Nästa vecka släpps en ny laddning godingar på Systembolaget och bland dem finns en hallonchokladstout från Founder's. Precis som hallonstouten som S:t Eriks och Thornbridge gjorde ihop kan det här bli en vattendelare, men där svenskbritten var bärsyrlig är amerikanen ordentligt bärsöt istället. Sällan har namnet på ett öl varit så talande för dess smak.

Big Lushious är den elfte installationen i Founder's Backstage Series, en serie med limiterade experimentella specialöl som en gång i tiden började med Blushing Monk för några år sen (och vars reinkarnation för övrigt också dyker upp på Systembolaget senare i vår). Brygd med både hallon och choklad är den som en chokladkaka med en söt halloncoulis i flytande form. Sällan har det clichéartade uttrycket "som en dessert i flytande form" passat så bra in på en öl.

Även om det finns en lätt syrlig touch är det framförallt sötman som ger sig tillkänna tillsammans med hallonsmakerna. Det paras i sin tur ihop med en rätt enkel chokladsmak och milt rostade smaker. Det är varken komplext eller särskilt nyanserat, men hallon och choklad är en kombination som fungerar väldigt bra. Därtill är munkänslan fantastiskt mjuk och det tillsammans med sötman gör skäl för ölets namn.

Trots att den "bara" ligger på 7,8 % har den en rejält utfylld smak, rent av mättande. Efter några klunkar blir den rejält mäktig och medan den är en njutning i sig själv tror jag att den gör sig allra bäst delad med minst en till person och eventuellt till en passande efterrätt. Gillar du inte söta öl är det däremot bäst att hålla sig undan.

300 flaskor av Big Lushious släpps på Systembolagets vinkällarbutiker (och som vanligt går det även att beställa till "sin" butik) den 6/3 för 139,30 kr styck och då får man 75 cl. Om man tycker att konceptet med en söt hallonchokladstout låter intressant är det inte så mycket att fundera på. Det vore helt klart en intressant öl att ha i förrådet för att dra fram vid lämpligt tillfälle.

Den recenserade ölen var ett varuprov

IPA har gått från trendigt till etablerat och det här med något svagare så kallade sessionöl börjar få fäste. Inte så konstigt då att session-IPA börjar synas allt mer. De lärde tvistar om huruvida det är en egen stil eller om det är american pale ale under annan flagg men att det börjar bli trendigt råder ingen tvekan om.

Founder's All Day IPA sägs vara den första ölen i stilen, eller åtminstone den första som marknadsfördes som en svagare IPA. Då menar jag förstås IPA av amerikanskt mått, britterna har gjort IPA under 5 % i många år. Där har det varit mer eller mindre standard och att särskilja dem som session-IPA har därför inte riktigt blivit aktuellt. All Day IPA är i vart fall så populär i USA att den snabbt blev Founder's bäst säljande öl.

Den har inte gått obemärkt förbi i Sverige heller. Faktiskt har den burkade All Day sålt så bra i beställningssortimentet att den kvalat in till fasta sortimentet från 2:a mars. Oppigårds Everyday IPA har inte hunnit kvala in än men oddsen är inte höga på att den kommer i fasta sortimentet i juni. Systembolaget hade (såklart) en invändning mot namnet, men Oppigårds kom undan med att påpeka skillnaden på "every day" och "everyday", dvs att översättningen blir ungefär "vardaglig IPA" och inte det misstänkt alkoholkonsumtionsuppmanande "varje dag IPA".

När jag var i USA häromveckan märktes också session-IPAns framfart. Även om IPA och DIPA fortfarande regerar syntes session-IPA på flera hyllplatser och fatlistor. Bland annat den fantastiska Even Keel från Ballast Point, som närmar sig folkölsstyrka på behagliga 3,8 % men som packat in en ordentlig humlekick i burken samtidigt som det finns en imponerande stor maltighet att backa upp med. Tyvärr finns den (ännu) inte i Sverige och kanske var det den extrema färskheten som gjorde den så bra.

Å andra sidan är det dumt att klaga när öl som All Day IPA och Everyday IPA är på väg att bli allt mer tillgängliga. Och det är inte bara de större och mer etablerade hantverksbryggerierna som satsar på stilen. Nykomlingar som exempelvis Stockholm Brewing har gjort tolkat stilen vilket verkligen visar att det är en stil som är på väg att få fäste på bredfront.

Så oavsett om det är en egen stil eller bara en differentierad marknadsföring av american pale ale tror jag att session-IPAn är här för att stanna. Och med våren i antågande känns ju det alldeles utmärkt. Högt humleintag och lägre alkoholintag är en riktigt önskvärd kombo när det börjar bli varmare ute.

Dags att uppdatera listan med kommande öl igen, nu med priser och antal på nästan alla marsöl. Dessutom lite godingar som kvalat in från beställningssortimentet och en webblansering. Bara att börja planera plånboken för mars.

I veckorna två har det varit Bamberg- och Frankenfestival på Akkurat i Stockholm. En mängd specialimporterade frankiska öl har serverats på fat, och en stor del av dem har varit självrunna. Ikväll har det varit någon form av final på Frankenveckorna och efter att ha varit på resande fot nästan hela tiden blev det mitt första tillfälle att besöka det hela. Det är jag väldigt glad för att jag hann göra, för det var några utsökta öl som fanns att bälga i sig.

Sippandes på en självrunnen Heckel Vollbier fick en av Sveriges ölgurus frågan om det var lika bra som på plats i Franken.
 -Ja, så här års finns ingen anledning att åka ner dit, svarade han och tog en djup klunk ur sin sejdel. Efter att ha inmundigat några sejdlar på egen hand skulle mitt akuta sug att åka till Franken också dämpas något, åtminstone så pass att jag kanske kan hålla mig fram till sommaren.

Jag började med samma öl och det var ingen dålig idé. Lättdrucket som få, med en smak som påminner instinktivt om nybakt bröd och delikat kryddig humle. Varje liten smak glider över i en ny nyans nästan innan man hunnit uppfatta den första. Full av harmoni och tack vare den självrunna servering mindre full av kolsyra. Om du någon gång har kläckt ur dig "jag gillar inte lager" bör du prova den här. Först efter det kan jag tro på ett sådant uttalande. Kanske.

När chefen bjöd på semlor igår slog det mig att fastan börjar idag, och att jag alltså inte hade missat Aecht Schlenkerla Fastenbier som traditionellt har premiär idag. Jag har haft ynnesten att dricka den här ölen vid några tidigare tillfällen, men aldrig självrunnen vilket den erbjöds som ikväll. Med tanke på att jag, och uppenbarligen många andra med mig, håller det som världens bästa rököl var det ett givet val. I ärlighetens namn var det huvudanledningen till att jag tagit mig till Akkurat denna välsignade kväll.

Det här måste vara Bambergs finast skinande pärla och en sipp med stängda ögon tar mitt sinne till bakgator med stenmurar och medeltidsfasader, över en bro med en porlande kanal under och in till en bryggerikrog med den varmaste atmosfär man kan tänka sig. Så inbillar jag mig i alla fall att det är i Bamberg, jag har nämligen aldrig varit där. Förutom genom mitt sinne, med lite hjälp av Aecht Schlenkerla (och Spezial, vid något annat tillfälle). Än, alltså.

Ölet är fylligt med en försiktig, smäktande sötma som pålar ner en grund för bacon, rökt korv, karamell och milda chokladvibbar. Innan man smakar Fastenbier är det svårt att föreställa sig att rökighet kan ta sig sådana runda smakformer. Efteråt är det nästan svårt att förstå vad man just upplevt. Det blir i vart fall uppenbart att öl, i sällsynta fall, kan vara konst.

Jag bröt av med en Lou Pepe Kriek från Cantillon som kvällen till ära fanns på fat, men till och med en sådan öl som normalt skulle höra till en av kvällens höjdpunkter, fick svårt att mäta sig i afton. Däremellan klämde jag in en Oppigårds/Gänstaller Fatboy Braunbier som led lite av samma åkomma. Det får nog bli ett nytt test av den någon annan gång, den förtjänar att få en chans utan att behöva tampas direkt med kvällens sällskap.

På öppningsgalen för San Francisco Beer Week

Det finns några ställen i världen där ölkulturen är på topp, några ställen där en vistelse är ett besök i ölhimlen. San Francisco är ett sådant ställe, åtminstone under SF Beer Week. Jag har just kommit hem därifrån och det är inte bara det varma vädret som gör att jag redan längtar tillbaka.

Det går snabbt att vänja sig vid att dricka öl i världsklass varje dag och man tappar lätt perspektiv på saker och ting när man väl är där trots att man försöker leva i nuet. Nu när jag är hemma igen slår det mig vilken fantastisk upplevelse jag har haft på den här resan.

DIPA-festival, surölsdagar, bryggeribesök, Pliny the Elder på fat på en pizzeria, provsmakningar, taptakeovers, varmt väder och härligt sällskap från såväl resekompisar som nya bekantskaper på plats. Trots att jag under flera dagar på resan fick medicinera bort en efterhängsen feber och slita lite extra på levern är det lätt att minnas tillbaka på resan med glädje.

Ur ett ölperspektiv är det anmärkningsvärt vilket extremt bra utbud som funnits att tillgå. Med över 700 event utspridda över tio dagar (varav jag var där under åtta dagar) var det ett mycket större problem att välja vart man skulle gå och vilka öl man skulle dricka än att hitta något spännande att göra.

Vid flera tillfällen har det funnits ett fatutbud med 10-20 olika öl som man skulle hoppa högt om man såg, ens på flaska, på krogen i Sverige. Och oavsett var man går finns det alltid någon bra öl att få tag på. Även på sunkhak som Whisky Thieves dit folk går för några sista droppar när allt annat har stängt kunde man få sig en bra IPA på fat. Då är San Francisco ändå inte större än Stockholm stad.

Nu var det visserligen Beer Week, men krogutbudet går överhuvudtaget inte att jämföra med Sverige. Men så ligger vi långt efter på bryggarsidan också. Visst har vi några riktigt talangfulla bryggerier i Sverige också men bredden i toppen är en helt annan i Kalifornien och USA i stort. Jag har druckit öl i absolut toppklass ur ett helt gäng olika stilar och för ölstilar som IPA/DIPA och (fatlagrad) imperial stout har det gått grymma öl på dussinet. Trots att vi ofta var flera som delade på ölen fick man ofta hålla igen lite för att hålla alkoholen i schack, bara för att det fanns så mycket bra att dricka.

Jag tänkte återkomma med några mer specifika inlägg om resan här och på cohops.se. Håll utkik om du är intresserad av att läsa mer.

Jag är förresten inte riktigt lika begeistrad över all pizza och hamburgare jag satt i mig i brist på tid att äta något vettigare. Jag väntar några dagar till med att ställa mig på vågen.

Hunnit prova dig igenom förra fredagens nya öl än? Snart är det dags för en ny laddning och det är happy times om man gillar belgare och barley wines. På fredag nästa vecka kommer godsaker som Pannepot Grand Reserva, Baronen och La Rulles Blonde. Förutom någon enstaka plump i protokollet är det genomgående riktigt bra saker.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]

Tänk på att de flaskor som provas på skribentprovningen inte alltid är från samma batch som de flaskor som kommer ut på hyllorna. Pga tidsbrist hade jag inte möjlighet att anteckna några datummärkningar på de provade flaskorna denna gång.

La Rulles Blonde
11822, Belgien, 75 cl, 66 kr, 7,3 %, T6 - 2640 st
Frisk esterfruktighet med örtiga drag och lätt beska. Nästan lite tuggmotstånd också, på ett bra vis. Mycket välbalanserad och välgjort blonde.

De Ranke Guldenberg - uppskjuten till juni
11802, Belgien, 75 cl, 79,80 kr, 8 %, T5 - 2688 st
Fyllig, ljust fruktig smak med inslag av bröd, örter och lite fudgetoner. Lätt värmande känsla i svalget. Välavstämd beska i slutet som balanserar upp ölet perfekt. Välgjort.

Lagunitas Brown Shugga
11685, USA, 35,5 cl, 30,90 kr, 9,9 %, T5 - 21000 st
Rejält humlekaraktär med framförallt oljiga och lite barriga toner möter stor och söt kropp med fudge och kola. Mängder med smaker men det håller ihop tillräckligt bra. Söt och något besk avslutning.

Brewski/All In/Cigar City Culebra DIPA
11889, Sverige/USA, 33 cl, 48,90 kr, 8,8 %, T5 - 7500 st
Extremt humlig arom med framförallt fruktiga toner. Smaken är såklart också mycket humlig men har också märkbara inslag av havtorn. Lite vass och stickig kropp dock, och lite för skarp beska. Något märklig grågulgrumlig färg också, om man bryr sig om utseendet.

LoverBeer D'uvaBeer
11339, Italien, 33 cl, 79,80 kr, 8 %, T7 - 864 st
Ättika, jästa bär och lite karamell i doften. Något stickig ättikston som går över i en rundare syra med tydliga inslag av rödvin och med lättare karamellinslag. Ingen beska att tala om.

Dupont Monk's Stout
11812, Belgien, 33 cl, 27 kr, 5,2 %, T5 - 6912 st
Något smörig doft och smak som även bjuder på lätta rostade toner och en ganska obehaglig ton av aska. Har druckit den förut och kan inte alls minnas varken smörigheten eller askan.

Nynäshamn Smörpundet Porter
11782, Sverige, 25 cl, 27,80 kr, 5,9 %, T5 - 6000 st
Mjukt rostade toner med choklad, nötter och lite knäckebröd. Välbalanserat och snyggt, en öl som gör sig bra utan att behöva ta ut några svängar.

Camden Versus Petrus
11739, Storbritannien/Belgien, 33 cl, 29,90 kr, 6 %, T6 - 3000 st
Nougattoner inleder för att blomma ut i lite torkad frukt och fudge. Lite väl torr och hade nog passat min smak bättre med lite mer sötma. Mild beska i avslutningen.

Hantverksbryggeriet Baronen 2013
11747, Sverige, 33 cl, 69 kr, 8,7 %, T6 - 2000 st
Massor av kola och fudge med inslag av torkad frukt, i typisk Baronen-anda. Djupa smaker i massor av lager. Ytterligare en bra årgång alltså.

Celt Ogham Oak
11345, Storbritannien, 33 cl, 39,50 kr, 8,5 %, T7 - 1560 st
Doftar och smakar rengöringsmedel blandat med penicillin. Vet inte riktigt vad som hänt här, men det är inte gott någonstans.

Stone Double Bastard
11240, USA, 65 cl, 95,40 kr, 11,2 %, T6 - 3540 st
Smakar som den brukar, det vill säga med rejält tryck i smakerna som bjuder på toffee, kola och barrig humle i massor. Råbarkad och rejält besk smak som inte ber om ursäkt för sig.

Founder's Backwoods Bastard
11609, USA, 35,5 cl, 41,90 kr, 10,2 %, T5 - 6360 st
Mjuka bourbontoner blandas sömlöst med kola- och karamellsmaker. Riktigt gott om man gillar den här typen av öl och dessutom en vinnare till en bit saftigt nötkött.

Struise Pannepot Grand Reserva 2010
11702, Belgien, 33 cl, 49 kr, 10 %, T6 - 3456 st
Massor av plommon i doften, som kompletteras av torkad frukt. Smaken är rund och mjuk med massor av smaklager. En riktigt vacker öl som bjuder på fruktkompott, sockerkaka, vanilj och lite ek. Gör dig själv en tjänst och köp den här öl.

Struise Rio Reserva
11708, Belgien, 33 cl, 39 kr, 10,5 %, T6 - 3456 st
Spritsigt fruktig doft med lätta kokostoner. Smaken är mjuk men pigg med karamelliga inslag blandat med en hel massa fruktiga toner.

Dessutom släpps följande öl i T7 men fanns inte med på skribentprovningen
Camden Beer 2014 Barrel Aged Lager, 11717, Storbritannien, 75 cl, 132,20 kr, 9,5 %
Mikkeller Spontandoubleblueberry, 11260, Belgien/Danmark, 179 kr, 7,7%

För ett tag sedan fick Mjödhamnen ett krav från Systembolaget på att sluta använda cirkeldiagram i sina produktbeskrivningar på hemsidan, eftersom de tyckte att cirkeldiagrammen var allt för lika smakklockorna som Systembolaget använder. Mjödhamnen vägrade och tog strid. Nu har utfallet kommit - efter en mindre förändring får Mjödhamnen fortsätta använda cirkeldiagrammen.

Det krävdes ett litet hål i cirkeldiagrammens mitt för att det hela skulle funka för båda parter, men nu är alltså tvisten löst. Enligt Mjödhamnen ville även Systembolaget undvika att behöva dra det hela till domstol. Den enkla lösningen blev då en mindre förändring som båda kunde gå med på.

Mjödhamnen tog sedan sitt trotsiga motstånd ett steg längre, för nu har de dessutom släppt sina nya cirkeldiagram som Creative Commons-licens, vilket alltså betyder att alla får rätt att använda dem fritt utan kostnad. Ett litet slag till för att visa vilken sandlådenivå Systembolaget arbetat på i frågan.

Bra jobbat Mjödhamnen!

(Läs mer om det hela på Mjödhamnens blogg.)