Lagringsexperiment: 6 årgångar av Stille Nacht
Stille Nacht från De Dolle är känd för att lagras väl och sedan något år tillbaka har jag samlat på mig lite olika årgångar av denna belgoöl som nästan kan liknas vid ett barley wine. När det till slut blev dags för provning hade vi årgångarna 2004, 2005, 2007, 2009, 2011 och 2012. Resultatet blev inte helt som väntat.
Denna klassiska öl har gjorts en gång om året sedan 1982. Pale-ale-malt, Nuggethumle, ljust kandisocker och fem timmars vörtkokning ligger bakom denna speciella öl. Förr i tiden låg den på 8 % men har sedan några år tillbaka kommit upp i 12 %, något som bryggeriet menar helt och hållet beror på bättre utjäsning. Med våra årgångar fick vi precis med skiftet då 2004 är på 8 % och 2005 är på 12 %.
2004 var också den helt klart bästa i provningen med en otroligt välintegrerad sötma och mycket mogen smak, inte alls olikt ett lagrat brittiskt barley wine med sina kolaliknande och fruktiga drag, men med mer fokus på frukten. Fantastiskt gott! Ett sådant öl som gör att man påminns om varför man försöker sig på att lagra öl.
Sen hade vi nog förväntat oss att 2005 skulle vara näst bäst, men där var vi fel ute. Alla var rörande överens om att 2007 var näst bäst, ett öl som visade sig vara på god väg mot 2004:as storhet medan 2005, i jämförelse, kändes något oraffinerad och närmast spritig.
Bland de tre yngsta årgångarna var de äldre bättre än de yngre. 2012 hade en stor sötma, tydlig skumbanan och inslag av alkohol medan 2011 dämpat sig något för att bli mindre sretig och gråpäron samsades med skumbananerna. I 2009 var så skumbananerna knappt märkbara och päronen hade fått sällskap av en sherryliknande fruktighet. Alla tre var riktigt goda men hade ändå långt, eller några år helt enkelt, kvar till 2007 och 2004.
Det var också riktigt intressant att se hur alla årgångar tydligt hörde till samma familj men hade sina egna, distinkta personligheter. Med undantag för 2005 kunde man också följa en tydlig och enhetlig utveckling från söt, estrig och något spritig till raffinerat komplex, mogen och välbalanserad. Ett häftigt öl på många vis. Tveka inte på att lagra några flaskor om du får möjlighet.
Som en liten bonus provades även en Stille Nacht Reserva 2010, vilket är en variant som lagrats på Bordeauxfat i 25 månader. Med syrlighet, träsmak, rödvinstoner och komplexitet från fatlagringen var det nästan som en helt annan öl. En mycket god sådan dock och den slog sig in i toppen tillsammans med 2004. Kanske inte helt prisvärd om man köper den i Köpenhamn (350 DKK), men en kul öl att prova och som bara lär bli bättre med något år till på nacken.
Synd att ni inte provade de andra reservorna mot 2010:an, det är en intressant provning ;)
SvaraRadera