Nyligen släpptes Boon Oude Geuze Black Label på Systembolaget och strax innan det släpptes Mikkeller/Boon Oude Geuze Bone Dry. En del omständigheter kring dessa öl har skapat en debatt kring om det är samma öl eller inte. Nyfiken som man är krävde det förstås ett parallelltest för att sensoriskt försöka utröna om det är samma öl eller inte.
Det finns två batcher av Boon Oude Geuze Black Label, en för Europa och en för USA, som gjordes 26:e respektive 27:e mars 2015. Mikkeller/Boon Oude Geuze Bone Dry finns det en batch av och den är gjord 26:e mars 2015. Dessutom menar Boon på etiketten för Black Label att det är derast torraste geuze någonsin, och till och med använder beskrivningen bone-dry. Ungefär där började folk lägga ihop ett och ett och undra om dessa två rentav var samma öl.
Förklaringen från både Boon och Mikkeller är att Mikkeller använde lambic från ett visst foeder, det vill säga en stor tank i ek, som blivit väldigt torr, men man använde inte allt. För att slippa stå med en halvfull foeder använde Boon resterande lambic i denna foeder till en egen geuze. Vidare menar de att även om båda dessa geuze alltså innehåller delvis samma lambic så är proportionerna mellan lambic av olika åldrar inte samma i de två ölen. Några exakta proportioner har inte avslöjats, men det ska vara större andel äldre lambic i Bone Dry än i Black Label.
De admins som ansvarar för de belgiska ölen på Ratebeer valde ändå att lägga in den ena ölen som alias till den andra, vilket är något som främst, men inte uteslutande, är till för när samma öl släpps med olika namn. Just med lambic är det extra klurigt då dessa skiljer sig från blend till blend även när de går under samma namn. En av dessa belgiska admins på Ratebeer menade dock, så som jag uppfattade det, att det inte bara var två öl som var så pass lika att de fick gå som alias utan att han genom vänner som var på plats vid blandningen visste att det var precis samma blandning. Den debatten fortsatte sedan ett tag, men utan att något riktigt intressant i frågan kom fram.
Utseendemässigt är ölen identiska och kolsyrenivån verkar också, så precist som man nu kan bedöma det utan för saken avsedda instrument, vara likadan. En disig, smådassig gul färg och mycket kolsyra i båda.
I doften är Black Label sötare och fylligare än Bone Dry som istället har en något mer uttalad funkig ton. I övrigt är de väldigt lika varandra i doften. I smaken är det klurigare att känna några skillnader. Det är två väldigt lika geuze. Black Label kan nog vara lite mindre torr och lite mindre funkig än vad Bone Dry är men det är små, små skillnader.
På Systembolaget skiljde det bara 10 kronor i pris mellan dessa två och då var det ungefär lika stora lanseringar. Den prisskillnaden är inte jättestor för öl i hundrakronorsklassen. I Europa har det däremot varit mycket större prisskillnader, med mellan dubbelt till tredubbelt så höga priser på Bone Dry jämfört med Black Label från samma återförsäljare.
Jag har ingen anledning att tvivla på att det är någon sorts skillnad i proportionerna av olika lambic i dessa två geuze, men skillnaderna i slutprodukternas smak är så pass små att de i mitt tycke blir obetydliga. Köpte du den ena men inte den andra har du alltså inte missat mycket mer än chansen att parallellprova två nästan identiska öl mot varandra.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar