Under senhösten öppnade Det Lilla Köksbryggeriet upp sin verksamhet som går ut på att erbjuda mindre hembryggarkit för den som vill testa på att brygga öl hemma. Man har förenklat processen nästan så långt det går för att man ska kunna prova på hembryggning utan allt för stora inköp av utrustning. I paketet får man det som behövs utöver normal köksutrustning och därtill såklart ingredienser för en sats öl. Jag fick hem ett paket och har nu bryggt öl för första gången.

Hela paketets innehåll ser ni på bilden ovan. Det är en damejeanne på fyra liter för att jäsa i, ett gummilock, ett jäsrör, en hävert (en sorts handpump för att kunna tappa det färdiga ölet på flaska), en termometer, desinfektionsvätska, en kapsylerare, 12 st kapsyler, 500 g spraymalt (maltpulver), 200 g färdigkrossad malt (CaraRed), 24 g vakuumförpackade humlepellets (Amarillo) och ett paket torrjäst (Safale US-05). Tillsammans med köksutrustning såsom kastruller, sil, slev, visp och dylikt har man nu allt man behöver för att brygga sin egen öl hemma i köket. Tanken är att det ska mynna ut i någon sorts amerikansk pale ale, men de har också ingredienssatser för en brown ale.

Det Lilla Köksbryggeriet riktar sig framförallt mot personer som aldrig har bryggt öl själva förut och därför passar jag perfekt som testperson. Jag har läst lite sporadiskt på hembryggarforum men aldrig faktiskt bryggt själv, eller ens varit med när någon annan bryggt. När jag läste igenom instruktionerna slog det mig att det, utifrån vad jag läst innan, var en del saker man nog skulle kunna tillägga för en bättre slutprodukt men jag har istället försökt följa instruktionerna utan egna utsvävningar. De fullständiga instruktionerna kan ni läsa här.

Innan jag drar igång berättelsen om min första bryggning tänkte jag dela med mig av lite tips till dig som liksom jag är på gång att brygga för första gången, vare sig det är med Det Lilla Köksbryggeriet eller med någon annan utrustning. Läs instruktionerna noga och "spela upp filmen" i huvudet för hur det hela ska gå till. Räkna med att det tar ungefär tre timmar då du inte kan göra så mycket annat. Ta gärna hjälp av någon, allra helst någon som har bryggt hemma förut. 

Första steget efter desinficering av all utrustning var att mäska in (eller stöpa?) den färdigakrossade malten. Malten blandades ut i 70-gradigt vatten och fick ligga kvar i den nu handduksinvirade (för att hålla värmen bättre) kastrullen i 15 minuter. Därefter späddes blandning på med vatten från vattenkokaren till fyra liter och spraymalten/maltpulvret blandades i. Det hela drogs upp till kokande och här gjorde jag sedan ett misstag. I instruktionerna står det klart och tydligt att man ska dra ner värmen och låta det småputtra, något jag missade och lät det hela stormkoka istället, vilket ledde till att mer vätska kokades bort.

Just vid vörtkoket gavs lite utrymme att laborera själv. Antingen kan man följa instruktionerna som säger häll i all humle på en gång och låt koka i 15 min. Eller så kan man själv bestämma koktid och vid vilka tidspunkter man vill tillsätta humle. Det finns bra mjukvara för hembryggare för att räkna på och laborera med humlegivor etc, men eftersom det verkar för avancerat för en förstagångsbryggare struntade jag i det. Jag visste ju ändå inte ens vilken sorts humle jag hade fått.

Istället körde jag på 45 minuters koktid med tillsats av 12 g humle i början av koket, 6 g när det återstod 10 minuter och 8 g direkt när jag tagit kastrullen av plattan. Den längre koktiden jämfört med deras recept och det faktum att jag lät det stormkoka istället för att småputtra ledde till att ungefär 40 % av vätskan kokade bort. Efter koket kyldes vörten till 21 grader genom att ställa ner kastrullen i en diskho fylld med vatten, snö och is, vilket tog ungefär en halvtimme.

Jag saknade en tratt för att smidigt kunna hälla över vörten direkt till damejeannen och löste det genom att istället lägga silen på en desinficerad tillbringare och hälla över en del av vörten till tillbringaren och sedan hälla från tillbringaren ner i damejeannen, vilket gick bra och helt utan spill. Sedan tillsattes ungefär hälften (5-6 g) av jästpaketet till jäskärlet som jag skakade om ordentligt med en desinficerad hand för öppning. Till sist var det bara att applicera jäsröret. När jag vaknade i morse hade det börjat bubbla i jäsröret, så än så länge går det som det ska (bortsett från att jag lär få en starkare öl än tänkt eftersom jag kokade bort så mycket vatten).

Nu återstår, om man följer instruktionerna, två veckors jäsning varpå ölen ska få en tillsats av sockerlag (prima) och buteljeras för att till sist stå två veckor till så att sockerlagen kan jäsa ut och kolsyra ölet på flaska.

Domen mot Det Lilla Köksbryggeriet efter första steget? Det är helt klart ett smidigt och enkelt sätt att prova på att brygga öl hemma (sen återstår det att se om det blir drickbart). Det känns lite begränsande med bara fyra liter men å andra sidan ställer det mindre krav på att man redan har överdimensionerade kastruller hemma. Instruktionerna i sig är inte helt klockrent skrivna på alla punkter tyckte jag, men det går ändå att följa utan problem. Särskilt om man lär av mitt misstag och ger tusan i att hoppa över vitala steg i instruktionerna.

Det Lilla Köksbryggeriet är ett enkelt och bekvämt sätt att testa på att brygga själv eller kanske framförallt för att ge bort ett bryggkit till någon. Det är som en sådan intresseväckare den fungerar riktigt bra. För den som redan har ett starkt intresse men inte kommit igång är det ett bättre alternativ att plocka ihop sin egen utrustning, och dessutom billigare. Jag plockade ihop en kundkorg med motsvarande utrustning och ingredienser för 625 kr på  Humlegårdens Ekolager, och då var det större förpackningar med krossad malt, humle och kapsyler. Det kräver ju dock att man redan satt sig in i vad man behöver.

Svamp är något jag först på senare år upptäckt att jag faktiskt tycker om och emellanåt blir det därför lite svampexperiment i köket. Senast svängde jag ihop en krämig svamprisotto med blandsvamp. Men så börjar man fundera på vad som ska drickas till. På vinsidan ligger en torr chardonnay i bra kurs och eftersom det också är vitt vin i risotton har det ett klart försprång. Öl då?

Jag tänker att mörkt, maltigt och mustigt passar till svamp. Någon bra dubbelbock finns inte på bolaget just nu (men det kommer snart) så istället för tyskt blev det belgiskt, i form av en Leffe Brune. Inte den första belgare jag normalt skulle vända mig till men nu ville jag ha något som fanns på hyllorna och som inte var alltför kraftigt ändå. Utan Westmalle Dubbel kvar på hyllorna i Uppsala föll alltså valet på Leffe. Det är ändå kul att vända tillbaka till sådana här öl som man kanske tycker att man "gått vidare från".

Risotton gjordes på recept från Jamie Olivers 30-Minute Meals och innehöll svamp plockad på butikshyllan, det vill säga skogschampinjoner, portabella och ostronskivling. Lindemans Chardonnay användes i matlagning och sedan också som dryck.

Att man dricker samma vin som man använt i maten ger ju som sagt några lätta poäng till vinet, vars syra annars bryter av fint mot svampen och det krämiga i risotton. Melonfruktigheten ger också ett trevligt avbrott mot risottons mustiga smaker.

Leffe Brune tar sig an svampen mer harmoniskt men tampas lite med risottons krämighet. Det blir lite kaka på kaka och något friskare hade nog passat lite bättre. Kanske en dunkel weissbier? Eller så ska man helt enkelt hålla sig till vin när man äter svamprisotto och inse att öl inte är bäst till allt?

Denna barley wine från Kanadas högst rankade bryggeri har blivit ett återkommande inslag om vintrarna på Systembolaget. I fredags släpptes den igen i en lite mindre upplaga. Kanske köpte du den och är sugen på att lagra? Jag har passat på att plocka fram en tre år gammal flaska för att kolla av hur den utvecklats.

När jag provade en färsk flaska senast, på nyhetsprovningen inför fredagens släpp tyckte jag så här:

Fruktig, nougatig och lite gräsig doft som lovar gott men smaken känns lite tunn jämfört med vad man förväntar sig från doften. Humlen kickar in mot slutet med en skön fruktighet och lite nyslaget gräs samt en lång, fin efterbeska. Kompetent öl och om den bara vore lite kraftigare i smaken hade det varit toppoäng.

Efter tre år i källaren har humlen försvunnit och men istället har smaken tuffat till sig. Smaken håller upp till vad doften lovar, hela vägen igenom. Nu smakar den också mer som en klassisk barley wine, med en härlig mix av kola och torkad frukt. Men det är på bekostnad av den fina gräsigheten förstås.

Mja, alltså, mycket har hänt på tre och det är en rätt annorlunda öl. Innan man stoppar ner den i källaren bör man dricka en flaska och fundera ut om man verkligen vill tappa fräschören som den ändå har och som lyfter den i slutet. Att den blir tyngre med åren behöver inte vara enbart positivt.

Det är oklart om det finns några flaskor kvar på depån men det finns fortfarande ett gäng flaskor kvar på vinkällarbutikerna och från och med fredag ska man kunna beställa hem flaskor från andra butiker.

Som ni ni kanske har sett har jag tidigare rapporterat om de öl som hittils är klara att släppas på Systembolaget under våren. En av dessa är West Coast IPA från Napa Smith och av nyfikenhet tog jag reda lite på mer om den.

Det visade sig att detta är en helt ny öl som man tagit fram för den svenska marknaden. Den kommer att släppas i det fasta sortimentet i juni, men börjar skeppas till Sverige redan i mars. Importören Brewery International TOMP stället ut En Öl & Whiskymässa i Göteborg och kanske kan det alltså finnas en chans att prova den där. Enligt bryggeriet ligger den på 7,5 % och ca 80 IBU.

West Coast IPA kommer till en början att finnas på ungefär 200 Systembolagsbutiker. Sedan tidigare finns Napa Smith Organic IPA på Systembolaget och ytterligare några av deras öl går att beställa.

Skotska Brewmeister påstår att deras öl Armageddon ska ha 65 % alkohol och därmed vara världens starkaste öl. Men är den verkligen så stark? Vi tog med den till labbet för att testa.

Två enkla test som man kan utföra utan labbutrustning och som därmed är bra att börja med är dels att försöka tända eld på ölen och dels att, förstås, smaka på den. Vid 65 % bör det inte vara några problem att få den att brinna vid rumstemperatur. Armageddon gick inte alls att få eld på. Ett första tecken på att den inte är så stark som den utger sig för att vara. Sju personer inklusive mig själv smakade sedan på den och ingen trodde att den var starkare än på sin höjd 30 %. Själv gissade jag på att den låg kring 10-15 % utifrån smakprovet.

Färgskillnad

Sedan kan man ta till laboratoriet för att testa lite mer exakt. Det finns flera olika sätt att i labb bestämma alkoholhalten på en vätska. Ett av dem är att använda enzymer som reagerar på alkohol och bildar färgämne, vilket ger vätskan starkare färg ju högre alkoholhalt den har. Sedan kan man använda en spektrofotometer för att exakt mäta hur stark färgningen är. Genom att med hjälp av autopipett med extremt hög precision blanda lösningar med känd alkoholstyrka och mäta deras färgstyrka i spektrofotometern kan man skapa en kalibreringskurva som ger ett samband mellan alkoholstyrka och färgstyrka. Därefter är det bara att upprepa proceduren med den vätska man vill ta reda på alkoholstyrkan i och passa in dess uppmätta färgstyrka mot kalibreringskurvan för att få ut dess alkoholhalt. Låter det som total grekiska? Ingen fara, det viktigaste vi behöver veta är att det är en väl beprövad metod.

Just dessa tester har en vän till mig som är doktorand utfört under dagen och de första preliminära resultaten pekar på att alkoholstyrkan i Brewmeister Armageddon ligger under 25 %, och med stor sannolikhet någonstans mellan 15 och 20 %. Långt under 65 % alltså och inte i närheten av att vara världens starkaste öl.

Det finns förstås instrument som kan mäta alkoholhalten direkt, men några bra sådana har vi inte tillgång till. Förhoppningen är istället att inom kort kunna utföra fler och noggrannare tester, förhoppningsvis också med en annan metod där man använder sig av en gaskromatograf (jag vet, grekiska igen) för att bestämma alkoholhalten mer precist. Jag ber att få återkomma när(/om) vi har fått fram ett noggrannare resultat men tills vidare kan vi alltså med stor säkerhet säga att Armageddon är en bluff.

Denna amerikanska tagning av en mörk stark belgare har nu funnits på Systembolaget i några år och var en av de första ölen jag stoppade ner i källaren när jag började lagra lite öl för tre år sen. Med nästan tre år passerat sedan bäst före kändes det som det var dags att öppna och testa.

De tre åren har gjort den gott tycker jag. Det lilla alkoholsting som den kan ha färsk är bortblåst och smaken är mer fokuserad och nyanserad kring de djupt fruktiga inslagen. Karamell och råsocker, som ligger tydligare när den är färsk spelar nu bara en liten biroll i bakgrunden och bidrar med djup till smaken.

Oxidationen har börjat märkas dock, och även om den ger trevliga inslag av portvin kan jag tänka mig att jag hade tyckt lite bättre om den för ett år sen. Framförallt tror jag inte att jag hade uppskattat ytterligare lagring (men det vet man aldrig förrän man prövat, en del öl vänder uppåt igen). Oxidationstonerna känns inte helt sammanfogade med de övriga smakerna vilket stör mig en del.

Som färsk har den en del humlenärvaro och en lätt bitterhet och båda dessa element är nu borta. Istället har ölet en fruktig sötma men avslutas åt det torrare hållet. Överlag upplever jag att den nu har mer kropp och mindre spritighet än tidigare.

Om den lagras så bra som sina belgiska fäder? Nja, inte riktigt så bra som de bästa, men inte så tokigt ändå.

Har du fortfarande positiva siffror i ölbudgeten efter dagens kostsamma små-parti-släpp finns det mer att ta sig an. I det lokala beställningssortimentet släpptes det idag ytterligare 12 nya öl som går att beställa styckvis till alla Systembolagsbutiker.


Bålsta Eklöws Ljusa, 36,10 kr, 33 cl
Eskilstuna Stolt Lager, 18,90 kr, 33 cl
Jädraöl Ett Ljus I Mörkret, 28,40 kr, 33 cl
Kullabrygg Mölle Ale, 21,30 kr, 33 cl
Poppelmans Nya Världens IPA, 26,90 kr, 33 cl
Slottskällans Dubbel IPA, 26,10 kr, 33 cl
Slottskällans Midvinter Mörk, 23,60 kr*, 50 cl
Strömsholms En Riktig Stor Stark, 27,70 kr, 50 cl
Värmdö Bryggeri IPA, 23,40 kr, 33 cl
Värmdö Bryggeri Premium Lager, 22,00 kr, 33 cl
Ängö Bistra Årens Cikoriaporter, 32,00 kr, 33 cl
Ängö Schlager, 24,90 kr, 33 cl

*Exkl. pant
Källa: Systembolaget

Eskilstuna nylanserar sig själva lite efter fem år som eget bryggeri och släpper en pilsner med ny etikettdesign. Slottskällans Midvinter Mörk har bryggts de senaste vintrarna men då bara sålts i Finland. En Riktig Stor Stark från Strömsholms följer upp En Riktig Lättöl och är deras första ljusa lager. Dessutom släpper både Ängö och nya Värmdö en varsin ljus lager och vi får därmed hela fem lageröl i detta lokalsläpp.

Sedan verkar det vara humligt och mörkt som gäller. Slottskällans Dubbel IPA skulle ha dykt upp i det lokala sortimentet för en månad sen men det strulade till sig lite och den kommer nu istället. Jag kan väl inte garantera att jag är helt opartisk** men den är riktigt, riktigt bra! En tredjedels lägre pris än superhypade Nebuchadnezzar och i mitt tycke ännu bättre. Humlad med Pacific Jade, US Cascade, NZ Cascade, Columbus, Amarillo och Galaxy.

Eklöws Ljusa är en APA som bland annat har humlats med innehumlen Citra. I Poppelmans Nya Världens IPA finner vi istället bl a Galaxyhumle som också börjar göra sig ett namn på humlehimlen. Därtill släpper också Värmdö en singelhumlad IPA. På den mörka sidan har vi Jädraöls Ett Ljus I Mörkret som trots(?) namnet är en mörk ale som bygger vidare på deras julöl, samt en cikoriakryddad porter från Ängö. Cikoria kan användas som kaffeersättning men trots namnet är detta den näst dyraste av dessa öl. Till sist har vi Kullabrygg Mölle Ale som jag inte lyckats ta reda på något mer om än att det är en pale ale i engelsk stil.

**Jag har utfört en del provningar och bryggeriguidningar åt Slottskällan