackstallrik, till ett pris av 300 kr. Förbokning krävs, betalning sker på plats.
Åbro sätter ny design på sin trotjänare Åbro Original. Den nya designen presenteras i denna lilla film.
BioSavata Inc utvecklar en metod för att med hjälp av en sträng av Saccharomyces cerevisae, vanlig alejäst (fast helt säkert en väldigt annorlunda sträng jämfört med de man använder till öl), för att ta fram en cancermedicin.
Under hela juli månad kommer O'Connors i Uppsala att erbjuda 15 % rabatt på hela sortimentet till alla som gillar deras Facebooksida.
Brewers Association rapporterar att antalet amerikanska bryggerier, inklusive bryggpubar, nu har passerat 2500 stycken. Vid en räkning den sista maj var antalet uppe i 2514, vilket är en ökning med omkring 20 % jämfört med ett år tidigare. I Sverige är vi på god väg att passera 100 stycken.
Trailern till Drinking Buddies, en film som delvis utspelar sig på ett bryggeri i Chicago, har nu släppts. Ni kan se den nedan.
Illustration för fri användning |
2-metoxi-4-vinylfenol är namnet på detta ämne enligt IUPAC-standard men i ölkretsar är det mer känt under sitt gamla namn, 4-vinylguaiacol, som ibland förkortas till 4VG. Denna fenol är mycket aromatisk och ger upphov till den klassiska kryddnejlikadoften som återfinns i särskilt tyska veteöl.
I naturen återfinns 4-vinylguaiacol, som har molekylformeln C9H10O2 bland annat i bovete medan det i öl bildas under jäsningen. Det är särskilt den speciella jästen Torulaspora delbruecki, som används i tysk veteöl, som är känd för att producera ämnet. Det sker genom att jästen med hjälp av decarboxylas-enzym omvandlar ferulasyra till 4VG och koldioxid, vilket främst sker i slutet av jäsningen. Ferulasyran finns naturligt i vete, korn och andra sädesslag samt i fröna till flera frukter. Den för öl vanligare jäststammen Saccharomyces cerevisae kan också bilda 4VG men behöver då trans-ferulasyra, en isomer av ferulasyra där molekylens syragren är "böjd åt andra hållet", för att beskriva det enkelt. Även en del vildjäststammar kan producera 4VG. Dessutom kan mindre mängder 4VG bildas, återigen från ferulasyra, under själva vörtkoket.
I tyska veteöl är 4-vinylguaiacol önskad och ger den stiltypiska aromen av kryddnejlika. Tröskeln för att vi ska kunna uppfatta 4VG i öl ligger omkring 0,3 milligram per liter och önskade koncentrationer är upp till omkring 5-6 milligram per liter. Lösligheten i vanligt vatten är så mycket som 7,4 g per liter. Hur stor koncentration av 4VG man får i sin öl beror dels på vilken sorts jäst man använder men även förstås hur mycket ferulasyra man får i sin vört. Koncentrationen av ferulasyra beror i sin tur på flera parametrar, så som extraktgivare (kornmalt, vetemalt, omältat vete etc), mäsktemperatur och pH. En rapport pekar på att en blandning av korn- och vetemalt i mäsken ger den högsta halten av ferulasyra.
Vid lagring kan 4-vinylguaiacol omvandlas till vanillin om det finns mycket syre i flaskan eller i det vanligare fallet till apocynol vilket dock är beroende av ölets pH. Både vanillin och apocynol har en vaniljaktig smak. En av flera effekter vid lagring av veteöl är alltså att nejlikasmaken försvagas eller försvinner helt och att en vaniljton kan dyka upp istället.
4VG är alltså en av de karaktäristiska komponenterna i tysk veteöl tillsammans med en tydlig smak av skumbanan från ämnet isoamylacetat, och det ska vi självklart se närmare på i en senare artikel i den här serien.
Första halvan av Systembolagets lanseringsplan för 2014, innehållande vad som söks till vår- och sommarlanseringarna, finns att tillgå sedan en tid tillbaka. Dags att titta närmare på vad som komma skall alltså. Låt oss börja med nästa års vårsläpp, alltså mars 2014.
En ny företeelse som jag inte tror att jag sett förut är att vissa ursprungsförfrågningar specificerar Belgien tillsammans med nordiska länder. Kan det vara för att ge möjlighet till alla kontraktbryggerier som gör öl hos De Proef tro? En annan nyhet är att man specifikt frågar efter förpackningskompletteringar, där man vill få in andra förpackningar av öl som redan finns i sortimentet.
Det ska också noteras att detta bara är ramar för vad man vill lansera. Senare kommer det att komma något mer specifierade förfrågningar till vardera av dessa poster där man i något mer detalj stolpar ut vad man eftersöker.
[Öltyp & förpackning – alkoholhalt – ursprung – kommentar – antal butiker* - halvårsvolym*]
Lager burk - max 5,9 % - ospec. ursprung – 33 cl, komplettering av befintlig produkt – 260 – 750 000 l
Lager burk - max 5,9 % - ospec. ursprung – 33 cl, komplettering av befintlig produkt – 334 – 800 000 l
Lager flaska – max 5,9 %, minst 17 kr om 35,5 cl eller mindre, minst 20 kr om större – Sverige/Danmark/Belgien – Craft, välhumlad lager, max 4,7 % - 199 – 35 000 l
Mörk lager flaska – ospec. alkoholhalt – Sverige – Mörk lager – 117 – 15 000 l
Ale flaska – max 5,9 % - Storbritannien – Amber ale – 117 – 20 000 l
Ale flaska – max 5,9 % - Sverige – Välhumlad ale – 334 – 40 000 l
Ale flaska – max 5,9 % - ospecifierat ursprung – Ale, eko – 104 – 15 000 l
Ale flaska – ospec. alkoholhalt – Sverige – Småskalig/lokal – 30 – 7 500 l
Ale flaska – ospec. alkoholhalt – Nederländern/Frankrike – Ale – 68 – 10 000 l
Ale flaska – ospec. alkoholhalt – ospec. ursprung – Saison – 66 – 10 000 l
Ale burk – max 5,9 % - Sverige – 33 cl, max 4,5 % - 341 – 60 000 l
Ale – min 6 % - Norden/Belgien – Double IPA – 212 – 25 000 l
*Uppskattat antal butiker och volym.
Vi får tillbaka en saison nu när Saison Dupont halkat bort, men frågan är om någon annan (eller samma?) saison kan sälja tillräckligt bra för att få vara kvar? Trevligt, nevertheless. Det ser också spännande ut med DIPA och välhumlad lager från nordiska länder alternativt Belgien samt välhumlad svensk ale. Omnipollo, Mikkeller, To Öl, Beer Here, Mohawk med flera kan nu alltså vara med och slåss om en DIPA-lansering på samma villkor som de som har fysiska bryggerier i Norden. Det ska väl vi kunder bara kunna vinna på?
En ny företeelse som jag inte tror att jag sett förut är att vissa ursprungsförfrågningar specificerar Belgien tillsammans med nordiska länder. Kan det vara för att ge möjlighet till alla kontraktbryggerier som gör öl hos De Proef tro? En annan nyhet är att man specifikt frågar efter förpackningskompletteringar, där man vill få in andra förpackningar av öl som redan finns i sortimentet.
Det ska också noteras att detta bara är ramar för vad man vill lansera. Senare kommer det att komma något mer specifierade förfrågningar till vardera av dessa poster där man i något mer detalj stolpar ut vad man eftersöker.
[Öltyp & förpackning – alkoholhalt – ursprung – kommentar – antal butiker* - halvårsvolym*]
Lager burk - max 5,9 % - ospec. ursprung – 33 cl, komplettering av befintlig produkt – 260 – 750 000 l
Lager burk - max 5,9 % - ospec. ursprung – 33 cl, komplettering av befintlig produkt – 334 – 800 000 l
Lager flaska – max 5,9 %, minst 17 kr om 35,5 cl eller mindre, minst 20 kr om större – Sverige/Danmark/Belgien – Craft, välhumlad lager, max 4,7 % - 199 – 35 000 l
Mörk lager flaska – ospec. alkoholhalt – Sverige – Mörk lager – 117 – 15 000 l
Ale flaska – max 5,9 % - Storbritannien – Amber ale – 117 – 20 000 l
Ale flaska – max 5,9 % - Sverige – Välhumlad ale – 334 – 40 000 l
Ale flaska – max 5,9 % - ospecifierat ursprung – Ale, eko – 104 – 15 000 l
Ale flaska – ospec. alkoholhalt – Sverige – Småskalig/lokal – 30 – 7 500 l
Ale flaska – ospec. alkoholhalt – Nederländern/Frankrike – Ale – 68 – 10 000 l
Ale flaska – ospec. alkoholhalt – ospec. ursprung – Saison – 66 – 10 000 l
Ale burk – max 5,9 % - Sverige – 33 cl, max 4,5 % - 341 – 60 000 l
Ale – min 6 % - Norden/Belgien – Double IPA – 212 – 25 000 l
*Uppskattat antal butiker och volym.
Vi får tillbaka en saison nu när Saison Dupont halkat bort, men frågan är om någon annan (eller samma?) saison kan sälja tillräckligt bra för att få vara kvar? Trevligt, nevertheless. Det ser också spännande ut med DIPA och välhumlad lager från nordiska länder alternativt Belgien samt välhumlad svensk ale. Omnipollo, Mikkeller, To Öl, Beer Here, Mohawk med flera kan nu alltså vara med och slåss om en DIPA-lansering på samma villkor som de som har fysiska bryggerier i Norden. Det ska väl vi kunder bara kunna vinna på?
I år firar jag midsommar i Danmark. Där man inte firar midsommar. Kolonin av svenska studenter i Odense samlas ändå till midsommarfest ikväll tillsammans med några utvalda danskar, så lite midsommarfirande blir det förstås ändå, men en riktig svensk midsommar hemma i Dalarna blir det inte. Som plåster på såren gjorde jag ett riktigt litet midsommarfynd här i Odense istället.
Den Lille Kaelder i södra utkanterna av Odense hade nämligen ett parti med lagrade Cuvee Van De Keizer Blå på lager. Den lilla butiken drivs mer eller mindre som en hobby och håller bara öppet på torsdagkvällar. Eftersom min flickvän och jag hade vänner över på pulled pork kunde jag inte ta mig dit men Viktor som också tipsat mig om butiken var snäll nog att plocka upp två flaskor åt mig när han åkte dit.
Dessa flaskor var också billigare än vad man hittar den senaste årgången för på andra ställen i Danmark såväl som på Systembolaget i Sverige. Så fick jag mig ett riktigt midsommarfynd att glädjas över. Personligen tycker jag nämligen att denna öl är alldeles för söt när den är färsk men den visar också upp enorm lagringspotential. Dessa flaskor utgör därför ett fint tillskott till samlingen som innehåller årgångarna 2010 och 2011 sen tidigare.
Trevlig midsommar!
Den Lille Kaelder i södra utkanterna av Odense hade nämligen ett parti med lagrade Cuvee Van De Keizer Blå på lager. Den lilla butiken drivs mer eller mindre som en hobby och håller bara öppet på torsdagkvällar. Eftersom min flickvän och jag hade vänner över på pulled pork kunde jag inte ta mig dit men Viktor som också tipsat mig om butiken var snäll nog att plocka upp två flaskor åt mig när han åkte dit.
Dessa flaskor var också billigare än vad man hittar den senaste årgången för på andra ställen i Danmark såväl som på Systembolaget i Sverige. Så fick jag mig ett riktigt midsommarfynd att glädjas över. Personligen tycker jag nämligen att denna öl är alldeles för söt när den är färsk men den visar också upp enorm lagringspotential. Dessa flaskor utgör därför ett fint tillskott till samlingen som innehåller årgångarna 2010 och 2011 sen tidigare.
Trevlig midsommar!
This Is Advertising är den starkaste ölen i To Öls triplett med Fuck Art och är en välhumlad variant på en quadrupel. I vanlig ordning är etiketten rätt flummig och totalt älskvärd med ett gäng porträtt på djur. Jag gillar idén med att göra en humlig quadrupel, men hur blev det till slut?
Doften är mycket lovande med sköna tunga toner av torkad frukt, kola och råsocker som minglar försiktigt med humliga drag av hö, citrus och örter. På doftsidan har de lyckats mycket bra med att lägga till trevliga element från humlen till en annars jäst- och maltbetonad ölstil.
Egentligen funkar det hela också bra i smaken. Här tillkommer dock att ölet är väldigt sött. Inte störande sött kanske, men både grundölet och humleeffekten hade nog varit mycket bättre med lägre sötma. Nu känns det instinktivt som att jag vill lagra bort lite sötma över några år, men då tappar man ju också det som gör ölet speciellt nu nämligen humlen. Lite av ett moment 22.
Ändå ett mycket bra försök på att modernisera en klassisk stil utan att gå till överdrifter med humlingen. Slipar man på den klassika delen av detta öl och får det ännu lite bättre kan det nog bli riktigt bra. Frågan är ju bara om To Öl någonsin kommer brygga dessa öl igen?
Doften är mycket lovande med sköna tunga toner av torkad frukt, kola och råsocker som minglar försiktigt med humliga drag av hö, citrus och örter. På doftsidan har de lyckats mycket bra med att lägga till trevliga element från humlen till en annars jäst- och maltbetonad ölstil.
Egentligen funkar det hela också bra i smaken. Här tillkommer dock att ölet är väldigt sött. Inte störande sött kanske, men både grundölet och humleeffekten hade nog varit mycket bättre med lägre sötma. Nu känns det instinktivt som att jag vill lagra bort lite sötma över några år, men då tappar man ju också det som gör ölet speciellt nu nämligen humlen. Lite av ett moment 22.
Ändå ett mycket bra försök på att modernisera en klassisk stil utan att gå till överdrifter med humlingen. Slipar man på den klassika delen av detta öl och får det ännu lite bättre kan det nog bli riktigt bra. Frågan är ju bara om To Öl någonsin kommer brygga dessa öl igen?
Gamla goda barley winet Bigfoot har dykt upp i Sverige varje år sen en lång tid tillbaka nu. 2010 började jag spara några flaskor per år och med fyra årgångar samlade var det dags att bränna av en vertikalprovning. Baserat på tidigare vertikalprovningar av Bigfoot blev jag faktiskt förvånad av resultat den här gången.
När jag tidigare har provat flera årgångar av Bigfoot har det nämligen alltid varit så att den äldsta och den yngsta har varit godast. Den äldsta har fått tillräckligt med tid att utveckla sin smak medan den yngsta har haft minst tid på sig att tappa den ursprungliga, humledominerade smaken.
Det första som noterades var att 2013 var helt klar medan de äldre årgångarna var grumliga. Skillnader i filtrering eller effekter av lagring? Oklart. Doftmässigt ligger 2013 i bakkant med en råare och spritigare doft som visserligen är humletung men som saknar finess i jämförelse. De äldre är alla mer raffinerade i doften och särskilt 2011 som har kvar en fin humlenärvaro med mycket citrus.
Smakmässigt är det också 2011 som är bäst med en trevligt kraftig och avrundad karamellig smak med drag av frukt och en trevlig humlighet. 2010 är nästan lika bra men har tappat mer på humlen än vad den vunnit i utvecklad smak i övrigt. Minst bra är 2013 som är lätt spritig även i smaken och känns obalanserad.
Något överraskande var det alltså 2011 som var bäst följt av 2010, 2012 och sist 2013. Jag vill tro att det inte bara har att göra med lagringslängd att göra utan även att årgångarna hållit olika kvaliteter där 2013 ligger lite subpar. En bra årgång av Bigfoot är visserligen utmärkt när den är färsk men den är definitivt värd att lagra i några år.
Kommer i höst! |
Som vanligt ska man komma ihåg att listorna kan komma att ändras. Framförallt kommer det att komma till fler artiklar till släppen men de som listas nedan kan även tas bort eller flyttas till andra släpp.
1 AUGUSTI SMÅ PARTIER
T5
Anderson Valley Hop Ottin IPA, USA, 26,90 kr*, 35,5 cl, 7 % - 24000 st
Brewdog Jackhammer, Storbritannien, 27,90 kr, 33 cl, 7,2 % - 30000 st
Great Divide 19th Anniversary Ale, USA, 94,50kr, 65 cl, 10,2 % - 3180 st
Lagunitas Undercover Shut-Down, USA, 28,90 kr, 35,5 cl, 9,7 % - 21600 st
Peak Organic Weiss Principal, USA, 72,30 kr, 65 cl, 8,6 % - 4320 st
North Coast Old Stock Ale, USA, 43,90 kr, 35,5 cl, 11,5 % - 6912 st
Omnipollo Agamemnon, Sverige/USA, 99 kr, 65 cl, 12,5 % - 5000 st
Rodenbach Caractere Rouge, Belgien, 99 kr, 75 cl, 7 % - 3000 st
St Eriks & Mathias Dahlgren Svenska Smaker (fyrpack), 109,60 kr, 132 cl - 8000 st
-Enbär
-Pors
-Fjällkvanne
-Havtorn
Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere, USA, 89 kr, 71 cl, 6,7 % - 5000 st
Sierra Nevada Hoptimum, USA, 39,90 kr, 35,5 cl, 10,4 % - 5184 st
Stone Old Guardian Oaked Barley Wine, USA, 82,90 kr, 65 cl, 11,4 % - 2100 st
Ugly Duck Imperial Vanilla Coffee Porter, Danmark, 34,80 kr, 33 cl, 10 % - 12960 st
T6
Brewdog Abstrakt 13, Storbritannien, 129 kr, 37,5 cl, 11,3 % - 1500 st
Brewdog 10 Heads High, Storbritannien, 29,90 kr, 33 cl, 7,8 % - 3400 st
Det Lille Bryggeri Black Elixir 200, Danmark, 59,90 kr, 33 cl, 14,3 % - 1600 st
Harviestoun Ola Dubh 1991, Storbritannien, 69,60 kr, 33 cl, 10,5 % - 2400 st
Lost Abbey Saints Devotion, USA, 84 kr, 37,5 cl, 7 % - 840 st
Nögne Ö Dark Horizon 4th Edition, Norge, 89 kr, 25 cl, 16 % - 1440 st
T7
Lost Abbey Deliverance, USA, 149 kr, 37,5 cl, 12,5 % - 900 st
Uerige Doppelsticke, Tyskland, 46 kr, 33 cl, 8,5 % - 1920 st
2 SEPTEMBER SMÅ PARTIER
T5
De Ranke Noir de Dottignies, Belgien, 29 kr, 33 cl, 9 % - 5760 st
Deschutes Red Chair Northwest Pale Ale, USA, 27,90 kr, 35,5 cl, 6,2 % - 16320 st
Fullers Vintage Ale, Storbritannien, 59 kr, 50 cl, 8,5 % - 10000 st
Lervig Konrads Stout, Norge, 29,90 kr, 33 cl, 10,4 % - 12960 st
Lervig Rye IPA, Norge, 28,70 kr, 33 cl, 8,5 % - 12960 st
North Coast Oliver Twist 20th Anniversary Ale, USA, 109,90 kr, 50 cl, 11,6 % - 3240 st
Radeberger Braufactum Darkon, Tyskland, 59,40 kr, 65 cl, 5,4 % - 4200 st
Radeberger Braufactum Marzus, Tyskland, 59,40 kr, 65 cl, 5,5 % - 4200 st
Radeberger Braufactum Roog, Tyskland, 64,90 kr, 65 cl, 6,6 % - 4200 st
Rulles Triple, Belgien, 73 kr, 75 cl, 8,4 % - 3300 st
Xbeeriment Black Force One, Danmark, 59,90 kr, 50 cl, 10,4 % - 6000 st
T6
Ballast Point Victory At Sea, USA, 89,90 kr, 65 cl, 10 % - 1560 st
T7
Evil Twin Imperial Biscotti Break, USA/Danmark, 109 kr, 65 cl, 11,5 % - 1500 st
2 SEPTEMBER FASTA SORTIMENTET
Amager Modern IPA, Danmark, 35 kr, 50 cl, 6 %
Beer Here SoD, Danmark/Belgien, 41,90 kr, 50 cl, 7,5 %
Brutal Brewing Sir Taste a Lot Hoppines (burk), Sverige, 13,90 kr, 33 cl, 4,5 %
Cape Brewing Classic Lager, Sydafrika, 16,90 kr, 44 cl, 5,1 %
Dugges Hopblack, Sverige, 24,70 kr, 33 cl, 7 %
Erhenfelder Alt, Tyskland, 19,90 kr, 33 cl, 4,8 %
Evil Twin Yellow Cab Lager, USA/Danmark, 17,90 kr, 33 cl, 4,8 %
Green's Blond Glutenfri, Belgien, 24,90 kr, 33 cl, 5,8 %
Green's Dark Glutenfri, Belgien, 24,90 kr, 33 cl, 5,8 %
Lobkowicz Merlin Černy, Tjeckien, 15,90 kr, 33 cl, 4,7 %
Mohawk Extra IPA, Sverige, 25,90 kr, 33 cl, 7,5 %
Norrlands Guld Ljus (slimcan), Sverige, 10,90 kr, 33 cl, 4,7 %
Omnipollo Leon, Sverige/Belgien, 49,90 kr, 75 cl, 6,5 %
Samuel Adams Variety Pack, USA, 79,60 kr, 142 cl,
Sofiero Original (slimcan), 9,40 kr*, 33 cl, 5,2 %
Stockholm Festival Alkoholfri, Sverige, 8,90 kr, 33 cl, 0,5 %
Störtebeker Bernstein-Weizen Alkoholfrei, Tyskland, 11,90 kr, 33 cl, 0,5 %
2 SEPTEMBER OKTOBERFESTÖL
Arboga Oktoberfest, Sverige, 19 kr, 50 cl, 7 %
Dugges Oktoberdunkel, 24,90 kr, 50 cl, 6 %
Hofbräuhaus Oktoberfest, 19,90 kr, 50 cl, 6,3 %
Kaltenberg Oktober Fest, 18 kr, 50 cl, 5,4 %
Kissmeyer Smokey Oktober, 34,90 kr, 50 cl, 7,5 %
Löwenbräu Oktoberfestbier, 19,90 kr, 50 cl, 6,1 %
Nils Oscar Oktoberfest, 25,90 kr, 50 cl, 5,5%
Paulaner Oktoberfest, 20,90 kr, 50 cl, 6 %
S:t Eriks & Mathias Dahlgrens Oktoberfest, 16,90 kr, 33 cl, 5,3 %
S:t Eriks Oktoberfest, 17,90 kr, 33 cl, 5,3 %
Samuel Adams Octoberfest, 17,90 kr, 35,5 cl, 5,5 %
Spaten Oktoberfestbier, 19,90 kr, 50 cl, 5,9 %
St Georgen Bräu Festbier, 24,90 kr, 50 cl, 5,6 %
Widmer Brothers Okto Festival Ale, 22,90 kr, 35,5 cl, 5,3 %
1 OKTOBER SMÅ PARTIER
T5
Ballast Point Sculpin IPA, USA, 33,90 kr, 35,5 cl, 7 % - 24000 st
2 DECEMBER FASTA SORTIMENTET
Mohawk Imperial Red Ale, Sverige
*Exkl. pant
Källa: Systembolaget
Mer blandat smånytt, bland annat har Systembolaget börjat arbeta på en ny webbplats, Fredrik Ljungberg har öppnat sportsbar och alejäst har utsetts till en officiell statsmikrob. Läs nedan om vilken stat det är.
Enligt Uppsalarestaurangen Hijazz Dryck har Nögne Ö haft en brettinfektion i senaste batchen av sin IPA. Gillar man brett-IPA är det alltså bara att hålla utkik. Jag har inte sett något från bryggeriet om detta, men med tanke på att de gjort en del brettade öl på sistone vore det väl inte helt otroligt att de små liven spridit sig.
O'learys får en ny husöl från Brooklyn Brewery. För att fira sitt 25-årsjubileum har restaurangkedjan tagit fram Founders Choice Ale tillsammans med Brooklyns bryggmästare Garrett Oliver.
-Brooklyn Founders Choice Ale har en blommig doft, viss apelsinkaraktär från vårt eget husjäst och en bitterhet som kompletteras av inslag från frukt och karamell. Jag ser våra öl som ”bold but smooth”, egenskaper som gör att våra öl passar överallt vilket jag brukar säga är en av Brooklyn Brewery’s främsta styrkor. Vi är mycket glada att få servera ett unikt Brooklyn Brewery öl på Sveriges mest levande restaurangkedja, säger Garrett Oliver i ett pressmeddelande.
På prinsessan Madeleines bröllopsfest serverades ett gäng finare viner. Och Tuborg Guld. Tanken var dessutom att just öl- och snapsalternativen skulle vara svenska. Pinsamt!
Som en följd av allt större söktryck och allt fler funktioner på Systembolagets webbplats har det också uppstått allt fler problem. Systembolaget jobbar nu därför på en ny webbplats som ska lanseras senast till hösten nästa år.
Fredrik Ljungberg öppnade sportbaren Freddie's hemma i Halmstad i lördags. Krönleins Bryggeri, också från Halmstad, har tillsammans med Freddie's tagit fram ölet Swedish Champion som ska vara en smakrikare ljus lager.
-När jag har rest runt i världen och besökt olika sportsbarer har det allt för många gånger varit bristande kvalitet på tekniken, därför har vi fokuserat extra mycket på att leverera den bästa kvaliteten hos oss, säger Fredrik Ljungberg i ett pressmeddelande. Krönleins står bakom märken som Three Hearts, KISS Destroyer, Crocodile, Motörheads Bastard Lager och Halmstad Sommarlager och är inte bryggeri som jag själv associerar med den bästa kvaliteten.
Cantillon har prövat att göra en lambic med lite högre alkoholhalt. Faktum är att man bryggde två batcher med ett år emellan och dessa har nu blandats. En tre år gammal lambic med 9,7 % och en två år gammal lambic med 8,7 % har nu blivit en kolsyrelös öl på 9,1 % med hög restsötma. Cantillon beskriver den som något som liknar ett barley wine eller en sherry.
Den amerikanska staten Oregon har nyligen utsett Saccharomyces cerevisae, alltså vanlig alejäst, till dess officiella statsmikroorganism ("official state microbe") som ett erkännande för den vikt ölbryggningen har haft för statens ekonomi och identitet.
Det nionde trappistbryggeriet verkar vara på gång. Trappistmunkarna i Abdij Maria-Toevlucht i nederländska Zundert är nämligen på gång med att installera ett bryggeri som ska gå under namnet De Kievit.
Kopparbergs har ingått samarbete med SAB-Miller för att bli deras cidermärke internationellt. Kopparbergs är just nu världens fjärde största cidermärke men har bara en femtedel av volymen jämfört med världsledande Strongbow.
Enligt Uppsalarestaurangen Hijazz Dryck har Nögne Ö haft en brettinfektion i senaste batchen av sin IPA. Gillar man brett-IPA är det alltså bara att hålla utkik. Jag har inte sett något från bryggeriet om detta, men med tanke på att de gjort en del brettade öl på sistone vore det väl inte helt otroligt att de små liven spridit sig.
O'learys får en ny husöl från Brooklyn Brewery. För att fira sitt 25-årsjubileum har restaurangkedjan tagit fram Founders Choice Ale tillsammans med Brooklyns bryggmästare Garrett Oliver.
-Brooklyn Founders Choice Ale har en blommig doft, viss apelsinkaraktär från vårt eget husjäst och en bitterhet som kompletteras av inslag från frukt och karamell. Jag ser våra öl som ”bold but smooth”, egenskaper som gör att våra öl passar överallt vilket jag brukar säga är en av Brooklyn Brewery’s främsta styrkor. Vi är mycket glada att få servera ett unikt Brooklyn Brewery öl på Sveriges mest levande restaurangkedja, säger Garrett Oliver i ett pressmeddelande.
På prinsessan Madeleines bröllopsfest serverades ett gäng finare viner. Och Tuborg Guld. Tanken var dessutom att just öl- och snapsalternativen skulle vara svenska. Pinsamt!
Som en följd av allt större söktryck och allt fler funktioner på Systembolagets webbplats har det också uppstått allt fler problem. Systembolaget jobbar nu därför på en ny webbplats som ska lanseras senast till hösten nästa år.
Fredrik Ljungberg öppnade sportbaren Freddie's hemma i Halmstad i lördags. Krönleins Bryggeri, också från Halmstad, har tillsammans med Freddie's tagit fram ölet Swedish Champion som ska vara en smakrikare ljus lager.
-När jag har rest runt i världen och besökt olika sportsbarer har det allt för många gånger varit bristande kvalitet på tekniken, därför har vi fokuserat extra mycket på att leverera den bästa kvaliteten hos oss, säger Fredrik Ljungberg i ett pressmeddelande. Krönleins står bakom märken som Three Hearts, KISS Destroyer, Crocodile, Motörheads Bastard Lager och Halmstad Sommarlager och är inte bryggeri som jag själv associerar med den bästa kvaliteten.
Cantillon har prövat att göra en lambic med lite högre alkoholhalt. Faktum är att man bryggde två batcher med ett år emellan och dessa har nu blandats. En tre år gammal lambic med 9,7 % och en två år gammal lambic med 8,7 % har nu blivit en kolsyrelös öl på 9,1 % med hög restsötma. Cantillon beskriver den som något som liknar ett barley wine eller en sherry.
Den amerikanska staten Oregon har nyligen utsett Saccharomyces cerevisae, alltså vanlig alejäst, till dess officiella statsmikroorganism ("official state microbe") som ett erkännande för den vikt ölbryggningen har haft för statens ekonomi och identitet.
Det nionde trappistbryggeriet verkar vara på gång. Trappistmunkarna i Abdij Maria-Toevlucht i nederländska Zundert är nämligen på gång med att installera ett bryggeri som ska gå under namnet De Kievit.
Kopparbergs har ingått samarbete med SAB-Miller för att bli deras cidermärke internationellt. Kopparbergs är just nu världens fjärde största cidermärke men har bara en femtedel av volymen jämfört med världsledande Strongbow.
Det fanns ju massor av god öl på Copenhagen Beer Celebration och jag inser att jag bara skrivit ett inlägg om det. Skärpning! Låt oss titta tillbaka på festivalen och några fler av dess utomordentligt goda öl.
Inte bara en utan tre årgångar av sin upphajpade kryddstout Hunahpus hade Cigar City med sig. Den senaste årgången var också makalöst god med massor av choklad och kryddor i en sanslös mix. De två tidigare årgångarna hade tappat mycket av kryddorna och blev genast mer slätstrukna. Inte en öl gjord för lagring alltså, men riktigt god färsk. En annan goding de hade med sig var Cheers, en cognacsfatlagrad variant av deras Winter Warmer, som drog åt barley-wine-hållet med djupa fruktiga och toffeeaktiga smakertoppat med en rejäl touch cognac.
Brewdogs uppställning hörde inte till de mest spännande under festivalen då många av deras öl kommer till Sverige. En öl som verkligen stod ut var dock deras berliner weisse kryddad med tayberry (en mix av hallon och björnbär) som de gjort i samarbete med Brodies. Med en stor men välavvägd syra och sköna drag av bär och citrus var den härligt uppiggande bland de många tyngre ölen på festivalen.
En av de intressantaste uppställningarna fann man hos Westbrook. Vi får in en del bra öl från dem till svenska krogar också, men det som fanns på CBC var i en klass för sig. Särskilt Grumpy Old Time, en sur quad lagrad på cognacsfat och Comrade Appleseed, en äppelbrandyfatlagrad imperial stout var riktigt, riktigt grymma. Den senare återvände jag till både en och två gånger.
Det cachacalagrade barley winet från brasilianska Way Beer går kanske inte till historien som det mest välgjorda och balanserade ölet någonsin, men i sin söta enkelhet tyckte jag ändå om det. Fruktsirap, karamell och trä i en väldigt söt smak. Framförallt var den mest spektakulär bland deras medhavda öl.
Tillbaka till de brittiska öarna fann man en mängd spännande öl från Kernel, Siren och Brodies. De två senare hade med sig många öl med specialingredienser där vissa öl blev mer lyckade än andra. Kernel satsade mer på sina välhumlade öl utan krusiduller där Double Citra stod några pinnar högre på stegen än allt det andra.
Därtill fanns förstås också ännu fler goda öl men dessa och de som nämndes i förra artikeln om CBC är de som jag fann allra mest minnesvärda.
Det är dags att bli riktig nördigt här på Portersteken. Jag återvänder till mina gamla universitetskunskaper i organisk kemi och tar en titt på öl på molekylnivå. En i taget tittar vi närmare på några av de olika organiska föreningar som ger typiska smaker (eller egentligen aromer) till öl, såväl önskade som oönskade. Först ut är etanol, ett ämne som per definition finns i alla öl.
Etanol är det vi avser när vi i vardagligt tal pratar om alkohol, medan alkohol inom kemin avser en hel grupp av ämnen som har en eller flera hydroxigrupper (syre och väte, OH) som funktionell grupp. Etylalkohol är ett annat, mer gammeldags namn på samma ämne. Etanol består av två sammanbundna kolatomer där den ena har tre väteatomer bundna till sig och den andra har två väteatomer samt en hydroxigrupp bundet till sig. Den kemiska formeln är C2H5OH och på grund av molekylens utseende i ett av de sätt som finns att modellera molekyler kallas den ibland för fyllehunden.
"Fyllehunden" |
Etanol i öl bildas vid jäsningen då jästsvampar äter upp socker i vörten och omvandlar det till etanol och koldioxid. Exempelvis kan en molekyl av glukos omvandlas till två molekyler av etanol och två molekyler av koldioxid. Eftersom öl per definition är en jäst dryck finns det per samma definition etanol i all öl (alkoholfri öl är inte alkoholfri i ordets absoluta mening utan får innehålla upp till 0,5 %).
Etanol anses vara en smakförstärkare och har i sig en frän doft och en något söt, stark smak. Etanol kan också ha en värmande eller i starkare koncentrationer även brännande känsla i gommen. Det har dock en hög smaktröskel och i jämförelse med många andra ämnen krävs det relativt starka koncentrationer av etanol innan vi känner smaken av det. I öl kan man känna av etanol i smaken från styrkor någonstans kring 6 %.
I kommande artiklar i serien om ölmolekyler kommer jag gå in mer på ämnen som ger mer specifika smaker och aromer, bra som dåliga, till ölet.
Bilderna i denna artikel är ej copyrightskyddade och får användas fritt av alla
Etanol anses vara en smakförstärkare och har i sig en frän doft och en något söt, stark smak. Etanol kan också ha en värmande eller i starkare koncentrationer även brännande känsla i gommen. Det har dock en hög smaktröskel och i jämförelse med många andra ämnen krävs det relativt starka koncentrationer av etanol innan vi känner smaken av det. I öl kan man känna av etanol i smaken från styrkor någonstans kring 6 %.
I kommande artiklar i serien om ölmolekyler kommer jag gå in mer på ämnen som ger mer specifika smaker och aromer, bra som dåliga, till ölet.
Bilderna i denna artikel är ej copyrightskyddade och får användas fritt av alla
Cantillons Blåbaer är inte den enda blåbärssurisen där ute. Det görs, och har gjorts, många fler. Till och med i Sverige, en av de första kommersiella svenska surölen var just blåbärslambicen Alkemisten från Handbryggeriet i Västerås. I USA är Cascade Brewing ett av de mer kända surölsbryggerierna och de har i sin tur också gjort en blåbärssuris. Jag testade dem mot varandra.
Till att börja med ska det väl nämnas att Alkemisten gjordes 2008 och inte har släppts igen sedan dess. Den är inte spontanjäst i ordets rätta bemärkelse utan bryggarna har själva tillsatt några av de mikroorganismer som finns i äkta lambic. Jag smakade den för första och, fram tills senaste helgens provning, enda gången på Linköping Beer Expo 2011 då de också påstod att det var några av de sista flaskorna de hade. Sedan har jag inte sett den igen, förrän en partner in beer crime hittade den på en utländsk webshop och beställde hem ett gäng. Cascade Blueberry har vi i sin tur fått tag på genom ett byte i USA.
Alkemisten har på fem år tappat ganska mycket av sin blåbärskaraktär. Den är härligt småsyrlig med ett rejält brettbett och en liten bärig ton som med lite vilja kan identifieras till blåbär. Med åren har det blivit en helt okej suris men den har förstås en bra bit kvar till sin belgiska bröder och systrar. Råkar du se den på en krog någonstans är det värt att slå till, om inte för smakens skull så för att det är en spännande milstolpe i modern svensk mikrobryggning.
Cascade Blueberry doftar som osötad blåbärssoppa och har nästan samma färg också, med en betydligt djupare och fylligare färgton än den ganska blekröda Alkemisten. Smaken är både syltig och syrlig med mildare inslag av brett och fat. Mycket blåbär! På 7,6 % är den också ganska fyllig för en suris, något som ligger i dess fördel för att bära upp alla bär.
Det är inte helt ojämnt men USA vinner den här ronden, framförallt för att den har mer smak av just blåbär.
Till att börja med ska det väl nämnas att Alkemisten gjordes 2008 och inte har släppts igen sedan dess. Den är inte spontanjäst i ordets rätta bemärkelse utan bryggarna har själva tillsatt några av de mikroorganismer som finns i äkta lambic. Jag smakade den för första och, fram tills senaste helgens provning, enda gången på Linköping Beer Expo 2011 då de också påstod att det var några av de sista flaskorna de hade. Sedan har jag inte sett den igen, förrän en partner in beer crime hittade den på en utländsk webshop och beställde hem ett gäng. Cascade Blueberry har vi i sin tur fått tag på genom ett byte i USA.
Alkemisten har på fem år tappat ganska mycket av sin blåbärskaraktär. Den är härligt småsyrlig med ett rejält brettbett och en liten bärig ton som med lite vilja kan identifieras till blåbär. Med åren har det blivit en helt okej suris men den har förstås en bra bit kvar till sin belgiska bröder och systrar. Råkar du se den på en krog någonstans är det värt att slå till, om inte för smakens skull så för att det är en spännande milstolpe i modern svensk mikrobryggning.
Cascade Blueberry doftar som osötad blåbärssoppa och har nästan samma färg också, med en betydligt djupare och fylligare färgton än den ganska blekröda Alkemisten. Smaken är både syltig och syrlig med mildare inslag av brett och fat. Mycket blåbär! På 7,6 % är den också ganska fyllig för en suris, något som ligger i dess fördel för att bära upp alla bär.
Det är inte helt ojämnt men USA vinner den här ronden, framförallt för att den har mer smak av just blåbär.
Det bästa med Betelgeuze från Mikkeller och To Öl är det fyndiga namnet, som anspelar på stjärnan Betelgeuse som man kan se som ena axeln i stjärnbilden Orion. Det lite mindre bra med den är att den utlovade humlingen slår igenom väldigt lite. Att krogen jag drack den på drog på ett rejält överpris hjälpte förstås inte heller.
Det är förstås alltid en liten chansning att köpa så pass dyra öl på krogen. Jag hade goda minnen av (torr)humlad geuze sen jag provat en av Revelation Cats singelhumlade varianter på Köpenhamns Ölfestival 2010 och Cantillon Cuvee St Gilloise är en favoritöl, så jag slog till ändå. Någon måste ju "offra" sig.
Tyvärr visade det sig inte vara något extraordinärt. Torrhumlingen hade väldigt milda genomslag och jämfört med en klassisk geuze var den både mild och något tillbakadragen. Helt godkänd egentligen, med en nerstämd och ganska behaglig syra, mycket lätta funkiga drag och lite olika citrusnyanser. Knappast i klass med geuzes från Girardin, Drie Fonteinen, Tilquin eller Cantillon, men bra ändå.
Som kund kan jag tänka mig att betala lite mer just för att det är lite udda med en geuze humlad med bland annat Citra, Nelson Sauvin och Galaxy. När grundölet inte är något att betala extra för och lullullet med humlingen knappt slår igenom i smaken känner jag mig nästan lite lurad.
Jag förstår att det kostar mycket att producera en geuze, att humlingen i sig säkert kostade en hel del och att småskaligheten av denna öl ytterligare drar upp produktionskostnaden per flaska. Samtidigt bör man som producent inse att det inte alltid är likhetstecken mellan produktionskostnad och vad smakupplevelsen är värd. I det här fallet visade det sig också krogen (Pitcher's i Falun) lagt på ett rejält påslag vilket inte riktigt hjälpte min uppfattning om pris kontra smakupplevelse.
Nåväl, jag blev återigen påmind om att läsa på lite om en produkt och vad andra konsumenter tyckt om den innan jag kastar massor av pengar på bartendern eller affärsbiträdet.
Det är förstås alltid en liten chansning att köpa så pass dyra öl på krogen. Jag hade goda minnen av (torr)humlad geuze sen jag provat en av Revelation Cats singelhumlade varianter på Köpenhamns Ölfestival 2010 och Cantillon Cuvee St Gilloise är en favoritöl, så jag slog till ändå. Någon måste ju "offra" sig.
Tyvärr visade det sig inte vara något extraordinärt. Torrhumlingen hade väldigt milda genomslag och jämfört med en klassisk geuze var den både mild och något tillbakadragen. Helt godkänd egentligen, med en nerstämd och ganska behaglig syra, mycket lätta funkiga drag och lite olika citrusnyanser. Knappast i klass med geuzes från Girardin, Drie Fonteinen, Tilquin eller Cantillon, men bra ändå.
Som kund kan jag tänka mig att betala lite mer just för att det är lite udda med en geuze humlad med bland annat Citra, Nelson Sauvin och Galaxy. När grundölet inte är något att betala extra för och lullullet med humlingen knappt slår igenom i smaken känner jag mig nästan lite lurad.
Jag förstår att det kostar mycket att producera en geuze, att humlingen i sig säkert kostade en hel del och att småskaligheten av denna öl ytterligare drar upp produktionskostnaden per flaska. Samtidigt bör man som producent inse att det inte alltid är likhetstecken mellan produktionskostnad och vad smakupplevelsen är värd. I det här fallet visade det sig också krogen (Pitcher's i Falun) lagt på ett rejält påslag vilket inte riktigt hjälpte min uppfattning om pris kontra smakupplevelse.
Nåväl, jag blev återigen påmind om att läsa på lite om en produkt och vad andra konsumenter tyckt om den innan jag kastar massor av pengar på bartendern eller affärsbiträdet.
Boken tillsammans med några av ölen som måste drickas |
I fjärde utgåvan av 101 öl du måste dricka innan du dör ger
Örjan Westerlund återigen sina tips om öl som bör testas till nya öldrickare. För det är vad man får
se den här boken som, direkta tips på öl att prova anpassat till vad som finns
på den svenska marknaden.
Jag själv finner bara en handfull öl jag inte redan druckit.
Det här är helt enkelt inte en bok för den som redan döpts till ölnörd utan
till den som börjat bli nyfiken, eller till den man vill ska bli nyfiken
kanske. Ölvalen i sig är inte mycket att säga om, de täcker in det mesta och med
en god balans mellan ölstilarna. Återigen, sett till vad som finns på den
svenska marknaden.
På några ställen brister det ändå med det. Bland annat nämns
några öl som må ha varit enkla att få tag en gång i tiden men som numera är
svåra att hitta eller rent av gått ur produktion. Vidare finns en del andra
småfel och brister. Punk IPA anges både i bild och text vara 6 %, trots att den
bytte både recept och alkoholhalt för några år sen, vilket får mig att tro att
hela recensionen rör den gamla utgåvan. En annan grej som stack i ögonen var
att Duvel, som såvitt jag vet bryggs med enbart pilsnermalt, omnämns som en öl
i veteölsbranschen. Två exempel bland på sin höjd en handfull, så det är ingen katastrof men det gör att det känns lite onödigt slarvigt.
På varje uppslag är vänstersidan en närbild av ölets
etikett, tyvärr aldrig med en upphälld
öl, och på högersidan finns Örjans beskrivning av ölet. Vanligtvis är denna
uppdelad på doft, smak och eftersmak, ibland med någon extra kommentar eller
anekdot. Trots att det finns mycket ledigt utrymme vid i stort sett alla
recensioner nämns inget mer än ölets
namn, dess alkoholhalt, rekommenderad serveringstemperatur (på femgradig skala) samt om den är ekologisk. En klar miss i mitt tycke att inte ta med mer fakta
om ölen. Man kunde ju åtminstone få med sådant som bryggerieort och om ölet
görs året om eller om det är säsongsöl. Utöver Örjans doft- och smaknoteringar finns också ett ganska litet utrymme för egna kommentarer och en femgradig skala man kan sätta sin egen poäng på.
Rent språkmässigt har Örjan ofta finurliga metaforer och
liknelser i sina beskrivningar av doft och smak, men det går liksom inte att
komma ifrån att recension på recension blir enformigt efter en stund. Ibland
undrar jag också om en redaktör har varit med i arbetet med boken eller inte. Det dyker nämligen upp någon mening här och var med fyra "men" eller på något annat sätt känns mindre bra formulerad. Jag minns att jag har tänkt samma tanke när jag läst andra böcker från samma förlag (Grenadine).
Sammanfattningsvis är det en bok med trevliga recensioner och, utifrån vad som är tillgängligt, väl valda öl. Den ger en utgångspunkt och en ledande hand för den som vill börja upptäcka ölvärlden men inte vill göra det helt i blindo. För den som redan provat flertalet av dessa öl har den däremot ganska lite att tillföra, och den hade alltså också kunnat haft lite mer att ge även för de nya upptäckarna.
Boken som recenserats var ett gratis recensionsexemplar
Dags för mer samlade smånyheter som inte föräras med en helt egen artikel utan samlats här. Mera stämningar, jubileumsöl och nya tekniker för att fylla upp öl och ta med sig hem från krogen står på menyn.
Burkarna blir allt mer populära, särskilt bland amerikanska bryggerier. På growlersidan har det inte funnits någon motsvarande utveckling. Kanske börjar den nu, med den s k beerpouch. En growler är alltså en stor glasflaska, ofta på 64 oz/1,9 l, som man kan fylla upp från närmaste fatkran och ta med sig öl hem. Det är fortfarande olagligt i Sverige men är populärt i bl a USA. Beerpouch är en lösning som är lika enkel som den låter. En "påse" i plast och aluminium med lock som man fyller upp med vätska. Skyddar mot sol, går inte sönder om man tappar den i golvet, är mindre materialkrävande, väger mycket mindre, tar mindre plats när den är tom och så vidare. Massor med fördelar jämfört med en growler i glas. Läs mer om produkten på deras hemsida. Nu återstår bara att se när Sverige tillåter growlerfills.
BeerSweden-Darrens nya projekt, bryggeriet Beer Studio, har nu anställt en bryggare. Det är hembryggaren Leif Johansson från Kalix som lyckats knipa platsen. Darren säger i en pressrelease att han så fort han fick prova en av Leifs hembryggda IPA att han var rätt person för jobbet, trots att han inte har någon erfarenhet från kommersiell bryggning. Något som Beer Studio vill visa är nämligen att det går att starta upp ett bra bryggeri utan erfarenhet.
InBev tar till legala medel för att få engelska mikrobryggeriet Belleville att byta namn. De menar att det är för likt deras varumärke Belle-Vue.
Liseberg fyller 90 år i sommar och firar bland annat med att ta in en jubileumsöl. Det är en lättare, torrhumlad ale på 29 IBU med bland annat centennial i tanken som bryggts av Spendrups. Namnet verkar vara just Lisebergs Jubileumsöl och har premiär för allmänheten måndagen den 24/6 då Lisebergs jubileumsvecka drar igång.
Förra året släppte Stone en jubileumsvariant av Ruination för att fira att den funnits i 10 år. En lite himla bra förra året. Nu släpps den igen som Stone RuinTen med release i USA på måndag. Får vi se den i Sverige genom Great Brands tro?
kraftigare variant med ännu mer humle som smakade
Årets Zwanze Day, dagen då årets variant av Cantillon Zwanze släpps simultant på ett antal utvalda krogar världen över, blir i år den 14 september. För Sverigeboende lär Akkurat i Stockholm och Ölbutikken i Köpenhamn vara de närmaste alternativen om man vill få smaka.
Burkarna blir allt mer populära, särskilt bland amerikanska bryggerier. På growlersidan har det inte funnits någon motsvarande utveckling. Kanske börjar den nu, med den s k beerpouch. En growler är alltså en stor glasflaska, ofta på 64 oz/1,9 l, som man kan fylla upp från närmaste fatkran och ta med sig öl hem. Det är fortfarande olagligt i Sverige men är populärt i bl a USA. Beerpouch är en lösning som är lika enkel som den låter. En "påse" i plast och aluminium med lock som man fyller upp med vätska. Skyddar mot sol, går inte sönder om man tappar den i golvet, är mindre materialkrävande, väger mycket mindre, tar mindre plats när den är tom och så vidare. Massor med fördelar jämfört med en growler i glas. Läs mer om produkten på deras hemsida. Nu återstår bara att se när Sverige tillåter growlerfills.
BeerSweden-Darrens nya projekt, bryggeriet Beer Studio, har nu anställt en bryggare. Det är hembryggaren Leif Johansson från Kalix som lyckats knipa platsen. Darren säger i en pressrelease att han så fort han fick prova en av Leifs hembryggda IPA att han var rätt person för jobbet, trots att han inte har någon erfarenhet från kommersiell bryggning. Något som Beer Studio vill visa är nämligen att det går att starta upp ett bra bryggeri utan erfarenhet.
InBev tar till legala medel för att få engelska mikrobryggeriet Belleville att byta namn. De menar att det är för likt deras varumärke Belle-Vue.
Liseberg fyller 90 år i sommar och firar bland annat med att ta in en jubileumsöl. Det är en lättare, torrhumlad ale på 29 IBU med bland annat centennial i tanken som bryggts av Spendrups. Namnet verkar vara just Lisebergs Jubileumsöl och har premiär för allmänheten måndagen den 24/6 då Lisebergs jubileumsvecka drar igång.
Förra året släppte Stone en jubileumsvariant av Ruination för att fira att den funnits i 10 år. En lite himla bra förra året. Nu släpps den igen som Stone RuinTen med release i USA på måndag. Får vi se den i Sverige genom Great Brands tro?
kraftigare variant med ännu mer humle som smakade
Årets Zwanze Day, dagen då årets variant av Cantillon Zwanze släpps simultant på ett antal utvalda krogar världen över, blir i år den 14 september. För Sverigeboende lär Akkurat i Stockholm och Ölbutikken i Köpenhamn vara de närmaste alternativen om man vill få smaka.
Vad händer när Mohawk tar en humlig imperial porter från juletider och stoppar den på inte bara ett utan två fat som tidigare innehöll bourbon och whiskey? Jo, man får Double Barrel Aged Blizzard.
Det första jag konstaterar är att det varken doftar eller smakar så mycket av fatlagringen som jag annars blivit van vid från många amerikanska fatlagrade imperial porters och stouts. Jag skulle inte gå så långt som att kalla fat-, whiskey- och bourbontonerna för subtila, men de är definitivt inte dominerande.
Det andra jag konstaterar är att jag tycker det är gott ändå. Bara man släpper förväntningen att en öl med detta namn skulle smaka väldigt mycket från faten så har man en trevlig imperial porter att sippa på. Med en fin mix av kakao och kaffe sätts en god grund som fattonerna sätter extra krydda på.
Alkoholen på 10,9 % känns inte alls av utan är väl maskerad bakom en välavvägd sötma. Humlen som finns i den vanliga Blizzard märks knappt av längre. I avslutningen tar dock en medelstor beska över efter sötman. Den saknar dock lite komplexitet som hade behövts för att göra den riktigt bra. Den är ändå ett bra exempel på hur man kan göra en bra fatlagrad öl utan att smakerna från fatlagring behöver stå i centrum.
Det första jag konstaterar är att det varken doftar eller smakar så mycket av fatlagringen som jag annars blivit van vid från många amerikanska fatlagrade imperial porters och stouts. Jag skulle inte gå så långt som att kalla fat-, whiskey- och bourbontonerna för subtila, men de är definitivt inte dominerande.
Det andra jag konstaterar är att jag tycker det är gott ändå. Bara man släpper förväntningen att en öl med detta namn skulle smaka väldigt mycket från faten så har man en trevlig imperial porter att sippa på. Med en fin mix av kakao och kaffe sätts en god grund som fattonerna sätter extra krydda på.
Alkoholen på 10,9 % känns inte alls av utan är väl maskerad bakom en välavvägd sötma. Humlen som finns i den vanliga Blizzard märks knappt av längre. I avslutningen tar dock en medelstor beska över efter sötman. Den saknar dock lite komplexitet som hade behövts för att göra den riktigt bra. Den är ändå ett bra exempel på hur man kan göra en bra fatlagrad öl utan att smakerna från fatlagring behöver stå i centrum.
Ingrid kom igen och hon flög av hyllorna. Igen. Den svenska ölpubliken är uppenbarligen omättlig för denna hjortron-DIPA. Till en provning i helgen rotades det djupt i ölgömmorna och fram kom Ingrid från tre olika släpp på Systembolaget. Det allra första då den bara kom i beställningssortimentet, det första då den kom på hylla och så förra helgens nysläpp.
Lagrad DIPA hör inte till vanligheterna på våra provningar men nu var det läge. Redan vid upphällningen kunde man se en markant skillnad på de olika åldrarna, med betydligt mörkare färg på de två äldre utgåvorna. Det första som slog mig när jag sedan doftade på dem var att humlen fortfarande känns närvarande i de äldre utgåvorna och till och med trevligare än i den senaste Ingrid som i jämförelse kändes spretig, stickig och ofokuserad.
Äldst till vänster, yngst till höger |
Tilläggas bör väl att jag också upplevde de tidigare utgåvorna av Ingrid som bättre när de var färska än vad den senaste är. Om den kan nå de höjder som de tidigare batcherna nu är uppe i låter jag därför vara osagt.
Vi provade även kusinen Hello My Name Is Beastie, gjord med skotska björnbär. Den släpptes förra året och var då trevlig men tog inga toppbetyg. Tyvärr hade den inte åldrats med samma värdighet och kändes nu väldigt blek i jämförelsen.
I SVT:s "Den stora ölresan" gjorde programledaren en halvblind provning av tre industrilager för att se om han kunde skilja dem åt. Under gårdagens stora ölprovning värmde vi upp med att kopiera programmets provning för att se om vi kunde skilja på tre storsäljare från lagerhyllan.
Liksom i programmet var det Carlsberg Export, Mariestads Export och Staropramen som testades. Alla som var med på provningen visste vilka tre öl det var men inte vilken öl som hade hällts upp i vilket glas. Uppgiften var alltså att peka ut vilken som var vilken.
Har man åsikten att all industrilager smakar likadant kanske man kan tro att en sådan uppgift är riktigt svår. Så var emellertid inte fallet. Alla sex provningsdeltagare klarade av att peka ut rätt öl. Man kunde i princip göra det bara genom att kolla på färgen, då Carlsberg Export är blekgul medan Staropramen har en lätt bärnstenston i jämförelse med Mariestad som är vanligt pilsnergul.
Även i smaken var det inga större problem att plocka ut rätt öl. Carlsberg Export är nämligen klart blaskigare än de andra. Mariestads känner man igen på en ren brödig smak med märkbar humlebeska och Staropramen plockar man ut på en rundare maltsmak med lite tjecktypiska smörkoladrag. Lite smakande, smackande och funderande behövdes förstås, men i slutändan hade ändå alltså alla sex deltagare oberoende av varandra plockat ut rätt öl i rätt glas.
Att dricka industrilager kan tyckas tråkigt men som en övning för hjärna och smaklökar är det inte så dumt. Efter att ha kommit fram till vad som var vad hällde jag dock ut resten, kvällen skulle bjuda på så mycket annat roligt och gott ändå. Mer om det senare, men ni som följer Portersteken på Facebook har redan sett vad som försigick.
Liksom i programmet var det Carlsberg Export, Mariestads Export och Staropramen som testades. Alla som var med på provningen visste vilka tre öl det var men inte vilken öl som hade hällts upp i vilket glas. Uppgiften var alltså att peka ut vilken som var vilken.
Har man åsikten att all industrilager smakar likadant kanske man kan tro att en sådan uppgift är riktigt svår. Så var emellertid inte fallet. Alla sex provningsdeltagare klarade av att peka ut rätt öl. Man kunde i princip göra det bara genom att kolla på färgen, då Carlsberg Export är blekgul medan Staropramen har en lätt bärnstenston i jämförelse med Mariestad som är vanligt pilsnergul.
Även i smaken var det inga större problem att plocka ut rätt öl. Carlsberg Export är nämligen klart blaskigare än de andra. Mariestads känner man igen på en ren brödig smak med märkbar humlebeska och Staropramen plockar man ut på en rundare maltsmak med lite tjecktypiska smörkoladrag. Lite smakande, smackande och funderande behövdes förstås, men i slutändan hade ändå alltså alla sex deltagare oberoende av varandra plockat ut rätt öl i rätt glas.
Att dricka industrilager kan tyckas tråkigt men som en övning för hjärna och smaklökar är det inte så dumt. Efter att ha kommit fram till vad som var vad hällde jag dock ut resten, kvällen skulle bjuda på så mycket annat roligt och gott ändå. Mer om det senare, men ni som följer Portersteken på Facebook har redan sett vad som försigick.
Skillnad? Skillnad! Det nya IPA-glaset från Spiegelau, som sägs vara det optimala glaset att dricka sin IPA ur, är faktiskt riktigt behagligt. Jag testade det mot mina två andra favoritglas för just IPA.
De andra två glasen är också från Spiegelau, en kupa på fot och ett "pintglas". Jag har druckit åtskilliga IPA och andra öl ur dessa och inga andra glas i min egen samling är bättre för ändamålet. För att testa dem mot varandra valde jag den IPA som jag tycker är bäst på Systembolaget just nu, nämligen Dale's Pale Ale från Oskar Blues. En burk till vardera glas för att testa dem under "full belastning".
Styrkan hos kupan är att det lyfter fram humlearomer och smaker väldigt bra. Allting blir piggare, fräschare och lite mer nyanserat. Däremot kan beskan, särskilt i IPA och liknande med högre beska, bli lite för stickig och aggressiv. Pintglaset ger ölet en behagligare beska och munkänsla men det blir också lite, lite plattare och mindre nyanserat.
IPA-glaset lyckas just med att kombinera de positiva delarna från vardera av dessa två glas så att man får en aromatiskt IP som är riktigt behaglig att dricka. Skillnaderna glasen emellan är förvisso inte gigantiska egentligen, men visst påverkar det ölen och man garanterat hitta ännu fler små skillnader glasen emellan. Jag nöjer med att dra slutsatsen att IPA-glaset faktiskt är bäst för IPA.
Glasen kan köpas på tvåpack hos bl a Cervera. Oavsett om du tror på just IPA-glaset eller inte kan jag rekommendera Spiegelaus glas överlag, det är kvalitet rakt igenom. Att lägga lite pengar på välgjorda ölglas är en riktigt god investering.
Efter bryggeriflytt och lite annat strul är Dugges back on track sedan en tid tillbaka. Senast var de aktuella med en nordisk saison i junisläppet men de är också en av långkörarna i det lokala beställningssortimentet. Låt oss titta närmare på en öl som, för mig i alla fall, är Dugges upp i dagen nämligen Holy Cow.
IPA med amerikansk humle, putslustigt namn och en egen karaktär på maltkroppen. Det skriker Dugges om det! Citrus dominerar i doften, med toner av såväl citron som apelsin och kanske en touch grapefrukt också. Bakom citrusanstormningen ligger en liten tallton och lurar.
Sötman är ganska stor för en IPA och kommer i form av kakor, toffee och maltsirap. Däremot avslutas med en ordentlig men behaglig beska som ligger kvar länge i gommen. Trots sötman så kommer humlen igenom rent och fint. I det läget har inte jag några problem med att det inte är snustorrt i smaken.
En IPA från svenska västkusten som inte följer stilen på den amerikanska västkusten. Istället en kreation som står stolt på egna ben. Jag gillar't!
Den här flaskan var ett varuprov
Svenska fatanläggningar har ofta en kran med två lägen. Dra framåt för öl och tryck bak för skum. För att ge både bartender och krogkund fler alternativ introduceras nu den steglösa sidokranen på utvalda krogar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Med denna kan man åstadkomma tre olika upphällningar som är vanliga i Centraleuropa: Krispig, len eller mjölkig.
Na Dvakrát, eller krispig, är den klassiska upphällningen där man häller upp sin öl med glaset vinklat och avslutar med att räta upp glaset för att skapa skumkronan. Skummet blir "torrt", får lite större bubblor och dör lite snabbare. Om man istället börjar upphällningen med att bara öppna sidokranen litegrann bildar man först ett finbubbligt skum, för att därefter öppna kranen helt och fylla upp glaset med öl, då får man en lenare pilsner i glaset. En hladinka. Skummet blir "våtare" och ligger kvar betydligt längre och ölet får en mjukare smak med lite lägre beska.
Genom att öppna sidokranen litegrann och fylla hela glaset med finbubbligt skum får man en mlíko, en mjölkig pilsner. Med den här upphällningen blir skummet "flytande", lite åt Guinnesshållet och faktiskt väldigt trevligt att dricka. En helt annan upplevelse av samma öl. Jag lyfte själv ett frågande ögonbryn innan jag provade en öl upphälld på detta sätt och sänkte det sedan igen när jag tog en mun är den skumfyllda bägaren. Trevligt och unikt!
Sidokranen öppnar upp för bartendern att visa lite mer förmåga, lite som en barista. Genom att lyfta fram att öl kan serveras på olika sätt kan man nog också få folk att lyfta blicken och se att öl är mer än bara stor stark.
Det fanns inte många lediga kvadratcentimetrar kvar på OT vid Arketypsläppet |
När Oliver Twist firar jubileum så firas det ordentligt. Inte bara en kväll med festligheter, utan en hel vecka. 20-26:e maj firades det i mängder av specialöl, liveband, magiker, fakirer och en himla go stämning. Jag var där under torsdagen, då man kopplade det enda existerande fatet av Nynäshamns samarbetsöl med Dogfish Head, Arketyp.
Efter en snabbis förbi Akkurat där Nynäshamngänget, med flera, värmde upp inför Arketyppåkopplingen tog jag rygg på herrarna när det var dags att bege sig till Oliver Twist. Regnet gav med sig lagom till den korta promenaden uppför backen. OT var inne på sin fjärde dag med 20-årsfirande men besökarna hade inte storknat än. Lokalen var knökfull med folk som ville få sig en slurk Arketyp eller något annat gott.
Efter några tacktal kopplades kvällens huvudnummer in på kran och tappades sedan upp i en strid ström med kupor. Efter att ha just ha prövat Arketyp på Systembolagets nyhetsprovning samma eftermiddag kände jag för att dricka något annat och testade istället den andra specialaren från Nynäshamn som fanns på fat, nämligen OT:s VitsIPpA. Som den lilla ordvitsen i namnet indikerar är det en hybrid av veteöl och IPA. Lite jästiga toner och tydliga drag av belgisk witbier samsades med en medelstark humlearom. Väl avvägd och riktigt god.
Efter att ha lyckats komma genom folkmassan och fram till baren för nästa beställning blev det en av specialflaskorna från Stone som man öppnade veckan till ära. Imperial Black IPA lagrad på fat som innehållit whisky från skotska Lowlandregionen fick det bli, och det var inget dåligt val. Djupa fattoner med en mysig kolasmak ovanpå en rejäl öl med härliga chokladdrag. Stor i smaken på många vis och med en liten humleton bibehållen. Provsmaket på 10 cl räckte alldeles lagom. Under kvällen fick jag också tillfälle att prova rödvinsfatlagrade Vertical Epic 11.11.11 som tyvärr inte alls imponerade, samt den bourbonfatlagrade (Belgo?) Old Guardian som hamnade mittemellan de andra två Stonespecialarna.
Kvällen fortsatte med danstävling bryggare emellan och för den som ville fanns det under kvällen chans att träffa folk från bland andra Oppigårds, Nynäshamn och SKA samt testa en hel radda roliga specialöl bryggda särskilt för jubileet. Oliver Twist är alltid ett säkert kort på Stockholms krogkarta men under den här veckan levererade de på topp, och lite mer därtill. Bra kämpat med de första 20 åren, OT, och skål för att det blir många decennier till.
Sedan Systembolaget införde sitt system där de står för leveransen av produkter från lokala och småskaliga producenter har man sagt att det finns en övre gräns för hur mycket de får sälja samt hur stor spridning de ska få innan producenterna själv får stå för transporten. Igår utgick en omgång öl som just har sålt för bra eller fått för stor spridning genom deras transportlösning. Dessa öl får självklart fortfarande säljas i det vanliga beställningssortimentet och i bryggeriernas lokala butiker. Skillnaden är bara att bryggerierna själva får stå för transporten vid beställningar.
Efter en kontroll mot vilka öl som tidigare varit tillgängliga visade sig att sju öl numera inte går att beställa styckvis efter att ha sålt för mycket. Systembolaget har inte kunnat/viljat ge ut någon officiell lista på vilka öl som utgått, men alla utom Helsinge Pilsener har bekräftats från respektive bryggeri.
Brekeriet Saison
Helsingborgs Lager
Helsinge Pilsener
Oceanbryggeriet 12 Plato Lager
Ocenbryggeriet Indian Pale Ale
Poppels Brown Ale
Ängö Alla Tiders Prima Lager
Definitionen för lokalt och småskaligt (dvs vilka produkter som Systembolaget står för transporten på) är
-en spridning av försäljningen på färre än 60 butiker
-inte har en större försäljning (ej medräknat de lokala butiker där de står på hyllan) än 75 % av årsbidragsgränsen för det segment artikeln ligger i
Efter en kontroll mot vilka öl som tidigare varit tillgängliga visade sig att sju öl numera inte går att beställa styckvis efter att ha sålt för mycket. Systembolaget har inte kunnat/viljat ge ut någon officiell lista på vilka öl som utgått, men alla utom Helsinge Pilsener har bekräftats från respektive bryggeri.
Brekeriet Saison
Helsingborgs Lager
Helsinge Pilsener
Oceanbryggeriet 12 Plato Lager
Ocenbryggeriet Indian Pale Ale
Poppels Brown Ale
Ängö Alla Tiders Prima Lager
Definitionen för lokalt och småskaligt (dvs vilka produkter som Systembolaget står för transporten på) är
-en spridning av försäljningen på färre än 60 butiker
-inte har en större försäljning (ej medräknat de lokala butiker där de står på hyllan) än 75 % av årsbidragsgränsen för det segment artikeln ligger i
Hela 27 nya öl tillkommer det lokala beställningssortimentet idag. Listan domineras som sig bör av somriga öl, om inte alltid till namn så i alla fall till stil. Beerbliotek och Höganäs gör premiär på Systembolaget samtidigt som det också blir comebacker och sommaröl från gamlingar i gamet som Slottskällan och Nynäshamn.
Beerbliotek Pale Ale Bobek Citra, 25,90 kr, 33 cl
Brygghus 19 Passion IPA, 25,90 kr, 33 cl
Bålsta Eklöws Extrem, 41,60 kr, 33 cl
Eskilstuna Modern Veteöl, 21,40 kr, 33 cl
Eskilstuna Session IPA, 25,90 kr, 33 cl
Eskilstuna Sommarale, 24,40 kr, 33 cl
Helsingborgs Jubileumöl, 24,20 kr, 33 cl
Herslev Økologisk India Dark Ale, 52,30 kr, 50 cl
Höganäs APA, 22,50 kr, 33 cl
Höganäs No 1 Lager, 21,50 kr, 33 cl
Kullabrygg Arild Lager, 22,80 kr, 33 cl
Kullabrygg Bräcke Brun, 22,70 kr, 33 cl
Lundabryggeriet Tors Hammare Skånsk Dubbel, 44,00 kr, 50 cl
Marbäcks Löjtnant Malcolm, 26,90 kr, 50 cl
Marbäcks Västgötaknallen, 21,20 kr, 33 cl
Monk's Blend no 9 Maximum Indulgence, 69,00 kr, 18 cl
Nynäshamns Stenstrand Sommarale, 34,10 kr, 50 cl
Poppels Belgisk Wit, 19,90 kr, 33 cl
Slottskällan Red Ale, 20,50 kr, 33 cl
South Plains IPA, 37,40 kr, 33 cl
Strömsholms Herman Hedning Behemothian Bastard, 19,80 kr, 33 cl
Södra Maltfabriken Easy Street, 19,90 kr, 33 cl
Södra Maltfabriken Summer Ale, 20,00 kr, 33 cl
Två Bryggare Bryggarn's Honey Ale, 49,90 kr, 50 cl
Två Bryggare Ysta 50/50, 23,90 kr, 50 cl
Värmdö Bryggeri Skärgårdslager, 21,30 kr, 33 cl
Ängö Lata Dagars IPA, 32,90 kr, 50 cl
Beerbliotek Pale Ale Bobek Citra, 25,90 kr, 33 cl
Brygghus 19 Passion IPA, 25,90 kr, 33 cl
Bålsta Eklöws Extrem, 41,60 kr, 33 cl
Eskilstuna Modern Veteöl, 21,40 kr, 33 cl
Eskilstuna Session IPA, 25,90 kr, 33 cl
Eskilstuna Sommarale, 24,40 kr, 33 cl
Helsingborgs Jubileumöl, 24,20 kr, 33 cl
Herslev Økologisk India Dark Ale, 52,30 kr, 50 cl
Höganäs APA, 22,50 kr, 33 cl
Höganäs No 1 Lager, 21,50 kr, 33 cl
Kullabrygg Arild Lager, 22,80 kr, 33 cl
Kullabrygg Bräcke Brun, 22,70 kr, 33 cl
Lundabryggeriet Tors Hammare Skånsk Dubbel, 44,00 kr, 50 cl
Marbäcks Löjtnant Malcolm, 26,90 kr, 50 cl
Marbäcks Västgötaknallen, 21,20 kr, 33 cl
Monk's Blend no 9 Maximum Indulgence, 69,00 kr, 18 cl
Nynäshamns Stenstrand Sommarale, 34,10 kr, 50 cl
Poppels Belgisk Wit, 19,90 kr, 33 cl
Slottskällan Red Ale, 20,50 kr, 33 cl
South Plains IPA, 37,40 kr, 33 cl
Strömsholms Herman Hedning Behemothian Bastard, 19,80 kr, 33 cl
Södra Maltfabriken Easy Street, 19,90 kr, 33 cl
Södra Maltfabriken Summer Ale, 20,00 kr, 33 cl
Två Bryggare Bryggarn's Honey Ale, 49,90 kr, 50 cl
Två Bryggare Ysta 50/50, 23,90 kr, 50 cl
Värmdö Bryggeri Skärgårdslager, 21,30 kr, 33 cl
Ängö Lata Dagars IPA, 32,90 kr, 50 cl