Ett till år går mot sitt slut och trots att det även i år varit väldigt sparsamt med artiklar här på Portersteken har det i alla varit många gångar jag funderat på om jag skulle skriva något. Någonstans finns ändå ett litet intresse att hålla igång Portersteken, men nya intressen kommer emellan, för att inte tala om livet som småbarnsförälder. Här kommer i alla fall några reflektioner från året som har gått.

Jag har bara häromveckan fått tillfälle att återbesöka Gull-Olles Ölstuga i Norrköping och bekräftat det jag upplevde för ungefär två år sedan, nämligen att det är ett riktigt bra ställe med en intressant fatlista, bra stämning och vällagad, enkel mat till väldigt slagkraftiga priser. Vid besöket för några veckor sen var det nästan fullsatt när vi gled in vid halv fem på en onsdagseftermiddag (de öppnar kl 16) och vi haffade de tre sista platserna för att kunna slå oss ner och äta och svinga en varsin bägare. När vi gick vidare noterade vi att det var ganska sparsamt med folk på övriga ställen vi passerade, så Gull-Olles gled knappast på någon allmän våg. Men det kanske passade bra in för grupper, liksom våran, som ville ut på en enklare julavslutning utan julbord.

En av årets bästa öl-och-matkombos var en hemgjord laksa (malaysisk nudelsoppa med kyckling och kokosmjölk) och Saison Dupont. Helt klockren kombination! Jag utgick från ett recept som varit med mig sedan innan jag startade Portersteken men där jag bytte ut tärnat kycklingbröst mot kycklingklubbor som jag körde sous vide några timmar och sen plockade köttet på benen från och den vätska som släpptes i påsen använde jag som buljong i soppan, jag bytte ut färskpressad lime mot tamarindpasta, adderade lite palmsocker, bytte torkade äggnudlar mot färska tjockare nudlar och istället för att toppa med babyspenat blev det en ordentlig hög med grovhackad koriander ovanpå soppan. Sjukt gott, men det som var slående var hur otroligt bra kombinationen med Saison Dupont var. Jag bara måste återuppleva detta igen snart.

I år infördes både differentierad alkoholskatt på öl från svenska småbryggerier liksom gårdsförsäljning. Jag hoppas det ger en viss lättnad för en pressad bryggeribransch. Fast kanske betyder det ännu mer att räntorna har gått ner ganska mycket och att kunderna på det stora hela borde börja få lite mer pengar kvar i plånboken vilket låter dem välja öl med lite högre pris igen.

För min egen del känner jag att ölsmaken har cementerats ganska ordentligt i ett urval av klassiska europeiska stilar. Jag tror att jag varit inne på det här redan för några år sedan och det har inte skett någon direkt förändring. Ganska bekvämt, om jag får säga det själv. Däremot fortsätter jag att utforska såväl viner som cocktails och emellanåt har jag funderat på om man skulle skriva något om vin och sprit här på Portersteken. Hojta gärna om det är något som just du vill läsa om här! Kanske skulle det kunna få igång lite mer aktivitet även för ölrelaterade artiklar.

För lite grann står det väl och väger nu om Portersteken ska få sätta punkt på riktigt istället för att ebba ut i sanden, eller ges en lättare revitalisering där det kanske kan få handla om mer än bara öl. Vin, mat, kaffe, drinkar, sprit, kanske någon cigarr - ja, livsnjuteri helt enkelt. Jag tänker att 2026 ska få ge svar på det, men berätta gärna vad du som läsare tycker.

För oss som gillar öl från Franken kommer ett riktigt spännande öl från Kalmar, där Jan-Erik "Janko" Svensson tillsammans med Ängöl har tagit fram en vollbier som tar efter så mycket som möjligt av de frankiska bryggartraditionerna. Jag har provat ölet och finner det både oväntat och gott.

Janko har själv skrivit så här om ölet:

Jag har gjort receptet i samarbete med bryggare Emil Lindén och det vi har siktat på är ett klassiskt Vollbier av frankisk typ. Bärnstensfärgat (endast basmalt, ingen karamellmalt), dubbeldekoktion, långt vörtkok med kontinental humle och saaz i slutgivan, kall jäsning, kröjsning vid omtappning.

Okej, men vad är vollbier av frankisk typ? Vollbier betyder ungefär full öl (full som i motsatsen till tom) och är en rätt så lös term, men kan väl sägas vara ungefär en standardöl. Utanför Franken används termen sällan nuförtiden, särskilt inte av ett bryggeri om deras öl, medan det hos frankiska bryggerier fortfarande är en term som används i ölnamn. Det är i Franken ofta men inte alltid en koppar- till bärnstensfärgad och underjäst öl med torr smak och omkring 5 procent alkohol. Men det kan vara såväl ljust som mörkt, samt ha en sötare ton. Janko och Ängöl verkar ha siktat på ungefär det jag just skrev.

Jag går såklart igång på beskrivningen av detta öl, så förväntningarna var ganska höga när jag knäppte av kapsylen och hällde upp i ett väl valt glas som brukar leverera bra på såväl frankiskt som tjeckiskt öl. Den omedelbara känslan är att det inte riktigt är vad jag förväntade mig, fast på ett sätt ändå väldigt nära. Smaken är kexig och helt torr, men det finns ett visst djup. Dekoktionstonerna lurar i bakgrunden, mer som en känsla eller förnimmelse av något än en smak som går att sätta ord på, och skänker glädje till gommen. Humletonerna är ädla och helt i nivå med malten. 

Det är nog det där kexiga som jag inte riktigt hade förväntat mig, utan jag hade snarare förväntat mig lite nötiga toner och lantbröd. Jag kanske tänkte för mycket på sydbayersk öl. Men det är gott även om det inte var som förväntat. Väldigt gott faktiskt. Man blir väldigt snabbt sugen på en till klunk. Det största problemet med detta öl är väl att det kommer på 33 cl, vilket för mig gör att man inte riktigt är klar med det när man nått botten av glaset. Det hade gjort sig väldigt bra på en större flaska. Eller burk, fast då hade det uppstått någon form av kognitiv dissonans och man hade tappat förankringen till Franken. Finns det en enda burklina i hela Franken?

Och så var det namnet. Ölet släpps till påsk och Janko har rötter i den småländska orten Påskallavik, som bara ligger 6 mil från Kalmar och Ängöl.

Ängöl Jankos Påskalla släpps i lokalt sortiment den 31/3, alltså nu på måndag, och man får ge 26,50 kr för 33 cl. Länk till Jankos Påskalla på Systembolaget.

Ps. Så här kan man tänka sig att det skulle vara att sitta i en tysk ölhall och dricka Jankos Påskalla.

En riktigt bra dubbelbock kan vara något av det finaste man kan uppleva i ölväg. De upplevelserna är tyvärr sällsynta, för det är dels en ganska ovanlig ölstil då den knappast är någon kioskvältare och dels är det ganska ovanligt att de som ger sig på den lyckas riktigt bra. Idag lanserade Jämtlands Bryggeri sitt försök i det lokala sortimentet på bolaget, och jag har kollat om den hör till den sällsynta skaran av riktigt bra dubbelbockar.

Det är lite oväntat att just Jämtlands ger sig på denna stil. Även om de förstås har bryggt en del lager är min bild av deras stil som en hybrid mellan det klassiskt (och neoklassiskt) brittiska och det moderna hantverksbryggeriet. Dubelbock passar inte riktigt in där, men så är den på papperet inte heller helt typisk. För stilen är alkoholstyrkan på 6,6 procent ganska beskedlig och maltnotan som innehåller maris otter men saknar münchnermalt ser nästan mer brittisk än tysk ut.

Allt det där kollade jag dock på i efterhand, så när jag smakade på Lucifer hade jag ännu inte tittat på de tekniska detaljerna (utöver alkoholstyrkan). Det börjar bra med en fin och klar mörkt guldbrun färg. Smaken bjuder på karamell, nötter och rostat bröd, men jag kan inte beskriva den som mångfacetterad. Det är tydligt på fylligheten och känslan av alkoholen att det är en lite starkare lager. Den smakar rent och fint, begår inga misstag men saknar "det".

Detta "det" som jag saknar här är något som jag i en annan dubbelbock där det funnits beskrivit som "något som jag sällan kan sätta ord på men som liksom pockar på något mer basalt smakstimuli i hjärnan, något långt in och liksom instinktivt". Det jag syftar på är något som jag vill påstå liknar smakerna från när man skapat Maillard-reaktioner, alltså exempelvis en bra stekyta. När det gäller öl associerar jag starkt denna smak med dekoktionsmäskning och när jag kollar i infon från bryggeriet om Lucifer står det inget om dekoktion. Det står faktiskt ingenting om mäskningen överhuvudtaget, men man hade nästan garanterat nämnt dekoktion om det var något man bemödat sig med.

Nu är det ju långt ifrån alla dubbelbockar som är dekoktionsmäskade, så man begår kanske inte något avsteg från gängse stiltraditioner just där (men jag är alltså lite misstänksam mot maltnotans stiltypicitet). Däremot vågar jag sätta pengar på att alla de få dubbelbockar som jag tycker är riktigt bra är dekoktionsmäskade.

Som helhet är Lucifer ändå klart godkänd och värd att prova utifrån att det dessutom är så ovanligt med svenska dubbelbockar. Just nu finns endast nio andra sådana på Systembolaget, varav minst fyra är att klassificera som olika substilar (rökbock, fatlagrade etc) snarare än "vanlig" dubbelbock.

Jämtlands Lucifer släpptes i Systembolagets lokala sortiment idag den 3 februari och är beställningsbar till alla butiker. Man får ge 29,90 kr för 33 cl. Länk till Lucifer på Systembolaget.

I min ungdom tyckte jag att det var spännande att jaga nya öl att prova. Jag höll inte reda på hur många jag hade provat, så det handlade inte om att jaga siffror, utan bara just om nya upplevelser. Jag gick lite efter devisen "new is always better", för att dra en halvobskyr popkulturell referens. På senare tid har pendeln svängt över och jag har istället hittat en stor glädje och njutning i att återvända om och om igen till ett fåtal ölsorter.

Jag tror att den där upptäcka-nytt-fasen var nödvändig, åtminstone för mig, och dessutom var den rolig och hade absolut sin charm. Det hela förstärktes väl av att som ölskribent både få en stor möjlighet att prova väldigt mycket ny öl och att som ölskribent ha ett behov (upplevt eller faktiskt låter jag vara osagt) av att ständigt prova nytt för att få stoff att skriva om och bygga en referensbank. Men nu är i alla fall den fasen över.

Nu tycker jag att det är fantastiskt att hälla upp samma tjeckiska pilsner för andra gången den här veckan och femte gången den senaste månaden. Jag vet exakt hur den kommer att smaka. Jag vet hur den beter sig om jag intar den framför grillen en solig sensommardag. Jag vet hur den beter sig till en indisk gryta och till en skomakarlåda och till raggmunkar med fläsk och till i stort sett alla andra rätter som vi brukar laga där en tjeckisk pilsner kan passa åtminstone någorlunda till. Det är inte spännande att dricka den igen, men det är inte heller tråkigt. Kvalitet som dessutom uppfyller ens personliga smak blir inte tråkigt bara för att det repeteras. Däremot är det tryggt och hemtamt, vilket ger en extra dimension. Det är som att hänga med en god vän man haft sen länge istället för att vara ute och mingla bland okända människor. Andra änden av spektret jämfört med att uppleva nyhetens behag, men lika givande.

Och det är väl egentligen det här jag vill lyfta med den här texten. Det är inget fel alls med att fokusera på att testa nya saker, men det finns också något väldigt fint att hitta i att dricka samma goda öl igen, och igen, och igen. I mitt fall är det ett fåtal som återkommer väldigt mycket.

Det här skiftet råkar sammanfalla hyggligt väl i tiden i tiden med att jag nästan helt och hållet lämnat min gamla livsstil och istället lever ett liv med småbarnsfamilj, villa och kontorsjobb. Man skulle alltså kunna tänka sig att det finns ett samband men det tror jag inte det gör. Som det är besöker jag Systembolaget tillräckligt ofta för att hinna fånga upp massor av nyheter, om jag bara ville. Jag skulle ha råd, om jag bara ville. Men jag vill inte. Jag har bara hittat ett annat sätt att njuta av öl som inte bygger på nyhetens behag.

Jag är lite intresserad  av vin, bourbon och drinkar också och lustigt nog ser konsumtionsmönstret helt annorlunda ut när det gäller vin medan det är liknande med bourbon och drinkar. Med vinet är jag fortfarande i en ganska tydlig upptäckarfas, även om det till viss del börjar röra sig mer mot etablerade favoriter även där. När det gäller bourbon och drinkar har jag redan landat i några favoriter som jag i stort håller mig till.

Jag började på allvar komma i kontakt med öl från Eskilstuna Ölkultur någon gång under tidigt 10-tal och det som gjorde att det "slog igenom" bland ölnördar måste ha varit Anders Dubbel-IPA. Så minns i alla fall jag det. Jag sprang sen på Anders, som var VD på bolaget, ganska många gånger under årens lopp. Men så lämnade Anders över stafettpinnen i slutet av 10-talet och i ungefär samma veva slutade jag jobba heltid med ölskriveriet. Lustigt nog hamnade vi båda i energibranschen och ifjol sprang vi lite oväntat på varandra på konferensen Energitinget i Eskilstuna. I år upprepades det mötet, men då var Anders beredd och lämnade över en hembrygd suröl till mig att testa. Här är mina tankar om den.

Det har gått fyra veckor sedan Energitinget, ledsen att du fått vänta så länge på ett utlåtande Anders. Du var så nyfiken på vad jag skulle tycka! Så fort jag kom hem ställde jag undan ölen i kylen så den skulle få lugna ner sig lite efter resan, och så blev den stående ett tag, men nu är den testad.

Det rör sig om en lambicinspirerad och spontanjäst kreation på 5 procent som dessutom är en blandning av tre årgångar, för att efterlikna konceptet med geuze. Anders kallar sitt hembryggeri för Galna Åsnan och detta öl har i bästa hembryggartradition fått det fyndiga namnet Åsnegås. Blandningen utgörs av hälften 2021, en tredjedel 2020 och en sjättedel 2019. Jag har inte så mycket detaljer om själva bryggningen, så hur mycket det efterliknar lambic i det tekniska (turbid mash, en ansenlig andel vetemalt, lagrad humle etc) vet jag inte. Det är därför kanske inte jättesnällt att jämföra med kommersiell lambic men det blir ändå ett bra sätt att förklara hur det smakar.

När man smakar på ölet finns en del uppenbara likheter men kanske ännu större skillnader jämfört med en typisk geuze. Såväl syrlighet som en brettig karaktär finns där, men det är en svagare syrlighet än kommersiell geuze och dessutom med ett litet drag av vinäger. Ändå finns en balans och det brettiga tar inte över.

Det är ett öl som har en tydlig karaktär av spontanjäsning men som inte är så karaktärsfullt som en geuze. Det ligger nära till hands att beskriva det som ganska snällt. Det finns en del positiva mognadstoner och eventuella ungdomliga drag har blåst förbi vid här laget. Förutom vinägertonen lyser felsmaker med sin frånvaro.

Det skulle vara intressant att prova de olika ingående delarna var för sig. Det finns klara likheter mellan en del kommersiella öl där man blandat lambic och icke-suröl, så det ligger nära till hands att tänka sig att man här fått till en bra spontanjäsning i en eller två ingående delar men att det också är en eller två delar där det inte utvecklats så mycket syra.

Trots att Anders har jobbat i ölbranschen och därför inte bör vara någon dussinhembryggare är jag imponerad hur långt han har kommit med ett första försök på den här ganska avancerade öltypen. Samtidigt är det en bit kvar till en sådan kvalitet att jag hade lagt pengar på att köpa det om ölet var kommersiellt.

Inför höstens budgetförhandlingar remitterar M, KD och SD ett förslag om att införa lägre alkoholskatt för mikrobryggerier, så kallad differentierad alkoholskatt. Det framgår av en debattartikel i Aftonbladet, signerad Elisabeth Svantesson (M), Jacob Forssmed (KD) och Oscar Sjöstedt (SD). Om förslaget går igenom kan nya skatteregler börja gälla från 1 januari 2025. Så här nära ett införande har det aldrig varit.

Frågan har varit uppe i Riksdagen ett par gånger sedan senaste valet, anfört av både C (länk) och M (länk), men när nu 3 av 4 Tidöpartier går ut med att man tar med sig förslaget in i budgetförhandlingarna ligger det betydligt mer tyngd bakom och chanserna att det ska gå igenom är betydligt bättre. Det finns även stöd för differentierad alkoholskatt i bl a C och S.

Frågan har drivits hårt av branschföreningen Sveriges Oberoende Småbryggerier i flera år och börjar nu närma sig ett resultat. Differentierad alkoholskatt är en möjlighet som ges av artikel 4 i EU:s alkoholskattedirektiv. Den innebär att medlemsländer får införa sänkt alkoholskatt med upp till 50 procent för bryggerier med en årsproduktion på max 20 miljoner liter. Skattesänkningen kan utformas fritt inom dessa ramar men väljer man olika skattenivåer måste de baseras på årsproduktion. Av medlemsländerna är det bara Sverige och Spanien som inte har infört någon variant av differentierad alkoholskatt.

Det framgår inte särskilt många detaljer kring förslaget i debattartikeln utöver att de föreslår att gränsen ska vara 3 miljoner liter. Hur stor skattesänkning de föreslår och om alla under gränsen ska få samma sänkning eller om man ska ha olika nivåer beroende på storlek framgår inte. Hur bra detta kan bli för småbryggerierna återstår alltså att se.

Gränsen på 3 miljoner liter innebär att "de fem stora", det vill säga Spendrups, Carlsberg Sverige, Kopparbergs, Åbro och Krönleins inte skulle få sänkt alkoholskatt medan i princip alla andra bryggerier skulle få det. Några av de största småbryggerierna är nog åtminstone kapacitetsmässigt uppe och nosar på gränsvärdet men jag tror inte någon av dem är över det ännu.

Det fina med differentierad alkoholskatt är att det bara rör öl som ligger ganska långt över de billigaste produkterna i pris. Eftersom det främst är priset på de billigaste produkterna som har en tydlig påverkan på totalkonsumtionen kan man förvänta sig att en differentierad alkoholskatt inte får några märkbara effekter på alkoholkonsumtion och folkhälsa.

Däremot skulle det ha en väldigt positiv ekonomiskt effekt för alla småföretag i bryggarbranschen, en bransch där det är väldigt tufft just nu efter pandemi, elpriskris, ökade kostnader och kunder som pressas av de senaste årens räntehöjningar. Sedan pandemiåret 2020 har minst 63 bryggerier lagt ner sin verksamhet, men det finns antagligen ett visst mörkertal då antalet nedläggningar är svårt att följa upp. Dessutom har antalet nystartade bryggerier minskat kraftigt.

Varför ska just småbryggerier gynnas då, det är väl fler branscher som har det tufft av samma anledningar? Förvisso, men det är få andra branscher som har en punktskatt på sina produkter. Jag ser det som att man snarare än att gynna småbryggerierna minskar den extrabörda de har jämfört med småföretag i andra branscher.

För småbryggerier och ölentusiaster lär höstens budgetförhandlingar i alla fall bli de mest spännande på länge att följa.

Hur Systembolaget fungerar bakom kulisserna, systemets olika för- och nackdelar samt hur en svensk alkoholmarknad utan Systembolaget skulle kunna se ut har varit återkommande inslag på Portersteken i många år. Även detta har jag lyft in i mina experiment med generativ AI genom att be ChatGPT skriva en argumenterande text för Systembolagets bevarande och en för dess avskaffande. Får den dig att svänga åt ena eller andra hållet?

Nedan är alltså två AI-genererade texter, utifrån den enkla prompten "Skriv en argumenterande text om varför Systembolaget borde avskaffas/bevaras". Den har fått till relativt bra texter, men flera av argumenten är en aning märkliga. Små producenter gynnas idag av Systembolaget, då lokalsortimentets tillåtande regelverk gör att man lätt får fullständig marknadstäckning lokalt. Och att potentiellt farliga produkter skulle råka nå konsumenterna om inte Systembolaget fanns känns som en så liten risk att det inte är värt att ta upp som ett huvudsakligt argument. Med mer instruktioner och en iterativ process för att förbättra texterna skulle det dock antagligen gå snabbt att få fram texter man kunde ställa sig bakom.

För ett bevarande

Att behålla Systembolaget som den enda auktoriserade försäljaren av alkohol i Sverige är avgörande av flera skäl och är ett viktigt inslag i svensk alkoholpolitik.

För det första är Systembolaget en central aktör när det gäller att främja ansvarsfull konsumtion av alkohol. Genom sitt strikta ålderskontrollsystem och sin policy för att inte locka till överkonsumtion, spelar Systembolaget en avgörande roll i att minimera alkoholskador och skydda folkhälsan. Dessutom erbjuder Systembolaget ett brett utbud av alkoholfria alternativ och lågalkoholhaltiga drycker, vilket gör det lättare för konsumenter att göra hälsosammare val.

För det andra är Systembolaget en viktig spelare när det gäller att bekämpa illegal alkoholförsäljning och smuggling. Genom att kontrollera försäljningen av alkohol kan Systembolaget bidra till att minska den svarta marknaden och förhindra att oreglerade och potentiellt farliga produkter når konsumenterna.

Dessutom spelar Systembolaget en viktig roll i att främja mångfald och kvalitet inom dryckeskulturen. Genom sitt noggrant utvalda sortiment och sitt fokus på att erbjuda produkter av hög kvalitet från både svenska och internationella producenter, fungerar Systembolaget som en garant för att konsumenterna får tillgång till en mångfald av drycker av hög kvalitet.

Slutligen genererar Systembolaget också betydande intäkter till staten genom alkoholskatter och försäljningsvinster. Dessa intäkter kan sedan användas för att finansiera viktiga samhällstjänster och program, såsom hälsovård och utbildning.

Sammanfattningsvis är Systembolaget en viktig institution som spelar en avgörande roll i att främja ansvarsfull konsumtion, bekämpa illegal alkoholförsäljning, främja mångfald och kvalitet inom dryckeskulturen och generera intäkter till staten. Att behålla Systembolaget är därför en nödvändig del av svensk alkoholpolitik och folkhälsa.

För ett avskaffande

Att avskaffa Systembolaget är en kontroversiell idé som väcker starka känslor åt båda håll. Men när vi noga överväger argumenten är det tydligt att det finns flera goda skäl till varför det är dags att säga adjö till detta monopolistiska system.

För det första, Systembolaget underminerar principen om fri konkurrens och valfrihet. Genom att vara den enda auktoriserade försäljaren av alkoholhaltiga drycker i Sverige begränsar det medvetet konsumenternas möjligheter att välja var de handlar och vilka produkter de köper. Detta strider mot grundläggande principer om marknadsekonomi och individuell frihet.

Dessutom, trots sina påståenden om att främja ansvarsfull konsumtion, kan Systembolaget faktiskt ha motsatt effekt. Genom att centralisera försäljningen av alkohol ökar det incitamentet för människor att resa längre sträckor för att handla, vilket i sin tur kan leda till större konsumtion och risk för fylleri.

Vidare, avskaffandet av Systembolaget skulle också gynna små lokala producenter och mikrobryggerier. För närvarande är Systembolagets hyllor ofta dominerade av stora internationella varumärken, vilket gör det svårt för mindre aktörer att få tillträde till marknaden. Genom att tillåta fler försäljningskanaler skulle småskaliga producenter kunna nå en bredare publik och främja mångfald och innovation inom den svenska dryckeskulturen.

Slutligen skulle avskaffandet av Systembolaget innebära en avsevärd minskning av byråkrati och administrativa kostnader för staten. Att upprätthålla och reglera ett sådant stort detaljhandelsnätverk är resurskrävande och ineffektivt, och pengarna som sparas genom avvecklingen av Systembolaget skulle kunna användas mer effektivt på andra områden, såsom hälsovård eller utbildning.

Sammanfattningsvis är det dags att se över Systembolagets roll i det svenska samhället och överväga alternativa sätt att reglera försäljningen av alkohol. Genom att främja konkurrens, öka valfriheten för konsumenter, stödja lokala producenter och minska byråkratin kan vi skapa ett mer dynamiskt och mångfacetterat dryckesklimat i Sverige.