Imorgon drar årets upplaga av Mikkeller Beer Celebration Copenhagen, tidigare känt under namnet Copenhagen Beer Celebration, igång och eftersom öllistan återigen är oöverstigligt stor kommer här lite tips på öl att sikta in sig på.

För det första, passa på att njuta av god öl, gott snack och trevligt häng. Är det långa köer till en öl du ville prova? Prova något annat så länge istället. Att stå och köa är tråkigt och bortkastad tid i min mening. Chansen är att det är betydligt kortare, eller ingen, kö lite senare. Visst finns också risken att ölen tar slut, men det är ju ändå bara öl. Om du tänker efter, är du där för att pricka av så många öl som möjligt eller att ha så kul som möjligt?

Hallen som MBCC hålls i nuförtiden har ett riktigt hårt golv, så det är extra skönt att ha på sig skor och strumpor som är sköna att stå i länge. Dina fötter kommer att tacka dig (och mig).

Nåväl, öltips vill ni ha, och öltips ska ni få. The Veil och Oxbow är två väldigt spännande bryggerier som är värda att spana in. Manchesterbryggeriet Cloudwater har på kort tid seglat upp som ett av Englands hetaste bryggerier och lär också vara värda ett par provsmak.

Stones lista ser vid en första anblick inte så spännande ut för en svensk som är van att se ganska mycket av ölen på Systembolaget, men tittar man noggrannare ser man att de har med sig två lagrade öl. Dels Double Bastard Ale från 2006 och dels Imperial Russian Stout från 2005. Särskilt bastarden känns väldigt spännande.

Är man sugen på humligt kan man, oavsett pass, med fördel vända sig till Other Half som bara kommer att servera en massa olika IPA av olika styrkor. Även Lord Hobo går in tungt på IPA-fronten och båda bryggerierna är välkända för att kunna hantera sin humle. I humlesammanhanget får man såklart också nämna Cellarmaker, även om de "bara" har en IPA per pass.

Till sist skulle jag definitivt passa på att svänga förbi Cigar City som har flera gottigheter med sig, där Marshal Zhukov's Penultimate Push på förhand ser ut som den allra smarrigaste.

Igår besökte Cigar Citys bryggmästare Wayne Wambles ett snöigt Nyköping för att brygga en öl ihop med Patrick Holmqvist på Nils Oscar. Det var inte särskilt mycket som gick som det skulle men trots det lär det bli en bra öl av det till slut. Den gemensamma kreationen blir en imperial stout med lingon och nypon.

Dagen började illa även för mig. När jag satt hemma och åt frukost insåg jag att mitt tåg mot Nyköping just hade rullat ut från Uppsala. Jag hade blandat ihop tågtiderna. Så det var bara att köpa en ny biljett och hoppa på det tåg jag hela tiden hade trott att jag hade biljett till. När jag väl kom fram till Nyköping och knatat ner till Nils Oscar var jag omkring 50 minuter försenad, men det visade sig att jag inte var det enda som blivit försenat.

Maltleveransen med en del specialmalter till dagens bryggning hade inte heller dykt upp än. Under två timmar hölls ett febrilt mailande och ringande för att försöka få ett besked om den skulle kunna tänkas dyka upp inom kort. Till slut kom svaret. Lastbilen är i Sverige men trailern, där malten till bland annat Nils Oscar låg, var kvar i Helsingfors.

Patrick och Wayne ville gärna få brygga någonting trots allt, så det blev till att ta fram inventarielistan för maltförrådet och plocka ihop ett nytt maltrecept för att efterlikna det tänkta ölet så nära som möjligt. Efter en kort diskussion om hur långt man ville att ölet skulle jäsa ut för att på bästa sätt passa ihop med de lingon och nypon som ska tillsättas sen spikade Wayne och Patrick ett enkelt mäskschema.

Efter att malten plockats ihop och malts ner och mäskschemat programmerats in fick undertecknad trycka på knappen för att sätta igång bryggningen. Trots att Nils Oscar har ett toppmodernt bryggverk från Kaspar Schulz är det inte bara att luta sig tillbaka när man kört igång bryggningen utan det kan kräva en del handpåläggningar. Särskilt när man brygger en rejäl imperial stout.

För att få till en så stark öl används ganska lite vatten relativt maltmängden vilket ökar risken för klumpar i mäsken, och då det här var en sån dag då det mesta skulle gå fel blev det förstås också klumpar. Det löste dock Patrick rådigt med en gigantisk ballongvisp. Sen blev det problem med lakningen istället, och när klockan var nio på kvällen och det var dags för mig att bege mig till det sista tåget hem var de ännu inte riktigt redo att sätta igång vörtkoket.

Trots alla problem var humöret gott under hela bryggdagen, om än stundtals frustrerat. Mäsken luktade ruggigt gott och såväl Wayne som Patrick kan det där med maltiga öl så jag tror att grundölet blir bra. Hur lingonen och nyponen kommer ta sig uttryck i den blir också spännande att se. Tanken är att det ska släppas en limiterad mängd flaskor på Systembolaget till hösten. Det finns även en tanke om att lagra en liten portion på rödvinsfat som kan få premiär redan på Brewskival i augusti.

-Jag tror att tonerna från ett rödvinsfat kan knyta bra an till lingonen och nyponen så att vi får en öl med flera lager av smak som går in i varandra. Vi ska även använda en humlesort med bäriga toner för att bygga på fler smaklager även den vägen, berättar Wayne.

Wayne kom i kontakt med Nils Oscar för första gången vid World Beer Cup år 2000. Wayne hade vunnit medalj med en öl från Buckhead Brewery som han jobbade för på den tiden. Samma år vann Nils Oscar guld i klassen barley wine för sin Julöl 1998. Så det var passande att Patrick grävde fram just en sådan flaska ur gömmorna. På bara 8,7 % var det ingen självklarhet att den fortfarande skulle vara god efter 19 år, men oj så bra den var. Alldeles lagom med oxidationstoner, mjuk kolsyra, fin kropp samt härliga smaker av marsipan, karamell och torkad frukt. 

-Det hade varit helt omöjligt att gissa att det var så gammalt om man fick prova ölet blint. Fantastiskt öl, tyckte Wayne. Jag kan bara hålla med.

För mig blev det avslutningen på kvällen, men bryggningen fortsatte gissningsvis in på småtimmarna.

Nyligen har både XX Bitter från De Ranke och Zinnebir från De Le Senne släppts på Systembolaget. Två moderna klassiker som är rätt lika varandra, men som när de provas mot varandra avslöjar en del skillnader. Och prova dem mot varandra är just vad jag har gjort. Här är vad jag kom fram till.

De Ranke bryggde XX Bitter för första gången 2001 och det var då något av en startpunkt för lite beskare belgare. Den humlas med hela kottar av Brewers Gold och Hallertau Mittelfrüh. Zinnebir å sin sida kom några år sen, 2004 närmare bestämt, och humlas med Styrian Golding Celeia och Tettnanger Perle. Klassiska humlesorter rakt igenom alltså.

Dessa två hör till mina favoritöl då mixen av ljus malt, stramt hållen belgisk jäst och välhumlat med kontinentala sorter är perfekt för mina smaklökar, särskilt så här års. Just den mixen återfinns förstås i både XX Bitter och Zinnebir. Dessa två öl importeras för övrigt till Sverige av samma importör, BelgoDeli. Zinnebir har dessutom vunnit en offert för en plats i fasta sortimentet framåt hösten.

Jämför man dem sida vid sida är det inga stora visuella skillnader. Båda ölen har sediment i flaskorna som jag låter bli att hälla upp, men en lätt grumlighet blir det ändå i båda. Skummen är likartade men efter att ha vridit, vänt på och flyttat runt glasen för att säkerställa att ljusförhållandena inte spelar mig ett spratt kan jag konstatera att XX Bitter är en nyans eller två mörkare.

Båda två bjuder på fantastiskt fina smaker med lätta fruktiga toner, nyanserad brödighet, mild kryddighet, stram fruktighet och en markerad örtighet. Jag känner inte till detaljerna kring vilka maltsorter, mäskscheman och jäsregimer de båda ölen görs med men jag vågar påstå att de är ganska snarlika.

Den stora skillnaden ölen emellan kommer istället från humlen. Snarare än att det är de olika humlesorterna som gör skillnaden är det mängden humle. XX Bitter har en mer framträdande humleprofil och kraftigare beska än Zinnebir. Det finns även skillnader i hur humlen uttrycker sig, med mer höiga aromer i Zinnebir och mer bitter örtighet i XX Bitter.

Den kraftigare humleprofilen i XX Bitter gör också att samspelet med de andra smakerna blir lite annorlunda och smakerna från malten och jäsningen blir lite mer tillbakadragna, i jämförelse med Zinnebir där de olika komponenterna är i väldigt god balans.

En intressant jämförelse att göra, och jag rekommenderar att parallellprova dessa öl om man har flaskor kvar från släppen. För mig vinner Zinnebir på poäng, men det är väl egentligen en fråga om man vad är sugen på för dagen. Trots att de är så lika är de ändå ganska olika.

Spendrups och deras Brutal Brewing lanserade för en tid sedan konceptserien The Raw Law, där ölen tar avsteg från de tyska renhetslagarna som Spendrups normalt sett håller sig innanför. Istället håller de sig inom ett ramverk där man utöver malt, humle, jäst och vatten bara tillåter andra naturliga råvaror. Den senaste kreationen i serien är Raspberry Weissbock.

I en tid där det blir allt mer utbrett för de mindre bryggerierna att använda sig av aromer, essenser och andra genvägar som går stick i stäv med de ideal som präglade den tidiga eran av modernt hantverksbryggande är det intressant att se en av storbryggarna spinna vidare på dessa ideal. Det ämnet och alla funderingar man kan ha kring det går att skriva en hel artikelserie om, men nu tänkte jag istället koncentrera mig på att recensera öl istället.

Raspberry Weissbock är alltså den senaste utgåvan i Brutal Brewings serie The Raw Law där man tidigare släppt en ingefärsstout och en mörk lager med kokos. Kombinationen av weissbock och hallon känns på pappret inte alls så dum. När man häller upp ser man att färgen är mer åt det orangea hållet än någon av de rödrosa nyanser som många hallonöl har. Det är något av en hint mot att hallonen inte är helt dominanta här.

Smaken avslöjar att så också är fallet. Först kommer de typiska toner man förväntar sig av en vetebock, så som banan, allmän estrighet, lätta kolatoner och en mild kryddighet. Sen glider det över mot hallon, utan att vetebockssmakerna försvinner helt. Istället för att hallonen får dominera ger de ytterligare nyanser åt vad som odiskutabelt är en weissbock. Mot slutet kommer också en lätt bärsyra som både passar in och fungerar uppiggande.

Mötet mellan weissbock och hallon sker alltså på ett snyggt sätt. Det jag tycker att ölet saknar är en bredare smak av weissbock. Om det beror på att grundölen lämnar mer att önska eller om det är att hallonen plockar bort en del av grundölets nyanser kan jag förstås inte svara på. Istället får man förstås hallonsmakerna som verkligen tillför något och förminskar problemet.

Brutal Brewing The Raw Law Raspberry Weissbock har gjorts i en upplaga om 3000 flaskor á 33 cl och kommer att gå att beställa från Systembolagets beställningssortiment för 36,90 kr framåt sommaren.

Så här på vårkanten är de färska franska getostarna som allra bäst och det är bara att börja frossa. En god sort som brukar vara lätt att hitta är den lilla tjocka cylindern Chabichou du Poitou. Som färsk är smaken mild och jag valde därför att matcha mot tre ganska lätta stilar: en witbier, en pilsner och en saison. Tre grymma kombinationer men en var förstås bäst.

Chabichou du Poitou är ursprungsskyddad med AOC-status sedan 1990 och produceras i ett område i västra Frankrike, i närheten av de centrala delarna av Loire-dalen. Formen på osten kallas för bonde, men osten är ej att förväxla med närbesläktade Bonde du Poitou. Ostens kant har en typisk rynkig struktur medan insidan är fast, nästan med lite gummiliknande känsla och helt vit. Smaken är ganska mild med typiska getosttoner och lätt sälta.

Den typiska matchningen med en Chabichou du Poitou är, som med så många andra franska getostar, ett vitt vin på Sauvignon Blanc som gjorts i närheten, men här ska vi förstås prata öl istället. Precis som med Sainte-Maure De Touraine, som görs några mil norrut från området där man gör Chabichou du Poitou, funkar en geuze som kompanjon men den här gången ville jag utforska lite fler alternativ. Jag valde därför en belgisk wit, en tjeckisk pilsner och en saison.

Alla tre öl kompletterade osten väldigt bra, men på olika sätt. Saisonens peppriga toner gav ett bra komplement till det "getiga" och den återhållsamma fruktigheten gav en bra bas. Möjligen blev saisonen en aning för kraftig i smaken. I det här fallet Kongero från Jackdaw, men alla "vanliga" saison skulle nog ge samma resultat. Det hade varit intressant att prova en svagare saison, kanske till och med en på folkölsstyrka.

Den belgiska witen, som representerades av Hoegaarden, hittade också kompisar i det getiga med sin lite kryddiga smak och den lätta syrligheten spelar också fint mot ostens milda syrlighet. Här blev den enda lilla negativa punkten att alla citrustoner i ölet blev lite för dominant i matchningen.

Budvar stod för kvällens bästa matchning, med perfekt smakintensitet för att möta osten, örtiga toner som kompletterade ostens smaker och en brödighet som gav ett perfekt underlag till de andra smakerna. Ljus lager blir ofta för mild i smaken för att funka ihop med ostar men här satt den tjeckiska pilsnern verkligen som ett smäck.

Nog för att man kan njuta en god pilsner när som helst på året, men så här års, när man kan börja lapa eftermiddagssol på balkongen sitter de lite extra bra. Eftersom även getostarna är lite extra goda så här års kan jag verkligen rekommendera att passa på att kombinera de bägge, kanske som en liten aptitretare innan fredagsmiddagen.

Av de 59 öl som släpps i Systembolagets lokala sortiment imorgon har jag hittat 12 favoriter. Den här gången är det södra Sverige som dominerar, med inslag av västkust, Nyköping och Danmark. För första gången släpps också en öl från Mikkeller i lokalsortimentet, bara en sån sak.

På veteölsfronten ser vi dels Wheat Blanc från Brygghuset Finn som dyker upp i lokalsortimentet efter att nyligen också ha släppts i ett av Systembolagets exklusiva nationella släpp. Helt ny är däremot Nils Oscar Hefeweizen som fångar det fina med den sydtyska ölstilen. Den enda vettiga fruktölen kommer från Emmaboda Bryggeri som släpper Hallon Saison, som är precis vad det låter som. 

Klassiska Grebbestads Bryggeri släpper två riktigt bra modernt humlade öl, dels en APA och dels Eko IPA. Mer humligt och bra kommer från Ängöl med Lata Dagars IPA, Brewski med Barbarian IPA samt Mikkeller med Bob Hund Dansa Efter Min LakritspIPA, där den sistnämnda får till ett spännande möte mellan lakrits och humlens citrustoner.

Kristianstads Bryggeri fortsätter att övertyga med Sjöcrona Trpl och Brekeriet fortsätter också att övertyga med sina suröl när de nu släpper Wild & Juicy. Bland de mörkare ölen släpps Nils Oscar Rökporter, återigen, men den här gången på mindre flaskor, och så kommer Remmarlöv med den smarriga Sweet Hoof Milk Stout.

All öl i släppet:
Charlis vete
31650, Kristianstad, 33 cl, 24,90 kr, 5,4 %

Brygghuset Finn Wheat Blanc
31652, Landskrona, 33 cl, 24,90 kr, 5,7 %

Nils Oscar Hefeweizen
31703, Nyköping, 50 cl, 27 kr, 5,6 %

Nääs Eko Weizen
31643, Ydre, 33 cl, 22,90 kr, 4,7 %

Emmaboda Bryggeri Hallon Saison
31645, Emmaboda, 33 cl, 26,80 kr, 4,7 %

Organic Smash Miss Saison
31713, Bollnäs, 33 cl, 25,70 kr, 4,7 %

Grebbestad Close to water
31654, Tanum, 33 cl, 16,90 kr, 4,5 %

Råå von Pilsen
31660, Helsingborg, 33 cl, 16,90 kr, 4,5 %

Skellefteå Backens Original Gyllene Lager
31694, Skellefteå, 33 cl, 19,50 kr, 4,7 %

Ängöl Prima Lager
31680, Kalmar, 33 cl, 19,90 kr, 5 %

Limhamns Veteranöl
31678, Malmö, 33 cl, 26,60 kr, 5 %

Barlingbo Sjöskvale Gute Lager
31644, Gotland, 33 cl, 21,90 kr, 5,2 %

Bergslagens Brygghus Gamrocken Ljuset
31668, Smedjebacken, 33 cl, 22,90 kr, 5,2 %

Skeppsgossen Lager
31695, Karlskrona, 33 cl, 16,90 kr, 4,5 %

Kvarnagårdens Redig Pilsner
31667, Växjö, 33 cl, 29,90 kr, 5 %

Bollnäs Nya Microbryggeri Hälsinge Bock
31612, Bollnäs, 33 cl, 27,90 kr, 5,5 %

Hantverksbryggeriet Råg och Rabarber
31662, Västerås, 33 cl, 26,90 kr, 5,3 %

Lunds Våröl Skånsk Saison
31630, Lund, 33 cl, 24,90 kr, 5,7 %

Eskilstuna Sommarale
31685, Eskilstuna, 33 cl, 24,90 kr, 5,4 %

Värmdö Bryggeri Hamnkaptenens Sommar Ale
31683, Värmdö, 33 cl, 24,70 kr, 4,8 %

Fulltofta Sjuan
31642, Hörby, 50 cl, 32,10 kr, 5 %

Grebbestad APA American Pale Ale
31656, Tanum, 33 cl, 21,90 kr, 5,2 %

Råå Let's be frank American Pale Ale
31661, Helsingborg, 33 cl, 27,10 kr, 5,4 %

Grästorps Trädgårds Öl
31602, Grästorp, 33 cl, 28,50 kr, 5,6 %

Hernö Lungö Pale
31674, Härnösand, 33 cl, 28,80 kr, 5,5 %

Wessinge Brygghus Single Hop Cascade
31707, Laholm, 33 cl, 25 kr, 5,2 %

Roslagens Brygghus Ekologisk Golden Ale
31701, Norrtälje, 33 cl, 22,90 kr, 5 %

Hönöbryggeriet Session IPA
31647, Öckerö, 33 cl, 27,50 kr, 4,7 %

The Uncharted Brewing Company Frisky Fox Irish Red Ale
31689, Eslöv, 33 cl, 26,90 kr, 5,3 %

Hernö Ulvö Brown
31675, Härnösand, 33 cl, 28,80 kr, 5 %

Limhamns Brown Ale
31679, Malmö, 33 cl, 26,60 kr, 5,6 %

Eskilstuna Sommar-IPA
31682, Eskilstuna, 33 cl, 26,90 kr, 6 %

Hopsie Daisy No More Excuses IPA
31705, Gävle, 33 cl, 28,90 kr, 6,7 %

Grebbestad Eko IPA
31655, Tanum, 33 cl, 27,90 kr, 6,5 %

Örebro Brygghus No Coast IPA
31676, Örebro, 33 cl, 29,90 kr, 7 %

Södra Ekologisk IPA
31710, Haninge, 33 cl, 24,90 kr, 6,5 %

Södra Empress IPA
31709, Haninge, 33 cl, 29,90 kr, 6 %

Ängöl Lata Dagars IPA
31677, Kalmar, 33 cl, 26,90 kr, 6 %

Brewski Barbarian IPA
31666, Helsingborg, 33 cl, 36,90 kr, 6 %

Ferna Forge Pelle på Stenen IPA
31641, Skinnskatteberg, 33 cl, 31 kr, 6,5 %

Fjäderholmarnas Roughneck Rye IPA
31646, Stockholm, 33 cl, 27,80 kr, 7,2 %

Southside Hoparoma NE IPA
31696, Skellefteå, 33 cl, 29,40 kr, 6,5 %

Roslagens Ekologisk IPA
31700, Norrtälje, 33 cl, 24,90 kr, 5,5 %

Organic Smash Hellsingland IPA
31711, Bollnäs, 33 cl, 29,40 kr, 7 %

U&Me Bränd IPA
31691, Umeå, 33 cl, 29,30 kr, 6,7 %

Fireside Burning Ember IPA
31640, Borgholm, 33 cl, 35,20 kr, 7 %

Monks Mango IPA
31704, Stockholm, 33 cl, 29,10 kr, 6,2 %

Närke Kulturbryggeri Pors & Tvärs
31669, Örebro, 50 cl, 42,90 kr, 6 %

Brewski Conan DIPA
31664, Helsingborg, 33 cl, 39,90 kr, 8 %

Hopsie Daisy A Little Umph DIPA
31706, Gävle, 33 cl, 32,90 kr, 8,5 %

Kristianstads SjöCrona Trpl
31651, Kristianstad, 75 cl, 99 kr, 10 %

Brekeriet Wild & Juicy
31665, Landskrona, 33 cl, 37,90 kr, 7,2 %

Bollnäs Nya Microbryggeri FestÖl
31653, Bollnäs, 50 cl, 29 kr, 5,2 %

Bergslagens Brygghus Gamrocken Mörkret
31670, Smedjebacken, 33 cl, 24,90 kr, 5,8 %

Remmarlöv The Sweet Hoof Milk Stout
31686, Eslöv, 33 cl, 26,80 kr, 6,2 %

Wessinge Brygghus Coffee Stout
31708, Laholm, 33 cl, 26 kr, 5,2 %

Nils Oscar Rökporter
31702, Nyköping, 33 cl, 23 kr, 5,9 %

Mikkeller Bob Hund Dansa efter min lakritspIPA
31663, Danmark, 75 cl, 134 kr, 6,8 %

Trädskogens Carpinus
31693, Karlshamn, 33 cl, 46,80 kr, 9,7 %

Bland Europas huvudstäder håller jag Prag som en av de bättre resmålen. Det finns ständigt nya små saker att upptäcka och förhållandet till öl är härligt avslappnat. En ny pärla jag upptäckte på senaste besöket var bryggeriet Únětický som gör tre stycken riktigt bra, klassiska lager och som dessutom är ett trevligt besöksmål.

Strikt sett ligger inte Únětický i Prag, utan i byn Únětice en bit norr om själva Prag. Vilket man ju förstår på namnet. Deras öl finns däremot runtom i Prag, och i stort sett bara där. De distribuerar nämligen allt själva.

Springer man på någon av deras öl när man är i Prag bör man definitivt prova dem, men ännu bättre är förstås att ta sig en liten tur ut till bryggeriet. Eftersom det ligger åt ungefär samma håll som flygplatsen är det en perfekt aktivitet för hemresedagen om man har ett eftermiddagsflyg. Man kan ta lokalbussen till Únětice, gå på bryggeriet, käka lunch, ta en öl eller två och sedan ta en taxi den lilla bit som är kvar till flygplatsen. I närheten av bryggeriet ska det också finnas ett bra bageri om man vill klämma in en fika också.

På Únětický håller man sig till klassisk tjeckisk lager och brygger vanligtvis en ljus tia, en mörk elva (Josefína) och en ljus tolva. Bryggningen sker högst upp i byggnaden, på en våning som förutom bryggverket också huserar en bouleplan som är i aktiv användning. Världens största bouleplan som är placerad i ett bryggeri, faktiskt. Frågan är väl hur många andra det finns?

Nån våning ner finns de öppna cylindriska jäskärlen. Ett charmigt inslag men också något som förstår ger ett lite annorlunda öl än om man jäser i höga cylindrokoniska kärl. Hur stor skillnad det gör i praktiken tvistar de lärde om, men som besökare är det alltid kul att få se jästen in action.

Efter jäsningen lagras ölen däremot i cylindrokoniska tankar och ur de tankarna kan man också få sig ett litet smakprov. Tian är, när den provas direkt ur tanken, en snygg variant av den tjeckiska "folkölen", výčepní pivo, med bra kropp, traditionella smaker i god balans och fin beska. En öl man gärna dricker i stora klunkar, vilket inte gör så mycket när alkoholen bara är kring fyra procent. Tolvan direkt från tanken erbjuder lite mer "tuggmotstånd" och har en annan balans som gör att den dricks lite långsammare. Även den mörka elvan är riktigt bra med chokladiga, men ändå friska toner. 

I bryggeriets egna bar och restaurang kan man sedan prova samma öl, fast filtrerade och äta klassisk tjeckisk mat. Jag hinner bara prova tolvan under mitt besök och en halvliterssejdel slank ner utan problem till den stabbiga men goda husmanskosten. Fatölen är filtrerad och tolvan gör sig faktiskt bättre så då det lyfter fram dess styrkor och skiftar tillbaka balansen mot högre drickbarhet.

Hade tiden funnits hade jag gärna suttit kvar och druckit de andra två i lugn och ro, och hade värmen funnits hade det varit härligt att göra det på deras uteservering, men nu fanns varken tid eller värme. Resan ut till Únětice tar ca 25 minuter med buss och något snabbare med taxi och är en väl värd tripp att ta sig an, antingen som ett stopp på väg till flygplatsen eller som en liten dagsutflykt.