Såhär års är rabarbern som bäst på de svenska breddgraderna och det är inte bara till paj och kompott den är användbar. Den ger också en härlig syrlighet och fruktiga inslag till denna kycklingrätt som är superlätt att tillaga och sitter som ett smäck i kvällssolen på verandan.

Vi pratar 10-15 minuters arbete i köket och 15 minuters väntan när rätten står i ugnen. Extremt simpelt att tillaga men samtidigt riktigt gott och rabarbern ger en härlig frisk fläkt till maten.

Till 4 portioner behöver du:
500-700 g kycklinglårfilé
salt
smör
3-4 stora rabarberstänger
2 dl grädde
1-2 msk honung
2 msk kycklingfond
1 tsk sambal oelek
1 vitlöksklyfta
1 knippe gräslök
ris eller (färsk)potatis samt grönsallad att servera till

Sätt ugnen på 225 grader. Salta kycklingen och bryn dem i smör. Skär rabarbern i bitar och lägg i en ugnsform tillsammans med kycklingen. Rör ihop grädde, honung, fond och sambal oelek. Mindre mängd honung ger en något syrligare rätt. Pressa ner vitlöken och hacka i gräslöken. Häll över gräddblandningen i formen och ställ in i 15 minuter eller tills kycklingen är klar. Servera med ris eller kokt (färsk)potatis. Garnera med mer hackad gräslök.

En saison eller en belgisk blond blir en utmärkt kompanjon till denna rätt och med tanke på hur mycket sådana typer av öl det har släppts på Systembolaget under våren lär det finnas gott om öl att välja mellan.
Genom Aroxa kan man beställa olika smakkit för sensorisk träning, dvs små ampuller med olika smakämnen som man kan lösa upp i olika drycker för att spetsa smaken. Normalt säljs dessa i stora, dyra kit avsedda för att utbilda de som jobbar med sensorisk evaluering, men det finns också ett mindre kit som passar bra för privatpersoner. En mycket lärorik upplevelse om man vill nörda ner sig lite mer i öl och lära sig känna igen olika smaker.

Idén är simpel. Tio ampuller med ett varsitt smakämne. Innehållet i en ampull hälls ner i en tillbringare med en halvliter öl, varpå man häller på ytterligare en halvliter och låter stå någon minut så smaken får sätta sig. Sedan är det bara att inleda provningen. Egentligen är den här typen av smakspetsningar mer tänkta för att utbilda (och testa) personal som arbetar med sensoriska kvalitetskontroller på t ex bryggerier, men det kan användas för en rolig provning för ett gäng ölentausiaster också.

Det är diverse spännande smakämnen såsom 2,4,6-trikloroanisol och 3-metyl-2-buten-1-tiol som trängs i ampullerna men de flesta smakerna känner man igen även om man kanske inte kan sätta namnet på alla. Det är just det som är poängen med en sådan här provning, att lära sig identifiera de olika smakerna lite bättre.

Det rör sig inte bara om felsmaker, även smakämnen som isoamylacetat (skumbanan) som är en "rättsmak" i tysk veteöl och många belgiska öl finns med. Just isoamylacetat är också den godaste smaken i det här paketet medan ovan nämnda 2,4,6-trikloroanisol, som ger en smak och arom som en gammal fuktig och instängd källare är rent ut sagt motbjudande.

I paketet medföljer också en packe med informationsblad för varje smak som förklarar vad det är, vad det ger för smak, hur man ska testa sitt prov på bästa (för flyktiga ämnen är det bättre att täcka över glaset och snurra på det exempelvis) och väldigt kortfattat om hur smaken kan uppstå i öl. Just information om hur smakerna uppstår kan däremot kännas lite knapphändig och är man ölintresserad nog för att tycka att en sådan här provning är intressant vill man också veta lite djupare om hur smakerna kan uppstå. Ska du hålla en sådan här provning rekommenderar jag därför att läsa på lite inför provningen.

Beställer man direkt från Aroxa går ett paket loss på omkring £82,80 (ca 920 kr med dagens växelkurs). Därtill behöver man förstås ha öl också, så räkna med några hundralappar till. Glöm inte att köpa extra öl för att ha som ospetsat referensprov. Då man inte riktigt vill dricka särskilt mycket av dessa räcker det till många personer. Enligt Aroxa för upp till 10-12 personer, men efter att ha haft provningen med 12 personer skulle jag säga att man nog kan vara ytterligare några till, om man får ihop så många.

Kostnaden på kring hundring per person är det väl värt, särskilt om det är någon som är påläst och kan berätta mer om hur smakerna uppkommer. Dock ska det sägas att de lite vanligare smakerna i kitet, så som DMS, diacetyl och isoamylacetat, är sådant som den nernördade öldrickaren redan lärt sig känna igen.
En bryggpub i Minneapolis i USA erbjöd folk att investera $1000 i företaget mot att få gratis öl på restaurangen för resten av livet. Två år senare rullar bryggpubens business på. Hur mycket skulle du betala för att få gratis öl för resten av livet?

Northbound Smokehouse & Brewpub behövde pengar för att komma igång och för att visa upp kapital för banken för att kunna få ett banklån. Istället för att hitta traditionella investerare gick man ut till sina framtida kunder och erbjöd dem att betala $1000 mot att få dricka gratis av bryggpubens egna öl för resten av livet (eller så länge bryggpuben fanns kvar).

Faktiskt en smart lösning som är win-win för båda parter. Som kund behöver man inte dricka mer än några hundra pints, vilket man väl gör på några år om man går dit någorlunda ofta. För företaget innebar det ett snabbt sätt att få ihop kapital, och att ge ut gratis öl till de som kommer dit kostar inte alltför mycket när de brygger ölen själva och serverar i samma lokal. Dessutom lär många av dessa kunder spendera pengar på mat och dra med sig vänner dit.

Det lär antagligen inte gå att genomföra detta i Sverige på något lagligt sätt, men det är ändå spännande att tänka på. Om man tar i betraktning att öl på krogen i Sverige väl är åtminstone dubbla priset mot USA så vore omkring 15 000 kr en motsvarande summa här för samma deal. Givet att man bor på rimligt avstånd och känner sig någorlunda rotad tycker jag nog det vore värt det. Två öl i veckan så har man "fått igen" pengarna på två år. Man får ju hoppas de gör bra öl bara.
Pulled chicken är lättlagat, går lite snabbare än pulled pork och sitter dessutom lite ledigare i magen. Lite somrigare helt enkelt. Här har ni ett härligt recept på pulled chicken gjord på kycklinglår och som serveras i tortillabröd.

Pulled chicken görs ofta på hel kyckling vilket förstås också är ett alternativ men här kör vi på urbenade kycklinglår, vilket är den del av kycklingen med bäst smak i mitt tycke. Tänk 200-300 g kyckling per person. Gör en kryddblandning på paprikapulver, rökt paprikapulver, spiskummin, cayennepeppar, salt och kanske lite andra goda kryddor. Det här kan man experimentera med. Gnid in kryddblandningen i kycklinglåren och lägg dem i en smord form. Ställ in i ugnen på 150 grader tills innertemperaturen är 95 grader. Räkna med att det tar 3-4 timmar.

Strax innan kycklingen är klar slänger man ihop en liten salsa på finhackad tomat (ta bort innanmätet/fröna), finhackad paprika och finhackad rödlök/vårlök som blandas med olivolja, vinäger och salt. Vill man piffa till den lite hackar man ner en spansk peppar också.

Ta ut kycklingen, dra isär och servera i varma tortillas med sallad, gurka, salsa, gräddfil och BBQ-sås. Mumsigt!

Till pulled pork gillar jag lite maltigare öl som kan möta fläskets sötma och fetma. Det här är en något lättare och fräschare rätt så här passar det bättre med en pale ale eller lättare IPA, eller varför inte en saison?

I höstas kom boken Mikrorebeller, en berättelse om den pågående mikrobryggarrevolutionen i Sverige. Journalisten Jonas Henningsson hade rest land och rike runt för att träffa människorna, mikrorebellerna, bakom den pågående vågen och boken är hans berättelse från dessa möten. En intressant ögonblicksskildring av några av Sveriges ölpersonligheter 2013.

Det ska sägas på en gång. Boken är på många sätt en ögonblicksbild av ölsverige 2013. Samtidigt handlar det ju förstås om personerna som på olika driver ölvågen framåt. Det "gamla gardet" med SBWF-Marianne, Akkurat-Stene, OT-Jugge, Oppigårds-Björn med flera kommer till tals med sina historier men jag får ändå känslan att det är personerna i nya roller i den svenska ölvärlden (för det rör sig knappast bara om personer som är helt nya i ölvärlden) som står i författarens fokus.

Bokens 140 sidor utgör behaglig läsning med mycket helsidesbilder. Hängmatteläsning för en eftermiddag, mycket mer än någon timme tar det inte att läsa den från pärm till pärm. Det känns också som en lagom längd för formatet. Jag gillar vinklingen mot människorna bakom ölet i ens glas, vad som motiverar dem och driver dem framåt. Medverkar i boken gör några av personerna bakom PangPang, Södra Maltfabriken, South Plains, Brekeriet, Ocean, All In, Beerbliotek, Poppels, Eskilstuna Ölkultur, Oppigårds och Beer Studio. Därtill möter vi även Akkurat-Stene, OT-Jugge och SBWF-Marianne.

Är det inte några som saknas? Jo, jag tycker det är en liten miss att man inte pratat med en importör eller två. Importerad kvalitetsöl har varit och är fortfarande en stor drivkraft i den svenska ölvärldens utveckling. Att Henningsson inte är ölnörd utan en journalist som är nyfiken på ölvärldens drivkrafter är på många sätt vad som gör boken men det är nog också det som ligger till grund för denna miss och de få och små andra tillkortakommanden som boken har.

Bokens bildspråk är vackert och visar upp miljöerna som bryggerierna växt (eller växer) fram i och inte bara miljöerna inne i bryggeriet. Någon enstaka bild känns lite tokigt vald i mina ögon och en och annan bild tycker jag mig känna igen som pressbild, men överlag vore det synd att klaga på den delen av boken.

Som en liten bonus bjuder också flera av de medverkande på ett favoritrecept, totalt sex stycken om jag inte räknat fel. Jag är sugen på att testa alla utom musslorna, och det beror bara på att jag ännu inte är tillräckligt överens med musslor för att ge mig på att tillaga dem själv.

Mikrorebeller finns att beställa online för 147 kr vilket jag absolut tycker den är värd om man tycker människorna bakom ölen och tappkranarna är intressanta.
36 nya öl i det lokala beställningssortimentet, mina damer och herrar. Massor av (förhoppningsvis) gott att förkovra sig i, bland dem flera nya bryggerier och så en gammal sommarfavorit i Stenstrand SommarAle från Nynäshamns Ångbryggeri.

Adelsö Lazy Afternoon Summer Ale, 26,80 kr, 33 cl
Barlingbo Bryggeri Bysen No:1, 19,80 kr, 33 cl
Barlingbo Bryggeri Bånsen Brown Ale, 23,90 kr, 33 cl
Barlingbo Bryggeri Galgbacken, 23,90 kr, 33 cl
Barlingbo Bryggeri Gumsen, 28,90 kr, 33 cl
Bryggeri Fängelset Honey Ginger Pils, 27,10 kr, 33 cl
Bryggeri Fängelset Motueka Lime Veteöl, 25,70 kr, 33 cl
Brygghus 19 Passion, 25,90 kr, 33 cl
Bålsta Nation Pale Ale, 35,80 kr, 33 cl
High Nose Brewing Twisted Twin DIPA, 59,00 kr, 50 cl
Jemtehed & Brante Mademoiselle Saison, 24,90 kr, 33 cl
Jädraöl Sellskapsöl, 26,90 kr, 33 cl
Jönköpings Nolltresex, 25,90 kr, 33 cl
Leufstabruk Leufsta American Pale Ale, 21,90 kr, 33 cl
Lundabryggeriet Sommarfågel Skånsk Ljus Lager, 34,00 kr, 50 cl
Marbäcks Sommaröl, 25,40 kr, 50 cl
Monk's Blend no 23 Hello Hordeum, 59,00 kr, 33 cl
Nynäshamns Stenstrand Sommarale, 34,70 kr, 50 cl
Nynäshamns Ålö Ale, 29,80 kr, 50 cl
Pang Pang Drink Pink, 59,90 kr, 37,5 cl
Qvänum Ambassadörsporter, 49,10 kr, 50 cl
Qvänum Anders En Bitter Svensk, 42,20 kr, 50 cl
South Plains Jubileumsöl Baltisk Porter, 27,10 kr, 33 cl
Stronzo Macgüver DIPA, 39,90 kr, 33 cl
Stronzo Mr Papsö's Sticky Rye, 71,90 kr, 33 cl
Strömsholms Falskmyntaren, 28,70 kr, 33 cl
Sundbybergs Köksbryggeri Halvlager, 24,90 kr, 33 cl
Sundbybergs Köksbryggeri Saison Passionsfrukt, 33,00 kr, 33 cl
Sundbybergs Köksbryggeri Sumpan Ale, 24,90 kr, 33 cl
Sälens Fjällbryggeri Fjäll R.I.P.A., 29,90 kr, 33 cl
Sälens Fjällbryggeri Sälen Pale Ale, 27,10 kr, 33 cl
Sälens Fjällbryggeri Sälen Sommar Ale, 27,20 kr, 33 cl
U&ME Umeå Summer Ale, 37,60 kr, 33 cl
Åre Bryggcompani Emerger Weisse, 38,00 kr, 33 cl
Åre Bryggcompani Mayfly Sparkling Ale, 37,60 kr, 33 cl
Åre Bryggcompani Nymph Saison, 39,00 kr, 33 cl

Idag var det så dags. En dryg vecka efter buteljering kunde jag inte vänta längre på att smaka av min nya hembrygd, efter ett drygt års uppehåll sedan första försöket på hembryggning. Den här gången blev det en öl med saisonjäst och kopiösa mängder Mosaichumle.

Ölet har för simpelhetens skull gjorts med maltextrakt. Tanken var att jästen och den stora mängden humle skulle spela huvudroll och att maltprofilen inte var särskilt viktig. Därtill är den bitterhumlad med lite Magnum, jäst med Wyeast 3711 French Saison och sedan aromhumlad med totalt 100 gram Mosaic, fördelat på ca 40 g flameoutgiva och 60 g torrhumling. Detta i vad som var ca 4 liter vört från början.

Av de fyra litrarna vört har humlingen käkat upp en hel del och med lite småförlust vid tappning och dylikt blev det inte mer än 2,33 liter som hamnade på flaska. Det var dock bara halva originalbatchen, den andra halvan står nu och sekundärjäser med svarta vinbär.

Idag var det så dags för avsmakning. Kolsyran fanns där, fast kanske något lite lägre än tänkt. Lite mer tid i flaskan kanske löser det. De kopiösa mängderna humle har gett ölet en fantastisk fruktig arom som drar åt melonhållet. Beskan var, som tänkt, ganska försiktig vilket passar bra in i ölet. Saisonjästen har gett mer karaktär till ölet än US-05 som jag provat tidigare, men jag hade kanske hoppats på ännu lite mer jästkaraktär. Kanske humlade jag bort den någonstans på vägen? Eller så har den svår att skilja från humlesmakerna.

Det finns också en liten "bismak" som drar åt honungshållet som jag associerar lite med maltextrakt. Jag hade hoppats slippa den helt men den var åtminstone väldigt svag. I övrigt blev ölet riktigt friskt och fruktigt och jag måste säga att jag är väldigt nöjd, med tanke på genvägarna med maltextrakt. Jag ser framemot att dricka de få andra flaskor jag har kvar.

Humlerester i jäskärlet
Däremot blev det ett något dyrt öl. 100 g humle, ett paket maltextrakt och hälften av ett smack-pack flytande jäst kostar några kronor när man bara får ut 2,33 liter öl i slutändan. Antagligen var väl också humlegivan något överdriven, vilket kunde ha sparat in både humlekostnad och ölförluster, då humlen suger åt sig en jäkla massa öl. Å andra sidan var inte det här ett öl jag gjorde för att spara pengar.

Någon gång ska jag allt ta och replikera denna idé i större skala och med helmaltsbryggning. Om man ska kalla det saison eller IPA vet jag inte riktigt, men gott blev det.