I mitten av april bryggde jag en saison som sedan splittades till två öl. Dels en variant som humlades intensivt med Mosaic och dels en som har fått sekundärjäsa med svarta vinbär. Den senare har nu äntligen blivit klar för att provsmaka och ikväll blev det dags att provsmaka första flaskan. Och vilken sommaröl det blev!
Efter bryggningen fick den här ölen jäsa i rumstemperatur, helt utan temperaturkontroll, med Wyeast 3711 French Saison. När den jäst klar tappade jag om den och tillsatte frysta svarta vinbär som jag plockade själv i min pappas trädgård förra sommaren. Totalt hade jag plockat ca 1,4 kg bär och ville ha omkring 350 gram bär per liter öl, alltså blev det bara fyra liter öl. Efter en mindre bittergiva i början av koket tillsattes ingen mer humle, allt för att låta bären få ta all plats.
Efter bärtillsatsen satte jäsningen igång igen, så pass att det bubblade skum/öl ut ur jäsröret. Det lilla missödet verkar inte ha lämnat några spår som tur var. Jäsningen slog sedan av på takten men fortsatte ett bra tag till. När den till slut hade avstannat helt tappade jag om den igen för att separera öl och bär. Samtidigt tillsatte jag fem stycken ekkuber som fått ligga och dra i cognac i ungefär två veckor.
Ekkuberna fick ligga i ungefär tre veckor, sedan tappades ölet på flaska. Totalt fick jag i 3,33 liter öl på flaska efter diverse förluster och provsmakningar. Redan då verkade det mycket lovande, trots att den saknade kolsyra. En tillsats av omkring 5 g socker per liter öl, i sockerlagsform, skulle se till att råda bot på det. Idag, två veckor senare, var det dags att prova det färdiga ölet.
Den djupt vinröda färgen och det rosalila skummet ser riktigt härligt ut. Ölet är så intensivt vinrött att det inte går att se igenom glaset, förrän man bara en liten slurk kvar. Då ser man också att ölet är helt klart.
Svarta vinbär dominerar totalt i både doft och smak. Den har fått en rejäl, bärig syrlighet från vinbären och är i princip helt utan sötma. Cognacsekkuberna har rundat av kanterna lite. Man kan också känna en försiktig strävhet, men om tanninerna kommer från bären, eken eller både och vet jag inte säkert. Däremot passar det bra in och fungerar som en liten motpol till syran. Bakom bären kan man ana en liten ton av kakor eller kex, som påminner om att det trots allt är en öl man dricker.
Det här blev en ordentlig vuxensaft, precis som det var tänkt. Jag är glad att jag sansade mig lite med experimentlustan och aldrig tillsatte någon brett. Om jag skulle ge mig på att brygga om den här ölen skulle jag vilja göra det som en helmaltsbrygd med lite specialmalter i för att få mer maltsmaker som kan spela mot bärens syrliga syltighet och kanske lite mer restsötma.
Jag har faktiskt planer om att göra en till svartvinbärsöl, men istället för bär ska jag då använda bladen från busken. Man kan brygga ett väldigt gott "te" på bladen och det borde därför gå fint att krydda en öl med dessa blad också. Jag ska se till att spara en flaska av den här ölen med bär i för att jämföra med bladölen, när den väl är klar.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar