Som en liten uppföljning på gårdagens utflykt i den tjeckiska pilsnervärlden provas idag en svensk öl som är brygd för att efterlikna just denna typ av öl. Det rör sig om Nils Oscar Södermalmspilsner, som togs fram i samband med Akkurats 20-årsjubileum, och som i förra veckan släpptes på flaska på Systembolaget.

Det finns några grundläggande skillnader i hur Nils Oscar och Stene valt att tackla stilen och hur den traditionellt görs i Tjeckien. Här finns nämligen en liten andel specialmalt istället för att bara använda pilsnermalt. Den är dessutom opastöriserad, vilket de tjeckiska exemplen på burk och flaska som avhandlades igår inte är. Det är förstås också värt att uppmärksamma färskheten här, och i skrivande stund är Södermalmspilsner betydligt färskare än importer från Tjeckien.

Jag upplever ölet som torrt, likt en Budvar, men specialmalterna ger en något bredare och fylligare maltighet vilket i sin tur påminner mer om en Pilsner Urquell.

Balansen mellan maltighet, Saaz-tonerna och beskan är, precis som i ölen den är modellerad efter, svår att hitta något fel på. Möjligen att man skulle vilja ha lite mer humletoner från de sena givorna. Vad jag däremot saknar är den lilla rondören och mjukheten som finns i en riktigt bra tjeckisk pilsner. Södermalmspilsner är trots allt ändå lite, lite kantig.

Nära, men inte riktigt någon cigarr, om man jämför med tjeckiska föregångare alltså. Bland det bästa som ett svensk bryggeri klämt ur sig i den här stilen däremot. Kanske en aning kostsamt på en 30-lapp för en halvliter när de bästa tjeckerna ligger på omkring halva literpriset. Å andra sidan tycker man kanske att det är roligare att stödja ett svenskt bryggeri snarare än tjeckiska staten alternativt SAB-Miller (eller, om du läser det här i framtiden, vilka som nu köper Pilsner Urquell av dem - fast vid det laget är nog Södermalmspilsner slut ändå).

Jag tycker ändå det är en öl för Nils Oscar att vara stolta över. Av någon anledning klassificeras den på Ratebeer som tysk pilsenerstil snarare än tjeckisk pilsnerstil, men som sådan har den klättrat upp till en i skrivande stund 20:e plats i världen. Och det är inte alls illa pinkat, särskilt som den med sina få ratings fortfarande lär påverkas en del av Ratebeers viktningssystem. Notera då också att varken Budvar eller Pilsner Urquell (i deras flaskade/burkade versioner) ens är i topp 50 för tjeckisk pilsner.

Tjeckiens två mest kända pilsner, Pilsner Urquell och Budvar, är lite av landets två smakmässiga ytterligheter när det kommer till pilsnerstilen. Medan båda öl är bäst så färska som möjligt från fat och helst också opastöriserade och ofiltrerade, kan man göra en intressant jämförelse även med flaska eller burk. 

Båda dessa anrika öl klockar in på 12 plato i stamvörtstyrka och använder bara tjeckisk pilsnermalt, Saaz-humle och sitt respektive källvatten. Båda använder dessutom den klassiska metoden med dekoktionsmäskning. Det finns dock skillnader dem emellan. Budvar använder hela humlekottar medan Pilsner Urquell kör med pellets, och även om båda har mjukt vatten är det säkerligen vissa skillnader i deras mineralsammansättning.

Den största skillnaden mellan dessa två öl torde ändå vara jästen de använder och utjäsningen, vilket i sin tur säkert också har att göra med olika mäskningsförfaranden. De har alltså samma stamvörtstyrka men det skiljer 0,6 % alkohol dem emellan. Det här är nyckeln till att de trots likheterna är så pass olika.

Det statsägda Budvar är den starkare av de två och klockar in på prick 5 %. Eftersom det är samma stamvörtstyrka är den torrare och något lättare i smaken. Beskan är något mildare men blir ändå framträdande eftersom det finns mindre restsötma som balanserar den. Humlearomen är också mildare, och överlag skulle jag beskriva Budvar som krispigare.

Pilsner Urquell är "bara" 4,4 % och tack vare den lägre förjäsningsgraden blir den också fylligare. Beskan är större och mer markerad, de kryddiga tonerna av Saaz är mer uttalade och smakerna är mer nyanserade. Däremot är den inte nödvändigtvis mer avrundad.

Smörkolan som så många verkar tillskriva stilen är inte märkbar i någon av dem och ska egentligen inte vara det heller. Däremot finns en viss maltsötma i båda. Som sagt, dessa funkar fint på flaska och burk men skiner som mest när de serveras välbehållna på fat. Oavsett vilket är färskhet viktigt. Att göra en liten egen jämförelseprovning mellan dessa är mycket givande om man är det minsta intresserad av lager.

Pilsner Urquell får man chansen att dricka både ofiltrerad och opastöriserad lite då och då, t ex på En Öl & Whisky Mässa i Göteborg och Stockholm Beer & Whisky Festival samt event under året, men det är också värt att ta sig an den opastöriserade men filtrerade varianten som serveras från tankova på de båda Bar Central i Stockholm. Budvar ryktas det för övrigt komma en kröjsad variant, det vill säga som fått kolsyrejäsa genom att den färdiga ölen fått en tillsats av öl som är mitt i jäsningen, av på Bishops Arms Bellmansgatan i Stockholm nu på onsdag.

Fjäderholmarnas Bryggeri har nu funnits i ungefär två år och har tagit sin plats i Stockholms ölvärld. Förutom att deras öl serveras på krogar på fastlandet har de också en egen bryggpub som är öppen på sommarhalvåret. Idylliska skärgårdsvyer som lätt nås med färja gör ön till ett perfekt litet utflyktsmål en solig dag i Stockholm. Vad som gör det hela ännu bättre är förstås att man kan få dricka bra öl på plats också.

Tidigare i våras besökte jag i samband med en artikel som kommer i nästa c/o Hops den otroligt härliga krogen Avenue Pub i New Orleans. Då lärde jag så smått känna ägarinnan Polly och deras bar- och kökschef Eileen. När nu dessa två damer avslutade en liten Europavisit med några dagar i Stockholm åkte jag såklart ner för att säga hej.

Det föll sig såväl ut att deras planer för eftermiddagen var att besöka Fjäderholmarnas Bryggeri, en bryggpub jag tänkt mig att besöka igen ända sedan jag var där på Party On The Island i samband med Stockholm Beer & Whisky Festival för två år sedan. Ännu bättre blev det i och med att tisdagen bjöd på shortsväder och strålande sol.

Fjäderholmarna är Stockholms skärgårds allra innersta öar, i höjd med Nacka Strand, och nås med en kort men vacker färjetur från kajen i Gamla Stan. Det första som möter en vid färjeplatsen är just bryggeriet. Nu är visserligen inte ön så stor, men det rör sig om ett handfull steg från färjan till bryggpubens entré. 

Just idag är det första vardagen efter långhelgen så trots det fina vädret är det ganska lugnt i puben under eftermiddagen. En Bandit Bitter sitter riktigt bra i solen på kajens sittplatser medan finlandsfärjorna glider förbi bortom grannön. 

-Fram till midsommar är det ganska lugnt i veckorna men med mycket folk på helgerna, särskilt när det är fint väder som idag. Efter midsommar när semestrarna drar igång kommer blir det körigt mest hela tiden. Utöver sommaren håller vi också öppet i julbordssäsongen. När vi inte håller puben öppen säljer vi istället mer öl till andra pubar, berättar bryggeriets ena grundare Andreas.

Själva bryggeriet är inklämt i ett sidorum till puben, med fri insikt genom ett stort fönster. Bryggverket är ett platseffektivt enkärlssystem från Braumeister med en sorts maltpipa som kan höjas upp med en liten kran där de brygger 500 liter åt gången. Små dubbelmantlade kombitankar står uppradade längs båda väggarna och i ena änden står en liten tappmaskin inträngd. 

När det finns färdig öl i tankarna finns den charmerande möjligheten att koppla upp en av dem direkt mot serveringssystemet i puben. Tokfärsk öl till kunderna och mindre paketeringsjobb för bryggarna. Några uppgraderingar av tankarna är på gång vilket ökar kapaciteten. Med ytterligare uppgraderingar tror man sig kunna nå en kapacitet på 100 000 liter om året.

Bakom bryggeribyggnaden öppnas en dörr in i berggrunden. Här har en gammal militärbunker byggts om till akvarium för att nu ha blivit bryggerilager. Humlen lagras i akvariumets gamla glassfrysar medan de fyllda faten och flaskorna trivs bra i grottans naturliga 13 grader. 

En annan av grottans dörrar leder oss rakt in i puben igen och vi slår oss ner därinne för att prova fler av deras öl. Kellerbieren som de bryggt med och hos CAP faller mig inte riktigt i smaken men deras session-IPA Short Sail är riktigt fräsch med fin humleton och bra balans. Deras nya dubbelmäskade imperial stout Mr Cocoa behöver nog stå till sig ett tag då den var lite rå nu men den har potential att vara riktigt bra om några månader. Redan nu är däremot den två procent svagare stouten T-56 utmärkt, med en sorts friskhet som gör den bedrägligt lättdrucken.

Restaurangerna och butikerna intill bryggeriet gör Fjäderholmarna till ett gediget utflyktsmål när det är fint väder. Och upplevelsen tar inte slut när man kliver på färjan tillbaka, för den turen är också väldigt fint. Stockholm känns ofta som vackrast från vattnet.

2013 gjorde S:t Eriks ett samarbete med brittiska Thornbridge och slutresultatet i form av en hallonstout blev väldigt omtalat. Folk älskade den och folk hatade den. Jag tillhörde dem som gillade den när den kom och fick också ner en flaska i förrådet. Nu när det gått tre år har jag provat den igen och fann att den stått sig mycket bra.

Jag recenserade den här ölen när den kom för tre år sedan och gav den då ett betyg på 4,2 av 5. Jag noterade då att bären bidragit med en mild syra till ölet vilket gjorde den väldigt annorlunda. Det var egentligen inte något jag behövde läsa min egen recension för att minnas utan just den syran etsade sig fast i minnet.

Nu när jag provar den igen nästan tre år efter att den släpptes var jag nyfiken på vad som hänt med den där syrligheten. Det visade sig att den smugit sig undan nästan helt, vilket låter stoutkaraktären få mer plats. Samtidigt var också hallonen fortfarande tydliga i smaken och överrumplades inte av stoutens chokladiga smaker utan hamnade i en mycket fin balans.

Det har alltså svängt in i en välbalanserad stout med en mycket fin blandning av hallon och chokladtoner med en len munkänsla. En välnyanserad smak, kanske ännu mer så än när den var färsk. Helt enkelt en riktig toppöl, något jag faktiskt inte riktigt hade väntat mig. Grattis till er som har flaskor kvar!

Sommarens påfyllning i fasta sortimentet är här och då passar vi på att se framemot vilka stilar som ska lanseras till nästa sommar. Utöver en handfull lager som ska säljas i stor kvantitet blir det också en craft-lager. På ale-sidan är det väldigt ospecifikt vad som efterfrågas, men en fransk bière de garde på storflaska ska det minsann bli. 

Nedanstående lista är alltså de typer av öl som Systembolaget vill lansera i sitt fasta sortiment under nästa sommar (junilanseringen), enligt deras lanseringsplan för 2017. Leverantörerna får mer detaljerade offerter för de olika lanseringarna.

[Segment - ursprung - kommentar - uppskattat antal butiker - uppskattad halvårsvolym]

Lager burk - Belgien, Italien - Köps in via konsumentpanel - 433 - 700 000
Peroni Nastro Azzuro, Internationell lager, 1418, Italien, 33 cl (burk)

Lager burk - Sverige - Max 4,5 % - 338 - 600 000
Eriksberg Juvel, Pilsner - tysk stil, 1576, Sverige, 33 cl

Lager flaska - Grekland, Kroatien - 412 - 230 000
Favorit Svijetlo Pivo, Internationell lager, 1492, Kroatien, 33 cl

Lager flaska - Italien - 362 - 230 000
Ichnusa, Internationell lager, 1407, Italien, 33 cl

Lager flaska - Polen - 236 - 200 000
Kasztelan Jasne Pelne, Internationell lager, 1402, Polen, 33 cl

Lager flaska - Sverige - Craft - 74 - 25 000
Lycke Pilsner, Pilsner - tysk stil, 1496, Sverige, 33 cl

Ale flaska - Storbritannien - 118 - 25 000
Badger First Call, Engelsk pale ale och bitter, 1616, Storbritannien, 50 cl

Ale flaska - Sverige - Ekologisk - 118 - 25 000
Rådanäs Ekologiska Pale Ale, APA, 1417, Sverige, 33 cl eller Westcoast IPA, IPA, 1489, Sverige, 33 cl

Ale extra stark - ospec. ursprung - Ekologisk, craft - 34 - 5 000
Rådanäs Ekologiska Pale Ale, APA, 1417, Sverige, 33 cl eller Westcoast IPA, IPA, 1489, Sverige, 33 cl

Porter/stout extra stark - ospec. ursprung - Öl som passar till dessert - 139 - 5 000
Omnipollo Noa Pecan Mudcake Stout, Imperial orter och stout, 1427, Sverige, 33 cl

Veteöl - Belgien, Storbritannien, Tyskland, USA - Burk - 362 - 45 000
Brew Scout The Wheat, Berliner weisse, 1452, USA, 35,5 cl

Veteöl - ospec. ursprung - Ekologisk - 172 - 30 000
Karmeliten Hefe-Weizen, Hefeweizen, 1456, Tyskland, 33 cl

Öl flaska minst 750 ml - Frankrike - Bière de garde - 34 - 5 000
Choulette Ambrée, Bière de garde, 1293, Frankrike, 75 cl

Svårt att sia särskilt mycket om dessa lanseringar då de är så väldigt allmänt hållna i sina beskrivningar. En fransk bière de garde på storflaska kan man ju misstänka bli en återkomst för St Sylvestre Bière Nouvelle. En stark porter eller stout som ska passa till dessert kan tänkas betyda att den ska vara av det sötare slaget, alternativt något med en smaksättning. 

Nyligen fyllde Spiegelau på sin ölglasserie Craft Beer, där bland annat IPA-glaset och Stout-glaset ingår, med ett öl för fatlagrade öl, passande nog kallat Barrel Aged Beer. Det här glaset är till utseendet väldigt likt deras kupa, Beer Tulip, men med en något mer utdragen look. Naturligtvis jämförde jag därför mot det glaset, med en av de bästa fatlagrade öl jag har hemma just nu nämligen en KBS. Med tanke på likheterna i utseendet kom skillnaden i smakupplevelse som en överraskning.

Likheten mellan de två glasen syns på bilden. Diametern vid deras bredaste parti är lika stor, liksom diametern i mynningen. De skillnader man kan lägga märke till är att Barrel Aged Beer är högre, både i stjälken och i själva kupan, samt att botten är mer skålformad än den plattare bottendelen i Beer Tulip.

Spiegelau själva markandsför Beer Tulip som ett allroundglas medan Barrel Aged Beer förstås sägs vara särskilt framtaget för fatlagrade öl, dock utan att specificera vilken typ av fatlagrade öl. Barrel Aged Beer är framtaget genom ett samarbete med bryggmästarna från Great Divide, Cigar City, Uinta och Green Flash. Jag valde som sagt att plocka fram en tungviktare i form av den fatlagrade stouten KBS, från släppet nyligen, för att testa glasen. KBS är fullpackad med smaker av choklad, kaffe, vanilj, bourbon och amerikansk ek. 

Jag förväntade mig ärligt talat inga eller mycket små skillnader. Det överraskade mig därför när det faktiskt var en ganska tydlig skillnad. Smakerna från både kaffet och fatlagringen upplevde jag nämligen som mycket lenare när ölet dracks från Barrel Aged Beer, vilket också gjorde att dessa smaker fick bättre möjlighet att skina. I jämförelse blev de här smakerna skarpa och nästan lite kärva i Beer Tulip. Den här skillnaden dämpas visserligen mer och mer ju längre ölet får stå i glaset men är fortfarande märkbar efter en halvtimme.

Så från detta enda test skulle jag ändå säga att det finns en poäng med det här glaset. Om det är värt det får man givetvis själv avgöra, vilket ju kanske beror på hur mycket fatlagrad öl man dricker.

Glasen finns bland annat att köpa på Sejdelshoppen.

Som Portersteken tidigare har beskrivit inför Systembolaget en ny och mer detaljerad indelning av sina öl. Det är ett system med tre nivåer med omkring 60 stilar i den mest detaljerade nivån, vilket ska göra det lättare för kunder att hitta det de söker. Idag har den här nya indelningen införts på deras webbplats och framöver kommer det också införas i butik.

I den nya kategoriseringen utgår man från lager, ale, veteöl, porter/stout, syrlig öl och övrig öl. Lager och ale blir i sin tur indelade i underkategorierna ljus, mellanmörk och mörk lager respektive ale i tysk, belgisk och anglo-amerikansk stil. Inom dessa underkategorier samt i de övriga kategorierna finns sedan en tredje nivå med olika ölstilar.

I butik kommer ölen sorteras efter kategori och underkategori, samt att stil kommer att skrivas ut på hyllkantsetiketten, men det är något som införs först senare. Från och med idag finns denna indelning dock på webben vilket gör att man kan filtrera sin sökning med olika stilar. På så sätt kan man exempelvis få fram en träfflista med alla saison i sortimentet, vilka porter och stouts som kommer i ett småpartisläpp eller vilka IPA och DIPA det finns i lokalsortimentet.

Jag har testat runt lite i sökningen under dagen och indelningarna verkar överlag vara vettigt gjorda. Det kommer förstås alltid finnas öl som ligger utanför klassiska stilar men med lite catch-all-stilar som "övrig syrlig öl" och "ljus belgisk ale" fångar man upp många sådana.

Här och var ser man dock öl som inte fått någon stil, utan bara lagts in i en kategori. Jag vet inte om det är ett ansvar som Systembolaget lagt ut helt eller delvis på leverantörerna, men i slutändan är det förstås Systembolaget som ansvarar för sitt eget system. Kanske är det något som löser sig med tiden.

I samband med denna uppdatering har de också lagt in beskrivningar av alla olika stilar som de använder. Dessa finns på produktsidorna, det vill säga om man går in på mild så finns en länk till en beskrivning om mild. Alla beskrivningar finns också samlade på https://www.systembolaget.se/fakta-och-nyheter/fakta-om-dryck/ol/olstilar/ där man kan klicka runt lite. På stilsidorna finns också förslag på liknande stilar. Utifrån några snabba stickprov verkar de här funktionerna samt stilbeskrivningarna vara väl utförda.

Det här känns som ändringar som kommer hjälpa många kunder. Om inte annat vet jag att det kommer göra vissa aspekter av mitt jobb som ölskribent betydligt smidigare.