Lagringsexperiment: 6 årgångar Black Chocolate Stout

, , 3 kommentarer
När jag började lagra öl ville jag bygga vertikaler av några öl. Tanken var att börja då, samma år som jag började plugga, och avsluta dem fem år senare när jag pluggat klart. Det vill säga i år. En av de öl som jag byggt vertikaler av är Brooklyn Black Chocolate Stout som släpps i limiterad utgåva varje år. Så nu sitter jag här och har provat mig igenom sex olika årgångar av denna imperial stout.

Min ursprungliga tanke var att prova en vertikal varje år för att verkligen följa utvecklingen ordentligt och dessutom kunna avbryta om det börjat gå för mycket utför. Sen skulle jag ha en vertikal kvar att bygga vidare på till något godtyckligt år. Någonstans på vägen glömde jag visst prova av vertikalen under ett år så nu står jag istället här med två vertikaler kvar efter att ha provat av en. Håhåjaja... Det är väl bara att bygga vidare. Problemet med stora vertikaler med öl på 10 % är ju såklart att de blir ganska tunga att prova sig igenom.

Jag har alltid framhållit att Black Chocolate Stout blir bättre av ett till två års lagring och att det därefter blir väldigt beroende på lagringsförhållanden, batchvariationer och personlig smak. Jag har provat tre år gamla flaskor som känts överoxiderade och äldre flaskor än så som varit bra. Den här sextetten har hursomhelst lagrats i vad jag anser vara optimala förhållanden, i ett mörkt utrymme med en stabil, sval temperatur. 

Kanske är det därför jag upplevde alla som vällagrade med en konstant positiv utveckling. Det blir mer fruktigt och vinöst med åldern medan de rostade smakerna avtar. Chokladtonerna växer första åren för att toppa vid två års ålder och sedan hålla sig mer eller mindre konstant.

Däremot är det helt klart så att lagringseffekten är avtagande. Det händer mycket det första året, sedan blir skillnaderna mindre och mindre. Därför är det väl tveksamt om det är värt att lagra denna öl längre än två år. Visst, det blir bättre, men om vi tänker oss att ens lagringsutrymme är begränsat är det betydligt mer värt att använda det till annat än att låta de här flaskorna bli gamla.

3 kommentarer:

  1. Sven-David Svensson20 augusti 2015 18:39

    Detta är en av mina favoriter från detta bryggeri. Jag köper dem så fort den släpps på Systembolaget. Den blir inte långlivad i min öl källare.

    SvaraRadera
  2. Trevligt inlägg, jag började också lagra bland annat denna när jag började plugga. Jag hade tänkt nöja mig med det tre år vilket blir till våren, låter som jag tagit ett klokt beslut då jag inte har helt optimala lagringsförhållanden.

    SvaraRadera
  3. Intressant, Johan. Jag hade väldigt blandade resultat av två vertikalprovningar i somras. Bigfoot 2011-15 och Ten Fidy 2013-15. Bigfoot var det tydliga skillnader på från år till år, 2011 var klockren vinnare. Ten Fidy kunde ingen av oss fyra som provade känna någon som helst skillnad på. Burkfaktorn?

    SvaraRadera