Detta är en fortsättning på en intervju med Peter Forss från Sigtuna Brygghus. Läs del 1 här.

En annan liten grej var att man kikat på olika modeller av 33cl-flaskor att buteljera på. Först tyckte man att longneckflaskor, som t ex Oppigårds och Slottskällan använder, skulle passa bra men så var det någon finurlig rackare på bryggeriet som kom på att man inte kunde ställa två sådana pallar på varandra i en långtradare. Därför skulle det innebära att distributionskostnaderna skulle bli omkring 90 000 kr högre per år jämfört med en flaskmodell som man kunde ställa två pallar ovanpå varandra med. En sådan besparing är ju som ni förstår betydande för ett mindre företag. Modellen man sedan beslutade sig för är den flasktypen som Ace of Spades buteljerades på.

Ekonomiskt sett så var Peter mycket glad över att Sigtuna skulle presentera en betydande vinst på den kommande bolagsstämman, efter att ha gått i förlust varje år förutom de första två. Att man går med vinst löser förstås inte alla ens ekonomiska problem. Likviditeten (betalningsförmågan) kunde vara lite strulig ibland. Som ett exempel tog Peter upp kostnaden för att köpa malt. När man beställer malten så tar det ju dels ett tag innan den levereras, sen tar det ett tag innan man använt all malt i bryggningen, sedan ska ölen jäsas ut och lagras en period och slutligen säljas, så det kan ta ett tag innan man får igen pengarna man lagt ut på malten. Peter menade också att likviditeten blev ett större problem ju mer man växte eftersom man då behöver ligga ute med större summor hela tiden. Även här var samarbetet med Galatea positivt eftersom de inte hade några problem att gå in och lägga en förskottsbetalning på en batch av St Eriks.

Jag var lite nyfiken på hur det gick till med de kontraktsbryggningarna, obevandrad i ämnet som jag är. Kommer Stefan och Jessica till bryggeriet varje gång det ska bryggas av deras öl? Nejdå, de brukar bara vara med de första bryggningarna för att presentera och köra in sina recept, sen är det Sigtunas bryggare som sköter bryggningen av deras öl. Testbryggningarna skedde på andra ställen, dock skulle det ges lite bättre möjligheter för dem att testbrygga nya öl hos Sigtuna i och med att det gamla, lite mindre bryggeriet blir lite mer tillgängligt när det nya bryggeriet kommer igång.

Vi pratade lite kort om svenska bryggeriers internetliv och hur Peter såg på saken. Han tyckte att Facebook blivit ett väldigt bra sätt att nå ut till de som är intresserade. Även om det inte alltid är så mycket stoff man kommer med så är det flera tusen som läser deras uppdateringar. Överhuvudtaget så var Peter väl medveten om att mycket informationsförmedling sker över internet nuförtiden och jag måste säga att de är ett föredöme på att använda sig av detta. Lite på samma spår så nämnde jag även att det skulle vara kul om vi nästa vår kunde köra en ölbloggarträff likt den vi nyligen hade på Slottskällan och Peter var mycket positiv till det. Senare i samtalet refererade han till det som om det redan var bestämt att vi skulle ordna det.

Det var nog alla intressanta delar som jag minns av samtalet. Peter kommer jag dock träffa igen om bara någon timme. Jag har nämligen inte provat Stockholm Syndrome så jag kommer definitivt svänga förbi Sigtunas monter på Beer Expo. Mindre än en timme kvar. Nu kör vi!

Igår upptäckte jag att jag hade över en timmes bytestid i Stockholm på väg till Linköping idag, trots att jag kunde tagit ett senare tåg från Uppsala och fått 17 minuters bytestid men SJ's bokningssida tyckte väl att det var för kort bytestid. Igår svor jag över att SJ rånat mig på en timmes välbehövlig sömn, men idag är jag bara glad över att det blev så. På Stockholm central sprang jag nämligen in i Peter Forss, grundare och delägare i Sigtuna Brygghus, som också hade över en timme på sig, så vi satte oss ner över en kaffe (den enda kaffen drack Peter, jag har inte insett kaffets storhet än) och pratade om allt mellan himmel och jord i bryggeribranschen. Så nu har jag en tvåtimmarstågresa på mig att sammanfatta lite av samtalet, sen är det dags för Beer Expo.

Vi pratade lite om Galateas uppköp av 35 % av företaget och allt positivt det bär med sig. För det första har det gett Sigtuna pengar och likviditet till att bygga det nya bryggeri som är på gång att tas i bruk under våren och sommaren. Det betyder också att man får Galatea som säljare, vilket innebär fler säljkanaler och därmed bättre möjligheter att växa. Galatea har dock inte viljat ha ensamrätt på försäljning av Sigtunas produkter, utan Brill som sålde deras öl innan får fortsätta med det. Man får också tillgång till Galateas egna logistikföretag KGA vilket innebär mycket lägre kostnader för distribution.

Mer ölmässigt så betyder det också att Galatea kör en del St Eriks hos Sigtuna, men vad Peter visste fanns ingen tanke om att flytta över den produktion som St Eriks idag har på Slottskällan, utan man behåller den och sätter in nya produkter hos Sigtuna. Peter trodde inte heller att detta skulle innebära att Wicked Wines Mohawkserie skulle få lov att flytta ut, vilket jag också fått höra tidigare av en Galateasäljare.

När bryggeriet startades så hyrde man en del av större lokal, där man satte upp en vägg för att avdela lokalen mellan bryggeriet och det företag som bedrev verksamhet i den andra delen. När sedan det andra företaget flyttade ut så hyrde Sigtuna helt enkelt den delen av lokalen också, satte upp en dörr i skiljeväggen och installerade sitt nya bryggeri i den andra delen. I det nya bryggeriet beräknar man att kunna brygga mellan 800 000 och 1 300 000 liter om året, dock trodde Peter att dessa beräkningar var något försiktiga. Jämförelsevis så trodde man sig från början kunna brygga 100 000 liter om året i det gamla bryggeriet, men har kommit upp i omkring 250 000 liter om året där. Förutom att kapaciteten ökas så är utrustningen också modernare vilket kommer ge förutsättningar för en högre och jämnare kvalitet.

Det gamla bryggeriet kommer dock inte försvinna. Det nya bryggeriet kommer framförallt vara till för volymprodukterna som t ex East River Lager och Extra Sigtuna Bitter, medan man i det gamla bryggeriet kan köra smalare produkter och specialutgåvor i stil med t ex Ace of Spades. De nya lagertankarna ska precis tas i bruk medan det nya, större bryggverket skulle börja köras framåt sommaren. Bryggmästaren Mattias Hammenlind skulle dock få börja "torrköra" det strax för att se hur det funkar.

Just Ace of Spades är tänkt att bli en återkommande serie med öl. Det är tänkt att nya öl ska komma ut under det namnet lite emellanåt, och att det hela tiden blir nya sorters öl där Mattias får gå loss ordentligt. Än så länge är dock ingen ny Ace of Spades brygd, Mattias har helt enkelt inte haft tid. Man brygger nämligen för fullt för att hinna med att leverera till efterfrågan och dessutom är det mycket att göra med det nya bryggeriet samtidigt. De sista flaskorna av den första omgången Ace of Spades kommer att säljas på just Beer Expo. Även det sista fatet Stockholm Syndrome har de tagit med sig.

Stockholm Syndrome är för övrigt ett samarbetsöl med Anders Kissmeyer, och vi funderade på om det inte kunde vara så att det var det första samarbetsölet mellan ett svenskt bryggeri och en utländsk bryggare. Vi kunde i alla fall inte komma på några andra på rak arm. Känner du till något? Peter avslöjade också att en liten dröm var att få göra ett samarbetsöl med Garrett Oliver från Brooklyn Brewery (som också skrivit den eminenta boken The Brewmaster's Table om öl och mat) och att han börjat dra i lite trådar för att få det att hända. Det låter sjukt spännande så jag håller tummarna för att det blir verklighet!


Fortsättning följer strax...

Utan jästfällning

För en vecka sen kom det fyra nya ekologiska öl till Systembolaget. Dels påskölen Blåkulla, och dels tre stycken till ordinarie sortimentet i form av Arboga Ekologisk, Black Isle Goldeneye och så Schneider Weisse Mein Grünes Tap 4, även känd som deras Edel-Weissen och det öl som detta inlägg handlar om. Det är en tysk veteöl i klassisk hefeweizenstil från det anrika bryggeriet G. Schneider & Son som dessutom står bakom bland andra Aventinus.

Med jästfällning

Bara som en kul grej noterade jag färgskillnaden mellan ölet när det är försiktigt upphällt och när bottensatsen, på traditionellt hefeweizenserveringsmaner, blivit upplöst i den sista slatten i flaskan och tillsatt till glaset. Det är ju en smakfråga om man vill ha sina veteöl med eller utan bottensatsen men jag föredrar i alla fall mina med den då jag tycker den ger lite fylligare smak och utan den tycker jag att det kan bli lite väl tunnt.


Veteöl är ju en riktigt klassisk matölsstil som går bra till en mängd olika rätter av det något lättare slaget. Ikväll slog jag till på lite fläskkotlett, som jag marinerade i olja, soya, vitlök, salt, peppar och lite rosmarin (i brist på salvia som jag annars tycker passar bättre till fläsk) och sedan bara stekte på i stekpanna. Egentligen tycker jag att fläskkotletter gör sig bäst på grillen, men det är ännu lite väl tidigt på året för det. Till det körde jag lite ugnsrostad potatis, rödbeta och lök, precis som när jag provade Blåkulla med lammrostbiff alltså.

Lite på gränsen att veteölet kunde hantera den här rätten faktiskt, men i slutändan gick det ändå. Den ligger ändå på 6,2 % och jag tror att den där extra procenten jämfört med de flesta andra tyska veteöl vi har på bolaget var det som gav den tillräckligt med kraft för att klara av uppgiften. Det är egentligen inga direkta harmonier som gör att det funkar utan snarare att veteölet är friskt och fräscht utan att bli för tunt för maten. Vill man inte ha veteöl till liknande mat kan man istället med fördel satsa på andra tyska stilar som t ex rauchbier, altbier eller varför inte en hederlig tysk pils.

Vill man å andra sidan gärna ha veteölet till mat men inte är sugen på fläskkotlett så lär det passa till en uppsjö av fiskrätter och även många andra fläskrätter. Det lär kunna hantera lite krydda, så länge inte anrättningen av fisken eller fläsket blir alltför tung. Det bör även passa finfint till en god getostsallad där dess syrliga toner kan hitta en fin harmoni.

2*Micke B, 2*Johan och en enda Mattias samlades hos den sistnämnda i tisdags för en ny provning, där uppställningen bestod av en salig blandning av USA-importer, Danmarksimporter, nyheter från Systembolaget och annat smått och gott. Den ena Micke B har redan skrivit några rader om det på sin nystartade blogg Sour and Hops (och han var också med och skrev lite på bloggen om San Francisco Beer Week). Finns lite fina bilder där också. Jag tog bara en bild på hela kvällen och jag måste ha varit lite darrig på handen vid det laget för den var lite väl suddig för att ens vara kul att lägga upp här.

Vi mjukstartade med Brewdog 5 AM Saint samt tre öl från Hantverksbryggeriet, nämligen Bödeln, Sotarn och Munken. 5 AM Saint var en relativt trevlig amber ale med gott om humle och karamell, som lär sitta fint när vårsolen värmer lite mer. Hantverksbryggeriets öl var inget för mig, men jag kanske inte riktigt passar in i deras målgrupp heller som nog är lite mer anglofil med vissa belgiska inslag. Dock måste jag säga att deras Baronen, med något år på nacken, är riktigt fin. Ytterligare en svenneöl hann vi med i form av Nils Oscar Hop Yard IPA, som jag verkligen gillade. Hoppas det blir bra rull på den på bolaget så det inte står massa trötta flaskor på hyllorna om några månader, för det är i sommar som jag verkligen kommer vilja ha den här ölen färsk och på topp. Med sin fruktiga och bäriga humlighet kommer den vara kanon som sommaröl.

Efter den svenskheatet tog vi oss över Atlanten och drog tre amerikanare. Först Black Adder IBA från Buckbean, inget mindre än en svart-IPA på burk. Dessutom en budgetvariant med en etikett fastlimmad på burken istället för ett tryck. Särskilt god var den tyvärr inte, jag kände mest bara en massa nymalen svartpeppar och började fundera på om man kunde använda den som pepparspray. Den andra svart-IPAn var däremot riktigt fin, Southern Tier Iniquity. Härlig mörk fruktighet, en liten dos humle och lite nötter. Den tredje amerikanaren i denna trio var nog en av kvällens bästa öl, om inte det bästa. Det var inget mindre än Ballast Point Victory at Sea, en imperial porter med kaffe och vanilj. Just kaffe och vanilj fanns i mängder, tillsammans med choklad och lite högre alkoholer. Väldigt kraftigt men också väldigt lättdrucket!

Vi skrapade fram ttre suröl i form av Drie Fonteinen Oude Geuze Vintage 2006, Amager Dicentra Cucullaria och Nögne Ö Tyttebär. Vintagen hade sjyst funk och syra men också en, för att vara en geuze, ganska påtaglig sötma som jag dock tyckte var ganska trevlig. Mycket bra lambic! Tyttebär exploderade nästan ut ur flaskan vid öppning men vi lyckades ändå rädda det mesta. Skum men ändå trevlig smak av linement, lingon, trä och lingonris. Dicentra Cucullaria var lite bättre än sist jag provade den men fortfarande inte riktigt min grej.

Två barley wines stod på tur, en i engelsk stil och en i ärkeamerikansk stil. Herslev Mjölner 2007 hade en härlig, djup och intensiv fruktighet utan att bli alltför söt. En aning spritit måhända, men det gav mestadels bara en fin värmande känsla och var inte särskilt störande. Green Flash Barley Wine hade en helt annan karaktär med tokmycket bitterhumle ovanpå sin fruktighet. Jag jämför nog alla amerikanska barley wines med Bigfoot och den här nådde inte riktigt upp dit, men vill man ha en bitterkick är detta inget dumt alternativ.

Vi avslutade med Infinium och Mikkeller Beer Geek Bacon. Infinium var väl ungefär så medelmåttig som jag förväntat mig, men man kan i alla fall lugnt säga att de gjort ett bra jobb med att dölja de 10,5 % den har. Baconölet (som vad jag vet inte innehåller riktigt bacon) saknade de där tonerna av rökt kött och hade istället mer majbrasestuk på rökigheten, som var väldigt påtaglig. Sen gled vi ner på OC där jag körde en provbricka med lite fatöl, de fem jag valde var Nynäshamns Pickla Pils, Crooked Moon True Rebel, Raasted Cascade IPA, Black Rooster Stout och Djävlebryg Gudelös. En fin skara öl att avsluta kvällen med må jag säga!

Nästa vecka kör O'Connors IPA-festival med massor av IPA på fat. Minst tolv olika IPA kommer vara påkopplade samtidigt. Dessutom har Gambrinus påskölsprovning nästa helg, så vi tar det lugnt med egna provningar en stund nu, men en eller annan IPA på fat lär ju slinka ner i veckan. Jag har dessutom inte hunnit förbi Systembolaget för att kolla in nyheterna i fasta sortimentet än, så det finns ju lite att göra i veckan. Allra närmast väntar dock Beer Expo i Linköping på lördag, som jag ser framemot ruggigt mycket. Jätteeventuellt blir det någon form av livebloggande därifrån, men troligen hinner jag inte med det.

Det har ju nästan varit lynchstämning på vissa ställen kring släppet av Cheap Thrills, men osäkerheten och okunskapen har också flödat vilt så jag har skaffat lite svar så att vi kanske kan ha en lite mer sansad debatt. Egentligen är det ganska enkelt. Systembolaget är ett monopol och kan inte själva säga nej till en produkt för att de finner den olämplig. Märkesneutralitet gäller även i detta avseende och det är även reglerat genom EU hur ett monopol får bete sig. En del av er kanske minns att de vägrade sälja alkoläsk i början av 90-talet men blev sedan tvungna att ändå göra det på grund av ovanstående anledning.

Dock så måste produkter ändå följa svensk lag och det är där det börjar komma in en del restriktioner. Framförallt är det marknadsföringslagen, alkohollagen och konsumentverkets föreskrifter för marknadsföring av alkoholhaltiga drycker som är aktuella. Att Founder's Breakfast Stout återkallades förra året berodde ju på att det strider mot alkohollagen att skildra barn och ungdomar i marknadsföring av alkohol. Det var alltså inte Systembolagets eget påhitt, de följde bara lagen. Även i fallet med Ocean Glenn no 5, som fick trycka om sina etiketter så att det inte stod "Kamraterna" med stort K. Detta beror att man inte får koppla alkoholprodukter till sport (K:et i IFK Göteborg står för just Kamraterna, och det är också ett av klubbens smeknamn). Glenn no 5 är inte det enda öl som fallit på detta. Jag har också för mig att det var en liten tvist huruvida Agwa de Bolivia, en likör med bland annat kokablad i, skulle få lanseras i Systembolagets beställningssortiment men jag vet inte hur det gick med det till slut.

De anser inte att Cheap Thrills bryter mot någon lag och därför skulle de inte heller kunna stoppa en lansering av den. Många, däribland jag själv skulle jag tro, har åberopat policys osv i jakten på att stoppa Cheap Thrills men de har alltså inget med produktlanseringar att göra på det viset. Systembolaget verkar alltså inte ha gjort något fel i detta. Att maila dem och klaga kommer därför inte vara särskilt produktivt skulle jag tro, däremot kan man ju höra av sig till Spendrups och uttrycka sitt missnöje över produkten och kanske också höra av sig till alkoholgranskningsmannen och/eller konsumentverket och be dem granska Cheap Thrills.

Angående ryktena om att Flying Dogs öl skulle ha stoppats från lansering så har jag frågat chefen för Systembolagets inköpare om detta och han kände inte till det, men medgav att det kunde ha hänt innan han började jobba på inköpsavdelningen för tre år sen. Han påpekade också att konsumentverket ändrade sina föreskrifter om saklig information för två år sen och det skulle eventuellt kunna vara så att citatet "Good people drink good beer" inte var okej innan ändringarna. Med gällande lagar och föreskrifter verkar det dock inte vara något problem med varken Flying Dogs tagline "Good people drink good beer" eller Cheap Thrills ariant, "Good beer for good people".

Jag hoppas att det gav lite svar till er, det har det i alla fall gjort för mig. Nu tänker jag sluta gnälla på Cheap Thrills och istället lägga min ölenergi på att stödja hantverksöl istället.

Jag har gjort ett litet experiment för att testa om relativt stora temperaturskiftningar under dygnet får effekt på ett öl på en veckas tid. Två likadana öl, ett har stått i kylen i veckan och ett har jag varje morgon lagt på mitt element och varje kväll lagt in i kylen, under hela veckan. Det börjar bli lite tjatigt, men ölet jag kör med är Oppigårds Amarillo, helt enkelt för att jag ändå hade några flaskor kvar hemma.

Ölen blindprovas genom att jag märkt glasen på undersidan av glasfoten så att jag inte kan se vilket som är vilket utan att kolla under glasen. Jag har blandat runt glasen så att jag glömt bort vilket glas som innehöll vilket öl.

Det ena ölet är helt klart och det andra är lätt disigt vilket man dock måste kolla noga för att upptäcka. Kollar man snabbt ser de identiska ut, även i skumbildning och hur snabbt det sjunker undan. Varken i doften eller smaken kan jag hitta några tydliga skillnader. Inte när det är kallt och nyupphällt i alla fall. När det har fått stå en liten stund så tycker jag nog att det disiga ölet möjligen har en något intensivare doft, men det känns som att det är inom felmarginalen ändå. Summa summarum så har det på en vecka inte märkts några skillnader på ett öl som förvarats i jämnt temperatur och ett öl som förvarats i starkt skiftande temperaturer över dygnet. För övrigt så var det något disiga ölet det som stått i kylskåpet hela veckan.

Jag drar dock inga större slutsatser av det här. På längre tid eller med andra öltyper så kan det kanske bli skillnader.

Nästa helg går Linköping Beer Expo av stapeln igen. Mässan arrangerades för första gången ifjol och det verkade vara mycket lyckat då. I år är det fler utställare och mässan har gått från en dag till två. Det verkar som Beer Expo är här för att stanna. Om du inte fixat biljett än så är det hög tid nu.

Jag kommer att åka ner på lördagen och gå på första passet och eventuellt också andra passet. En god vän till mig som bor i Norrköping ska också följa med, han är en duktig fotograf och ska ta bilder åt mig under mässan. Jag hoppas kunna komma med en omfattande rapportering och massor av bilder.

Alla utställare har inte hunnit uppdatera med vilka produkter de tar med än, men det ser redan väldigt spännande ut. Många svenska mikrobryggerier finns på plats och de flesta har dessutom med sig såväl nyheter som rariteter. Nils Oscar tar bland annat med sig en begränsad upplaga av Rökporter som lagrats på ekfat i 36 månader och Oppigårds tar med sig Pale Summer Ale samt fjolårets vinnare från hembryggar-SM, Drakens IPA, som bryggdes på Oppigårds tidigare i år. Hos Sigtuna ges sista chansen att smaka på Sveriges starkaste öl då de tar med sig deras sista flaskor av Ace of Spades och vi får också en smygtitt på deras nya sommar-IPA. Slottskällan bjuder upp till dans med Kloster från 2001, ofiltrerad Red Ale, de nygamla ölen London och Svart samt den halvnya Nelson. Helt nya bryggeriet Roel dyker också upp, och flera andra svenska bryggerier utöver de ovan nämnda.

Utöver allt det trevliga svenska så finns flertalet importörer på plats. Wicked Wine erbjuder bland annat de fyra ölen i Sierra Nevadas 30th Anniversary serie och såväl Elixir Wine som TWC bjuder på ett gäng danskar. Som väntat finns också Brill, Galatea, Great Brands, TOMP och Cask Sweden på plats, så får man nog av svenskt så finns det gott om spännande importerade öl att testa också.

Som om allt detta inte vore nog så erbjuds också en mängd provningar, bland annat så kommer upphovsmännen från Sveriges två största ölbloggar, Magnus från Ofiltrerat och Darren från BeerSweden att hålla i provningar under alla tre pass på mässan. Kolla in Beer Expos hemsida för en fullständig lista på provningar där det också finns mycket mer information om teman, provningsledare, tider och priser.

Man kommer alltså inte behöva gå törstig. Efter några besök på olika mässor har jag kommit fram till att jag får ut mest av ett besök om jag har en grundplan med gott om plats för lite improvisation och spontana infall. På Beer Expo är grundplanen att låta huvudfokus ligga på nya svenska öl och andra svenska öl som jag inte provat tidigare samt att förhoppningsvis få lite pratstunder med en bryggare eller två. Jag hoppas också få tag på mässgeneralen Richard Lindblad för en liten intervju. Som vanligt blir förstås det roligaste att snacka med alla andra besökare man stöter på. Så vilka fler är det som ska till Beer Expo? Droppa gärna en kommentar här så jag vet vilka jag ska hålla utkik efter.