Om knappt två veckor släpps Sirens Limoncello IPA på Systembolaget och för dryga två veckor sedan släpptes dess fatlagrade syskon, Whiskey Sour. Som om det inte vore nog med en rejält citronsyrlig DIPA har de alltså också lagrat den på bourbonfat för att efterlikna drinken whiskey sour, bourbon med citronjuice. Skumt, sa Bull.
Limoncello är från början ett samarbete mellan Mikkeller och vad som då var Grassroots, dvs Ryan Witter-Merithew som nu är på Siren och Shaun Hill som driver Hill Farmstead. Första gången gjordes den på Fanö där Ryan jobbade tidigare men numera är det på Siren den bryggs.För att göra den lik den italienska citronlikören limoncello är den surmäskad, sötad med laktos, brygd med massor av citronskal samt humlad med Sorachi Ace och Citra.
Smaken är just sötsyrlig och med massor av citronsmak. Det sötsyrliga blir lite konstigt för mig, antagligen för att kombinationen av laktossötma och syrlighet inte går hem hos mig. Humlesmakerna smyger fram i slutet och medan de väver in citronsmakerna och de mer allmänna citrustonerna ger de också smaker som går att särskilja från dessa, som lite blommighet och gräsighet. De dillsmaker som ofta associeras med Sorachi Ace hittar jag däremot inte alls. Kroppen är kanske något tunn för en DIPA och beskan uppleves inte heller som särskilt stor, kanske på grund av sötman. Men så är ju inte limoncello beskt heller.
Medan jag tycker de lyckas med tanken att skapa ett limoncellosmakande öl så tilltalar det mig inte särskilt mycket, men så har jag väl lämnat uppskattandet av limoncello till min mor och föredrar själv amaretto när det gäller italiensk sprit. Det faller lite på att det inte riktigt passar att dricka en hel flaska av och ska man bara dricka litegrann kan man väl lika gärna gå på den äkta varan.
Helt odrickbart är det inte men jag kommer inte köpa några flaskor när den släpps den 2 juni.
Whiskey Sour är den bourbonfatlagrade varianten av Limoncello IPA och som namnet antyder efterliknar det den klassiska drinken med samma namn som görs på bourbon, sockerlag och citron- eller limejuice.
De sötsyrliga citronsmakerna är bevarade men kanske något nedtonade, medan de mer utpräglade humletonerna har gett vika nästan helt och berett plats åt bourbonsmaker från fatlagringen. För mig är grundölets problem med den konstiga sötsyrligheten fortfarande kvar men jag tycker nog ändå att inslaget med bourbontoner lyfter den ett litet, litet snäpp. Sådär fruktansvärt likt en bra whiskey sour tycker jag nog inte att det blir däremot.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar