Gårdsförsäljningsdebatten stängs ner av folkhälsoministern och IOGT-NTO

I ett debattinlägg i Aftonbladet häromdagen meddelar folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern Gabriel Wikström (S) och IOGT-NTO:s förbundsordförande Anna Carlstedt att den förra regeringens delbetänkande kring gårdsförsäljning läggs till handlingarna utan ytterligare åtgärder. Som främsta skäl anges, som vanligt folkhälsan.

Att bibehålla detaljhandelsmonopolet på alkohol är i stort sett alla politiker överens om. Ett problem med att införa gårdsförsäljning är att det är något oklart om det i EU:s ögon skulle vara förenligt med ett bibehållet monopol i övrigt. Det här nämns också i debattartikeln, men bara i förbifarten. Det nämns också som en självklarhet att gårdsförsäljning skulle sänka monopolet medan det i verkligheten verkar betydligt mer oklart om det kan vara förenligt eller inte. Exempelvis har Finland tillåtit gårdsförsäljning (för varor upp till 13 %) ända sedan EU-inträdet för snart 20 år sen. Den stöds inte av EU men har heller aldrig prövats rättsligt eftersom volymerna är så små och har alltså tillåtits. Däremot har ansökningar om att få höja alkoholgränsen för gårdsförsäljningen fått avslag.

Som huvudargument i debattartikeln nämns som alltid folkhälsoskäl och det pratas om hur alkohol ökar riskerna för flera sjukdomar även vid låg och måttlig konsumtion. Förvisso sant, men om det är en anledning till att ha monopol bör man kanske införa liknande på tobak, produkter med högt sockerinnehåll etc. Däremot finns förstås sådana argument som att alkohol kan öka riskerna för ickebrukare genom t ex alkoholrelaterat våld och trafikolyckor.

Att gårdsförsäljning skulle innebära en märkbart alkoholkonsumtion är i mitt tycke ytterst långsökt. Det rör sig om varor till premiumpris och produktionsställen som sällan ligger i närheten av shoppingstråken (vilket däremot Systembolagets butiker alltid gör). Däremot skulle det göra livet lite enklare för en del småföretagare. Att sälja upplevelsen med att besöka ett bryggeri eller en vingård stärks om det också finns en möjlighet att köpa med sig dryckerna på en gång. Följdeffekter av fler besökare hos producenterna bör rimligen innebära större spridning av kunskap. Mer kunskap skulle rimligen sänka den totala konsumtionen och kan bidra till att ändra konsumtionsmönster från färre tillfällen med stora mängder mot att sprida ut konsumtionen på fler tillfällen med mindre mängder. Utbildning är effektivare än förbud.

Nåväl, det riktigt tråkiga här är att en lobbyorganisation som IOGT-NTO får ha så starkt inflytande på svensk alkoholpolitik. Tyvärr blir det nog inte sista gången heller. SSU:s ordförande Ellinor Eriksson är själv medlem i IOGT-NTO och i en intervju i nykterhetstidningen Accent tidigare i höst kunde man läsa följande.

Kan IOGT-NTO ha nytta av dig som SSU-ordförande?
– Absolut! Det finns helt klart potential för ett samarbete, där vi kan dra nytta av varandra. SSU är skickliga på påverkan och om vi tar ställning för något så lyckas vi oftast driva igenom det. Eftersom jag har tät kontakt med Gabriel Wikström och alltså bara är ett sms bort från en av våra viktigaste makthavare, så är det inte svårt att räkna ut att IOGT-NTO, via mig, har en direktkanal till makten.

Jag har inget emot en något restriktiv alkoholpolitik, men den bör hållas rimlig även sett till producenterna och helst också vara utan direkt påverkan från intresseorganisationer på makthavare. Om gårdsförsäljning kan införas utan att riskera detaljhandelsmonopolet på alkohol bör så också ske. Så red ut den saken ordentligt först, kära politiker.

Ja, just det, ölskatten höjs med 16 öre per volymprocent och liter vid nyår också. Räknar man in momsen på höjningen blir det 20 öre per volymprocent och liter, alltså blir 50 cl öl på 5 % en halv krona dyrare. Inte lätt att vara litet bryggeri i Sverige just nu.