När man ska lagra öl och har hittat de ölsorter man vill låta få utvecklas under ett par år så gäller det att optimera lagringsförhållandena. Här kommer därför en liten genomgång om saker att tänka på när man väljer sitt lagringsutrymme.

Först och främst ska man se till att ölflaskorna står skyddade från ljus, vilket är det enklaste att ordna. Det gäller bara att låta bli att ha ölen framme på display i bokhyllan, även om flaskorna är fina. En garderob, en kartong, en matkällare, ett förråd eller annat mörkt utrymme - allt som håller ljuset ute är bra. De våglängder av ljuset som är skadliga för öl finns framförallt i solljus och lysrörsljus, så dessa ska man passa sig extra noga för. Om man som jag ska ha sina öl i ett lägenhetsförråd med lysrör kan det alltså vara bra att ha något som täcker för ölen även där om man vill vara riktigt noga. Har man ett utrymme som är optimalt på alla sätt förutom att det finns fönster som man inte vill täcka för går det att hitta plastfilm som absorberar de skadliga våglängderna.

Temperatur är nästa faktor att ta hänsyn till. Eftersom man sällan kan ställa öl i ett svalt temperaturkontrollerat utrymme får man ofta göra så gott man kan. Den optimala lagringstemperaturen sägs vara omkring 13 grader Celsius. En jordkällare eller villakällare brukar kunna ligga kring denna temperatur, men har man inte tillgång till detta får man ta det bästa man har. Man ska också tänka på att välja ett utrymme som har en så jämn temperatur som möjligt. Undvik alltså utrymmen som varierar kraftigt i temperatur över dygnet. Säsongsvariationer är inte lika illa, men det är förstås bäst om man kan undvika dem också.

För kall temperatur, som till exempel i ett vanligt kylskåp, hämmar utvecklingen. Det är istället bra för att bevara smaken i öl som är bäst färska, exempelvis IPA och pilsner. För varm temperatur gör istället att de negativa effekterna av lagring utvecklas för snabbt.

Luftfuktigheten är också en faktor som man kan ta hänsyn till, men det är av underordnad rang och är sällan ett problem eftersom det går att åtgärda. Är utrymmet allt för torrt kan korkar torka ut på lång sikt. Är det istället allt för fuktigt kan man man i värsta fall få problem med rostande kapsyler och korkgrimmor, samt att etiketterna kan ta skada av det. För mycket fukt åtgärdas med en avfuktare, och för lite fukt åtgärdas med att man sätter ihop en enkel fuktare vilket går att göra med exempelvis en hink och en handduk. 

Har man råd (och plats) kan en vinkyl vara en vettig investering. Dessa har tonade frontrutor som skyddar mot ljus och är bygda för att hålla en lite högre temperatur än en vanlig kyl. Är man händig kan man också bygga om en vanlig kyl lite för att passa bättre för öllagring, men allt man ska tänka på då vore en hel artikel för sig så det går jag inte vidare in på här.

Till sist finns den eviga debatten om man ska låta sina flaskor stå upp eller ligga ner, och det finns egentligen inget definitivt svar. Man får ta ett informerat beslut, med följande punkter i bakhuvudet. Liggande flaskor får sedimentet på sidan av flaskan istället för i botten, vilket kan göra att mer följer med ner i glaset vid upphällning. Å andra sidan gör det också att exponeringsytan mellan ölet och eventuell levande jäst i flaskan blir större. Även exponeringsytan mot gasen i flaskan blir större. Korken eller kapsylen kommer också ha öl istället för gas mot sig, på gott och ont. Naturkorkar kan ibland ge så kallad korksmak även till öl, men de kommer inte riskera att torka ut om de har kontakt med vätskan. Är man osäker kan man alltid fråga respektive bryggeri vad de rekommenderar, med förbehållet att det inte alltid är säkert att de har koll på sånt själva.

Gillade ni Stigberget GBG Beer Week IPA? Nästa vecka släpper de en ny IPA, gjord tillsammans med All In och O/O som är minst lika bra. Dessutom vinjakfatlagrad old ale från Nils Oscar, lagrad Aventinus, en tung trio från Stone och bärsuring från Brekeriet. Och det är bara några av godsakerna. Här är snabbrecensionerna på småpartisläppet som kommer på fredag nästa vecka.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]


Birra Del Borgo Stelle & Strisce
11965, Italien, 33 cl, 29,90 kr, 5,7 %, T5 - 13512 st
[Provad inför augustisläppen] Humligt fruktigt med lätt kropp. Någonstans mellan session-IPA och IPA, fast på italienska. Lite mer jästtoner än i de amerikanska exemplen. Kul på sitt sätt i och för sig.

Dupont Moinette Biologique
11466, Belgien, 75 cl, 73 kr, 7,5 %, T6 - 1980 st
Mjukt och behagligt fruktigt med mycket lätt kryddighet, mild örtig humleton och en lätt, uppfriskande beska. Mycket bra!
Bäst före: 01/2018

De La Senne Saison De Meyboom
11478, Belgien, 33 cl, 33 kr, 5,5 %, T6 - 3456 st
Något stramt fruktig med lätt kryddighet och milda brödiga toner. Markerad men ändå ganska mild beska.
Bäst före: 23JUN17

Brekeriet Hallon
11899, Sverige, 33 cl, 44,90 kr, 6 %, T6 - 4752 st
Stram hallonarom tillsammans med ljust knäcke och lite fenoler. Även i smaken är hallontonerna ganska strama och kompletteras av en citronton. Knäcketonerna är kvar i smaken men fenolerna är betydligt mindre kännbara än i doften, vilket är en bra sak.
Bäst före: 2021-08-03

S:t Eriks Kocklandslager
11708, Sverige, 33 cl, 21,90 kr, 5,2 %, T5 - 16000 st
Något vörtig doft och smak, med lätta humletoner. Vörttonerna gör att det här mest blir konstigt.

Lagunitas Wilco Tango Foxtrot
11887, USA, 65 cl, 69 kr, 7,9 %, T5 - 10200 st
Knäckigt, sött och lätt humligt. Rättfram, enkel sak. På så sätt funkar den, men bjuder inte på några extravaganser.

Kinn Skoddehav
11798, Norge, 75 cl, 59,90 kr, 6,5 %, T5 - 7800 st
Fruktigt humlig med lätt jästigt kryddiga toner. Fruktonerna är söta men ölet i sig är torrt.

Stigberget/O|O/All In Business As Usual IPA
11473, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 7 %, T5 - 15000 st
Överjävligt humlig med diesel och mango som dunkar in framtänderna. En lätt kaksmak bakom, men här handlar allt om humlen. Tungt, bra. Kul att sådan här öl görs i Sverige också numera.

Amager Lubricated Labrador DIPA
11678, Danmark, 50 cl, 55,90 kr, 8,5 %, T5 - 8400 st
Fruktigt humlig med liten lökton. Humlesmaken följs av en lätt sötma och lätt smak av sockerkaka. Straightforward DIPA. Flaskorna som släpps på Systembolaget kommer vara betydligt färskare än provflaskan.
Bäst före: 02/2017

Brussels Beer Project Babylone
11283, Belgien, 33 cl, 29,80 kr, 7 %, T6 - 3456 st
En öl brygd med återvunnet (?) bröd, samt malt förstås. Smakar också brödigt, men inte mer än öl som bryggts med bara malt. Även lite knäckiga toner i smaken samt en lätt fruktighet.
Bäst före: 10/12/2017


Schneider Aventinus Vintage
11706, Tyskland, 50 cl, 59,90 kr, 8,2 %, T7 - 1600 st
Runda smaker med toner av karamell, banan, lite vanilj och torkad frukt. Avslutar med likördränkt frukt. Smarrigt!

North Coast Old Stock 2016
11638, USA, 35,5 cl, 41,90 kr, 11,8 %, T5 - 11000 st
Något eldigt med smaker av karamell, kola och lite torkad frukt, men som vanligt inte med den tyngd och det djup i smaken man förväntar sig av en maltdriven öl på 12 %. Med något års lagring blir det bättre.
Bäst före: MAR 2032

Nils Oscar Vinjak Barrel Old Ale
11701, Sverige, 33 cl, 49,90 kr, 8,2 %, T5 - 9000 st
Mjukt maltig med småsöta och runda smaker av fudge och kola. Lite vaniljtoner följt av en mycket försiktig ekton i slutet som stramar åt ölet något. Vackert!

Buxton Extra Porter
11349, Storbritannien, 33 cl, 39,90 kr, 7,4 %, T6 - 3888 st
Kakaon och framförallt kaffet slår igenom ordentligt i doften, medan smaken även bjuder på lite portertoner. Även i smaken är dock kaffet tydligt, och smakfullt tillsatt, men mindre dominant än i doften medan kakaon är lite tydligare.
Bäst före: 4APR17

West Coast/Ghost Brewing Midnight Oil
11288, Sverige/Danmark, 33 cl, 39,90 kr, 12,7 %, T6 - 3240 st
Otroligt tjock imperial stout, rå i smaken och nästan som ett koncentrat. Jag tycker personligen inte riktigt om när det blir så kärvt och rått, och det blir inte bättre när det framträder smaker av buljong. Inte något för mig det här.
Bäst före: 01.02.2021

Avery Uncle Jacob's Stout
11643, USA, 35,5 cl, 123,20 kr, 17,1 %, T7 - 1728 st
Söta bourbontoner, sirap, choklad och vanilj. Det här är maffigt, starkt och lyxigt, men Avery lyckas också få ihop smakerna och hålla allt behagligt och snyggt.
Buteljerad: FEB 19 2016


Följande öl släpps i T7 men var inte med på skribentprovningen:
Stone Imperial Russian Stout, 11418, USA, 65 cl, 99,90 kr, 10,8 % - 864 st - flyttad till 7/10
Stone Mocha IPA, 11826, USA, 35,5 cl, 39,90 kr, 9 % - 1680 st
Stone RuinTen Triple IPA, 11609, USA, 65 cl, 99,90 kr, 10,8 % - 1740 st

Både RuinTen och Imperial Russian Stout är riktigt bra öl, som är riktigt stiltypiska och närmast blir referensexemplar för sina stilar. Mocha IPA har jag däremot inte provat tidigare.

Det här med att lagra öl är något som många gillar och som kan vara väldigt belönande, men det gäller att hitta rätt öl att lagra eftersom långt ifrån alla öl faktiskt blir bättre med lagring. Här kommer därför några stalltips på kategorier av öl som brukar kunna funka bra att lagra samt exempel ur dem.

Stalltipset när det gäller lagring är utan tvekan starka, mörka belgare. De tenderar att vara rätt så lätta att få tag på och gör sig nästan alltid bra för lagring. Rochefort 10 är mycket bra både som färsk och med ett till tio års ålder. Nu har den ju tyvärr halkat ur fasta sortimentet men går fortfarande att beställa lådvis, och den finns dessutom på hyllan i Systembolagets vinkällarbutiker. Bor man inte nära storstäderna och inte hittar någon att dela en låda med kanske man ska slå till på en låda själv. Den håller trots allt för minst tio års lagring i mitt tycke. En öl som har återkommit år efter år i Systembolagets småpartisläpp är Cuvée van de Keizer som är så söt att den knappt är drickbar när den är färsk, men med 5-10 års lagring är den fantastiskt bra.

Chimay Blå finns det stadig tillgång på i hyllorna och den funkar också bra att lagra, även om den är något mer slätstruken än ovan nämnda öl både som färsk och med ålder. De större buteljerna, som går under namnet Chimay Grand Reserve, går att beställa flaskvis och tenderar att ha en lite bättre och stabilare utveckling än småflaskorna.

Nästa kategori av öl som brukar funka bra att lagra är barley wine. De riktigt bra exemplen av den här stilen är designade för lagring, så som Thomas Hardy's Ale. Många modernare tolkningar är gjorda för att vara drickbara direkt, med kompromissen att långsiktig lagring inte alltid funkar lika bra men oftast kan de ändå förbättra sig med några år ändå. Ovan nämnda Thomas Hardy's Ale är själva arketypen för en öl som ska lagras och de gamla årgångarna blev helt fantastiska och väldigt unika ölupplevelser med tio års lagring eller mer. Hur den nya årgången, som är gjord på ett nytt bryggeri, klarar tidens tand återstår att se men det är värt chansningen i mitt tycke.

Flera svenska bryggerier har tagit stilen till sig och gjort barley wines som passar sig bra för lagring. Hantverksbryggeriet Baronen, Eskilstuna Ölkultur Barley Wine samt Celebration Ale och Barley Wine från Nils Oscar går alla riktigt bra att lagra. Även den årligt återkommande Sierra Nevada Bigfoot kan få en intressant smakutveckling, men det gäller att ge den minst fem år.

Lambic är en till kategori som generellt gör sig väldigt bra för lagring, men är överlag lite klurigare att få tag på än ovan nämnda stilar. När det dessutom är lite mer hit-and-miss med dessa svåråtkomliga buteljer kanske man ska tänka till en extra gång innan man låser in alla på långtidslagring. En lambic som jag verkligen kan rekommendera att lagra är Cantillon Grand Cru Bruocsella som blir kanonbra med uppemot 10 års lagring. Även deras Gueuze gör sig väldigt bra med några, och upp till ganska många, års lagring. Deras fruktlambicer är en betydligt större chansning, vilket antagligen har att bero på årgångsvariationer i fruktskörden.

Både Tilquin Oude Gueuze och Drie Fonteinen Oude Geuze är lite lättare att få tag på eftersom de dyker upp i Sverige emellanåt och de funkar båda bra för några års lagring. Tilquin har ju inte funnits i så värst många år så det går inte riktigt att säga så mycket mer om tidshorisonten än att deras första årgångar, som nu är fem-sex år gamla, fortfarande utvecklas positivt. Drie Fonteinen tycker jag generellt verkar toppa kring 5-8 år, med undantag för deras Oude Geuze Vintage som kan stå på sig några år längre. 

Att lagra imperial stouts mer än några få år tycker jag generellt är överskattat. Däremot brukar de första 1-3 åren kunna ge bra resultat. Bell's Expedition Stout som nyligen släpptes är ett känt exempel på en imperial stout som lagras bra. Great Divide Yeti och Brooklyn Black Chocolate Stout är två andra exempel som utvecklas bra, men även här gäller att det är de där första ölen som ger bäst resultat.

Generellt sätt är det bara de här fyra kategorierna som har en hög koncentration av öl som lämpar sig för lagring. Visst finns det en del öl ur andra stilar som också kan lagras bra, men dem är det ganska glest mellan. Orval, Alaskan Smoked Porter och Samichlaus är några bra exempel. 

Ett avslutande råd är att inte köpa på sig och börja lagra för mycket öl som man inte vet eller har goda indikationer på hur de utvecklas. Risken är nämligen rätt stor att man slänger pengar och god öl i sjön.

Såvitt jag vet har belgiska saisonlegendarerna på Brasserie Dupont aldrig gjort en enda samarbetsöl, förrän bryggmästaren Olivier Dedeycker slog sina påsar ihop med Tomme Arthur på amerikanska Lost Abbey och skapade Deux Amis. Så det är en lite speciell öl som släpptes på Systembolaget i augusti, och en mycket god sådan. 

Namnet Deux Amis betyder två vänner och är en saison gjord med belgisk jäst och amerikansk humle. Närmare bestämt, den är brygd på Dupont med deras jäst och humlad med Amarillo och Simcoe. 

Det här är en ganska kul öl att prova för man känner omedelbart att det är något annorlunda mot Duponts vanliga saisoner. Visst, på 7 % är det här ett snäpp starkare också, men det finns något annat som sticker ut, eller snarare något som saknas. Humlen! Det är inte supertydligt att det är amerikansk humle i den här ölen, men det är däremot väldigt tydligt att Duponts vanliga humlesorterna East Kent Goldings och Styrian Goldings inte är där.

Istället för de mer kryddiga humletonerna som kontrasterar saisonjästen är humlen i Deux Amis mer fruktig och harmoniserar med saisonjästen på ett helt annat sätt. Lite på gott och ont, för den där kontrasten de har annars är väldigt fin, men harmonierna här fungerar också väldigt bra. Det blir förstås fruktigt på flera plan, med en lättare pepprig ton som växer till sig mot slutet. Den är något fylligare och upplevs lite sötare, vilket också känns lite amerikanskt.

Som sagt, den amerikanska humlen är inte alls så påtaglig som i de flesta andra öl på den svenska marknaden där amerikansk humle möter belgisk saison. Det här är väldigt mycket en belgisk öl med en amerikansk twist, snarare än en amerikansk öl med en belgisk twist. 

Det finns i skrivande stund fortfarande flaskor kvar av Deux Amis i webblagret, samt flaskor på Hansa i Malmö. Helt klart något att slå till på om man inte redan har en bunt flaskor hemma!



På Brewskival passade jag också på att göra en liten intervju med Adam från Beerbliotek som berättade om vad som var på gång på bryggeriet. Det innefattar bland annat mer burköl, suröl och folköl - och allt det i ett.

Berätta - vad händer på Beerbliotek?
Eeeeeh.... Inte vet jag, jag har varit pappaledig i fem veckor... men, hehe, jag har ändå hyfsad koll. Vi jobbar på som vanligt, utvecklar och testar nya saker.

Hur går det med nya bryggeriet? 
Det är igång sedan 9 månader, so yes, det går bra. Batchmässigt är det 3000 liter. Produktionsmässigt under ett år är det kanske 400 000 liter, än så länge.

Men ni har kvar det gamla bryggeriet fortfarande och brygger suröl där?
Ja, bara surt. Blandkulturer, och allt från ren brett till pedio och lacto.

Hur går det med burkarna?
Ja, vi har några i vårt standardsortiment nu men vi kommer även börja med etiketterade burkar [dvs en blank burk med etikett vilket ekonomiskt sett tillåter engångsöl på burk] så småmåingom, vi ska bara försöka få klartecken från återvinningen. För att vi tror på burkar! Vi har Hip Hops, Mosaic Single Hop IPA, Session IPA och Bobek Citra på burk nu. Så det är humligt, det är bästa behållaren för humlig öl som man kan ta med sig hem också. Man kanske kan säga att growler är bättre, men dess användning är begränsad i Sverige.

Så svensk suröl på burk kanske kommer inom en snar framtid?
Ja, berliner weisse på burk kommer på burk snart i varje fall. Om surölen från gamla bryggeriet hamnar på burk är jag inte så säker på. Att flytta över ölen mellan bryggerierna och att ta upp ölen som är infekterad med allt gott möjligt är kanske inte aktuellt, och inte heller att köra det i en burklinje som ändå innehåller lite plastdelar. Däremot kan vi ha berliner weissen, som vi har mer kontroll på eftersom den syras innan kok, på burk.

Vad händer för dig?
Första dagen tillbaka på jobbet. Jobbar och sliter fucking hårt på Brewskival. Det ser du väl?!? Fan, 27 grader, sol och delar bord med Portersteken. Det är acceptabelt tycker jag. Dricker bra öl också.

Har du provat något bra öl idag?
Det mesta är jävligt bra. Det som är lägsta kvaliteten här är ändå överlag högre än vad man brukar hitta på en vanlig svensk ölfestival. Och inte är det här en vanlig svensk ölfestival inte. Så, ja, det är grymt!

Göteborg har varit och är väldigt het som ölstad. Hur stor del har ni på Beerbliotek haft i det?
Ja, nej, jag vet inte. Det är klart, vi har en annan filosofi när det gäller bryggning och så, och jag tror att det har öppnat dörrar för andra bryggerier, inte bara i Göteborg men i Sverige överlag, för att kunna satsa på nytt och bara släppa ett öl istället för att göra ett nytt öl och gå ut med provflaskor till varannan krog som finns som vill köpa dem. Så där har vi haft en liten påverkan. Att vi har tekniskt bra bryggerier i Göteborg har vi inte haft någon sorts influens på. Jo, möjligtvis kanske med diskussioner som vi alla har haft tillsammans, men då är det minst lika många andra som påverkar oss. Vilket jag är tacksam för!

Kan ni fortfarande hålla fast vid er idé som ni hade när ni startade om att bygga upp ett ölbibliotek?
Ajemän! I tre år och fem månader har vi bryggt öl nu och 168 öl har vi gjort. Så det blir ju inte mindre nya öl. Vi har ju ett fast sortiment också, absolut, men tanken var aldrig att vi bara skulle ha engångsbatcher, tanken var att vi skulle ha frihet att göra dem om vi behövde, eller kände själv, inte behövde kanske, men kände att om vi ville, å möjligheten finns att brygga med någon annan, å möjligheten finns att brygga med någon ny humlesort, å möjligheten finns att brygga med nån kaffe eller frukt. Man ska inte begränsa sig till just de här sorterna för att det här är det som säljs. Allting säljs om man håller hyfsad nivå på sin öl. (Skratt) Jaja, det kan man lätta säga nu...

Kommer ni köra några fler folköl?
Yes! Vi har några olika på gång, men vi kommer ha lite mer fokus på det. Vi kommer göra många berliner weisse under 3,5-gränsen som vi kommer sälja i princip bara från bryggeriet, på etiketterade burkar även där. Våra favoritölstilar, eller favorit och favorit, men ölsorter som man kanske inte kan köpa hem med sig typ DIPA, barley wine, imperial stout, där ska vi försöka matcha smakprofilerna på trefemmenivå.

Coolt!
Kanske.... (Skratt)

Då säger vi tack där Adam.
Tack själv!

När jag skrev den, om jag får säga det själv, mycket läsvärda artikeln om öl och ost till c/o Hops #14 som kom i våras fick jag ett tips av An på BelgoDeli om att matcha getosten Sainte-Maure de Touraine med geuze. Med det sagt kan ni säkert gissa vilken ost som testas när det nu är dags att testa ost med öl igen.

Sainte-Maure de Touraine är en ost som görs på fet getmjölk i den franska provinsen Touraine i Loire. Man känner igen den på formen, en ca 1,5 dm lång rulle, samt på att den är genomborrat på längden med ett halmtrå. Den är dessutom rullad i aska. Det är en ursprungsskyddad ost, så vill man vara säker på att få äkta vara kollar man efter AOC-märkningen som ska finnas på halmtrået. Det är också den näst mest producerad AOC-skyddade franska getosten efter Crottin du Chavignol. Observera att det finns en enklare, storskaligt producerad ost som bara heter Sainte-Maure.

Det är en ost som görs utan vassle och som bara lagras i 10 dagar innan den kan säljas. De unga ostarna är fasta i konsistensen och mer syrliga i smaken. Med tiden blir den mjukare, rinnigare och får mer karaktär av vitmöglet. En välsorterad osthandlare har ostar i olika lagringsfaser så att du kan välja själv om du vill ha en färsk eller mer utvecklad ost. I det här fallet valde jag en av de färskare ostarna de hade.

An tipsade förstås om att matcha osten med Tilquin Gueuze. Hon importerar nämligen Tilquin till Sverige. Jag tycker ändå inte det var någon mening att välja någon annan geuze till mitt eget test, så en Tilquin Gueuze från fjolåret fick det bli. Eftersom weissbier brukar komma på tal så fort man pratar om getost och öl så känns det självklart att inkludera en Weihenstephaner Hefe-Weissbier. Den tredje ölen fick bli ett wildcard i form av en humlad suring, ingen mindre än Monstrosity från Tempel Brygghus. 

När man smakar weissbier med osten påminns man om varför stilen så ofta nämns i getostsammanhang. De lätta och fruktiga smakerna går mycket bra ihop med den färska ostens milda syrlighet och ganska krämiga smak. Däremot händer inget med de där typiska "getiga" smakerna, vilket är lite synd. En enkel matchning som inte når höjderna.

Tilquin Gueuze har däremot i sina funkiga, stalliga toner något som spelar väldigt bra med det getiga, samtidigt som syran skär genom ostens fett och funkar bra mot ostens egen syrlighet. En mycket bra kombination, och gillar man lambic tycker jag verkligen att man ska testa det med den här osten någongång. 

Monstrosity funkade faktiskt också bra, med både beska och syrlighet som gjorde sig väl med osten men på samma sätt som med weissbieren så lyfte det inte till de där extra dimensionerna som geuzen lyckades med.

An tipsade också om att kombinationen mellan geuze och Sainte-Maure de Touraine (eller annan god färsk getost för den delen) funkar bra även när man använder osten i matlagning, t ex i en omelette och det har jag ingen anledning att tvivla på.

På Brewskival serverades i runda slängar 240 öl från 40 olika bryggerier. Jag gör inga anspråk på att ha provat allihopa. Jag tror knappt det var någon som gjorde ett seriöst försök på det, det var liksom inte den typen av ölfestival. Men bland de öl jag väl provade, vilket ändå blev ganska många, har jag plockat ut åtta favoriter.

Nynäshamn Ofiltrerad Pickla Pils - Bland alla varianter på suröl och humledominerade öl var det riktigt gott med en lager emellanåt. Det var glest mellan dem och Nynäshamn stod nog för hälften av dem med sina tre olika. Det var dock inte vilka som helst, utan tre riktigt bra där den ofiltrerade Pickla Pils visade precis hur bra det kan bli med kontinental humle i balans med pilsnermalt. Tokbra, alltså.

Green Bench Mango Sour Dryhopped Amarillo Citra - Jag älskar de örtiga och kryddiga tonerna som uppstår när man torrhumlar ett syrligt öl. Green Bench hade ett perfekt exempel på den här typen av öl med sin torrhumlade mangosuring som levererade frukt och kryddor i en fantastiskt bra kombination.

Cigar City Bourbon BA Big Sound Scotch Ale - Hunahpu i all ära, men den bästa ölen som Cigar City hade med sig var utan tvekan deras fatlagrade scotch ale. En mjuk, maltig dröm med vanilj och karamell i allsköns nyanser.

Tempel/Tired Hands Fell Voices - Den här ölen har jag redan recenserat här men på fat var den ännu lite bättre. Ruskigt intressant och bra jästkultur som använts och som tillsammans med Tempels surkultur och de tillsatta maskroskronbladen skapat en lättdrucken öl som samtidigt har extremt mycket nyanser att utforska.

Cycle/Brewski Electric Penis - Någon sorts vidareutveckling av Pen!s Colada både i namn och smak. Det finns en fruktyoghurt med just ananas och kokos, och det här smakade precis som den, fast kanske lite surare och mindre söt förstås. Jag råkar älska den kombinationen och jag älskade också den här ölen.

Pipeworks Ninja vs Unicorn DIPA - Pipeworks hade med sig åtminstone tre olika trippel-IPA på 10 % som alla var riktigt bra men de fick alla se sig besegrade av deras flaggskepps-DIPA Ninja vs Unicorn. Massor av ljust fruktig humle och alldeles lagom mycket maltighet bakom. Wunderbar!

Örebro Brygghus Passion Für Berliner Weisse - Nybakade Örebro Brygghus tog många med storm och visste man inte om det hade man aldrig trott att de serverade sina första öl för mindre än tre månader sen. Allra bäst var deras passionsberliner med en ren, syrlig passionssmak. Varken nyanserad eller komplicerad, men underbar ändå.

Brekeriet Sur Kaskad - Ja, det var ju det här med torrhumlad surisar. Brekeriet har också varit inne och nosat på det spåret. I Sur Kaskad har de använt lagrad humle och lustigt nog var det också många som sa att den påminde mycket om ung lambic. Torrt, syrligt, kryddigt och fantastiskt gott.