Lagringsexperiment: Djävlebryg Old Mephisto

, , 1 kommentar

Kommer ni ihåg det danska bryggeriet Djävlebryg? De brukade ställa ut på en del svenska festivaler under första halvan av årtiondet, innan de la ner verksamheten. 2018 kom de så tillbaka efter en crowdfundingkampanj. Hursomhelst, de körde förr i tiden en barley wine vid namn Old Mephisto som jag hade sparat tre olika årgångar av och nu när den äldsta flaskan var på väg att fylla 10 år så blev det läge att knäcka alla tre.

Den äldsta flaskan i samlingen köpte jag i Danmark i maj 2010, alltså blott två månader efter att Portersteken hade startats. Jag hade gjort en två veckor lång resa genom Belgien, Nederländerna och Danmark och köpt med mig ett gäng öl hem. Att plocka fram den flaskan ur källaren väckte många roliga minnen från den resan, bland annat från mitt första besök på Cantillon (det har blivit många fler sedan dess), mitt första (och hittills enda) besök på Kulminator och en sväng förbi Mikkeller Bar som precis hade öppnat. Det har runnit mycket vatten under broarna och många öl nerför strupen sedan dess. 

Den näst äldsta flaskan tror jag kommer från ett småpartisläpp på Systembolaget något år senare, troligen 2011 eller 2012 och den yngsta flaskan köptes ytterligare något år senare när Old Mephisto dykt upp i Systembolagets lokala sortiment. Då hade man flyttat produktionen till Stronzo och kom därmed inom Systembolagets geografiska upptagningsområde för lokalt sortiment.

Varianten som hade bryggts på Stronzo visade sig vid upphällning ha tappat all kolsyra och var helt flat. Smakmässigt visade den väldigt mycket tobak och läder, med en aning skarp smak. Inte särskilt lyckat och det mesta åkte i vasken.

Mittenflaskan visade på en del positiva ålderstecken samtidigt som den hade en del beska kvar. Givetvis betydligt bättre än det yngsta ölet, men fortfarande med en del förbättringspotential. Den äldsta flaskan visade nämligen upp hur bra det kunde bli med rätt ålder.

Med praktfulla toner av kola, madeira, torkad frukt och toffee visade den på en stor mogenhet. En välnyanserad och fördjupad smak med lätt sötma och nästan ingen beska alls. Några drag av tråkigare toner i form av damm och gamla böcker hade också börjat leta sig in men så pass försiktigt fortfarande att det inte drog ner helhetsintrycket nämnvärt.

Jag tror att mittenflaskan var den första årgången av Old Mephisto som såldes på Systembolaget, men skulle man ha plockat upp någon äldre flaska i Danmark som man fortfarande sitter på är det dags att dricka den nu. Flaskan jag hade, som bör ha varit från 2009 eller 2010, var nu i slutet av sin peakperiod. Har man flaskor kvar från när den släpptes i små partier kan man däremot göra gott i att vänta några år till, och har man flaskor från Stronzoperioden är det bara att hålla tummarna för att man fått en flaska med bättre kapsylering än min.

1 kommentar:

  1. Grymt trevliga killar som drev Djävlebryg. Så länge de körde 50 cl flaskor var ölen oftast utmärkt och på fat på Nackamässan tog dom alltid med lite lagrade varianter som var otroligt goda. MEN, bland de sista gångerna jag pratade med dom hade de året innan skickat fat till USA varav ett tydligen exploderade. Dom blev stämda på en helvetes massa pengar och efter det kom dom aldrig tillbaka till sin höga nivå tyvärr. De blev tvungna att ta otaliga dåliga beslut för att få ihop det. Jag har samma erfarenhet av de små Stronzo-flaskorna som du. Slutade köpa då ölen var så totalt förstörd jämfört med motsvarande öl några år tidigare på 50 cl.

    SvaraRadera