Mars månad avslutades med en provning med Ölsällskapet Gambrinus, och som brukligt med detta ölsällskaps organiserade provningar så var det en blindprovning av fyra öl på ett hemligt tema. Det var Johan som som hade hittat på tema denna gång och det visade sig vara ett gäng intressanta öl med ett riktigt klurigt tema.
Då det var två mörka och två ljusa öl kunde man ganska snabbt räkna med att någon särskild ölstil inte skulle vara temat. Jag tänkte då att det antingen borde vara en särskild ingrediens eller kanske ett visst bryggeri. Den första ölen smakade som flytande knäckebröd av lite kraftigare slag, t ex Falu Rågrut, dock med en något fadd smak. Redan här föddes en idé att det kanske kunde vara så att rågmalt utgjorde temat, och utan att vi sagt något till varandra så kläckte Hasse som satt bredvid mig precis samma idé. Med den idén i huvudet så smakade förstås de resterande ölen också lite rågaktigt, men efter noggrant sniffande och smakande tillsammans med vetskapen att rågöl inte är det lättaste att få tag på i Sverige (det var 31 pers på provningen så det behövdes ju lite kvantitet) så började jag fundera på annat.
Öl nummer två var gyllene, lätt i smaken, småfruktigt och ganska beskt och kändes spontant som en pale ale. Det tredje ölet var något ljusare men också beskare och med en råare humlearom och vi började fundera på om det kanske var något med citra i. Det sista ölet var becksvart med ett brunt skum och var helt klart en imperial stout och jag började fundera på om den kanske kunde vara lite lätt fatlagrad också. Jag var fortfarande lite inne på rågspåret när Mattias, som kom lite sent pga försenade tåg, satte sig brevid mig och började sniffa och direkt sa att det kanske kunde vara BrewDogöl.
Vi började spåna på vad det i sådana fall skulle kunna vara och med denna nya idé i huvudet placerade vi in ölen som Zeitgeist, Lager 77, Punk och Riptide som bästa matchningar och började fundera på om det kunde vara rätt. Jag tyckte dock inte att Zeitgeist smakade så otroligt mycket som knäckebröd som ettan, Lager 77 var inte så fruktig och det var nog inte heller 5 AM Saint. Trean hade fel humlighet för att vara Punk och nya Punken släpps ju först imorgon. Dessutom var den för klen för att vara Hardcore. Fyran kunde dock vara Riptide. Längre än så kom vi dock inte innan det var dags att börja gissa högt på temat. Diverse idéer hördes runtom borden men Johan avslöjade att ingen var riktigt rätt men att BrewDog ändå var på rätt spår, så det började gissas på olika bryggerier. När någon sa Flying Dog och Johan svarade att det också var på rätt spår så var Mattias (tror jag) snabb på att gissa på att det var hundölstema, och visst var det så. De övriga två bryggerierna/märkena var Visbys Bulldogserie och Mainebryggeriet SeaDog. Ett riktigt klurigt tema måste jag säga!
Då återstod bara att gissa på vilka öl det var också. Eftersom SeaDog är rätt okända i Sverige så var Johan snäll och avslöjade att första ölen var deras Hazelnut Porter. Tvåan blev då ganska enkel att pricka in som en Bulldogöl då de generellt sett gör klenare öl än Flying Dog och BrewDog, och det var Sitting Bulldog IPA för att vara exakt. De sista två ölen blev då väldigt enkla att placera som Snake Dog IPA och Riptide. Jag har inte ens smakat Riptide, men jag visste att bägge dessa fanns i beställningssortimentet och Gonzo kunde jag räkna bort då den är humligare än den stout vi fått.
Sedan var det en herre vid mitt bord som började plocka fram några flaskor som han fått av en vän från Kalifornien. Först kom Hoptopia DIPA upp, en rökt dubbel-IPA som mest luktade myggmedel, skokräm och gummi, blandat med en viss fruktighet. Intressant på sitt sätt, men inte särskilt gott. Hans andra öl var Moylans Kilt Lifter, en öl i starkare skotsk stil som luktade intensivt av vaniljdrömmar, sockerkaka, karamell och kaffelikör, men vars smak var betydligt blekare. Svårbeskriven, udda och intressant men också klart drickbar trots den lite bleka smaken. Den tredje och sista extraölen som de lyckliga vid mitt bord fick en varsin skvätt av var ingen mindre än Pliny the Elder. Buteljerad 10:e februari, dvs för sju veckor sen, men trots det tyckte jag att den var klart godare än den PtE från Cracked Kettle som jag tidigare provat, trots att den från Cracked Kettle var något färskare.
En mycket trevlig provning på alla sätt och vis. Blindprovningar är otroligt nyttiga, roliga och utvecklande. Jag har redan börjat klura på något tema som jag kan använda om jag får tillfälle ett hålla en blindprovning med Gambrinus till hösten eller så.
Imorgon väntar både påsköl och nyheter i fasta sortimentet. Jag ska direkt till jobbet efter skolan så det är ju tur för mig att det inte är några öl som tar slut "för evigt". Riktigt kul att Saison Dupont, Gonzo. Nils Oscar Hopyard, Rodenbach Grand Cru m fl kommer till fasta sortimentet. Till sist är det också kul att Mars månad slår nytt besöksrekord på bloggen, alltid kul att veta att det finns folk som kikar in här emellanåt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar