Har ni någonsin undrat hur det går till när Stockholm Beer & Whisky Festival utser vilka öl som ska få de hett eftertraktade medaljerna i domartävlingen? Efter att ha varit som en av årets öldomare på festivalen kan jag nu berätta hur det egentligen går till bakom kulisserna på en av världens största ölfestivaler.
I år är allting lite nytt, så det är lite annorlunda mot tidigare år. Den nya huvuddomaren Peter Högström har strukturerat om lite i hur bedömningen går till. För mig som inte varit med och dömt på just Stockholm Beer förut är det bara att dyka rakt in medan de gamla erfarna domarna har fått vänja om sig till dessa nymodigheter.
Det är också nytt för i år att tävlingen för fatöl är reducerad till att man bara får tävla med sådana fatöl som inte finns på flaska på festivalen. Med andra ord får inte öl som finns på både fat och flaska dubbla chanser till medalj längre, och det stora antalet öl som ska betas igenom minskar något. De olika flaskölen bedöms under veckan som leder upp till festivalen medan fatölen bedöms under festivalens första dag.
Under varje pass är det totalt 15 domare (varav en alltid är huvuddomaren Peter Högström) som delas in i tre grupper. Jämfört med tidigare år är det också en större andel (SHBF-)utbildade domare, med en och annan dryckesskribent och så kallade elitkonsumenter insprängda bland alla domare. Under mina två domarpass har det varit 3-4 stycken per pass som inte varit SHBF-utbildade. Flaskölen är inlämnade utefter vilken stil de angetts som på Ratebeer och dessa stilar har sedan buntats ihop i ett gäng mer omfattande kategorier. Exempelvis är en sådan kategori "Vardagsale i tysk, brittisk och irländsk stil", som omfattar de alkoholsvaga till medelstarka stilarna med ursprung ur nämnda länder, så som bitter, brown ale, irish ale, scottish ale och kölsch. De olika ölen delas upp på de tre grupperna som under tystnad provar ölen i flighter om 2-6 öl, beroende på hur många öl som är inlämnade i de olika klasserna.
Ölen poängsätts på en sexgradig skala, där man dömer efter stil (dock inte strikt efter några typdefinitioner). Vilka öl man provar vet man inte, utan det enda man får reda på om ölen är stil, alkoholhalt och eventuella särskilda tillsatser eller behandlingar, såsom fatlagring eller kryddningar. Det här kan dock i ett fåtal fall göra att man kanske kan räkna ut vilken öl det rör sig om ändå, men då får man vara professionell och försöka förbise den vetskapen. När alla grupper provat igenom sin tredjedel av kategorin går de tre bästa ölen från varje grupp vidare till en final, som alltså består av nio öl.
Dessa finalöl provas av alla 15 domare, där man istället för att sätta poängbetyg rangordnar de nio ölen. Av logistikskäl ges bara ett glas av varje öl till varje grupp, som man får dela på solidariskt. Inte helt optimalt, men det enda som är praktiskt genomförbart. Rangordningarna räknas sedan samman för att utse tre medaljörer i kategorin. De som dömer får aldrig veta vilka av de öl som provats som vunnit.
Precis som vanligt delas nomineringsflaggorna ut till de som tagit någon medalj till andra torsdagen, men till skillnad från tidigare år kommer inte medaljerna delas ut på stora scen. Istället kommer de att delas ut under en egen ceremoni innan mässan öppnar den andra fredagen.
Och så går det till när festivalens bästa öl utses!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar