Ekologisk öl till påsk?

, , 1 kommentar
Då är det en tur till Blåkulla som gäller. Förra året började nämligen Slottskällan att göra sin påsköl, Blåkulla, med ekologisk malt och ekologisk humle och man passade samtidigt på att byta stil, tidigare var det nämligen en dunkel. Nu är det en ale på 4,8 % bryggd på pilsner-, münchener- och karamellmalt och humlad med hallertau som på RateBeer klassificeras som en altbier, och jag är nog böjd att hålla med. (På BeerAdvocate verkar man ha missat att den bytt recept och stil.) Blåkulla är den enda av de påsköl som släpps på Systembolaget på fredag som är bryggd med ekologiska råvaror.

Direkt när jag provade den så tänkte jag "lamm!" så jag gick och kollade vad det fanns för lammkött på ICA och hittade lite lammrostbiff (som är en del ur en lammstek). Jag brynte köttbiten runt om i lite smör och olivolja och la sedan över den i en ugnsform. Jag pressade en liten vitlöksklyfta i en skvätt olivolja och klappade in hela köttbiten med vitlöksoljan och kryddade ordentligt med salt, peppar och rosmarin och körde in det hela i ugnen på låg värme (125-150 grader). Använd köttermometer, vid 65 graders innertemperatur är köttet rosa och vid 75 är det helt genomstekt (vilket jag tycker man ska undvika eftersom det blir ganska torrt). Kom ihåg att låta köttet vila 10-15 minuter innan du skär upp det. Till detta skar jag upp potatis, rödbetor och lök i klyftor som jag rörde runt med olivolja och saltade ordentligt och rostade i ugnen i ungefär 25 minuter på 225 grader.

Det hela blev en, i brist på bättre ord, rustik måltid som ölet gjorde sig mycket väl till. Det är en mycket försiktig humling i ölet vilket gör att det inte kommer någon kraftig humlesmak och bryter av, utan samspelet mellan det maltiga och maten får pågå ända tills nästa tugga. Just att ha ugnsrostade rödbetor och lök som tillbehör tyckte jag blev mycket trevligt, då de får en väldigt fin, rund och söt smak av ugnsrostningen, och det går väldigt bra ihop med både ölet och lammet. Blåkulla smakar av mörkt bröd och lite karamell och lär vara trevligt till de rätter på påskbordet som drar åt husmanskost. Jag är lite osäker på om det verkligen funkar till sill?

Som sagt så är det malten som spelar huvudrollen i Blåkulla så är man en hophead är det inte rätt öl att köpa. Om man inte är humlefixerad så är det ett trevligt matöl och jag håller den någorlunda låga alkoholhalten som ett plus. På egen hand blev det dock lite trist i längden, så personligen kommer jag att hålla mig till att dricka den som matöl men så är jag också lite lagd åt humlehållet ändå.

Not: Jag jobbar lite extra på Slottskällan med att hålla i bryggeriprovningar, vilket jag inte vill undanhålla er läsare när jag nu skriver om ett av deras öl. Eftersom jag tycker om att lyfta fram det som är lokalt för mig har jag valt att inte låta det hindra mig från att skriva om deras öl. Jag själv tycker inte att det hindrar mig från att vara objektiv i det jag skriver, men vill ändå vara öppen med detta.

1 kommentar:

  1. Ja, din kollega på Slottskällans i tisdags var inte blyg när hon hällde upp så jag var lite snurrigare än man borde när jag testade Blåkulla. Inte direkt så att humleabstinensen stillades, men det är ju inte tanken heller. Och tack för ORAn på slutet - mycket gott!

    SvaraRadera