På fredag släpps det 20 nya öl på Systembolaget och bara att köpa en av varje går loss på 1632,50 kronor. Ett tusen sexhundra trettiotvå och femtio. Det var alltså för bara en av varje, men flera av dessa är väl värda att köpa många flaskor av. För att spara lite på plånboken kommer här mina tre måsten i morgondagens släpp.

Kanske är det för att det är fortfarande vinter, men mina tre tips är alla starka, tunga och söta. Perfekta till årstiden alla tre, och med god lagringspotential. De mer humledrivna ölen i detta släpp imponerade tyvärr inte speciellt mycket så istället för att låta dem leda mig mot våren klamrar jag mig fast vid vintern ett tag till.

Först och främst kan man sikta in sig på Bourbon County Stout från Goose Island. Den är något av en gudfader för fatlagrade imperial stouts och dessutom en av de bästa i världen. Jag tycker att den redan är riktigt god och den klarar dessutom flera års lagring. Läge att köpa flera stycken alltså. Om du står och tvekar mellan en Brewdog Paradox eller en extra Bourbon County, köp Bourbon County. Det tåls att sägas igen, det är en öl i världsklass och det finns en god anledning till att den på Ratebeer rankas som en av världens bästa öl.

Nils Oscar Celebration Ale är en barley wine som släpptes i somras och redan då smakade trevligt. Ett drygt halvår senare smakar den ännu bättre och värmer gott i mörkret. Det kommer två andra barley wines i samma prisklass och denna är klart bättre än Stroud Maris Otter Vintage Ale och trumfar även Solstice d'Hiver, dock med lite knappare marginal.

Till sist är det Gouden Carolus Cuvée van der Keizer Blauw jag vill lyfta fram. Just nu är den något av en sockerbomb (men fortfarande god) men dess storhet uppnås efter några års lagring då den blir ruskigt god. Visst kostar det på lite om man vill köpa så man både kan prova den nu och lägga undan någon flaska men det kan det vara värt.

Alla dessa tre finns i T5-butikerna. Huruvida det kommer gå att beställa dessa online på fredag är lite oklart men de kommer i ganska stora kvantiteter och ska nog inte ta slut helt på en gång. De flesta ölen som släpps kan ni också läsa mer om i artikeln med snabbrecensioner från Systembolagets nyhetsprovning.

I samband med Skandinaviska Ölskribenters Förenings årsmöte som var den gångna helgen fick jag två flaskor från Haandbryggeriet av Knut Albert. Mycket vänligt! Nyfikenheten var särskilt stor på Tindved, en ale som bryggts med havtorn, och jag väntade inte länge på att öppna den.

Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig av den här ölen. Vad är det för sorts öl i grunden? Vad kommer det smaka? Hur smakar egentligen havtorn? Min närmaste erfarenhet av havtorn är nog en havtornsgelé. Jag visste inte ens om det här var en mörk eller ljus ale innan jag öppnade flaskan.

Det visade sig vara en ljus öl med en mycket frisk och "ljus", bärig doft som jag antar att havtornen är skyldiga till. Jag kan inte riktigt jämföra det med någon annan öl jag har druckit. Härligt! Det närmaste jag kan beskriva karaktären med är som en blandning av hjortron, enbär, örter och röda vinbär.

Jag hade nog förväntat mig något surt men det är snarare en något söt öl med aromer som leder mot syrlighet utan att själva ölen har någon större syra. Ett spännande spel med den sötsura balansen helt klart. Efter en inledande fas med att försöka identifiera vad tusan det smakar inser jag att det också är gott. Smaken faller lite tvärt mot slutet, innan eftersmaken kickar in och hade det inte varit för det hade det här varit en riktigt god öl. Man kan inte låta bli att undra hur den utvecklas med tiden, men jag gissar att den egentligen ändå är bäst utan lagring.

I januari släpptes två öl från ett av Sveriges nyaste bryggerier på Systembolaget, Kapten Olle och Sméa Kalle från Marbäcks Öl. Bryggeriet har gjort väldigt lite väsen av sig och kikar man på deras hemsida framstår de som ett par glada grabbar som tycker det är kul att brygga lite öl emellanåt. Samtidigt flyger de få flaskor de producerar från hyllorna i rask takt. Jag blev förstås tvungen att stilla nyfikenheten och prova dem.

Bland dagens alla amerikanskt och brittiskt influerade ales som spottas ut från nya bryggerier var det spännande att se ett bryggeri som startar med något helt annat. En ljus lager och en whiskyrökt lager. Vad säger ni om det va? Modigt tycker jag, för det är svåra stilar att brygga. Enligt deras hemsida blir det dock ingen lagernisch utan ales finns planerade till våren. Läser man lite på etiketterna ser man att det är gamla lokalprofiler från förra sekelskiftet som har gett namn åt Marbäcks Öl, som alltså heter Kapten Olle och Sméa Kalle.

Den ljusa lagern Kapten Olle är fruktig och lite söt på ett sätt som inte riktigt hör lagerstilen till. Visst känner man att det är en lager men skulle man döma den efter stil blir det nog inga höga poäng. Om vi istället bortser från stildefinitioner framstår de fruktiga tonerna som ganska trevliga och på det stora hela är det en okej öl. Det som framförallt drar ner den lite för mig är sötman som blir lite för stor för ölet och inte balanseras upp riktigt av beskan.

Sméa Kalle är en mörkt lager brygd med rökt whiskymalt, vilket verkligen slår igenom. Islaytonerna är tydliga med tydlig rök och tjära. Jag har definitivt smakat rököl med mer påträngande rökighet än den här men det är lite för mycket rökighet för min smak och framförallt lite för lite annat i smaken som kan möta upp och dansa lite med rökigheten. Är man såld på rökig whisky är detta däremot en riktig vinnare.

Marbäcks och deras öl är ett intressant inslag bland de nya svenska bryggerierna. Visst behöver de slipa lite på åtminstone Kapten Olle men det är en bra start de står på.

Mitt bland Haninges bilbutiker ligger Södra Maltfabriken inklämd i en liten industrilokal. När vi anländer står Magnus och gräver undan betonggrus sedan man bilat i golvet för att göra en ny avrinningsränna för sin flasktappningsmaskin som snart ska anlända. Det blir nästa steg i att få bättre kvalitet på sina öl och sakta men säkert växer bryggeriet.

Magnus, som driver bryggeriet tillsammans med Niklas, kommer från en restaurangbakgrund och drev krog på Söder när han började brygga lite hemma. Det ledde senare till att han började ta in lite mer ölsorter på krogen och snart upptäckte man hur stark öltrenden var. Det ena ledde till det andra och sommaren 2010 sålde han så sin restaurang för att starta bryggeri istället.

Trots varningar valde man att köpa in kinesisk utrustning då ekonomin satte stopp för köp av något bättre. Varningarna visade sig inte vara ogrundade, vilket märktes på ölen i början. Ett tag hade man till exempel en rökighet i alla sina öl. Det berodde på att omröraren i mäsktunnan inte rörde hela vägen ner i botten av tunnan och direktuppvärmning låg då en del kvar i botten hela tiden och fick lite väl mycket värme.

Under de ca 1,5 år man har hållt igång har man fått byta ut både det och det andra och Magnus menar på att om de hade haft mer erfarenhet med stora bryggverk kunde de ha specat sin beställning bättre och sluppit en del av problemen. Man drogs länge med en plastig ton i sina öl och alla möjliga experter och andra tyckare spekulerade i fenoler, infektioner, fel på jäsprocessen etc. Sedan kom Mats Krantz, numera pensionerad bryggmästare och produktionsdirektör med decennier av erfarenhet inom ölbryggning, till bryggeriet och pekade ut felkällan efter ett smakprov: Utrustningen! Mats uppmanade dem att köra vatten genom hela bryggverket och se om samma smak uppstod fanns i vattnet som kom ut i andra änden. Mycket riktigt fanns den där och efter att ha testat alla möjliga komponenter och delar i bryggverket kom man fram till att det var en viss slang som släppte av sig smak. Med slangen bytt försvann problemet.

Med ett bryggverk på ungefär 2000 liter och tre bryggningar per tvåveckorsperiod är man nu uppe i en produktion som motsvarar 60 000 liter per år. På väg in är en ny flasktappningsmaskin som blir både snabbare och dessutom har bättre syreevakuering i flaskorna vilket ger bättre hållbarhet. Snabbare flasktappning kommer väl tillpass nu när försäljningsvolymen börjar rulla igång allt mer. Framförallt är det fatkunder i Stockholm och möjligheten att sälja sina öl i det lokala beställningssortimentet som varit viktiga instrument för deras ökande försäljning.

När man nu ska öppna ytterligare ett bryggeri på Södermalm får man också tillgång till tre lokala Systembolagsbutiker för de öl som ska bryggas där. Det stora frågetecknet nu är hur man ska lösa flasktappning i den nya lokalen som är lite för liten för att husera någon effektiv flasktappningsmaskin.

Närmast på gång i det stora brygghuset ute i Haninge är dels en DIPA och dels en ny pale ale som ska humlas och torrhumlas med columbus och amarillo för att släppas i lokala beställningssortimentet förhoppningsvis redan till 1 mars. Vi fick smaka lite ur tanken, där det ännu inte torrhumlats och det smakade definitivt lovande. Efter den fantastiskt trevliga Die Nasty ser jag framemot att se vad det blir av det här.

Att lagra eller inte lagra fruktlambic är en evig fråga och det enda vettiga svaret verkar vara "det beror på". Vad beror det på? Exakt vilken fruktlambic det gäller och, förstås, din personliga smak. Jag tog i alla fall och provade Boon Framboise 2004 och 2008 för att se vad jag tyckte.

Om dessa öl är samma från början har jag inte riktigt klurat ut. 2004 är märkt med en alkoholhalt på 6,2 % medan 2008 är märkt med 5 %. Det görs dock ingen distinktion mellan dem på varken Ratebeer eller BeerAdvocate och jag har inte lyckats hitta någon närmare information. Vi släpper det och koncentrerar oss på hur det smakar istället.

2008 hade en mycket renare smak av hallon medan 2004 är mer bärig och fruktig i en bredare mening, även om hallonen fortfarande är tydliga. Båda är också ganska söta men det som verkligen skiljer dem åt är bitterheten. Den finns inte nämligen alls i 2004, vilket i det här fallet är bra, medan 2008 har en tydlig bitterhet som krockar med fruktigheten och stjälper lite mer än den hjälper. Frågan är om den bitterheten hade varit lika tydlig om man inte provat den bredvid 2004?

2008 är en kompetent öl men står inte en chans emot 2004 som jag gillade skarpt. Massor av fruktighet är kvar och det smakar lite sådär härligt lyxigt av mandelmassa/amaretto. Syran är ganska timid och mer än uppbalanserad av sötman som finns kvar. Vill man ha en sur lambic är det här, och 2008, inget att gå efter. Är det däremot fruktigheten man är ute efter utan att det blir hallonsoda av det hela är det perfekt med en 2004.

Är du i snabbt behov av en efterrätt men har det lite tomt i kylen? Chokladbollar är alltid lätt och görs med ingredienser man nästan alltid har hemma. Men bara chokladbollar kan kännas lite tråkigt. För att piffa till det lite kan man göra en chokladbollstårta istället.

För att göra en tårta av det gör man helt enkelt dubbel sats smet och trycker ut det i en form med löstagbara kanter. Du behöver:
2,5 dl socker
8 dl havregryn
225 gram smör
1 msk vaniljsocker
3/4-1 dl kakaopulver (den större mängden om du använder mjölk)
4 msk vätska (mjölk, kallt starkt kaffe eller passande sprit)

Använd händerna för att knåda samman alla ingredienser utom vätskan, som du tillsätter sist och kramar in. Om du använder mjölk, ta den större mängden kakao. Det finns också massor av spritsorter som är trevliga att smaksätta med. Jag har med framgång provat amaretto, kahlua, rom och bourbon. Cognac, cointreau och sambuca borde också kunna bli gott, använd fantasin. Med starkare sprit kan man dock ta 50/50 sprit/mjölk, annars kan smaksättningen bli väl stark.

Tryck ut allt i en form med löstagbara kanter. Garnera med vad du har hemma. Om du har choklad hemma, smält 100 g och bred ut över. Kokosflingor, M&Ms', pärlsocker - använd fantasin igen. Ställ in i kylen någon timme, eller om du har bråttom räcker en halvtimme i frysen.

En kaffekryddad porter eller stout är det perfekta flytande tillbehöret. Smakbryggan mellan kaffe och chokladbollar är uppskattad sedan urminnes tider och det blir gott i tio fall av tio. Det är helt enkelt vattentätt!

South Plains debuterade med sin American Pale Ale på Stockholm Beer & Whisky Festival i höstas, en öl som sedermera också kom till Systembolagets lokala sortiment. Nu har man släppt sin andra öl på Systembolaget och kliver direkt upp till en Russian Imperial Porter på 10,2 %. Vågad öppning, minst sagt.

Russian Imperial Porter är också den första ölen från det egna bryggeriet som man släpper på Systembolaget. Det är ett mycket kraftigt öl med stora smaker. Där svenska bryggare brukar tenderar att ta det ganska lugnt med smakerna har den amerikanska bryggaren Jeffrey istället fläskat på ordentligt.

Det hela blir dock lite för mycket för mig med för stort smakfokus på aska, tjära, lakrits och kraftig rost. Dessutom ligger det en spritighet i slutet som blir störande snarare än värmande. Många hårda och spretande smaker helt enkelt, i en stil där min smakpreferens lutar mer mot de mjukare smakerna. Kanske kan den lugna ner sig lite och ta sig samman med lite ålder.

Det som jag tycker är för mycket tror jag också att andra kan tycka om. Om du är sugen på att prova den tycker jag helt enkelt att du ska fråga dig själv vad du gillar i en imperial stout. Gillar du tunga lakritsöl med skarpa smaker, är den definitivt värd att beställa. Om du lutar mer åt mjukare stouter kanske du ska hoppa över den här, eller köpa en flaska att lägga undan åtminstone ett halvår.