Lagringsexperiment: Brekeriet Cassis
Brekeriet Cassis var all the rage på Stockholm Beer & Whisky Festival 2012 och sedan dess har den släppts på Systembolaget tre gånger med ungefär ett års mellanrum. Under tiden har Brekeriet utvecklat portföljen i en imponerande takt och det kändes därför lägligt att testa de tre olika inkarnationerna av Cassis mot varandra.
Som ni kan se testades även några andra Brek-öl på samma provning (och en Cassis-inspirerad hembrygd) men fokus låg på de tre flaskorna Cassis. Efter en inledning med Argouse, som utvecklats mycket positivt, var det så dags för de tre årgångarna av Brekeriet Cassis som, om jag inte minns fel, släpptes 2013, 2014 och 2015. Den första i småflaskor i det dåvarande lokalsortimentet och de följande två i storflaskor som webblanseringar.
Ibland pratar om att frukt- och bärsmaker försvinner med ålder och även om två år inte är någon större ålder i sammanhanget förvånade det därför något att det var den äldsta ölen som visade upp klart mest bärkaraktär. Bretten hade inte satt några spår utan just som när den först kom ut är den dominerad av de svarta vinbären. Den mittersta årgången visade upp en märkbart tunnare bärsmak och inte heller där någon märkbar brettkaraktär att tala om.
En intressant skillnad kom i den nyaste flaskan som dels var några nyanser mörkare i färgen och som dessutom hade en något annorlunda vinbärskaraktär. Här smakar vinbären mer åt det syltade hållet, som om de blivit kokta, och vi spekulerade lite i om Brekeriet på något sätt använt vinbär i koket men enligt Fredrik Ek beror skillnaderna helt och hållet på variationer i bärskörderna). Skillnaden var i alla fall tydlig och identifierades av alla runt bordet.
Tre bra öl, men den äldsta flaskan var en klass bättre än de andra två. Det extra snäppet kändes snarare som det kom från batchskillnader än lagringsskillnader och har du några flaskor kvar är det bara att gratulera.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar