(Jul)Ölrecension: De Dolle Stille Nacht 2014
Vi tuffar på med julölsutblickar och turen har nu kommit till den smått legendariska Stille Nacht från belgiska De Dolle. Den beskrivs kanske bäst som en slags belgo-barley wine och med sina 12 potenta procent bör den kanske hanteras med viss varsamhet. Allra helst ska den nog glömmas bort i några år och plockas fram till juletid framåt decennieskiftet.
För ett drygt år sedan provade jag igenom sex olika årgångar, som spann från 2004 till 2012 och kom fram till att den vann en hel del på lagring. Egentligen hade jag nog också tänkt lägga undan den här flaskan men så blev jag alltför nyfiken på hur den här årgången står sig som färsk.
En försiktig humlig blommighet smyger sig fram i doften och ännu tydligare i smaken, något jag inte riktigt kan minnas att jag märkt av i Stille Nacht tidigare. Fast det beror kanske mer på mig än ölen. Dess klassiska estrighet är framträdande i doften och något mer återhållsam i smaken, där det istället är ljus karamell som får ta mer plats.
Sötman är dämpad och alkoholen mycket väl dold, två egenskaper som definitivt är annorlunda från några tidigare årgångar jag provat. En lätt syrlighet dyker upp i avslutningen som en eftersläntrare till de lite vinösa tonerna. Liksom i andra unga flaskor av Stille Nacht känns den också något tillknäppt och outvecklad. Det ligger mycket mer smak och gömmer sig någonstans där bakom men den får inte riktigt komma fram. Än.
Ge det här några år så ska det nog bli sådär fantastiskt som, tja, lagrad Stille Nacht blir. Någon större poäng i att dricka den färsk ser jag däremot inte. Så här ung har den alltför lite smak, särskilt om tar i betänkande hur mycket alkohol det är i den.
Såvitt jag vet finns ingen svensk importör just nu. Den här flaskan köptes i Danmark.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar