Jag har fått tag på lite information om Systembolagets nya, hårdare rutiner för kvalitetssäkring för nya produkter till fasta sortimentet, och i och med att jag tidigare skrivit om inköpsprocessen känns det intressant att följa upp med dessa ändringar.

Offertförfrågningarna för fasta sortimentet kommer att delas upp i tre kategorier, A, B och C, som motsvarar olika nivåer av kvalitetssäkring. Kategori C är samma som idag, medan A och B innebär hårdare kvalitetssäkring. För kategori B så kommer en kemisk analys av både offertprovet och ett lanseringsprov att utföras och jämföras med varanra. För kategori A så kommer man dessutom utföra ett så kallat triangeltest vid en säljstartsprovning, dvs att en provsmakare får tre dryckesprov att smaka på och ska peka ut vilka två som är samma samt att man genomför en"jämförande kvalitetsprovning". Dessutom kommer man att följa upp de olika batcherna under den första försäljningstiden. I en mer allmän beskrivning säger man att offertprov, leveransprov och produkten som levereras till butik ska överensstämma sensoriskt.

Sammantaget tolkar jag detta som att man vill eliminera skillnader mellan offertprover och den produkt som hamnar på hyllan och att offertprovet för en offertposition för öl som är märkt kategori A i princip måste vara brygd i full skala. Jag har i alla fall svårt att tro att man kan lämna in en experimentbrygd som bryggts i "hembryggarskala" utan att det uppstår skillnader mot fullskalig produktion som upptäcks i de proverna som ska genomföras.

Detta har ju både sina för- och nackdelar. Å ena sidan betyder det att alla öl i en offertprovning är där på samma villkor och att den ölen som var bäst i offertprovning också är den som är bäst när den hamnar på hyllan. Samtidigt kan det ju vara en stor ekonomisk risk för ett mikrobryggeri att satsa på att komma upp på hyllan om man tvingas brygga en full batch. Visst, brygger man 1000-litersbatcher kan man väl kränga iväg det till krogarna, men rör det sig om 2000- eller 4000-litersbatcher börjar det nog bli lite risktagande.

Vad tycker du om ändringarna? Bra eller anus?

Bloggen firar sitt hundrade inlägg i och med detta inlägg, och då känns det ju väldigt fint att inlägget handlar om en riktigt trevlig provning igår kväll. Vi var ett glatt gäng som samlades hemma hos Johan som tidigare drev bloggen Gjölen (som av en händelse så startades Portersteken dagen efter att det sista inlägget på Gjölen skrevs) för att prova lite öl. Innan hade jag dock tjuvstartat på O'Connors med en Mikkeller Green Gold på fat, med en underbart "grön" smak utan att bli rå eller opolerad. Under tiden tjuvstartade de andra provningen med hembrygden Children of the Hops, som jag tidigare skrivit om.

Provningen av kommersiella öl inleddes med Pliny the Elder - snacka om att gå ut hårt. Vi skojade lite innan om man kunde "taste the rare", dvs känna ovanligheten i smaken. Samtidigt hade vi ju läst Schnilles recension av samma öl, och denna flaska var från samma batch, så våra förväntningar hade väl dämpats något. Efter att ha smakat så var väl de flesta av oss beredda att hålla med Schnillegrabbarna, det vill säga bra öl men lever inte upp till sin hype. Trots att den bara var omkring en månad gammal kändes den inte alls så humlig som man kan förvänta sig från en topp-DIPA. Vi fortsatte raskt med Bell's Hopslam, som också bara var omkring en månad gammal. Lite samma sak här faktiskt, inte riktigt den humlekäftsmäll man förväntar sig, men gott var det förstås. Medan Pliny var mer åt grapefrukt- och tallbarshållet i sin humlighet så var Hopslam betydligt mer fruktig. Jag tror att alla var rätt så överens om att Hopslam var den bättre DIPAn av de två. Dock tycker jag att Green Gold var ännu bättre.

Sedan gick vi över på ännu tyngre grejer i form av Deschutes The Abyss, en imperial stout som är en blandning av bourbonfatlagrad och ekfatslagrad imperial stout. Riktigt bra öl där bourbonsmakerna inte tar över utan är i samspel med de övriga smakerna. Tungt, oljigt och riktigt gott! Vi följde upp med Goose Island Night Stalker med ungefär ett år på nacken. Detta är en ganska välhumlad imperial stout som jag prövade på SBWF i höstas. I denna flaska var dock inte särskilt mycket humlighet kvar men istället hade den utvecklat en trevlig portvinsaktig fruktighet. Väldigt len imperial stout och helt annorlunda mot Abyss. Sedan jämförde vi med en Bourbon County Stout '09, som ju är samma basöl som Night Stalker men istället för att torrhumla den som i Night Stalkern så har den legat på, ja just det, bourbonfat. Väldigt spritig i doften, men med en riktigt trevlig smak med skön bourbon och en grymt god mud pie.

En skvätt Snowblind Strong Ale som kom i julölssläppet för ett drygt år sen följde upp och här var det rätt mycket humle kvar trots åldern. Kul att prova! Sedan gick vi över på surisar, i form av Cantillon Vigneronne, Cantillon FouFone och 3 Fonteinen Schaerbeekse Kriek. De två Cantillonölen hade 5-6 år på nacken och hade ingen direkt fruktighet kvar utan var mer som geuze vid det här laget. Vigneronne var riktigt sur och jag vill nog påstå att det var bland de bästa spontanjästa öl jag druckit. Det drog ordentligt i kinderna av surheten och den typiska Cantillonfunken fanns i överflöd. FouFonen var lite mildare, mer finstämd och lite fruktigare och förstås mycket god den också. Krieken var också en upplevelse med väldigt mycket sura körsbär och inte riktigt så mycket mandelmassasmak som många andra kriekar har.

Efter surisarna styrde vi kosan ner till O'Connors där det blev imperial stouts för hela slanten. Först tog jag en Sandbacka Imperial Stout på fat, en riktigt tung pjäs på 12,2 % som var så kraftig att det nästan var jobbigt att dricka, men den gick förstås ner ändå. Fruktig och en rejäl dos mörk men söt choklad. Sedan delade vi på bombers av Southern Tier Mokah, Port Brewing Old Viscosity och Hoppin' Frog Boris. Mokah var en fullständig orgie i kaffe och varm choklad vilket nästan blev lite för mycket i längden. Gott i mindre mängder, som en efterrätt i sig. Här någonstans började alla smaker ta ut sin rätt på smaklökarna, för att inte tala om alkoholen, så någon riktigt bra utvärdering av Old Viscosity och Boris kan jag nog inte göra, men gott var det i alla fall. Sedan vinglade jag hemåt och somnade gott, men riktigt lika skönt var det inte att vakna i morse.

Fotograferingscredit till Gjölen-Johan! Tack för att jag får låna bilderna.

Jag får tacka alla inblandade för en riktigt trevlig kväll! När Pliny the Elder var bland de sämre (eller minst bra i alla fall) ölen under kvällen så vet man att man skämt bort sig med god öl.

Efter att ha provat Slottskällans Nelson i onsdags så funderade jag lite över vad den skulle kunna passa till för mat. Den väldigt tydliga karaktären från nelson sauvin-humlen gör ju att den har vissa drag som liknar ett typiskt sauvignon blanc från Marlboroughregionen i Nya Zeeland, och man kanske skulle kunna tänka sig att Nelson passar till liknande rätter. Dessutom dras tankarna åt havet av dess adlige namne på bilden. Då är ju fisk en omedelbar tanke, och jag tror faktiskt att den här ölen skulle passa riktigt bra till rätter med vit fisk. Eftersom jag inte äter fisk så är det inget jag har gett mig på att pröva själv, men jag kan inte riktigt släppa tanken på att den borde passa som handen i handsken med en elegant fiskrätt. Så tänkte jag att humlens speciella karaktär har något som nästan kan liknas med lite "funkighet", och funderade på om den inte skulle passa bra med något i stil med en lätt chevresallad. Jag insåg dock att en chevresallad ligger lite över min matbudget som just nu är väldigt tight, så det får bli till att testa det vid ett senare tillfälle.

Så det slutade med att jag gick på samma tanke som Stefan, att ta den med lite stark mat. Jag kompromissade dock lite och prövade den till två "vanliga" rätter med lite extra krydda i. Först till spaghetti och köttfärssås där det var en hälsosam dos av chillipulver i köttfärssåsen. Där tycker jag nog att den faktiskt gick bort sig lite, för beskan blev skarpare och fruktigheten försvann lite och ölet kändes lite tunnt. Jag gav det dock en till chans ikväll, då jag gjorde samma middag som igår (eftersom sjömansbiff inte riktigt kommer i portionspack). Det funkade betydligt bättre! Det är väl inte direkt någon stark rätt, men chilibearnaisen har ju lite sting och lyfter fram beskan. Dessutom ganska mycket sälta i potatisen, som lyfter fram smakerna i ölet, samtidigt som oljigheten och såsens fethet rundar av alla kanter i ölet. Sammantaget gjorde detta att såväl fruktigheten och beskan blev betydligt mer påtagliga i ölet, samtidigt som beskan blev lite avrundad istället för tillvässad som med köttfärssåsen. Trots sin låga alkoholhalt och rätt lätta kropp kunde det stå upp mot maten och det hela blev en mycket trevlig kombination.

Till samma rätt igår drack jag ju Oppigårds Amarillo, vilket var en helt annan grej. Det var också en bra kombination på alla vis, men där kändes ölet mer som ett fräscht komplement till maten medan Nelson snarare utgjorde en fin brytning mot maten. Båda kombinationerna är klart att rekommendera.

Nelson kommer in i Systembolagets beställningssortiment 1 mars och kommer dessutom på hyllorna i butikerna Kvarnen, Dragarbrunn och Gränby i Uppsala. Jag har inte sett någon bekräftad uppgift om kollikrav, men det är med största sannolikhet en back om 15 som gäller. Man kan väl gissa att priset blir i samma område som deras andra lager på 50 cl, dvs omkring 23-25 kr. Jag tycker att detta är en av de intressantaste lager man kan hitta i Sverige just nu, så gå ihop 2-3 pers och dela på en back.

Ni vet hur det brukar vara på fredagar. Man kommer hem och ska laga middag, men har inte planerat någon mat. Man känner för något gott för att fira att det är helg, men samtidigt orkar man inte riktigt ställa sig och laga något avancerat. Precis en sådan fredag har jag idag, och min lösning ser ni ovan. Sjömansbiff med ugnsstekt potatis och morot och en klick chilibearnaisesås. Det hela är mycket enkelt, kräver väldigt lite tid i köket, genererar väldigt lite disk och är förstås gott.

För en portion:
Steg 1: Slå på ugnen på 225 grader och låt den bli varm.
Steg 2: Skär två potatisar (av mjölig sort) och en morot i klyftor, lägg på en plåt och ha på olivolja och salt (snåla inte). Blanda runt ordentligt så allt täcks i olja och salt. Sätt in i ugnen. Ta fram en god öl ur kylen och gå och gör något annat i 20 minuter.
Steg 3: Stek köttet hastigt smör och olivolja i en het panna, salta och peppra båda sidor. Eftersom sjömansbiff är så tunt behöver man bara steka precis så att de får stekyta på varje sida, tar omkring 30 sekunder. Det ska helst vara en rosa strimma i mitten när man skär i köttet. Det är lätt att steka för länge och då blir det segt.
Steg 4: Ta ut potatisen och moroten ur ugnen. Förhoppningsvis har de börjat bli lite gyllenbruna på ytan och är alldeles mjuka innuti.
Steg 5: Lägg upp kött, potatis, morot och en klick sås på tallriken. Häll upp ölen.
Steg 6: Njut :)

Jag drack en underbar Oppigårds Amarillo till detta, vilket var ett gott och törstsläckande komplement till maten. Alla liknande öl, med medelstor kropp och fräsch humlighet lär gå lika bra. Okomplicerat men gott, precis som maten, är rätt väg att gå.

Nu ska jag följa upp med en semla och kanske lite mera god öl. Trevlig helg på er!

Den italienska puben Ma che siete venuti a fá firar sitt 10-årsjubileum i stor stil och anordnar en fyradagarskryssning från Rom till Barcelona och tillbaka. Nog för att en vanlig medelhavskryssning säkert också är jättetrevligt, men här är det en kryssning där allt handlar om vår kära mikrobrygda öl. Man kan läsa mer om det på kryssningens hemsida, men i korthet så är det en massa bryggare från såväl Italien som övriga Europa och USA som hänger på, ölen flödar, det blir workshops och debatter ombord samt en heldag i Barcelona då fartyget ligger i hamn över natten så att man även får chansen att se Barcelona - och självklart anordnas massa ölevent inne i staden den dagen. Dessutom kommer många bryggare att brygga specialöl enbart för kryssningen.

Min italienska är inte den bästa, men det verkar som att det mesta i form av mat, dryck och workshops är inkluderat i grundpriset, som börjar vid 275 euro för del i en fyrbäddshytt. Det verkar anordnas någon sorts specialprovning som kostar 20 euro extra. Om någon råkar kunna italienska får ni gärna komplettera min ihopgissade översättning av det pdf-dokument där det står vad som ingår i priset. Biljetterna släpps i alla fall 15 februari. Flyg tur och retur till Rom ska man väl kunna hitta för 1500-2000 kr och så kan man ju passa på att ta ett par dagar extra i Rom när man ändå är där. Jag är sjukt sugen på det faktiskt, för hur coolt är det inte med ölkryssning i dagarna fyra i medelhavet?

Med anledning av att jag kanske ska jobba lite extra hos Slottskällan med deras besöksverksamhet så blev jag ikväll inbjuden att delta på en av deras provningar för att se hur deras upplägg är och få en allmän känsla av hur det går till. Samtidigt blev det ju som ett litet förhandsbesök inför ölbloggarträffen som vi ska hålla där den 21 mars. Det var faktiskt också mitt första bryggeribesök i Sverige, men förhoppningsvis inte det sista. Jag tycker att Slottskällan är ett sånt bryggeri som många verkar förbise, kanske för att de har funnits så länge, trots att de har en hel del kompetenta öl. Deras imperial stout är ju riktigt bra t ex, och en av få svenska imperial stouts som är lätt att få tag på.

Upplägget var både enkelt och trevligt. Istället för att duka upp massa smakprov av varje öl så fick man ett glas och kunde gå till en liten bar och välja själv vilken öl man ville få ett smakprov på. Jag tyckte att den friheten var jättetrevlig, men samtidigt kanske det inte är optimalt då jag såg att det var många som började med öl som Imperial Stout och Kloster för att avsluta med Uppsala Lager, vilket kanske inte är den bästa ordningen att prova ölen i. Men det funkade ju faktiskt rätt bra ändå, och folk verkade väldigt nöjda med upplägget. Under tiden så berättade kvällens provningsledare Markus om öl i allmänhet och om Slottskällan i synnerhet, och gjorde det mycket bra. Grundgenomgången av öl var kanske inte så intressant för mig som redan kände till det mesta han berättade om, men jag tyckte att anekdoterna om Slottskällan var mycket trevliga. Det märktes att de övriga gästerna var intresserade av vad han berättade, inte minst bevisades det av de många nyfikna frågorna om öl. Till det hela serverades dessutom lite sjysta baguetter, "substyle".

Förutom deras öl som finns på Systembolaget fann Nelson att prova, som var en helt ny öl för mig. Det är en lager som är singelhumlad med nelson sauvin och som ursprungligen bryggdes för den finska marknaden men som nu också ska lanseras i Sverige. Den har redan recenserats av Bark nyligen och av Jonas när den var helt ny, och jag ska förhoppningsvis kunna lägga vantarna på nån flaska för att prova med någon passande maträtt. Tills vidare kan jag bara hålla med ovan nämnda herrar om att det är en mycket kompetent välhumlad lager, prova den om ni ser den. Vi fick även prova lite ofiltrerad Red Ale direkt från lagringstanken. Den var dock inte riktigt färdiglagrad än, vilket märktes då smakerna var lite spretiga, men det var ändå en större upplevelse än vanliga Red Ale. Jag hoppas jag får tillfälle att prova en färdiglagrad och ofiltrerad Red Ale någon dag, det har potential att vara riktigt jäkla bra.

Vi fick även veta att de planerar att under våren börja brygga sina gamla klassiker Svart och London igen, vilket jag tycker blir trevligt då jag inte smakat någon av dem förut. Förutom det så talades det om fortsatt expandering. Vilken kapacitet de skulle komma upp i nämndes aldrig, men den nuvarande kapaciteten skulle vara omkring 500 000 liter om året, alltså ungefär i samma nivå som Oppigårds, men då ska man väl komma ihåg att alla St Eriks öl bryggs på Slottskällan. På tal om St Eriks, vår provningsledare påstod att det var Slottskällans Imperial Stout som var grundölet i St Eriks Dubh, men då han inte riktigt verkade ha koll på vilka fat som Dubh legat på så funderade jag om han hade rätt om grundölet. Någon som kan bringa klarhet i frågan?

Efter avslutad provning fick vi en liten rundtur i bryggeriet, vilket som ni förstår gick ganska snabbt eftersom det i stort sett består av en lagerlokal och en lokal med mäsktank, jästankar, lagringstankar och dylikt. Inte så jättespännande om man varit på bryggeribesök förut förstås, men alltjämt trevligt att se ett bryggeri från insidan. När folk sedan traskade hemåt så hängde jag kvar en liten stund och pratade lite Markus, hans kollega bakom baren som jag helt kollrat bort namnet på och bryggmästaren Urban som dök upp från ingenstans.

Ett trevligt besök på alla sätt och vis faktiskt. En provning är en perfekt present att ge bort till någon som bor i Uppsalaområdet som vill (eller behöver) lära sig lite mer om öl.

Ja, som alla säkert redan vet så släpptes fem öl på Systembolaget öl. Jag hade föreläsningar fram till halv fem och var lite orolig att Brooklyn Black Chocolate Stout skulle hinna ta slut innan jag hann till Systembolaget, men som tur var fanns det fortfarande ett gäng flaskor kvar på hyllan. Oron var dock helt befogad, för när jag nu kikar in på lagersaldot är den slutsåld på centrala bolaget i Uppsala. Det är ju inte särskilt konstigt att det går åt när det finns så pass bra (och stark) öl för under tjugolappen. Mycket bang for your back så att säga.

Jag plockade på mig tolv flaskor och tänkte väl lagra sådär 5-6 stycken och drick upp resten under våren. Förutom Brooklyn blev det två vardera av Three Philosophers och de bägge Achelölen. Just Achel är det enda Trappistbryggeri som jag ännu inte druckit någon öl från, trots att de inte är jättesvåra att få tag på. Three Philosophers har jag velat prova länge, så det var också ett självklart köp. Tanken är väl att pröva en av vardera nu och lägga undan den andra flaskan av varje för lagring. SN Celebration hoppade jag faktiskt över helt. Drack den på fat i mitten av december och blev då lite halvbesviken på denna årgång och kände helt enkelt att det inte var något jag ville lägga mer pengar på nu.

Hela kalaset gick på över 500 kr, och två till intressanta släpp i februari så det är väl tur att jag verkar kunna hoppa över att köpa kurslitteraturen i den enda nya kursen efter jul. Tur att man kan prioritera!