Den här veckan kan det lätt bli en saftig summa på bolagskvittot om man råkar gilla surisar, imperial stout och/eller IPA. Det släpps nämligen flera spännande varianter av alla dessa, såväl moderna som mer klassiska tolkningar, från bl a Tilquin, Lervig, Omnipollo och J Wakefield i samarbete, Nynäshamn och North Coast. Om man "nöjer sig" med att köpa en av varje öl i släppet blir det nätta 1272,30 kr. Plus pant.


[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt - Beställt antal (Stil)]
[Mitt omdöme]


Åbro Skrapan Lager
11650, Sverige, 33 cl, 24,90 kr, 6,2 % - 18000 st (Starkare lager)
Hygglig lager med mjuka brödiga toner, fin örtighet och hyfsad beska, men saknar det där lilla extra.

Tilquin Oude Gueuze
10718, Belgien, 37,5 cl, 68 kr, 6,4 % - 3060 st (Lambic - gueuze)
Som vanligt en geuze i bästa klass, med mycket citrontoner samt en fint avvägd mix av ek, funk och syra. Don't sleep on this one!

Wild Beer Tepache
11521, Storbritannien, 75 cl, 95 kr, 6 % - 2400 st (Övrig syrlig öl)
Något udda doft med lite unkna inslag, som av väldigt övermogen frukt. Smaken är däremot fräsch, med en fin syrlighet, fruktiga toner med framförallt ananas, en lätt kryddighet och så en liten sötma. Så luras inte av doften här.

Brooklyn Kiwi's Playhouse
10717, USA, 75 cl, 149 kr, 8,1 % - 1000 st (Övrig syrlig öl)
Även här en något märklig doft med betydligt trevligare smak. Syrlig med en fräsch fruktighet som går i nyanser av lychee och kiwi. Lång, citrusdriven syra.

Lervig Tasty Juice IPA
11458, Norge, 50 cl, 49,90 kr*, 6 % - 12000 st (IPA)
Mycket humlig öl, full av tropisk frukt och med en för stilen ovanligt stor beska, vilket jag gillar. Tyvärr är kroppen lite för tunn för smaken, men annars en mycket bra modern IPA.

Bronx/Sigtuna Mashing Up The World IPA
11851, USA/Sverige, 35,5 cl, 24,90 kr, 7 % - 16500 st (IPA)
Fruktig och något syrlig smak med fruktiga humletoner. Syran och humlen går fint ihop, däremot är det en liten störande bitter ton i slutet men den går att leva med.

North Coast Old Stock Ale 2017
11607, USA, 35,5 cl, 48,90 kr, 12 % - 10000 st (Old ale)
Betydligt fruktigare och mindre alkoholstinn än vad den brukar vara, vilket förstås är positivt. Fruktigheten får nästan lite bubbelgumskaraktär. Dock ganska lätt smak för att vara så stark och nog kan även den här årgången behöva några år på sig för att hitta djupet.

Fuller's Imperial IPA
11268, Storbritannien, 50 cl, 64,90 kr, 10,5 % - 15000 st (Imperial/dubbel IPA)
Tung, djup smak med mycket härlig kola och fudge samt en viss fruktighet. Här finns också en del humle, som drar åt örtighet och marmelad. Helt annorlunda från de humlestinna DIPA man kanske är van vid, men samtidigt en mycket god öl i sin egen rätt.

Nynäshamn Sotholmen Extra Stout
11539, Sverige, 25 cl, 26,10 kr, 7 % - 5760 st (Imperial porter & stout)
Sotat knäckebröd är framträdande i smaken som också bjuder på lite mörkrostat kaffe och torr karamell. Snustorr smak med lång rostad beska.

Hawkshead/Cigar City Tiramisu Imperial Stout
11259, Storbritannien/USA, 33 cl, 54,90 kr, 10 % - 4320 st (Imperial porter & stout)
Doften har den där tonen av färsk chili eller grön paprika som ibland kommer av kaffe i öl, samt en del kakaotoner. I doften är det svårt att hitta kopplingen till tiramisu men i smaken kan man ana den, genom kaffesmaken och en något vinös ton, liksom en krämig munkänsla. Rätt så gott i alla fall.

Pohjala Coco Bänger
11344, Estland, 33 cl, 49,90 kr, 12,5 % - 3888 st
Väldigt intensiva toner av rostad kokos! Tänk Bounty. Det blir närmast en artificiell kokossmak, som står bredvid ganska söta toner av choklad och kaffe.

Omnipollo/J Wakefield Brush
11651, Sverige/USA, 33 cl, 69 kr, 12 % - 20000 st (Imperial porter & stout)
Intensiv smak med smått artificiella toner av vanilj, nötter och kaffe, samt en lätt syrlighet. Udda skapelse och inte min kopp te alls.


Följande öl släpps i vinkällarbutikerna men var inte med på skribentprovningen:
Mikkeller Spontanblackberry, 11744, Int. märke, 37,5 cl, 79 kr, 7,7 % - 1500 st (Lambic - frukt & bär)
North Coast Old Rasputin XIX Rye Whisky Barrel, 11643, USA, 50 cl, 199,90 kr, 11 % - 1320 st (Imperial porter & stout)
North Coast Old Rasputin XIX Wheat Whisky Barrel, 11660, USA, 50 cl, 199,90 kr, 11,1 % - 1320 st (Imperial porter & stout)
Tilquin Oude Quetsche Alsace, 10719, Belgien, 37,5 cl, 93 kr, 6,4 % - 2040 st (Övrig syrlig öl)

Häromveckan släpptes Guldenberg från De Ranke på Systembolaget. De själva kallar det för en klosteröl och även om de inte själva påstår att det är en tripel har jag alltid tänkt på den som en sådan. Meningarna går lite isär om den är att betrakta som en tripel eller inte, men oavsett tyckte jag det vore spännande att jämföra den med triplarnas tripel, det vill säga den från Westmalle.

Guldenberg är liksom några andra öl från De Ranke ovanligt humledrivna, men som alltid med klassiska europeiska sorter. I just Guldenbergs fall rör det sig om Hallertau Mittelfrüh, som den också har torrhumlats med. Det är att ställa mot Westmalle Tripel som humlas med flera sorter där Saaz är den mest framträdande, men där man inte sysslar med någon torrhumling.

Öl från Westmalle bör ju, oavsett om det är deras Dubbel eller Tripel, såklart drickas ur ett Westmalle-glas. Eftersom jag saknade ett De Ranke-glas tänkte jag att det mest rättvisa var att testa även Guldenberg ur ett Westmalle-glas. Fast jag vände bort loggan så det inte skulle bli en alltför stor hädelse...

Hursom, när man häller upp ölen ser man direkt att Guldenberg är ett par nyanser mörkare än den guldgula Westmallen. En snabb smakprovning bekräftar genast det man kunde misstänka av färgskillnaden, nämligen att Guldenberg har en lätt ton av både övermogen och torkad frukt. Westmalle är ljusare och fräschare i sin fruktighet, lite mer elegant i sin framtoning. 

En annan tydlig skillnad ligger såklart i humletonerna. Inte för att Guldenberg är någon humlebomb, men torrhumlingen gör att de örtiga och höiga tonerna lyfts fram, breddas och spetsas till. Westmalle har också en tydlig humleton, bara inte lika framträdande. Återigen med lite mer elegans. Det vore fel att kalla Guldenberg för vulgär, men i jämförelsen med Westmalle blir just fruktigheten och humligheten lite mer vulgära. Det kan vara både bra och dåligt, beroende på vad man föredrar.

En tredje tydlig skillnad som syns både på pappret och i smaken är alkoholen. På bara 8 % är Guldenberg en och en halv procent svagare än Westmalle vilket märks. Den värme från alkoholen som finns i den starkare saknas i den svagare av dem.

Inte för att säga att de är helt lika i övrigt men det är på dessa tre punkter man kan samla de tydliga skillnaderna. Samtidigt visar samma punkter att de delar en stor gemensam grund, och nog kan man misstänka att hade De Ranke hade Westmalle Tripel i bakhuvudet när de tog fram Guldenberg.

Då undrar kanske någon vilken som var bäst? Då tänker jag vara diplomatisk och säga att det beror på tillfälle, för båda är fullständigt utmärkta öl. Måste jag välja blir det Westmalle Tripel med en hårsmån, men tänker man ett scenario där jag beställer in en Westmalle Tripel på krogen och bartendern meddelar att den är slut men att de har Guldenberg skulle jag inte bli det minsta besviken.
Gårdsförsäljningsdebatten rasar hetare än någonsin just nu. Inte minst tack vare att Systembolaget gett sig på att i olika kanaler propagera mot gårdsförsäljning vilket lett till att frågan fått ännu mer uppmärksamhet. Det cirkulerar dock en del felaktigheter liksom feltolkningar av vad frågan egentligen innebär. Jag hoppas kunna tydliggöra lite av det.

Gårdsförsäljningsfrågan har alltså fått nytt liv genom en del riksdagsmotioner vilket har fått Systembolaget att lägga en hel del tid och pengar på frågan. Bland annat la de en miljon kronor på en annonskampanj mot förslaget att på prov införa gårdsförsäljning i Skåne. Dessutom fanns Systembolaget på Centerpartiets partistämma i september för att lobba för sin sak, även om det rörde mer än bara gårdsförsäljning då Centerpartiet även skulle rösta om partiets inställning till alkoholmonopolet.

De som argumenterar emot gårdsförsäljning vill dock gärna få det till en fråga om just alkoholmonopolets vara eller icke vara - och det är kring detta som det råder en del oklarheter.

När exempelvis Systembolagets VD Magdalena Gerger skickade ut ett öppet brev till alla Sveriges riksdagsledamöter utgick hon från att en tillåten gårdsförsäljning skulle fälla alkoholmonopolet. Det handlar alltså inte om att det skulle bli ett ökat supande bara för att det skulle bli en något ökad tillgänglighet om svenska bryggerier och vingårdar kunde sälja sin starköl och sitt vin sina egna gårdar. Det handlar om att gårdsförsäljning enligt statliga utredningar inte är förenligt med ett bevarat alkoholmonopol i övrigt. I förlängningen skulle inte EU tillåta att svenska producenter får sälja direkt till kunder medan alla utomsvenska producenter är begränsade till Systembolaget, menar man. Det här är däremot inte prövat av EG-domstolen, den instans det slutligen skulle avgöras av.

Som motargument mot detta brukar folk nämna att Finland minsann har både ett alkoholmonopol och tillåter gårdsförsäljning. Den finska gårdsförsäljningen omfattar idag bara sådana produkter som är unika för Finland, vilket inkluderar sahti samt frukt- och bärviner, och som därmed inte har några konkurrenter i övriga EU. I slutändan handlar det ju nämligen om konkurrens och att inte snedvrida den. 

Man kan ju tycka att det vore mer rättvist ur konkurrenssynpunkt om man tillät gårdsförsäljning i Sverige, eftersom gårdsförsäljning är en möjlighet som producenter i andra länder har. Om gårdsförsäljning tilläts i Sverige skulle både den svenska mikrobryggaren och den franska vinbonden kunna sälja sina produkter på de egna gårdarna och sedan ha samma förutsättningar på de övriga marknaden, med eller utan monopol.

Frågan har ställts till den EU-kommissionär som är ansvarig för konkurrensfrågor men svaret var öppet och kan inte riktigt tolkas på annat sätt än som ett osäkert kanske. Det är med andra ord oklart vad som skulle hända med alkoholmonopolet i övrigt om man införde gårdsförsäljning. Frågan skulle behöva komma upp i EG-domstolen för att få ett säkert svar. Frågan är väl dock om en dom som säger att gårdsförsäljning och alkoholmonopol inte är förenligt verkligen skulle betyda att alkoholmonopolet avskaffas, eller om det helt enkelt innebär att gårdsförsäljning inte tillåts?

Slutligen är det relevant att återvända till Finland och hålla ett öga på dem framöver. De är på väg att reformera hela sin alkohollag vilket kommer inkludera ett utvidgande av gårdsförsäljningen så att den även ska täcka in hantverksbryggerier som brygger upp till en halv miljon liter om året. Man kan läsa mer om det här: Länk.

Med allt det utrett är det återigen läge att ifrågasätta att Systembolaget, ett statligt företag, driver opinion i en fråga om sin egen existens. Systembolaget kan absolut, och ska enligt sitt uppdrag från Riksdagen, informera om riskerna med alkohol, men det är skillnad på att informera och att opinionsbilda. Det senare passar sig inte för ett statligt bolag, särskilt inte ett som står i monopolställning. De bör istället hålla sig politiskt oberoende.

Vi är mittemellan de två helgerna på Stockholm Beer & Whisky Festival och det är hög tid att dela med sig av lite intryck från första helgen. Några favoriter dök upp på en dryckesfestival där ölsegmentet kändes något bantat jämfört med tidigare.

Som jag skrev inför festivalen är det åtminstone elva av de svenska bryggerier som ställde ut ifjol som valt att inte återkomma i år. Även en del andra utställare hade bantat utbuden lite, bland annat CASK som bara hade med sig Brewdog och Ballast Point. Det märktes förstås på festivalen, som kändes lite luftigare, på bekostnad av ett något försämrat ölutbud.

Lite höjdpunkter fanns det förstås ändå. Jag har bara hunnit med några timmar på festivalen den gångna helgen, men även om jag hade varit där alla dagar hade det nog varit svårt att hitta många öl som är bättre än Fjäderholmarnas nya barley wine, Heavy Fuel. En riktigt härlig kolasåskaraktär i grunden och med många nyanseringar.


En annan kul öl man kan prova är F**k you, I'm Millwall från Frequency Beer Works. Den bryggdes för att hylla Roy Larner som ropade orden i namnet när han gick till motattack mot de terrorister som med knivar attackerade allmänheten vid Borough Market i London i början av sommaren. Det är en trevlig bitter, som man tyvärr inte kommer kunna köpa via Systembolaget, inte ens via privatimport, då de anser att namnet inte går hand i hand med rådande lagar och regler. 

Det är inte så mycket F-ordet som är problemet, utan att Millwall är en fotbollsklubb och att referenser till idrottsklubbar inte är tillåtet. Det verkar också som att det varit problem att få in ölen på den engelska marknaden, trots en stor efterfrågan bland öldrickarna, då Millwall är en klubb som är starkt förknippad med huliganism vilket gör att importörerna inte vill arbeta med den. Så passa på att prova om ni är på festivalen.


Belgoklubben kör även i år en suriskyl med ett imponerande utbud där man hittar en hel drös godsaker. Även i Brills monter finns mycket gott på sursidan, särskilt då även BelgoDelis utbud finns representerat där.

Annat gott att spana in är ofiltrerade lageröl från Nynäshamn liksom opastöriserad Pilsner Urquell serverad från tankovna. Bland det mer modernt humlade imponerade 200W från Nya Carnegiebryggeriet.

På torsdag blir det nya tag och säkert fler favoriter.