Avslutningen på min 24-timmarsvistelse hos föräldrarna hemma i Falun blev en av mina favoriträtter, nämligen lammrullader. Mamma gör en variant som är än lätt modifikation på ett recept från den gamla svenska kokbokshjälten Carl Butler. I stort sett rör det sig om en fyllning gjord på sammanmixad fetaost, mynta och vitlök samt en sky som görs genom att vispa ur formen med vitt vin. Lamm, fetaost, mynta och vitlök är ju väldigt goda vänner och allt fett i köttet gör att det blir en väldigt rund och fyllig smak.
Till detta bjöd pappa på en Dugges Gustafs Finger, som jag faktiskt inte druckit än. Senaste gången jag köpte hem öl var faktiskt i september. Nåväl, det rör sig om en strong bitter som getts en modern touch genom kryddning med centennial och cascade. För att inte helt tappa sitt brittiska arv har göteborgsbryggeriet även slängt i en skopa EKG. Humlen är dock just en touch av ölets storhet, dess finess ligger i maltigheten som är oerhört rund och fyllig. Det var ju precis det som maten också var, så ni kan ju ana hur bra det passade samman. Kryddorna i maten ger precis som humlet i ölet en extra touch, och dessa tillåts finlira tillsammans lite grann, när maltigheten och köttet gått av scenen. Smaklökarna intar ståplats och jublar och klappar takten.
Dessutom blev det lite äppelpaj till efterrätt, så jag har verkligen smort kråset ikväll. Precis vad jag behövde i höstrusket. Nu sitter jag på tåget tillbaka till Uppsala, redo att ta mig an andra halvan på terminen.
Det kanske är jag som inte är så förtjust i dessa "bitters" men jag tyckte att "Gustafs finger" var en ovanligt tråkig öl... En rätt bra doft men väldigt anonym i smaken. Att det inte var någon direkt eftersmak heller gjorde mig lite besviken. Lustigt nog tyckte jag att "Höstbrygd" var en av de bättre Dugge-ölen; bryggeriet själva säger ju att det är ett öl som de inte bryggt i vanliga fall. :P
SvaraRaderaBittrar är väl inga "spännande" öl på så vis, men särskilt till mat tycker jag inte alltid att man behöver något spännande. Jag är nog inte den som skulle sätta mig och dricka några bitter på puben. Dock tyckte jag att Gustafs Finger var riktigt trevlig med sin maltighet, även om den väl inte är lika bra som höstbrygden som jag håller snäppet högre.
SvaraRadera