 |
| Närkes cAmarillo på jäsning |
Det är en solig fredagsförmiddag när jag kliver in i det gamla militära storköket som nu huserar Närke Kulturbryggeri. Allt är lugnt och stilla inne i bryggeriet där Christoffer tar emot mig. Efter en hård arbetsvecka får både bryggare och bryggverk vila idag. HåGe, Berith och ett gäng vänner och volontärer är ute och plockar vilda örter till en kommande brygd och inne på bryggeriet är det helt stilla.
Närke är ett av de mindre svenska bryggerierna bland de som sedan länge etablerat sig på marknaden. Förra året bryggdes bara 44 000 liter. Med ett nytt, lite större bryggverk hoppas man kunna dubbla den volymen i år. Det blir fortfarande bara en tiondel av volymen som Oppigårds pumpar ut varje år och de drog igång sin verksamhet ungefär samtidigt.
 |
| Den ännu oinstallerade buteljeringsmaskinen |
Efterfrågan är det däremot ingen brist på. För krogar som vill börja sälja Närkes produkter på fat är det bara att ställa sig i kö. En två år lång kö. Många är det också som vill köpa Närkes öl på flaska, något som Christoffer hoppas ska bli verklighet snart. Buteljeringsmaskinen är inköpt sedan länge men med den stora efterfrågan har man aldrig riktigt kunnat ta sig tid att installera den. Nuvarande tidsplan är att det blir av till hösten eller vintern och det låter som att de inte vill skjuta på det längre. När buteljeringsmaskinen kommit igång öppnar man också för möjligheten att kanske sälja lite av sin öl till Systembolaget.
Lokalerna har sina för- och nackdelar. I källaren finns flera gamla kylrum som nu kan användas som lager. Däremot är planlösningen inte helt optimal för ett bryggeri och den låga takhöjden sätter stopp för några större lagringstankar. Istället för cylindrokoniska kombitankar använder man sig av helt öppna jäskärl i ett rum som ventileras med steril luft och för lagringen har man en rejäl uppsättning av gamla 1000-liters pilsnertankar, alltså sådana som särskilt förr i tiden använts på krogar istället för de idag vanligare 30-litersfaten. Tankarna ligger i långa rader i ett av källarrummen och är namngivna efter ubåtar. Allt från Yellow Submarine, via Das Boot, till U-137.
 |
| Rad på rad med lagringstankar |
Här och var i de olika källarrummen ligger också flera träfat. Till sist måste jag förstås fråga det som alla går och undrar över. Är det något av dem som innehåller en ny upplaga av Kaggen?
-Jag vet inte riktigt, det är HåGe som sysslar med sånt, svarar Christoffer hemlighetsfullt. Jaja, så länge de inte hoppar i galen tunna är det bara att vänta och se.
Många små projekt är igång för att förbättra livet för öl, bryggare och konsumenter. Nyligen har en ny, automatisk fattvätt installerats som kan tvätta tre fat i taget, istället för den gamla varianten, att tvätta ett fat i taget - manuellt. Nästa projekt är att bygga en liten CIP-station för att förenkla och förbättra rengöringen av lagringstankarna. Och så var det ju det där med buteljeringsmaskinen. I ölväg händer det också nytt, som alltid, från Närkes. Dagen innan mitt besök bryggdes en humlefri öl som istället kryddats med sju sorters örter samt ljunghonung och några av de där träfaten i källaren innehöll visst också nya, ännu hemliga öl.
Precis när jag är på väg att gå kommer Berith och HåGe tillbaka från sin "skördetur" som verkar ha varit lyckad. Förråden är påfyllda och återigen redo att producera ölkultur i toppklass.
Inte heller Belgisk Wit känns helt ren med lättare inslag av brett. Wit är dock en stil där lite inslag av brett kan fungera och i det här fallet är det inte störande. Däremot är ölet lite för tunt och närmast vattnigt, även för stilen. Smakerna går aldrig riktigt ihop och tillsammans med den för kraftiga kolsyrningen är det ytterligare en öl som får möta vasken efter några klunkar.
