DIPA och rödtjut till renfilé med sötpotatispuré och kantareller

, , Inga kommentarer
Både öl och vin kan vara fantastiska måltidsdrycker och när man lyxar till en måltid tycker jag det ingår att lyxa till det med god dryck till också. Ibland kan det vara svårt att välja vilken dryck det ska vara till och då kan man köra på både och så klart. Till en helstekt renfilé med kantareller, sötpotatispuré och smörångade morötter gick jag loss på en Amager/Grassroots Shadow Pictures och en Fattoria dei Barbi Brunello di Montalcino 2009. Två fantastiska kombos, på lite olika vis.

Såhär på höstkanten är det säsong för mycket viltkött och Facebookfeeden fylls med bilder på jaktlyckan. Så när det var dags att lyxa till lördagsmiddagen lite föll valet på renfilé som fick lite stekyta i pannan innan den åkte in i ugnen på låg temperatur tills den var härligt medium-rare. Till det gjorde serverades sötpotatispuré på ugnsrostad sötpotatis med lite kokt mjölig potatis, creme fraiche, smör och lite ost, smörstekta kantareller och smörsångade morötter. Mycket smör alltså, för det är gott.

Amager/Grassroots Shadow Pictures är en fantastisk DIPA som släpptes i ett tillfälligt parti i fredags. Alla flaskorna är från batcher särskilt bryggda för släppet och är därmed väldigt färska. Gillar man DIPA av fruktigt amerikanskt mått är det bara att slå till, det är mycket sällan man hittar något bättre i stilen på Systembolaget. Till den här rätten var den alldeles utmärkt, med rätt kraft för att möta maten utan att dundra rakt över den som en ångvält. All humlesmak spelade väldigt fint mot kantarellerna, beskan skar igenom allt det där härliga smöret och med viss sötma höll den upp mot den lite söta rätten. Mycket gott!

Även vinet, en Brunello di Montalcino från Fattoria dei Barbi av 2009 års skörd, passade riktigt bra. Ett kraftigt, välnyanserat och moget vin med torkad fruktighet och en lätt kryddighet. Ett härligt vin som omslöt renköttet och lät det gosa in sig i dess mogna fruktighet och lyfte sötpotatispurén till nya höjder. En till härlig matchning.

Det här var ingen tävling för att utse vilken dryck som var bäst till maten, det tycker jag man ska välja utifrån om man föredrar öl eller vin. Jag var sugen på både och den här gången och valde således båda vilket öppnade för en kväll med ännu fler smakupplevelser. Goda smaker är en av de bäst sätten att lyxa till vardagen för mig.

Och ja, jag är förste man att erkänna att min tallriksuppläggning inte var den mest inspirerade.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar