Analys av svenska bryggeriexpansioner

Joel Linderoth publicerade idag en mycket fin sammanfattning av pågående svenska bryggeriexpansioner på Mitt Kök/Expressen. Som man snabbt förstår av artikeln växer det så det knakar hos de svenska bryggerierna. Uppskattningsvis bryggde svenska hantverksbryggerier omkring 20 miljoner liter öl i fjol och de pågående, planerade och nyligen utförda expansionerna kommer uppskattningsvis ge 20 miljoner till i kapacitet. Men finns det utrymme på marknaden för att dubbla försäljningen på bara några år?

20 miljoner liter? Bryggs det verkligen så mycket? Byggs det verkligen ut så mycket? Det finns omkring 160 hantverksbryggerier i skrivande stund. Om de brygger i snitt 125 000 liter per år vardera blir det, passande nog, 20 miljoner liter. Det finns ett gäng som är betydligt större men också många som är betydligt mindre, och så förstås en hög som ligger precis däromkring, så jag menar att det är ett rimligt antagande. Med en felmarginal på några miljoner förstås, men vi hamnar i rätt område.

Utbyggnaderna då? Nils Oscar expanderade förra året och fick då ytterligare 2 miljoner liters kapacitet, Oppigårds kapacitet när de är klara med utbyggnaden kommer vara 7-8 miljoner liter mer än fjolårets produktion, S:t Eriks/Sigtuna är inne i en pågående expansion som ger dem 4-5 miljoner liter mer i kapacitet jämfört, Poppels kommer öka med nästan 2 miljoner liter och diverse andra expansioner (se Joels sammanfattning) hos bl a Rådanäs, Brekeriet, Coppersmiths och Nausta kommer tillsammans ge några miljoner liter till. I slutändan hamnar det omkring 20 miljoner liter.

Nu betyder kapacitet givetvis inte samma sak som produktion. Bryggerierna räknar givetvis inte med att fylla ut sina respektive nya rockar på en gång utan bygger för att ha något att växa in i. Det kommer inte bryggas 20 miljoner nya liter direkt. Men på sikt.

Hur ska bryggerierna lyckas sälja all denna öl? Alla dessa växande bryggerier kommer inte kunna sälja stora mängder via Systembolaget. Inte med dagens modell i alla fall, det finns helt enkelt för få platser såväl i lanseringarna som totalt i det fasta sortimentet för att få in och husera alla. Samtidigt har lokalsortimentet (TSLS) en övre volymgräns som diskvalificerar många av dessa bryggeriers öl därifrån.

Folkölsmarknaden, restauranger och export kommer troligen bli viktiga pusselbitar för att få ihop det hela. Tittar man på enskilda bryggerier har de säkerligen också genomarbetade planer för vilka kort de behöver spela för att fylla ut de nya kapaciteterna. Vi ser till exempel nu hur Oppigårds satsar på såväl folköl som lageröl för att ta andelar i nya marknadssegment.

De möjliga problemen ligger snarare när många ska göra detta samtidigt. Huruvida Systembolaget kan anpassa sig någorlunda snabbt, till exempel genom att införa regionala sortiment, till det växande utbudet eller inte kan bli en avgörande faktor för om branschens samlade tillväxt kan hålla ihop.

I USA sprack en ölbubbla i mitten av 90-talet, ungefär 20 år efter att den andra vågen av hantverksbryggerier började komma, när många bryggerier expanderade kraftigt (och samtidigt). Det är nu ungefär 20 år sedan den andra vågen av svenska hantverksbryggerier kom och flera bryggerier expanderar kraftigt. Det var flera andra orsaker som bidrog till att den amerikanska bubblan sprack, orsaker vi inte ser i Sverige just nu, men det är svårt att inte slås av de likheter som ändå finns. Man ska också komma ihåg att hantverksöl som helhet faktiskt fortsatte växa även under de där svåra åren på 90-talet, men det var med betydligt lägre takt än såväl åren före som de efterföljande åren. Det som hände i stort var att många bryggerier expanderade men inte växte tillräckligt mycket i den faktiska försäljningen för att täcka kostnaderna för expansionen och därmed fick stänga, samt att detta avskräckte för nyetableringar.

Att de större hantverksbryggerierna blir allt större kan också innebära att det blir allt svårare för de allra minsta bryggerierna att nå en tillräcklig volym för att kunna gå runt ekonomiskt med rimliga löner för de som arbetar där. Kvalitetsmässigt är det förstås bra att konkurrensen ökar och det kan därmed bidra till att de bryggerier som levererar defekt öl får lägga ner eller få högre incitament att rycka upp sin kvalitet.