Lagringsexperiment: Coopers Best Extra Stout

, , Inga kommentarer
Med en hel vecka med soligt och varmt väder, besök av flickvännen här i Falun, härligt sega dagar, diverse små äventyr och många långa kvällar med goda vänner så har det förstås inte blivit mycket bloggande. Idag så har det mulnat på, flickvännen åkte tillbaka till Danmark med morgontåget och många vänner har återgått till skola och jobb efter påskhelgen, men jag har fortfarande påsklov och känner att det är en sådan dag som bör avslutas med en stout. Eller två. Så jag grävde fram två flaskor Coopers Best Extra Stout ur källaren här hos mina föräldrar där jag lagrar lite öl, och då är det såklart en lagrad och en nyinköpt jag hittat. Den lagrade flaskan köptes i mars förra året, men det skiljer nästan 2,5 år på bästföredatumen. Dock har utseendet på datumstämpeln ändrats och det är ju möjligt att de ändrat hur långt fram de sätter sitt bästföredatum också.

De ser förstås närmast identiska ut vid upphällning, det enda som noterbart skiljer är att skummet på den nyare är något tätare och fluffigare samt håller lite längre. Jag fann att båda smakade bättre av att få stå och lufta och släppa ut lite kolsyra (det är mycket kolsyra i dem från början) så jag skriver bara om hur de smakade efter det. Jag tänker direkt säga att det är en ganska tydlig skillnad i doft och smak. Den nyare har en svag, lite "engelsk" fruktighet som en sorts blandning av marmelad och torkad frukt och en rostighet som ligger kvar länge i kinderna och gommen, lite som när man tuggat på mörk malt. Båda ölen har en knäckebrödighet, Falu Rågrut för att vara mer specifik, men det är mer framträdande i den lagrade stouten. Chokladsmaken i den nyare upplever jag som bittrare och råare än i den lagrade som mer känns som chokladen i en mastig chokladkaka. Den lagrade ölen är dovare i smaken, på gott och ont, och känns också svagt söt medan den nya är väldigt torr. Som väntat är den lagrade ölen något avrundad och den har en total avsaknad av alkoholsmak, vilket det finns en hint av i den nya ölen.
Summa summarum så vill jag påstå att detta har visat sig vara en öl som man kan lagra i alla fall 1-2 år. Jag skulle gissa att den kommer gå utför därefter. Sedan är det som alltid en smakfråga, men för min del var den lagrade snäppet godare. Dock och jag skulle inte kalla det en optimal lagringsöl då andra öl kan utveckla sig ännu bättre på den tiden. Har man plats i lagringsutrymmet är det ändå värt att pröva om man gillar den här typen av öl. Jag kommer inte att lägga några nya flaskor på lagring då det börjar bli ganska trångt i det lilla utrymme jag har disponibelt och intressantare öl slåss om de platserna.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar