Ölrecension: Kloss

, , Inga kommentarer
Klossa - dalmål (eller snarare Grycksbodialekt) för padda eller stor groda, även korpulent fruntimmer
Kloss - Extremt berusad

Man ska nog dricka ganska många Kloss för att bli extremt berusad, men man kommer att ha trevligt under tiden för det är en riktigt god öl. Det hela rör sig om en öl som Peter Carlsson och Blå Grodorna tagit fram för att ha ett gott öl att servera i samband med deras spelningar. Det förklarar förstås också dalaanknytningen i namnet. Från början brygdes Kloss hos Monks i Stockholm men efter första batchen flyttade man ner till De Molen som har lite mer kapacitet. Det har också tillkommit fler varianter på Kloss sedan jag drack denna ljusa ale första gången under förra sommaren. Då fanns den bara att tillgå på några väl valda krogar, utöver bandets liveuppträdanden. Nu har den dock blivit beställningsbar genom Systembolaget i Stockholms och Dalarnas län, samt att den på grund av lokal efterfrågan finns i butik i Falun.

Som sig brukligt med lite lättare ljusa öl från De Molen skummar den rejält vid upphällning och skummet håller sig läääänge. Nästan jobbigt länge, men det blir imponerande fast efter en liten stund. Doften är mycket frisk, som en sval bris över en sommaräng där någon har picknick med fruktsallad. Maltigheten känns kakig och mycket lätt, den gör inte mycket mer än att den precis lyckas rädda den kraftiga humlingen från att ramla ner i diket med brännässlor brevid den där sommarängen. Även munkänslan är mycket frisk och fräsch till en början, sedan slår en oväntat ettrig och kraftig beska till och ligger kvar på tungan länge. Det är nästan som de där verkningslösa bedövningssalvorna man fick hos tandläkaren när man skulle dra ut en mjölktand som barn. Beskan kan nog bli för kraftig för en del, men jag gillar den. Allt som allt en mycket stabil pale ale och vore det inte för att priset är 50% högre än andra sommarfavoriter hade jag druckit denna många gånger i sommar.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar