Att dricka lagrad öl i sig är oftast intressant och än mer så när man hittar öl från nedlagda bryggerier då man lätt får en liten historielektion på köpet. Nyligen sprang jag på en flaska Oud Beersel Oude Kriek från 2003 (på Akkurat, var annars) som är från den gamla tidens Oud Beersel. En intressant öl och en intressant titt i någorlunda modern lambichistoria.
Förr i tiden drevs Oud Beersel av Henri Vandervelden och hans brorson Danny Draps. På 90-talet fick de problem med sin flasktappningsmaskin och vände sig då till Frank Boon för att få sin lambic buteljerad hos Boon. Därefter hjälpte Boon dem även med leveranser av körsbär och när en del av Oud Beersels egen lambic förstördes under en varm sommar användes Boons lambic som ersättning när det blandades geuze. I slutet av 2002 stängde den åldrade Henri ner både bryggeriet och det tillhörande caféet. Boon fick då köpa upp det kvarvarande lagret av lambic tillsammans med märket Oud Beersel och buteljerade den kvarvarande ölen, blandad med öl som han bryggt själv i Oud Beersels speciella stil.
Sedan dess har Gert Christiaens tagit över Oud Beersel men all lambic bryggs fortfarande hos Boon för att sedan köpas av Christiaens och lagras på fat från det gamla Oud Beersel. Fortfarande bryggs ölen på ett speciellt sätt som Vandervelden var ensam om att använda, vilket gör den färdiga lambicen lite mer humlig och bitter och i någon mån lever väl denna stil av lambic kvar genom Boon och Christiaens.
Oude Krieken från 2003 som finns på Akkurat innehålle alltsår Vanderveldens egna lambic om jag har förstått den här historien rätt är det en av de sista årgångarna som gör det. De elva åren börjar märkas så smått på ölet som, förutom en något blek röd färg, har en del toner som drar åt portvinshållet och något som drar så smått åt läderhållet. Samtidigt känns körsbärssmaken fortfarande tydligt, dock står den alltså inte i någon ensam majestät.
Syran är ren och fin, utan inslag av vinäger och utan att få kinderna att dra ihop sig. Avslutningen har en lätt beska och är rätt så torr, men inte helt utan sötma. Det märks ändå att den här ölen har passerat sin topp och nu ser ut att vara på väg utför då ålderstecknen känns tilltagna. Däremot är den fortfarande klart drickbar och de 95 kronor en flaska kostar på Akkurat är det definitivt värt för att uppleva ett stycke lambichistoria.
