Porterstekens gästskribent Matt, som till vardags skriver på The Pilgrim & The Progress, är tillbaka. I den här artikeln reflekterar Matt över det faktum att det finns bryggerier, både i Sverige och utomlands, som släpper undermåliga produkter och vilka effekter det kan få för dem själva och för hantverksölets status som helhet. Ordet är ditt, Matt!

I have been to many homebrewing competitions over the years and have often been impressed by the standard and high quality of the beers on offer. Sometimes, I think that the quality of homebrews can be higher than some beers from a commercial brewery.

Just like in many countries in Europe, Sweden seems to be undergoing a microbrewery boom at the moment. Not a week or month goes by without a new brewery being brought to my attention. I like to support small businesses and I am a naturally curious person, so I make a special effort to try beers from some of Sweden's newest breweries. Usually I am very impressed by what I have tasted, but sometimes I am left feeling a bit underwhelmed, or even disappointed.

Sometimes I wonder if the people behind some microbreweries (not just in Sweden, but in many countries) are diving in headfirst before making sure their products are consistent enough to provide consumers with the satisfaction that they desire and expect. The brewing industry is very fierce and whether we like it or not, mud sticks and when damaged, reputations can be hard to repair.

I remember when I used to live in Southampton in England. There was a local brewery there called White Star. Sadly, the consistency of the products left a lot to be desired and many local pubs struggled to sell their beer. This was because customers had disappointing experiences with their beers and whenever faced with a choice, they simply ordered a beer from another brewery instead. The quality of the beers from White Star improved quite a lot after that, but at local level at least, the damage had been done and it was difficult for the brewery to repair its reputation. Less than 4 years after opening, the brewery closed down.

Bands often take months or even years to record and produce a song. They record several demo versions and seek the opinions of others before releasing the song to the public. Breweries, however, are often not as thorough as this and sometimes release their beers to the public before the beers and the recipes have developed enough. I am aware that recipes evolve and are often tweaked, but I am primarily referring to quality control issues and more deep-rooted problems than merely changing the malt bill a little.

Sometimes when I taste a beer from a microbrewery, I often get the impression that the beer is a 'work in progress' and that the beer recipe is not yet the finished article. This is all well and good, but when beers are available commercially, the breweries must recognise that it isn't the same as being in a homebrewing contest.

I would like to think that I am quite an open-minded person when it comes to beer and I acknowledge that by its nature, craft beer can be a bit inconsistent, but when the quality of the beer is lacking, how will it affect the perception of craft beer, not to beer enthusiasts like myself, but to the public in general?

Beers from microbreweries are often more expensive than those produced by the larger breweries. Beers from larger breweries are technically sound in terms of quality, but they often seem to lack something when compared to the finest beers (in good condition) from microbreweries. Part of the problem is in trying to persuade people to part with extra money to pay for a product from a microbrewery, rather than a product from a larger brewery.
In my experience, if the quality and consistency are high, people will gladly pay more money for a product produced by a smaller company, not just in the brewing industry, but in general. The stumbling block is when the consistency and quality are lacking. How can people be expected to pay extra for products that do not consistently deliver high quality and reliability?

There's currently a debate going on in the UK about the merits of keg and cask-conditioned beer. Some people refer to keg beer as being craft beer, while others (rightfully in my view) claim that both keg and cask-conditioned beer can be considered as craft beer, and that they're not mutually exclusive. In spite of the ambiguity of the term in some areas, craft beer is something that I wholeheartedly support and enjoy. I certainly don't want people to associate craft breweries with inconsistency and poor reliability, because this generally isn't the case.

I do worry, however, that problems with infections in the bottle (we've all had a gusher!) and yeast issues will sometimes be detrimental and counterproductive to the hard work put in by some breweries. I am not saying it's easy to be a brewer and to produce high quality output on a consistent basis, but I do sometimes think that brewers should be a bit more careful before making some of their beers commercially available. If not for the sake of craft beer in general, then for the sake of the breweries concerned.

Efter en tid i graven återvänder nu Red Ale från Slottskällan, denna gång som ofiltrerad. Den fanns tidigare i Systembolagets ordinarie sortiment och gör nu comeback via det lokala beställningssortimentet. Från och med på lördag finns den alltså i butik i Uppsala och går att beställa styckvis hela landet.

Jag är inte säker på om receptet har ändrats men jag känner inte riktigt igen det här ölet. Förr i tiden var det en öl där amarillohumlen spelade en tydlig roll i både doft och smak. Trots att den här flaskan tappades för bara två veckor sen upplever jag aromen som ganska tillbakadragen vad gäller humligheten.

Smaken är torrt karamellig med drag av höstlöv och har en mustighet som jag associerar till traditionella brittiska öl. Beskan framträder kraftigt och ligger kvar länge i munnen. Efterbeskan är på gränsen till att vara mer än vad ölen orkar bära. Inte heller på smaksidan är inte den utlovade moderna humlen särskilt framträdande, utöver beskan förstås.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Å ena sidan en ganska trevlig öl i sin egen rätt. Å andra sidan inte alls vad jag minns den som, och inte heller riktigt vad som utlovas på etiketten. Jag får nog ta och prova en till för att bestämma mig.

Denna flaska var ett varuprov
Nytt svenskt fantombryggarmärke, ölmagnater i Svenskt Näringslivs ledning och lösta etikettrubbel för Maidenölet Trooper. Så kan man sammanfatta senaste uppdateringen av blandade smånyheter. Släng in lite öl-TV på det också så kör vi.

Jens Spendrup tar över som ordförande i Svenskt Näringsliv. Jens var VD för familjeföretaget Spendrups innan han för några år sen lämnade över VD-stolen till sonen Johan.

Den imperial pilsner som SKA och Nynäshamn bryggde tillsammans häromveckan, bland annat humlad med El Dorado, ser ut att dyka upp på Systembolaget till hösten. Bara att hålla utkik!

Ölets Dag blir i år onsdagen den 17:e juli. Ett flertal bryggerier, stora som små, håller öppet hus,visningar och/eller provsmakningar. Bland andra kan du besöka Carlsberg i Falkenberg, Åbro i Vimmerby, Dugges i Härryda, Sigtuna Brygghus och St Eriks i Sigtuna, Jämtlands Bryggeri i Pilgrimstad och Gotlands Bryggeri i Visby.

Iron Maidens öl Trooper som bryggs av Robinson Brewery har nu fått sin etikett godkänd av Systembolaget och man hoppas att ölen ska kunna lanseras i beställningssortimentet till juli. Originaletiketten drogs tillbaka av leverantören då den hade element som stred mot rådande praxis kring vad som får finnas på en etikett på Systembolaget. Den nya etiketten är inzoomad på maskoten Eddies huvud så att det blodiga svärdet och den brittiska flaggan inte längre syns. Den nya etiketten finns på bild på Iron Maiden Beers Facebooksida.

Sveriges nya ölmagasin, c/o Hops, har nu öppnat för förhandsbokning av första numret samt för helårsprenumeration. 119 kr för ett nummer eller 399 kr för en årsprenumeration (fyra nummer). Beställer gör man här.

Oppigårds släpper Summer Twist igen, den här gången med lite lägre beska men med mycket humlearom från Amarillo och Bramlings Cross. Kommer bara på fat och har redan börjat hitta ut till krogarna, bland annat i Örebro och Uppsala.

Lucas Monryd, bryggare på Eskilstuna Ölkultur, har börjat brygga lite öl under egen etikett. Namnet blir Green Tower Brewing och första ölen har premiär på onsdag nästa vecka. Det blir en sommar-IPA som bryggts exklusivt för Bishops Arms Eskilstuna, och det är såklart också där premiären sker. 

Brew Dogs - det är arbetstiteln på den sex avsnitt långa TV-serien som leds av James Watt och Martin Dickie, grundarna av Brewdog. Programmet har köpts in till Esquire Networks, den anrika herrtidningens nya TV-kanal som börjar sända i USA i höst. I Esquires pressmeddelande kan man läsa följande:
For BREW DOGS (WT), produced by Custom Productions and Redtail Media, Scottish “beer evangelists” James Watt and Martin Dickie travel across America with a vital mission: to prove that the drink of the masses doesn’t need to taste mass-produced. In each episode of the 6×60 series, James and Martin, who own the UK’s fastest-growing brewery, visit a different American beer town, celebrate distinctive craft beers and create their own locally-inspired draft.

När Dugges gör samarbetsöl med skandinaviska bryggarkamrater verkar det sällan bli några vanliga öl. När man för några år sen gjorde en öl med Nögne Ö blev det en ölvariant på sahti och när man nu gått ihop med danska fantombryggaren Anders Kissmeyer och skapat vårsaisonen Hippofä är det en kreation med bland annat havtorn, nypon och rölleka.

Resultatet är en lätt, frisk och lite extra kryddig saison. Jag ville prova den med mat och funderade lite på vad man skulle kunna hitta på till. Samtidigt kände jag att jag ville prova att laga lite fisk igen, närmare bestämt lite spätta. Vit fisk och kryddig saison kunde ju vara något, tänkte jag.

Fisken tillagades i ugn i ett foliepaket med lite smör, vitt vin och tunna limeskivor samt en gnutta malen ingefära och chili, efter att ha legat i saltlag över natten. Fisk är inte min specialitet direkt och det här definitivt kan slipas på, men det smakade till slut rätt bra. Firren serverades på en ruccolabädd som en liten förrätt.

Tanken var att saisonens vitpepprighet skulle knyta an till ruccolans pepprighet och passa bra till fisken. Medan ruccolan inte riktigt svarade på ölets kall passade det väldigt fint ihop med fisken. Ölets citrustoner mötte upp fiskens lime och nyanserna av havtorn passade fint ihop med fisksmaken.

En trevlig kombination där mina matlagningskunskaper kring fisk var det enda tillkortakommandet. Gillar du att laga fisk tror jag inte du blir besviken på Hippofä som måltidsdryck.

Ölen var ett varuprov

På lördag blir det släppextravaganza på Systembolaget med både fasta nyheter och ett stort släpp med exklusiva nyheter. I det limiterade släppet är det stort fokus på välhumlat, belgiskt/belgoinspirerat och barley wines, med många öl som kommer passa sommaren till. Hittar man några favoriter här kan det också vara läge att köpa på sig några, i juli tar nämligen nyhetssläppen semester och det är först i augusti det kommer nyheter på hyllorna igen.

[namn]
[Ursprungsland, volym, pris, alkoholstyrka, modul - antal]
[Mina noteringar]

Dugges Hippofae
Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 5,5 %, T5 - 7500 st
Vitpeppar och citrusskal slår igenom rejält, doftar lite som när det vankas lutfisk till jul. Smaken drar åt fräsch citron och havtorn med lite jästiga inslag. Otroligt spritsig med massor av små bubblor. Lite sötsyrlig eftersmak.


Amager The Sinner Series Wrath
Danmark, 50 cl, 54,90 kr, 6,5 %, T5 - 6000 st
Lite plåstersmak med en sötsyrlig smak som nästan drar lite avlägset åt Rodenbachhållet. Inte helt dåligt men inte heller helt bra. Funderar lite på när jag skulle vilja dricka den här och kommer inte fram till något sorts tillfälle alls.

Oppigårds 1200 meter djupt
Sverige, 33 cl, 25,10 kr, 7,5 %, T5 - 7500 st
Läs längre om den här.

Uerige Classic
Tyskland, 33 cl, 37,90 kr, 4,7 %, T6 - 1920 st
Lätt och tunn, något söt smak med lätt rostade, bittra inslag. Överlag ganska platt och enkel smak. Vet man med sig att man gillar altbier, go for it. Annars misstänker jag att man blir besviken av denna, särskilt med priset i beaktande.

Nynäshamn/Dogfish Head Arketyp
Sverige/USA, 25 c, 74,60 kr, 10 %, T6 - 8000 st
Doften är överraskande platt och tråkig med tanke på hur mycket som gått ner i den här ölen. Smaken är en helt annan historia. Syrlig med stora drag av tranbärsjuice, en väl avvägd kryddighet och drag av apelsin. Ölvarianten av en cosmopolitan? Nja, inte riktigt kanske, men det råder ingen tvekan om att den är häftig och med all säkerhet helt olik allt du tidigare smakat i ölväg.

Camden Gentleman's Wit
Storbritannien, 33 cl, 23,90 kr, 4,3 %,  T5 - 4320 st
Blommig och kryddig med typiska witbiersmaker i grunden, dock inte riktigt så jästig som en del andra wits. Istället är det mycket mer fokus på citrussmakerna. Lätt, spritsig munkänsla och ganska kort eftersmak. Väldigt uppfriskande, skön sommaröl.
 

Baladin Isaac
Italien, 75 cl, 69,20 kr, 5 %, T5 - 3000 st
Mycket trevlig wit med en småsöt, örtig kryddning som gör att den sticker ut i stilen. Å ena sidan en trevlig sommarsippare, å andra sidan blir en hel flaska tungt på egen hand (något jag har prövat vid tidigare tillfälle).

Baladin Xyauyü
Italien, 50 cl, 199,20 kr, 13,5 %, T7 - 360 st
Full artikel här.

No-Li Crystal Bitter
USA, 65 cl, 69,90 kr, 5,8 %, T7 - 2112 st
Söt, knäckig och med lite toffee som vägs upp med en lagom dos amerikansk humle och en mild beska. Kan tänka mig att den blir lite tung att dricka ett glas av med all den söta knäcken den har.

Innis & Gunn Scottish Pale Ale
Storbritannien, 33 cl, 22,90 kr, 7 %, T5 - 30000 st
Söt och kvalmig med vanilj och kakor. Knappt någon beska alls. Jag kan tycka om söt öl men det här funkar inte.


Brewdog IPA is Dead
Storbritannien, 132 cl, 99,20 kr, 6,7 %, T5 - 10020 st
-Golding
Trevligt humletung i både smak och arom, med lite fruktighet och örter. Lite marmeladtoner som blandas med gräs och grönska. Lite väl mycket grässmak i avslutningen, annars en mycket trevlig IPA.
-El Dorado
Doftar lite fruktpastill men smaken känns tyvärr ganska instängd. Lite violtoner mot slutet. Överlag ganska intetsägande.
-Dana
Grönpeppar! Det dominerar totalt. Nej...
-Waimea
Även här en del grönpeppar och lökighet men det är mildare uppblandat med fruktighet och malört.

Sierra Nevada Ruthless Rye
USA, 35,5 cl, 33 kr, 6,6 %, T5 - 15000 st
Lite lätt rågsmak med en snäll humlefruktighet och knäck. Medelstark beska, men överlag något slätstruken. Rågtonerna räddar den från att bli tråkig.

No-Li Born & Raised IPA
USA, 65 cl, 69,90 kr, 7 %, T6 - 3192 st
Kakor och kola samsas med rå och fruktig humle och efter att ha kommit över en initial ton av lök smakar det riktigt bra, med en lång efterbeska. Kompetent IPA för den som gillar varianten med tyngre maltkropp.

Brewdog Hello My Name is Ingrid
Storbritannien, 33 cl, 34,90 kr, 8,2 %, T5 - 9816 st
Snygg mix av bär, söt citrus, ananas och, ja, lite milda hjortron. Smaken är lätt söt till en början men blir torrare mot slutet. Till sist kommer en milt fruktig eftersmak med en behaglig efterbeska samt, tyvärr, en lätt störande alkoholton. Kompetent DIPA med en mindre twist, dock inte i toppen av sin stil. Med det sagt vet förstår ni kanske att jag inte tycker den är värd den oerhörda hajp den verkar ha i Sverige, men nog är den värd att köpa (om man hinner få tag på någon).
Provad under skribentprovningen inför majsläppet, då den tidigare var planerad att bli släppt

Napa Smith Hopageddon Imperial IPA
USA, 35,5 cl, 30,90 kr, 9,2 %, T5 - 12000 st
Mycket fruktig humle som smälter in i den ganska tydliga sötman. Ganska tung kropp med mycket kola och fudge men den tämjs av all humle. Riktigt, riktigt bra DIPA, men återigen, en öl för den som vill tung och söt kropp.

Avery The Maharaja Imperial IPA
USA, 65 cl, 79,70 kr, 10,4 %, T7 - 1080 st
Massor av ananas, mango och persika som lägger sig som en mjuk käftsmäll. Det smyger in en lätt lökton i slutet som jag gärna hade klarat mig utan dock. Söt, brödig maltkropp, lite som en söt vetebulle. Välbalanserad med en lång efterbeska.

Left Hand Twin Sisters Double IPA
USA, 65 cl, 93,80 kr, 9,6 %, T5 - 3180 st
Mer oljig än fruktig i humligheten men samtidigt också ganska tillbakadragen humleprofil för en DIPA. Maltkroppen känns lite platt och trist. Annorlunda mot de andra humlestinna i släppet, och inte riktigt lika bra.

Sierra Nevada Bigfoot
USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 9,6 %, T5 - 20000 st
Bigfoot är alltid Bigfoot och så även i år. Stor, tung maltkropp, rejält med citrushumle och en svepande beska som får hela munnen att dra ihop sig. Och gott är det. Har du druckit Bigfoot förut vet du vad du får, har du inte gjort det är det dags nu.

Stone Old Guardian
USA, 65 cl, 82,90 kr, 11,6 %, T5 - 2460 st
Ännu lite tyngre maltkropp än Bigfoot och även här med en rejäl, för att inte säga överjävlig, beska som ligger kvar länge. Humlesmakerna drar åt citrus, ananas och tallbarr. Mer av allt och lite mer därtill, på gott och ont. 

Evil Twin Naked Lunch In A Copenhagen Heavenly Resto
Danmark/Nederländerna, 33 cl, 47 kr, 10 %, T7 - 1440 st
Skarpt rostad med stor kaffesmak som sedan tonar över mot choklad och lite asksmak. Hittar en del sötma mot slutet som väger upp all rostad beska. Mycket trevlig imperial stout!

Dessutom kommer två belgare som inte var med på skribentprovningen:
Saison Dupont Dry-Hopping 2013, Belgien, 195 kr, 150 cl, 6,5 %, T7 - 360 st
Troubadour Obscura, Belgien, 29,40 kr, 33 cl, 8,2 %, T7 - 1440 st

Duponten är, precis som det låter, en torrhumlad variant av deras klassiska Saison. Förvänta er ingen explosion av amerikansk humle, här är det blomster, hö och örter som kommer i en liten extra dos. Troubadour Obscura är en belgisk strong ale som jag provade för längesen. Den har klassiska fruktiga, nötiga och kryddiga smaker men drar nästan lite åt en imperial stout då den också har en hel del rostade smaker.

Inför sommarsäsongen har Oppigårds släppt en öl exklusivt för Akkurat som kommer vara en av krogens husöl under den närmsta tiden. Det är inte helt överraskande en american pale ale till stilen och stjärnan i humleschemat är den nya sorten El Dorado.

Det är dock hela fem humlesorter i ölen. Förutom El Dorado har man även använt Citra för pre-kok-humling, Pacific Jade (eller om det var Pacific Gem, minnet sviker) som bittergiva, Simcoe i senare delen av koket samt Amarillo för flameoutgiva och torrhumling. El Doradon har använts i sena givor i koket samt för torrhumling.

En pint på Akkurat går på 78 kr och då får man en hälsosam humledos i välsmakande förpackning. Aromen är mycket fruktig med inslag av allt från bär till melon och fruktpastiller. Vissa inslag av tallbar och blomster gör bara aromen allt mer uppfriskande. Smaken är lätt och frisk med en lätt sötma och milda inslag av karamell och rostat bröd. Mycket lättdrucken öl! Kanske att humlesmaken där av lite för tidigt bara.

Oppigårds gör en sällan besviken med sina sommaröl och den här är inget undantag. Med behagliga 4,8 % vågar man ta en till pint.


Det finns de som säger att fatlagring förstör bra öl. Det finns de som säger att lagring förstör bra öl. Om dessa människor fick prova en lagrad Pannepot Reserva skulle de ta tillbaka de uttalandena. Pannepot är en bra öl. Pannepot Reserva är bättre. Lagrad Pannepot Reserva är bäst.

Den ekfatslagrade Reservan har alltid varit en både kraftfull och elegant öl. Med ålder blir den bara ännu elegantare och får ännu rundare kanter, utan att tappa någon kraft. Det tar tid att dricka en flaska. Och man njuter av varje sekund.

Ungdomens alkoholton har försvunnit och fruktigheten får ta mer plats tillsammans med en mjuk sötma. Fortfarande är allt lika silkeslent mot gommen. Ek- och vaniljtonerna från fatlagringen har sjunkit in i ölet och knyter an till de andra smakerna på ett sådär härligt sätt att man inte vet var en smak slutar och nästa tar vid.

Alla goda bitar från ungdomen - härlig kola, en mixlåda av torkad frukt, lyxiga chokladtork, subtil kryddighet och lätt rostade mandlar - har levt kvar. Därtill har åldern bidragit med en vinös nyans som lyfter hela ölet.

Struise Pannepot Reserva 2007 är just nu en öl utan minsta lilla detalj att klaga på. Ren njutning!