Nio bryggerier på 45 minuter

, , Inga kommentarer

Nio bryggerier, nio öl, 45 minuter. Det var premisserna för eftermiddagens bryggarspeeddating där bryggare och andra representanter från de deltagande bryggerierna fick fem minuter vardera vid vårt bord för att presentera sitt bryggeri med hjälp av en utvald öl.

30th anniversary Ola Dubh är en single barrel specialvariant från Harviestoun som spenderat sex månader på fat. Den har en djup, lyxig chokladig smak, med tydlig men inte dominerande whiskysmak med lätta rökta inslag. Underbar tillsammans med en bit bitter choklad. Faten som Harviestoun använder får vara toma i upp till en månad innan ölen tappas upp på det, men idealt ska ölen komma i så fort det går efter att whiskyn tömts ur.

Shepheard Neame Brilliant Ale hämtar inspiration från gamla traditioner men siktar inte på att återskapa dåtidens öl. Istället har man uppdaterat receptet med bl a cascade för att få en mix av gammalt och nytt i en öl från Storbritanniens äldsta bryggeri. Lätt, frisk, mjuk och lättdrucken med en smak som följer med hela vägen igenom. Mycket trevlig och en stor överraskning!

St Mungo från WEST Brewery är trots bryggeriets placering i Edinburgh en mycket klassisk tysk helles och liksom alla öl från bryggeriet är den brygd enligt de gamla tyska renhetsförordningarna. Den tyska filosofin kommer av att bryggeriets grundare är immigrerad från Tyskland och har inte låtit sig påverkas för mycket av den skotska ölkulturen.

Ilkley utanför Leeds har precis börjat exportera till Sverige genom Great Brands och presenterar idag sin choklad- och chipotlestout The Mayan. Full av chokladsmak med en touch av chili i avslutningen är det en öl som flyter fram genom smakerna. Från början tänkt som en öl för Mayaindianernas apokalyps men släppet skjöts upp en aning för att inte krocka med jultiden. Apokalypsen uteblev, världen överlevde och vi kan nu njuta av en av de bästa chokladfokuserade ölen som gjorts.


Jacobite Ale från Traquair har funnits i flera år på den svenska marknaden men har kanske glömts bort lite i vågen av amerikanska öl. Denna klassiskt skotska öl har kryddats med en dos korianderfrön vilket ger en lätt, frisk citrustouch till en öl som annars är fokuserad kring karamell och mjölkchoklad. Mer om bryggeriet dyker upp senare då vi besöker dem imorgon.

Roaming Roy Dog är utan tvekan den mest spännande öl jag provat från Badger Ales som annars är kända för mer traditionella brittiska bitters och liknande. En mycket fruktig öl på 7,5 % som närmast kan placeras som en porter och utmanar smaklökarna med en liten touch av galaxy i samspel med estrar från jäsningen.

Innis & Gunn Oloroso Cask dyker upp på Systembolaget senare i höst. Olorosofaten (en sorts sherry) ger en extra dimension till den annars ganska tråkiga grundölen som lyfter den en smula, men har man inte gillat deras öl innan kommer man inte göra det nu heller. 75 % av malten är mältad efter egna unika specifikationer, 5 % är ambermalt och resterande 20 % är vetemalt för att ge en krämigare känsla. De smöriga tonerna som är så typiska i framförallt deras flaggskeppsöl kommer inte från diacetyl utan är ett resultat av fatlagringen. Enligt bryggeriets personal, alltså.

Bruno Carillo från Toccalmatto

Bruno Carilli presenterar med stor entuasiasm sin Toccalmatto Surfing Hop, som gjorts med 70 % amarillo och därutöver en del warrior och summit. Maltbasen är däremot mer åt det belgiska hållet vilket gör detta till en mörkare DIPA med egen karaktär. Italien är fritt från bryggartraditioner, något som Bruno ser som en tillgång snarare än ett problem då det låter honom att obehindrat utforska sina egna innovationer. Med Surfing Hop har han också lyckats helt och hållet med en humlefrisk DIPA som balanseras upp av en snygg maltbas med torr karamellighet.

Blackfriar från Inveralmond är ytterligare en öl som funnits på den svenska marknaden men hamnat i kölvattnet av humligare trender. Denna öl får till en början jäsa helt utan kylning vilket gör den väldigt fruktig och när den når sin målstyrka påbörjas kylningen för en diacetylrast och sedan lagring. Vörten får koka i två timmar för att nå en extra karamellighet från maillardreaktioner och humlas sedan med pilgrim för att nå omkring 25 IBU. Trots alla karamellsmakerna är den väldigt torr så den låga beskan räcker väl för att balansera den.

Nio goda öl senare kan såväl bryggare som bloggare pusta ut igen.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar