Innan förra veckans Köpenhamnsvisit var det över ett år sedan jag var där senast. Sedan dess har det öppnat några nya etablissemang som blev självklara mål för denna resa, utöver själva huvudeventet förstås. Det bjöds på fräscha nudlar, tunga köttstycken och stängda tacotruckar. Ställen som är värda återbesök för kvaliteten på maten, ölet eller för att de just var stängda den här gången.

Först ut blev Mikkellers nya ramenställe Ramen To Biiru som de öppnat tillsammans med Bento. Keith Shores tecknade ansikten pryder ingången och gör den något anonyma fronten lite enklare att hitta. Inomhus är det däremot inte så mycket som gör att man känner igen det som ett Mikkellerhak, utan inredningen består av ett lågt långbord gjort av två massiva plankor och så några barstolar längs med fönstren.

Maten beställer man vid en liten maskin vid ingången där man väljer mellan shio, shoyu och miso samt vilken dryck man vill ha till. När man trycker på de små knapparna får man en liten lapp som man sen tar med till kassan och betalar. Kanske en gimmick enligt vissa, men det hjälper att bygga upp en atmosfär av att det här är något annat än en Mikkeller Bar.

Till restaurangen har Mikkeller tagit fram en särskild öl i belgisk stil som ska vara gjord för att passa bra ihop med maten. Dessutom finns fyra andra av Mikkellers öl, men jag valde såklart just Ramen. När jag först smakade på ölet var det alldeles för beskt och med för vass kolsyra. Men så kom maten in och med den ändrade ölet karaktär och blev mycket behagligt. Själva maten var kanske ännu bättre, med en riktigt god och fräsch buljong med perfekt kokta nudlar och så två ägghalvor med krämig gula och en mör bit fläsk. Två tummar upp! 

Ramen To Biiru är en restaurang och inte något ölhak. Hit går man för att äta, och med närheten till Mikkeller & Friends (ca 1 km) är det fint att kombinera dessa två. Ännu närmare ligger det också nyöppnade Åens Ölbar men eftersom vi intog vår Ramen vid lunchtid och Åens öppnar senare blev det istället en tur upp till just Mikkeller & Friends.

Efter att ha väntat på en ny fatöl som aldrig kopplades på hade så klockan blivit så mycket att det var dags att äta igen. Åens fick vänta till en annan gång och vi tog oss ner till nästa för mig nya hak. Warpigs.

Jag vet inte riktigt om atmosfären tilltalade mig, det blir inte direkt mysigt inne i den stora och något kala lokalen. Däremot är det rökta köttet riktigt gott och ölen håller ännu högre kvalitet. Köttet beställs per kvartspund (ungefär 110 g) och man kan alltså välja mellan att plocka ihop några olika saker eller ta en större bit. Allt slafsas upp på en bricka och så går man till baren och väljer sin öl.

Här är ölutbudet så pass stort och bra att man kan ha en lång, god kväll här utan att ha maten som ursäkt för att svänga förbi. 20 kranar med öl i toppklass. Min favorit blev Mo'Saic Mo'Problems som rent utav strålade av Mosaic-humle. 

Sen kom nästa dag och med den planer på att testa på Hija De Sanchez, en tacotruck som håller till kring Torvehallarna, och som bland annat gjort en samarbetsöl med just Warpigs. Men den höll inte öppet den dagen, eller möjligen inte alls under vintern, så det får vänta till en annan gång.

Bara två utav fyra nya ställen på önskelistan avprickade men med tanke på kvaliteten på dem så får det betyget väl godkänt ändå. Sen följdes det ju upp med själva huvudeventet som var över alla förväntningar.

Systembolaget släppte nyligen sin försäljningsstatistik för fjolåret och liksom i fjol har jag plockat fram lite topp-10-listor inom olika kategorier. Då kan vi bland annat se att flera noterbar förändringar från 2014 förstärktes under 2015. Brooklyn Lager rycker i från i toppen av amerikanska öl och öl som Newcastle Brown Ale och Innis & Gunn tappar medan övriga ale i toppen fortsatt rusa framåt. Dessutom har aleförsäljningen fortsatt att öka, om än inte lika starkt som året innan, medan både ljus och mörk lager tappar mark.

Låt oss börja med att titta på försäljning per öltyp, enligt Systembolagets kategorisering. Där kan vi se att ljus och mörk lager tappar något medan ale, veteöl, specialöl och spontanjäst öl ökar på bra. Stout och porter gör en marginell minskning. Fortsätter denna utveckling kommer ljus lager snart ha mindre än 90 % av marknaden.

Öltyp	Försäljningsvolym i liter	Förändring	Försäljnings- volym i procent
Ljus lager	210 965 596	-1 134 261	90,06 %
Ale	14 401 138	+1 124 453	6,15 %
Mörk Lager	4 465 074	-146 234	1,91 %
Veteöl	1 831 591	+206 606	0,78 %
Porter/Stout	1 280 319	-10 694	0,55 %
Specialöl	1 242 037	+232 653	0,53 %
Spontanjäst öl	62 444	+16 138	0,03 %
Summa	234 248 198	+288 660	100 %

Man ska komma ihåg att alkoholskatten höjdes 1 januari 2014 och igen 1 januari 2015 samt att det rapporterats om kraftigt ökad gränshandel. Att ljus lager, och i synnerhet toppsäljaren Sofiero, fortsätter backa i försäljningen på Systembolaget kan helt enkelt bero på att en betydande del av försäljningen av sådan öl flyttats från Systembolaget till gränshandeln.

I listorna nedan är första kolumnen med siffror ölets totala försäljning i liter under 2015, följt av förändring i sålda liter, procentuell förändring och placeringsförändring på topplistan. Dessa listor är kompilerade utifrån Systembolagets försäljningsstatistik, med reservation för eventuella misstag i min sammanställning.

Ale

1.	Newcastle Brown Ale	733 052			-51 285			-6,5%			0
2.	Brewdog Punk IPA	620 455			147 527			31,2%			0
3.	Gotland Sleepy Bulldog Pale Ale	436 455			161 027			58,5%			6
4.	Brooklyn East IPA	362 017			60 391			20,0%			1
5.	Lagunitas New Dog Town Pale Ale	348 665			61 965			21,6%			2
6.	Oppigårds Amarillo	312 481			12 005			4,0%			0
7.	Oppigårds Golden Ale	306 818			32 494			11,8%			3
8.	Gotland Sitting Bulldog IPA	303 575			180 399			146,5%			NY
9.	Innis & Gunn Oak Aged Beer	301 075			-92 425			-23,5%			-6
10.	Leffe Blonde	297 504			15 654			5,6%			-2

Porter/Stout

1.	Guinness Draught	309 137			3 173			1,0%			0
2.	Guinness Extra Stout	131 347			11 265			9,4%			0
3.	Fuller's London Porter	96 165			13 051			15,7%			1
4.	Carnegie Porter	90 267			4 960			5,8%			-1
5.	St Peter's Cream Stout	77 269			-1 266			-1,6%			0
6.	Young's Double Chocolate Stout	53 629			-5 770			-9,7%			0
7.	Oppigårds Thurbo Stout	42 803			13 711			47,1%			2
8.	Stoodley Stout	35 472			-5 830			-14,1%			-1
9.	Yeti Imperial Stout	30 814			-3 794			-11,0%			-1
10.	Terrapin Moo-Hoo Chocolate Milk Stout	24 690			24 690			-			NY

Veteöl

1.	Erdinger Weissbier Hefe	315 280			58 967			23,0%			0
2.	Franziskaner Hefe-Weissbier	249 208			-3 131			-1,2%			0
3.	Kronenbourg 1664 Blanc	223 192			83 082			59,3%			3
4.	Weihenstephaner Hefe Weissbier	180 724			-16 058			-8,2%			-1
5.	Hoegaarden Wit-Blanche	179 929			-13 783			-7,1%			-1
6.	Störtebeker Bernstein Weizen	160 854			5 505			3,5%			-1
7.	Schneider Weisse Mein Grünes Tap 4	83 248			18 160			27,9%			1
8.	Erdinger Weissbier Kristallklar	78 484			-7 389			-8,6%			-1
9.	Wisby Weisse	67 435			11 937			21,5%			0
10.	Paulaner Hefe-Weissbier	58 737			7 626			14,9%			0

Svensk ale

1.	Gotland Sleepy Bulldog Pale Ale	436 455			161 027			58,5%			1
2.	Oppigårds Amarillo	312 481			12 004			4,0%			-1
3.	Oppigårds Golden Ale	306 818			32 494			11,8%			0
4.	Gotland Sitting Bulldog IPA	303 575			180 399			146,5%			NY
5.	Oppigårds Indian Tribute	231 177			31 793			15,9%			-1
6.	S:t Eriks IPA	208 989			30 570			17,1%			1
7.	Brutal Brewing Hale to Nothing	174 905			24 114			16,0%			2
8.	Sigtuna Organic Ale	171 599			-19 672			-10,3%			-2
9.	Oppigårds Single Hop Ale	152 981			-13 597			-8,2%			-1
10.	Wisby Klosteröl	152 497			-40 744			-21,1%			-5

Amerikansk öl

1.	Brooklyn Lager	1 397 312			312 342			28,8%			0
2.	Miller Genuine Draft	809 105			-193 084			-19,3%			0
3.	Pabst Blue Ribbon Export	715 432			30 266			4,4%			0
4.	Budweiser	537 003			-107 612			-16,7%			0
5.	Brooklyn East IPA	362 017			60 391			20,0%			0
6.	Lagunitas New Dogtown Pale Ale	348 665			61 965			21,6%			0
7.	Sierra Nevada Pale Ale	239 085			12 020			5,3%			1
8.	Lagunitas Maximus IPA	230 075			109 273			90,5%			NY
9.	Samuel Adams Boston Lager	209 764			-49 091			-19,0%			-2
10.	SKA Modus Hoperandi	187 873			-22 348			-10,6%			-1

Belgisk öl

1.	Stella Artois	776 513			-17 733			-2,2%			0
2.	Leffe Blonde	297 804			15 954			5,7%			0
3.	Hoegaarden Wit-Blanche	179 929			-13 783			-7,1%			0
4.	Chimay blå	117 430			-2 629			-2,2%			1
5.	Duvel	95 588			-4 825			-4,8%			1
6.	Mikkeller Peter, Pale and Mary Gluten Free	90 983			90 983			-			NY
7.	Omnipollo Nebuchadnezzar	84 781			-9 628			-10,2%			0
8.	Mikkeller American Dream	81 576			-63 573			-43,8%			-4
9.	Lindemans Apple	74 941			40 875			120,0%			NY
10.	Omnipollo Leon	60 051			14 928			33,1%			0

Mörk lager

1.	Falcon Bayerskt	1 078 593			-97 914			-8,3%			0
2.	Zlatopramen Half n' Half	439 208			-15 673			-3,4%			0
3.	Arboga Mörk Lager	289 937			-37 287			-11,4%			0
4.	Staropramen Dark	156 063			-17 556			-10,1%			0
5.	Negra Modelo	88 404			85 116			2588,7%			NY
6.	Krusovice Cerne	84 433			8 828			11,7%			0
7.	Primátor Premium Dark	52 735			6 471			14,0%			-2
8.	Zeitgeist Black Lager	44 362			10 295			30,2%			0
9.	Störtebeker Schwarzbier	30 843			27 726			889,5%			NY
10.	Ayinger Celebrator Doppelbock	13 968			13 968			-			NY

Ibland blir en krogkväll bara sådär fantastiskt rolig. I torsdags var det en sådan kväll på Fermentoren i Köpenhamn när Brewski och Dry & Bitter smällde på 10 öl var på kranarna. Fantastiskt bra öl rakt igenom men framförallt grymt härlig stämning med massor av sköna människor och flera nya vänner.

Det kändes inte som det då, men så här i efterhand inser jag att vi var där i tio timmar. Tio timmar på ett och samma ställe säger för mig att det var ett sant kvalitetshäng. Att beta sig igenom de 20 ölen var ett sant nöje i sig självt, med rejält hög lägstanivå och många toppar bland ölen. Instant classics som Brewski Pen!s Colada, humlejuice i form av Dry & Bitter Christian Bale Ale och mörka makter i Mental Gloryhole löste av varandra.

Men det var alltså också en afton av idel härligt sällskap. Koncentrationen av fist-bumps, skålar och high-fives låg på rekordnivå. Skratten fyllde lokalen och sorlet överröstade musiken. Glädjen som god öl skänker växte exponentiellt. Det var, som man säger på danska, hygge. Väldigt mycket hygge.

Som kanske framgått var det en pangkväll att minnas länge. Jag har till och med en liten "souvenir" som hjälper mig att minnas den. När två excentriskt klädda och smått vilsna amerikaner frågade om de kunde ta de lediga stolarna vid vårt bord bjöd in till att sitta ner med oss. Det slutade i mycket av ovan nämnda skålar och fist-bumps. De var inte där för eventet utan hade mest bara ramlat in på en för dem random bar för att ta en öl. Visade sig att dessa herrar, Matthew och Thomas, kom från Venice Beach och driver Late Sunday Afternoon som tillverkar scarfar. Och så fick jag en näsduk som de tillverkar.

Lika random var det att en bekant hemifrån var i stan för ett jobbmöte och svängde förbi en stund för att hänga och dricka god bärs. Lite mindre random var det kanske att Todd och Jared från Cigar City Cider & Mead var där i och med att de är inblandade i Slim Pickens Cider & Mead som hade sin första cider med på en extrainsatt kran. De bidrog oavsett till många high-fives och skratt.

Så höll jag nästan på att glömma att Fermentorens sköna delägare Jay ställde sig och fixade BBQ, för en extra guldkant på kvällen. En eloge för det.

Nåja, det här är trots allt en ölblogg och även om det finns en stor poäng i att lyfta fram hur trevligt man kan ha kring god öl på en bra bar kanske jag ska nämna något mer om ölen.

Brewskis kvartett med berliner weisses var alla mycket bra. Varianten med att tillsätta pastöriserad fruktpuré i den färdigjästa ölen, som alltså gör att frukten inte är med i någon jäsning, bevarar massor av fruktsmak. En del tycker kanske att det är fel väg att gå men faktum är ju att det blir mycket likt det traditionella sättet att servera berliner weisse, där man vid servering tillsätter fruktsirap till grundölen. Den här kvällen hade de med sig Pen!s Colada med ananas och kokos, Norwegian Forest Metal from Sweden med jordgubbar, hallon och svarta vinbär, The Blackening med bara svarta vinbär och så Kathakwa Coffee med, you guessed it, kaffe. Köper man konceptet har jag svårt att se att man inte skulle gilla alla dessa.

Vidare hittade vi en favorit bland en trio saisoner i Dry & Bitter Mahalo, med en lätt men härlig modern humlearom samt lätta fruktdrag från tillsatt ananas. Även i nästa trio fanns en bra ananasöl, nämligen en tokfärsk Ananasfeber, men den drog jämnt med Christian Bale Ale som levererade en grym humlepunch. 

Bland de tyngre ölen avlöste toppölen varandra med öl som Uprising IPA, Sacred Oat Oatmeal Stout, Still Lifestyle Coffee Porter och Mental Gloryhole. Den sistnämnda får nog utses till den största favoriten, kanske för att jag älskar kokos. Det är nämligen en imperial stout med kokos (och kaffe) som får riktigt mycket utrymme. 

Två unga bryggerier som redan levererar på hög nivå och som har många spännande planer. Att både Dry & Bitter och Brewski hör till Skandinaviens mest spännande bryggerier just nu bekräftades i torsdags. 

Efter lite vintervila är det snart dags för släpp på Systembolaget igen. Ni är väl taggade? Amerikansk trappistöl, danska amerikaner, norska belgare och så ett gäng överdrivna imperial stouts. Mycket kul hursomhelst och kanske bäst av alla är en viss barley wine från Västerås. Här är snabbrecensionerna på januarisläppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]

Det är inte alltid det är samma batcher på skribentprovningarna som släpps i butik. Därför anges datummärkningen på de provade flaskorna så att man själv kan kolla om det är samma batch på hyllan eller inte.


Haandbryggeriet Belgisk Pale Ale
11563, Norge, 50 cl, 42,90 kr, 6,5 %, T5 - 8820 st
Fruktigt humlig, mycket fräsch smak. Pigg och härlig. Malten kommer smygande. Det belgiska står i bakgrunden av det humliga men bidrar med en fint fruktig backdrop.
Bäst före: 21.10.2017

Spencer Trappist Ale
11819, USA, 33 cl, 39,90 kr, 6,5 % T5 - 9600 st
Godisfruktig smak med tuggummitoner. Inledande sötma försvinner mot slutet och gör plats för en lättare beska. Rätt så enkel och okomplicerad öl, men håller sig åt det belgiska hållet utan någon tydlig amerikansk bastardisering.

Baladin Nazionale 2015
11637, Italien, 75 cl, 79,90 kr, 6,5 % T5 - 3800 st
Kryddig och fruktig med lätt brödiga toner. Ganska återhållsamma estrar blir den tydligaste kvarvarande smaken mot avslutningen. Konceptet med bara italienska råvaror blir, snarare än smaken, det som gör att ölet sticker ut.
Bäst före: 11/2017

7 Fjell Walkendorff Amber Ale
11594, Norge, 33 cl, 34 kr, 6 % T6 - 3780 st
Upphumlad amber med en blandning av pigga humletoner och dova maltsmaker vilket blir lite av en krock för mig. Det är som att den inte riktigt kan bestämma sig för om den ska vara en IPA eller en ESB. 7 Fjell gör flera bra öl, känns lite märkligt att just den här skulle släppas.
Bäst före: 09.11.17

Amager/Crooked Stave Chad King of the Wild Yeasts
11699, Danmark/USA, 50 cl, 51,90 kr, 5 % T6 - 3360 st
Brettigt så det förslår, tillsammans med toner av amerikansk humle. Fin smakmix som går bra ihop. Möjligen att brettsmakerna är lite för kraftiga för min smak, men det kan ju vara att flaskorna som kommer på hyllorna är färskare och därmed har mindre brettsmak utvecklad.
Bäst före: 07/2016 

Amager/Arizona Wilderness Arizona Beast IPA
11837, Danmark/USA, 50 cl, 51,50 kr, 7 %, T5 - 8400 st
På skribentprovningen var flaskan från juli. Två dagar innan skribentprovningen provade jag en flaska från september som var betydligt piggare, och flaskorna som kommer på hyllorna kommer vara ännu nyare. I en färsk flaska är det bra drag i humlen, med lite extra spets, medan maltgrunden är fint avrundad tack vare havret.
Bäst före: 07/2016 respektive 09/2016

Modern Times Aurora Red Rye IPA
11538, USA, 47,3 cl (burk), 35,90 kr*, 6,7 % T5 - 13440 st
Pigg smak som är oljigt och barrigt humlig. Här går humlesmakerna rätt så bra ihop med den lite karamelliga maltkroppen, även om det inte är klockrent här heller.
Tappad: 09/02/2015

7 Fjell Lyderhorn Saison Noir
11596, Norge, 33 cl, 36,90 kr, 8,3 % T6 - 3780 st
Mörkt fruktig med lätta toner av hårdare rost, samt en finstämd pepparton. Det ligger smakmässigt sett rätt långt från vad jag går med på att kalla en saison, så luras inte av namnet. Tänk snarare porter med saisonjäst och peppar. Lägger vi kategoriseringen åt sidan funkar det däremot fint och smakerna går rätt bra ihop.
Bäst före: 04.02.17

Hantverksbryggeriet Baronen 2014
11564, Sverige, 33 cl, 69 kr, 10,4 % T6 - 2500 st
Djupt maltig smak med stort fokus på russin och portvin. Lätt eldig, på ett positivt sätt. Nyanserat och jäkligt smarrigt!
Bäst före: 17.11.17

S:t Eriks Belgian Stout
11921, Sverige, 33 cl, 27,90 kr, 8 % T5 - 10000 st
Här går inte särskilt mycket stouttoner fram då det knappt finns några rostade smaker, utan det är fokus på det belgiska med mörk torkad frukt och lite fenolisk kryddighet. Gott dock.

Ghost Brewing King Kegwa Coffee Imperial Stout
11443, Danmark, 33 cl, 49,90 kr, 10,7 % T7 - 1440 st
Tydlig men ändå ganska mild kaffearom. I smaken blir kaffet också tydligt men utan att ta över. Bra balanserat mellan grundöl och kaffekryddning alltså. Lite choklad- och sojasmaker får också ta plats bredvid kaffet och de rostade tonerna. Rätt så lättdrucket för en så stark stout.
Bäst före: 07 16

Pohjala Pime ÖÖ
11595, Estland, 33 cl, 49,90 kr, 13,6 % T7 - 1512 st
Mycket söt imperial stout där den höga alkoholen inte alls märks då alkoholsmaken försvinner ut bland allt restsocker. Massor av choklad, toffee, sirap och kola. Gott, men ha tandborsten nära till hands!
Bäst före: 22.12.15

Flying Monkeys The Chocolate Manifesto Triple Chocolate Milk Stout
11793, Kanada, 75 cl, 139 kr, 10 % T6 - 1728 st
Kraftig chokladsmak som blir rätt så artificiell, som en gräddchokladgodis. Det är en chokladsmak som är ganska långt ifrån vad en bit mjölkchoklad eller mörk choklad smakar i vart fall. Häftig på sitt sätt, men speciell och kan lätt bli lite väl mycket.

Omnipollo Noa Pecan Mudcake Stout
10698, Sverige, 33 cl, 59 kr, 11 % T5 - 12000 st
Mud cake med pekannötter är precis vad det här luktar! En aning artificiell smak (den är gjord med pekannötsarom så det är inte så märkligt) och överlag något udda, men också ganska gott som en efterrätt. Inte särskilt söt däremot. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar det eller inte.


Följande öl kommer också i T7 men var inte med vid skribentprovningen:
OWA Yuzu Lambic 2015, 11829, Japan/Belgien, 37,5 cl, 119,90 kr, 5,5 % - 1140 st - flyttad till 19/2
Yuzu Lambic har jag provat några gånger tidigare om än inte just den här årgången. Den brukar ha en mycket aromatisk, nästan parfymerad, yuzusmak som jag kan tycka blir lite väl mycket men gillar man mycket yuzu blir den snarast ett mästerverk.

Trettioandra upplagan av blandade smånyheter bjuder bland annat på evenemangstips för de närmsta veckorna liksom nyheten om en något oväntad ny trappistöl.

Poppels är på väg att flytta till nya lokaler med nytt brygghus. Den nuvarande anläggningen kommer dock inte lämnas öde utan tas över av Göteborgskrogen Old Beefeater Inn.

– Efter att ha serverat göteborgare förstklassigt hantverksbryggt öl från hela världen i över 20 år ska det nu bli otroligt roligt att ta klivet och pröva vingarna som bryggare. Poppels Mölnlycke-baserade bryggeri passar oss utmärkt. Här finns alla möjligheter att växa rejält, med förutsättningar som bevisligen klarar av att producera högklassigt öl i stora volymer, säger Old Beefeater Inns VD Sven Janneson i ett pressmeddelande.

Övertagandet planerar att ske 1 april 2016 (och så hoppas vi att detta inte är ett aprilskämt).

---

Bloggkollegan Magnus på MankerBeer blir Omnipollos nya operations manager. Magnus som är grundare av MankerBeer har sagt att han kommer fortsätta driva bloggen men med vissa förändringar i innehållet som han bidrar med.

---

Omnipollo är för övrigt nästa svenska bryggeriföretag (eller vad vi nu ska kalla dem) som släpper folköl. Deras Pineapple Gose på 3,5 % finns ut i dagligvaruhandeln sen några dagar tillbaka.

---

För alla som bor i södra Sverige och kan tänka sig att ta sig över sundet vankas det svenskevent på Fermentoren i Köpenhamn på torsdag. Brewski tillsammans med danska Dry & Bitter, som drivs av samma Søren som ursprungligen låg bakom Fermentoren, tar då över kranarna. Med ett litet gästspel av nya Slim Pickens Mead & Cider.

---

Något lite längre fram kommer Nöjesguidens Ölmässa tillbaka, i år på Nordic Light Hotel. Uppdelat på fyra pass den 29-30 januari, med biljett för 200 kr per pass. En hel del bryggerier från Stockholmstrakten men också lite besök från västkusten i form av Beerbliotek, All In och Brewski.

---

Belgoträffen har funnits betydligt längre och kommer liksom i fjol att arrangeras på Fyrishov i Uppsala. I år är det 13 februari som gäller och biljetter köps i förväg på Tickster. Ett givet besök om man finner glädje i högkvalitativa hembrygder i belgiska och franska stilar.

---

I fjol gjorde Amager en kvartett samarbetsöl med svenska bryggerier, men se det blir det inget av i år. Norge (och USA) har sprungit om Sverige som största exportländer för Köpenhamnsbryggeriet och i år bjuder man istället in fyra norska bryggerier. Med tanke på hur mycket bra bryggerier som finns i Norge nuförtiden kan det nog bli riktigt bra. Återstår bara att se om ölen hittar ut på Systembolaget.

---

Och så har det till slut dykt upp en imperial stout från ett trappistbryggeri. Amerikanska Spencer, det näst senaste tillskottet bland trappistbryggerierna, släpper nu nämligen Trappist Imperial Stout.

Att geuze kan lagras ett tag är ingen hemlighet. Så varför inte passa på att dra in en gammal pava 3 Fonteinen Oude Geuze när man hänger på Akkurat? Och varför inte dra in en någorlunda ny flaska samtidigt att jämföra mot? Nä, just det, så det var ju bara att tuta och köra. Så här gick det.

3 Fonteinen Oude Geuze är just nu den enda geuze vi har i ordinarie sortimentet och därmed den enklaste att köpa på sig om man vill spara undan några flaskor av denna säregna ölstil. Att det råkar vara en av de allra bästa i stilen, särskilt bland de regelbundet producerade exemplen, gör förstås inte saken värre.

Innan man börjar lagra kan det förstås vara värt att testa om man nu gillar den med lagring, något man bland annat kan göra på Akkurat. Jag drog in en flaska från 2013 och en från 2002 för att testa lite lagring och lite mer lagring.

De första åren är enbart positiva, men inte med jättestora skillnader. Smakerna får samla sig något. Det är fortfarande ungdomligt med en pigg och fräsch smak men också med en viss mognad. Citrustonerna och eken är mer välintegrerade och den lilla spretighet som ibland kan upplevas i en färsk flaska är bortblåst.

I den äldre flaskan har det hänt en hel del. Fortfarande något man känner igen som samma öl men med en del lagringstoner som sätter en annan karaktär på ölet med lätta sherrytoner. Dessutom med betydligt lugnare kolsyra än i unga flaskor. Den håller fortfarande fint och har enligt mig inte börjat gå tydligt utför.

Däremot är det ju en fråga om man föredrar ungdomlig fräschör eller det mogna djupet. Under den här provningen tyckte jag den äldre var att föredra i mitt dåvarande humör, medan jag nog skulle ta en yngre flaska om jag stod inför valet i skrivande stund.

Och just det, om någon undrar så skiljer det bara 50 kr mellan just dessa flaskor  i Akkurats prislista. 185 kr versus 235 kr. Inte särskilt dyrt att ge sig på att testa lite själv alltså.

För tre år sedan införde Systembolaget lanseringar till fasta sortimentet fyra gånger per år istället för två som man använt tidigare. I samband med det ändrade man också produkternas garanterade tid på hyllan från ett år till ett halvår. Nu ändras garantitiden till nio månader och vi tar såklart en liten titt på varför och vilka konsekvenser det får.

Ändringen kommer efter önskemål från leverantörssidan. Det har ansetts vara för svårt att etablera en produkt och för osäkert om den ska finnas kvar på sikt eller inte. Dessutom har det bara varit två månader från den första utvärderingen till att produkten får (eventuell) förändrad butikstäckning eller eventuellt försvinner ur sortimentet, vilket har varit svårt att jobba med för leverantörerna.

Med förändringarna i systemet kommer nya produkter få garanterad hylltid i nio månader. De första tre månaderna utvärderas inte produkten alls, utan utvärderingen sker under månad 4-6 efter lansering och först efter nio månader träder resultaten av dessa i kraft. En öl som lanseras i mars kommer alltså att utvärderas under perioden juni - augusti och resultatet av utvärderingsperioden träder i kraft i december.

Det här får flera effekter. Att varje ny produkt får stanna längre betyder att det blir lite färre nya produkter i varje släpp för att hyllplatsen ska räcka. Svårare att ta sig in i sortimentet, lättare att få stanna kvar, alltså. Vilket i sin tur väl knappast är något som är bra för de mindre bryggerierna. Enligt en bryggare jag talat med var det inte heller något Systembolaget talade särskilt högt om när de presenterade ändringarna.

Att utvärderingsperioden förskjuts bör däremot kunna lösa ett problem jag har påtalat förut. Nämligen att öl som säljer bättre än väntat i början, när det inte räknas, sen kan bli slutsålda när utvärderingsperioden drar igång. Med tre månader från lansering till att utvärderingen börjar hinner leverantören anpassa sig bättre till efterfrågan och risken att straffas av att sälja för bra i början minskar därmed.

På det hela taget tycker jag att ändringarna är rimliga. De nackdelar som de medför kan, och bör, man lösa på andra sätt. T ex genom att differentiera olika butikers utbud mer så att det totala sortimentet som finns på någon hylla blir större, även om det på varje enskild hylla fortsätter vara lika stort som idag.