Duvel är en sån där öl som jag tycker får oförtjänt lite uppmärksamhet. Man hör mer om Duvel Tripel Hop, som släpps en gång om året, än om den vanliga Duvel som finns året om. I dessa dagar kanske det behövs lite modern humle för att synas, men Duvel är i sig en alldeles utmärkt öl att titta till lite då och då.
Namnet Duvel bygger på flamländskans ord för djävulen, duivel, och det ikoniska ölet har skapat en egen liten kategori av belgisk stark ljus ale där andra öl också har namn som på olika sätt anspelar på djävulen. Ölet är en aning djävulskt sett till hur lättdrucket det är för sin styrka.
Duvel görs av familjebryggeriet Moortgat, som efter att Duvel blivit så pass känd ändrat namnet till Duvel Moortgat. Ingredienslistan är faktiskt mycket enkel. Belgisk pilsnermalt, socker, en bittergiva med Styrian Goldings och en smakgiva med Saaz. Som med så många andra klassiska belgare ligger tricket i en enkel ingredienslista och en lite mer komplicerad process. I Duvels fall är det stegmäskning som gäller för att få ut mesta möjliga av malten och skapa en riktigt torr öl, följt av en ganska varm jäsning med en egen jäststam och kolsyrejäsning på flaska.
Du har säkert smakat Duvel någon gång. För egen del var det en av de första belgiska öl jag smakade, när jag som 20-åring besökte en vän i Nederländerna och senare under resan bodde på ett hostel med Hoegaarden och Duvel i baren. Jag minns redan från den gången att det var farligt lättdrucket för styrkan (och för en svensk 20-åring med begränsad ekonomi också farligt billigt i den där hostelbaren).
Duvels styrkor ligger i den finbubbliga och livliga kolsyran tillsammans med den torra, välbalanserade smaken som alltså är förvånansvärt lättdrucken för sina 8,5 %. Man finner den frisk med milda, ljust fruktiga toner som spelar mot brödiga inslag, och en finstämd humlig kryddighet. I avslutningen märks ändå alkoholen av i form av en lätt alkoholsötma och lite värmande ton, som är en utmärkt motpol till den pigga kolsyran.
Det är också en öl som passar fint till flera ostar. Särskilt bra gör den sig till en småsyrlig farmhouse cheddar, men den spelar också bra mot såväl Gruyere som den tvättade Chimay Grand Cru. När det ligger en hel måltid på tallriken är den utmärkt till en caesarsallad men också till rätter med exempelvis kalkon eller sparris.
Duvel görs av familjebryggeriet Moortgat, som efter att Duvel blivit så pass känd ändrat namnet till Duvel Moortgat. Ingredienslistan är faktiskt mycket enkel. Belgisk pilsnermalt, socker, en bittergiva med Styrian Goldings och en smakgiva med Saaz. Som med så många andra klassiska belgare ligger tricket i en enkel ingredienslista och en lite mer komplicerad process. I Duvels fall är det stegmäskning som gäller för att få ut mesta möjliga av malten och skapa en riktigt torr öl, följt av en ganska varm jäsning med en egen jäststam och kolsyrejäsning på flaska.
Du har säkert smakat Duvel någon gång. För egen del var det en av de första belgiska öl jag smakade, när jag som 20-åring besökte en vän i Nederländerna och senare under resan bodde på ett hostel med Hoegaarden och Duvel i baren. Jag minns redan från den gången att det var farligt lättdrucket för styrkan (och för en svensk 20-åring med begränsad ekonomi också farligt billigt i den där hostelbaren).
Duvels styrkor ligger i den finbubbliga och livliga kolsyran tillsammans med den torra, välbalanserade smaken som alltså är förvånansvärt lättdrucken för sina 8,5 %. Man finner den frisk med milda, ljust fruktiga toner som spelar mot brödiga inslag, och en finstämd humlig kryddighet. I avslutningen märks ändå alkoholen av i form av en lätt alkoholsötma och lite värmande ton, som är en utmärkt motpol till den pigga kolsyran.
Det är också en öl som passar fint till flera ostar. Särskilt bra gör den sig till en småsyrlig farmhouse cheddar, men den spelar också bra mot såväl Gruyere som den tvättade Chimay Grand Cru. När det ligger en hel måltid på tallriken är den utmärkt till en caesarsallad men också till rätter med exempelvis kalkon eller sparris.
Till och med glaset är ikoniskt, med sin stora kupa och tydligt utåtsvängda läppar. Poängen med storleken är att kunna hålla inne den stora skumkronan, som hålls vid liv med hjälp av en etsning i botten av kupan som gör att kolsyrebubblorna stiger i rask takt. Glaset går att köpa på bland annat Sejdelshoppen (direktlänk) och är definitivt ett glas som är värt att ha om man avnjuter en Duvel emellanåt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar