Lagringsexperiment: St Bernardus Christmas Ale 2012

, , 2 kommentarer

St Bernardus Christmas Ale har sedan många år tillbaka släppts på storflaska på Systembolaget innan jul och är ett öl som jag själv tycker passar mycket bra att spara till någon senare jul. Det jag har frågat mig är hur många jular man ska låta passera innan man öppnar den. Jag har till den här julen öppnat en flaska som gottat till sig i källaren sedan 2012. Är den på topp nu?

När jag senast provade St Bernardus Christmas Ale i ungt tillstånd beskrev jag den så här:

Söt fruktig smak med lätt kryddighet och toner av nougat. En aning ung i fruktigheten och het i alkoholen, vilket inte är så farligt att det är helt utan charm.

Efter sex års mognande är den definitivt inte ung i fruktigheten längre. Den är nu väldigt finstämd och med tydliga madeiratoner. Sötman har lugnat ner sig och är helt integrerad med övriga smaker. Kryddigheten är försiktigare men fortfarande märkbar. Alkoholen är knappt märkbar i smaken. Först i absoluta slutet märks en liten ton av den. Det har också dykt upp toner av marsipan och en tydligare nötighet.

Mycket positivt har hänt här, men den har också hunnit utveckla en liten dammighet och har kanske börjat bli en liten aning fadd. Jag bedömer därför att den har passerat sin topp vid det här laget. 

Bäst-före-märkningen var också satt till 2017 och det tror jag är en ganska bra indikation på den här ölens lagringspotential. 4-5 år bör bli alldeles lagom.

2 kommentarer:

  1. Najs! Har själv 2014-2018. Dags att börja dricka? Jämföra alla 5? Vad ska man ha för mat?

    SvaraRadera
    Svar
    1. 2014 skulle jag knäcka denna jul eller senast nästa. Alla fem samtidigt tror jag blir för mycket lika, hellre då kanske öppna 2014, 2016 och 2018 samtidigt om du vill jämföra årgångar. Funkar fint till exempelvis köttgrytor, göttiga revbensspjäll och till tyngre dessert (t ex med choklad).

      Radera